Målen T‑124/13 och T‑191/13
Republiken Italien
och
Konungariket Spanien
mot
Europeiska kommissionen
”Språkregler – Meddelanden om allmänna uttagningsprov för rekrytering av administratörer och assistenter – Val av andraspråk bland tre språk – Kommunikationsspråk med de sökande till uttagningsproven – Förordning nr 1 – Artiklarna 1d.1, 27 och 28 f i tjänsteföreskrifterna – Icke-diskrimineringsprincipen – Proportionalitet”
Sammanfattning – Tribunalens dom (åttonde avdelningen) av den 24 september 2015
1. Domstolsförfarande – Ansökan genom vilken talan väckts – Formkrav – Kortfattad framställning av grunderna för talan – Abstrakt framställning – Avvisning
(Domstolens stadga, artikel 21 första stycket; tribunalens rättegångsregler, artikel 44.1 c)
2. Talan om ogiltigförklaring – Unionsdomstolens behörighet – Räckvidd – Förbud mot att döma utöver vad parterna yrkat (ultra petita) – Skyldighet att iaktta den rättsliga ram som parterna definierat – Skyldighet att döma endast utifrån de argument som parterna åberopat – Föreligger inte
(Artikel. 263 FEUF)
3. Europeiska unionen – Språkregler – Förordning nr 1 – Tillämpningsområde – Förhållandet mellan institutionerna och deras personal – Omfattas om specialbestämmelser inte finns
(Rådets förordning nr 1)
4. Tjänstemän – Uttagningsprov – Ett allmänt uttagningsprovs förlopp – Kommunikationsspråk mellan Europeiska rekryteringsbyrån (Epso) och de sökande – Begränsning – Otillåtlighet
(Tjänsteföreskrifterna, bilaga III, artikel 1.2; rådets förordning nr 1, artikel 2)
5. Tjänstemän – Uttagningsprov – Organisation – Inträdeskrav och former – Tillsättningsmyndighetens utrymme för skönsmässig bedömning – Gränser – Iakttagande av de språkregler som fastställs i förordning nr 1
(Tjänsteföreskrifterna, artikel 2; rådets förordning nr 1, artikel 2)
6. Talan om ogiltigförklaring – Grunder – Avsaknad av, eller otillräcklig, motivering – Åtskillnad i förhållande till en uppenbart oriktig bedömning
(Artikel 263 andra stycket FEUF och artikel 296 FEUF)
7. Tjänstemän – Uttagningsprov – Ett allmänt uttagningsprovs förlopp – Språk för att delta i provet – Begränsning av urvalet av andraspråk – Diskriminering på grund av språk – Motivering med att det är nödvändigt att välja ett begränsat antal språk för intern kommunikation – Otillåtlighet
(Tjänsteföreskrifterna, artikel 1 d och 28 f, samt bilaga III, artikel 1.1 f; rådets förordning nr 1, artikel 1)
8. Tjänstemän – Uttagningsprov – Ett allmänt uttagningsprovs förlopp – Språk för att delta i provet – Likabehandling – Domstolsprövning – Räckvidd
(Tjänsteföreskrifterna, artikel 1 d och 28 f, samt bilaga III, artikel 1.1 f; rådets förordning nr 1, artikel 1)
9. Talan väckt av tjänstemän – Dom om ogiltigförklaring – Verkningar – Ogiltigförklaring av ett meddelande om allmänt uttagningsprov – Berättigade förväntningar hos de sökande som väljs ut – Avsaknad av ifrågasättande av resultaten från uttagningsprovet
(Artikel 266 FEUF; tjänsteföreskrifterna, artikel 91)
1. Enligt artikel 21 första stycket i domstolens stadga och artikel 44.1 c i rättegångsreglerna ska en ansökan innehålla uppgifter om saken i målet samt en kortfattad framställning av de grunder som åberopats. Oaktat den terminologi som används, ska denna framställning vara tillräckligt klar och precis för att svaranden ska kunna förbereda sitt försvar och för att tribunalen ska kunna utföra sin prövning. I syfte att säkerställa rättssäkerheten och en god rättskipning kan en talan endast tas upp till sakprövning om de väsentliga, faktiska och rättsliga, omständigheter som talan grundas på, åtminstone kort men på ett konsekvent och begripligt sätt, framgår av innehållet i själva ansökan. Även om framställningen av grunderna för talan inte är beroende av terminologin och uppräkningarna i rättegångsreglerna, och även om denna framställning, genom sitt innehåll snarare än dess rättsliga kvalificering, kan anses tillräcklig, så är detta alltjämt under förutsättning att dessa grunder framgår av ansökan med tillräcklig tydlighet. Endast en abstrakt framställning av grunderna i ansökan motsvarar inte kraven i domstolens stadga och rättegångsreglerna. Uttrycket ”en kort framställning av grunderna för talan” som används i dessa texter innebär att det i ansökan ska klargöras vad grunderna för talan består av.
