Language of document : ECLI:EU:T:2018:786

Mål T‑207/10

Deutsche Telekom AG

mot

Europeiska kommissionen

”Statligt stöd – Bestämmelser om bolagsskatt som tillåter företag med skattemässig hemvist i Spanien att skriva av det finansiella mervärde som uppstått vid förvärv av aktieinnehav i företag med skattemässig hemvist i utlandet – Beslut i vilket stödet förklaras vara oförenligt med den gemensamma marknaden och enligt vilket stödet delvis ska återkrävas – Bestämmelse som tillåter att stödordningen delvis fortsätter att gälla – Yrkande om att tribunalen ska fastställa att det saknas anledning att döma i målet – Det berättigade intresset av att få saken prövad består – Berättigade förväntningar – Kommissionen har gett tydliga försäkringar – Huruvida förväntningarna kan anses berättigade – De berättigade förväntningarnas tillämplighet i tiden”

Sammanfattning – Tribunalens dom (nionde avdelningen) av den 15 november 2018

1.      Talan om ogiltigförklaring – Berättigat intresse av att få saken prövad – Krav på ett faktiskt intresse – Beslut som förklarar stödet oförenligt med den inre marknaden, som förordnar att stödet delvis ska återbetalas och som gör det möjligt för den aktuella skatteordningen att fortsätta att tillämpas i vissa delar – Sökanden har ett fortsatt intresse att få saken prövad avseende en bestämmelse som tillåter att den omtvistade stödordningen fortsätter att tillämpas, trots den omständighet som uppkommit efter att talan väckts att detta tillstånd inte gäller gentemot konkurrenten

(Artikel 263 FEUF; rådets förordning nr 659/1999, artikel 1 h)

2.      Stöd som ges av en medlemsstat – Återkrav av ett rättsstridigt stöd – Stöd som beviljats i strid med handläggningsreglerna i artikel 108 FEUF – Stödmottagarnas eventuella berättigade förväntningar – Föreligger inte förutom i exceptionella fall – Aktuella berättigade förväntningar med anledning av att kommissionen lämnat specifika, ovillkorliga och samstämmiga garantier – Offentliggörande av beslutet att inleda det formella granskningsförfarandet som undanröjer dessa berättigade förväntningar

(Artiklarna 107.1 och 108.3 FEUF)

3.      Stöd som ges av en medlemsstat – Återkrav av ett rättsstridigt stöd – Stöd som beviljats i strid med handläggningsreglerna i artikel 108 FEUF – Stödmottagarnas eventuella berättigade förväntningar – Föreligger inte förutom i exceptionella fall – Aktuella berättigade förväntningar med anledning av att kommissionen lämnat specifika, ovillkorliga och samstämmiga garantier – De berättigade förväntningarnas tillämplighet i tiden – Åtgärder som vidtagits före den omständighet som gav upphov till förväntningarna – Omfattas

(Artiklarna 107.1 och 108.3 FEUF)

1.      Det ska göras en konkret bedömning av frågan huruvida sökanden fortfarande har ett berättigat intresse av att få saken prövad, varvid det bland annat ska tas hänsyn till konsekvenserna av den påstådda rättsstridigheten och arten av den skada som sökanden påstår sig ha lidit.

Detta intresse följer för det första av sökandens egenskap av klagande och det delvisa avslaget i sak av detta klagomål genom den angripna bestämmelsen.

Sökanden är nämligen en ”intresserad part” i den mening som avses i artikel 1 h i rådets förordning (EG) nr 659/1999 av den 22 mars 1999 om tillämpningsföreskrifter för artikel [108 FEUF] (EGT L 83, 1999, s. 1) i ändrad lydelse, ”vars intressen kan påverkas av att stöd beviljas”, vilka således per definition har ett ”intresse” i det formella granskningsförfarande som ska leda till antagandet av ett beslut av kommissionen och, som en följd därav, mot bakgrund av avslaget på dess klagomål genom nämnda beslut, ett intresse av att överklaga detta beslut som går denne emot. Sökanden är dessutom den intresserade part som har ingett det klagomål som ligger till grund för inledandet av det formella granskningsförfarandet och som, inom ramen för detta klagomål, har angett skälen till varför det ingetts.

Även om det angripna beslutet, och således den angripna bestämmelsen, inte utgör ett uttryckligt svar på sökandens klagomål, angav kommissionen icke desto mindre i detta att, till skillnad från vad sökanden hade angett i sitt klagomål, den omtvistade ordningen kunde fortsätta att tillämpas i vissa däri angivna hypotetiska situationer. Att klagomålet avslås räcker emellertid för att sökanden ska anses ha intresse av att få saken prövad, i den meningen att en ogiltigförklaring av detta avslag på grundval av den enda grund som sökanden har gjort gällande till stöd för sin talan kan ge denne en fördel, nämligen att den omtvistade ordningen förklaras olaglig och förbjuden, inbegripet i de hypotetiska situationer som anges i den angripna bestämmelsen.

