EUROPEISKA UNIONENS PERSONALDOMSTOLS DOM
(andra avdelningen)

den 28 juni 2007 (*)

”Tjänstemän – Placering i lönegrad – Tjänst som direktör som utlysts före den 1 maj 2004 – Ändring i tjänsteföreskrifterna – Artikel 2 och artikel 5.5 i bilaga XIII till tjänsteföreskrifterna – Placering i lönegrad med tillämpning av nya mindre förmånliga bestämmelser – Principen att varje tjänsteman skall ha möjlighet att göra karriär”

I mål F‑21/06,

rörande en talan enligt artiklarna 236 EG och 152 EA,

Joao da Silva, tjänsteman vid Europeiska gemenskapernas kommission, Bryssel (Belgien), företrädd av advokaterna G. Vandersanden och L. Levi,

sökande,

mot

Europeiska gemenskapernas kommission, företrädd av J. Currall, H. Kraemer och K. Herrmann, samtliga i egenskap av ombud,

svarande,

med stöd av

Europeiska unionens råd, företrätt av M. Arpio Santacruz och I. Sulce, båda i egenskap av ombud,

intervenient,

meddelar

PERSONALDOMSTOLEN (andra avdelningen),

sammansatt av ordföranden S. Van Raepenbusch (referent) samt domarna I. Boruta och H. Kanninen,

justitiesekreterare: handläggaren S. Boni,

efter det skriftliga förfarandet och förhandlingen den 15 mars 2007,

följande

Dom

1        Joao da Silva har i ansökan som inkom till personaldomstolens kansli den 2 mars 2006 i form av telefax (originalet inkom den 6 mars 2006) bland annat yrkat att

–        Europeiska gemenskapernas kommissions beslut av den 18 maj 2005 skall ogiltigförklaras i den del som han har utnämnts till direktör i lönegrad A*14, löneklass 2,

–        han skall placeras i lönegrad A*15, i enlighet med bestämmelserna i meddelandet om lediga tjänster COM/R/8003/03, vilket offentliggjordes den 7 november 2003 (EUT C 268 A, s. 1) (nedan kallat meddelandet om lediga tjänster), och

–        i sin helhet återställa sökanden i sin karriär, retroaktivt från hans sålunda korrigerade placering i lönegrad och löneklass, inbegripet dröjsmålsränta.

 Tillämpliga bestämmelser

2        Artikel 29 i Tjänsteföreskrifterna för tjänstemännen i Europeiska gemenskaperna (nedan kallade tjänsteföreskrifterna), i den lydelse som var tillämplig fram till och med den 30 april 2004, har följande lydelse:

”1. Tillsättningsmyndigheten skall innan den tillsätter en ledig tjänst vid en institution först bedöma

a)      om tjänsten kan tillsättas genom befordran eller förflyttning inom institutionerna,

b)      om den skall tillsättas genom internt uttagningsförfarande inom institutionen,

c)      vilka ansökningar om överflyttning som inkommit från tjänstemän vid andra institutioner i de tre Europeiska gemenskaperna,

och därefter genomföra en uttagning på grundval av antingen meriter eller prov eller bådadera. I bilaga III fastställs bestämmelser om uttagningsförfarandet.

Uttagningsförfarandet kan också genomföras för att upprätta en reserv för framtida rekrytering.

2. Ett annat rekryteringsförfarande än ett uttagningsförfarande kan tillämpas av tillsättningsmyndigheten för rekrytering av tjänstemän i lönegrad A 1 eller A 2 och, i undantagsfall, även för tjänster som kräver särskilda kvalifikationer.”

3        Genom rådets förordning (EG, Euratom) nr 723/2004 av den 22 mars 2004 om ändring av tjänsteföreskrifterna för tjänstemän i Europeiska gemenskaperna och rekryteringsvillkoren för övriga anställda i Europeiska gemenskaperna (EUT L 124, s. 1), som trädde i kraft den 1 maj 2004, infördes en tjänstestruktur.

4        I skäl 10 i förordningen anges följande:

”Det finns ett tydligt behov av att förstärka principen om en karriärutveckling som grundar sig på meriter, och att med åtgärder som belönar goda prestationer skapa en närmare koppling mellan arbetsprestation och lön i form av ett nytt befordringssystem, och samtidigt se till att den genomsnittliga karriärutvecklingen i det gamla och det nya systemet blir likvärdig, med beaktande av tjänsteförteckningen och budgetdisciplinen.”

5        Samtidigt som denna nya tjänstestruktur infördes förskrevs också övergångsbestämmelser i bilaga XIII till tjänsteföreskrifterna, i deras lydelse enligt förordning nr 723/2004. I artikel 2.1 i denna bilaga föreskrivs således bland annat, vad gäller tjänstemän i de tjänster som avses i artikel 35 i tjänsteföreskrifterna, att lönegraderna A 3 och A 2 skall byta namn till A*14 respektive A*15.

6        Artikel 5.5 i bilaga XIII till tjänsteföreskrifterna har följande lydelse:

”En tjänsteman i lönegrad A 3 den 30 april 2004 skall, vid utnämning till direktör efter detta datum, befordras till närmast högre lönegrad, i enlighet med artikel 7.5 i denna bilaga. Sista meningen i artikel 46 i tjänsteföreskrifterna skall inte tillämpas.”

7        Enligt artikel 12.3 i bilaga XIII till tjänsteföreskrifterna skall tjänstemän som finns med i en förteckning över godkända sökande före den 1 maj 2006 och som har rekryterats mellan den 1 maj 2004 och den 30 april 2006

–        om förteckningen upprättades för kategori A*, B* eller C* placeras i den lönegrad som angavs i offentliggörandet av uttagningsförfarandet,

–        om förteckningen upprättades för kategori A, LA, B eller C placeras enligt följande tabell:

Lönegrad enligt uttagningsförfarandet

Rekryteringsgrad

A/LA 8

A*5

A/LA 7 och A/LA 6

A*6

A/LA 5 och A/LA 4

A*9

A/LA 3

A*12

A 2

A*14

A 1

A*15

B 5 och B 4

B*3

B 3 och B 2

B*4

C 5 och C 4

C*1

C 3 och C 2

C*2

  


8        I artikel 7 i bilaga XIII till tjänsteföreskrifterna regleras hur bytet från den tidigare till den nya löneskalan skall ske. I denna artikel 7.1 föreskrivs exempelvis att ”[g]rundmånadslönen till varje tjänsteman [inte skall] förändras genom att lönegraderna får nya beteckningar enligt artikel 2.1 i denna bilaga”.