Av nämnda rättspraxis framgår, med undantag för grunder avseende tvingande rätt (ordre public) som unionsdomstolen i förekommande fall ska pröva ex officio, att det ankommer på sökanden att i ansökan framställa de grunder som åberopas till stöd för talan. För att göra detta är ett abstrakt omnämnande genom rubriken för grunden inte tillräckligt. Det måste anges vad grunden består av, med andra ord ska grundens samband med yrkandena klargöras och det ska förklaras på vilket sätt grunden, om den visar sig berättigad, ska föranleda rätten att bifalla yrkandena.
(se punkterna 33 och 34)
2. Även om unionsdomstolen enbart ska pröva tvisten i enlighet med de yrkanden som framställts av parterna, på vilka det ankommer att ange ramen för tvisten, kan unionsdomstolen inte vara bunden enbart av de argument som parterna åberopat till stöd för sina yrkanden, med risk för att avgörandet annars skulle fattas på felaktiga rättsliga grunder. I en tvist där parterna är oense om tolkningen och tillämpningen av en unionsbestämmelse, ankommer det på unionsdomstolen att tillämpa de rättsregler som är relevanta för att avgöra tvisten på de faktiska omständigheter som parterna har åberopat. Enligt principen domstolen känner till rätten (jura novit curia), är det nämligen inte parterna som inom ramen för dispositionsprincipen har att tolka lagen.
Härav framgår att frågan huruvida en grund kan tas upp till sakprövning inte är beroende av användningen av en viss terminologi. Det räcker att grundens innehåll framgår med tillräcklig tydlighet av texten i ansökan. Frågan huruvida en grund kan tas upp till sakprövning beror inte heller på åberopandet av konkreta regler eller rättsprinciper. Det ankommer nämligen på unionsdomstolen att identifiera de relevanta bestämmelserna och att tillämpa dem på de omständigheter som parterna har angett, även när parterna inte har hänvisat till de ifrågavarande bestämmelserna eller till och med om dessa parter har åberopat andra bestämmelser. Det framgår även att även om sökanden åberopar en grund som kan tas upp till sakprövning, kan rätten inte vid prövningen av denna grund begränsa sig till de argument som anförts av sökanden utan måste genomföra en fullständig analys av grunden med beaktande av samtliga tillämpliga regler och rättsprinciper, med risk för att avgörandet annars skulle fattas på felaktiga rättsliga grunder, vilket denna rättspraxis syftar till att undvika.
