Mål T‑158/10

The Dow Chemical Company

mot

Europeiska unionens råd

”Dumpning − Import av etanolamin med ursprung i Förenta staterna − Slutgiltig antidumpningstull − Giltighetstiden för antidumpningsåtgärderna har gått ut − Översyn − Sannolikhet för fortsatt eller återkommande dumpning − Artikel 11.2 i förordning (EG) nr 1225/2009”

Sammanfattning av domen

1.      Gemensam handelspolitik – Skydd mot dumpning – Förfarande för översyn av antidumpningsåtgärder vid giltighetstidens utgång – Bibehållande av en antidumpningsåtgärd – Villkor

(Rådets förordning nr 1225/2009, artikel 11.2 första stycket)

2.      Gemensam handelspolitik – Skydd mot dumpning – Förfarande för översyn av antidumpningsåtgärder vid giltighetstidens utgång – Bibehållande av en antidumpningsåtgärd – Villkor

(Rådets förordning nr 1225/2009, artiklarna 1 och 11.2)

3.      Gemensam handelspolitik – Skydd mot dumpning – Förfarande för översyn av antidumpningsåtgärder vid giltighetstidens utgång – Möjlighet att ändra de berörda åtgärderna – Föreligger inte

(Rådets förordning nr 1225/2009, artikel 11.2)

4.      Gemensam handelspolitik – Skydd mot dumpning – Förfarande för översyn av antidumpningsåtgärder vid giltighetstidens utgång – Bibehållande av en antidumpningsåtgärd – Fortsatt dumpning – Begrepp

(Rådets förordning nr 1225/2009, artikel 11.2)

1.      Av artikel 11.2 första stycket i grundförordningen om antidumpning nr 1225/2009 framgår, för det första, att som huvudregel ska en åtgärd upphöra efter fem år, medan det är ett undantag att den fortsätter att gälla. Vidare framgår det att frågan huruvida en sådan åtgärd ska fortsätta att gälla beror på utfallet av en bedömning av konsekvenserna av åtgärdens upphörande, det vill säga av en prognos som grundar sig på antaganden beträffande den framtida utvecklingen av situationen på den berörda marknaden. Slutligen framgår det av denna bestämmelse att endast den möjligheten att dumpningen eller skadan fortsätter eller återkommer inte är ett tillräckligt skäl för att en åtgärd ska fortsätta att gälla, eftersom det krävs att sannolikheten för att dumpningen eller skadan fortsätter eller återkommer faktiskt har konstaterats i en undersökning som har utförts av behöriga myndigheter.

(se punkt 22)

2.      Det finns ingen definition av begreppet dumpning, i den mening som avses i artikel 11.2 i grundförordningen om antidumpning nr 1225/2009. Med hänsyn till nämnda förordnings systematik och till att det inte finns något som talar för motsatsen, ska begreppet dumpning i artikel 11.2 i nämnda förordning emellertid anses ha samma betydelse som begreppet dumpning enligt dess definition i artikel 1 i samma förordning, vilken rör ”principerna”.

När det i artikel 1 i grundförordningen, och särskilt i artikel 1.1 och 1.2, talas om dumpning görs detta med avseende på en vara som övergått till fri omsättning i unionen. Det är när denna vara blir föremål för dumpning och orsakar en skada som institutionerna, förutsatt att övriga villkor också är uppfyllda, kan vidta antidumpningsåtgärder.

(se punkterna 40 och 41)

3.      Institutionerna kan när de tillämpar artikel 11.2 i grundförordningen om antidumpning nr 1225/2009 välja mellan att bibehålla gällande åtgärder eller låta dem upphöra. De kan inte ändra nämnda åtgärder för att exempelvis beakta att vissa företag inte ägnat sig åt dumpning.

(se punkt 43)

4.      Begreppet fortsatt dumpning i artikel 11.2 i grundförordningen om antidumpning nr 1225/2009 omfattar dumpning av den berörda produkten från ett tredjeland och inte endast vissa företags dumpning.

Rådet begår härvid en uppenbart oriktig bedömning om den förklarar att en dumpning har fortsatt under översynsperioden och att det därför är sannolikt att dumpningen kommer att fortsätta, när importen från sökanden står för den största delen av importen från det berörda tredje landet under översynsperioden, och denna import har skett utan dumpning. Eftersom rådet borde ha konstaterat att den vägda genomsnittliga dumpningsmarginalen för importen av produkten i fråga med ursprung i detta tredje land var negativ, kan det inte komma fram till slutsatsen att dumpningen fortsatt under översynsperioden eller att det är sannolikt att dumpningen kommer att fortsätta. Rådet måste i en sådan situation styrka att det är sannolikt att dumpningen kommer att återuppstå.

(se punkterna 44, 45 och 47)