Europeiska unionens domstol har sedan den inrättades år 1952 haft till uppgift att säkerställa att "lag och rätt följs vid tolkningen och tillämpningen" av fördragen.

Denna uppgift innebär att Europeiska unionens domstol

• kontrollerar lagenligheten av de rättsakter som antas av Europeiska unionens institutioner,
• kontrollerar huruvida medlemsstaterna har iakttagit sina skyldigheter enligt unionsrätten, och
• tolkar unionsrätten på begäran av nationella domstolar.

Domstolen utövar således den dömande makten i Europeiska unionen och sörjer, i samarbete med medlemsstaternas domstolar, för att EU-rätten tillämpas och tolkas enhetligt.
Europeiska unionens domstol har sitt säte i Luxemburg och består av två domstolar: domstolen och tribunalen (inrättad år 1988). Personaldomstolen (inrättad år 2004) avslutade sin verksamhet den 1 september 2016 efter att den överfört sin behörighet till tribunalen i samband med reformen av Europeiska unionens domstolsstruktur.

Medlemsstaternas språk och rättssystem skiljer sig åt och Europeiska unionens domstol måste därför vara en mångspråkig institution. Reglerna om vilka språk som får användas vid Europeiska unionens domstol saknar motsvarighet vid någon annan domstol i världen, eftersom vart och ett av Europeiska unionens officiella språk kan vara rättegångsspråk. Mångspråkigheten är nödvändig för att domstolen ska kunna kommunicera med parterna på det språk som är rättegångsspråk i ett mål och för att dess rättspraxis ska nå ut till medlemsstaterna.