Domstolens verksamhetsstatistik - 2023

Översikt över det gångna årets statistiska trender

Av Marc-André Gaudissart, biträdande justitiesekreterare vid domstolen

Denna översikt, som tidigare ingick i institutionens årsrapport, syftar som varje år till att ge en kortfattad redogörelse över de viktigaste tendenser som kan utläsas av statistiken för det gångna årets rättsliga verksamhet. I denna redogörelse behandlas föremålet för tvistefrågorna, ursprunget till och arten av de mål som inkommit till domstolen under år 2023. Den är tänkt att ge viss vägledning vid tolkningen av uppgifterna om de mål som domstolen har avgjort.

Inkomna mål

Sånär som på ett mål ligger antalet inkomna mål till domstolen år 2023 exakt på genomsnittet för de senaste tre åren. Under 2023 inkom nämligen 821 mål, vilket är 15 fler inkomna mål än under år 2022 (806 mål) och 17 färre än år 2021 (838 mål). Fördelningen av tvister per måltyp är också i stort sett densamma som under tidigare år – enbart begäran om förhandsavgörande och överklaganden utgör fortfarande mer än 90 procent av samtliga mål vid domstolen (med 518 nya begäran om förhandsavgörande respektive 231 överklaganden, överklaganden avseende interimistiska åtgärder och överklaganden avseende intervention) – men det som läsaren särskilt ska göras uppmärksam på är den ökning av antalet mål om direkt talan som noterats under 2023.

Denna måltyp nådde en historisk bottennivå år 2021 med endast 29 nya mål, men ökade till 60 under 2023, vilket är mer än en fördubbling. Denna ökning förklaras både av det ökade antalet mål om ogiltigförklaring (8 inkomna mål år 2023, jämfört med endast 2 mål år 2022, och värt att notera är att under förra året väckte en och samma medlemsstat (Polen) talan i 7 mål mot rättsakter som unionslagstiftaren antagit på områdena miljöskydd och energieffektivitet), och av det ökade antalet mål om fördragsbrott. Under 2023 valde kommissionen nämligen att inleda flera parallella överträdelseförfaranden avseende vissa medlemsstaters underlåtenhet att införliva eller informera om de åtgärder som de vidtagit för att uppfylla sina skyldigheter enligt fördragen. En betydande del av dessa mål är hänförliga till miljöområdet (bevarande av naturliga livsmiljöer samt vilda djur och växter, införande av ett system för övervakning av invasiva främmande arter, främjande av användningen av energi från förnybara källor, rening av avloppsvatten från tätbebyggelse, avfallshantering etcetera), men flera av dem rör också de mer traditionella områdena fri rörlighet för personer och varor, transport, upphovsrätt och närstående rättigheter på den digitala inre marknaden, samt åtgärder för att effektivt skydda visselblåsare.[1]

När det gäller mål om förhandsavgörande är det, med hänsyn till den rådande geopolitiska situationen och de många väpnade konflikterna i unionens närområde, inte förvånande att det största antalet begäran om förhandsavgöranden under 2023 avsåg ett område med frihet, säkerhet och rättvisa (82 begäran om förhandsavgörande), varav många rörde tolkningen av asylrättsliga bestämmelser och systemet för internationellt skydd av tredjelandsmedborgare. Liksom år 2022 rörde många av de tolkningsfrågor som inkom till domstolen under det gångna året områdena beskattning, konsumentskydd och transport (med 53, 52 respektive 40 begäran om förhandsavgörande), medan överklagandena av tribunalens avgöranden år 2023 huvudsakligen avsåg immaterialrätt, konkurrens, statligt stöd och personalmål. Nya tvistefrågor har tvivelsutan uppkommit, men de nämnda rättsområdena står fortfarande för en betydande del av tribunalens verksamhet.

När det gäller den geografiska spridningen av de begäran om förhandsavgörande som inkom under 2023 ska det noteras att domstolarna i samtliga medlemsstater, utan undantag, hänskjutit frågor till EU-domstolen under året, vilket vittnar om att den dialog ”domstolarna emellan” som inrättats genom fördragen fungerar väl. Liksom tidigare år ligger de tyska domstolarna fortfarande i topp i den ”geografiska ligan” av begäran om förhandsavgörande (med 94 begäran om förhandsavgörande år 2023), men denna gång följs de inte av de italienska, utan av de bulgariska och polska domstolarna, som under året hänsköt 51 respektive 48 begäran om förhandsavgörande. När det gäller Polen är antalet begäran om förhandsavgörande under 2023 det högsta sedan landet anslöt sig till Europeiska unionen för 20 år sedan, medan antalet begäran om förhandsavgörande från bulgariska domstolar under 2023 ligger nära det rekordhöga antalet från år 2021 (58 begäran om förhandsavgörande).

