Begäran om förhandsavgörande framställd av Landesverwaltungsgericht Steiermark (Österrike) den 26 juni 2019 – OK mot x

(Mål C-492/19)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Landesverwaltungsgericht Steiermark

Parter i det nationella målet

Klagande: OK

Motpart: Bezirkshauptmannschaft Hartberg-Fürstenfeld

Övrig part i målet: Finanzpolizei

Tolkningsfrågor

Ska artikel 56 FEUF och Europaparlamentets och rådets direktiv 96/71/EG av den 16 december 1996 om utstationering av arbetstagare i samband med tillhandahållande av tjänster1 och Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/67/EU av den 15 maj 2014 om tillämpning av direktiv 96/71/EG2 tolkas så att de utgör hinder för en nationell bestämmelse enligt vilken det, såvitt avser åsidosättanden av formella skyldigheter som är tillämpliga på området för gränsöverskridande arbete – såsom underlåtelse att iaktta skyldigheten att hålla lönehandlingar tillgängliga eller underlåtelse att inge en anmälan till samordningscentralen –, föreskrivs mycket höga sanktionsavgifter, i synnerhet höga lägsta sanktionsavgifter, vilka föreskrivs kumulativt för varje berörd arbetstagare?

För det fall att fråga 1 inte ska besvaras jakande:

Ska artikel 56 FEUF och direktiv 96/71/ EG och direktiv 2014/67/ EU tolkas så att de utgör hinder för att kumulativa sanktionsavgifter föreskrivs för åsidosättanden av formella skyldigheter vid gränsöverskridande arbete utan att det föreskrivs några högsta sanktionsavgifter?

Ska artikel 56 FEUF tolkas på så sätt att den utgör hinder för en nationell bestämmelse som i händelse av en uppsägning i förtid och/eller upphörande i förtid av en tillfällig anställning i värdlandet innebär att det krävs en ändringsanmälan till samordningscentralen?

Ska artikel 56 FEUF tolkas på så sätt att den utgör hinder för en nationell bestämmelse i vilken det inte föreskrivs någon tidsfrist för ingivande av ändringsanmälan?

Ska artikel 56 FEUF och artikel 9 i direktiv 2014/67/EU tolkas så att de utgör hinder för en nationell bestämmelse enligt vilken ingivande i efterhand av lämpliga och relevanta handlingar inom en rimlig tidsfrist inte innebär att kravet på att hålla handlingar tillgängliga är uppfyllt?

Ska artikel 56 FEUF och artikel 9 i direktiv 2014/67/EU tolkas så att de utgör hinder för en nationell bestämmelse enligt vilken det krävs av en utländsk tjänsteleverantör att vederbörande tillhandahåller handlingar – och det därvid är fråga om fler handlingar än dem som avses i artikel 9 i direktiv 2014/67/EU – vilka varken är relevanta eller lämpliga och inte anges i nationell lagstiftning (exempelvis löneutdrag, lönebesked, lönelistor, skattsedlar, registrering och avregistrering, sjukförsäkring, listor över anmälningar och tilläggsavgifter, uppgifter om inplacering i lönegrad, intyg)?

____________

1 EGT L 18, 1997, s. 1.

2 Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/67/EU av den 15 maj 2014 om tillämpning av direktiv 96/71/EG om utstationering av arbetstagare i samband med tillhandahållande av tjänster och om ändring av förordning (EU) nr 1024/2012 om administrativt samarbete genom informationssystemet för den inre marknaden (IMI-förordningen) (EUT L 159, 2014, s. 11).