Överklagande ingett den 15 april 2019 av Associazione Nazionale GranoSalus av det beslut som tribunalen (första avdelningen) meddelade den 14 februari 2018 i mål T-125/18, Associazione GranoSalus mot kommissionen

(Mål C-313/19 P)

Rättegångsspråk: italienska

Parter

Klagande: Associazione Nazionale GranoSalus - Liberi Cerealicoltori & Consumatori (Associazione GranoSalus) (ombud: G. Dalfino, avvocato)

Övrig part i målet: Europeiska kommissionen

Grunder och huvudargument

Överklagandet av tribunalens beslut avser åsidosättande av artikel 263 fjärde stycket FEUF och av artikel 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, jämförda med artikel 6 respektive 13 i Europakonventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna.

Klaganden har gjort gällande åsidosättande av artikel 263 fjärde stycket FEUF eftersom tribunalen inte har tagit hänsyn till omständigheten enligt vilken Associazione GranoSalus är behörig att agera enligt dess medlemmars egen talerätt. Detta eftersom (kommissionens) omtvistade genomförandeförordning (EU) 2017/2324 ”berör dem personligen och direkt” och för att den är en ”regleringsakt som berör dem direkt och som inte medför genomförandeåtgärder”.

I detta avseende har föreningen gjort gällande att tribunalen felaktigt har tillämpat ovannämnda bestämmelse eftersom den inte har funnit villkoret personligen berörd vara uppfyllt då ”det är i deras allmänna egenskap av konsumenter och unionsmedborgare som vissa av sökandens medlemmar påstås påverkas av den angripna rättsakten”(punkt 57 i beslutet).

Denna klassificering av klaganden GranoSalus medlemmar är felaktig i ljuset av föreningens stadgar som gör att föreningens medlemmar och, genom dessa, föreningen, är bärare och främjare av konsumenternas och jordbrukarnas intressen genom bland annat vidtagandet av ”åtgärder, på gemskapsnivå, mot förhöjning av tröskelvärden för mykotoxiner och andra ämnen i syfte att skydda konsumenternas och särskilt barnens hälsa”.

Mot bakgrund av att villkoret personligt berörd är uppfyllt och att villkoret är kumulativt med villkoret direkt berörd, har tribunalen felaktigt yttrat sig om denna punkt genom att inte beakta det.

Föreningen har vidare gjort gällande felaktigheten i tribunalens beslut i den del den inte har funnit att villkoret direkt berörd, för att talan ska tas upp till sakprövning, vara uppfyllt på grund av att det finns nationella genomförandebestämmelser av den omtvistade förordningen (EU) nr 2017/2324. Motiveringen av beslutet i detta avseende (lyder): ”en förnyelse av de produktgodkännanden för utsläppande på marknaden som medlemsstaterna har beviljat för ett växtskyddsmedel som innehåller det verksamma ämnet glyfosat…”betraktas som en lämplig omständighet för att vidta ”… åtgärder för att genomföra den angripna rättsakten, i den mening som avses i artikel 263 slutet av fjärde stycket FEUF” (punkt 84 och 85 i det omtvistade beslutet).

Felaktigheten i bedömningen beror på den omständighet, som är fastställt i rättsakterna, att medlemsstaten i vilken föreningen och dess medlemmar har sitt säte (Italien) har genomfört förordning nr 2017/2324 genom meddelande av den 19 december 2017 från hälsoministeriet, som har beordrat enbart en förnyelse av produktgodkännande av det verksamma ämnet glyfosat under en period av högst fem år, samtidigt som godkännanden för växtskyddsmedel som innehåller glyfosat förlängdes till den 15 december 2022 ,utan någon skönsmässig bedömning, inte ens med avseende på de tekniska föreskrifterna i bilagorna I och II i förordning nr 2017/2324.

Föreningen har härav gjort gällande att, även om man betraktar meddelandet från ministeriet av den 19 december 2017 som en genomförandeåtgärd, har tribunalen inte noterat att själva meddelandet inte kan överklagas till nationella domstolar eftersom det inte är tillåtet enligt italiensk rätt och därtill hörande rättspraxis (Consiglio di Stato dom nr 6243 av den 9 november 2005).

