Mål T‑386/10

Aloys F. Dornbracht GmbH & Co. KG

mot

Europeiska kommissionen

”Konkurrens – Konkurrensbegränsande samverkan – Den belgiska, den tyska, den franska, den italienska, den nederländska och den österrikiska marknaden för sanitetsinstallationer till badrum – Beslut i vilket en överträdelse av artikel 101 FEUF och artikel 53 i EES-avtalet konstateras – Samordning av prishöjningar och utbyte av känsliga affärsuppgifter – Invändning om rättsstridighet – Överträdelsens allvar – Förmildrande omständigheter – Likabehandling – Proportionalitet – Förbud mot retroaktiv verkan”

Sammanfattning – Tribunalens dom (fjärde avdelningen) av den 16 september 2013

1.      Konkurrens – Böter – Belopp – Fastställande – Kommissionens utrymme för skönsmässig bedömning – Domstolsprövning – Unionsdomstolens obegränsade behörighet – Räckvidd – Beaktande av riktlinjerna för beräkning av böter – Gränser – Iakttagande av grundläggande rättsprinciper

(Artiklarna 261 FEUF och 263 FEUF; rådets förordning nr 1/2003, artikel 31; kommissionens meddelande 2006/C 210/02)

2.      Domstolsförfarande – Ansökan genom vilken talan väckts – Formkrav – Kortfattad framställning av grunderna för talan – Föreligger inte – Avvisning

(Tribunalens rättegångsregler, artikel 44.1 c)

3.      Domstolsförfarande – Åberopande av nya grunder under rättegången – Utvidgning au en tidigare åberopad grund – Upptagande till sakprövning

(Tribunalens rättegångsregler, artiklarna 44.1 c och 48.2)

4.      Europeiska unionens rättsordning – Allmänna rättsprinciper – Rättssäkerhet – Principen inget straff utan lag – Räckvidd

(Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, artikel 49.1)

5.      Konkurrens – Böter – Belopp – Fastställande – Rättsliga bestämmelser – Artikel 23.2 och 23.3 i förordning nr 1/2003 – Kommissionens utrymme för skönsmässig bedömning enligt nämnda artikel – Kommissionens införande av riktlinjerna för beräkning av böter – Åsidosättande av principen inget straff utan lag och rättssäkerhetsprincipen – Föreligger inte

(Artikel 101.1 FEUF; Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, artikel 49.1; rådets förordning nr 1/2003, artikel 23.2 och 23.3; kommissionens meddelande 2006/C 210/02)

6.      Europeiska unionens rättsordning – Principer – Förbud mot retroaktiv tillämpning av straffrättsliga bestämmelser – Tillämpningsområde – Böter som åläggs för en överträdelse av konkurrensreglerna – Omfattas – Eventuellt åsidosättande på grund av att riktlinjerna för beräkning av böter tillämpats på en överträdelse som ägt rum före det att dessa införts – Huruvida de ändringar som införts genom riktlinjerna var förutsebara – Åsidosättande föreligger inte

(Artikel 101.1 FEUF; Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, artikel 49.1; rådets förordning nr 1/2003, artikel 23.2 och 23.3; kommissionens meddelanden 98/C 9/03 och 2006/C 210/02)

7.      Konkurrensbegränsande samverkan – Samordnat förfarande – Begrepp – Samordning och samarbete som är oförenliga med skyldigheten för varje företag att bestämma sitt beteende på marknaden på ett självständigt sätt – Informationsutbyte mellan konkurrenter – Konkurrensbegränsande syfte eller resultat – Presumtion – Villkor – Deltagande som påstås ha ägt rum efter påtryckningar – Omständighet som inte utgör något försvar för ett företag som inte har utnyttjat möjligheten att göra anmälan hos behöriga myndigheter

(Artikel 101.1 FEUF)

8.      Konkurrens – Böter – Belopp – Fastställande – Beräkningsmetoden definieras i kommissionens riktlinjer – Beräkning av grundbeloppet för böterna – Beaktande av vad som kännetecknar överträdelsen som helhet – Beaktande av objektiva omständigheter som hänför sig till respektive företags situation – Räckvidd – Gränser

