Mål T‑362/10

Vtesse Networks Ltd

mot

Europeiska kommissionen

”Statligt stöd – Stöd för utbyggnaden av senaste generationens bredbandsnät i regionen Cornwall and Isles of Scilly – Beslut varigenom stödet förklaras förenligt med den inre marknaden – Artikel 107.3 c FEUF – Talan om ogiltigförklaring – Konkurrensställningen har inte påverkats väsentligt – Talerätt – Intresserade parters processuella rättigheter – Talan avvisas delvis – Tveksamheter som motiverar inledandet av det formella granskningsförfarandet föreligger inte”

Sammanfattning – Tribunalens dom (nionde avdelningen) av den 5 november 2014

1.      Domstolsförfarande – Ansökan genom vilken talan väckts – Formkrav – Fastställelse av föremålet för tvisten – Kortfattad framställning av grunderna för talan

(Domstolens stadga, artikel 21 första stycket och artikel 53 första stycket, tribunalens rättegångsregler, artikel 44.1 c)

2.      Domstolsförfarande – Intervention – Invändning om rättegångshinder som inte framställts av svaranden – Avvisning – Rättegångshinder som inte kan avhjälpas – Rättens prövning ex officio

(Domstolens stadga, artikel 40 fjärde stycket och artikel 53, tribunalens rättegångsregler, artikel 113)

3.      Talan om ogiltigförklaring – Fysiska eller juridiska personer – Rättsakter som berör dem direkt och personligen – Kommissionens beslut att förklara ett statligt stöd förenligt med den inre marknaden utan att inleda det formella granskningsförfarandet – Den omständigheten att ett konkurrerande företag väckt talan styrker inte att dess ställning på marknaden väsentligen påverkas – Avvisning

(Artikel 108.2 FEUF och 263 fjärde stycket FEUF)

4.      Talan om ogiltigförklaring – Fysiska eller juridiska personer – Rättsakter som berör dem direkt och personligen – Kommissionens beslut att förklara ett statligt stöd förenligt med den inre marknaden utan att inleda det formella granskningsförfarandet – Talan som väckts av berörda parter i den mening som avses i artikel 108.2 FEUF – Talan som väcks i syfte att tillvarata de berörda parternas processuella rättigheter – Upptagande till sakprövning –Grunder som kan åberopas – Bevisbörda

(Artikel 108.2 FEUF och 263 fjärde stycket FEUF, rådets förordning nr 659/1999, artiklarna 1 h, 4.3 och 6.1)

5.      Domstolsförfarande – Åberopande av nya grunder under rättegången – Villkor – Utvidgning av en tidigare åberopad grund som har ett nära samband med denna

(Tribunalens rättegångsregler artikel 48.2)

6.      Stöd som ges av en medlemsstat – Kommissionens undersökning – Administrativt förfarande – Kommissionens skyldighet att bereda berörda parter tillfälle att yttra sig – Rätt för andra berörda parter än den aktuella medlemsstaten att delta i det administrativa förfarandet på ett lämpligt sätt – Gränser

(Artikel 108.2 FEUF)

1.      Se beslutet.

(se punkterna 28 och 29)

2.      Se beslutet.

(se punkt 33)

3.      Andra personer än de som ett beslut är riktat till kan göra anspråk på att vara personligen berörda av ett beslut, i den mening som avses i artikel 263 fjärde stycket FEUF, endast om beslutet angår dem på grund av vissa egenskaper som är utmärkande för dem eller på grund av en faktisk situation som särskiljer dem från alla andra personer och därigenom försätter dem i en ställning som motsvarar den som gäller för en person som ett beslut är riktat till.

Så skulle till exempel vara fallet – vad gäller en talan om ogiltigförklaring av ett beslut varigenom ett stöd förklarats förenligt med den inre marknaden – om sökandens ställning på marknaden påverkas väsentligt av det stöd som är föremål för prövning i det aktuella beslutet, och som den inte är mottagare av. Det ankommer således på det sökande företaget att på ett relevant sätt ange grunderna för att kommissionens beslut kan skada deras berättigade intressen genom att påtagligt inverka på deras ställning på den ifrågavarande marknaden. Vad avser fastställandet av en påtaglig inverkan, kan ett företag inte enbart åberopa den omständigheten att det konkurrerar med det stödmottagande företaget utan ska dessutom, med beaktande av den omfattning i vilken det eventuellt har deltagit i förfarandet och i hur stor utsträckning dess ställning på marknaden har påverkats negativt, visa att det befinner sig i en konkret situation som motsvarar den som gäller för den person som beslutet är riktat till.