Föreningen bestrider beslutet på grund av åsidosättande av artikel 263 fjärde stycket sista meningen FEUF, eftersom tribunalen inte har tagit hänsyn till saken i målet, såsom den definieras i ansökan genom vilken talan har väckts. Det noteras i detta hänseende att tribunalen inte tog hänsyn till det faktum att den direkta inverkan som den omtvistade förordningen hade för föreningen och dess medlemmar härrör från de potentiella cancerframkallade egenskaper av det verksamma ämnet glyfosat (Studien från International Cancer Research Center publicerad den 20 mars 2015, som inte beaktas i den omtvistade förordningen (EU) 2017/2324), vars godkännande faller under Europeiska unionens exklusiva behörighet och är inte föremål för godkännande från medlemsstaterna. Detta eftersom ett nationellt godkännande av växtskyddsmedel inte medför någon utvärdering av det verksamma ämnet glyfosat som redan har godkänts av Europeiska unionen, vilket utesluter att den italienska staten har behörighet att godkänna/neka utsläpp av växtskyddsmedel på marknaden med hänvisning till det verksamma ämnet glyfosat. I förevarande fall har tribunalen bedömt förutsättningarna (för tillämpningen av) artikel 263 fjärde stycket sista meningen FEUF utan att ta hänsyn till vad som har anförts i målet, det vill säga den omständighet enligt vilken rester av glyfosat kan finnas i grundvatten, mat (pasta) och mark, med den skada som orsakas territoriet, unionsmedborgarna, intressen som föreningen är bärare av, och genom denna, sina medlemmar, som uppstår till följd av att ämnet släpps ut på marknaden.

Därför borde tribunalen ha ansett att villkoret (direkt berörd) var uppfyllt enligt artikel 263 FEUF i förhållande till denna omständighet och till bestämmelserna i GranoSalus stadga, utöver medlemmarnas kvalificerade ställning, vilket inte har gjorts i beslutet.

Med stöd i ovanstående har föreningen bestridit tolkningen av artikel 263 fjärde stycket sista meningen FEUF i första instans som underminerar dess räckvidd och EU-lagstiftarens avsikt. I detta hänseende hänvisas till generaladvokaternas iakttagelser gjorda i flera förfaranden (se bland annat generaladvokatens förslag till avgörande i mål C-456/13 P, generaladvokatens förslag till avgörande i mål C-583/11 P, generaladvokatens förslag till avgörande i de förenade målen C-622/16 P till C 624/16 P) enligt vilka en sådan restriktiv tolkning berövar artikel 263 FEUF dess särskilda betydelse och ändamålsenliga verkan.

Mot bakgrund av det ovan anförda gör föreningen gällande att tolkningen av artikel 263 fjärde stycket sista meningen FEUF, som det omtvistade beslutet hänvisar till, uppenbart strider mot artikel 47 i stadgan om de grundläggande rättigheterna (Var och en vars unionsrättsligt garanterade fri- och rättigheter har kränkts har rätt till ett effektivt rättsmedel inför en domstol, med beaktande av de villkor som föreskrivs i denna artikel. Var och en har rätt till rättvis rättegång…), artiklarna 6 (rätt till rättvis rättegång) och 13 (rätt till ett effektivt rättsmedel) i Europakonventionen om skydd för de mänskliga rättigheter, genom att klaganden inte har möjlighet att väcka talan i tribunalen på grund av att den inte är direkt berörd i ett sådant fall och genom att oskäligt skada systemet för skydd av de rättigheterna som följer av unionsrätten.

Slutsatser

Föreningen GranoSalus har yrkat att domstolen ska upphäva tribunalens beslut i mål T-125/18, i vilket talan avvisades och i vilket konstaterades att föreningens medlemmar inte hade talerätt för att de, å ena sidan, inte ansågs vara personligt berörda av den omtvistade förordningen, och å andra sidan för att det finns nationella genomförandebestämmelser som inte medför att medlemmar kan anses vara direkt berörda, och slå fast att talan om ogiltigförklaring av genomförandedirektiv 2017/2324 kan tas upp till sakprövning med de yrkanden som formuleras däri, inklusive bevisupptagning och återförvisa ärendet till tribunalen i syfte att den ska avgöra målet i sak.

____________