Language of document : ECLI:EU:F:2014:177

DOM AV EUROPEISKA UNIONENS PERSONALDOMSTOL

(första avdelningen)

den 2 juli 2014

Mål F‑63/13

Aristidis Psarras

mot

Europeiska unionens byrå för nät- och informationssäkerhet (ENISA)

”Personalmål – Tillfälligt anställd – Uppsägning – Artikel 41.2 a i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna – Rätten att yttra sig – Ideell skada – Efterföljande rättsstridigt beslut – Orimlig kränkning av tredje mans rättigheter – Skadestånd utdöms ex officio – En dom om ogiltigförklaring har inte följts”

Saken:      Talan väckt med stöd av artikel 270 FEUF, genom vilken Aristidis Psarras bland annat har yrkat att personaldomstolen ska ogiltigförklara det beslut som fattades av Europeiska unionens byrå för nät- och informationssäkerhet den 4 september 2012 om att säga upp hans avtal om anställning som tillfälligt anställd.

Avgörande:      Det beslut som verkställande direktören för Europeiska unionens byrå för nät- och informationssäkerhet fattade den 4 september 2012 om att säga upp Aristidis Psarras avtal om anställning som tillfälligt anställd ogiltigförklaras. Europeiska unionens byrå för nät- och informationssäkerhet ska till Aristidis Psarras betala ett belopp på 40 000 euro. Talan ogillas i övrigt. Europeiska unionens byrå för nät- och informationssäkerhet ska bära sina rättegångskostnader och ersätta Aristidis Psarras rättegångskostnader.

Sammanfattning

1.      Tjänstemän – Principer – Rätten till försvar – Skyldighet att låta den berörda personen yttra sig innan en rättsakt som går honom eller henne emot antas – Räckvidd

(Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, artikel 41.2)

2.      Talan väckt av tjänstemän – Dom om ogiltigförklaring – Verkningar – Följdenlig ogiltigförklaring av efterföljande rättsakter som rör tredje man – Rättsstridigt beslut om uppsägning av ett anställningsavtal – Ogiltigförklaring är en orimlig påföljd som skadar tredje mans rätt – Gottgörelse av skadan genom betalning av skadestånd

(Artikel 340.2 FEUF; tjänsteföreskrifterna, artiklarna 90 och 91; anställningsvillkoren för övriga anställda, artikel 117)

3.      Talan väckt av tjänstemän – Skadeståndstalan – Ogiltigförklaring av den angripna rättsakten garanterar inte en lämplig gottgörelse av den ideella skadan – Beviljande av skadestånd

(Tjänsteföreskrifterna, artiklarna 90 och 91; anställningsvillkoren för övriga anställda, artikel 117)

4.      Tjänstemän – Institutionernas utomobligatoriska skadeståndsansvar – Åsidosättande av skyldigheten att verkställa en dom om ogiltigförklaring – Fel i tjänsten som i sig kan ge upphov till en ideell skada

(Artiklarna 266 FEUF och 340.2 FEUF)

1.      Enligt artikel 41.2 a Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna har var och en rätt att få yttra sig innan det vidtas en individuell åtgärd som skulle beröra honom eller henne negativt, särskilt ett beslut att säga upp vederbörandes anställningsavtal.

Det centrala i den grundläggande rätten att yttra sig är att alla ska ges möjlighet att uttrycka sin ståndpunkt i fråga om åtgärder som berör dem negativt. Innehållet i denna rätt innebär således att den berörda personen ska ha möjlighet att påverka den aktuella beslutsprocessen. Detta är ägnat att garantera att det beslut som ska fattas inte innehåller materiella fel och är resultatet av en rimlig avvägning mellan tjänstens intresse och den berörda personens enskilda intresse.