9        Artikel 19 i bilaga XIII till tjänsteföreskrifterna har följande lydelse:

”En tjänsteman som under övergångsperioden från och med den 1 maj 2004 till och med den 31 december 2008 får en nettomånadslön som, före tillämpning av korrigeringskoefficienter, är lägre än den nettolön som han skulle ha fått under samma personliga förhållanden månaden före den 1 maj 2004 skall ha rätt till ett kompensationstillägg som motsvarar skillnaden. Denna bestämmelse skall inte tillämpas om sänkningen av nettolönen beror på den årliga anpassningen av löner enligt bilaga XI till tjänsteföreskrifterna. Denna nettoinkomstgaranti skall inte täcka effekterna av den särskilda avgiften, förändringarna i pensionsinbetalningarna eller förändringar i bestämmelserna för överföring av en del av lönen.”

10      I meddelandet om lediga tjänster avseende en tjänst som direktör i lönegrad A 2 vid direktoratet för tillämpning av ny teknik och infrastruktur vid generaldirektoratet (GD) för informationssamhället, vilket publicerades den 7 november 2003, enligt artikel 29.2 i tjänsteföreskrifterna, angavs i villkoren för rekrytering att ”[l]ön och arbetsvillkor skall vara dem som föreskrivs för tjänstemän i lönegrad A 2 vid Europeiska gemenskaperna”. Tidsfristen för ansökningar gick ut den 5 december 2003.

 Bakgrund

11      Sökanden började arbeta vid kommissionen den 16 mars 1991 som tillfälligt anställd i lönegrad A 4 och placerades vid generaldirektoratet för telekommunikation och informations- och innovationsindustrin.

12      Sökanden utsågs den 16 mars 1993, då han fortfarande var tillfälligt anställd, till chef för enhet B 3 för mobilkommunikation vid samma generaldirektorat, vilket numera kallas generaldirektoratet för teknik och för informations- och telekommunikationsindustrin. Han befordrades till lönegrad A 3, löneklass 4, den 1 februari 1997.

13      Sökanden utsågs genom beslut av den 17 april 2002 till provanställd tjänsteman, med verkan från och med den 16 mars 2002, och placerades i lönegrad A 3, löneklass 6. Han behöll sin tjänst som enhetschef. Den 16 december 2002 blev sökanden fast anställd med denna tjänst.

14      Sökanden ombads vidare vid två tillfällen att tjänstgöra som ställföreträdande direktör, detta i enlighet med artikel 7.2 i tjänsteföreskrifterna. Första gången från och med november 2002 till och med januari 2003 och andra gången från och med den 16 april till och med den 16 september 2004.

15      Sökanden lämnade den 20 november 2003 in en ansökan rörande den tjänst som avsågs i meddelandet om lediga tjänster.

16      Den 1 maj 2004, vilket är den dag som förordning nr 723/2004 trädde i kraft, bytte lönegrad A 3, löneklass 7, som sökanden var placerad i, namn till lönegrad A*14, löneklass 7.

17      Kommissionens ledamöter i kollegium utsåg vid sammanträde den 7 juli 2004 sökanden till den tjänst som direktör som avsågs i meddelandet om lediga tjänster. I punkt 7.11 i protokollet från detta sammanträdde angavs att det senare skulle beslutas från vilket datum beslutet skulle gälla.

18      Den 1 januari 2005 övergick sökanden till löneklass 8 i lönegrad A*14.

19      Genom skrivelse av den 11 januari 2005 underrättade S., som var direktör för direktoratet för personal och karriärutveckling vid generaldirektoratet för personal och administration, sökanden om att administrationen hade svårigheter att avgöra i vilken lönegrad sökanden skulle placeras, vilket lett till att man den 25 oktober 2004 hade begärt ett yttrande från rättstjänsten, vilket ännu inte hade inkommit.

20      Sökanden uttryckte i skrivelse av den 21 februari 2005, ställd till generaldirektören för generaldirektoratet för personal och administration, sin förvåning över att det fortfarande inte hade fattats något formellt beslut om hans utnämning till direktör, enligt följande:

”Jag är än mindre förstående varför man har dröjt med att fatta beslut i mitt fall med tanke på att det i annonsen i EUT tydligt angavs att tjänsten skulle tillsättas i lönegrad A 2, vilket motsvarar lönegrad A*15 [sedan den 1 maj 2004]. Jag vill upplysa er om att jag i dag är placerad i lönegrad A*14 [löneklass] 8, det vill säga i den sista löneklassen i lönegrad A*14 och att det inte vore mer än rimligt att jag placerades i lönegrad A*15, så att jag inte fick lägre inkomst.”

21      S. informerade den 2 mars 2005 sökanden om att administrationen, av skäl som ligger utanför dess kontroll, ännu inte hade kunnat fatta det formella beslutet om utnämning, eftersom rättstjänsten ännu inte yttrat sig enligt begäran av den 25 oktober 2004.

22      Sökanden beklagade sig i skrivelse av den 7 april 2005 över att inget formellt beslut fattats i hans fall och informerade att han hade för avsikt att berätta om sin situation för kommissionsledamoten Viviane Reding och kommissionens ordförande Miguel Barroso, om inte ett ”korrekt och rättvist” beslut hade fattats inom en vecka.

23      S. informerade den 8 april 2005 sökanden om att administrationen nu kunde förbereda ett formellt beslut om utnämning, eftersom den erhållit rättstjänstens yttrande. Hon preciserade först att sökanden inte hade tillräckligt många tjänsteår i lönegrad A 3 (vilken sedan den 1 maj 2004 bär namnet A*14) för att kunna befordras till den högre lönegraden i egenskap av ”intern” sökande och att han således inte kunde befordras till lönegrad A*15, och hon tillade sedan att sökandens utnämning skulle behandlas som en separat ny rekrytering till lönegrad A*14, löneklass 2, utan tillämpning av korrigeringskoefficienten, med tillämpning av normala kriterier, och slutligen att sökanden inte kunde bibehålla sin placering i lönegrad A*14, löneklass 8.

