Presentation av ledamöterna

Koen Lenaerts
Koen Lenaerts
Ordförande
Biografi och karriär

Koen Lenaerts, född år 1954 i Mortsel (Belgien). Licence en droit vid Katholieke Universiteit Leuven (Katolska universitetet i Leuven, Belgien) år 1977. Därefter studier vid Harvard University (Förenta staterna) där han avlade en Master of Laws-examen år 1978 och en Master in Public Administration-examen år 1979. Juris doktor vid Katholieke Universiteit Leuven år 1982.

Koen Lenaerts inledde sin yrkeskarriär vid Katholieke Universiteit Leuven år 1979 som amanuens och utnämndes till professor i europarätt vid samma universitet år 1983. Han har även under perioden 1984-1989 undervisat vid College of Europe i Brygge (Belgien) 1984-1989 och vid Harvard Law School (Förenta staterna), där han var gästprofessor år 1989.

Koen Lenaerts tjänstgjorde 1984-1985 som rättssekreterare vid domstolen i domare René Joliets kabinett. Advokat i Bryssel under perioden 1986-1989.

Koen Lenaerts utnämndes till domare i Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt den 25 september 1989 i samband med att den domstolen inrättades. Han tjänstgjorde som domare i förstainstansrätten under mer än fjorton år och utnämndes till domare i domstolen den 7 oktober 2003. Han valdes till avdelningsordförande av domstolens ledamöter under två på varandra följande förordnanden (9 oktober 2006-8 oktober 2012) och den 9 oktober 2012 till domstolen vice ordförande.

Koen Lenaerts valdes till domstolens ordförande den 8 oktober 2015.

Engagemang i stiftelser, organisationer eller institutioner som är verksamma inom juridik, kultur, konst, sociala frågor, idrott eller välgörenhet
  • Ledamot av Academia Europaea, London
  • Ledamot i Advisory Council för British Institute of International and Comparative Law
  • Ledamot i Advisory Board för Centre of Law and Governance in Europe, University College London
  • Ledamot i styrelsen för stiftelsen Academy of European Law (ERA), Trier
  • Ledamot i Kuratorium för Max-Planck-Institut für ausländisches öffentliches Recht und Völkerrecht, Heidelberg
  • Ledamot i redaktionskommittén för tidskriften Europarecht
  • Ledamot i redaktionskommittén för tidskriften European Law Review
  • Ledamot i redaktionskommittén för tidskriften International Comparative Jurisprudence, Mykolo Romerio universitetas
  • Ledamot i redaktionskommittén för tidskriften S.E.W. Tijdschrift voor Europees en economisch recht
  • Ledamot i redaktionsrådet för tidskriften Cahiers de droit européen
  • Ledamot i redaktionsrådet för tidskriften Columbia Journal of European Law
  • Ledamot i redaktionsrådet för tidskriften European Constitutional Law Review
  • Ledamot i redaktionsrådet för tidskriften European Public Law
  • Ledamot i redaktionsrådet för tidskriften Europejski Przegląd Sądowy
  • Ledamot i redaktionsrådet för tidskriften L’actualidad administrativa
  • Ledamot i redaktionskommittén för tidskriften EStAL (European State Aid Law Quarterly)
  • Ledamot i redaktionsrådet för tidskriften European Journal of Human Rights
  • Ledamot i redaktionsrådet för tidskriften Lex ET Scientia International Journal (LESIJ), Universitatea Nicolae Titulescu din Bucuresti
  • Ledamot i redaktionsrådet för tidskriften Concurrences, Revue des droits de la concurrence
  • Ledamot i redaktionsrådet för tidskriften World Competition. Law and Economics Review
  • Ledamot av Advisory Board för tidskriften EU Tax Review
  • Ledamot i hederskommittén för tidskriften Revista Română de Drept European
Hederstitlar och hedersutmärkelser
  • Adelstitel: Baron (2005)
  • Distinguished Helen DeRoy Fellow, University of Michigan Law School (2005)
  • Honorary Master of the Bench of the Inner Temple, London (2010)
  • Hedersdoktor, Université de Poitiers (2016)
  • Hedersdoktor, Mykolo Romerio universitetas (2017)
  • Hedersdoktor, Université de Namur (2017)
  • Hedersdoktor, Universitatea Nicolae Titulescu din Bucuresti (2017)
  • Mottagare av All European Academies Madame de Staël Prize for Cultural Values (2017)
  • Hedersdoktor, Sofijski universitet ”Sveti Kliment Ohridski” (2018)
  • Hedersdoktor, Universiteti Europian i Tiranës (2018)
  • Hedersdoktor, Vilniaus universitetas (2022)
  • Hedersdoktor, Universitatea “Alexandru Ioan Cuza” din Iaşi (2023)
Lars Bay Larsen
Lars Bay Larsen
Vice ordförande
Biografi och karriär

Lars Bay Larsen, född år 1953 i Gladsaxe, Köpenhamn (Danmark). Studier vid Københavns Universitet, med examen i statsvetenskap 1976. År 1978 inledde han studier vid juridiska fakulteten vid samma universitet och erhöll en jur. kand. 1983.

Efter universitetet utnämndes han till tjänsteman vid det danska justitieministeriet, där han arbetade under åren 1983–1985. Mellan 1985–1986 var han jurist vid Det Danske Advokatsamfund. Därefter återinträdde han i tjänst vid justitieministeriet, först som handläggare (1986–1991), och sedan som avdelningschef (1991–1995), chef för polisavdelningen (1995–1999) och chef för den juridiska avdelningen (2000–2003). Under samma period anförtroddes han uppgiften att representera Danmark i K4-kommittén (1995–2000), i Centralgruppen inom Schengen-samarbetet (1996–1998) och i Europols styrelse (1998–2000). År 1991 erhöll han advokattitel i Danmark, och år 2003 tog hans karriär en ny riktning då han tillträdde en domartjänst vid Højesteret (Högsta domstolen, Danmark). Där fortsatte han att tjänstgöra som domare fram till år 2006.

Lars Bay Larsen har under sin karriär kombinerat praktisk verksamhet och undervisning: Under åren 1984–1991 arbetade han som adjunkt, därefter, under åren 1991–1996, som extern lektor i familjerätt vid Københavns Universitet. Sedan 2008 är han adjunkt i europeisk straffrätt vid Université du Luxembourg.

Lars Bay Larsen tjänstgör som domare vid EU-domstolen sedan den 11 januari 2006. Efter att ha valts till avdelningsordförande av domstolens ledamöter fullgjorde han detta uppdrag under två på varandra följande förordnanden, under perioden 9 oktober 2012–8 oktober 2018. Lars Bay Larsen är sedan den 8 oktober 2021 vice ordförande för institutionen.

Hederstitlar och hedersutmärkelser
  • Ridder af 1. grad af Dannebrogordenen (riddare av första graden av Dannebrogsorden) (2002)
Alexander Arabadjiev
Alexander Arabadjiev
Ordförande på första avdelningen
Biografi och karriär

Alexander Arabadjiev, född år 1949 i Blagoevgrad (Bulgarien). Juristexamen vid Sofiyski universitet ”Sv. Kliment Ohridski” (Sofias universitetet ”S:t Kliment Ohridski”, Bulgarien) år 1972.

År 1975 utsågs han till domare vid Rayonen sad Blagoevgrad (Distriktsdomstolen i Blagoevgrad, Bulgarien) och han tjänstgjorde vid den domstolen till år 1983. Han var domare vid Okrazhen sad Blagoevgrad (Regionala domstolen i Blagoevgrad, Bulgarien) under perioden 1983–1986. Han var domare vid Varhoven Sad (Högsta domstolen, Bulgarien) under perioden 1986–1991 och därefter domare vid Konstitutsionen sad (Författningsdomstolen, Bulgarien) under perioden 1991–2000. Han var ledamot av Europakommissionen för de mänskliga rättigheterna under perioden 1997–1999.

Alexander Arabadjiev gjorde ett uppehåll i sin domarkarriär under åren 2001–2006 för att ägna sig åt Bulgariens anslutning till Europeiska unionen. Han deltog aktivt i den processen som ledamot i det bulgariska parlamentet och som observatör vid Europaparlamentet (oktober 2005–2006). Han var ledamot av Europeiska konventet om Europas framtid från år 2002–2003 och deltog under den perioden i utarbetandet av strategiska svar på de utmaningar som Europeiska unionen stod inför i samband med 2004 års utvidgning.

Den 12 januari 2007, några dagar efter Bulgariens anslutning till Europeiska unionen, utsågs Alexander Arabadjiev till domare vid domstolen. Han tjänstgör som domare vid domstolen sedan dess. Han är avdelningsordförande vid domstolen sedan den 9 oktober 2018.

Engagemang i stiftelser, organisationer eller institutioner som är verksamma inom juridik, kultur, konst, sociala frågor, idrott eller välgörenhet
  • Ordförande i styrelsen för Balgarska asotsiatsia po pravo na Evropeyskia sayuz
  • Ordförande för den kommitté som anordnar International Federation of European Law:s (FIDE) kongress ”2022”, vilken kommer att hållas i Bulgarien
Hederstitlar och hedersutmärkelser
  • ”Stara Planina, första graden”-orden (tilldelad av Republiken Bulgariens president den 18 december 2009)
Alexandra (Sacha) Prechal
Alexandra (Sacha) Prechal
Ordförande på andra avdelningen
Biografi och karriär

Alexandra (Sacha) Prechal, född år 1959 i Prag (Tjeckoslovakien). Examen i nederländsk förvaltningsrätt vid Rijksuniversiteit Groningen (Riksuniversitetet i Groningen, Nederländerna) 1983 och juris doktor vid Universiteit van Amsterdam (Universitetet i Amsterdam, Nederländerna) år 1995.

Hennes universitetskarriär inleddes redan år 1983 då hon tillträdde en tjänst som adjunkt vid juridiska fakulteten vid Universiteit Maastricht (Maastrichts universitet, Nederländera), en befattning som hon innehade fram till 1987, och på nytt under åren 1991–1995 vid Europa Instituut (juridiska fakulteten vid Universiteit van Amsterdam). Därefter var hon verksam som professor i Europarätt vid juridiska fakulteten vid Universiteit van Tilburg (Universitetet i Tilburg, Nederländerna) (1995–2003). Från och med 2003 arbetade hon som professor i europarätt vid Universiteit Utrecht (Utrechts universitetet, Nederländerna), där hon bedrev en omfattande undervisningsverksamhet, samt forskade inom olika områden av EU-rätten. Hon har även aktivt ansvarat för högre utbildning och forskning, bland annat som styrelseledamot vid Europa Instituut vid Universiteit Utrecht. Under perioden 1992–2007 var hon sakkunnig samordnare för Europeiska kommissionens European Network of Legal Experts in the Non-discrimination Field.

Hennes stora juridiska expertis har kommit till uttryck i publiceringen av talrika artiklar, men hon har även bidragit till rättsutvecklingen genom sina insatser som ledamot av redaktionskommittéerna för flera nationella och internationella juridiska tidskrifter. Hon utnämndes år 2008 till ledamot av Koninklijke Nederlandse Akademie van Wetenschappen (Nederländernas kungliga vetenskapsakademi).

Under perioden 1987–1991 tjänstgjorde hon som rättssekreterare vid EU-domstolen, först vid domare Thijmen Koopmans kabinett och därefter vid domare Paul Kapteyns kabinett.

Alexandra (Sacha) Prechal utnämndes till domare vid EU-domstolen den 10 juni 2010. Den 9 oktober 2018 valdes hon av domstolens ledamöter till avdelningsordförande, en befattning som hon alltjämt innehar.

