PERSONALDOMSTOLENS DOM (tredje avdelningen)
den 22 oktober 2008
Mål F-46/07
Marie Tzirani
mot
Europeiska gemenskapernas kommission
”Personalmål – Tjänstemän – Rekrytering – Placering i lönegrad – Befordran – Tjänst som direktör – Avslag av en ansökan – Åtgärder för att följa en dom om ogiltigförklaring av ett tillsättningsbeslut – Upptagande till sakprövning”
Saken: Talan väckt med stöd av artiklarna 236 EG et 152 EA varigenom Marie Tzirani yrkar dels ogiltigförklaring av kommissionens beslut av den 30 augusti 2006 att tillsätta M. D. J. som direktör för direktorat B ”Tjänsteföreskrifterna: strategi, administration och rådgivning” i generaldirektoratet ”Personal och administration” och därmed avslå sökandens ansökan till samma tjänst, dels att kommissionen ska förpliktas att utge ersättning i form av skadestånd för den ideella och materiella skada som sökanden lidit.
Avgörande: Kommissionens beslut att avslå sökandens ansökan till tjänsten direktör för direktorat B ”Tjänsteföreskrifterna: strategi, administration och rådgivning” i generaldirektoratet ”Personal och administration” ogiltigförklaras. Kommissionens beslut av den 30 augusti 2006 att tillsätta M. D. J. som direktör för direktorat B ”Tjänsteföreskrifterna: strategi, administration och rådgivning” i generaldirektoratet ”Personal och administration” ogiltigförklaras. Kommissionen förpliktas utge skadestånd med ett belopp om 10 000 euro till sökanden. Talan ogillas i övrigt. Kommissionen ska bära sin rättegångskostnad och ersätta sökandens rättegångskostnad.
Sammanfattning
1. Tjänstemän – Talan – Berättigat intresse av att få saken prövad – Talan mot underlåtenhet att verkställa en dom om ogiltigförklaring av ett avslag på en ansökan till en ledig tjänst – Upptagande till sakprövning
(Artikel 233 EG; Tjänsteföreskrifterna, artiklarna 90 och 91)
2. Talan om ogiltigförklaring – Dom om ogiltigförklaring – Verkningar –Skyldighet att vidta verkställighetsåtgärder – Räckvidd
(Artikel 233 EG)
3. Tjänstemän – Ledig tjänst – Tillsättning genom befordran eller omplacering – Jämförelse av kvalifikationerna hos sökandena – Tjänstemän i lönegrad A 1 eller A 2 – Administrationens utrymme för skönsmässig bedömning
(Tjänsteföreskrifterna, artiklarna 29.1 och 45.1)
4. Tjänstemän – Talan – Grunder – Maktmissbruk – Begrepp
5. Tjänstemän – Likabehandling – Jämlikhet mellan tjänstemän av manligt kön och tjänstemän av kvinnligt kön – Undantag
(Artikel 141.3 och 141. 4 EG)
6. Tjänstemän – Befordran – Jämförelse av kvalifikationer – Principen om rätt till en karriärutveckling
(Tjänsteföreskrifterna, artiklarna 29.1, 43 och 45)
7. Tjänstemän – Talan – Dom om ogiltigförklaring – Verkningar –Ogiltigförklaring av ett avslag på en ansökan – Återställande av den berördas tidigare rättsliga ställning – Ogiltigförklaring genom efterföljande rättsakter avseende tredje man – Villkor
(Tjänsteföreskrifterna, artikel 91. 1)
8. Tjänstemän – Talan – Obegränsad behörighet – Möjlighet att ex officio förplikta svarandeinstitutionen att betala skadestånd
(Tjänsteföreskrifterna, art. 91.1)
9. Tjänstemän – Institutionernas utomobligatoriska ansvar – Villkor – Rättsstridighet
1. Mottagaren av en dom om ogiltigförklaring av en institutions rättsakt är direkt berörd av hur denna institution verkställer domen. Gemenskapsdomstolen är således behörig att avgöra huruvida institutionen har åsidosatt de skyldigheter denna åläggs enligt de tillämpliga bestämmelserna. Härav följer att sökanden har ett berättigat intresse av att få ett kommissionsbeslut om att tillsätta en ledig tjänst prövat när detta beslut har samband med hur kommissionen verkställer förstainstansrättens dom om ogiltigförklaring av ett första kommissionsbeslut om att tillsätta samma sökande på samma tjänst. Den omständigheten att tjänsten inte kan utlysas på nytt eftersom den under tiden har tillsatts av en tredje sökande föranleder ingen annan bedömning. Tredje mans och tjänstens intressen kan nämligen beaktas vid bedömningen av de konsekvenser som blir följden av att beslutet ogiltigförklaras, en bedömning som i förekommande fall görs efter beslutets laglighet har prövats.
