Mål T‑195/08

Antwerpse Bouwwerken NV

mot

Europeiska kommissionen

”Offentlig upphandling – Gemenskapsrättsligt anbudsförfarande – Anläggning av en produktionshall för referensmaterial – Förkastande av en anbudssökandes anbud – Talan om ogiltigförklaring – Berättigat intresse av att få saken prövad – Upptagande till sakprövning – Tolkning av ett villkor i förfrågningsunderlaget – Huruvida ett anbud uppfyller villkoren i förfrågningsunderlaget – Utövande av befogenheten att begära förtydligande av anbud – Skadeståndstalan”

Sammanfattning av domen

1.      Talan om ogiltigförklaring – Rättsakter mot vilka talan kan väckas – Begrepp – Rättsakter som har bindande rättsverkningar – Förberedande rättsakter – Omfattas inte

(Artikel 230 EG)

2.      Talan om ogiltigförklaring – Berättigat intresse av att få saken prövad – Fysiska eller juridiska personer

(Artikel 230 fjärde stycket EG)

3.      Europeiska gemenskapernas institutioners offentliga upphandling – Avtal som ingås till följd av en anbudsinfordran – Institutionernas utrymme för skönsmässig bedömning – Domstolsprövning – Gränser

4.      Europeiska gemenskapernas institutioners offentliga upphandling – Avtal som ingås till följd av en anbudsinfordran – Skyldighet för en institution att utöva sin rätt att kontakta en anbudsgivare sedan anbuden öppnats – Villkor

(Kommissionens förordning nr 2342/2002, artikel 148.3)

5.      Europeiska gemenskapernas institutioners offentliga upphandling – Anbudsförfarande

(Rådets förordning nr 1605/2002, artiklarna 89.1 och 100.2 andra stycket; Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/18, artikel 2)

6.      Utomobligatoriskt skadeståndsansvar – Villkor – Rättsstridighet – Skada – Orsakssamband – Ett av villkoren är inte uppfyllt – Skadeståndstalan ogillas i sin helhet

(Artikel 288 andra stycket EG)

1.      Vad gäller mellankommande åtgärder, som syftar till att förbereda beslutet om tilldelning av ett offentligt kontrakt där det görs en utvärdering av de anbud som lämnats in, vilket utarbetas i flera led inom ramen för ett internt förfarande, kan talan om ogiltigförklaring inte väckas mot utvärderingsrapporterna. En sådan talan kan endast väckas mot de åtgärder varigenom kommissionens ställningstagande slutgiltigt slås fast efter detta interna förfarande.

(se punkt 28)

2.      En talan om ogiltigförklaring som har väckts av en enskild kan enligt fast rättspraxis endast upptas till sakprövning om sökanden har ett intresse av att få den aktuella rättsakten ogiltigförklarad. Ett sådant intresse föreligger endast om ogiltigförklaringen av rättsakten i sig kan få rättsliga följder, och om talan således kan medföra en fördel för sökanden.

(se punkt 33)

3.      Kommissionen förfogar över ett stort utrymme för skönsmässig bedömning i fråga om vad som ska beaktas vid ett beslut att tilldela ett kontrakt efter anbudsinfordran. Kommissionen förfogar även över ett stort utrymme för skönsmässig bedömning vad gäller såväl innehåll som tillämpning av regler för att tilldela ett kontrakt efter anbudsinfordran. Även om en upphandlande myndighet är skyldig att klart och tydligt formulera villkoren i en anbudsinfordran, är den inte skyldig att förutse alla tänkbara händelseförlopp, hur sällsynta de än är, som kan uppkomma i praktiken. Ett villkor i förfrågningsunderlaget ska tolkas med avseende på villkorets syfte, uppbyggnad och ordalydelse. När det råder osäkerhet får den berörda upphandlande myndigheten göra en bedömning, från fall till fall, av huruvida ett sådant villkor är tillämpligt, med hänsyn till samtliga relevanta omständigheter. Med beaktande av det stora utrymme för skönsmässig bedömning som kommissionen förfogar över, ska domstolsprövningen begränsas till att avse kontroll av att bestämmelserna för handläggning och för motivering har följts, att de faktiska omständigheterna är materiellt riktiga, att bedömningen inte är uppenbart oriktig och att det inte förekommit maktmissbruk Det ankommer på gemenskapsdomstolen att, inom ramen för en sådan prövning, bland annat fastställa huruvida den tolkning som kommissionen, i egenskap av upphandlande myndighet, gjort av ett villkor i förfrågningsunderlaget är korrekt eller inte.

