I. Bakgrund
På rådets initiativ har en europeisk identifikationskod för rättspraxis (ECLI eller European Case Law Identifier)1 utarbetats. Koden ska göra det möjligt att på ett tydligt sätt hänvisa till såväl nationell som europeisk rättspraxis. Syftet är också att införa en minimiuppsättning enhetliga metadata för rättspraxis. På detta sätt ska det bli lättare att söka efter och hänvisa till rättspraxis inom Europeiska unionen.
ECLI innehåller, utöver prefixet ˮECLIˮ, fyra obligatoriska delar:
Europeiska unionens domstol har, till följd av rådets rekommendation att använda systemet med den europeiska identifikationskoden för rättspraxis, tilldelat samtliga avgöranden från unionsdomstolarna från och med år 1954, samt generaladvokaternas förslag till avgöranden och ställningstaganden, en ECLI-kod.
ECLI-koden för domstolens dom av den 12 juli 2005, Schempp (C-403/03), ser till exempel ut på följande sätt: ˮEU:C:2005:446ˮ2.
Den består av följande delar:
II. Metod för hänvisning till rättspraxis
Metoden för hänvisning till rättspraxis från Europeiska unionens domstol bygger på en kombination av ECLI koden, målets vedertagna namn och målnumret. Unionsdomstolarna införde successivt denna hänvisningsmetod under den första hälften av år 2014 och metoden harmoniserades inom unionsdomstolarna under år 2016.
Hänvisningsmetoden
De olika delarna i den nya rättsfallshänvisningen anges enligt följande :
1 Rådets slutsatser av den 29 april 2011 om uppmaning att införa European Case Law Identifier (ECLI) och en minimiuppsättning enhetliga metadata för rättspraxis (EUT C 127, 2011, s. 1). För mer information, se här.
2 För att undvika en alltför lång hänvisning har prefixet "ECLI" uteslutits vid hänvisning till avgöranden från domstolen, tribunalen och personaldomstolen.