(Artikel 101.1 FEUF; rådets förordning nr 1/2003, artikel 23.2; kommissionens meddelande 2006/C 210/02, punkt 22)

9.      Konkurrensbegränsande samverkan – Förbud – Överträdelser – Avtal och samordnade förfaranden som utgör en enda överträdelse – Ett företag hålls ansvarigt i förhållande till ett deltagande i överträdelsen i sin helhet – Villkor

(Artikel 101.1 FEUF)

10.    Konkurrensbegränsande samverkan – Samordnat förfarande – Begrepp – Konkurrensbegränsande syfte – Bedömningskriterier – Inga konkurrensbegränsande verkningar på marknaden – Direkt samband mellan det samordnade förfarandet och konsumentpriserna föreligger inte – Saknar relevans

(Artikel 101.1 FEUF)

11.    Konkurrens – Böter – Belopp – Fastställande – Kriterier – Överträdelsens allvar – Horisontell priskartell – Mycket allvarlig överträdelse – Omständigheter som inte utesluter denna klassificering

(Artikel 101.1 FEUF; rådets förordning nr 1/2003, artikel 23; kommissionens meddelande 2006/C 210/02)

12.    Konkurrens – Böter – Belopp – Fastställande – Kriterier – Överträdelsens allvar – Förmildrande omständigheter – Beteende som avviker från det som överenskommits inom kartellen – Begränsat deltagande – Villkor – Bevisbördans omfattning

(Artikel 101.1 FEUF; rådets förordning nr 1/2003, artikel 23.2 och 23.3; kommissionens meddelande 2006/C 210/02, punkt 29 tredje strecksatsen)

13.    Konkurrens – Böter – Belopp – Fastställande – Kriterier – Överträdelsens allvar – Förmildrande omständigheter – Skyldighet att ta hänsyn till att ett företag av mindre storlek inte besitter samma kunskaper – Föreligger inte

(Artikel 101.1 FEUF; rådets förordning nr 1/2003, artikel 23.2 och 23.3; kommissionens meddelande 2006/C 210/02, punkterna 12 och 29)

14.    Konkurrens – Böter – Belopp – Fastställande – Högsta belopp – Beräkning – Skillnad mellan ett slutligt och ett mellanliggande bötesbelopp – Följder

(Rådets förordning nr 1/2003, artikel 23.2 andra stycket)

15.    Konkurrens – Böter – Belopp – Fastställande – Påförande av det maximala beloppet ett företag kan åläggas – Ett lägre belopp för andra deltagare i kartellen – Åsidosättande av principen om likabehandling – Föreligger inte

(Artikel 101.1 FEUF; rådets förordning nr 1/2003, artikel 23.2; kommissionens meddelande 2006/C 210/02)

16.    Konkurrens – Böter – Belopp – Fastställande – Kriterier – Överträdelsens allvar – Kommissionens utrymme för skönsmässig bedömning

(Artikel 101.1 FEUF; rådets förordning nr 1/2003, artikel 23.2; kommissionens meddelande 2006/C 210/02)

1.      Se domen.

(se punkterna 38, 245, 246, 252 och 253)

2.      Se domen.

(se punkterna 44 och 45)

3.      Se domen.

(se punkt 51)

4.      Se domen.

(se punkterna 59–63)

5.      Kommissionens antagande av riktlinjer för beräkning av böter som döms ut enligt artikel 23.2 a i förordning nr 1/2003 på konkurrensområdet, då det har skett inom den rättsliga ram som föreskrivs i artikel 23.2 och 23.3 i förordning nr 1/2003, har bidragit till att precisera gränserna för dess användning av det utrymme för skönsmässig bedömning som följer av denna bestämmelse. Antagandet av dessa riktlinjer åsidosätter således inte principen inget straff utan lag utan bidrar till iakttagandet av denna princip.