Av detta följer att den omständighet som kommissionen har gjort gällande och som påstås ha inträffat efter det att denna talan väcktes – nämligen att konkurrenten inte kunnat åtnjuta den omtvistade ordning som genom det angripna beslutet förklarades olaglig – inte kan leda till att sökandens intresse av att väcka talan mot den angripna bestämmelsen ifrågasätts. Om det förhöll sig annorlunda och i synnerhet om det krävdes att de berörda parterna och särskilt de som låg bakom inledandet av det formella granskningsförfarandet ytterligare skulle styrka deras egenskap av konkurrent till en faktisk mottagare av den omtvistade ordning som granskades i det angripna beslutet, skulle detta medföra en förväxling mellan det väsentliga och främsta villkoret för att ha rätt att väcka talan vid domstol som utgörs av en sökandes berättigade intresse av att få saken prövad, vilket ska vara uppfyllt ända tills förfarandet avslutas, och talerätten, vilka dock utgör två olika kumulativa sakprövningsförutsättningar som en fysisk eller juridisk person ska uppfylla.

Det kan vidare konstateras att sökanden även fortsatt har ett intresse av att yrka ogiltigförklaring av det angripna beslutet för att undvika att den lagstridighet som detta påstås vara behäftat med upprepas i framtiden. Det ska i detta hänseende även betonas att den påstådda lagstridigheten kan upprepas i framtiden oberoende av de omständigheter som gett upphov till sökandens talan, eftersom denna, oberoende av dessa omständigheter, innebär ett ifrågasättande av tolkningen av de allmänna villkoren för tillämpning av principen om skydd för berättigade förväntningar och den tidsmässiga räckvidden av det skydd som kan beviljas enligt denna princip.

(se punkterna 22–32)

2.      Se domen.

(se punkterna 33–46, 108 och 110)

3.      Vad gäller tillämpligheten i tiden av de berättigade förväntningar som stödmottagarna har till ett stöd som beviljats i strid med handläggningsreglerna i artikel 108 FEUF och som uppkommit med anledning av att kommissionen lämnat specifika, ovillkorliga och samstämmiga garantier, ska det göras en åtskillnad mellan dagen för skapandet av de berättigade förväntningarna, som motsvarar den dag då mottagarna fått kännedom om tydliga försäkringar, och föremålet för de berättigade förväntningar som har skapats, vilket kan omfatta transaktioner som ägt rum före detta datum, enligt lydelsen i de tydliga försäkringar som har lämnats.

De berättigade förväntningarna avser emellertid oftast, och särskilt i förevarande fall, bibehållandet av en existerande situation, vilken per definition uppkommit före den akt som gett upphov till förväntningar avseende dess bibehållande. I detta fall medför den akt som gett upphov till de berättigade förväntningarna inte någon retroaktiv verkan, i den meningen att den ger upphov till berättigade förväntningar från och med de tidigare händelserna i fråga, utan den omfattar endast, från och med dess inträde, händelser som inträffat före detta datum samt de framtida verkningarna av dessa.

I annat fall skulle principen om skydd för berättigade förväntningar inte med framgång kunna åberopas för att hindra återkrav av olagligt stöd som till sin art beviljats innan kommissionen, som är bäst lämpad att lämna tydliga, ovillkorliga, samstämmiga och trovärdiga försäkringar, kunnat uttala sig, på ett eller annat sätt, avseende stödets klassificering som statligt stöd och dess förenlighet med den inre marknaden. Artikel 14 i förordning nr 659/1999 skulle således fråntas sin ändamålsenliga verkan.

Denna bedömning ifrågasätts inte av den omständigheten att den omtvistade ordningen i förevarande mål inte har anmälts till kommissionen och att mottagarna av denna ordning endast under exceptionella omständigheter kan ha en berättigad förväntan på att beviljandet av den är lagligt. Det följer visserligen av avsaknaden av exceptionella omständigheter att mottagaren av ett icke-anmält stöd inte kan hysa berättigade förväntningar på att stödet ska vara lagligt och bibehållas. Det följer emellertid av förekomsten av sådana omständigheter att denna mottagare, från det att tydliga försäkringar lämnats som hos stödmottagaren kan skapa grundade förhoppningar avseende stödets laglighet, vilka karaktäriserar dessa exceptionella omständigheter, och under förutsättning att de försäkringar som lämnas inte föreskriver någon begränsning i tiden, inte längre legitimt kan anses ha kunnat känna till det aktuella stödets olaglighet under en viss period. Om det förhöll sig annorlunda skulle detta innebära ett bortseende från tydligheten och trovärdigheten i de försäkringar som lämnats, bland annat när det gäller den tidsmässiga räckvidden av dessa försäkringar, och således ett upphävande av ett av villkoren för erkännande av berättigade förväntningar, vilket när det gäller oanmälda stöd bidrar till att berättigade förväntningar på att detta stöd är lagligt endast erkänns under exceptionella omständigheter. Om endast transaktioner som inträffat efter den akt som gett upphov till förväntningarna skulle omfattas av de berättigade förväntningarna, trots att det i denna akt preciseras att den omfattar tidigare transaktioner, skulle detta nämligen medföra en begränsning av räckvidden av dessa försäkringar i strid med principen om skydd för berättigade förväntningar.

(se punkterna 97–106)