FÖRSLAG TILL AVGÖRANDE AV GENERALADVOKAT

MANUEL CAMPOS SÁNCHEZ-BORDONA

föredraget den 26 november 2019(1)

Mål C625/19 PPU

Openbaar Ministerie

mot

XD

(begäran om förhandsavgörande från Rechtbank Amsterdam (Domstolen i Amsterdam, Nederländerna))

”Begäran om förhandsavgörande – Polissamarbete och straffrättsligt samarbete – Rambeslut 2002/584/RIF – Europeisk arresteringsorder – Utfärdande rättslig myndighet – Europeisk arresteringsorder utfärdad av en svensk åklagare – Krav på att det finns ett effektivt rättsmedel mot ett beslut om utfärdande av en europeisk arresteringsorder”






1.        EU-domstolen ställs nu åter genom begäran om förhandsavgörande i ett antal fall inför frågan om en åklagarmyndighet (i förevarande fall i Sverige) kan kvalificeras som en ”utfärdande rättslig myndighet” av en europeisk arresteringsorder i den mening som avses i artikel 6.1 i rambeslut 2002/584/RIF.(2)

2.        De betänkligheter som den hänskjutande domstolen har i detta mål och i målen C‑626/19 PPU och C‑627/19 PPU är desamma som de som en luxemburgsk domstol har gett uttryck för (mål C‑566/19 PPU) och avser särskilt hur EU-domstolens dom OG och PI (åklagarmyndigheten i Lübeck och Zwickau)(3) ska tolkas.

3.        Samma tvivel har framförts i fråga om åklagarmyndigheterna i Belgien (mål C‑627/19 PPU) och i Frankrike (målen C‑566/19 PPU och C‑626/19 PPU), i vilka jag också föredrar förslag till avgörande denna dag.

4.        Rent konkret sammanfaller den fråga som ställs i detta förhandsavgörande med en av de frågor som ställts i mål C‑626/19 PPU, som förenats med mål C‑566/19 PPU, och rör europeiska arresteringsorder som utfärdats av åklagarmyndigheten i lagföringssyfte.

5.        Eftersom min principiella ståndpunkt fortfarande är den jag redogjorde för i målen OG (åklagarmyndigheten i Lübeck), PI (åklagarmyndigheten i Zwickau)(4) och PF (Litauens riksåklagare),(5) kommer jag att ägna resten av dagens förslag till avgörande åt att tolka domen OG och PI (åklagarmyndigheten i Lübeck och Zwickau) samt den dom som meddelades den 9 oktober 2019(6) i ett annat liknande mål.

I.      Tillämpliga bestämmelser

A.      Unionsrätt

6.        Jag hänvisar till skälen 5, 6, 8, 10 och 12 samt till artiklarna 1 och 9 i rambeslutet, såsom dessa skäl och artiklar återges i förslaget till avgörande OG och PI (åklagarmyndigheterna i Lübeck och Zwickau).

B.      Nationell rätt

7.        Enligt de uppgifter som lämnats av den svenska regeringen föreskrivs i 2 § förordningen (2003:1178) om överlämnande till Sverige enligt en europeisk arresteringsorder (nedan kallad förordningen om överlämnande) att en europeisk arresteringsorder utfärdas av en åklagare, oavsett om det rör sig om överlämnande för lagföring eller för verkställighet av ett fängelsestraff eller en annan frihetsberövande åtgärd.

8.        Enligt 3 § förordningen om överlämnande får en europeisk arresteringsorder för lagföring utfärdas för brott för vilket den eftersökte är häktad på sannolika skäl misstänkt för brottet och för vilket det är föreskrivet fängelse i ett år eller mer.

9.        Den svenska regeringen har uppgett att beslut om häktning fattas av en domstol på yrkande av åklagaren. När domstolen har fattat beslut om häktning beslutar åklagaren självständigt om en europeisk arresteringsorder ska utfärdas och beaktar i samband med detta bland annat om en sådan åtgärd är proportionerlig.

II.    Tvisten vid den nationella domstolen och tolkningsfrågan

10.      Den 27 maj 2019 utfärdade den svenska åklagarmyndigheten en europeisk arresteringsorder för lagföring av XD.(7)

11.      Efter det att XD gripits i Nederländerna den 28 maj 2019 överlämnades den europeiska arresteringsordern till Rechtbank Amsterdam (Domstolen i Amsterdam, Nederländerna), som beslutade att ställa följande tolkningsfråga till domstolen:

”Kan en åklagare – som deltar i rättsskipningen i den utfärdande medlemsstaten och som vid utövande av sitt uppdrag i samband med utfärdandet av en europeisk arresteringsorder agerar självständigt – som har utfärdat en europeisk arresteringsorder, betraktas som en utfärdande rättslig myndighet i den mening som avses i artikel 6.1 i rambeslutet, om en domstol i den utfärdande medlemsstaten har prövat huruvida villkoren för utfärdande av en europeisk arresteringsorder var uppfyllda, och särskilt huruvida beslutet är proportionerligt, innan åklagaren fattade det verksamma beslutet att utfärda den europeiska arresteringsordern?

III. Förfarandet vid domstolen

12.      Målet registrerades vid domstolen den 22 augusti 2019. Eftersom XD är frihetsberövad ansökte den hänskjutande domstolen om att målet skulle handläggas enligt förfarandet för brådskande mål, vilket domstolen beviljade.

13.      XD, den nederländska och den svenska regeringen, den nederländska åklagarmyndigheten och kommissionen har inkommit med skriftliga yttranden.

