Language of document : ECLI:EU:T:2012:596

Mål T‑135/09

Nexans France SAS och

Nexans SA

mot

Europeiska kommissionen

”Konkurrens – Administrativt förfarande – Talan om ogiltigförklaring – Rättsakter som antagits under en inspektion – Mellankommande åtgärder – Avvisning – Beslut om att genomföra en inspektion – Motiveringsskyldighet – Skydd för privatlivet – Tillräckligt starka indicier – Domstolsprövning”

Sammanfattning – Tribunalens dom (åttonde avdelningen) av den 14 november 2012

1.      Konkurrens – Administrativt förfarande – Kommissionens befogenhet att genomföra inspektioner – Beslut att en inspektion ska genomföras – Motiveringsskyldighet – Räckvidd – Tillräckligt starka indicier som ger anledning att misstänka att det har skett en överträdelse – Domstolsprövning

(Rådets förordning nr 1/2003, artikel 20.4)

2.      Konkurrens – Administrativt förfarande – Kommissionens befogenhet att genomföra inspektioner – Beslut att en inspektion ska genomföras – Motiveringsskyldighet – Räckvidd – Skyldighet att ange de sektorer som täcks av en påstådd överträdelse – Undantag för skyldigheten att precisera den marknad som berörs av undersökningen

(Rådets förordning nr 1/2003, artikel 20.4)

3.      Konkurrens – Administrativt förfarande – Kommissionens befogenhet att genomföra inspektioner – Gränser – Användning av handlingar och uppgifter för undersökningens syften – Användning som endast avser de verksamhetsområden som anges i beslutet att genomföra inspektionen

(Rådets förordning nr 1/2003, artikel 20.4)

4.      Konkurrens – Administrativt förfarande – Kommissionens befogenhet att genomföra inspektioner – Gränser – Prövning av handlingar hänförliga till beteenden som har verkningar utanför den inre marknaden – Tillåtet – Villkor

(Rådets förordning nr 1/2003, artikel 20.4)

5.      Domstolsförfarande – Handläggning av mål vid tribunalen – Skydd för parterna mot att handlingarna i målet används på otillbörligt sätt – Räckvidd – Möjlighet för andra personer än parternas advokater att ta del av dessa handlingar – Tillåtet – Villkor

(Instruktion för justitiesekreteraren vid tribunalen, artiklarna 5.3 och 7)

6.      Domstolsförfarande – Replik – Formkrav – Kortfattad framställning av grunderna för talan – Replik vari det hänvisas till handlingar som bilagts inlagorna – Upptagande till sakprövning – Villkor

(Domstolens stadga, artikel 21, tribunalens rättegångsregler, artikel 44.1 c)

7.      Talan om ogiltigförklaring – Rättsakter mot vilka talan kan väckas – Rättsakter som har bindande rättsverkningar – Administrativt förfarande för att tillämpa konkurrensreglerna – Åtgärder som vidtagits under inspektionsförfarandet – Rättsakter som inte kan särskiljas från beslutet att inspektion ska genomföras – Avvisning

(Artikel 230 EG, rådets förordning nr 1/2003, artiklarna 18.1, 18.3, 20.2 och 20.4)

8.      Talan om ogiltigförklaring – Rättsakter mot vilka talan kan väckas – Begrepp – Rättsakter som har bindande rättsverkningar – Rättsakter som påverkar sökandens rättsliga ställning – – Beslut att neka skydd för sekretessen för kommunikationen mellan en advokat och hans klient – Omfattas – Villkor

(Artikel 230 EG)

9.      Talan om ogiltigförklaring – Unionsdomstolarnas behörighet – Yrkande om att rikta ett föreläggande till en institution – Avvisning

(Artikel 230 EG)

1.      Kravet på ett skydd mot godtyckliga eller oproportionerliga ingripanden från det allmänna i en fysisk eller juridisk persons privata verksamhetssfär utgör en allmän unionsrättslig princip.