Engagemang i stiftelser, organisationer eller institutioner som är verksamma inom juridik, kultur, konst, sociala frågor, idrott eller välgörenhet
  • Ledamot av Koninklijke Nederlandse Akademie van Wetenschappen
  • Ledamot av European Women Lawyers Association
  • Ledamot av Societas Iuris Publici Europaei
  • Ledamot av redaktionskommittén för tidskriften ”Sociaal Economische Wetgeving”
  • Ledamot av redaktionskommittén för tidskriften ”Review of European Administrative Law”
  • Ledamot av expertrådet för tidskriften ”Common Market Law Review”
  • Ledamot av expertrådet för tidskriften ”European Constitutional Law Review”
  • Medlem av redaktionskommittén för läroboken i Europarätt ”Europees recht, Algemeen deel”
  • Medlem av redaktionskommittén för läroboken ”Europeanisation of Public Law” och dess nederländska motsvarighet ”Inleiding tot Europees bestuursrecht”
  • Ledamot av nomineringskommittén vid Europa Instituut (Universiteit Utrecht)
  • Ledamot av Nederlandse Vereniging voor Europees Recht
  • Ledamot av Nederlandse Juristenvereniging
Hederstitlar och hedersutmärkelser
  • Hedersdoktor, Universiteit van Tilburg
Küllike Jürimäe
Küllike Jürimäe
Ordförande på tredje avdelningen
Biografi och karriär

Küllike Jürimäe, född år 1962 i Haapsalu (Estland). Juristexamen (motsvarande master) vid Tartu ülikool (Tartus universitet, Estland) år 1986. Examen från Estlands diplomatskola år 1992. European Master-examen i mänskliga rättigheter och demokratisering (2003) efter studier vid Università degli Studi di Padova (Paduas universitet, Italien) och University of Nottingham (Nottinghams universitet, Förenade kungariket).

Küllike Jürimäe var verksam som åklagare i Tallinn (Estland) under perioden 1986–1991. Under perioden 1991–1993 var hon rättssakkunnig och därefter chefsjurist (1992–1993) vid Eesti Kaubandus-Tööstuskoda (handels- och industrikammaren i Estland). Under perioden år 1993–2004 var hon domare vid Tallinna Ringkonnakohus (Appellationsdomstolen i Tallinn, Estland).

Küllike Jürimäe utnämndes till domare vid Europeiska unionens tribunal den 12 maj 2004. Hon är domare vid domstolen sedan den 23 oktober 2013. Küllike Jürimäe är avdelningsordförande vid domstolen sedan den 8 oktober 2021.

Engagemang i stiftelser, organisationer eller institutioner som är verksamma inom juridik, kultur, konst, sociala frågor, idrott eller välgörenhet
  • Styrelseledamot och ordförande i Association européenne des juges en droit de la concurrence
  • Ledamot i Eesti Kohtunike Ühing
  • Ledamot i Eesti Juristide Liit
Hederstitlar och hedersutmärkelser
  • Tilldelad ”Vita stjärnans orden, tredje graden” (Estland) (2021)
Constantinos Lycourgos
Constantinos Lycourgos
Ordförande på fjärde avdelningen
Biografi och karriär

Constantinos Lycourgos, född år 1964 i Nicosia (Cypern). Juristexamen 1985 samt diplôme d’études approfondies (DEA) i gemenskapsrätt vid Université Panthéon-Assas Paris II (Frankrike) 1987. År 1991 doktorerade han i juridik vid samma universitet.

Constantinos Lycourgos upptogs i Cyperns advokatsamfund 1993 och var därefter verksam som advokat i Nicosia fram till 1996, då han utnämndes till särskild rättssakkunnig i EU-frågor vid det cypriotiska utrikesministeriet. Han innehade denna befattning fram till år 1999. Därefter blev han sakkunnig i gemenskapsrätt vid Republiken Cyperns rättstjänst (1999–2002). Under perioden 1998–2003 ingick han i den cypriotiska delegation som skötte förhandlingarna om Cyperns EU-medlemsskap. Han var även medlem i de grekcypriotiska delegationerna vid förhandlingarna för en helhetslösning av Cypernfrågan (2002–2014).

Tack vare sin omfattande sakkunskap erhöll han tjänsten som Republiken Cyperns justitiekansler (2002–2007) och därefter som Republiken Cyperns förste regeringsombud. Från 2003 till 2014 ledde han avdelningen för Europarätt inom Republiken Cyperns rättstjänst, och fick under perioden 2004–2014 i uppgift att, såsom ombud, företräda den cypriotiska regeringen i mål vid EU-domstolen.

Constantinos Lycourgos tjänstgör, sedan sin utnämning den 8 oktober 2014, som domare vid EU-domstolen. Han är avdelningsordförande vid domstolen sedan den 8 oktober 2021.

Engagemang i stiftelser, organisationer eller institutioner som är verksamma inom juridik, kultur, konst, sociala frågor, idrott eller välgörenhet
  • Medlem och grundare av Cypriotiska sammanslutningen för energirätt
  • Ledamot i European Group of Public Law (EGPL)
Eugene Regan
Eugene Regan
Ordförande på femte avdelningen
Biografi och karriär

Eugene Regan, född år 1952 i Kilcoon (Irland). Examen i statsvetenskap och ekonomi år 1974 och masterexamen i politisk ekonomi år 1975 vid University College Dublin (Irland). Masterexamen i internationell rätt och komparativ rätt vid Université libre de Bruxelles (Bryssels fria universitet, Belgien) år 1979.

År 1975 arbetade han under ett år som ekonomisk analytiker för Irish Farmers' Association (IFA) i Dublin. Han var under perioden 1975–1979 direktör för IFA:s kontor vid Europeiska ekonomiska gemenskapen. Han var verkställande direktör för Irish Meat Exporters Association under perioden 1980–1984. Eugene Regan var politisk sakkunnig hos Peter Sutherland, kommissionären med ansvar för konkurrensfrågor, under perioden 1985-1988 och därefter verkställande direktör för ett stort företag på den irländska kötthandelsmarknaden under perioden 1989–1995.

Han är Barrister vid Honourable Society of King’s Inns (Dublin) sedan år 1985 och han var verksam i Irland som barrister under åren 1995–2005 och därefter som Senior Counsel från år 2005–2015. Han var även ledamot av Seanad (senaten, Irland) under perioden 2007–2011.

Eugene Regan är domare vid domstolen sedan den 7 oktober 2015. Han är avdelningsordförande sedan den 9 oktober 2018.

Engagemang i stiftelser, organisationer eller institutioner som är verksamma inom juridik, kultur, konst, sociala frågor, idrott eller välgörenhet
  • Direktör för Irish Centre for European Law, Dublin (Irland)
  • Bencher of the Honorable Society of King’s Inns, Dublin (Irland)
Maciej Szpunar
Maciej Szpunar
Förste generaladvokat
Biografi och karriär

Maciej Szpunar, född år 1971 i Kraków (Polen). Juristexamen vid Uniwersytet Śląski (Schlesiens universitet, Polen) år 1995 och vid College of Europe i Brygge (Belgien) år 1996. Juris doktor år 2000, docent i rättsvetenskap år 2009 och professor i juridik vid Uniwersytet śląski år 2013. Visiting Scholar vid Jesus College, Cambridge (Förenade kungariket) (1998), Université de Liège (Lièges universitet, Belgien) (1999) och European University Institute i Florens (2003).

Han blev ledamot av Krakóws advokatsamfund år 2001 och var verksam som advokat i Kraków fram till år 2008. Maciej Szpunar var under denna period även ledamot av kommittén för internationell privaträtt inom arbetsgruppen för kodifiering av civilrätt vid Polens justitieministerium.

Han var biträdande statssekreterare vid kommittén för europeisk integration (Polen) från år 2008–2009, och tjänstgjorde därefter vid Polens utrikesministerium under perioden 2010–2013. Under sistnämnda treårsperiod var han ombud för den polska regeringen i ett stort antal mål vid Europeiska unionens domstolar.

Han har behållit sin anknytning till akademisk forskning och är ledamot i redaktionskommittén för flera juridiska tidskrifter. Parallellt med detta är han författare till ett stort antal publikationer inom områdena europarätt och internationell privaträtt.

Maciej Szpunar är generaladvokat vid domstolen sedan den 23 oktober 2013. Han är förste generaladvokat sedan den 11 oktober 2018.

Engagemang i stiftelser, organisationer eller institutioner som är verksamma inom juridik, kultur, konst, sociala frågor, idrott eller välgörenhet
  • Ledamot i styrelsen för Academy of European Law (ERA), Trier
  • Associerad ledamot av International Academy of Comparative Law
  • Medlem av European Group for Private International Law
  • Medlem av Gruppen för forskning kring gemenskapsrättslig privaträtt, ”Acquis Group”
  • Ledamot i European Law Institute
  • Ledamot i kommittén för rättsvetenskap och ekonomi vid Polens vetenskapsakademi
  • Ledamot i styrelsen för College of Europe Foundation vid College of Europe, Natolin (Polen)
  • Ledamot i den rådgivande vetenskapliga kommittén för projektet ”Comparative Procedural Law and Justice”, vid Max Planck Institute Luxembourg for International, European and Regulatory Procedural Law; segment 15 “Cross-border and the international dimensions”
  • Rådgivare för projektet ”Concept and Role of Courts in Family and Succession Matters” vid European Law Institute
  • Ledamot i redaktionskommittén för följande juridiska tidskrifter: Europejski Przegląd Sądowy, Kwartalnik Prawa Prywatnego, Nowa Europa – Przegląd Natoliński, University of Warsaw Journal of Comparative Law, Problemy Współczesnego Prawa Międzynarodowego, Europejskiego i Porównawczego, ERA Forum – Journal of the Academy of European Law, The e-Competition Bulletin, Polski Proces Cywilny och Zeszyty Naukowe Uniwersytetu Jagiellońskiego – Prace z Prawa Własności Intelektualnej
Hederstitlar och hedersutmärkelser
  • Krzyż Oficerski Orderu Odrodzenia Polski (Officer med kors av Polonia Restituta-orden)
Thomas von Danwitz
Thomas von Danwitz
Ordförande på sjätte avdelningen
Biografi och karriär

Thomas von Danwitz, född år 1962 i Bedburg/Erft (Tyskland). Studier vid Rheinische Friedrich-Wilhelms-Universität Bonn (Rhenska universitetet Friedrich-Wilhelms i Bonn, Tyskland) (första statsexamen i juridik 1986) och vid Université de Genève (Universitetet i Genève) (Schweiz). Doktorandstudier vid Rheinische Friedrich-Wilhelms-Universität Bonn och juris doktor år 1988. Student vid École nationale d’administration (ENA) (Frankrike) där han år 1990 erhöll ett Diplôme international d’administration publique. År 1992 avslutade han sin Referendariat-tjänstgöring i Köln (Tyskland) med avläggandet av andra statsexamen i juridik, varpå han 1996 erhöll habilitation vid Rheinische Friedrich-Wilhelms-Universität Bonn, där han arbetade som forskningsassistent.

Under perioden 1996–2003 undervisade Thomas von Danwitz i tysk förvaltningsrätt och Europarätt – hans huvudsakliga forskningsområden – vid Ruhr-Universität Bochum (Ruhr-universitetet i Bochum, Tyskland). Han var under åren 2000–2001 dekan för juridiska fakulteten vid samma universitet. Mellan 2003 och 2006 undervisade han vid Universität zu Köln (Universitetet i Köln, Tyskland), där han 2006 blev direktör för Institutet för offentlig rätt och förvaltningskunskap.

Thomas von Danwitz har under sin universitetskarriär även undervisat vid Fletcher School of Law and Diplomacy vid Tufts University (Förenta staterna), där han var verksam som gästprofessor år 2000, vid Université François Rabelais de Tours (Universitetet François Rabelais i Tours) (Frankrike) (2001–2006) och vid Université de Paris I Panthéon-Sorbonne (universitetet Paris I Panthéon-Sorbonne) (Frankrike) (2005–2006). Under 2005 ägnade han sig åt forskning och undervisning vid University of California, Berkeley (Förenta staterna). År 2004 blev han ledamot av ständiga kommittén för de tyska juristdagarna (Ständige Deputation des Deutschen Juristentags), där han var fortsatt engagerad fram till 2014.

Thomas von Danwitz utnämndes till domare vid domstolen den 7 oktober 2006. Han valdes till avdelningsordförande av domstolens ledamöter och tjänstgjorde vid domstolen i denna egenskap under perioden 9 oktober 2012–8 oktober 2018.