(se punkterna 37 och 38)
Hänvisning till
Domstolen: 28 februari 1989, van der Stijl och Cullington mot kommissionen, 341/85, 251/86, 258/86, 259/86, 262/86, 266/86, 222/87 och 232/87, REG 1989, s. 511, punkt 18
Förstainstansrätten: 31 januari 2007, C mot kommissionen, T‑166/04, REG 2007, s. I‑0000, punkt 25, och där angiven rättspraxis.
2. Det ankommer på den institution som antagit den ogiltigförklarade rättsakten att avgöra vilka åtgärder som är nödvändiga för att verkställa en dom om ogiltigförklaring. Vid utövandet av denna befogenhet är gemenskapsmyndigheten skyldig att tillämpa såväl de gemenskapsrättsliga bestämmelserna som domslutet och domskälen i den dom som myndigheten ska verkställa. Den bindande verkan som en gemenskapsdomstols dom om ogiltigförklaring har gäller både domslutet och domskälen till stöd för domslutet. Det är nämligen i domskälen som den bestämmelse anges som anses vara rättsstridig, och som de exakta skälen redovisas för den rättsstridighet som fastslås i domslutet. De berörda institutionerna ska beakta dessa domskäl när den ogiltigförklarade rättsakten ersätts. Förfarandet i syfte att ersätta denna rättsakt kan återupptas på exakt det stadium där rättsstridigheten uppstod. Ogiltigförklaringen av en gemenskapsrättsakt påverkar således inte nödvändigtvis de förberedande rättsakternas giltighet men innebär att myndigheten ska beakta var rättstridigheten uppstod vid antagandet av den rättsakt som ersätter den ogiltigförklarade rättsakten.
(se punkterna 49–53)
Hänvisning till
Domstolen: 21 december 1954, Frankrike mot Haute Autorité, 1/54, REG 1954, s. 7, punkt 33; 12 juli 1962, Koninklijke Nederlandsche Hoogovens en Staalfabrieken mot Haute Autorité, 14/61, REG 1962, s. 485, punkt 515; 13 november 1963, Erba och Reynier mot kommissionen, 98/63 R och 99/63 R, REG 1963, s. 551, 555; 26 april 1988, Asteris m.fl. mot kommissionen, 97/86, 99/86, 193/86 och 215/86, REG 1988, s. 2181, punkt 2; 12 november 1998, Spanien mot kommissionen, C‑415/96, REG 1998, s. I‑6993, punkterna 31 och 32; 14 september 1999, kommissionen mot AssiDomän Kraft Products m.fl., C‑310/97 P, REG 1999, s. I‑5363, punkt 54
Förstainstansrätten: 8 oktober 1992, Meskens mot parlamentet, T‑84/91, REG 1992, s. II‑2335, punkt 73
Personaldomstolen: 17 april 2007, C och F mot kommissionen, F‑44/06 och F‑94/06, REG 2007, s. I‑0000, punkterna 33–35
3. Tillsättningsmyndigheten har ett stort utrymme för skönsmässig bedömning vid jämförelse av sökandenas kvalifikationer, särskilt när den tjänst som ska tillsättas är på en mycket hög nivå och motsvarar lönegrad A 1 eller A 2. Denna befogenhet ska emellertid utövas under fullständigt iakttagande av alla relevanta regler, det vill säga inte enbart meddelandet om ledig tjänst, utan även eventuella förfaranderegler som myndigheten i fråga antagit och som utgör en del av de rättsliga bestämmelser som tillsättningsmyndigheten har en strikt skyldighet att följa när den utövar sitt stora utrymme för skönsmässig bedömning. De regler som gäller tillsättningsförfarandet utgör således också en del av den juridiska ram som myndigheten strikt måste iaktta.
Tillsättningsmyndigheten bör, innan antagandet av dess slutliga tillsättningsbeslut, själv känna till och kunna bedöma de avgörande omständigheter som vid varje steg i uttagningsförfarandet på olika förvaltningsnivåer har medfört antagandet av de rådgivande utlåtanden såsom de har framförts till myndigheten.