24      Sökanden underrättade i skrivelse av den 11 april 2005 generaldirektören för generaldirektoratet för personal och administration om att han inte kunde godta att han gavs en sådan placering att hans ”aktuella” (löne-) och framtida (pensions-) rättigheter skulle komma att minskas på ett sätt som strider mot meddelandet om lediga tjänster och mot artikel 5.5 i bilaga XIII till tjänsteföreskrifterna. Följaktligen begärde han att han innan det formella beslutet om utnämning överlämnades till kommissionens ordförande för underskrift skulle få en förklaring varför administrationen hade frångått vad som föreskrevs i meddelandet om lediga tjänster och i ovannämnda bestämmelse.

25      Genom beslut av den 18 maj 2005, som sökanden erhöll den 27 maj 2005 och som hade undertecknats av kommissionens ordförande, bekräftades sökandens utnämning till tjänsten som direktör med verkan från och med den 16 september 2004 och angavs att sökanden hade placerats i lönegrad A*14, löneklass 2, varvid hans tjänsteår i löneklassen började löpa den 1 september 2004.

26      Sökanden informerade den 30 maj 2005 kommissionens ordförande om att han inte kunde godta förslaget att anställas som direktör på ovan angivna villkor, eftersom en placering i lönegrad A*14, löneklass 2, skulle innebära att hans nettolön skulle minska med ungefär 1 000 euro och i detta avseende innebära en degradering snarare än en befordran. Han underströk att det i meddelandet om lediga tjänster uttryckligen talades om lönegrad A 2, numera A*15 sedan den 1 maj 2004, och att han inte hade sökt tjänsten om han hade vetat att det för hans del skulle handla om att placeras i lönegrad A*14, löneklass 2. Han begärde att kommissionens ordförande skulle vilandeförklara hans utnämning till dess att det administrativa förfarandet som han hade för avsikt att inleda mot beslutet av den 18 maj 2005 hade avslutats och gjorde gällande att ett ”korrekt beslut vore att erbjuda [honom] en placering i lönegrad som inte minskade [hans] rättigheter eller lön”. En kopia av denna skrivelse sändes till generaldirektören för generaldirektoratet för personal och administration.

27      Sökanden anförde den 14 juli 2005 klagomål enligt artikel 90.2 i tjänsteföreskrifterna. I klagomålet yrkade han dels att kommissionens beslut av den 18 maj 2005 skulle upphävas, i den del som han för sin tjänst som direktör hade placerats i lönegrad A*14, löneklass 2 (nedan kallat det angripna beslutet), dels att han skulle placeras i lönegrad A*15, utan löneförlust, med verkan från och med den 16 september 2004 eller i andra hand placeras i en löneklass som innebär att hans lönevillkor inte förändras och att han behåller den lönegrad och löneklass som han haft fram till dess, det vill säga lönegrad A*14, löneklass 8.

28      Tillsättningsmyndigheten avslog sökandens klagomål genom beslut av den 14 november 2005, som delgavs sökanden genom skrivelse av den 21 november 2005.

29      Kommissionens byrå för handläggning av individuella rättigheter (nedan kallad byrån) underrättade den 12 januari 2006 sökanden om att man med stöd av artikel 85 i tjänsteföreskrifterna skulle dra av 12 615,85 euro sammanlagt från hans lön under perioden februari–juli 2006 för att ta tillbaka skillnaden mellan den lön som hade utbetalats i enlighet med hans tidigare placering i lönegrad A*14, löneklass 8, och den lön han borde ha fått i lönegrad A*14, löneklass 2, i enlighet med det angripna beslutet.

30      Sökanden meddelade den 23 januari 2006, efter ett möte den 19 januari 2006, generaldirektören för generaldirektoratet för personal och administration att han inte kunde ”acceptera att tillträda tjänsten som direktör i lönegrad A*14, löneklass 2, utan att en multiplikationsfaktor eller faktor för skydd av nominell lön tillämpa[de]s” och yrkade att ”[hans] lön [skulle] höjas från och med januari 2006 … och att beslutet [om] avdrag med mer än 12 600 euro lön som han [påstods ha] erhållit utan grund [skulle] upphävas”. Sökanden underströk återigen följande:

”Jag vill påminna er om att jag aldrig har accepterat att placeras i lönegrad A*14 löneklass 2.”

31      Genom skrivelse av den 13 februari 2006 underrättade generaldirektören för generaldirektoratet för personal och administration sökanden om att han efter samråd med kommissionens vice ordförande Siim Kallas hade beslutat att föreslå kommissionens ledamöter i kollegium att inte ompröva det angripna beslutet.

32      Sökanden skrev den 21 februari 2006 på nytt ett brev till generaldirektören för generaldirektoratet för personal och administration där han påpekade att han vägrade att tillträda tjänsten som direktör med placering i lönegrad A*14, löneklass 2, och han uppmanade tillsättningsmyndigheten att ta ställning i denna fråga, varvid han underströk att han ännu inte hade fått någon förklaring eller motivering, att vidta nödvändiga åtgärder för att hans lön skulle höjas, med verkan från och med januari 2006, och att upphäva beslutet om avdrag för påstått felaktigt utbetalda belopp. Han informerade också generaldirektören för generaldirektoratet för personal och administration om att han hade för avsikt att väcka talan mot beslutet om avslag på hans klagomål, bland annat med hänsyn till tvingande regler om tidsfristen för att väcka talan, och han preciserade att denna talan inte kunde anses som ett avsteg från hans beslut att inte acceptera att ta tjänsten som direktör. Kommissionen svarade aldrig på denna skrivelse.

33      Kommissionsledamoten Yvonne Reding meddelade den 22 februari 2006 kommissionsledamoten Siim Kallas att hon var förvånad över den situation som sökanden hade hamnat i och uppmanade Kallas att engagera sig personligen i frågan för att finna en lösning, detta för att undvika att Europaparlamentet eller allmänheten fick kännedom om fallet.