Engagemang i stiftelser, organisationer eller institutioner som är verksamma inom juridik, kultur, konst, sociala frågor, idrott eller välgörenhet
  • Ledamot i redaktionsrådet för tidskriften Il Diritto dell’Unione Europea
  • Ledamot i International Adacemy of Comparative Law (IACL)
  • Ledamot i utgivningskommittén för tidskriften Deutsches Verwaltungsblatt (DVBl)
  • Ledamot i Kuratorium des Max-Planck Instituts für ausländisches und internationales Strafrecht i Freiburg im Breisgau
  • Ledamot i Versammlung der Kuratoren vid Institut für Europäische Politik (IEP)
Hederstitlar och hedersutmärkelser
  • Riddare av Ordre national du Mérite de la République française (franska förtjänstorden) (2002)
  • Hedersdoktor, Université François Rabelais de Tours (2010)
François Biltgen
François Biltgen
Ordförande på sjunde avdelningen
Biografi och karriär

François Biltgen, född år 1958 i Luxemburg (Storhertigdömet Luxemburg). Juristexamen vid Université de droit d'économie et de sciences sociales vid Paris II Panthéon-Assas (Frankrike) år 1981 och magisterexamen (DEA) i gemenskapsrätt vid samma universitet år 1982. Examen vid Institut d'études politiques de Paris (Frankrike) år 1982.

Han blev ledamot av Storhertigdömet Luxemburgs advokatsamfund år 1987 och han var verksam som advokat under perioden 1987–1999. François Biltgen har under sin karriär även varit politiskt aktiv. Han var sekreterare i det kristdemokratiska partiets (CSV) parlamentariska grupp i Luxemburgs parlament år 1983–1994. Han var ledamot av stadsfullmäktige i Esch-sur-Alzette (Luxemburg) (1987-1999) och därefter biträdande borgmästare i Esch-sur-Alzette (1997–1999). Han var även suppleant i Luxemburgs delegation vid Europeiska regionkommittén under perioden 1994–1999. Han valdes till ledamot i det luxemburgska parlamentet under en mandatperiod på fem år 1994 och han deltog under den perioden aktivt i lagstiftningsarbetet, bland annat som rapportör för ett stort antal lagförslag som rörde unionsrättsakter.

Efter parlamentsvalet år 1999 utsågs han till följande ministerposter inom den luxemburgska regeringen: arbetsmarknadsminister, minister för religiösa frågor, minister för förbindelserna med parlamentet och minister med ansvar för kommunikationsfrågor (1999-2004); arbetsmarknadsminister, minister för religiösa frågor, kulturminister och minister för högre utbildning och forskning (2004-2009); justitieminister, minister för offentlig förvaltning och administrativ reform, minister för högre utbildning och forskning, minister för kommunikation och medier och minister för religiösa frågor (2009-2013).

François Biltgen har även haft internationella uppdrag under sin karriär. År 2005 var han ordförande vid mötena för flera av de olika konstellationerna inom Europeiska unionens råd. Han var vice ordförande för Bolognaprocessens ministerkonferens år 2005 och år 2009, samt vice ordförande för Europeiska rymdorganisationens (ESA) ministerkonferens (2012-2013).

François Biltgen är domare vid domstolen sedan den 7 oktober 2013.

Engagemang i stiftelser, organisationer eller institutioner som är verksamma inom juridik, kultur, konst, sociala frågor, idrott eller välgörenhet
  • Ledamot i redaktionsrådet för tidskriften Revue trimestrielle des droits de l'homme (Belgien)
  • Ledamot av Advisory Board, Jean Monnet Chair ”Eu Values & DIGitalization for our CommunNITY (DIGNITY)” vid Management Center Innsbruck (Österrike)
  • Suppleant i etikkommittén vid Conseil d’État (Högsta förvaltningsdomstolen, Luxemburg) (under perioden januari 2021–december 2023)
Hederstitlar och hedersutmärkelser
  • Officer av Luxemburgs förtjänstorden (1999)
  • Storofficer av Ekkronans orden (Luxemburg) (2004)
  • Storofficer av Adolf av Nassaus civil- och militärförtjänstorden (2004)
  • Grã-Cruz da Ordem do Infante Dom Henrique (2005)
  • Kommendör med stora korset av Finlands Lejons orden (2009)
  • Lion d’Or de la Maison de Nassau-orden (2012)
  • Grosser Tiroler Adler-Orden (2012)
  • Kommendör av Republiken Ungerns förtjänstorden (2012)
Nuno José Cardoso da Silva Piçarra
Nuno José Cardoso da Silva Piçarra
Ordförande på åttonde avdelningen
Biografi och karriär

Nuno Piçarra, född år 1957 i Sintra (Portugal). Juridikstudier vid Universidade de Lisboa (Universitetet i Lissabon, Portugal), juristexamen 1980 och master i juridik 1986. Senare, 2003, doktor i juridik vid juridiska fakulteten vid Universidade Nova de Lisboa (Nya universitetet i Lissabon, Portugal).

Nuno Piçarra inledde sin universitetskarriär som amanuens inom juridiska fakulteten vid Universidade de Lisboa under åren 1981–1986. Därefter var han verksam som gästprofessor vid institutet för Europastudier vid Universität des Saarlandes (Saarland-universitetet) under perioden 1987–1996. Vid Universidade Nova de Lisboa tjänstgjorde han först som adjungerad professor i juridik (2003–2008), och därefter som extern lektor (2008–2018). Dessutom undervisade han vid Universidad Pontificia Comillas (Påvliga universitetet i Comillas, Spanien) som gästprofessor under åren 2014–2018. Hans stora intresse för forskning återspeglas i hans otaliga publikationer inom områdena konstitutionell rätt och EU-rätt. De EU-rättsliga teman som han särskilt har behandlat är området för frihet, säkerhet och rättvisa, den fria rörligheten för personer och institutionell rätt.

År 1986 trädde Nuno Piçarra för första gången i EU-domstolens tjänst. Fram till 1987 arbetade han som juristlingvist, och därefter som juridisk granskare mellan åren 1987–1990. År 1990 blev han rättssekreterare vid förstainstansrätten: han arbetade först för ordföranden José Luís da Cruz Vilaça fram till 1995, och därefter åt domaren Rui Manuel Gens de Moura Ramo fram till 1996.

Nuno Piçarra utsågs av Portugals regering till nationell samordnare vid utrikesministeriet för ärenden rörande den fria rörligheten för personer inom det europeiska samarbetsområdet (för perioden 1996–1999) och som ledamot av rådets K4-kommitté och Centralgruppen för den ständiga samrådsmekanismen inom Schengensamarbetet.

Han utsågs till portugisisk ledamot i nätverket FreSsco (för oberoende experter på områdena fri rörlighet för arbetstagare och samordning av social trygghet inom EU), och ingick även i det akademiska nätverket Odysseus (för experter inom europeisk asyl- och immigrationsrätt) (2004–2018). Under åren 2015–2018 satt han med i styrelsen för EU:s byrå för grundläggande rättigheter i Wien (Österrike).

Nuno Piçarra utnämndes till domare vid EU-domstolen den 8 oktober 2018, en tjänst som han alltjämt innehar.

Engagemang i stiftelser, organisationer eller institutioner som är verksamma inom juridik, kultur, konst, sociala frågor, idrott eller välgörenhet
  • Medorganisatör och huvudföredragande vid FIDE:s XXVIII:e kongress som ägde rum i Estoril (Portugal) den 23–26 mai 2018
Zoltán Csehi
Zoltán Csehi
Ordförande på tionde avdelningen
Biografi och karriär

Zoltán Csehi, född år 1965 i Budapest (Ungern). Juristexamen vid Eötvös Loránd Tudományegyetem (Loránd Eötvös universitetet, Ungern) år 1990. Master of Laws vid Ruprecht-Karls-Universität Heidelberg (Heidelbergs universitet, Tyskland) år 1991. Juris doktor vid Eötvös Loránd Tudományegyetem år 2004. Han tog även examen i konsthistoria vid Eötvös Loránd Tudományegyetem år 1992.

Han var verksam som advokat i Ungern under perioden 1995–2016. Parallellt med sin verksamhet som advokat har Zoltán Csehi under perioden 2004–2016 även varit verksam som skiljedomare vid Pénz és Tőkepiaci Állandó Választottbíróság (Permanenta skiljedomstolen för penning- och kapitalmarknaderna, Ungern) och som skiljedomare med andra uppdrag.

Han har även bedrivit undervisning som lektor i juridik (1991–2005) och professor i juridik (2005–2016) vid Eötvös Loránd Tudományegyetem. Han var chef för institutet för handelsrätt vid Pázmány Péter Katolikus Egyetem (katolska universitetet Péter Pázmány, Ungern) under perioden 2007–2013 och han är sedan år 2013 professor vid det universitetet. Han var även chef för institutet för privaträtt och handelsrätt vid nämnda universitet under perioden 2013–2016. Sedan år 2017 är han forskningsprofessor i privaträtt och handelsrätt, samt chef för institutet för civilrätt (sedan år 2018) vid det universitetet. Han är sedan år 2013 gästprofessor vid Université catholique de Lyon (katolska universitetet i Lyon, Frankrike).

Zoltán Csehi utnämndes till domare vid tribunalen den 13 april 2016. Han var verksam som domare i tribunalen i fem år innan han utnämndes till domare vid domstolen den 7 oktober 2021.

Engagemang i stiftelser, organisationer eller institutioner som är verksamma inom juridik, kultur, konst, sociala frågor, idrott eller välgörenhet
  • Chefredaktör för Magyar Kereskedelmi Jogi Évkönyv
  • Medredaktör för tidskriften Polgári Jog
  • Ledamot i styrelsen för Alapítvány Az Új Polgári Törvénykönyvért
  • Ledamot av Magyar Tudományos Akadémia Köztestülete
  • Ledamot i Gesellschaft für Rechtsvergleichung e.V.
  • Ledamot av Magyar-Német Jogász Egyesület
Octavia Spineanu-Matei
Octavia Spineanu-Matei
Ordförande på nionde avdelningen
Biografi och karriär

Octavia Spineanu-Matei, född år 1967 i Vălenii de Munte (Rumänien). Juristexamen vid Universitatea Alexandru Ioan Cuza din Iași (Universitetet Alexandru Ioan Cuza, Rumänien) (cum laude) år 1990. Juris doktor vid Academia de Poliție ”Alexandru Ioan Cuza” (Polisakademin ”Alexandru Ioan Cuza”, Rumänien) år 1999.

Hon inledde sin yrkeskarriär som domare vid Judecătoria sectorului 4 București (Förstainstansdomstolen i Bukarests sektor 4, Rumänien) år 1991 och tjänstgjorde vid den domstolen fram till år 1996. Octavia Spineanu-Matei var domare vid Tribunalul București (Distriktsdomstolen i Bukarest, Rumänien) under perioden 1996–1999. Hon var avdelningsordförande på tvistemålsavdelningen vid den domstolen under perioden 1997–1999. Hon var domare vid Curtea de Apel București (Appellationsdomstolen i Bukarest, Rumänien) från år 1999–2005 och ordföranden på tvistemålsavdelningen vid den domstolen från år 1999–2003. Hon utnämndes därefter till domare vid Înalta Curte de Casație și Justiție (Högsta domstolen, Rumänien) under perioden 2006–2016.

Hon var extern ledamot av stora besvärskammaren vid Europeiska patentverket i München (Tyskland) under perioden 2006–2016.

Hon har utbildat rumänska ordinarie och icke ordinarie domare vid Institutul Național al Magistraturii (Nationella institutet för domarutbildning, Rumänien), sedan år 1997. Hon var ledamot av forskningsrådet vid det institutet och därefter direktör för det institutet under perioden 2011–2016. Hon har dessutom suttit i styrelsen för Școala Națională de Grefieri (Nationella skolan för justitiesekreterare, Rumänien). Hon var ledamot av styrelsen för doktorandutbildningen vid Universitatea din București (Bukarests universitetet, Rumänien) från år 2012–2016. Octavia Spineanu-Matei är medförfattare till flera verk och författare till flera artiklar inom juridik och hon deltar regelbundet i nationella och internationella konferenser.

Octavia Spineanu-Matei utnämndes till domare vid tribunalen den 19 september 2016. Hon tjänstgjorde som domare vid tribunalen i fem år. Hon utnämndes till domare vid domstolen den 7 oktober 2021.