Detsamma gäller begäran om förhandsavgörande från Rumänien. Med inte mindre än 40 begäran om förhandsavgörande under 2023 stod de rumänska domstolarna nämligen för en stor andel av dessa mål, vilket är i paritet med den topp som nåddes under 2019, då denna medlemsstat framställde 49 begäran om förhandsavgörande till EU-domstolen. De frågor som de rumänska domstolarna ställt under 2023 rör så skilda områden som tullklassificering av fiberoptiska kablar, livsmedelssäkerhet, skydd av konsumenter mot oskäliga villkor i kreditavtal i utländsk valuta, avdragsrätt för mervärdesskatt, ersättning för sjukvårdskostnader i en annan medlemsstat än försäkringsstaten, samt det känsliga förhållandet mellan den nationella nivån av skydd för grundläggande rättigheter och respekten för principen om unionsrättens företräde, enhetlighet och verkan.

När det gäller antalet brådskande mål kan det noteras att liksom år 2022 var ansökningarna om skyndsam handläggning eller tillämpning av förfarandet för brådskande mål om förhandsavgörande betydligt färre än år 2021. Under det sistnämnda året inkom inte mindre än 90 sådana ansökningar, sett till alla måltyper, jämfört med 41 ansökningar om brådskande handläggning under 2023. Domstolen har inte i något fall använt sig av förfarandet för skyndsam handläggning, men har tillämpat förfarandet för brådskande mål om förhandsavgörande två gånger under det gångna året. Så skedde i ett mål rörande tolkningen av artikel 5.1 i rådets direktiv 2003/86/EG av den 22 september 2003 om rätt till familjeåterförening (EUT L 251, 2003, s. 12), jämförd med artiklarna 7 och 24 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna,[2] och i ett mål angående tolkningen av artikel 325.1 FEUF, artikel 2.1 i konventionen om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen, undertecknad i Bryssel den 26 juli 1995, samt principen om unionsrättens företräde.[3]

När det gäller överklaganden är trenden däremot den motsatta. År 2021 mottog domstolen 9 överklaganden avseende interimistiska åtgärder och intervention, medan 18 dylika överklaganden inkom under 2023, det vill säga det dubbla.

Avgjorda mål

I likhet med de inkomna målen ligger antalet avgjorda mål år 2023 inom genomsnittet för de senaste tre åren. Under år 2023 har domstolen avgjort 783 mål, jämfört med 771 avgjorda mål under 2021 och 808 avgjorda mål under 2022. Föga förvånande utgör begäran om förhandsavgörande och överklaganden merparten av de mål som domstolen avgjort under det gångna året, vilket tydligt återspeglar den andel som dessa måltyper motsvarar.

Om man tittar närmare på det sätt varpå domstolen skilt sig från målen under året kan det konstateras att detta inte avviker nämnvärt från år 2022. Det året avkunnade domstolen 466 domar och 265 beslut, sett till alla måltyper, medan antalet avkunnade domar och beslut år 2023 var 469 respektive 253, det vill säga i stort sett oförändrat jämfört med föregående år. Denna iakttagelse gäller även för beslut om att avsluta förfarandet, med undantag för beslut om att avskriva målet, att det saknas anledning att döma i saken, samt att återförvisa målet till tribunalen. Antalet dylika beslut var 167 år 2022 och 163 år 2023, men fördelningen av dessa beslut per måltyp har ändrats något.

År 2022 avslutades 12,7 procent av målen gällande begäran om förhandsavgörande genom ett beslut som meddelats antingen med stöd av artikel 53.2 eller artikel 99 i rättegångsreglerna, eller med stöd av dessa två bestämmelser i förening, medan denna andel ökade till 14,6 procent under år 2023. När det gäller överklaganden minskade däremot andelen mål som avslutats genom beslut enligt artiklarna 181 eller 182 i rättegångsreglerna, från 56,8 procent år 2022 till 45,9 procent år 2023. Denna förändring förklaras av att ett större antal överklaganden avgjordes genom dom under år 2023, eftersom flera komplicerade mål krävde muntlig förhandling och/eller att målets generaladvokat lade fram ett förslag till avgörande.