 Parternas yrkanden och förfarandet

34      Sökanden har yrkat att personaldomstolen skall

–        förklara att talan kan upptas till sakprövning och bifalla densamma, inbegripet invändningen om rättsstridighet,

–        ogiltigförklara det angripna beslutet,

–        följaktligen återställa sökanden i den lönegrad och löneklass som han skulle ha placerats i (eller dess motsvarighet enligt de nya tjänsteföreskrifterna, som gäller från och med den 1 maj 2004) enligt meddelandet om lediga tjänster,

–        i sin helhet återställa sökanden i sin karriär, retroaktivt från hans sålunda korrigerade placering i lönegrad och löneklass (inbegripet hänsyn till hans arbetslivserfarenhet i denna korrigerade placering, rätt till möjlighet att befordras och intjänade pensionsrättigheter), vilket även innebär rätt till dröjsmålsränta beräknad enligt den räntesats som Europeiska centralbanken tillämpar på sina huvudsakliga refinansieringstransaktioner, under den aktuella perioden, med tillägg av två procentenheter, på skillnaden mellan den lön han har erhållit enligt rekryteringsbeslutet och den lön han egentligen har rätt till, fram till dess att ett korrekt beslut om hans placering fattas,

–        förplikta svaranden att ersätta samtliga rättegångskostnader.

35      Svaranden har yrkat att personaldomstolen skall

–        ogilla talan,

–        besluta om rättegångskostnaderna i enlighet med gällande rätt.

36      Genom personaldomstolens beslut av den 17 maj 2006 tilläts Europeiska unionens råd att intervenera till stöd för svarandens yrkanden.

 Rättslig bedömning

37      Sökanden har anfört fyra grunder till stöd för sin talan, angående åsidosättande av

–        artikel 2.1 och artikel 5.5 i bilaga XIII till tjänsteföreskrifterna,

–        artikel 7.1 i tjänsteföreskrifterna och principerna om icke-diskriminering, att lönegraden skall motsvara tjänsten och tjänstens intresse,

–        principen om förbud mot retroaktiva verkningar, rättssäkerhetsprincipen, principen om skydd för berättigade förväntningar, principen om förvärvade rättigheter och principen om rätt att kunna göra karriär,

–        principen om god förvaltning och omsorgsplikten.

38      Sökanden har i andra hand, för det fall det angripna beslutet grundas på artikel 12.3 i bilaga XIII till tjänsteföreskrifterna, gjort gällande att denna bestämmelse är rättsstridig.

39      Personaldomstolen kommer först att pröva den andra, den tredje och den fjärde grunden tillsammans.

 Parternas argument

 Påståendet att artikel 2.1 och artikel 5.5 i bilaga XIII till tjänsteföreskrifterna har åsidosatts

40      Sökanden har vad gäller den första grunden anmärkt att svaranden gör skillnad mellan ”externa” sökande, som deltar i ett rekryteringsförfarande som är öppet för både dem som redan arbetar för institutionen och sökande som inte arbetar för institutionen, och ”interna” sökande, som deltar i ett rekryteringsförfarande som endast är öppet för personer som redan arbetar för institutionen. Svaranden har med utgångspunkt från denna åtskillnad trott sig vara skyldig att tillämpa artikel 12.3 i bilaga XIII till tjänsteföreskrifterna för att avgöra i vilken lönegrad och löneklass som sökanden skulle placeras vid utnämningen, eftersom lönegraden A 2 hade upphört att existera den 1 maj 2004.

41      Sökanden ifrågasätter härvid inte att han inte hade tillräckligt många tjänsteår i löneklassen för att kunna söka tjänsten i ett befordringsförfarande med tillämpning av artikel 29.1 i tjänsteföreskrifterna. Det var emellertid bra att svaranden använde sig av rekryteringsförfarandet enligt artikel 29.2 i tjänsteföreskrifterna, eftersom svaranden inte hade kunnat få tag på någon sökande som uppfyllde tjänstens krav, om den hade tillämpat befordringsförfarandet enligt artikel 29.1. Om frågan huruvida en sökande när urvalsförfarandet inleds är tjänsteman eller inte är avgörande för sökandenas rättigheter och avgörande för vilka bestämmelser i tjänsteföreskrifterna som skall tillämpas, anmärker sökanden att han faktiskt var tjänsteman när urvalsförfarandet inleddes, varför hans situation inte skall bedömas utifrån de bestämmelser som gäller för nyanställda personer.

42      Sökanden har tillagt att bilaga XIII till tjänsteföreskrifterna, som inte uttryckligen reglerar fallet att en utnämning sker efter den 1 maj 2004 efter ett rekryteringsförfarande som inletts före denna dag enligt artikel 29.2 i tjänsteföreskrifterna, däremot innehåller bestämmelser som är av nytta för att omvandla tidigare lönegrader till nya lönegrader, vilka definieras i denna bilaga. Detta är syftet med artikel 2.1 i bilaga XIII till tjänsteföreskrifterna, enligt vilken lönegrad A 2 numera kallas lönegrad A*15.

43      Det stämmer att artikel 2.1 i bilaga XIII till tjänsteföreskrifterna endast avser lönegraderna för tjänstemän som var placerade i en av de tjänsteställningar som avses i artikel 35 i tjänsteföreskrifterna redan den 1 maj 2004. Vidare var sökanden denna dag inte direktör i en av dessa tjänsteställningar och således inte placerad i lönegrad A 2. Problemet var att lönegrad A 2, som avses i meddelandet om lediga tjänster, hade försvunnit och att det inte fanns någon bestämmelse som reglerade frågan. Detta problem hade dock kunnat lösas genom en analog tillämpning av artikel 2.1 i bilaga XIII till tjänsteföreskrifterna, och sökanden, som redan hade utsetts till en högre tjänst, skulle på detta sätt kunna undvika degradering.

44      Sökanden menar däremot att det vore helt fel att analogt tillämpa artikel 12.3 i bilaga XIII till tjänsteföreskrifterna. Denna bestämmelse avser endast uttagningsförfarandena, medan det i artikel 29.2 i tjänsteföreskrifterna, i vilken bestämmelse det förfarande varigenom han utnämnts till direktör regleras, uttryckligen preciseras att detta rekryteringsförfarande skiljer sig från uttagningsförfarandet. Artikel 12.3 i nämnda bilaga XIII skall dessutom tolkas restriktivt, eftersom den innehåller ett undantag vad avser hur lönegrader skall omvandlas enligt artikel 2.1 i samma bilaga. Sökanden hävdar i andra hand att artikel 12.3 i bilaga XIII till tjänsteföreskrifterna är rättsstridig, enligt ett separat resonemang som framgår av hans inlagor.

45      Sökanden anser att svaranden när denne hade att fatta beslut rörande sökandens placering i lönegrad borde ha tillämpat artikel 5.5 i bilaga XIII till tjänsteföreskrifterna, vilken särskilt rör situationen för en tjänsteman som var placerad i lönegrad A 3 den 30 april 2004, och som, om denne utses till direktör efter denna dag, skall befordras till nästa lönegrad.

