DOM AV EUROPEISKA UNIONENS PERSONALDOMSTOL

(första avdelningen)

den 8 februari 2012

Mål F‑23/11

AY

mot

Europeiska unionens råd

”Personalmål – Tjänstemän – Befordran – Befordringsförfarandet 2010 – Jämförelse av kvalifikationerna – Vidareutbildning och certifiering har inte beaktats – Felaktig rättstillämpning”

Saken:      Talan enligt artikel 270 FEUF, vilken är tillämplig på Euratomfördraget enligt dess artikel 106a, genom vilken AY bland annat yrkat ogiltigförklaring av rådets beslut att inte befordra honom till lönegrad AST 9 i befordringsförfarandet 2010 och skadestånd för den skada han påstår sig ha lidit.

Avgörande:      Rådets beslut att inte befordra sökanden till lönegrad AST 9 i befordringsförfarandet 2010 ogiltigförklaras. Det saknas anledning att döma i saken vad avser sökandens andrahandsyrkande. Talan ogillas i övrigt. Rådet ska ersätta samtliga rättegångskostnader.

Sammanfattning

1.      Tjänstemän – Befordran – Jämförelse av kvalifikationerna – Skyldighet som åligger tillsättningsmyndigheten – Bevisbörda

(Tjänsteföreskrifterna, artikel 45)

2.      Tjänstemän – Befordran – Befordringsbara tjänstemän – Tjänstemän som blivit godkända på certifieringsproven – Rätt till befordran – Föreligger inte

(Tjänsteföreskrifterna, artiklarna 45 och 45a)

3.      Tjänstemän – Befordran – Jämförelse av kvalifikationer – Administrationens utrymme för skönsmässig bedömning – Omständigheter som kan beaktas – Godkännande i certifieringsproven

(Tjänsteföreskrifterna, artiklarna 24a, 43, 45.1 och 45a)

4.      Tjänstemän – Talan – Skadeståndstalan – Ogiltigförklaring av den angripna rättsakten – Adekvat gottgörelse för ideell skada – Gränser

(Tjänsteföreskrifterna, artikel 91)

1.      Om det föreligger ett antal tillräckligt samstämmiga indicier som stöder den icke befordrade tjänstemannens argumentation om avsaknaden av en riktig jämförelse av de befordringsbara tjänstemännens kvalifikationer ankommer det på institutionen att, genom objektiva fakta som kan bli föremål för domstolsprövning, bevisa att den har efterlevt de skyddsregler som genom artikel 45 i tjänsteföreskrifterna ges tjänstemän som är befordringsbara och att den har gjort en sådan jämförelse.

(se punkt 25)

Hänvisning till

Förstainstansrätten: 30 januari 1992, Schönherr mot ESK, T-25/90, punkt 25

2.      Den omständigheten i sig att en tjänsteman i tjänstegrupp AST har valts ut för att följa ett utbildningsprogram och att denna tjänsteman har blivit godkänd i certifieringsproven, vilket enligt artikel 45 i tjänsteföreskrifterna innebär att tjänstemannen kan tillsättas i tjänstegrupp AD, ger inte tjänstemannen någon rätt till befordran till en högre lönegrad i tjänstegruppen AST och inte heller något automatiskt företräde.

(se punkt 26)

3.      Tillsättningsmyndigheten kan inte, utan att åsidosätta artikel 45.1 i tjänsteföreskrifterna, underlåta att beakta certifieringen av tjänstemän vid den jämförelse av deras kvalifikationer som myndigheten ska göra i ett befordringsförfarande.

För det fösta utgör certifiering av tjänstemän i tjänstegrupp AST nämligen per definition vidareutbildning av de berörda tjänstemännen i den mening som avses i artikel 24a i tjänsteföreskrifterna. För det andra ska tillsättningsmyndigheten, i enlighet med artikel 24a i tjänsteföreskrifterna, beakta den vidareutbildning som tjänstemannen genomgått under sin karriär. Denna skyldighet kommer bland annat till uttryck i karriärutvecklingsrapporterna, vilka avser kompetens, prestationsförmåga och uppträdande i tjänsten samt upprättas med tillämpning av artikel 43 i tjänsteföreskrifterna. För det tredje är befordran ett led i en tjänstemans karriärutveckling. I ett befordringsförfarande är tillsynsmyndigheten således skyldig att beakta de befordringsbara tjänstemännens vidareutbildning såsom en del av tjänstemännens kvalifikationer. Dessa kvalifikationer återspeglas bland annat i karriärutvecklingsrapporten, vilken är en av de tre faktorer som enligt vad som uttryckligen anges i artikel 45.1 i tjänsteföreskrifterna ska beaktas vid den jämförelse av kvalifikationerna som görs vid urvalet av de tjänstemän som ska befordras.

Härav framgår att tillsynsmyndigheten inte, vid jämförelsen av de befordringsbara tjänstemännens kvalifikationer, kan underlåta att beakta den omständigheten att en tjänsteman har valts ut för att delta i ett utbildningsprogram i syfte att certifieras och att denna tjänsteman har blivit godkänd i proven, vilket visar att han eller hon har följt utbildningsprogrammet på ett framgångsrikt sätt. Denna skyldighet gör sig särskilt gällande i fråga om ett utbildningsprogram för tjänstemän i tjänstegrupp AST som ger tjänstmännen möjlighet att tillsättas på en tjänst i tjänstegrupp AD, eftersom deltagande i ett sådant utbildningsprogram nämligen – i enlighet med de villkor som fastställts i artikel 45a i tjänsteföreskrifterna, särskilt punkt 2 första stycket i denna artikel – är förbehållet de tjänstemän i tjänstegrupp AST som ”väljs ut” på grundval av sina betygsrapporter och utbildningsnivå samt tjänstens behov.

(se punkterna 27–32)

4.      Ogiltigförklaringen av en rättsstridig administrativ rättsakt kan i sig utgöra adekvat och, i princip, tillräcklig gottgörelse för den ideella skada som en tjänsteman kan ha lidit.

Ogiltigförklaringen av en sådan rättsakt kan emellertid inte utgöra fullständig ersättning för en ideell skada, om rättsakten innehåller en bedömning av den berörda personens förmåga eller beteende som skulle kunna skada denne, när ogiltigförklaringen har förlorat all ändamålsenlig verkan, eller när den begångna rättsstridigheten är särskilt allvarlig.

(se punkterna 41 och 42)

Hänvisning till

Personaldomstolen: 14 juli 2011, Petrilli mot kommissionen, F-98/07, punkt 28 och där angiven rättspraxis.