(se punkterna 35–37)
3. Eftersom det inte föreligger några specialbestämmelser för tjänstemän och övriga anställda, och eftersom det inte finns några bestämmelser i arbetsordningarna för berörda institutioner, finns det ingen text som ger stöd för tanken att relationerna mellan dessa institutioner och deras tjänstemän och övriga anställda helt ligger utanför tillämpningsområdet för förordning nr 1 om vilka språk som skall användas i Europeiska ekonomiska gemenskaperna. Denna bedömning gör sig i än högre grad gällande för relationerna mellan institutionerna och sökande till externa uttagningsprov, som i princip varken är tjänstemän eller anställda
(se punkt 56)
4. Ett meddelande om allmänt uttagningsprov, i den mån det där anges att sökandena till uttagningsproven måste kommunicera med Europeiska rekryteringsbyrån (Epso) på det språk som de har valt av antingen engelska, franska eller tyska, utgör ett åsidosättande av artikel 2 i förordning nr 1 om vilka språk som skall användas i Europeiska ekonomiska gemenskaperna. Ansökningshandlingen är nämligen utan tvivel en text till de institutioner som inrättat Epso från en person som omfattas av en medlemsstats jurisdiktion, nämligen den sökande. Med tillämpning av artikel 2 i förordning nr 1, har denna person (den sökande) följaktligen rätt att välja på vilket språk texten ska skrivas bland samtliga av de officiella språk som anges i artikel 1 i samma förordning. Meddelandet utgör ett åsidosättande av dessa bestämmelser i den mån valet av språk begränsas till engelska, franska och tyska. Samma bedömning gäller andra skrivelser som en sökande eventuellt kan tillställa Epso gällande de uttagningsprov som omfattas av meddelandet.
De skrivelser som Epso skickar till varje sökande som har ingett en ansökan utgör för övrigt svar, i den mening som avses i artikel 2 i förordning nr 1, på ansökningshandlingen och på andra skrivelser som den ifrågavarande sökanden eventuellt har tillställt Epso. Med tillämpning av denna artikel ska således sådana svar lämnas på det av samtliga officiella språk som den ifrågavarande sökanden har valt för att formulera sina skrivelser. Att Epso iakttar sin skyldighet har ännu större betydelse när det i meddelandet föreskrivs ett urval efter meriter på grundval av de uppgifter som sökanden har lämnat i ansökan. Det har härvid betydelse att dessa uppgifter lämnas på det språk som varje sökande har valt, i förekommande fall modersmålet, och inte på ett språk som för vissa av sökandena inte är det språk på vilket de uttrycker sig bäst även om de har tillfredsställande kunskaper i detta språk.
(se punkterna 60–63)
5. Det är visserligen riktigt att principen om unionsinstitutionernas administrativa självständighet i fråga om valet av sina tjänstemän och övriga anställda enligt artikel 2 i tjänsteföreskrifterna innebär att institutionerna har ett stort utrymme för skönsmässiga bedömningar och en självständighet när det gäller inrättandet av en tjänst för tjänstemän eller övriga anställda, när det gäller valet av tjänstemän eller övriga anställda vid tillsättningen av den inrättade tjänsten samt i fråga om beskaffenheten av det anställningsförhållande som gäller mellan institutionerna och den anställde. Denna självständighet fritar emellertid inte institutionerna från skyldigheten att iaktta tillämpliga unionsbestämmelser, däribland artikel 2 i förordning nr 1 om vilka språk som skall använda i Europeiska ekonomiska gemenskaperna.
Det kan tilläggas att kravet på att iaktta de skyldigheter som följer av förordning nr 1 inte utgör hinder för unionsinstitutionerna att själva, vid utövandet av sin administrativa självständighet, vilken har åberopats av kommissionen, avgöra sina språkliga behov. Artikel 2 i förordning nr 1 utgör inte hinder för ett villkor i ett meddelande om uttagningsprov enligt vilket de sökande till uttagningsprovet måste ha särskilda språkkunskaper. I denna artikel föreskrivs endast att meddelandets upphovsman måste kommunicera med sökanden på det officiella språk som denna har valt, och inte på ett språk som har valts från en mer begränsad grupp av språk, även om kunskap i åtminstone ett av dessa språk krävs av varje sökande för att kunna delta i uttagningsprovet. I artikel 2 i förordning nr 1 föreskrivs inga undantag från den skyldighet som följer därav vare sig med hänsyn till tjänstens intresse eller några andra hänsyn.