Engagemang i stiftelser, organisationer eller institutioner som är verksamma inom juridik, kultur, konst, sociala frågor, idrott eller välgörenhet
  • Ledamot i det externa redaktionsrådet för den juridiska tidskriften EuroQuod, utgiven av Institutul Național al Magistraturii
  • Ledamot i redaktionsrådet för Revista română de dreptul proprietății intelectuale, utgiven av Asociația Științifică de Dreptul Proprietății Intelectuale
  • Ledamot i den rådgivande kommittén vid Acadamey of European Law (ERA)
Hederstitlar och hedersutmärkelser
  • Riddare av Ordinul Național ”Pentru Merit” (Nationella orden ”för förtjänster”) (utnämnd av Rumäniens president för sina förtjänster vid utvecklingen av rättspraxis och reformen av rättsväsendet) (2000)
Juliane Kokott
Juliane Kokott
Generaladvokat
Biografi och karriär

Juliane Kokott, född år 1957 i Frankfurt am Main (Tyskland). Juridikstudier vid Universität Bonn (Universitetet i Bonn, Tyskland) och vid Université de Genève (Universitetet i Genève, Schweiz) från 1976 till 1982. Därefter studerade hon som Fulbright-stipendiat vid American University, Washington DC (Förenta staterna), där hon 1983 erhöll en LL.M. (Master of Laws). Tillbaka i Europa doktorerade hon i juridik vid Universität Heidelberg (Universitetet i Heidelberg, Tyskland) 1985. År 1990 förlänades hon även en doktorstitel vid Harvard University (Förenta staterna). Hon innehar dessutom en examen från International Academy for Constitutional Law i Tunis (Tunisien) (1985).

Juliane Kokott inledde 1991 sin universitetskarriär som gästprofessor vid University of California, Berkeley (Förenta staterna). Därefter var hon verksam i Tyskland som professor i tysk och utländsk förvaltningsrätt, internationell rätt och Europarätt vid Universität Augsburg (Universitetet i Augsburg) (1992), Universität Heidelberg (1993), och Heinrich-Heine-Universität Düsseldorf (Heinrich Heine-universitetet i Düsseldorf) (1994–1999). År 1999 tilldelades hon en professur vid Universität St. Gallen (Universitetet i Sankt Gallen, Schweiz) där hon undervisade i internationell rätt, internationell handelsrätt och Europarätt. Hon var  direktör för Institutet för europeisk och internationell affärsrätt vid Universität St. Gallen (2000–2003). Under perioden 2001–2003 var hon dessutom tf direktör för universitetets Master of Business Law-program.

År 1995 utsågs hon av den tyska regeringen till ställföreträdande domare vid Internationella domstolen för förlikning och skiljeförfarande, inrättad av Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE). Hon utnämndes år 1996 till vice ordförande för Förbundsregeringens vetenskapsråd för globala miljöförändringar (WBGU) (Tyskland).

Den 7 oktober 2003 utnämndes Juliane Kokott till generaladvokat vid EU-domstolen. Under perioden 2006–2007 tjänstgjorde hon som förste generaladvokat.

Engagemang i stiftelser, organisationer eller institutioner som är verksamma inom juridik, kultur, konst, sociala frågor, idrott eller välgörenhet
  • Ledamot av styrkommittén för Master-programmet vid juridiska fakulteten vid Université du Luxembourg (Universitetet i Luxemburg)
  • Grundare och ordförande (tillsammans med professor Pasquale Pistone, IBDF) för ILA:s (International Law Association) arbetsgrupp för internationell skatterätt (fas 1: skattskyldiga personers rättigheter; fas 2: samband (”nexus”) och internationella skatteregler; fas 3: tillämpning av internationell skatterätt)
  • Ledamot av Deutsche Steuerjuristische Gesellschafts (Tyska skatterättssällskapet), föreningen Berliner Steuergespräches (Berlins skatterättsliga samtalsforum) och Steuerrechtswissenschaftliche Vereinigungs (Skatterättsliga föreningen, Heidelberg) (medlem och grundare) rådgivande organ
  • Ledamot i styrelsen för Max Planck-institutet för skatterätt och offentliga finanser
  • Deltagande i stiftelsen Deutschlandstiftung Integrations mentorprogram ”Geh deinen Weg” och i programmet Minerva-Femmenet (Max Planck-sällskapets mentorprogram för unga kvinnliga forskare)
  • ”Saarland-ambassadör”
Hederstitlar och hedersutmärkelser
  • Mottagare av priset Dr. Otto Schmidt-Preis zur Förderung der Europäisierung und Internationalisierung des Rechts (2020)
Marko Ilešič
Marko Ilešič
Domare
Biografi och karriär

Marko Ilešič, född år 1947 i Ljubljana (Slovenien). Juristexamen vid juridiska fakulteten vid Univerza v Ljubljani (Universitetet i Ljubljana, Slovenien) år 1970. Därefter doktorandstudier vid samma universitet där han disputerade år 1984. Ytterligare studier i komparativ rätt vid Université de Strasbourg (Universitetet i Strasbourg, Frankrike) och Universidade de Coimbra (Universitetet i Coimbra, Portugal), där han avlade examen år 1978 respektive år 1980.

Marko Ilešič inledde sin universitetskarriär 1970 som assistent vid Univerza v Ljubljani där han senare, under åren 1984–2004, skulle komma att undervisa i civilrätt, handelsrätt och internationell privaträtt. Han har dessutom varit aktivt involverad i ledningen för juridiska fakulteten vid Univerza v Ljubljani, först som vice dekan (1995–2001), och därefter som dekan (2001 –2004).

Efter att ha avlagt examen för tillträde till domarämbetet blev han domare, och därefter avdelningsordförande, vid Sodišče združenega dela v Ljubljani (Arbetsdomstolen i Ljubljana, Slovenien) (1975–1986). Han författade ett stort antal juridiska skrifter och valdes till ordförande för det slovenska juristförbundet år 1993, en befattning som han innehade fram till år 2005.

Hans utpräglade intresse för idrottsrätt, och särskilt för regelverket inom fotbollsvärlden, tog honom till ordförandeposten vid Sodišče združenega dela za telesno kulturo (Sloveniens idrottstribunal) (1978–1986) och till Uefa:s och Fifa:s överklagandenämnder där han ingått som ledamot. Han hade även en ledande funktion som ordförande för Nogometna zveza Slovenije (Slovenska fotbollsfederationen) (1985–1989) och för Jugoslaviska fotbollsfederationen (1990–1991), samt i egenskap av styrelseledamot och därefter vice ordförande för Sloveniens olympiska kommitté (1991–2005).

Marko Ilešič tillträdde, med sitt starka engagemang i handelsrättsliga frågor, som chef för fondbörsens skiljenämnd i Ljubljana och tjänstgjorde som skiljedomare vid Jugoslaviens handelskammare. Därefter följde uppdrag som skiljedomare vid Sloveniens handelskammare och Internationella handelskammaren i Paris.

Vid utnämningen den 11 maj 2004 blev Marko Ilešič den första slovenska domaren vid EU-domstolen. Han valdes av domstolens ledamöter till avdelningsordförande under två på varandra följande mandatperioder (9 oktober 2012–8 oktober 2018).

Engagemang i stiftelser, organisationer eller institutioner som är verksamma inom juridik, kultur, konst, sociala frågor, idrott eller välgörenhet
  • Ledamot av International Law Association
  • Ledamot av Comité maritime international
  • Ledamot av International Academy of Comparative Law
  • Medlem i Uefa:s kamratförening Amicale des anciens
Hederstitlar och hedersutmärkelser
  • Hedersledamot, Društvo za pomorsko pravo Slovenije
  • Hedersutmärkelse för livsvärv, Zveza društev pravnikov Slovenije
  • Grande Ufficiale dell’ordine del merito della Repubblica Italiana
  • Hedersledamot, Nogometna zveza Slovenije
Jean-Claude Bonichot
Jean-Claude Bonichot
Domare
Biografi och karriär

Jean-Claude Bonichot, född år 1955 i Metz (Frankrike). Juristexamen (licence en droit) vid Université de Metz (Universitetet i Metz) 1976, därefter examen från Institut d’études politiques (IEP) i Paris, 1977. Studier vid École nationale d’administration (ENA) fram till år 1982 (”promotion Henri-François d’Aguesseau”).

Samma år påbörjade han anställning vid Conseil d’État (Högsta förvaltningsdomstolen) som biträdande rättssekreterare, där han var verksam som föredragande vid avdelningen för förvaltningsrättsliga mål fram till år 1985. Han tjänstgjorde som commissaire du gouvernement vid Conseil d’État under perioden 1985–1987.

Hans erfarenhet från förvaltningsprocess innebar dessutom att han anförtroddes uppdrag utanför Conseil d´État. År 1986 utsågs han till rättssakkunnig för att biträda generaldirektören för stadsplanering och samhällsbyggande inom ansvarigt franskt ministerium. Året därpå började han arbeta som rättssekreterare vid Europeiska gemenskapernas domstol, först hos domaren Yves Galmot, och därefter hos domaren Fernand Grévisse. Samarbetet med Fernand Grévisse fortgick till år 1991. Tillbaka i Frankrike utsågs han till kabinettchef hos ministern för arbetsmarknad, sysselsättning och fortbildning, sedan till kabinettchef hos ministern med ansvar för offentliganställda och för moderniseringen av den statliga förvaltningen.

Under perioden 1992–1999 tjänstgjorde Jean-Claude Bonichot åter som commissaire du gouvernement vid Conseil d’État. Därefter var han verksam som domare (assesseur) innan han år 2000 utnämndes till ordförande för sjätte undersektionen (undersektionerna kallas numera ”kammare”) vid avdelningen för förvaltningsrättsliga mål vid Conseil d’État, där han tjänstgjorde till 2006. Parallellt med detta ledde han en juridisk delegation som inrättats av Conseil d’État vid Caisse nationale d’assurance maladie des travailleurs salariés (Nationella sjukförsäkringskassan för löntagare) (2001–2006).

Jean-Claude Bonichot har författat ett stort antal publikationer inom områdena förvaltningsrätt, unionsrätt, och mänskliga rättigheter, och även ägnat sig åt undervisning under en lång universitetskarriär: Mellan åren 1988 och 2000 var han extern lektor vid Universitetet i Metz, och under flera år ordförande för sektionen för offentlig rätt. Under år 1995 undervisade han även vid juridiska fakulteten vid Université de Liège (Liège universitet) (Belgien). Han utnämndes år 2000 till extern lektor vid Université de Paris I (Panthéon-Sorbonne) och stannade på denna befattning fram till och med slutet av läsåret 2007. Tack vare sin erfarenhet inom universitetsvärlden utsågs han till ledamot i uttagningskommittén för det nationella uttagningsprovet för lektorstjänster år 2000.

Vidare blev han först biträdande generalsekreterare, och därefter generalsekreterare, för Institut français des sciences administratives (Franska institutet för förvaltningsvetenskap) och ledamot i styrelsen för Institut international des sciences administratives (Internationella institutet för förvaltningsvetenskap).

Jean-Claude Bonichot är en av grundarna till följande två juridiska tidskrifter: Bulletin de jurisprudence de droit de l’urbanisme, där han är ordförande i redaktionsrådet, och Bulletin juridique des collectivités locales.

Jean-Claude Bonichot utnämndes till domare vid domstolen den 7 oktober 2006. Han var avdelningsordförande under perioden 7 oktober 2009–9 oktober 2012. Han hade återigen denna funktion under perioden 9 oktober 2018–8 oktober 2021.

Engagemang i stiftelser, organisationer eller institutioner som är verksamma inom juridik, kultur, konst, sociala frågor, idrott eller välgörenhet
  • Ordförande i redaktionsrådet för Bulletin de jurisprudence de droit de l’urbanisme
  • Ledamot av Académie du Morvan
Hederstitlar och hedersutmärkelser
  • Officer av Ordre national de la Légion d’Honneur (Hederslegionen)
  • Officer av Ordre national du Mérite (Nationalförtjänstorden)
Siniša Rodin
Siniša Rodin
Domare
Biografi och karriär

Siniša Rodin, född år 1963 i Zagreb (Kroatien). Juristexamen år 1987 vid Sveučilište u Zagrebu (Zagreb universitet, Kroatien). Master of Laws-examen från University of Michigan (Michigans universitet, Förenta staterna). Fortsatta studier vid Sveučilište u Zagrebu, där han blev juris doktor år 1995. Fulbright Fellow och Visiting Scholar vid Harvard University (Harvard universitet, Förenta staterna) (2001-2002).