Kommissionens antagande av riktlinjer bidrar i sig till att säkerställa iakttagandet av principen inget straff utan lag. Riktlinjerna fastställer, på ett allmänt och abstrakt sätt, den metod som kommissionen har åtagit sig att följa vid fastställandet av bötesbeloppet, och säkerställer följaktligen rättssäkerheten för företagen. Av punkt 2 i riktlinjerna följer vidare att dessa riktlinjer omfattas av de rättsliga gränser som fastställs i artikel 23.2 och 23.3 i förordning nr 1/2003. Denna artikel uppfyller de krav som följer av principen inget straff utan lag och rättssäkerhetsprincipen. Slutligen överskred inte kommissionen gränserna för det utrymme för skönsmässig bedömning som den tillerkänns enligt artikel 23.2 och 23.3 i förordning nr 1/2003, när den antog 2006 års riktlinjer.

(se punkterna 68–70, 78 och 146)

6.      Se domen.

(se punkterna 84–90)

7.      Se domen.

(se punkterna 120–127, 132–134 och 141)

8.      På konkurrensområdet framgår det av riktlinjerna för beräkning av böter som döms ut enligt artikel 23.2 a i förordning nr 1/2003 att den metod som används av kommissionen för att fastställa böterna är uppdelad i två steg. I det första steget fastställer kommissionen ett grundbelopp för varje företag eller företagssammanslutning. Detta grundbelopp gör det möjligt att ta hänsyn till allvaret i den aktuella överträdelsen, vilket sker genom att omständigheter som hänför sig till överträdelsen beaktas i enlighet med punkt 22 i nämnda riktlinjer. Därvid beaktas bland annat överträdelsens art, de berörda parternas sammanlagda marknadsandel, överträdelsens geografiska omfattning och om överträdelsen har genomförts eller ej. I ett andra steg kan kommissionen höja eller sänka böterna och detta med hänsyn till försvårande eller förmildrande omständigheter som kännetecknar vart och ett av de berörda företagens deltagande i överträdelsen.

Vad närmare bestämt gäller metodens första steg för fastställande av böterna är böternas grundbelopp visserligen kopplat till koefficienten ”överträdelsens allvar”, vilket återspeglar allvaret i överträdelsen som sådan. Redan under detta första steg beaktas dock även objektiva omständigheter som hänför sig till den specifika och individuella situationen för vart och ett av de företag som deltagit i överträdelsen. Koefficienten ”överträdelsens allvar” tillämpas nämligen i kombination med två enskilda objektiva parametrar som avser dels värdet av företagets försäljning av varor eller tjänster, i direkt eller indirekt samband med överträdelsen i det berörda geografiska området inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, dels hur länge varje företag har deltagit i den aktuella överträdelsen som helhet.

Sökandens begränsade deltagande i den konstaterade överträdelsen, det vill säga en av de tre produktgrupperna, och rent av en del av produktgruppen, har beaktats av kommissionen vid fastställandet av grundbeloppet för böterna. Nämnda grundbelopp beräknas nämligen för varje företag på grundval av försäljningsvärdet i varje medlemsstat och för varje berörd produktgrupp.

Däremot hade kommissionen rätt att fastställa grundbeloppet för böterna på grundval av bland annat allvaret i överträdelsen i sin helhet. Kommissionen kunde således inte anses ha varit skyldig att beakta den specifika intensiteten i tillämpningen av de hemliga arrangemangen såvitt avser en av de aktuella produktgrupperna, även om en sådan intensitet skulle anses ha visats.

(se punkterna 147, 148, 154 och 171)

9.      Se domen.

(se punkterna 159–161 och 165)

10.    Se domen.

(se punkt 176)

11.    Se domen.

(se punkterna 177–181 och 185–188)

12.    Se domen.

(se punkterna 194 och 197)

13.    Se domen.

(se punkterna 203 och 204)

14.    Se domen.

(se punkterna 216–221 och 223)

15.    Se domen.

(se punkt 225)

16.    Se domen.

(se punkterna 230 och 231)