46      Sökanden medger att hans utnämning inte har skett genom en befordran, i den mening som avses i artikel 45 i tjänsteföreskrifterna. Sökanden ifrågasätter emellertid svarandens tolkning att artikel 5.5 i bilaga XIII till tjänsteföreskrifterna endast är tillämplig på befordringar enligt nämnda artikel 45. Om lagstiftaren hade önskat att bestämmelsen endast skulle vara tillämplig på situationer av denna typ, hade denne föredragit termen ”utsett” framför termen ”befordrat”. Omständigheten att det i den nya tjänstestrukturen föreskrivs två lönegrader för tjänsteklassen direktör – A*14 och A*15 – medan det bara fanns en enda lönegrad i det gamla systemet – A 2 – betyder inte att artikel 5.5 i nämnda bilaga endast avser befordringar, i den mening som avses i artikel 29.1 i tjänsteföreskrifterna.

47      Sökanden anser därför att svaranden har åsidosatt artikel 2.1 och artikel 5.5 i bilaga XIII till tjänsteföreskrifterna genom att tillämpa artikel 12.3 i samma bilaga. Han tillägger att även om det fanns flera sätt att bestämma hans placering i lönegrad, ankom det på svaranden att tillämpa den lösning som är den förmånligaste för den berörde, om inte annat med hänsyn till omsorgsplikten.

48      Svaranden anmärker att om den omtvistade tjänsten hade utlysts enligt artikel 29.1 i tjänsteföreskrifterna, hade sökanden inte ens kunnat söka tjänsten, eftersom han inte hade tillräckligt många tjänsteår som fast anställd tjänsteman i lönegrad A 3 för att kunna befordras till lönegrad A 2. Det var endast på grund av att den aktuella tjänsten utlystes för ”externa” sökande med stöd av artikel 29.2 i tjänsteföreskrifterna som sökanden hade rätt att söka och kunde delta i urvalsförfarandet. Av detta följer att det är reglerna om utnämning av en ”extern” sökande som tjänsteman som är tillämpliga. Vid förhandlingen liknade svaranden sökandens utnämning enligt artikel 29.2 i tjänsteföreskrifterna vid en ”andra rekrytering” inom institutionen.

49      Enligt svaranden strider detta resonemang inte mot likabehandlingsprincipen. Det utgör en viktig skillnad mellan två sökande om den ene är tjänsteman och den andre inte är det när urvalsförfarandet inleds och denna skillnad utgör skäl för att i sökandens fall tillämpa de bestämmelser i tjänsteföreskrifterna som gäller för nyanställda.

50      Vad avser frågan huruvida artikel 2.1 i bilaga XIII till tjänsteföreskrifterna är tillämplig anmärker svaranden att denna bestämmelse endast rör personer som var tjänstemän redan före den 1 maj 2004. Svaranden menar att om artikel 2 skall tillämpas analogt vad gäller frågan om placering i lönegrad vid en rekrytering, är det bara logiskt att tillämpa denna bestämmelse både vid en rekrytering efter ett uttagningsförfarande och efter ett förfarande enligt artikel 29.2 i tjänsteföreskrifterna. Dessa två typer av förfaranden har förvisso olika syften, men detta saknar betydelse vad gäller följderna av att tjänstestrukturen har ändrats under tiden från att meddelandet om uttagningsförfarande eller om lediga tjänster har publicerats och tjänsten tillsätts.

51      I frågan huruvida artikel 5.5 i bilaga XIII till tjänsteföreskrifterna är tillämplig hävdar svaranden att denna bestämmelse finns med bland de bestämmelser i denna bilaga som lagstiftaren har infört för att bevara möjligheten att göra karriär för tjänstemän som var det redan före den 1 maj 2004. Den rör endast befordran och således förfarandet enligt artikel 29.1 i tjänsteföreskrifterna men inte förfarandet enligt artikel 29.2 i tjänsteföreskrifterna. Vad gäller tjänstemän i lönegrad A 3 bestod deras möjlighet att göra karriär före den 1 maj 2004 i möjligheten att befordras till lönegrad A 2, till en tjänst som direktör eller chefsrådgivare. I den nya tjänstestrukturen tillsätts tjänsten som direktör i lönegrad A*14, med en möjlighet till befordran till lönegrad A*15. Som ett undantag från denna regel föreskrivs i artikel 5.5 i bilaga XIII till tjänsteföreskrifterna att det går att befordra tjänstemän som var placerade i lönegrad A 3 före den 1 maj 2004 till lönegrad A*15 när en tjänst som direktör tillsätts. Det framgår av denna bestämmelse att om en tjänst som direktör tillsätts med stöd av artikel 29.1 i tjänsteföreskrifterna, skall artikel 5.5 i bilaga XIII till tjänsteföreskrifterna tolkas så, att endast tjänstemän som har minst två tjänsteår i lönegrad A 3 kan utnämnas till en sådan tjänst. Sistnämnda bestämmelse är emellertid inte tillämplig när en rekrytering sker enligt förfarandet som regleras i artikel 29.2 i tjänsteföreskrifterna.

 Grunden om åsidosättande av principen om förbud mot retroaktiva verkningar, rättssäkerhetsprincipen, principen om skydd för berättigade förväntningar, principen om förvärvade rättigheter och principen om rätt att kunna göra karriär 

52      Sökanden har i sin tredje grund gjort gällande att det angripna beslutet innebar att han degraderas. Sökanden var placerad i lönegrad A*14, löneklass 8, när det formella beslutet fattades, och han placerades i lönegrad A*14, löneklass 2, på grund av detta beslut. Detta är ett resultat som inverkar på hans förvärvade rättigheter vad gäller placering i lönegrad samt lön och andra ersättningar. Dessa minskar härigenom betydligt och samma sak gäller hans möjlighet att kunna göra karriär.

53      Sökanden understryker att tjänsteföreskrifterna utgår ifrån principen om skydd för förvärvade rättigheter, både i själva texten och i genomförandebestämmelserna. I artikel 7.1 och artikel 19 i bilaga XIII till tjänsteföreskrifterna garanteras nämligen grundlönen och dess storlek även om lönegradernas benämning ändras. På samma sätt garanteras i artikel 45a i tjänsteföreskrifterna att omständigheten att någon tillträder en tjänst som ingår i tjänstegruppen AD inte skall medföra någon ändring av den lönegrad eller löneklass tjänstemannen hade dessförinnan. I artikel 46 i tjänsteföreskrifterna garanteras slutligen de förvärvade rättigheter som grundar sig på antalet tjänsteår i en löneklass när någon utnämns till en högre lönegrad.

