TRIBUNALENS DOM (avdelningen för överklaganden)

den 19 juni 2012

Mål T‑234/11 P

Oscar Orlando Arango Jaramillo m.fl.

mot

Europeiska investeringsbanken (EIB)

“Överklagande – Personalmål – EIB:s personal – Pensioner – Avgifter till pensionssystemet– Avvisning av talan i första instans – Tidsfrist för väckande av talan – Försening – Rimlig tidsfrist”

Saken:      Överklagande av Europeiska unionens personaldomstols (första avdelningen) beslut av den 4 februari 2011, Arango Jaramillo m.fl. mot EIB (F‑34/10), om upphävande av detta beslut.

Avgörande:      Överklagandet ogillas. Oscar Orlando Arango Jaramillo och de övriga 34 anställda vid Europeiska investeringsbanken (EIB) vilkas namn anges i bilagan ska bära sina egna rättegångskostnader och ersätta EIB:s rättegångskostnader i första instans.

Sammanfattning

1.      Tjänstemän – Anställda vid Europeiska investeringsbanken – Talan – Tidsfrister – Krav på en rimlig tidsfrist

(Artikel 270 FEUF)

2.      Tjänstemän – Anställda vid Europeiska investeringsbanken – Talan – Tidsfrister – Krav på en rimlig tidsfrist – Analog tillämpning av artikel 91.3 i tjänsteföreskrifterna – Ingivande efter det att tidsfristen på tre månader löpt ut – Villkoret inte uppfyllt

(Artikel 270 FEUF; tjänsteföreskrifterna, artikel 91)

3.      Domstolsförfarande – Tidsfrist för väckande av talan – Utgången frist – Oförutsebara omständigheter eller force majeure – Begrepp

(EG-stadgan för domstolen, artikel 45 andra stycket)

1.      Varken i EUF-fördraget eller i Europeiska investeringsbankens personalföreskrifter, vilka antagits av dess styrelse i enlighet med artikel 29 i EIB:s arbetsordning, förekommer några angivelser avseende frister för att väcka talan i samband med frister mellan banken och dess anställda. Avvägningen mellan, å ena sidan, den enskildes rätt till ett verksamt rättsligt skydd, vilken utgör en allmän unionsrättslig princip och vilken förutsätter att den enskilde ges en tillräcklig tidsfrist för att bedöma om den rättsakt som går vederbörande emot är lagenlig och, i förekommande fall, förbereda sin talan, och, å andra sidan, kravet på rättssäkerhet som förutsätter att de rättsakter som antagits av unionens institutioner blir definitiva när viss tid förflutit, kräver att talan i dessa tvister väcks vid unionsdomstolarna inom skälig tid.

(se punkt 22)

Hänvisning till

Tribunalen: 23 februari 2001, De Nicola mot EIB, T-7/98, T-208/98 och T-109/99, REGP 2001, s. I‑A‑49 och II‑185, punkterna 97–99; 6 mars 2001, Dunnett m.fl. mot EIB, T-192/99, REG 2001, s. II‑813, punkterna 51–53; 6 december 2002, D mot EIB, T‑275/02 R, REGP 2002, s. I‑A‑259 och II‑1295, punkterna 31 och 32

2.      En tolkning e contrario av rättspraxis är tillåten när ingen annan tolkning av rättspraxisen skulle vara adekvat eller förenlig med tillämpliga allmänna unionsrättsliga principer. Det följer av kravet på rättssäkerhet och av nödvändigheten av att undvika diskriminering och godtycklig behandling i rättskipningen att dessa förfaranderegler ska tillämpas strikt. I analogi med den talefrist som föreskrivs i artikel 91.3 i tjänsteföreskrifterna har en tidsfrist på tre månader bedömts vara i princip rimlig när en anställd vid Europeiska investeringsbanken inger en talan om ogiltigförklaring av en rättsakt som antagits av den sistnämnda och som går den anställda emot. Av denna rättspraxis följer e contrario att en talan som väckts av en anställd vid banken efter utgången av tidsfristen på tre månader, som hade förlängts schablonmässigt med tio dagar med hänsyn till avstånd, i princip inte kan anses ha väckts inom rimlig tid.

(se punkt 27)

Hänvisning till

Domstolen: 13 juni 1958, Meroni mot Höga myndigheten, 9/56, REG 1958, s. 9, punkt 27; 22 september 2011, Bell & Ross mot harmoniseringsbyrån, C‑426/10 P, REG 2011, s. I‑8849, punkterna 43, 54 och 55

Tribunalen: 30 mars 2000, Méndez Pinedo mot EIB, T‑33/99, REGFP 2000, s. I‑A‑63 och II‑273, punkterna 33 och 34; ovannämnda målet Nicola mot EIB, punkt 33 och där angiven rättspraxis

3.      Se beslutet.

(se punkt 51)

Hänvisning till

Domstolen: 12 juli 1984, Ferriera Valsabbia mot kommissionen, 209/83, REG 1984, s. 3089, punkt 22; 15 december 1994, Bayer mot kommissionen, C‑195/91 P, REG 1994, s. I‑5619, punkt 31; 18 januari 2005, Zuazaga Meabe mot harmoniseringsbyrån, C‑325/03 P, REG 2005, s. I 403, punkt 25; 8 november 2007, Belgien mot kommissionen, C‑242/07 P, REG 2007, s. I‑9757, punkt 17