Siniša Rodin inledde sin yrkeskarriär år 1987 som amanuens vid Sveučilište u Zagrebu. Professor vid samma universitet år 2003. Siniša Rodin utnämndes år 2006 till en Jean Monnet-professur och han är sedan år 2011 Jean Monnet-professor ad personam. Gästprofessor vid Cornell Law School (juridiska fakulteten vid Cornell universitetet, Förenta staterna) år 2012. Siniša Rodin är författare till ett stort antal publikationer som bidragit till att sprida kunskap om unionsrätten i Kroatien.

Siniša Rodin ingick i den kroatiska arbetsgrupp som förberedde Kroatiens medlemskapsförhandlingar och anslutning till unionen (2006-2011). Han var dessutom ledamot i den kroatiska kommittén för beredning av grundlagsreformer och ordförande för kommittén för Kroatiens anslutning till Europeiska unionen (2009‒2010).

Siniša Rodin är den första kroatiska domaren vid domstolen. Han är domare vid domstolen sedan den 4 juli 2013.

Engagemang i stiftelser, organisationer eller institutioner som är verksamma inom juridik, kultur, konst, sociala frågor, idrott eller välgörenhet
  • Ledamot i det rådgivande organet vid World Jurist Association (WJA) (Washington DC, Förenta staterna)
  • Ledamot i fakultetsrådet för juridiska fakulteten vid Università del Salento (Salento universitet, Italien)
Manuel Campos Sánchez-Bordona
Manuel Campos Sánchez-Bordona
Generaladvokat
Biografi och karriär

Manuel Campos Sánchez-Bordona, född år 1950 i Zafra (Spanien). Juristexamen år 1972 vid Universidad de Sevilla (Sevilla universitet, Spanien) och Universidad de Granada (Granada universitet, Spanien). Åklagare vid Audiencia Provincial de Palma de Mallorca (Provinsdomstolen i Palma de Mallorca, Spanien) och Audiencia Provincial de Sevilla (Provinsdomstolen i Sevilla, Spanien) (1977-1982).

Manuel Campos Sánchez-Bordona tjänstgjorde som domare på avdelningen för förvaltningsmål vid Tribunal Superior de Justicia de Canarias (Kanarieöarnas överdomstol, Spanien), Audiencia Nacional (Centraldomstolen, Spanien), Tribunal Superior de Justicia de Andalucía (Andalusiens överdomstol, Spanien) och Tribunal Superior de Justicia de Cantabria (Kantabriens överdomstol, Spanien). Ordförande på avdelningen för förvaltningsmål vid sistnämnda domstol (1989-1994).

Rättssekreterare hos generaladvokaten Dámaso Ruiz-Jarabo Colomer vid Europeiska gemenskapernas domstol (1995-1999). Därefter domare vid avdelningen för förvaltningsmål vid Tribunal Supremo (Högsta domstolen, Spanien) (1999–2015).

Styrelseledamot i Association of the Councils of State and Supreme Administrative Jurisdictions of the European Union (ACA-Europe) (2006-2014).

Manuel Campos Sánchez-Bordona utnämndes till generaladvokat vid domstolen den 7 oktober 2015.

Engagemang i stiftelser, organisationer eller institutioner som är verksamma inom juridik, kultur, konst, sociala frågor, idrott eller välgörenhet
  • Ledamot av Junta Electoral Central (Spanien) (2012-2015)
  • Ledamot i redaktionsrådet för Revista de Derecho Comunitario Europeo
  • Ledamot i redaktionsrådet för Revista General de Derecho Europeo
  • Ledamot i redaktionsrådet för Revista Española de Derecho Europeo
Peter George Xuereb
Peter George Xuereb
Domare
Biografi och karriär

Peter George Xuereb, född år 1954 i Sliema (Malta). Juristexamen vid Università ta ’Malta (University of Malta, Malta) år 1977. Master of Laws vid University of London (Förenade kungariket) år 1979. Juris doktor vid University of Cambridge (Förenade kungariket) år 1982.

Han var lektor vid Ealing College of Higher Education (Förenade kungariket) (1982–1984) och därefter vid University of Exeter (Förenade kungariket) (1984–1990) och University of London, Queen Mary and Westfield College (1990–1993). Han utnämndes till professor och undervisade i juridik vid Università ta ’Malta under perioden 1993–2016. Han var ansvarig för avdelningen för europarätt och komparativ rätt vid det universitetet. Han var även ordförande för European Documentation and Research Centre vid det universitetet. Peter George Xuereb är författare till ett stort antal publikationer inom olika områden.

Han har sedan år 1979 behörighet att såsom advokat uppträda som ombud vid Maltas högre domstolsinstanser och under perioden 1993–2016 var han även verksam som rättssakkunnig i den privata sektorn. Peter George Xuereb var under samma period, i egenskap av konsult, rättssakkunnig vid det maltesiska parlamentet. Han var ordförande i den maltesiska föreningen för europarätt under perioden 1995–2016.

Den 8 juni 2016 utnämndes Peter George Xuereb till domare vid Europeiska unionens tribunal. Han är domare vid domstolen sedan den 8 oktober 2018.

Lucia Serena Rossi
Lucia Serena Rossi
Domare
Biografi och karriär

Lucia Serena Rossi, född år 1958 i Bologna (Italien). Juristexamen år 1982 vid Università di Bologna (Bologna universitet, Italien) och därefter doktorsexamen i europarätt år 1989 vid samma universitet.

Hon var anställd som forskare i juridik mellan åren 1982–1987 vid ett italienskt forskningsinstitut samtidigt som hon skrev sin avhandling. År 1985 blev hon advokat i Italien.

Lucia Serena Rossi var biträdande professor i folkrätt vid Università degli Studi di Urbino (Urbinos universitet, Italien) (1991–1994) och därefter tillförordnad professor i folkrätt (1994–1997). Hon undervisade i folkrätt och europarätt vid Università di Bologna som tillförordnad professor (1997–2000). Hon har utnämnts till professor i unionsrätt vid Università di Bologna och undervisar en kurs inom detta område vid detta universitet sedan år 2000, samtidigt som hon undervisar i folkrätt och internationell privaträtt vid samma universitet.

Hon har bidragit till att sprida kunskapen om unionsrätten vid flera andra universitet. Hon har varit gästprofessor vid följande universitet: Université Robert-Schuman (Robert-Schuman universitet) i Strasbourg (Frankrike) (2000–2008), Université Nice Sophia-Antipolis (Nice Sophia-Antipolis universitet) (Frankrike) (2004), Université Paris 1 Panthéon-Sorbonne (Paris 1 Panthéon-Sorbonne universitet) (Frankrike) (2008), Boston University (Boston universitet, Förenta staterna) (2014) och King’s College London (Förenade kungariket) (2005–2015). Hon var även gästande universitetslektor vid följande universitet: Tōkyō daigaku (Tokyo universitet, Japan) (2004), Universiteit Gent (Gent universitetet, Belgien) (2004) och University of Denver (Denver universitet, Förenta staterna) (2002–2009). Hon är dessutom författare till flera verk.

Lucia Serena Rossi var direktör för Internationella forskningscentrumet för europarätt vid Università di Bologna mellan åren 1998–2018. Hon var vice ordförande i den italienska föreningen för folkrätt och unionsrätt (2009–2010) och därefter ledamot i styrelsen för kinesisk-europeiska rättsvetenskapsinstitutet vid Zhōngguó Zhèngfǎ Dàxué (Kinesiska universitetet för statsvetenskap och juridik, Kina) (2011–2013). Hon var italienska regeringens företrädare i styrelsen för Academy of European Law (ERA) (2014–2018). Hon utsågs av Italiens regering till rättssakkunnig vid EU-avdelningen i den italienska premiärministerns kansli (2014–2017).

Hon är författare och medförfattare till flera juridiska verk och hon är även universitetslektor vid College of Europe i Brygge (Belgien) och Université du Luxembourg (Luxemburgs universitet) (Luxemburg) sedan år 2019.

Lucia Serena Rossi är domare vid domstolen sedan den 8 oktober 2018.

Engagemang i stiftelser, organisationer eller institutioner som är verksamma inom juridik, kultur, konst, sociala frågor, idrott eller välgörenhet
  • Ledamot i Società Italiana di Diritto Internazionale e Diritto dell'Unione Europea (SIDI), Associazione Italiana degli Studiosi di Diritto dell’Unione Europea (AISDUE), European Law Institute (ELI), Institut des Affaires Internationales (IAI), European Union Study Association (EUSA) och vetenskapsakademin vid Università di Bologna
  • Ledamot i fakultetsrådet (advisory board) för Centre of European Law vid King’s College London
  • Ledamot i redaktionsrådet, ledningskommittén och redaktionskommittén för tidskrifterna ”Il Foro Italiano”, ”Il Diritto dell'Unione europea”, ”Studi sull'Integrazione europea”, ”Diritto comunitario e degli scambi internazionali”, ”Freedom Security and Justice: European Legal Studies”, ”Papers di diritto europeo”, ”La Cittadinanza europea online”, ”Bologna Law Review” och ”European Foreign Affairs Review” (2018-2021)
Hederstitlar och hedersutmärkelser
  • Jean Monnet-professur ad personam, tilldelad av Europeiska kommissionen (2010–2017)
Irmantas Jarukaitis
Irmantas Jarukaitis
Domare
Biografi och karriär

Irmantas Jarukaitis, född år 1973 i Prienai (Litauen). Juristexamen (år 1997) och doktorsexamen (år 2008) vid Vilniaus universitetas (Vilnius universitet, Litauen). Irmantas Jarukaitis har undervisat vid samma universitet mellan åren 1999–2018 i egenskap av universitetslektor och senare biträdande professor. Han har även innehaft andra uppdrag som främjar juridisk forskning, vilket hans talrika publikationer inom områdena europarätt och konstitutionell rätt vittnar om. Parallellt med sina akademiska befattningar har han även varit aktivt involverad i bildandet av Litauiska europarättssällskapet, där han är en av medgrundarna.

Irmantas Jarukaitis tjänstgjorde vid litauiska justitieministeriets europarättsavdelning under perioden 1997-2010: först som chefssakkunnig, därefter som enhetschef (2002–2003) och slutligen som biträdande generaldirektör (2004–2010). Han utnämndes till domare i Lietuvos vyriausiasis administracinis teismas (Litauens högsta förvaltningsdomstol) år 2010 och tjänstgjorde vid den domstolen till och med år 2018, under perioden 2012–2017 som vice ordförande. Under perioden 2015–2017 var han även tillförordnad ordförande för Lietuvos vyriausiasis administracinis teismas samtidigt som han var ledamot i Teisėjų taryba (rättsrådet, Litauen).

Irmantas Jarukaitis är domare vid domstolen sedan den 8 oktober 2018.

Engagemang i stiftelser, organisationer eller institutioner som är verksamma inom juridik, kultur, konst, sociala frågor, idrott eller välgörenhet
  • Ledamot i Lietuvos Europos Teisės asociacija
  • Ledamot i Association des juges européens du droit de la concurrence
Priit Pikamäe
Priit Pikamäe
Generaladvokat
Biografi och karriär

Priit Pikamäe, född år 1973 i Tallinn (Estland). Juristexamen vid Tartu Ülikool (Tartu universitet, Estland) år 1997. Därefter juridikstudier vid universitetet i Poitiers (Frankrike). Juris doktor vid Tartu Ülikool år 2006.

Priit Pikamäe inledde sin yrkeskarriär som direktör för sjunde enheten vid det estniska utrikesdepartementets konsulära avdelning under åren 1995–1996. Därefter utsågs han till direktör för det estniska justitiedepartementets avdelning för straffrättsliga frågor, en tjänst som han innehade mellan åren 1996–2001.

Denna praktiska erfarenhet tog han med sig till rättsväsendet där han tjänstgjorde som domare vid Harju Maakohtu Tallinna kohtumaja (Domstolen i Tallinn, Estland) under åren 2001–2002, vid Tallinna Ringkonnakohtus (Appellationsdomstolen i Tallinn, Estland) under åren 2002–2006, samt vid Riigikohus (Högsta domstolen, Estland) under åren 2006–2009. Mellan 2010–2013 var han ordförande för Högsta domstolens brottmålsavdelning. Därefter utnämndes han av Estlands parlament till Högsta domstolens ordförande för perioden 2013–2019. Ad hoc-domare vid Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna (Strasbourg, Frankrike) för åren 2010–2016.

Parallellt med sina domstolsuppdrag var han under åren 2013–2019 ordförande för Kohtute Haldamise Nõukoda (råd för administration av domstolar i första och andra instans, Estland) och därefter, 2017–2019, ordförande i Network of the Presidents of the Supreme Judicial Courts of the European Union (2017–2019).