54      Svaranden har även åsidosatt principen om skydd för berättigade förväntningar. Sökanden hade rätt att förvänta sig att beslutet om utnämning, som fattades efter det att ett rekryteringsförfarande som inleddes den 7 november 2003 hade avslutats, skall stå i överensstämmelse med meddelandet om lediga tjänster. Det finns inget i tjänsteföreskrifterna som kan tolkas som att det är tillåtet att avvika från de vanliga reglerna om placering i lönegrad på grund av att en tjänsteman utnämns till en högre lönegrad på grundval av artikel 29.2 i tjänsteföreskrifterna.

55      Sökanden hävdar att svaranden inte har beaktat att han redan var tjänsteman både när rekryteringsförfarandet inleddes och när det angripna beslutet fattades. Vidare får de nya regler som har införts genom reformen av tjänsteföreskrifterna inte leda till inskränkningar i de rättigheter som sökanden har förvärvat före den 1 maj 2004 i egenskap av tjänsteman.

56      Svaranden anmärker att sökanden inte har degraderats, eftersom hans placering i lönegrad A*14, löneklass 2, beror på att han utnämnts till direktör efter ett rekryteringsförfarande enligt artikel 29.2 i tjänsteföreskrifterna.

57      Vad gäller påståendet att förvärvade rättigheter avseende ekonomiska förmåner har åsidosatts anmärker svaranden att artikel 7.1 och artikel 19 i bilaga XIII till tjänsteföreskrifterna rör vad som kallas ”skydd för nominella belopp” och avser tjänstemän vars situation enligt tjänsteföreskrifterna inte har förändrats sedan förordning nr 723/2004 trädde i kraft, varvid syftet är att neutralisera de förändringar som denna förordning har medfört vad avser existerande situationer som fortbestår. Tillämpningsområdet för artikel 19 i bilaga XIII till tjänsteföreskrifterna rör nämligen fall där förordningens ikraftträdande har kunnat inverka på den lön som tjänstemännen uppbär. Artikel 45a i tjänsteföreskrifterna rör certifieringsförfarandet, vilket kan jämställas med ett befordringsförfarande, såsom detta föreskrivs i artikel 29.1 a ii och iii i tjänsteföreskrifterna, snarare än ett rekryteringsförfarande.

58      Vad avser sökandens påstående att svaranden har åsidosatt principen om skydd för berättigade förväntningar har sökanden inte visat att administrationen har lämnat garantier som är ovillkorliga och samstämmiga om att han skulle placeras i lönegrad A*15. Svaranden erinrar vidare om att i enlighet med fast rättspraxis kan berättigade förväntningar bara uppstå om garantierna överensstämmer med tillämpliga regler (förstainstansrättens dom av den 30 juni 1993 i mål T‑46/90, Devillez m.fl mot parlamentet, REG 1993, s. II‑699, punkt 38, och av den 11 juli 2002 i mål T‑381/00, Wasmeier mot kommissionen, REGP 2002, s. I‑A‑125 och s. II‑677, punkt 106). Enligt svaranden föreskrivs i artikel 12.3 i bilaga XIII till tjänsteföreskrifterna tydligt att tjänstemän som anställs före den 1 maj 2004 skall placeras i de lönegrader som anges i denna bestämmelse och tillsättningsmyndigheten ges inget utrymme för eget skön.

59      Meddelandet om lediga tjänster avseende en viss tjänst utgör en rättslig ram som tillsättningsmyndigheten är bunden av vad gäller de sökandes kvalifikationer men utgör inte tvingande rätt vad avser vad som skall gälla för rekryteringen för den tjänsteman som slutligen rekryteras på grundval av detta meddelande. Det enda som är avgörande för detta rekryteringsbeslut är vilka bestämmelser i tjänsteföreskrifterna som gäller när beslutet antas.

 Påståendet om åsidosättande av principen om god förvaltning och av omsorgsplikten

60      Vad gäller den fjärde grunden anser sökanden att svaranden har åsidosatt principen om god förvaltning och omsorgsplikten genom att han aldrig har fått reda på att han skulle kunna komma att anställas i en lägre lönegrad än vad som angavs i meddelandet om lediga tjänster eller som följer av hans tjänst som enhetschef, särskilt som kommissionens ledamöter i kollegium den 7 juli 2004 beslutade att utnämna honom till direktör, utan att ge någon upplysning om hans placering i lönegrad, och särskilt som det angripna beslutet inte anger med stöd av vilken bestämmelse som hans placering i lönegrad har bestämts.

61      Sökanden har anmärkt att frågan i vilken lönegrad han skulle placeras var så oklar att generaldirektoratet för personal och administration ansåg det nödvändigt att rådfråga rättstjänsten, vilken i sin tur tog mycket lång tid på sig att avge ett yttrande.

62      Svaranden har gjort gällande att sökandens argument att det angripna beslutet inte uttryckligen grundar sig på artikel 12.3 i bilaga XIII till tjänsteföreskrifterna inte gör att beslutet kan anses ogrundat. Det är fråga om en kritik av motiveringen till beslutet och enligt fast rättspraxis kan motiveringen kompletteras i ett svar på ett klagomål. Omständigheterna att det har tagit lång tid från det att sökanden tillträdde tjänsten som direktör till att det angripna beslutet antogs formellt och att rättstjänsten rådfrågades innebär inte att det angripna beslutet kan anses vara rättsstridigt.

 Personaldomstolens bedömning

63      Domstolen konstaterar inledningsvis att bilaga XIII till tjänsteföreskrifterna, vars syfte är att fastställa ”övergångsbestämmelser” till följd av att förordning nr 723/2004 har trätt i kraft, inte innehåller någon bestämmelse som reglerar vad som skall gälla för en tjänsteman som utnämns till en högre tjänst efter den 1 maj 2004, efter ett förfarande enligt artikel 29.2 i tjänsteföreskrifterna som inletts före denna dag.

