Mål C‑133/15

H.C. Chavez-Vilchez m.fl.

mot

Raad van bestuur van de Sociale verzekeringsbank, m.fl.

(begäran om förhandsavgörande från Centrale Raad van Beroep)

”Begäran om förhandsavgörande – Unionsmedborgarskap – Artikel 20 FEUF – Rätt till försörjningsstöd och barnbidrag i en medlemsstat är villkorad av rätten att uppehålla sig i denna stat – Tredjelandsmedborgare som sköter den dagliga och faktiska omvårdnaden om sitt underåriga barn som är medborgare i denna medlemsstat – Tredjelandsmedborgarens skyldighet att visa att den andra föräldern, som är medborgare i nämnda medlemsstat, saknar förmåga att ta hand om barnet – Beslut att neka uppehållsrätt vilket kan medföra att barnet tvingas att lämna medlemsstaten eller till och med unionen”

Sammanfattning – Domstolens dom (stora avdelningen) av den 10 maj 2017

1.        Unionsmedborgarskap – Rätt att fritt röra sig och uppehålla sig på medlemsstaternas territorium – Direktiv 2004/38 – Personer som åtnjuter en sådan rätt – Familjemedlemmar till en unionsmedborgare vilka är tredjelandsmedborgare – Villkor – Unionsmedborgare som har utövat sin rätt till fri rörlighet

(Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/38, artikel 3.1)

2.        Unionsmedborgarskap – Bestämmelser i fördraget – Rätt att fritt röra sig och uppehålla sig på medlemsstaternas territorium – Unionsmedborgare som återvänder till den medlemsstat där han eller hon är medborgare efter att uteslutande i egenskap av unionsmedborgare ha vistats i en annan medlemsstat – Härledd uppehållsrätt för familjemedlemmar till unionsmedborgaren vilka är tredjelandsmedborgare – Villkor – Unionsmedborgarens faktiska vistelse i den mottagande medlemsstaten enligt artiklarna 7 och 16 i direktiv 2004/38 – Analog tillämpning av villkoren för beviljande enligt direktivet

(Artikel 21.1 FEUF; Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/38, artiklarna 6, 7.1 och 7.2 samt 16.1 och 16.2)

3.        Unionsmedborgarskap – Bestämmelser i fördraget – Personkrets som omfattas av tillämpningsområdet – Underårigt barn som är medborgare i en medlemsstat och som aldrig har utövat sin rätt till fri rörlighet – Omfattas – Verkningar – Rätten att uppehålla sig och arbeta för en förälder som är tredjelandsmedborgare och som har försörjningsansvaret för det underåriga barnet i den medlemsstat i vilken barnet är medborgare och är bosatt

(Artikel 20 FEUF)

4.        Unionsmedborgarskap – Bestämmelser i fördraget – Rätt att fritt röra sig och uppehålla sig på medlemsstaternas territorium – Barn som är unionsmedborgare och som har en förälder som är tredjelandsmedborgare – Beslut att neka nämnda förälder uppehållsrätt vilket kan medföra att barnet tvingas att lämna unionen – Förekomsten av ett beroendeförhållande mellan barnet och denna förälder – Den andra föräldern är unionsmedborgare och har förmåga, och är villig, att ensam sköta barnets dagliga och faktiska omvårdnad – Omständighet som inte är tillräcklig för att visa att det inte finns något beroendeförhållande mellan barnet och den förälder som är tredjelandsmedborgare – Bedömning som ska göras med beaktande av samtliga omständigheter i det enskilda fallet

(Artikel 20 FEUF)

5.        Unionsmedborgarskap – Bestämmelser i fördraget – Rätt att fritt röra sig och uppehålla sig på medlemsstaternas territorium – Tredjelandsmedborgare som sköter den dagliga och faktiska omvårdnaden om sitt underåriga barn som är unionsmedborgare – Nationell lagstiftning enligt vilken nämnda tredjelandsmedborgare beviljas uppehållsrätt endast om vederbörande kan styrka att konsekvenserna av ett beslut att neka uppehållsrätt kan bli att barnet tvingas att lämna unionen – Tillåtet – Villkor – Skyldighet för de nationella behöriga myndigheterna att bedöma konsekvenserna av ett sådant beslut att neka uppehållsrätt

(Artikel 20 FEUF)

1.      Se domen.

(se punkt 52)

2.      Se domen.

(se punkterna 54 och 55)

3.      Se domen.

(se punkterna 61–63)

4.      Artikel 20 FEUF ska tolkas så, att vid bedömningen av huruvida ett barn, som är medborgare i Europeiska unionen, skulle bli tvunget att lämna unionen i dess helhet och därmed skulle förlora möjligheten att faktiskt åtnjuta kärnan i de rättigheter som barnet har enligt artikel 20 FEUF, för det fall att en förälder, som är tredjelandsmedborgare, nekades uppehållsrätt i den berörda medlemsstaten, utgör det förhållandet att den andra föräldern, som är unionsmedborgare, verkligen har förmåga, och är villig, att ensam sköta barnets dagliga och faktiska omvårdnad en relevant omständighet som dock inte i sig är tillräcklig för att det ska kunna fastställas att det mellan den förälder som är tredjelandsmedborgare och barnet inte finns ett sådant beroendeförhållande att barnet skulle bli tvunget att lämna unionen om föräldern nekades uppehållsrätt. Denna bedömning ska, med hänsyn till barnets bästa, göras med beaktande av samtliga omständigheter i det enskilda fallet, särskilt barnets ålder, dess fysiska och känslomässiga utveckling, styrkan i dess känslomässiga band till både den förälder som är unionsmedborgare och den förälder som är tredjelandsmedborgare samt den risk som en separation från den sistnämnda föräldern skulle medföra för barnets välbefinnande.

(se punkt 72 samt punkt 1 i domslutet)

5.      Artikel 20 FEUF ska tolkas så, att den inte utgör hinder för att en medlemsstat, som villkor för att bevilja en tredjelandsmedborgare – som är förälder till ett underårigt barn, vilket är medborgare i medlemsstaten, och som sköter den dagliga och faktiska omvårdnaden om detta barn – rätt att uppehålla sig i denna stat, kräver att tredjelandsmedborgaren lämnar uppgifter som visar att ett beslut att neka den förälder som är tredjelandsmedborgare uppehållsrätt skulle medföra att barnet förlorade möjligheten att faktiskt åtnjuta kärnan i de rättigheter som är knutna till unionsmedborgarskapet genom att barnet blev tvunget att lämna unionen i dess helhet. Det ankommer emellertid på de behöriga myndigheterna i den berörda medlemsstaten att göra erforderliga efterforskningar, på grundval av de uppgifter som lämnats av tredjelandsmedborgaren, för att med beaktande av samtliga omständigheter i det enskilda fallet kunna bedöma huruvida ett beslut att neka uppehållsrätt skulle få sådana konsekvenser.

(se punkt 78 samt punkt 2 i domslutet)