Fler överklaganden avgjordes förvisso genom dom under det gångna året jämfört med 2022, men det innebär inte att det antal av tribunalens avgöranden som upphävs av domstolen har ökat. Under de senaste åren har nämligen en hög grad av stabilitet infunnit sig när det gäller utgången i mål om överklagande, oavsett hur domstolen har skilt sig från målet. Av de 201 överklaganden som avgjordes under 2023 ledde 37 till att tribunalens avgörande upphävdes och endast 10 till att målet återförvisades till tribunalen. Även här är siffrorna relativt jämförbara med dem för föregående år, då domstolen upphävde 39 av tribunalens avgöranden (av totalt 196 avgjorda överklaganden) och endast återförvisade 9 mål till nämnda instans.

Liksom år 2022 utgjorde de mål som avgjorts av avdelningarna med tre domare – inklusive prövningstillståndsavdelningen – mer än hälften av domstolens avgjorda mål år 2023 (med undantag för beslut om att avskriva målet, att det saknas anledning att döma i saken, samt att återförvisa målet till tribunalen). Det ska emellertid noteras att andelen mål som avgjorts av avdelningar med fem domare har ökat under det senaste året – dessa avdelningar avgjorde 298 mål år 2023, jämfört med 270 mål föregående år – medan andelen mål som avgjorts av stora avdelningen har halverats, från 80 mål år 2022 till endast 36 mål år 2023. Denna utveckling är en följd av att domstolen är mer selektiv när det gäller att hänskjuta mål till stora avdelningen, bland annat på grund av antalet och komplexiteten av de mål som domstolen har att pröva, men förklaras även av att det nu finns väletablerad rättspraxis på vissa rättsområden, vilket gör det lättare än tidigare att hänskjuta mål till en mindre sammansättning med fem domare.

När det gäller handläggningstiden kan det konstateras den totala genomsnittliga handläggningstiden, sett till samtliga måltyper, är något kortare än föregående år med 16,1 månader år 2023, jämfört med 16,4 månader år 2022. Detta beror huvudsakligen på att den genomsnittliga handläggningstiden för mål om direkt talan har minskat (från 23,5 månader år 2022 till 20,8 månader år 2023) vilket, i något mindre utsträckning, även gäller för begäran om förhandsavgörande (från 17,3 månader år 2022 till 16,8 månader år 2023). Den genomsnittliga handläggningstiden är dock fortfarande beroende av målens komplexitet och hur domstolen skiljer sig från målen, vilket belyser betydelsen av den lagstiftningsbegäran som domstolen framställt till unionslagstiftaren den 30 november 2022 för att få till stånd en partiell överföring till tribunalen av behörigheten att meddela förhandsavgöranden och för att utvidga det materiella tillämpningsområdet för systemet med prövningstillstånd för överklaganden.

Pågående mål

Den 31 december 2023 var 1149 mål anhängiga vid domstolen, vilket är ungefär fyrtio fler än föregående år. Eftersom merparten av dessa mål utgjordes av begäran om förhandsavgörande (760 mål) och överklaganden (289 mål), kommer genomförandet av nyssnämnda reform definitivt att påverka denna statistik, eftersom den, när den väl träder i kraft, kommer att leda till att begäran om förhandsavgörande avseende vissa rättsområden i framtiden kommer att avgöras av tribunalen.

[1] År 2023 väckte kommissionen talan mot sex medlemsstater för underlåtenhet att anta eller informera om erforderliga lagar och andra författningar för att följa Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/1937 av den 23 oktober 2019 om skydd för personer som rapporterar om överträdelser av unionsrätten (EUT L 305, 2019, s. 17). Se målen C‑147/23, C‑149/23, C‑150/23, C‑152/23, C‑154/23 och C‑155/23 (fördragsbrottstalan mot Republiken Polen, Förbundsrepubliken Tyskland, Storhertigdömet Luxemburg, Republiken Tjeckien, Republiken Estland respektive Ungern).

[2] Se dom av den 18 april 2023 i mål C‑1/23 PPU, Afrin (EU:C:2023:296).

[3] Se dom av den 24 juli 2023 i mål C‑107/23 PPU, Lin (EU:C:2023:606).

Läs mer

Verksamhetsstatistik för tidigare år finns också på webbplatsen Curia, under "Historik".