Begäran om förhandsavgörande framställd av Landgericht Saarbrücken (Tyskland) den 29 januari 2019 – JC mot Kreissparkasse Saarlouis

(Mål C-66/19)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Landgericht Saarbrücken

Parter i det nationella målet

Klagande: JC

Motpart: Kreissparkasse Saarlouis

Tolkningsfrågor

Ska artikel 10.2 p i Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/48/EG av den 23 april 2008 om konsumentkreditavtal och om upphävande av rådets direktiv 87/102/EEG tolkas så, att den information som ska lämnas om ”frist” eller ”andra villkor för att utöva [ångerrätten]” även omfattar villkoren för när ångerfristen ska börja löpa?

Om fråga a besvaras jakande:

Utgör artikel 10.2 p i Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/48/EG av den 23 april 2008 om konsumentkreditavtal och om upphävande av rådets direktiv 87/102/EEG hinder för en tolkning enligt vilken informationen om ångerrätt ska anses vara ”klar” och ”kortfattad”, när den i sig inte till fullo nämner de obligatoriska uppgifter som måste lämnas för att ångerfristen ska börja löpa, utan i detta avseende i stället hänvisar till en nationell bestämmelse – i det nu aktuella fallet 492 § stycke 2 BGB, i dess lydelse till den 12 juni 2014 – i vilken det i sin tur hänvisas till ytterligare nationella bestämmelser – i det nu aktuella fallet artikel 247 3–13 §§ EGBGB, i dess lydelse till den 12 juni 2014 – och konsumenten därför tvingas läsa ett stort antal lagbestämmelser i olika lagar för att få klarhet i vilka obligatoriska uppgifter som måste ha angetts för att ångerfristen i samband med vederbörandes låneavtal ska börja löpa?

Om fråga b besvaras nekande (och det i princip inte finns något att invända mot en hänvisning till nationella bestämmelser):

Utgör artikel 10.2 p i Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/48/EG av den 23 april 2008 om konsumentkreditavtal och om upphävande av rådets direktiv 87/102/EEG hinder för en tolkning enligt vilken information om ångerrätt ska anses vara ”klar” och ”kortfattad”, när hänvisningen till en nationell lagbestämmelse – i det nu aktuella fallet 492 § stycke 2 BGB, i dess lydelse från den 30 juli 2010 till den 12 juni 2014 – och en vidare hänvisning i denna – i det nu aktuella fallet till artikel 247 3–13 §§ EGBGB, i dess lydelse från den 4 augusti 2011 till den 12 juni 2014 – nödvändigtvis innebär att konsumenten, utöver att enbart läsa bestämmelser, dessutom tvingas göra en juridisk bedömning – till exempel av huruvida lånen har beviljats till villkor som är normala för avtal med inteckning i fast egendom som säkerhet och tillfällig finansiering av dessa eller huruvida det föreligger kopplade avtal – för att få klarhet i vilka obligatoriska uppgifter som måste lämnas för att ångerfristen ska börja löpa i samband med vederbörandes låneavtal?

____________