Överklagande ingett den 22 februari 2019 av Europeiska kommissionen av den dom som tribunalen (fjärde avdelningen) meddelade den 12 december 2018 i mål T-722/15, T-723/15 och T-724/15, Interessengemeinschaft privater Milchverarbeiter Bayerns e.V. m.fl. mot Europeiska kommissionen

(Mål C-171/19 P)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Klagande: Europeiska kommissionen (ombud: K. Herrmann, T. Maxian Rusche och P. Němečková)

Övriga parter i målet: Interessengemeinschaft privater Milchverarbeiter Bayerns e.V., Genossenschaftsverband Bayern e.V., Verband der Bayerischen Privaten Milchwirtschaft e.V.

Yrkanden

Kommissionen yrkar att domstolen ska

upphäva den överklagade domen,

förklara att den första grunden för talan vid tribunalen inte kan vinna bifall,

återförvisa målet till tribunalen såvitt avser övriga grunder, och

i första hand förplikta sökandena vid tribunalen att ersätta de rättegångskostnader som uppkommit vid tribunalen och vid domstolen, och i andra hand förordna att beslut om rättegångskostnaderna ska anstå för det fall målet återförvisas till tribunalen.

Grunder och huvudargument

Den första grunden

Tribunalen gjorde – i samband med definitionen av de villkor som anges i inledningsbeslutet – i punkterna 56–64 i den överklagade domen en felaktig tolkning och tillämpning av artikel 108.2 FEUF och artikel 6.1 i förordning nr 659/19991 och av unionsdomstolens rättspraxis på området; det är endast i undantagsfall och under särskilda förhållanden som det finns anledning att i inledningsbeslutet ange ett stöds finansieringskällor.

Den andra grunden

I punkterna 47–53 och 56 i den överklagade domen gjorde tribunalen en felaktig tolkning av inledningsbeslutet, vilket inneburit att den överklagade domen inte motiverats i tillräcklig utsträckning; dessutom underlät tribunalen att ta ställning till kommissionens argument. I själva verket är det så, att inledningsbeslutet omfattar finansieringsmetoden genom budgetmedel.

Den tredje grunden

I punkterna 66–68 i den överklagade domen gjorde tribunalen en felaktig tolkning av artikel 263 andra stycket FEUF och av unionsdomstolens rättspraxis på området, varvid tribunalen utgick från principen att tredje mans rätt att yttra sig i huvudsak är en väsentlig formföreskrift i den mening som avses i artikel 263 andra stycket FEUF.

Den fjärde grunden

I punkterna 70–72 i den överklagade domen gjorde tribunalen en felaktig tolkning av rätten att yttra sig enligt artikel 108.2 och 108.3 FEUF och av artikel 6.1 i förordning nr 659/1999 och av unionsdomstolens rättspraxis om konsekvenserna av ett åsidosättande av denna rätt att yttra sig, varvid det konstaterades att en förklaring från parterna om huruvida budgetmedel utgör statliga medel skulle ha kunnat ändra utgången i målet. I detta sammanhang gjorde tribunalen även en felaktig tolkning av begreppet statliga medel enligt artikel 107.1 FEUF och begreppet befintligt stöd i artikel 108.1 FEUF; tribunalen missuppfattade de omständigheter som slagits fast i det överklagade beslutet och som åberopats vid tribunalen, och tribunalen underlät att pröva de argument som åberopats av kommissionen vid tribunalen.

____________

1 Rådets förordning (EG) nr 659/1999 av den 22 mars 1999 om tillämpningsföreskrifter för artikel 93 i EG-fördraget (EGT L 83, 1999, s. 1).