För det fall sökandeföretaget inte visar att dess konkurrensställning har påverkats väsentligt av beslutet att förklara ett stöd förenligt med den inre marknaden, har det således inte talerätt mot detta beslut för att ifrågasätta dess materiella innehåll.

(se punkterna 36, 37, 51, 58 och 59)

4.      Kommissionen avstår underförstått från att inleda ett formellt granskningsförfarande enligt artikel 108.2 FEUF och artikel 6.1 i förordning nr 659/1999 om tillämpningsföreskrifter för artikel 108 FEUF, när den meddelar ett beslut enligt artikel 4.3 i förordning nr 659/1999 om att förklara ett stöd förenligt med den inre marknaden. Intresserade parter – som i enlighet med artikel 1 h i förordning nr 659/1999 är personer, bolag eller sammanslutningar, vars intressen eventuellt skadas av att ett stöd beviljas, det vill säga särskilt företag som konkurrerar med stödmottagarna och som skyddas av det formella granskningsförfarandets garantier – kan endast se till att deras garantier iakttas om de har rätt att klaga på beslutet till Europeiska unionens domstol. Deras talan kan således enbart avse att tillvarata de processuella rättigheter som de åtnjuter enligt artikel 108.2 FEUF och artikel 6.1 i förordning nr 659/1999. När ett stöd som avser att stödja en teleoperatörs utbyggnad av nästa generations bredbandsnät i en specifik region av en teleoperatör förklaras förenligt med den inre marknaden, ska således den konkurrerande teleoperatören på marknaden för specialiserade teletjänster betraktas som en intresserad part i den mening som avses i artikel 108.2 FEUF och ha talerätt mot beslutet att förklara stödet förenligt med den inre marknaden i den mån sökanden avser att genom talan tillvarata sina processuella rättigheter.

5.      Vad avser de grunder som kan åberopas av en intresserad part, är det möjligt att beakta argument i sak bara i den utsträckning argumenten ger stöd för en grund varigenom det görs gällande att det fanns tveksamheter som motiverade att ett formellt granskningsförfarande inleddes. Argumenten ska dock formuleras så, att de står i förhållande till bevistemat, det vill säga att det finns tveksamheter om huruvida åtgärden är förenlig med den inre marknaden. I ett sådant fall kan unionsdomstolen således beakta grunder som avser en uppenbart oriktig bedömning av omständigheterna och om missbruk av dominerande ställning enbart om de vilar på argument som avser att visa att kommissionen inte lyckades undanröja de tveksamheter som fanns under den preliminära granskningen.

I övrigt har den intresserade parten bevisbördan för att det föreligger sådana tveksamheter. Denna bevisning kan utgöras av en rad samstämmiga indicier avseende dels hur det preliminära granskningsförfarandet förflöt och dess längd, dels innehållet i det angripna beslutet. Dessutom ankommer det på den parten att identifiera de indicier som avser innehållet i det angripna beslutet för att visa på förekomsten av tveksamheter. När sökanden endast hänvisar till argument som framförts inom ramen för en annan grund, ankommer det på sökanden att ange exakt vilka av dessa argument som den anser kan visa på förekomsten av sådana tveksamheter. Om sökanden i detta sammanhang endast hänvisar till en sammanfattning av omständigheter i ansökan och till resonemang som avser grunderna, gör denna hänvisning, som är vag och saknar stöd, det inte möjligt för unionsdomstolen att urskilja vilka uppgifter i grunderna som, enligt sökanden, visar på förekomsten av tveksamheter och på att talan är välgrundad.

(se punkterna 42, 47, 69–71, 82 och 88–90)

6.      Se beslutet.

(se punkterna 83–85)

7.      Se beslutet.

(se punkterna 93–96)