Mellan 2012–2017 undervisade han i juridik som gästprofessor vid Tartu universitet, och publicerade i samband med detta ett stort antal artiklar på straffrättsområdet.

Priit Pikamäe utnämndes till generaladvokat vid EU-domstolen den 6 februari 2019, och har sedan dess innehaft denna tjänst.

Engagemang i stiftelser, organisationer eller institutioner som är verksamma inom juridik, kultur, konst, sociala frågor, idrott eller välgörenhet
  • Ledamot av fakultetsrådet vid Tartu-universitets juridiska fakultet
  • Grundare och medlem av Estniska föreningen för skydd för Europeiska unionens finansiella intressen
  • Medlem av Estlands juridiska akademiska förening
Hederstitlar och hedersutmärkelser
  • Riigivapi III klassi teenetemärk (2019)
Andreas Kumin
Andreas Kumin
Domare
Biografi och karriär

Andreas Kumin, född år 1965 i Graz (Österrike), juridikstudier vid Karl-Franzens-Universität Graz (Karl-Franzens-universitetet i Graz, Österrike), juristexamen 1987 och juris doktor 1990. Kandidatexamen i översättningsvetenskap vid samma universitet 1988. Under sin statstjänstemannautbildning valde han 1991 att fortsätta sina studier i Frankrike vid École nationale d’administration (ENA) (Frankrike) där han erhöll examensbeviset ”cycle international long d’administration publique” år 1992.

Andreas Kumin inledde sin karriär som tjänsteman vid det österrikiska utrikesministeriet 1990–1994, först inom rättstjänsten och därefter vid generaldirektoratet för ekonomisk och europeisk integration. Sakkunnig vid Österrikes ständiga representation till Förenta nationerna och dess fackorgan i Genève (Schweiz) (1994–2000), och därefter (2000–2019) fortsatt tjänstgöring vid det österrikiska utrikesministeriet, först som chef för enheten ”Juridiska frågor inom EU:s första pelare” och därefter (2005–2019) som chef för avdelningen för Europarätt.

År 2007 påbörjade han sin universitetskarriär som adjunkt vid Institutet för europeisk rätt och folkrätt vid Leopold-Franzens-Universität Innsbruck (Leopold-Franzens-universitetet i Innsbruck, Österrike). Under perioden 2012–2018 var han verksam vid Diplomatische Akademie Wien (Österrike) som lektor och sedan 2014 ansvarar han för flera kurser vid Wirtschaftsuniversität Wien (Österrike). Under perioden 2014–2019 innehade han en tjänst som lärare vid Institut für Europarecht vid Karl-Franzens-universitetet i Graz, där han fortsätter att undervisa i egenskap av professor h.c. (en titel han erhöll år 2020). Han har under sin universitetskarriär publicerat ett stort antal skrifter inom EU-rätten.

Andreas Kumin tjänstgör sedan sin utnämning den 20 mars 2019 som domare vid domstolen.

Engagemang i stiftelser, organisationer eller institutioner som är verksamma inom juridik, kultur, konst, sociala frågor, idrott eller välgörenhet
  • Deltar regelbundet (efter inbjudan från den österrikiska utrikesministern) när ”Beirat für Europarecht” (informellt rådgivande organ i Europarättsliga frågor) sammanträder
Hederstitlar och hedersutmärkelser
  • Professor h.c. i Europarätt vid Karl-Franzens-universitetet i Graz (2020)
Niilo Jääskinen
Niilo Jääskinen
Domare
Biografi och karriär

Niilo Jääskinen, född år 1958 i Sankt Michel (Finland).Jur. kand. 1980 och jur. lic. 1982 vid Helsingfors universitet (Finland). År 2008 disputerade han på sin doktorsavhandling i juridik vid samma lärosäte. Hans intresse för undervisning väcktes på ett tidigt stadium, och år 1980 blev han adjunkt i juridik vid Helsingfors universitet. Hans tjänstgöring som adjunkt pågick fram till år 1986.

Under 1983 var han notarie och tf tingsdomare vid Rovaniemi tingsrätt (Finland)). Under perioden 1987–1989 var han verksam som lagstiftningsråd vid det finska justitieministeriet, där han sedan blev chef för Europarättsenheten (1990–1995). Parallellt med detta tjänstgjorde han som lagstiftningsråd vid det finska utrikesministeriet (1989–1990). Han deltog i förhandlingarna om Finlands anslutning till EU, med ansvar för juridiska och institutionella frågor, varpå han mellan åren 1995 och 2000 innehade befattningarna sakkunnig och sekreterare i stora utskottet i Finlands riksdag med ansvar för ärenden som avsåg EU.

Inom Finlands rättsväsende tjänstgjorde Niilo Jääskinen vid Högsta förvaltningsdomstolen (Finland) först som tf förvaltningsråd (2000–2002) och därefter som förvaltningsråd (2003–2009).

Han tillträdde som generaladvokat vid EU-domstolen den 7 oktober 2009, och innehade denna befattning fram till den 7 oktober 2015. Tillbaka i Finland återvände han till tjänsten som förvaltningsråd/justitieråd i Högsta förvaltningsdomstolen (2015–2019), där han även innehade rollen som vice ordförande mellan åren 2018–2019.

Niilo Jääskinen utnämndes till domare vid EU-domstolen den 7 oktober 2019, en tjänst som han alltjämt innehar.

Engagemang i stiftelser, organisationer eller institutioner som är verksamma inom juridik, kultur, konst, sociala frågor, idrott eller välgörenhet
  • Ledamot i fakultetsrådet vid Helsingfors universitets juridiska fakultet
Hederstitlar och hedersutmärkelser
  • Riddare av 1. klass Finlands Lejons orden (1994)
  • Kommendör av Finlands Vita Ros orden (2008)
  • Förtjänstmedalj för trettio års statlig tjänst (2018)
  • Kommendör av 1. klass, Finlands Vita Ros orden (2019)
Nils Wahl
Nils Wahl
Domare
Biografi och karriär

Nils Wahl, född år 1961 i Stockholm. Juris kandidat 1987 och juris doktor 1995 vid Stockholms universitet. Hans karriär vid denna tidpunkt var främst inriktad mot universitetsvärlden. Han blev docent, därefter Jean Monnet-professor i Europarätt och installerades år 2001 som professor i europeisk integrationsrätt vid Stockholms universitet.

Nils Wahl var 1993–2004 verkställande ledamot för Stiftelsen Fakultetskurser. Han var ordförande i Nätverket för europarättslig forskning (2001–2006) och ledamot i Rådet för konkurrensfrågor.

År 2006 utsågs han till domare vid Europeiska unionens tribunal. Där tjänstgjorde han fram till 2012, då han utsågs till generaladvokat vid domstolen. Under sju år var han verksam som generaladvokat. Nils Wahl är sedan år 2019 domare vid domstolen.

Jean Richard de la Tour
Jean Richard de la Tour
Generaladvokat
Biografi och karriär

Jean Richard de la Tour, född år 1959 i Le Dorat (Frankrike). Juristexamen år 1982 vid Université Paris II (Paris universitet II, Frankrike). Domarutbildning vid École nationale de la magistrature (Nationella domarskolan, Bordeaux, Frankrike) (1984-1986).

Han utnämndes till domare år 1986 och inledde sin yrkeskarriär vid Tribunal d’instance de Limoges (Förstainstansdomstolen i Limoges, Frankrike). Han arbetade som domare vid den domstolen fram till år 1988 och därefter som tjänsteman på avdelningen för civilrättsliga frågor vid det franska justitieministeriet (1988–1996). Föredragande vid  Cour de cassation (Högsta domstolen, Paris, Frankrike) (1996-2004).

Jean Richard de la Tour var lektör av domar vid Europeiska gemenskapernas domstol (2004-2006). Han var rättssekreterare vid domstolen, först vid domaren Pernilla Lindhs kabinett och därefter vid domaren Carl Gustav Fernlunds kabinett (2006-2012).

Jean Richard de la Tour utnämndes år 2012 till generaladvokat vid avdelningen för socialrättsliga mål vid Cour de cassation. Han innehade denna tjänst och tjänsten som rättssakkunnig hos åklagarmyndigheten vid Cour de cassation fram till år 2017. Han var därefter förste generaladvokat vid avdelningen för affärsrättsliga, finansiella och ekonomiska mål vid Cour de cassation (2017-2020).

Jean Richard de la Tour har även varit ledamot av avdelningen för rapporter och undersökningar vid Cour de cassation (1998–2002) och ledamot av avdelningen för resning i brottmål vid Cour de cassation (1999–2004). Han var ordförande för styrelsen för Institut national des formations notariales (Nationella institutet för utbildning av notarius publicus) (Frankrike) (2016-2020).

Jean Richard de la Tour är generaladvokat vid domstolen sedan den 23 mars 2020.

Hederstitlar och hedersutmärkelser
  • Riddare av Hederslegionen (2016)
Athanasios Rantos
Athanasios Rantos
Generaladvokat
Biografi och karriär

Athanasios Rantos, född år 1953 i Aten (Grekland). Juristexamen vid Panepistimio Athinon (Atens universitet, Grekland) år 1976. Masterexamen i europarätt vid Université libre de Bruxelles (Bryssels fria universitet, Belgien) år 1990. Fellow vid International Institute of Human Rights, Genève (Schweiz) och Strasbourg (Frankrike).

År 1978 var han verksam som advokat i Aten under ett år. Han tjänstgjorde därefter vid Symvoulio tis Epikrateias (Högsta förvaltningsdomstolen, Grekland) under perioden 1978-1979. Han tjänstgjorde vid den domstolen som rättssekreterare, revisionssekreterare, vice ordförande och slutligen ordförande. Under perioden 2000–2020 var han ledamot av Anotato Eidiko Dikastirio (Högsta specialdomstolen, Grekland). Under perioden 2011–2020 var han ordförande för Eidiko Dikastirio Agogon Kakodikias (Specialdomstolen för mål mot domare, Grekland). Han var ledamot och därefter ordförande för Anotato Symvoulio Dioikitikis Dikaiosynis (Förvaltningsdomstolarnas högsta råd, Grekland) under perioden 1996–2020. Han var även ordförande för Peitharchiko Symvoulio Melon Didaktikou Ereunitikou Prosopikou ton Anotaton Ekpaideutikon Idrymaton (disciplinnämnden för högskolelärare, Grekland) under perioden 2011–2020.

Athanasios Rantos har även varit ordförande för flera lagberedningskommittéer och han var ledamot av Κentriki Nomoparaskeuastiki Epitropi (centrala lagberedningskommittén, Grekland). Han har dessutom undervisat i europarätt och förvaltningsrätt vid Ethniki Scholi Dimosias Dioikisis (Nationella högskolan för offentlig förvaltning, Grekland) från år 1990–1994, och vid Ethniki Scholi Dikastikon Leitourgon (Nationella domarskolan, Grekland) från år 1995–2016. Han har forskat inom flera juridiska områden och han är författare till ett stort antal publikationer.

Athanasios Rantos är generaladvokat vid domstolen sedan den 10 september 2020.

Ineta Ziemele
Ineta Ziemele
Domare
Biografi och karriär

Ineta Ziemele, född år 1970 i Jelgava (Lettland). Juristexamen år 1993 vid Latvijas Universitāte (Lettlands universitet). Studier vid Aarhus Universitet (Århus universitet, Danmark) i det amerikanska rättssystemet, rätt och politik i Europeiska gemenskapen samt statsvetenskap. Magisterexamen i internationell rätt vid Lunds Universitet (Sverige) (1994). Juris doktor vid Cambridge University (Cambridge universitet, Förenade kungariket) år 1999.

Hon inledde sin yrkeskarriär som parlamentsassistent vid Lettlands parlament (1990-1992) och var därefter sakkunnig vid utrikesutskottet i Lettlands parlament (1992-1995). Hon var sakkunnig till Lettlands premiärminister (1995) och sakkunnig vid Europarådets generaldirektorat för mänskliga rättigheter i Strasbourg (Frankrike) (1999–2001).

