PERSONALDOMSTOLENS DOM (andra avdelningen)

den 11 september 2008

Mål F-51/07

Philippe Bui Van

mot

Europeiska gemenskapernas kommission

”Personalmål – Tjänstemän – Rekrytering – Placering i lönegrad och löneklass – Felaktig placering – Återkallelse av ett rättstridigt förvaltningsbeslut – Berättigade förväntningar – Rimlig tidsfrist – Rätten till försvar – Rätten till god förvaltning”

Saken: Talan, med stöd av artiklarna 236 EG och 152 EA, genom vilken Philippe Bui Van har yrkat ogiltigförklaring av det beslut som fattades den 4 oktober 2006 av generaldirektören för det gemensamma forskningscentret, om omplacering av klaganden i lönegrad AST 3, löneklass 2 trots att han inledningsvis placerats i lönegrad AST 4, löneklass 2, och av det beslut fattades den 5 mars 2007 av tillsättningsmyndigheten, i vilket klagandens klagomål lämnades utan bifall, samt beviljade av 1 symbolisk euro som ersättning för den ideella skada som klaganden lidit.

Avgörande: Kommissionen förpliktas betala 1500 euro i skadestånd till sökanden. Talan ogillas i övrigt. Klaganden ska bära två tredjedelar av sina rättegångskostnader. Kommissionen ska bära sina rättegångskostnader och ersätta en tredjedel av klagandens rättegångskostnader.

Sammanfattning

1.      Tjänstemän – Principer – Skydd för berättigade förväntningar – Villkor

(Tjänsteföreskrifterna, artikel 85, första stycket)

2.      Institutionernas rättsakter – Återkallande – Ogiltiga rättsakter – Villkor – Rimlig tidsfrist – Beräkning

(Tjänsteföreskrifterna, artikel 91.3)

3.      Tjänstemän – Principer – Rätten till försvar

(Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, artikel 41.2)

1.      Om en gemenskapsinstitution som konstaterar att den antagit en rättsstridig rättsakt har rätt att inom en rimlig tidsfrist återkalla den med den retroaktiva verkan som följer av en sådan återkallelse, begränsas denna möjlighet enligt fast rättspraxis av nödvändigheten att respektera berättigade förväntningar hos den som gynnas av rättsakten och som kunnat hysa tilltro till att den var lagenlig, då vederbörande inte har förorsakat antagandet av den aktuella rättsakten. Den tidpunkt som utgör utgångspunkten för bedömningen av när berättigade förväntningar uppstår hos den person till vilken ett gynnande förvaltningsbeslut riktas är den dag då denne får del av rättsakten, och inte den dag då den antas eller återkallas.

Det ska i detta sammanhang erinras om rättspraxis avseende villkoren för krav på återbetalning till administrationen av felaktigt utbetalda belopp, vilka anges i artikel 85 första stycket i tjänsteföreskrifterna, särskilt villkoret att utbetalningen ska vara uppenbart felaktig, vilket innebär att felet varit så uppenbart att mottagaren måste ha känt till det.

Även om den som rättsakten riktar sig till har berättigade förväntningar, kan det dessutom finnas ett överordnat allmänintresse, särskilt avseende god förvaltning och skydd för institutionens finansiella resurser, som går före den berördes intresse av att en situation som han kunde anse vara fastlagd ska bestå.

(se punkterna 51, 53, 54, 56 och 62)

Hänvisning till

Domstolen: 22 mars 1961, Snupat mot Höga myndigheten, 42/59 och 49/59, REG 1961, s. 99, 159 och 160; 12 juli 1962, Koninklijke Nederlandsche Hoogovens en Staalfabrieken mot Höga myndigheten, 14/61, REG 1962, s. 485, 516 och 518; 3 mars 1982, Alpha Steel mot kommissionen, 14/81, REG 1082, s. 749, punkterna 10–12; 26 februari 1987, Consorzio Cooperative d’Abruzzo mot kommissionen, 15/85, REG 1987, s. 1005, punkterna 12–17; 20 juni 1991, Cargill mot kommissionen, C‑248/89, REG 1991, s. I‑2987, punkterna 20; 20 juin 1991, Cargill, C‑365/89, REG 1991, s. I‑3045, punkt 18; 17 april 1997, De Compte mot parlamentet, C‑90/95 P, REG 1997, s. I‑1999, punkterna 35–37 och 39; 17 juli 1997, Affish, C‑183/95, REG 1997, s. I‑4315, punkt 57, och där angiven rättspraxis

Förstainstansrätten: 24 februari 1994, Stahlschmidt mot parlamentet, T‑38/93, REGP s. I‑A‑65 och II‑227, punkt 19; 5 november 2002, Ronsse mot kommissionen, T‑205/01, REGP s. I‑A‑211 och II‑1065, punkt 47; 15 juli 2004, Gouvras mot kommissionen, T‑180/02 och T‑113/03, REGP s. I‑A‑225 och II‑987, punkt 110; 27 september 2006, Kontouli mot rådet, T‑416/04, REGP s. II‑A‑2‑897, punkterna 161, 162 och 167 ; 16 maj 2007, F mot kommissionen, T‑324/04, REG 2007, s. I‑0000, punkt 142