64      Varken artikel 5.5 i bilaga XIII till tjänsteföreskrifterna, som sökanden åberopar, eller artikel 12.3 i samma bilaga, som svaranden menar är analogt tillämplig i förevarande fall, verkar vid en första analys vara tillämpliga i ett sådant fall.

65      Dessa bestämmelser rör nämligen uteslutande möjligheten att tillsätta en ledig tjänst vid en institution genom befordran enligt artikel 29.1 a iii i tjänsteföreskrifterna, vad gäller artikel 5.5 i bilaga XIII till tjänsteföreskrifterna, eller genom uttagningsförfarande, vad avser artikel 12.3 i samma bilaga.

66      Även om det är riktigt att artikel 5.5 i bilaga XIII till tjänsteföreskrifterna rent allmänt hänvisar till att en tjänsteman som är placerad i lönegrad A 3 den 30 april 2004 ”utnämns” till direktör efter detta datum, preciseras att den berörde ”befordras” till nästa lönegrad och att den sista meningen i artikel 46 i tjänsteföreskrifterna, som rör befordran, inte är tillämplig.

67      Domstolen konstaterar dock att rekryteringsförfarandet enligt artikel 29.2 i tjänsteföreskrifterna, vilket är det förfarande som har tillämpats i förevarande fall, varken rör befordran i egentlig mening eller, såsom framgår av bestämmelsens ordalydelse, uttagningsförfarandet.

68      Inte desto mindre har sökanden tagit upp frågan i vilken lönegrad han skall placeras, vilket är en fråga som administrationen inte kan underlåta att ta ställning till, även om den inte särskilt regleras i tjänsteföreskrifterna. Även om artikel 5.5 eller artikel 12.3 i bilaga XIII till tjänsteföreskrifterna inte är tillämpliga som sådana, är det inte uteslutet att det system som föreskrivs i någon av dessa bestämmelser i förevarande fall kan tillämpas med stöd av någon av de allmänna principer som gäller för gemenskapens regelverk för institutionernas anställda, såsom dem som har åberopats i tredje och fjärde grunderna.

69      Domstolen vill härvid erinra om att sökanden, som var placerad i lönegrad A 3, löneklass 7, den 30 april 2004 (löneklassen bytte namn till A*14, löneklass 7, den 1 maj 2004, med tillämpning av artikel 2.1 i bilaga XIII till tjänsteföreskrifterna), utnämnts till direktör efter ett rekryteringsförfarande enligt artikel 29.2 i tjänsteföreskrifterna och placerats i lönegrad A*14, löneklass 2, det vill säga i samma lönegrad som han redan var placerad fast i en lägre löneklass.

70      Personaldomstolen har härefter först att med beaktande av principen att varje tjänsteman skall ha möjlighet att göra karriär inom sin institution, avgöra om det finns laga skäl för en sådan placering i lönegrad eller om det, såsom sökanden hävdar, ankom på tillsättningsmyndigheten att placera honom i nästa lönegrad, det vill säga lönegrad A*15.

71      För det första har principen att varje tjänsteman skall ha möjlighet att göra karriär inom sin institution åberopats av domstolen och förstainstansrätten vad gäller den preferensordning som fastställts i artikel 29.1 i tjänsteföreskrifterna, som innebär att tillsättningsmyndigheten, när den har för avsikt att utlysa en tjänst, först skall kontrollera om tjänsten kan tillsättas genom befordran eller förflyttning inom institutionerna eller, om detta inte går, om det går att anordna ett internt uttagningsförfarande (domstolens dom av den 13 december 1984 i de förenade målen 20/83 och 21/83, Vlachos mot domstolen, REG 1984, s. 4149, punkterna 19, 23 och 24, samt förstainstansrättens dom av den 19 februari 1998 i mål T‑3/97, Campogrande mot kommissionen, REGP 1998, s.  I‑A‑89 och s. II‑215, punkt 65, och av den 23 april 2002 i mål T‑372/00, Campolargo mot kommissionen, REGP 2002, s. I‑A‑49 och s. II‑223, punkterna 91 och 92).

72      Detta betyder emellertid inte att principen att varje tjänsteman skall ha möjlighet att göra karriär inom sin institution endast har stadfästs i preferensordningen enligt artikel 29.1 i tjänsteföreskrifterna.

73      För det andra skall det understrykas att artikel 29.2 i tjänsteföreskrifterna har tolkats så, att den ger möjlighet att i undantagsfall låta tjänstemän och andra anställda utnämnas till en högre tjänst och således klättra i karriärstegen. Det rekryteringsförfarande som föreskrivs i denna bestämmelse avser nämligen inte bara rekrytering av personer som inte redan arbetar för gemenskaperna utan även av tjänstemän eller andra anställda som har trätt i tjänst. Domstolen har i sin dom av den 5 december 1974 i mål 176/73, Van Belle mot rådet (REG 1974, s. 1361), punkt 10, förklarat att det inte skulle vara rättvist eller förenligt med tjänstens intresse att bara tillämpa detta förfarande på sökande som inte är tjänstemän, när det används i stället för ett internt eller allmänt uttagningsförfarande som tjänstemän har rätt att delta i.

74      I likhet med vad som gäller för ett allmänt uttagningsförfarande (domen i det ovannämnda målet Van Belle mot rådet, punkt 8) utgör förfarandet enligt artikel 29.2 i tjänsteföreskrifterna inte ett förfarande som avviker från ett intern uttagningsförfarande eller en utnämning till en högre lönegrad genom befordran genom att endast vara öppet för externa sökande, utan det är öppet för såväl sökande som inte arbetar för gemenskapens institutioner som för sökande som redan ingår bland institutionernas tjänstemän eller andra anställda.

75      Mot denna bakgrund kan man tvärtemot vad svaranden hävdar inte anse att det innebär en andra rekrytering vid institutionen och ett avbrott i en aktiv tjänstemans karriär att denne utnämns till en högre tjänst enligt artikel 29.2 i tjänsteföreskrifterna. I detta fall är det rimligare att jämställa det av tillsättningsmyndigheten valda förfarandet med ett befordringsförfarande, såsom domstolen har förklarat i sin dom i det ovannämnda målet Vlachos mot domstolen, punkt 23, i vilket en tjänst hade tillsatts genom internt uttagningsförfarande.

76      Eftersom det innebär ett kliv uppåt i karriärstegen att en tjänsteman utnämns till en högre tjänst, skulle det innebära ett brott mot principen att varje tjänsteman skall ha möjlighet att göra karriär inom sin institution, såsom denna princip har stadfästs i tjänsteföreskrifterna, om denne tjänsteman placerades i en lägre lönegrad eller en lägre löneklass och därför fick lägre lön.