(se punkterna 49–53)

4.      Enligt artikel 148.3 i förordning nr 2342/2002 om genomförandebestämmelser för budgetförordningen får institutionerna ta initiativ till att kontakta de anbudssökande, om ett anbud behöver klargöras eller om det är fråga om att korrigera materiella fel i utformningen av ett anbud. Det följer härav att denna bestämmelse inte kan tolkas på så sätt att institutionerna är skyldiga att i de begränsade undantagsfall som däri anges kontakta de anbudssökande.

Så skulle endast vara fallet om denna befogenhet enligt allmänna rättsprinciper omfattade en skyldighet för kommissionen att kontakta en anbudssökande. Så är bland annat fallet då ett anbud är oklart formulerat och de av kommissionen kända omständigheterna i målet tyder på att det förmodligen finns en enkel förklaring till tvetydigheten, och att den lätt kan åtgärdas. I ett sådant fall strider det, i princip, mot principen om god förvaltningssed att kommissionen förkastar anbudet utan att utöva sin befogenhet att begära förtydligande. Det skulle strida mot likabehandlingsprincipen att under sådana omständigheter tillerkänna kommissionen ett absolut utrymme för skönsmässig bedömning.

Enligt proportionalitetsprincipen krävs det dessutom att institutionernas rättsakter inte går utöver gränserna för vad som är ändamålsenligt och nödvändigt för att uppnå de mål som eftersträvas, varvid gäller att man när det finns flera ändamålsenliga åtgärder att välja mellan ska använda sig av den åtgärd som är minst betungande och att vållade olägenheter inte får vara orimliga i förhållande till de eftersträvade målen.

Det är emellertid även i rättssäkerhetens intresse nödvändigt att kommissionen ges möjlighet att med säkerhet fastställa innebörden av ett anbud som lämnats inom ramen för ett anbudsförfarande och, särskilt, huruvida det uppfyller villkoren i förfrågningsunderlaget. Om ett anbud är oklart och kommissionen inte har möjlighet att snabbt och effektivt klargöra anbudets verkliga innebörd, har den följaktligen inte något annat val än att förkasta detsamma.

Till slut ankommer det på gemenskapsdomstolen att slutgiltigt avgöra huruvida en anbudssökandes svar på en begäran om klargöranden, som framställts av den upphandlande myndigheten, kan anses utgöra förtydliganden av innehållet i den anbudssökandes anbud, eller om svaren överskrider gränserna och ändrar anbudets lydelse med avseende på de villkor som uppställs i förfrågningsunderlaget.

(se punkterna 54–59)

5.      Den öppenhetsprincip som föreskrivs i både artikel 89.1 i förordning nr 1605/2002 med budgetförordning för Europeiska gemenskapernas allmänna budget och artikel 2 i direktiv 2004/18 om samordning av förfarandena vid offentlig upphandling av byggentreprenader, varor och tjänster ska förenas med skyddet för allmänintresset, offentliga eller privata företags legitima affärsintressen och den lojala konkurrensen, vilket motiverar den möjlighet som föreskrivs i artikel 100.2 andra stycket i budgetförordningen, att underlåta att lämna ut viss information till en anbudssökande vars anbud förkastats när det är nödvändigt för att säkerställa att dessa krav uppfylls.

(se punkt 84)

6.      Ett antal villkor ska vara uppfyllda för att en skadeståndstalan som väckts med stöd av artikel 288 andra stycket EG ska kunna vinna bifall. Det agerande som läggs institutionen till last ska vara rättsstridigt, det ska verkligen föreligga en skada och det ska finnas ett orsakssamband mellan agerandet och den åberopade skadan. Om ett av dessa villkor inte är uppfyllt ska talan ogillas i sin helhet utan att det är nödvändigt att pröva de andra villkoren.

(se punkt 91)