Mål C‑277/11

MM

mot

Minister for Justice, Equality and Law Reform m.fl.

(begäran om förhandsavgörande från High Court (Irland))

”Begäran om förhandsavgörande – Gemensamt europeiskt asylsystem – Direktiv 2004/83/EG – Miniminormer för beviljande av flyktingstatus eller status som alternativt skyddsbehövande – Artikel 4.1 andra meningen – Medlemsstatens samarbete med den sökande för att bedöma de relevanta faktorerna i ansökan – Räckvidd – Huruvida det nationella förfarandet för handläggning av en ansökan om alternativt skydd med anledning av att en ansökan om beviljande av flyktingstatus avslagits är rättsenligt – Iakttagande av de grundläggande rättigheterna – Rätten att yttra sig”

Sammanfattning – Domstolens dom (första avdelningen) av den 22 november 2012

Gränskontroller, asyl och invandring – Asylpolitik – Flyktingstatus eller status som alternativt skyddsbehövande – Direktiv 2004/83 – Nationell lagstiftning som föreskriver två separata och på varandra följande förfaranden för att pröva en asylansökan och en ansökan om alternativt skydd – Skyldighet att garantera rätten att yttra sig i vart och ett av dessa förfaranden

(Rådets direktiv 2004/83, artikel 4.1)

Den berörda medlemsstatens skyldighet att samarbeta med den asylsökande, såsom föreskrivs i artikel 4.1 andra meningen i rådets direktiv 2004/83 om miniminormer för när tredjelandsmedborgare eller statslösa personer skall betraktas som flyktingar eller som personer som av andra skäl behöver internationellt skydd samt om dessa personers rättsliga ställning och om innehållet i det beviljade skyddet, kan inte tolkas så, att om en utlänning ansöker om att beviljas status som alternativt skyddsbehövande efter att ha erhållit avslag på en ansökan om att beviljas flyktingstatus, och den behöriga nationella myndigheten har för avsikt att avslå även den andra ansökan, denna myndighet då är skyldig, innan denna meddelar sitt beslut, att underrätta den berörda personen om sin avsikt att avslå ansökan och därvid ange de argument på vilka den avser att grunda avslagsbeslutet, så att den sökande har möjlighet att anför a sina synpunkter i detta avseende.

När det gäller ett nationellt system som kännetecknas av två separata och på varandra följande förfaranden för prövning av en ansökan om beviljande av flyktingstatus respektive en ansökan om beviljande av status som alternativt skyddsbehövande, ankommer det emellertid på den nationella domstolen att tillse att sökandens grundläggande rättigheter, och i synnerhet rätten att yttra sig, iakttas i vart och ett av dessa förfaranden på ett sådant sätt att den sökande på ett meningsfullt sätt kan framföra sina synpunkter innan något beslut fattas som innebär att det sökta skyddet inte beviljas. I ett sådant system innebär inte det förhållandet att den berörda personen redan i behörig ordning har getts tillfälle att yttra sig i samband med utredningen av hans eller hennes ansökan om flyktingstatus, att denna formföreskrift inte behöver beaktas i samband med förfarandet för prövning av ansökan om alternativt skydd.

Rätten att yttra sig under hela förfarandet, som följer av artiklarna 41, 47 och 48 Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, är nämligen tillämplig i alla förfaranden som kan leda till en rättsakt som går någon emot och ska iakttas även när den tillämpliga lagstiftningen inte uttryckligen föreskriver en sådan formföreskrift. Denna rättighet är följaktigen fullt tillämplig i det förfarande för prövning av en ansökan om beviljande av internationellt skydd som genomförs av den behöriga nationella myndigheten i enlighet med de regler som antagits inom ramen för det gemensamma europeiska asylsystemet. När en medlemsstat har valt att inrätta två separata och på varandra följande förfaranden för att pröva en asylansökan och en ansökan om alternativt skydd, måste den berörda personens rätt att yttra sig, mot bakgrund av dess grundläggande karaktär, till fullo iakttas i båda dessa förfaranden.

(se punkterna 74, 82, 85, 86, 89, 91 och 95 samt domslutet)