Language of document : ECLI:EU:T:2009:120

FÖRSTAINSTANSRÄTTENS BESLUT (avdelningen för överklaganden)

den 27 april 2009

Mål T‑272/08 P

R

mot

Europeiska gemenskapernas kommission

”Överklagande – Personalmål – Tjänstemän – Tidsfrist för överklagande – Tidpunkt då fristen börjar löpa – Dröjsmål – Uppenbart att överklagandet inte kan tas upp till prövning”

Saken:         Överklagande av det beslut som Europeiska unionens personaldomstol (första avdelningen) meddelade den 6 mars 2008 i mål F-105/07, R bis mot kommissionen (ännu ej publicerad rättsfallssamlingen), med yrkande om upphävande av detta beslut.

Avgörande:         Överklagandet avvisas, eftersom det är uppenbart att det inte kan tas upp till sakprövning. R ska bära sin rättegångskostnad.

Sammanfattning

1.      Förfarande – Delgivning – Delgivning via telefax – Fel på mottagarens telefax – Försändelse via post jämte underrättelse per telefon

(Personaldomstolens rättegångsregler, artikel 99.1 första strecksatsen och 99.2)

2.      Förfarande – Delgivning – Delgivning via telefax – Fel på mottagarens telefax – Försändelse via post utan underrättelse per telefon

(Personaldomstolens rättegångsregler, artikel 35.4)

3.      Förfarande – Delgivning – Försändelse via post – Fråga huruvida presumtionen i artikel 99.2 i personaldomstolens rättegångsregler kan motbevisas

(Personaldomstolens rättegångsregler, artikel 99.2)

4.      Förfarande – Tidsfrister – Utgången frist – Force majeure – Begrepp

(Domstolens stadga, artikel 45 och bilaga I, artikel 9 första stycket; personaldomstolens rättegångsregler, artikel 99.2)

1.      När sökanden inte har en delgivningsadress i Luxemburg för förfarandet inför personaldomstolen men har angett ett telefaxnummer och ett telefonnummer för delgivning inom ramen för detta förfarande, ska korrekt delgivning av personaldomstolens dom eller slutliga beslut enligt artikel 99.1 första strecksatsen och 99.2 i personaldomstolens rättegångsregler anses ha skett det datum som anges på mottagningsbeviset för den rekommenderade försändelsen med en bestyrkt kopia av domen eller beslutet, om sökanden i enlighet med artikel 99.2 i personaldomstolens rättegångsregler har underrättats om denna försändelse av personaldomstolens justitiesekreterare och inte inom tre veckor räknat från underrättelsen upplyser justitiesekreteraren om att han inte mottagit försändelsen. Underrättelsen kan ske per telefon på det nummer som sökanden angett, när den telefax som sökanden angett för delgivning inte fungerar, alla försök av personaldomstolens kansli att sända underrättelsen i fråga till den telefaxen visar sig fruktlösa och sökanden inte åtgärdar detta fel efter att ha upplysts om det.

(se punkterna 21–23)

2.      Vid ett icke åtgärdat fel på den telefax som sökanden angett för delgivning ska denne, om han inte har underrättats per telefon om att personaldomstolens justitiesekreterare via rekommenderad försändelse har tillställts honom en bestyrkt kopia av domen eller det slutliga beslutet, enligt artikel 35.4 i personaldomstolens rättegångsregler anses ha delgetts domen eller beslutet i fråga när försändelsen har lämnats in på ett postkontor i Luxemburg.

(se punkterna 28 och 29)

Hänvisning till domstolen den 3 juli 2008, Pitsiorlas mor rådet och ECB, C‑84/08 P, ej publicerad i rättsfallssamlingen, punkterna 5–13

3.      Efter att tidsfristen på tre veckor i artikel 99.2 i personaldomstolens rättegångsregler har löpt ut, kan den presumtion som följer enligt denna bestämmelse inte längre motbevisas. Om sökanden då bestrider underskriften på mottagningsbeviset för den rekommenderade försändelsen med personaldomstolens dom eller slutliga beslut, kan inte detta påverka slutsatsen att delgivningen av domen eller beslutet i fråga skedde det datum som anges på mottagningsbeviset.

(se punkterna 23–27)

4.      En avvikelse från tillämpningen av gemenskapsbestämmelserna om förfarandefrister får endast göras i särskilda undantagsfall, när oförutsebara omständigheter eller force majeure föreligger i enlighet med artikel 45 andra stycket i domstolens stadga, eftersom en sträng tillämpning av dessa regler uppfyller kravet på rättssäkerhet och nödvändigheten av att undvika diskriminering och godtycklig behandling under den rättsliga förvaltningen. Begreppet force majeure i den mening som avses i artikel 45 i domstolens stadga innefattar, förutom ett objektivt rekvisit som hänför sig till onormala omständigheter som inte beror på den berörde, även ett subjektivt rekvisit avseende den berördes skyldighet att vidta lämpliga åtgärder för att skydda sig mot följderna av den onormala händelsen, utan att för den skull göra överdrivna uppoffringar. I synnerhet bör den berörde noggrant övervaka hur förfarandet framskrider och, bland annat, bemöda sig om att omsorgsfullt iaktta föreskrivna tidsfrister. Begreppet force majeure är därför inte tillämpligt på en situation då en omsorgsfull och aktsam person objektivt sett hade kunnat undvika att en talefrist löpte ut.

Ett överklagande av ett beslut av personaldomstolen som en klagande gett in efter fristen kan inte heller tas upp till sakprövning när klaganden, trots att rättens kansli upplyst denne per telefon om att det inte lyckats sända över beslutet via telefax, inte agerat på mer än två månader och inte kontaktat kansliet förrän efter att såväl treveckorsfristen enligt artikel 99.2 i personaldomstolens rättegångsregler som fristen för överklagandet löpt ut, utan att ha åberopat något skäl eller någon särskild omständighet som förklaring till denna situation.

(se punkterna 31, 32 och 35)

Hänvisning till domstolen den 7 maj 1998, C‑239/97, Irland mot kommissionen, REG 1998, s. I‑2655, punkt 7; domstolen den 19 februari 2004, C‑369/03 P, Forum des migrants mot kommissionen, REG 2004, s. I‑1981, punkt 16; domstolen den 18 januari 2005, C‑325/03 P, Juazaga Meabe mot harmoniseringsbyrån, REG 2005, s. I‑403, punkt 25 och där angiven rättspraxis; förstainstansrätten den 21 november 2005, T‑426/04, Tramarin mot kommissionen, REG 2005, s. II‑4765, punkt 60