14.      Offentlig förhandling ägde rum den 24 oktober 2019, samtidigt med förhandlingarna i målen C‑566/19 PPU, C‑626/19 PPU och C‑627/19 PPU. Vid denna förhandling deltog JR, YC, XD, ZB, åklagarmyndigheten i Luxemburg, åklagarmyndigheten i Nederländerna, den nederländska, den franska, den svenska, den belgiska, den irländska, den spanska, den italienska och den finländska regeringen samt kommissionen.

IV.    Bedömning

A.      Inledande anmärkning

15.      Den fråga som formulerats i detta mål är densamma som den första frågan i mål C‑626/19 PPU. Jag redogör för min bedömning av den frågan i det förslag till avgörande som också föredras i dag.

16.      Jag kan därför endast hänvisa till väsentliga delar av det förslaget. Där granskar jag inte bara domstolsprövningen av de europeiska arresteringsorder som beslutas av åklagarmyndigheten (som denna begäran om förhandsavgörande gäller), utan även om de enskilda åklagarna kan kvalificeras som en ”utfärdande rättslig myndighet” i den mening som avses i rambeslutet.

17.      I förevarande mål har Rechtbank Amsterdam (Domstolen i Amsterdam) dragit slutsatsen att den svenska åklagarmyndigheten får utfärda en europeisk arresteringsorder, eftersom den har en sådan självständig karaktär som utmärker den ”utfärdande rättsliga myndigheten” i den mening som avses i artikel 6.1 i rambeslutet.

18.      Eftersom den svenska åklagarmyndighetens oberoende inte har varit föremål för diskussion i detta mål, har det inte inkommit sådana uppgifter som är nödvändiga för att kunna bedöma om åklagarna vid myndigheten, i enlighet med dess konstitutionella ställning och dess organisatoriska och funktionella struktur, har den profil som domstolen har krävt i domen av den 27 maj 2019, PF (Litauens riksåklagare).(8) Jag kan därför inte uttala mig i detta avseende.

B.      Domstolsprövningen av en europeisk arresteringsorder som utfärdats av åklagarmyndigheten

19.      Enligt de uppgifter som den hänskjutande domstolen har lämnat utfärdade åklagaren i detta fall en europeisk arresteringsorder efter det att en domstol hade meddelat ett nationellt häktningsbeslut. Innan den meddelade detta beslut hade domstolen redan prövat om villkoren för att utfärda den europeiska arresteringsordern var uppfyllda och särskilt dess proportionalitet.

20.      Situationen är således jämförbar med situationen i mål C‑626/19 PPU. Den prövning jag gjorde i det målet ledde mig till slutsatsen att en domstolsprövning som sker i samband med att häktningsbeslutet fattas på grund av sin beskaffenhet inte kan anses uppfylla de ”krav som uppställs inom ramen för ett effektivt domstolsskydd” i den mening avses i punkt 75 i domen OG och PI (åklagarmyndigheten i Lübeck och Zwickau), vilket är ett skydd som alltid gäller för den berörda personen och som tillgodoses genom ett förfarande där den berörde kan utöva sin rätt till försvar genom att ingripa och delta.(9)

21.      Följaktligen kan prövningen av huruvida kraven har iakttagits för att kunna utfärda en europeisk arresteringsorder som beslutats av en åklagare som kan betraktas som ”den utfärdande rättsliga myndigheten”, i den mening som avses i artikel 6.1 i rambeslutet, göras före utfärdandet av den europeiska arresteringsordern. Detta hindrar dock inte att den berörda personen ska ha rätt att väcka talan mot denna europeiska arresteringsorder, efter det att den utfärdats (om detta inte äventyrar brottmålsförfarandet) eller delgetts denne.

V.      Förslag till avgörande

22.      Mot bakgrund av dessa överväganden föreslår jag att domstolen ska svara Rechtbank Amsterdam (Domstolen i Amsterdam, Nederländerna) på följande sätt:

”En person som är eftersökt med stöd av en europeisk arresteringsorder som utfärdats av åklagarmyndigheten i en medlemsstat, vilken deltar i rättskipningen och har en självständig ställning, ska kunna överklaga ordern till en domstol i denna medlemsstat, utan att behöva invänta överlämnandet, så snart beslutet om ordern har fattats (om detta inte äventyrar brottmålsförfarandet) eller delgetts den berörda personen.”


1      Originalspråk: spanska.


2      Rådets rambeslut av den 13 juni 2002 om en europeisk arresteringsorder och överlämnande mellan medlemsstaterna (EGT L 190, 2002, s. 1), i dess lydelse enligt rådets rambeslut 2009/299/RIF av den 26 februari 2009 (EUT L 81, 2009, s. 24) (nedan kallat rambeslutet).


3      Dom av den 27 maj 2019, C‑508/18 och C‑82/19 PPU, EU:C:2019:456, nedan kallad domen OG och PI (åklagarmyndigheten i Lübeck och Zwickau).


4      Målen C‑508/18 och C‑82/19 PPU, EU:C:2019:337, nedan kallat förslag till avgörande OG och PI (åklagarmyndigheterna i Lübeck och Zwickau).


5      Mål C‑509/18, EU:C:2019:338; nedan kallat förslag till avgörande PF (Litauens riksåklagare).


6      Mål C‑489/19 PPU, NJ (åklagarmyndigheten i Wien), EU:C:2019:849; nedan kallad domen NJ (åklagarmyndigheten i Wien).


7      Enligt åklagarmyndigheten var XD misstänkt för narkotikasmuggling.


8      Mål C‑509/18, EU:C:2019:457, nedan kallad domen PF (Litauens riksåklagare).


9      Förslag till avgörande i målen C‑566/19 PPU och C‑626/19, punkt 84.