(se punkterna 34, 35 och 41)

Hänvisning till

Tribunalen: dom Marcuccio/kommissionen, T‑236/02, EU:T:2011:465, punkt 115

Personaldomstolen: dom CH/parlamentet, F‑129/12, EU:F:2013:203, punkterna 33 och 34

2.      När det för att återställa den situation som rådde innan den ogiltigförklarade rättsakten antogs krävs att även efterföljande rättsakter, som dock rör tredje man, ogiltigförklaras, ska sådan ogiltigförklaring följaktligen endast ske om det inte framstår som orimligt, med hänsyn bland annat till rättsstridighetens beskaffenhet och tjänstens intresse.

När det vid en jämförelse av de intressen som föreligger i det enskilda fallet framgår att tjänstens intresse och tredje mans intresse utgör hinder mot att efterföljande beslut, såsom ett utnämningsbeslut, ogiltigförklaras, får unionsdomstolen dock för att bevaka sökandens intressen, med stöd den fulla prövningsrätt som domstolen har i tvister av ekonomisk art, förplikta – till och med ex officio – svarandeinstitutionen att betala skadestånd. När det negativa beslutet är ett beslut om uppsägning av ett anställningsavtal som, om det ogiltigförklaras, också medför ogiltigförklaring av efterföljande beslut om anställning av andra personer, är ersättning för ideell skada till den uppsagda personen den form av gottgörelse som bäst tillgodoser både sökandens intressen och tjänstens intresse.

(se punkterna 46 och 47)

Hänvisning till

Domstolen: dom Oberthür/kommissionen, 24/79, EU:C:1980:145, punkterna 11, 13 och 14

Förstainstansrätten: dom Kotzonis/CES, T‑586/93, EU:T:1995:54, punkt 108; dom Wenk/kommissionen, T‑159/96, EU:T:1998:86, punkt 122; dom Girardot/kommissionen, T‑10/02, EU:T:2004:94, punkterna 85 och 89

3.      Ogiltigförklaring av en rättsstridig rättsakt kan i sig utgöra en lämplig och i princip tillräcklig gottgörelse för all ideell skada som rättsakten kan ha orsakat, såvida inte sökanden visar att han eller hon har lidit en ideell skada som kan särskiljas från den rättsstridighet som föranledde ogiltigförklaringen och som inte kan gottgöras fullt ut genom denna ogiltigförklaring.

I fall där det med hänsyn till hur ingripande beslutet är och vilken typ av rättsstridighet det är fråga om, det vill säga åsidosättande av artikel 41.2 a i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, samt till de omständigheter under vilka rättsstridigheten har begåtts kan konstateras att dessa förhållanden ger upphov till allvarlig ovisshet och oro, kan en ogiltigförklaring av beslutet inte i sig anses utgöra en lämplig och gottgörelse för all ideell skada som rättsakten har orsakat.

(se punkterna 54 och 55)

Hänvisning till

Personaldomstolen: dom CH/parlamentet, EU:F:2013:203, punkt 64

4.      En institution vars rättsakt har ogiltigförklarats åsidosätter artikel 266 FEUF och gör sig skyldig till ett fel i tjänsten som kan medföra skadeståndsansvar för institutionen, om den inte vidtar några åtgärder alls för att verkställa domen om ogiltigförklaring och till och med helt underlåter att ta kontakt med sökanden i syfte att undersöka möjligheten till en uppgörelse. En underlåtenhet att verkställa en dom om ogiltigförklaring utgör ett åsidosättande av det förtroende som samtliga enskilda måste ha för unionens rättsordning, vilken bland annat bygger på att avgöranden som meddelas av unionsdomstolarna ska följas. Sådan underlåtenhet medför i sig, oberoende av den ekonomiska skada som skulle kunna uppkomma på grund av att en dom inte verkställs, en ideell skada för den part vars talan har bifallits.

(se punkterna 60 och 63)

Hänvisning till

Förstainstansrätten: dom Hautem/investeringsbanken, T‑11/00, EU:T:2000:295, punkt 51; dom C/kommissionen, T‑166/04, EU:T:2007:24, punkterna 49 och 52

Personaldomstolen: dom C och F/kommissionen, förenade målen F‑44/06 och F‑94/06, EU:F:2007:66, punkt 69