PERSONALDOMSTOLENS BESLUT

(tredje avdelningen)

den 12 november 2008

Mål F-88/07

Juan Luís Domínguez González

mot

Europeiska gemenskapernas kommission

”Personalmål – Teknisk assistent – Invändning om bristande behörighet – Invändning om rättegångshinder – Personaldomstolen saknar behörighet”

Saken: Talan som väckts enligt artikel 236 EG och artikel 152 EA varigenom Juan Luís Domínguez González har yrkat att kommissionen ska förpliktas att utge 20 310,68 euro till honom, som ersättning för den skada som han har orsakats till följd av att hans anställningsavtal sades upp efter den läkarundersökning som föregår anställning.

Avgörande: Personaldomstolen saknar behörighet att pröva talan. 2) Vardera parten ska bära sin rättegångskostnad.

Sammanfattning

1.      Tjänstemän – Talan – Rätt att väcka talan – Personer som hävdar att de ska anses ha en annan ställning en ställning som lokalanställd

(Tjänsteföreskrifterna, artiklarna 90och 91)

2.      Tjänstemän – Tjänsteföreskrifterna – Anställningsvillkoren för övriga anställda – Tillämpningsområde

(Artiklarna 238 EG och 282 EG; anställningsvillkoren för övriga anställda, artiklarna 2, 3 och 5)

1.      Inte bara de personer som är tjänstemän eller andra anställda än lokalt anställda, utan även de personer som hävdar att de ska anses ha en sådan ställning, kan väcka talan vid gemenskapsdomstolen mot ett beslut som går dem emot. Gemenskapsdomstolen har nämligen i vart fall behörighet att först undersöka om den verkligen har behörighet att pröva huruvida talan kan tas upp till sakprövning och huruvida den är välgrundad.

(se punkterna 64 och 65)

Hänvisning till

Domstolen: 11 mars 1975, Porrini m.fl., 65/74, REG 1975, s. 319, punkt 13, 5 april 1979, Bellintani m.fl. mot kommissionen, 116/78, REG 1979, s. 1585, punkt 6; 20 juni 1985, Klein mot kommissionen, 123/84, REG 1985, s. 1907, punkt 10

Förstainstansrätten: 19 juli 1999, Mammarella mot kommissionen, T‑74/98, REGP 1999, s. I‑A‑151 och s. II‑797, punkt 16

2.      Tjänsteföreskrifterna och anställningsvillkoren utgör inte en uttömmande reglering som förbjuder anställning av personer utanför den rättsliga ram som sålunda har fastställts. Den behörighet som gemenskapen har getts genom artiklarna 282 EG och 238 EG för att ingå avtal som regleras av lagstiftningen i en medlemsstat omfattar tvärtom ingåendet av anställningsavtal eller avtal om tillhandahållande av tjänster. Under dessa omständigheter kan rekryteringen av en person genom ett avtal vari det uttryckligen hänvisas till en nationell lag anses som rättsstridig endast om svarandeinstitutionen har fastställt den berörda personens anställningsvillkor – inte för att tillgodose tjänstens behov utan i syfte att kringgå tillämpningen av bestämmelserna i tjänsteföreskrifterna eller anställningsvillkoren – och därigenom åsidosatt handläggningsregler.

För att kontrollera att institutionen inte har åsidosatt några handläggningsregler, räcker det emellertid inte att konstatera att den hade fog för att anse att de olika typer av avtal som föreskrivs i anställningsvillkoren och som omfattas av gemenskapsdomstolens behörighet inte är anpassade till situationen för de medarbetare som kommissionen ville anförtro vissa humanitära biståndsuppdrag, utan det måste därefter även kontrolleras huruvida de arbetsvillkor som dessa medarbetar erbjuds uppfyller de sociala minimikrav som finns i varje rättsstat.

(se punkterna 70 och 87)

Hänvisning till 

Förstainstansrätten: ovannämnda målet Mammarella mot kommissionen, punkterna 39 och 40, och där angiven rättspraxis