77      Det framgår nämligen av löneskalan med grundmånadslöner för varje lönegrad och löneklass i artikel 66 i tjänsteföreskrifterna och, för en övergångsperiod, artikel 2 i bilaga XIII till tjänsteföreskrifterna, att varje steg uppåt i karriären eller till och med inom lönegraden normalt sett skall leda till högre grundmånadslön eller, om så inte är fallet, i varje fall till att tjänstemannen får behålla samma lön som denne hade innan denne utnämndes till en högre tjänst. En sådan löneutveckling följer för övrigt av skäl 10 i förordning nr 723/2004 och är underförstådd i artikel 46 i tjänsteföreskrifterna, enligt vilken en tjänsteman vid en befordran skall placeras i den första eller den andra löneklassen i den högre lönegraden.

78      För det tredje skall det, med hänsyn till vad som ovan anförts, avgöras i vilken lönegrad sökanden verkligen borde ha placerats när han utnämndes till direktör.

79      Personaldomstolen anmärker härvid att tjänster som direktör kan tillsättas i lönegrad A*14 eller A*15 enligt bilaga XIII.1 (”Grundtjänster under övergångsperioden”) till tjänsteföreskrifterna. Eftersom det särskilda rekryteringsförfarande som föreskrivs i artikel 29.2 i tjänsteföreskrifterna, när det leder till att en tjänst tillsätts med en tjänsteman eller annan anställd som är i aktiv tjänst, kan jämställas med en befordran, såsom framgår av punkt 75 ovan, kommer personaldomstolen att låta sig inspireras av gemenskapslagstiftarens lösning i artikel 5.5 i bilaga XIII till tjänsteföreskrifterna och därför placera sökanden i ”närmast högre lönegrad”, det vill säga i lönegrad A*15, eftersom sökanden var enhetschef i lönegrad A*14 innan han utnämndes till direktör, och detta i enlighet med artikel 7.5 i samma bilaga.

80      En sådan lösning har särskilt stöd i att den ligger i linje med administrationens omsorgsplikt, vilken bland annat enligt fast rättspraxis innebär att administrationen när den uttalar sig om en tjänsteman skall beakta samtliga omständigheter som är av vikt för dess beslut och därvid inte bara beakta tjänstens intresse utan även den berörde tjänstemannens intresse (domstolens dom av den 29 juni 1994 i mål C‑298/93 P, Klinke mot domstolen, REG 1994, s. I‑3009, punkt 38, samt förstainstansrättens dom av den 20 juni 1990 i mål T‑133/89, Burban mot parlamentet, REG 1990, s. II‑245, punkt 27, och av den 1 juni 1999 i de förenade målen T‑114/98 och T‑115/98, Rodríguez Pérez m.fl. mot kommissionen, REGP 1999, s. I‑A‑97 och s. II‑529, punkt 32). I förevarande fall hade sökanden dock ett berättigat intresse, som inte strider mot gällande regler i tjänsteföreskrifterna, av att hans lön inte skulle sänkas efter det att han på grund av sina personliga meriter hade utnämnts till en högre tjänst.

81      Personaldomstolen finner slutligen, vad gäller sökandens yrkanden att hans karriär skall återställas, att detta ingår bland de åtgärder som svaranden måste vidta för att kunna verkställa denna dom.

82      Mot denna bakgrund finner personaldomstolen att tillsättningsmyndigheten har åsidosatt principen att varje tjänsteman skall ha möjlighet att göra karriär inom sin institution genom att efter ett rekryteringsförfarande enligt artikel 29.2 i tjänsteföreskrifterna, som hade inletts före den 1 maj 2004 och som lett till att sökanden utnämnts till en högre tjänst efter samma datum, placera sökanden i en lägre lönegrad och en lägre löneklass än denne hade innan han utnämndes till denna tjänst.

83      Personaldomstolen finner därför – utan att det är nödvändigt att pröva övriga argument till stöd för den första, den tredje och den fjärde grunden eller andra grunden och invändningen att artikel 12.3 i bilaga XIII till tjänsteföreskrifterna är rättsstridig – att det angripna beslutet skall ogiltigförklaras.

 Rättegångskostnader

84      Personaldomstolen har i sin dom av den 26 april 2006 i mål F‑16/05, Falcione mot kommissionen (REGP 2006, s. I‑A‑1‑0000 och s. II‑A‑1‑0000, punkterna 77–86), förklarat att så länge som personaldomstolens rättegångsregler och särskilt specifika bestämmelser om rättegångskostnader har trätt i kraft skall Europeiska gemenskapernas förstainstansrätts rättegångsregler tillämpas med vederbörliga ändringar för personaldomstolen enligt artikel 3.4 i rådets beslut 2004/752/EG, Euratom, av den 2 november 2004 om upprättande av Europeiska unionens personaldomstol (EUT L 333, s. 7), fram till dess att personaldomstolens rättegångsregler träder i kraft.

85      Enligt artikel 87.2 i förstainstansrättens rättegångsregler skall tappande part förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats. Sökanden har yrkat att svaranden skall förpliktas att ersätta sökandens rättegångskostnad. Eftersom svaranden har tappat målet, skall sökandens yrkande bifallas.

86      Enligt artikel 87.4 första stycket i förstainstansrättens rättegångsregler skall medlemsstater och institutioner som har intervenerat bära sina kostnader. Rådet, som har intervenerat, skall därför bära sina egna kostnader.

Mot denna bakgrund beslutar

PERSONALDOMSTOLEN (andra avdelningen)

följande:

1)      Europeiska gemenskapernas kommissions beslut av den 18 maj 2005 ogiltigförklaras i den del som Joao da Silva utnämns till direktör i lönegrad A*14, löneklass 2.

2)      Europeiska gemenskapernas kommission skall ersätta Joao da Silvas rättegångskostnader och bära sina kostnader.

3)      Europeiska unionens råd skall bära sina rättegångskostnader.

Van Raepenbusch

Boruta

Kanninen

Avkunnad vid offentligt sammanträde i Luxemburg den 28 juni 2007.

W. Hakenberg

 

       S. Van Raepenbusch

Justitiesekreterare

 

       Ordförande


* Rättegångsspråk: franska.