Det är visserligen riktigt att kommissionen inte är skyldig att låta den som ett inspektionsbeslut enligt artikel 20.4 i förordning nr 1/2003 är riktat till få ta del av alla upplysningar som den förfogar över med avseende på förmodade överträdelser och inte heller göra en ingående rättslig bestämning av dessa överträdelser, men den måste däremot tydligt ange vilka antaganden som den har för avsikt att undersöka.

Unionsdomstolen kan komma att göra en prövning av ett sådant beslut för att fastställa att beslutet inte är godtyckligt, det vill säga att beslutet inte antogs utan att det fanns någon faktisk omständighet som kunde motivera en inspektion. Det ska nämligen erinras om att de inspektioner som kommissionen genomför syftar till att samla in de handlingar som är nödvändiga för att fastställa huruvida en viss faktisk och rättslig situation, som kommissionen redan har upplysningar om, verkligen föreligger och i sådant fall i vilken omfattning. Vid denna prövning ska unionsdomstolen fastställa att det finns tillräckligt starka indicier som ger anledning att misstänka att det berörda företaget har överträtt konkurrensreglerna.

(se punkterna 40, 42, 43 och 72)

2.      Även om kommissionen, i ett beslut om inspektion som fattats med stöd av artikel 20.4 i förordning nr 1/2003, inte är skyldig att med precision avgränsa den marknad som berörs av dess undersökning, ska den däremot tillräckligt precisera de sektorer som omfattas av den påstådda överträdelse som undersökningen avser, dels för att det berörda företaget ska kunna begränsa sitt samarbete till företagets verksamheter inom de sektorer med avseende på vilka kommissionen har tillräckligt starka indicier som ger anledning att misstänka att det har skett en överträdelse av konkurrensreglerna och som motiverar en inblandning i företagets privata verksamhetssfär, dels för att göra det möjligt för unionsdomstolen att i förekommande fall pröva huruvida dessa indicier är tillräckliga i det avseendet.

(se punkt 45)

3.      När kommissionen genomför en inspektion i ett företags lokaler enligt artikel 20.4 i förordning nr 1/2003 är den skyldig att begränsa sina efterforskningar till de verksamheter i företaget som är hänförliga till de sektorer som anges i beslutet om att genomföra inspektionen. När den efter bedömningen väl har konstaterat att en handling eller en uppgift inte är hänförlig till dessa verksamheter, ska den följaktligen avstå från att använda handlingen eller uppgiften i sin utredning.

Om kommissionen inte var underkastad denna begränsning, skulle den nämligen i praktiken ha möjlighet, varje gång den har indicier som ger anledning att misstänka att ett företag har överträtt konkurrensreglerna inom ett specifikt område av dess verksamheter, att genomföra en inspektion som avser alla dessa verksamheter och som ytterst har till syfte att avslöja varje överträdelse av dessa regler som företaget kan ha begått. Detta är oförenligt med skyddet för juridiska personers privata verksamhetssfär, vilket garanteras som en grundläggande rättighet i ett demokratiskt samhälle.

(se punkterna 64 och 65)

4.      Själva titeln till förordning nr 1/2003 visar att kommissionens befogenheter enligt denna förordning avser tillämpningen av konkurrensreglerna i artiklarna 81 EG och 82 EG. Dessa båda bestämmelser förbjuder vissa beteenden från företagens sida, i den mån de kan påverka handeln mellan medlemsstater och har till syfte eller resultat att hindra, begränsa eller snedvrida konkurrensen inom den gemensamma marknaden. Följaktligen får kommissionen använda sina befogenheter att genomföra inspektioner endast för att avslöja sådana beteenden. Kommissionen får således inte genomföra en inspektion i ett företags lokaler om den misstänker att det finns ett avtal eller ett samordnat förfarande som har verkningar endast på en eller flera marknader utanför den gemensamma marknaden. Det finns däremot inget som hindrar att kommissionen undersöker handlingar avseende dessa marknader för att avslöja beteenden som kan påverka handeln mellan medlemsstater och som har till syfte eller resultat att hindra, begränsa eller snedvrida konkurrensen inom den gemensamma marknaden.