(se punkterna 66, 67 och 108)
Hänvisning till
Förstainstansrätten: 6 juli 1999, Forvass mot kommissionen, T‑203/97, REG P 1999, s. I‑A‑129 och II‑705, punkt 45; 20 september 2001, Coget m.fl. mot revisionsrätten, T‑95/01, REG P 2001, s. I‑A‑191 och II‑879, punkt 11; 9 juli 2002, Tilgenkamp mot kommissionen, T‑158/01, REG P 2002, s. I‑A‑111 och II‑595, punkt 50; 18 september 2003, Pappas mot Regionkommittén, T‑73/01, REG P 2003, s. I‑A‑207 och II‑1011, punkt 53; 4 juli 2006, Tzirani mot kommissionen, T‑88/04, REG P 2006, s. I‑A‑2‑149 och II‑A‑2‑703, punkterna 78 och 81
4. Begreppet maktmissbruk hänför sig till en myndighets användning av sina befogenheter i ett annat syfte än det för vilket den erhållit dessa befogenheter. Ett beslut innebär maktmissbruk endast om det på grundval av objektiva, relevanta och samstämmiga uppgifter kan antas att det har antagits för att uppnå andra mål än dem som angetts. Härvid räcker det inte att åberopa vissa omständigheter till stöd för sådana påståenden. Det krävs uppgifter som är tillräckligt exakta, objektiva och samstämmiga som visar att påståendena är sanna eller åtminstone sannolika.
När det har fastställts att tillsättningsmyndigheten inte har gjort sig skyldig till någon uppenbart felaktig bedömning i tillsättningsbeslutet kan ett påstående om att denna myndighet har gjort sig skyldig till maktmissbruk inte endast grundas på den omständigheten att jämförelsen av kvalifikationerna borde ha föranlett att den utnämnda sökandens ansökan avslogs.
(se punkterna 159–161)
Hänvisning till
Domstolen: 6 mars 2001, Connolly mot kommissionen, C‑274/99 P, REG 2001, s. I‑1611, punkt 113
Förstainstansrätten: 5 juli 2000, Samper mot parlamentet, T‑111/99, REG P 2000, s. I‑A‑135 och II‑611, punkt 64; 26 november 2002, Cwik mot kommissionen, T‑103/01, REG P 2002, s. I‑A‑229 och II‑1137, punkt 28; 10 juni 2008, Ceuninck mot kommissionen, T‑282/03, REG 2008, s. I‑0000, punkt 48
5. Vid antagandet att bestämmelsen i artikel 141.4 EG om positiv könsdiskriminering kan göras gällande mot en av gemenskapens institutioner, ger denna bestämmelse endast en möjlighet och inte en skyldighet för institutionen att vidta åtgärder för positiv särbehandling av kvinnor. Även om kommissionen fastställt ett mål om lika fördelning mellan män och kvinnor bland sina anställda och genomfört åtgärder och strategier för att kvinnliga sökande ska gynnas vid anställning har den inte antagit några rättsligt bindande rättsakter genom vilka rättigheter skapas för tjänstemän och tillfälligt anställda och som omfattas av förstainstansrättens rättsliga kontroll. Principen om lika möjligheter ska under alla omständigheter endast tillämpas då sökandena har likvärdiga kvalifikationer.
(se punkterna 180–183 och 186)
Hänvisning till
Förstainstansrätten: 3 februari 2005, Mancini mot kommissionen, T‑137/03, REG P 2005, s. I‑A‑7 och II‑27, punkterna 120 och 122–124
6. Principen att varje tjänsteman ska ha möjlighet att göra karriär inom sin institution tillämpas inom den preferensordning som fastställts i artikel 29.1 i tjänsteföreskrifterna vad gäller rekryteringsförfarandet och genom skyldigheten att göra en jämförande bedömning av meriterna hos sökandena. Inte ens för tjänstemän som uppfyller alla villkor härvid föreskrivs i tjänsteföreskrifterna någon rätt att bli befordrad. Då det i förevarande fall inte har gjorts gällande att institutionen har gett upphov till några välgrundade förhoppningar hos sökanden om att erhålla den anställning hennes ansökan avsåg kan sökanden inte heller med framgång göra gällande att hennes berättigade förväntningar var att tillsättas på denna tjänst.
(se punkterna 196 och 197)
Hänvisning till
Förstainstansrätten: 12 februari 1992, Volger mot parlamentet, T‑52/90, REG 1992, s. II‑121, punkt 24; domen i det ovannämnda målet C mot kommissionen, och där angiven rättspraxis
Personaldomstolen: 28 juni 2007, Da Silva mot kommissionen, F‑21/06, REG 2007, s. I‑0000, point 71, och där angiven rättspraxis
7. När återställandet av den situation som rådde innan rättsakten antogs innebär att även efterföljande rättsakter, som berör tredje man, ogiltigförklaras, meddelas emellertid en sådan ogiltigförklaring endast om den inte är att anse som orimlig, med hänsyn bland annat till rättsstridighetens beskaffenhet och tjänstens intresse.