2.      Ett rättsstridigt förvaltningsbeslut ska ske inom en rimlig tidsfrist, vilken ska bedömas med hänsyn till de särskilda omständigheterna i varje enskilt fall och i synnerhet med hänsyn till tvistens betydelse för den berörde, sakens komplexitet samt de ifrågavarande parternas uppträdande, huruvida den aktuella rättsakten ger upphov till rättigheter för den berörde samt till en avvägning av intressena. Personaldomstolen anser att en lämplig tidsfrist för återkallelse motsvarar, i allmänhet, den frist på tre månader som gäller för talans väckande enligt artikel 91.3 i tjänsteföreskrifterna. Då denna tidsfrist åligger administrationen själv, är det lämpligt att som utgångspunkt använda dagen för antagande av den rättsakt som administrationen avser att återkalla.

(se punkterna 63 och 67-69)

Hänvisning till

Domstolen: Snupat mot Höga myndigheten, ovannämnd, REG 1961, s. 159; Koninklijke Nederlandsche Hoogovens en Staalfabrieken mot Höga myndigheten, ovannämnd, REG 1962, s. 520; De Compte mot parlamentet, ovannämnd, punkt 35; 15 oktober 2002, Limburgse Vinyl Maatschappij m.fl. mot kommissionen, C‑238/99 P, C‑244/99 P, C‑245/99 P, C‑247/99 P, C‑250/99 P– C‑252/99 P och C‑254/99 P, REG 2002, s. I‑8375, punkt 187

Förstainstansrätten: 27 november 1997, Pascall mot kommissionen, T‑20/96, REGP s. I‑A‑361 och II‑977, punkterna 72 och 77; 5 december 2000, Gooch mot kommissionen, T‑197/99, REGP s. I‑A‑271 och II‑1247, punkt 53; 5 oktober 2004, Eagle m.fl. mot kommissionen, T‑144/02, REG 2004, s. II‑3381, punkt 66; Kontouli mot rådet, ovannämnd, punkt 161

3.      Iakttagandet av rätten till försvar utgör i alla förfaranden som inleds mot en person, och som kan leda till en rättsakt som går denna person emot, en grundläggande gemenskapsrättslig princip som skall säkerställas även i avsaknad av reglering av förfarandet i fråga. Denna princip, vilken uppfyller kravet på god förvaltning, innebär att den berörda personen skall ges tillfälle att på ett ändamålsenligt sätt lämna sina synpunkter på de uppgifter som skulle kunna vara till hans nackdel vid antagandet av rättsakten.

I artikel 41.2 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, som proklamerades i Nice den 7 december, föreskrivs att rätten till god förvaltning ”innebär bl.a. att … var och en har rätt att bli hörd innan en enskild åtgärd som skulle beröra honom eller henne negativt vidtas mot honom eller henne … ”.

Inte alla fall av åsidosättande av rätten till försvar leder till ogiltigförklaring av den angripna rättsakten. Detta är fallet när rättsstridigheten inte har kunnat påverka den nämnda rättsaktens innehåll. En rättsstridighet, som består i ett fel i tjänsten, kan emellertid motivera skadestånd.

En tjänsteman som administrationen inte hörde innan den fattade ett beslut som rör vederbörande, lider en ideell skada med anledning av att vederbörande anser sig ställd inför ett fullbordat faktum och ska följaktligen erhålla skadestånd i lämplig omfattning.

(se punkterna 72-74, 81, 84 och 92-94)

Hänvisning till

Domstolen: 10 juli 1986, Belgien mot kommissionen, 234/84, REG 1986, s. 2263, punkt 27; 14 februari 1990, Frankrike mot kommissionen, C‑301/87, REG 1990, s. I‑307, punkt 31; 21 mars 1990, Belgien mot kommissionen, C‑142/87, REG 1990, s. I‑959, punkt 48; 3 oktober 2000, Industrie des poudres sphériques mot rådet, C‑458/98 P, REG 2000, s. I‑8147, punkt 99; 5 oktober 2000, Förbundsrepubliken Tyskland mot kommissionen, C‑288/96, REG 2000, s. I‑8237, punkterna 99 och 101; Limburgse Vinyl Maatschappij m.fl. mot kommissionen, ovannämnd, punkterna 318 och 324; 9 november 2006, kommissionen mot De Bry, C‑344/05 P, REG 2006, s. I‑10915, punkterna 37 och 38

Förstainstansrätten: 23 april 2002, Campolargo mot kommissionen, T‑372/00, REGP s. I‑A‑49 och II‑223, punkt 31; 8 mars 2005, Vlachaki mot kommissionen, T‑277/03, REGP s. I‑A‑57 och II‑243, punkt 64