(se punkt 99)

5.      Den omständigheten att de som utarbetade ett rättsligt utlåtande inte är parternas advokater eller av dem bemyndigade personer att ta del av akten innebär emellertid inte att de ska anses vara utomstående parter som inte har rätt att ta del av akten, i den mening som avses i artikel 5.3 och 5.7 i instruktionen för justitiesekreteraren vid tribunalen.

Denna bestämmelse kräver att en part som ges tillgång till andra parters inlagor i målet endast använder denna rättighet för att försvara sin egen ståndpunkt och inte för andra syften.

Det utgör rättegångsmissbruk när en part lämnar ut rättegångshandlingar till utomstående personer i en situation där dessa handlingar inte överlämnades för att försvara denna parts ståndpunkt. Artikel 5.3 och 5.7 i instruktionen för justitiesekreteraren vid tribunalen utgör däremot inte något hinder mot att en part i ett mål låter en sakkunnig ta del av en rättegångshandling, när detta sker i syfte att underlätta för den sakkunnige att utarbeta en handling för att försvara denna parts ståndpunkt, och handlingen enbart används med avseende på förfarandet.

(se punkterna 107–109)

6.      Se beslutet.

(se punkterna 112 och 113)

7.      Varje inspektion som beslutas enligt artikel 20.4 i förordning nr 1/2003 innebär att ett urval handlingar ska granskas och i förekommande fall kopieras samt att ett urval frågor ska ställas till de berörda företagens anställda eller företrädare avseende föremålet för och syftet med inspektionen. Det är enligt beslutet om att genomföra inspektionen, och inte enligt en annan separat rättsakt som antas under inspektionen, som dessa företag är skyldiga att tillåta att kommissionen kopierar de aktuella handlingarna och tillåta att företagens anställda och företrädare lämnar begärda förklaringar.

Tribunalen finner således att kopieringen av varje handling och ställandet av varje fråga under en inspektion inte kan anses utgöra rättsakter som går att särskilja från det beslut med stöd av vilket inspektionen genomfördes, utan utgör åtgärder för att verkställa detta beslut.

Beslutet att kopiera flera datafiler och en hårddisk för att vid ett senare tillfälle granska dessa i kommissionens lokaler samt beslutet att begära förklaringar av en anställd kan inte betraktas som rättsakter mot vilka talan kan väckas i den mening som avses i artikel 230 EG.

(se punkterna 121, 125 och 132)

8.      Kommissionens beslut att, med anledning av sekretesskyddet för kommunikationen mellan en advokat och hans klient, avslå begäran om skydd för de handlingar som kommissionen begärt att få tillgång till under en inspektion med stöd av förordning nr 1/2003 medförde rättsverkningar för de berörda företagen, eftersom beslutet medförde att företagen inte kom i åtnjutande av det skydd som föreskrivs i gemenskapsrätten. Beslutet var vidare till sin art slutgiltigt och oberoende av ett slutligt beslut i vilket det konstateras att en överträdelse av konkurrensbestämmelserna.

När företaget inte gör gällande att de handlingar som kommissionen kopierade eller de upplysningar som den erhöll enligt dessa rättsakter omfattades av ett skydd som föreskrivs i unionsrätten och som är jämförbart med sekretesskyddet för kommunikationen mellan en advokat och hans klient, antar kommissionen således inte – då den beslutade att kopiera dessa handlingar och begära att sökandena skulle lämna dessa upplysningar – ett beslut som medför att sökandena inte kom i åtnjutande av detta skydd.

I en sådan situation kan ett beslut av kommissionen att kopiera handlingar och att erhålla uppgifter av företagets anställda inte betraktas som en rättsakt mot vilken talan kan väckas enligt artikel 230 EG.

(se punkterna 128, 129 och 132)

9.      Se beslutet.

(se punkt 136)