Enligt proportionalitetsprincipen och principen om skydd för berättigade förväntningar måste det intresse som sökanden, som lidit skada av det rättsstridiga handlandet, har av att komma till sin rätt vägas mot det intresse som tredje man, som på grund av den rättsliga situationen kan ha erhållit berättigade förväntningar, kan ha. Efter att de i artikel 29.1 i tjänsteföreskrifterna avsedda förfarandena avslutats kan olika åtgärder vidtas vilka skulle kunna anses ge upphov till en rättslig situation beträffande vilken den berörde kan hysa berättigade förväntningar om att den är lagenlig, såsom att skriva in en godkänd sökande på en reservlista, att befordra en tjänsteman eller att tillsätta en tjänst med en tjänsteman.
(se punkt 201)
Hänvisning till
Domstolen: 1 juni 1995, Coussios mot kommissionen, C‑119/94 P, REG 1995, s. I‑1439, punkt 24
Förstainstansrätten: 12 maj 1998, Wenk mot kommissionen, T‑159/96, REG P 1998, s. I‑A‑193 och II‑593, punkt 121; 31 mars 2004, Girardot mot kommissionen, T‑10/02, REG P 2004, s. I‑A‑109 och II‑483, punkterna 85 och 86
8. När det vid en jämförelse av de intressen som föreligger i det enskilda fallet framgår att tjänstens intresse och tredje mans intresse utgör hinder för ogiltigförklaring av beslut som antagits efter ett ogiltigförklarat beslut och som gett tredje man berättigade förväntningar, kan domstolen för att bevaka sökandens intressen utnyttja sin fulla prövningsrätt, vilken tillkommer domstolen i tvister rörande ekonomiska värden, och – till och med ex officio – förplikta svarandeinstitutionen att betala skadestånd. Domstolen kan även uppmana denna institution att på lämpligt sätt skydda sökandens rättigheter genom att finna en rimlig lösning på sökandens fall.
(se punkt 214)
Hänvisning till
Domstolen: 5 juni 1980, Oberthür mot kommissionen, 24/79, REG 1981, s. 1743, punkt 14
Förstainstansrätten: Domen i det ovannämnda målet Girardot mot kommissionen, punkt 89
Personaldomstolen: 8 maj 2008, Suvikas mot rådet, F‑6/07, REG 2008, s. I‑0000, punkt 127
9. För att det ska anses föreligga ett orsakssamband mellan avslaget på en tjänstemans ansökan till en tjänst och den materiella skada tjänstemannen lidit på grund av skillnaden mellan de förmåner denna skulle ha haft rätt till om den hade tillsatts på tjänsten och de verkliga förmåner tjänstemannen har kunnat nyttja måste det i princip bevisas att det finns ett direkt och säkert orsakssamband mellan den berörda gemenskapsinstitutionens vållande och den åberopade skadan.
I det speciella sammanhanget avseende tillsättning av en tjänst genom befordran är graden av sannolikhet uppnådd när det vållande som gemenskapsinstitutionen gjort sig skyldig till har berövat en person en seriös möjlighet att bli utnämnd till en tjänst, och inte när denne har berövats möjligheten att få tjänsten, vilket det saknas möjlighet att bevisa. Följden av att den berörda personen berövats denna seriösa möjlighet är att denne lider ekonomisk skada i form av utebliven inkomst. När det med hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet framstår som högst sannolikt att den berörda gemenskapsinstitutionen skulle ha gett tjänsten till den berörda personen om dess handlade hade varit lagenligt, utgör den teoretiska osäkerheten som består beträffande utgången av ett förfarande som genomförts i vederbörlig ordning inte hinder för att utdöma ersättning för den verkliga ekonomiska skada som den berörda personen har lidit till följd av avslag på hans ansökan till en tjänst som han hade haft goda chanser att erhålla.
(se punkterna 216–218)
Hänvisning till
Förstainstansrätten: 5 oktober 2004, Sanders m.fl. mot kommissionen, T‑45/01, REG 2004, s. II‑3315, punkterna 149 och 150; 12 september 2007, Combescot mot kommissionen, T‑250/04, REG 2007, s. I‑0000, punkterna 95 och 96