Ineta Ziemele började undervisa år 1993 som amanuens vid Latvijas Universitāte (institutionen för rättsvetenskap och rättspolitik och institutionen för internationell rätt och sjörätt). Universitetslektor i internationell rätt och europarätt fram till år 1999. Ineta Ziemele grundade och var chef för Institutet för mänskliga rättigheter vid Latvijas Universitāte fram till år 1999. Innehavare av en "Söderbergprofessur” och gästprofessor vid Rīgas Juridiskā augstskola (Rigas juridiska högskola, Lettland). Hon är sedan år 2001 professor i internationell rätt och mänskliga rättigheter vid Rīgas Juridiskā augstskola. Hon undervisade även vid Raoul Wallenberg institutet vid Lunds universitet som gästprofessor (2001-2005).

Ineta Ziemeles domarkarriär inleddes år 2005 när hon utnämndes till domare vid Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna i Strasbourg. Hon var domare och avdelningsordförande vid nämnda domstol fram till år 2014. Hon utnämndes till domare vid Latvijas Republikas Satversmes tiesa (Författningsdomstolen, Lettland) år 2015 och var ordförande för den domstolen 2017-2020.

Hon är sedan år 2017 korresponderande ledamot av Lettlands vetenskapsakademi, till vilken hon bidrar genom sin forskning i juridik. Denna forskning har resulterat i ett stort antal publikationer.

Ineta Ziemele är domare vid domstolen sedan den 6 oktober 2020.

Engagemang i stiftelser, organisationer eller institutioner som är verksamma inom juridik, kultur, konst, sociala frågor, idrott eller välgörenhet
  • Korresponderande ledamot av Lettlands vetenskapsakademi
  • Chefredaktör för ”Baltic Yearbook of International Law”
Hederstitlar och hedersutmärkelser
  • Tre stjärnors orden (fjärde graden) (Lettland) (2014)
  • Ministerkabinettets (Lettland) pris för sina betydande insatser för utvecklingen av det lettiska rättssystemet och förstärkandet av demokratin och rättsstatsprincipen, samt för sina bidrag inom rättsvetenskapen (2016)
  • Rättsväsendets hedersutmärkelse av första graden (Lettland) (2018)
  • Hedersutmärkelse från regionen Jelgava (Lettland) (2018)
Jan Passer
Jan Passer
Domare
Biografi och karriär

Jan Passer, född år 1974 i Prag (Tjeckoslovakien). Juristexamen vid Universita Karlova (Karlsuniversitetet, Republiken Tjeckien). Juris magisterexamen vid Stockholms universitet (2000). Juris doktor vid Universita Karlova (2007).

År 1997 inledde han en domstolskarriär i hemlandet, först som fiskal vid Městský soud v Praze (Stadsdomstolen i Prag, Republiken Tjeckien) fram till 2001, därefter som domare vid Obvodní soud pro Prahu 2 (distriktsdomstol Prag 2, Republiken Tjeckien) under åren 2001–2005. Under perioden 2005–2016 tjänstgjorde han som domare vid Nejvyšší správní soud (Högsta förvaltningsdomstolen, Republiken Tjeckien).

Med denna praktiska erfarenhet som utgångspunkt undervisade han som adjunkt i bland annat EU-rätt vid Universita Karlova (2001–2003), vid Masarykova univerzita (Masaryk-universitetet, Republiken Tjeckien) (2006–2016) samt vid Univerzita Palackého v Olomouci i Olomouc (Palacký-universitetet i Olomouc, Republiken Tjeckien) (2014–2016). Han undervisade även i juridik 2001–2016 vid Republikens Tjeckiens skola för utbildning av domare och åklagare.

Jan Passer utnämndes till domare vid tribunalen den 19 september 2016. Efter fyra års tjänstgöringstid vid tribunalen utsågs han den 6 oktober 2020 till domare vid domstolen, där han för närvarande fullgör sitt domarförordnande.

Engagemang i stiftelser, organisationer eller institutioner som är verksamma inom juridik, kultur, konst, sociala frågor, idrott eller välgörenhet
  • Medlem och grundare av Česká společnost pro evropské a srovnávací právo
Dimitrios Gratsias
Dimitrios Gratsias
Domare
Biografi och karriär

Dimitrios Gratsias, född år 1957 i Aten (Grekland), juristexamen från Ethniko kai Kapodistriako Panepistimio Athinon (Nationella Kapodistrias-universitetet i Aten, Grekland) år 1980, samt diplôme d'études approfondies (DEA) i förvaltningsrätt vid Université de Paris I Panthéon-Sorbonne (Frankrike), 1981. Utbildningsbevis från Centre universitaire d’études communautaires et européennes (centret för gemenskaps- och Europastudier) (Université Paris I, Frankrike) året därefter.

Dimitrios Gratsias inledde sin yrkeskarriär 1985 vid Symvoulio tis Epikrateias (Högsta förvaltningsdomstolen, Grekland), där han fram till 1992 tjänstgjorde som biträdande rättssekreterare. År 1992 utnämndes han till revisionssekreterare, och därefter till domare år 2005. Parallellt med detta utsågs han 1998 till ställföreträdande ledamot av Anotato Eidiko Dikastirio (Högsta specialdomstolen, Grekland) för två år (1998, 1999), och tjänstgjorde under 2006 vid Eidiko Dikastirio Agogon Kakodikias (Specialdomstolen för domares ansvar, Grekland). Ledamot av Anotato Dikastiko Symvoulio Dioikitikis Dikaiosinis (Högsta förvaltningsdomstolsrådet, Grekland) år 2008, samt därefter inspektör för förvaltningsdomstolarna under domstolsåret 2009–2010.

Åren 1994–1996 arbetade Dimitrios Gratsias vid EU-domstolen som rättssekreterare på generaladvokat Georges Cosmas kabinett.

Domare vid tribunalen under perioden 25 oktober 2010–6 oktober 2021 och avdelningsordförande under två på varandra följande förordnanden (18 september 2013–30 september 2019). Sedan den 7 oktober 2021 tjänstgör Dimitrios Gratsias som domare vid domstolen.

Engagemang i stiftelser, organisationer eller institutioner som är verksamma inom juridik, kultur, konst, sociala frågor, idrott eller välgörenhet
  • Medlem av Elliniki Enosi Evropaikou Dikaiou
Maria Lourdes Arastey Sahún
Maria Lourdes Arastey Sahún
Domare
Biografi och karriär

Maria Lourdes Arastey Sahún, född år 1959 i Tarragona (Spanien). Juristexamen år 1983 vid Universitat de Barcelona (Barcelonas universitet, Spanien). Domarutbildning vid Escuela Judicial (Nationella domarskolan, Spanien) (1984-1985).

Maria Lourdes Arastey Sahún var verksam som domare vid Juzgado de Distrito de Sant Feliu de Llobregat (Distriktsdomstolen i Sant Feliu de Llobregat, Spanien) och vid Juzgado de Distrito de Barcelona (Distriktsdomstolen i Barcelona, Spanien) under perioden 1985–1989. År 1989 tjänstgjorde hon under ett år vid Juzgado de lo Social nº 7 de Barcelona (Arbetsdomstol nr 7 i Barcelona, Spanien) och hon tjänstgjorde därefter på avdelningen för arbetsrättsliga mål vid Tribunal Superior de Justicia de Cataluña (Kataloniens överdomstol, Spanien). Hon tjänstgjorde vid den sistnämnda domstolen fram till år 2009. År 2009 utnämndes hon till domare vid Tribunal Supremo (Högsta domstolen, Spanien). Maria Lourdes Arastey Sahún tjänstgjorde under perioden 2013–2021 som domare vid NATO Administrative Tribunal (Bryssel, Belgien).

Parallellt med sin domarkarriär har Maria Lourdes Arastey Sahún även bedrivit undervisning. Hon var lektor i arbets- och socialförsäkringsrätt vid Universitat de Barcelona under perioden 1998–2008. Hon har även varit kursansvarig och undervisat vid nationella utbildningsinstitut för rättsväsendet, bland annat i Spanien (regelbundet), Bulgarien (2008), Rumänien (2008) och vid Juan Carlos I-institutet för Centralamerika och Västindien (2006). Maria Lourdes Arastey Sahún föreläser och deltar i seminarier vid ett stort antal universitet. Hon har även suttit i styrelsen för flera organisationer verksamma inom unionsrätt, utbildning och examinering av domare samt alternativa tvistelösningsmetoder.

Maria Lourdes Arastey Sahún utnämndes till domare vid domstolen den 7 oktober 2021.

Engagemang i stiftelser, organisationer eller institutioner som är verksamma inom juridik, kultur, konst, sociala frågor, idrott eller välgörenhet
  • Ledamot i European Association of Judges for Mediation (GEMME), f.d. ordförande för dess spanska avdelning och f.d. vice ordförande för dess europeiska verkställande kommitté
  • Ledamot i styrelsen för den fransk-spanska vänskapsföreningen ”MUJERES AVENIR”
  • Ledamot i styrelsen för Asociación Española para el Estudio del Derecho Europeo (AEDEUR)
  • Ledamot i Asociación Española de Salud y Seguridad Social (AESSS)
  • Ledamot i European Law Institute (ELI), ledamot i det vetenskapliga rådet för ELI:s ”Spanish Hub” vid de årliga sammankomsterna om europeisk rättspraxis (2018, 2019, 2020 och 2021)
  • Ledamot i föreningen Women in a Legal World
  • Ledamot i redaktionsrådet för tidskriften Femeris Journal of Gender Studies (Universitet Carlos III de Madrid)
  • Ledamot i redaktionsrådet för tidskriften Revista Foro de Seguridad Social
  • Ledamot i redaktionsrådet för tidskriften Derecho Social y Empresa
Anthony Michael Collins
Anthony Michael Collins
Generaladvokat
Biografi och karriär

Anthony Michael Collins, född år 1960 i New Haven (Förenta staterna). Examen i rättsvetenskap vid Trinity College Dublin (Irland) år 1984 och Barrister-at-law examen vid Honourable Society of King’s Inns (Dublin) år 1986.

Anthony Michael Collins har under hela sin karriär varit verksam inom advokatyrket i Irland, först som Barrister-at-law under perioden 1986–1990 och 1997–2003, och därefter som Senior Counsel under perioden 2003–2013. Han gjorde uppehåll i sin verksamhet som Barrister-at-law under perioden 1990–1997. Han tjänstgjorde då som rättssekreterare hos domare Thomas Francis O’Higgins (1990–1991) och domare John L. Murray (1991–1997) vid Europeiska gemenskapernas domstol. Han var under perioden 2006–2013 ledamot av Permanent Delegation of the Council of Bars and Law Societies of Europe (CCBE) vid EU-domstolen och EFTA-domstolen. Sedan år 2015 innehar han dessutom en tjänst som lektor i unionsrätt vid University College Cork (Irland). Han är författare till ett stort antal publikationer och verk inom områdena irländsk förvaltningsrätt och unionsrätt.

Anthony Michael Collins utnämndes till domare vid tribunalen den 16 september 2013. Han var avdelningsordförande vid tribunalen under perioden 21 september 2016–7 oktober 2021.

Anthony Michael Collins är generaladvokat vid domstolen sedan den 7 oktober 2021.

Engagemang i stiftelser, organisationer eller institutioner som är verksamma inom juridik, kultur, konst, sociala frågor, idrott eller välgörenhet
  • Ordförande för Irish Centre for European Law
  • Bencher, Honourable Society of King’s Inns
Miroslav Gavalec
Miroslav Gavalec
Domare
Biografi och karriär

Miroslav Gavalec, född år 1961 i Zlín (Tjeckoslovakien). Maskiningenjörsexamen med inriktning på värmemaskiner och kärnteknik vid České vysoké učení technické v Praze (Prags tekniska universitet, Tjeckoslovakien). Han innehade därefter olika tjänster inom kärnkraftssektorn under perioden 1986–1991.

Juristexamen vid Univerzita Komenského v Bratislave (Comenius universitet i Bratislava, Slovakien) år 1995. Juris doktor (PhD) vid det universitetet år 2010.

År 2001 utnämndes han till domare vid avdelningen för handels- och familjemål och domare vid avdelningen för förvaltningsmål vid Okresný súd Bratislava III (Distriktsdomstolen i Bratislava III, Slovakien). Han tjänstgjorde vid den domstolen fram till år 2005 då han utsågs till domare vid Najvyšší súd Slovenskej republiky (Republiken Slovakiens högsta domstol). Han tjänstgjorde inledningsvis som domare på avdelningen för förvaltningsmål vid den domstolen och han har sedan år 2009 varit ordförande för första kammaren inom avdelningen för förvaltningsmål.

