Begäran om förhandsavgörande framställd av Curtea de Apel Constanța (Rumänien) den 10 juli 2019 – TS, UT, VU mot Casa Naţională de Asigurări de Sănătate, Casa de Asigurări de Sănătate Constanţa

(Mål C-538/19)

Rättegångsspråk: rumänska

Hänskjutande domstol

Curtea de Apel Constanța

Parter i det nationella målet

Kärande/Klagande: TS, UT, VU

Svarande/Motparter: Casa Naţională de Asigurări de Sănătate, Casa de Asigurări de Sănătate Constanţa

Tolkningsfrågor

Ska den omständigheten, att den behandling som den försäkrade har gett sitt samtycke till har ordinerats endast av en läkare i en annan medlemsstat än den medlemsstat där den försäkrade är bosatt – med beaktande av att diagnosen och det faktum i sig att det var nödvändigt att akut utföra behandlingen har bekräftats av en läkare ansluten till sjukförsäkringssystemet i bosättningsmedlemsstaten, vilken dock har rekommenderat en annan behandling, i jämförelse med vilken den behandling som den försäkrade personen, av lämpliga skäl, gett sitt samtycke till är minst lika effektiv, men har fördelen av att inte medföra en funktionsnedsättning – likställas med en akut situation, i enlighet med vad som framgår av punkt 45 i domen C-173/09 (Elchinov), eller utgör det ett fall då det objektivt sett är omöjligt att ansöka om ett sådant tillstånd som föreskrivs i artikel 20.1 och 20.2 i förordning (EG) nr 883/20041 , som kan ligga till grund för full ersättning för de kostnader som uppkommit efter att ha fått lämplig sjukvård (sjukhusvård) i en annan medlemsstat än den medlemsstat där den försäkrade är bosatt?

För det fall fråga 1 ska besvaras jakande: Är den försäkrade personen, när denna, efter att ha fått en diagnos ställd av en läkare som är ansluten till sjukförsäkringssystemet i bosättningsmedlemsstaten och av nämnda läkare ordinerats en behandling som den försäkrade, av lämpliga skäl, tackar nej till, reser till en annan medlemsstat för att inhämta ett andra läkarutlåtande, och det andra läkarutlåtandet är av innebörden att en annan behandling bör utföras, vilken är minst lika effektiv, men har fördelen av att inte medföra en funktionsnedsättning, en behandling som den försäkrade personen godtar och som uppfyller kraven i artikel 20.2 andra meningen i förordning (EG) nr 883/2004, fortfarande skyldig att ansöka om ett sådant tillstånd som föreskrivs i artikel 20.1 i nämnda förordning för att få ersättning för de kostnader som sistnämnda behandling har medfört?

Utgör artikel 56 FEUF samt artikel 20.1 och 20.2 i förordning (EG) nr 883/2004 hinder mot en nationell lagstiftning som dels uppställer som krav för tillstånd från den behöriga institutionen för att få lämplig sjukvård (sjukhusvård) i en annan medlemsstat än bosättningsmedlemsstaten att det upprättas ett läkarintyg endast av en läkare som är verksam inom sjukförsäkringssystemet i bosättningsmedlemsstaten, på rekommendation av överläkaren vid den behöriga institutionen i nämnda stat, även för det fall den behandling som den försäkrade personen av lämpliga skäl har gett sitt samtycke till med beaktande av att den har fördelen av att inte medföra en funktionsnedsättning, har ordinerats endast av en läkare i en annan medlemsstat, genom ett andra läkarutlåtande, dels inte garanterar, inom ramen för ett förfarande som är tillgängligt och förutsebart, en faktisk prövning ur medicinsk synvinkel, inom ramen för sjukförsäkringssystemet i bosättningsmedlemsstaten, av möjligheten att tillämpa det andra läkarutlåtandet som avgetts i en annan medlemsstat?

För det fall frågorna 1 och 3 ska besvaras jakande: Har den försäkrade personen, eller personens arvingar, rätt att av den behöriga institutionen i den medlemsstat där den försäkrade personen är bosatt få full ersättning för de kostnader som uppkommit till följd av den behandling som utförts i en annan medlemsstat, under förutsättning att de två kraven i artikel 20.2 andra meningen i förordning (EG) nr 883/2004 är uppfyllda?

____________

1 Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 883/2004 av den 29 april 2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen (EUT L 166, 2004, s. 1).