(se punkterna 67–69 och 104)
6. Se domen.
(se punkterna 81 och 82)
7. Begränsningen av valet av andraspråk för sökande till ett uttagningsprov till ett begränsat antal av de officiella språken, varvid andra officiella språk utesluts, utgör en diskriminering på grund av språk. Det är nämligen uppenbart att vissa potentiella sökande (de som har tillfredsställande kunskaper i åtminstone ett av de angivna språken) gynnas på grund av detta villkor, eftersom de kan delta i uttagningsprovet och följaktligen rekryteras som tjänstemän eller övriga anställda inom unionen, medan andra som inte har dessa kunskaper utesluts.
I artikel 28 f i tjänsteföreskrifterna föreskrivs att en tjänsteman får tillsättas endast om han eller hon har de tillfredsställande kunskaperna i ett annat språk för att kunna utföra arbetsuppgifterna. Emellertid anges inte vilka kriterier som kan komma i fråga för att avgöra när det finns anledning att begränsa urvalet av språk bland de officiella språk som anges i artikel 1 i förordning nr 1. Enligt artikel 1.1 f i bilaga III till tjänsteföreskrifterna kan meddelandet om uttagningsprov i förekommande fall innehålla upplysningar om de språkkunskaper som krävs med tanke på den lediga tjänstens speciella art. Denna bestämmelse innebär emellertid inget allmänt bemyndigande att göra undantag från kraven i artikel 1 i förordning nr 1.
Inte enbart diskriminering på grund av nationalitet är förbjuden enligt artikel 1d i tjänsteföreskrifterna, utan även flera andra former av diskriminering, inklusive diskriminering på grund av språk. Det är härvid endast målet att hitta sökande som direkt kan börja arbeta som eventuellt skulle kunna motivera en diskriminering på grund av språk. En sådan diskriminering är däremot inte ägnad att underlätta rekryteringen av tjänstemän med högst kompetens, produktivitet och integritet, eftersom dessa egenskaper uppenbarligen inte har något att göra med en sökandes språkkunskaper.
Det är mot denna bakgrund inte tillräckligt att försvara principen om begräsning av urvalet av andraspråk med hänvisning till det stora antal språk som enligt artikel 1 i förordning nr 1 erkänns som unionens officiella språk och arbetsspråk samt till behovet av att välja ett mer begränsat antal, eller till och med ett enda, språk som internt kommunikationsspråk eller lingua franca. Vidare måste valet av ett eller flera särskilda språk, med uteslutande av alla andra språk, fortfarande motiveras sakligt. En sådan begränsning kan inte anses vara sakligt motiverad och proportionerlig när det bland dessa språk, utöver språk i vilka kunskaper är önskvärda eller till och med nödvändiga, finns andra språk som inte medför någon särskild fördel. Om det, som ett alternativ till det enda språk i vilket kunskaper medför fördelar för en nyanställd tjänsteman, godtas kunskaper i andra språk som inte utgör någon tillgång, finns det ingen giltig anledning att inte även godta alla andra officiella språk.
Även om det antas att ledamöterna vid en viss institution uteslutande använder ett eller vissa särskilda språk vid sina överläggningar, kan det inte antas, utan ytterligare förklaringar, att en nyanställd tjänsteman som inte behärskar något av dessa språk inte skulle kunna börja arbeta direkt på ett ändamålsenligt sätt vid den ifrågavarande institutionen.
(se punkterna 87, 88, 93, 94, 103, 117, 135 och 146)
8. Det är visserligen riktigt att principen om icke-diskriminering, inom de områden som omfattas av institutionens skönsmässiga bedömning, har åsidosatts om den berörda institutionen gör en godtycklig eller uppenbart olämplig åtskillnad som strider mot bestämmelsens syfte. Det är emellertid inte uteslutet att unionsdomstolen prövar eventuella krav på särskilda språkkunskaper hos sökandena till ett uttagningsprov för rekrytering av tjänstemän eller övriga anställda inom unionen. Det ankommer tvärtom på unionsdomstolen att pröva om sådana krav är sakligt motiverade och proportionerliga med hänsyn till de reella krav som tjänsten ställer, med andra ord att dessa krav inte är godtyckliga eller uppenbart olämpliga i förhållande till det eftersträvade målet.
(se punkterna 105 och 106)
9. Se domen.
(se punkt 151)