Parallellt med sin domarkarriär har Miroslav Gavalec även bedrivit undervisning. Under perioden 2005–2011 var han adjunkt vid institutet för ekonomi och förvaltning vid Paneurópska vysoká škola (Paneuropeiska universitetet, Slovakien).Han var adjunkt vid institutet för förvaltningsrätt och privaträtt vid Paneurópska vysoká škola från år 2006–2014.

Miroslav Gavalec var ledamot av European Union Forum of Judges for the Environment under perioden 2005–2020. Han var ledamot av Association of European Administrative Judges under perioden 2006–2015.

Miroslav Gavalec utnämndes till domare vid domstolen den 7 oktober 2021.

Nicholas Emiliou
Nicholas Emiliou
Generaladvokat
Biografi och karriär

Nicholas Emiliou , född i Famagusta (Cypern). Juristexamen vid Ethniko kai Kapodistriako Panepistimio Athinon (National & Kapodistrian University of Athens, Grekland) år 1986. Masterexamen i europarätt vid London School of Economics and Political Science (Förenade kungariket) år 1987. Juris doktor vid University College London (Förenade kungariket) år 1991.

Han påbörjade sin akademiska karriär vid det universitet som forskningsassistent (1988–1991). Han undervisade därefter i europarätt vid University of Southampton (Förenade kungariket) under perioden 1991–1993 och därefter vid Queen Mary and Westfield College, University of London (Förenade kungariket), under perioden 1993–1994. Han innehade Jean Monnet-professuren i europeisk integration vid University of Durham (Förenade kungariket) under perioden 1995–1997. Han var under perioden 1994–1997 även Honorary Senior Research fellow vid University College London och särskild rådgivare till Cyperns utrikesminister.

Nicholas Emiliou var befullmäktigad minister på EU-avdelningen vid det cypriotiska utrikesdepartementet från år 1997–1998. Han var därefter ambassadråd på Republiken Cyperns representation vid Europeiska unionen från år 1998–1999.

Han var Republiken Cyperns ambassadör i Irland under perioden 1999–2002.

Nicholas Emiliou innehade 2002–2004 uppdraget som Republiken Cyperns ständiga representant vid Europarådet och han företrädde Cyperns regering i mål vid Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna. År 2004 utnämndes han till Republiken Cyperns ständiga representant vid Europeiska unionen och han innehade den tjänsten fram till år 2008.

Nicholas Emiliou utnämndes därefter till statssekreterare vid det cypriotiska utrikesdepartementet och han innehade den tjänsten fram till år 2012.

Han var Republiken Cyperns ständiga representant vid Förenta nationerna i New York under perioden 2012–2017 och därefter återigen Republiken Cyperns ständiga representant vid Europeiska unionen under perioden 2017–2021. Han ingick även under åren 1995–2016 bland ledamöterna vid Permanenta skiljedomstolen i Haag (Nederländerna).

Nicholas Emiliou utnämndes till generaladvokat vid domstolen den 7 oktober 2021.

Engagemang i stiftelser, organisationer eller institutioner som är verksamma inom juridik, kultur, konst, sociala frågor, idrott eller välgörenhet
  • Ledamot av European Public Law Organization (EPLO)
  • Ledamot av International Law Association (Cypriot Branch)
Hederstitlar och hedersutmärkelser
  • Knight Commander with Star, Order of St. Gregory the Great, Vatikanstaten (2010)
Tamara Ćapeta
Tamara Ćapeta
Generaladvokat
Biografi och karriär

Tamara Ćapeta, född år 1967 i Zagreb (Kroatien). Juristexamen vid Sveučilište u Zagrebu (Zagrebs universitet, Kroatien) år 1991. Master of European Law (LL.M.) vid College of Europe i Brygge (Belgien) år 1993. Juris doktor vid Sveučilište u Zagrebu år 2001.

År 1992 inledde Tamara Ćapeta sin yrkeskarriär som tjänsteman på avdelningen för europeisk integration och avdelningen för FN-organ etablerade i Europa, vid det kroatiska utrikesdepartementet. Under perioden 1994–1997 forskade hon i den europeiska integrationsprocessen vid Institut za razvoj i međunarodne odnose (Institutet för utveckling och internationella relationer, Kroatien).

År 1997 inledde hon sin akademiska karriär som amanuens på institutet för handelsrätt och internationell handel vid ekonomiska fakulteten vid Sveučilište u Zagrebu. Sedan år 2002 är hon professor vid juridiska fakulteten vid Sveučilište u Zagrebu. Hon är en av grundarna av institutet för europeisk förvaltningsrätt.

Tamara Ćapeta var chef för den kroatiska översättningsavdelningen vid Generaldirektoratet för flerspråkighet vid Europeiska unionens domstol under perioden 2013–2014. Hon återgick därefter till att bedriva undervisning vid Sveučilište u Zagrebu. Hon var chef för institutet för europeisk förvaltningsrätt och direktör för forskarutbildningen i europarätt vid det universitetet 2015–2021. År 2018 grundade hon Jean Monnet Centre of Excellence. Hon har forskat i rättsstatsprincipen och hon var koordinator för Jean Monnet Centre of Excellence under perioden 2018–2021.

Tamara Ćapeta är författare till ett stort antal publikationer inom unionsrätt. Hon är grundare av en internationell tidskrift om unionsrätt och hon var chefredaktör för den tidskriften mellan 2010–2015. Hon var gästprofessor i unionsrätt inom ramen för utbytesprogrammet vid juridiska fakulteten vid Indiana University (Förenta staterna) år 2005 och 2010 och därefter vid University of Pittsburgh (Förenta staterna) och Zhōngguó Zhèngfǎ Dàxué (Kinesiska universitetet för statsvetenskap och juridik, Kina) år 2016. Tamara Ćapeta har även utbildat kroatiska domare och tjänstemän inom ramen för program för fortlöpande vidareutbildning i unionsrätt, vilka anordnats av Pravosudna akademija (Rättskademin, Kroatien) och Državna škola za javnu upravu (Nationella skolan för offentlig förvaltning, Kroatien).

År 2020 utnämndes hon av EU:s gemensamma kommitté till ledamot i skiljenämnden enligt avtalet om Förenade kungarikets utträde ur unionen. Hon tjänstgör inte längre som ledamot i skiljenämnden med anledning av att hon utnämnts till generaladvokat vid domstolen.

Tamara Ćapeta utnämndes till generaladvokat vid domstolen den 7 oktober 2021.

Engagemang i stiftelser, organisationer eller institutioner som är verksamma inom juridik, kultur, konst, sociala frågor, idrott eller välgörenhet
  • Ledamot av Hrvatske udruge za europsko pravo (CROSEL)
  • Ledamot av International Federation of European Law (FIDE)
  • Ledamot av University Association for Contemporary European Studies (UACES)
  • Ledamot av Hrvatski pravni centar (HPC)
  • Medlem av College of Europe Alumni Association
  • Medlem av den kroatiska föreningen för alumner vid College of Europe
  • Medlem av den kroatiska föreningen för Fulbright Alumni
  • Ledamot av Hrvatske udruge za studidij Europske unije (CEUSA)
  • Ledamot i redaktionskommittén för tidskriften Croatian Yearbook of European Law and Policy
  • Ledamot i redaktionsrådet för Collana di Diritto per l’Economia del Dipartimento di Studi economico-aziendali e Diritto per l’Economia – Università degli Studi di Milano-Bicocca
Laila Medina
Laila Medina
Generaladvokat
Biografi och karriär

Född år 1971 i Jelgava (Lettland). Studier vid IMO International Maritime Law Institute (Malta). Master i internationell havsrätt år 1995 vid samma universitet. Master i EU-rätt år 2002 vid Rīgas Juridiskā augstskola (Rigas juridiska högskola, Lettland).

År 1995 började hon arbeta som chef för rättsenheten och biträdande direktör för sjöfartsavdelningen vid transportministeriet. Hon uppehöll dessa tjänster fram till år 2002 då hon utnämndes till rådgivare till statssekreteraren för europeiska frågor vid samma ministerium.

Laila Medina tjänstgjorde under åren 2004–2005 som biträdande chef för enheten med ansvar för europeiska frågor inom Republiken Lettlands regeringskansli.

År 2005 började hon arbeta vid det lettiska justitieministeriet som chef för avdelningen för politisk planering. Från och med år 2006 tjänstgjorde hon som biträdande statssekreterare vid justitieministeriet med ansvar för sektorpolitiska frågor, och därefter, mellan åren 2009–2021, som biträdande statssekreterare med ansvar för rättspolitiska frågor.

Laila Medina har under sin karriär även ägnat sig åt undervisning. Under åren 1998–2006 var hon adjunkt i Europarätt och institutionell unionsrätt vid Valsts administrācijas skola (Högskolan för offentlig förvaltning, Lettland). Under 2012 undervisade hon bland annat domare och notarius publicus om Rom III-förordningen. Sedan år 2008 är hon ledamot av fakultetsrådet för juridiska fakulteten vid Biznesa augstskola Turība (Handelshögskolan Turība, Lettland).

Laila Medina utsågs till generaladvokat vid domstolen den 7 oktober 2021.

Engagemang i stiftelser, organisationer eller institutioner som är verksamma inom juridik, kultur, konst, sociala frågor, idrott eller välgörenhet
  • Medlem i Eiropas Savienības tiesību asociācija
Hederstitlar och hedersutmärkelser
  • Hedersmedalj av tredje klassen för Republiken Lettlands domstolsväsende: för att hon exemplariskt, innovativt och med integritet utövat offentliga uppdrag inom rättsväsendet och främjat utvecklingen av kunskapsnivån och professionalismen vid landets domstolar (2011)
Alfredo Calot Escobar
Alfredo Calot Escobar
Justitiesekreterare
Biografi och karriär

Alfredo Calot Escobar, född år 1961 i Valencia (Spanien). Studier vid Universidad de Valencia (Universitetet i Valencia, Spanien), där han avlade juristexamen år 1984.

Han anställdes i januari 1986 av handelskammaren i den autonoma regionen Valencia för att arbeta som affärsanalytiker vid spanska handelskammaren i Toronto (Kanada), en befattning som han behöll fram till det att han trädde i tjänst vid Europeiska gemenskapernas domstol den 16 juli 1986. Han hade då godkänts i det allmänna uttagningsprovet för tillsättningen av de första tjänsterna för spanskspråkiga juristlingvister vid domstolens översättningsdirektorat.

Alfredo Calot Escobar befordrades år 1990 till granskare och tjänstgjorde som sådan fram till år 1993 då han började arbeta på domstolens press- och informationsavdelning.

Efter att år 1995 ha genomgått ett allmänt uttagningsprov för handläggare, som anordnades av Europaparlamentet, erhöll han en tjänst vid sekretariatet i Europaparlamentets utskott för institutionella frågor. Han utarbetade juridiska rapporter för parlamentsledamöterna, bland annat inom ramen för den regeringskonferens som föregick Amsterdamfördraget.

Under perioden 1996–1999 tjänstgjorde han som attaché hos EU-domstolens justitiesekreterare, varpå han utsågs till rättssekreterare vid generaladvokaten Dámaso Ruiz-Jarabo Colomers kabinett.

Efter dessa berikande erfarenheter återvände han år 2000 till domstolens översättningstjänst, denna gång som chef för den spanska översättningsavdelningen, vilken han hade varit med om att inrätta 14 år tidigare.

Hans utnämning till direktör för översättningsdirektoratet år 2001 skedde vid en tidpunkt då flerspråkigheten i EU-samarbetet stod inför en avgörande utmaning. Förberedelser pågick för att ta emot tio nya medlemsstater, varvid antalet officiella språk skulle komma att öka från 11 till 20, och därmed nästan fördubblas.

Till följd av en intern omorganisation vid domstolen utnämndes Alfredo Calot Escobar i juni 2007 till generaldirektör för översättningsdirektoratet.

Den 6 oktober 2010 valdes han till EU-domstolens justitiesekreterare och han innehar alltjämt denna befattning, efter att ha blivit återvald efter utgången av  hans andra förordnande år 2022.

Hederstitlar och hedersutmärkelser
  • Orden del mérito civil
  • Cruz distinguida de primera clase San Raimundo de Peñafort
  • Alumni Plus Universitat de Valencia