Talan väckt den 13 februari 2009 - Saint-Gobain Glass France m.fl. mot kommissionen

(Mål T-56/09)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Saint-Gobain Glass France SA (Courbevoie, Frankrike), Saint-Gobain Sekurit Deutschland GmbH & Co. KG (Aachen, Tyskland), Saint-Gobain Sekurit France SAS (Thourotte, Frankrike) (ombud: advokaterna B. van de Walle de Ghelcke, B. Meyring, M. Guillaumond och E. Venot)

Svarande: Europeiska gemenskapernas kommission

Sökandenas yrkanden¹

Sökandena yrkar att förstainstansrätten ska

ogiltigförklara kommissionens beslut K(2008) 6815 slutligt av den 12 november 2008 om ett förfarande enligt artikel 81 EG i ärende COMP/39.125 - Bilglas, i dess ändrade version genom beslut K(2009) 863 slutligt av den 11 februari 2009, vilket delgivits sökandena den 13 och 16 februari 2009, och de skäl som ligger till grund för beslutet, i den del som den ändrade versionen av beslutet riktar sig till svarandena eller, alternativt, artikel 2 i beslutet,

i andra hand, nedsätta de böter som sökandena har ålagts enligt artikel 2 i beslutet, i dess ändrade version genom beslut K(2009) 863 slutligt av den 11 februari 2009, vilket delgivits sökandena den 13 och 16 februari 2009, till ett lämpligt belopp, och

förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Genom förevarande talan yrkar sökandena delvis ogiltigförklaring av kommissionens beslut K(2008) 6815 slutligt av den 12 november 2008 i ärende COMP/39.125 - Bilglas, i vilket kommissionen fastslog att vissa företag, däribland sökandena, hade åsidosatt artikel 81.1 EG och artikel 53.1 i avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet genom att sinsemellan ha fördelat kontrakt avseende tillhandahållande av bilglas och genom att ha samordnat sin prispolitik och sina inköpsstrategier avseende bilglas på den europeiska marknaden.

Till stöd för sin talan har sökandena gjort gällande åtta grunder avseende

- åsidosättande av rätten till en oberoende och opartisk domstol och av oskuldspresumtionen, eftersom böterna har ålagts av en administrativ myndighet som samtidigt innehar både utredningsbefogenhet och befogenhet att påföra sanktioner, samt rättsstridigheten av förordning nr 1/2003² i den mån som den saknar föreskrifter om rätten till en oberoende och opartisk domstol,

- åsidosättande av sökandenas rätt att yttra sig, eftersom kommissionen inte har iakttagit ett kontradiktoriskt förfarande avseende metoden för beräkning av böterna enligt riktlinjerna avseende böter från 2006³,

- åsidosättande av artikel 253 EG på grund av otillräcklig motivering av det angripna beslutet, eftersom kommissionen inte på ett konkret sätt har förklarat vilka försäljningar som legat till grund för beräkningen av den omsättning som överträdelsen står i relation till.

- åsidosättande av artikel 23.2 i förordning nr 1/2003 och av principen om att straff ska vara individuella, liksom maktmissbruk, då den övre gränsen på 10 procent borde ha tillämpats enbart på sökandenas omsättning, undantaget omsättningen för Compagnie de Saint-Gobain,

- åsidosättande av principen om förbud mot retroaktiv strafflag, eftersom kommissionen retroaktivt har tillämpat riktlinjerna avseende böter från 2006, vilket har inneburit en avsevärd och oförutsägbar höjning av bötesnivån, genom att grunda det angripna beslutet på dessa riktlinjer trots att de antagits efter det att överträdelsen upphört,

- åsidosättande av proportionalitetsprincipen genom åläggande av böter som är orimligt höga, oproportionerliga och som inte kan rättfärdigas av hänsyn till bötesstraffets avskräckande syfte,

- åsidosättande av artikel 23 i förordning nr 1/2003, och bristande motivering, eftersom kommissionen grundat sig på två fall av upprepade överträdelser, som betraktats som relevanta i det angripna beslutet, trots att inget av besluten beträffande dessa överträdelser var riktat till sökandena.

- felaktig rättstillämpning och en oriktig bedömning vid tillämpningen av artiklarna 23.2 a och 23.3 i förordning nr 1/2003, eftersom kommissionen, vid beräkningen av bötesbeloppet, inte har tagit hänsyn till att sökandena inte har bestritt riktigheten av de faktiska omständigheterna.

____________

¹ - Så som de ändrats efter det att talan väckts, med anledning av en av kommissionen vidtagen rättelse i det angripna beslutet.

² - Rådets förordning (EG) nr 1/2003 av den 16 december 2002 om tillämpning av konkurrensreglerna i artiklarna 81 och 82 i fördraget (EGT L 1, 2003, s. 1).

³ - Riktlinjer för beräkning av böter som dömts ut enligt artikel 23.2 a i förordning nr 1/2003 (EUT C 210, 2006, s.2).