Talan väckt den 19 juli 2012 - T&L Sugars och Sidul Açúcares mot kommissionen

(Mål T-335/12)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: T&L Sugars Ltd (London, Förenade kungariket) och Sidul Açúcares, Unipessoas Lda (Santa Iria de Azóia, Portugal) (ombud: advokaten D. Waelbroeck, och D. Slater, solicitor)

Svarande: Europeiska kommissionen samt Europeiska unionen, företrädd av Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökandena yrkar att tribunalen ska

förklara att förevarande ansökan om ogiltigförklaring enligt artikel 263 fjärde stycket FEUF och/eller förklaring om rättsstridighet enligt artikel 277 FEUF avseende förordningarna 367/2012, 397/2012, 356/2012, 382/2012, 444/2012 och 485/2012 kan prövas i sak och är välgrundade,

ogiltigförklara kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 367/2012 av den 27 april 2012 om nödvändiga åtgärder vad gäller utsläppande på unionsmarknaden av ytterligare kvantiteter socker och isoglukos utöver kvoterna till nedsatt överskottsavgift under regleringsåret 2011/2012 (EUT L 116, s. 12),

ogiltigförklara kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 397/2012 av den 8 maj 2012 om fastställande av en tilldelningskoefficient, avslag på nya ansökningar och om avslutande av ansökningsperioden för tillgängliga ytterligare kvantiteter socker producerat utöver kvoten och avsett för försäljning på unionsmarknaden till nedsatt överskottsavgift under regleringsåret 2011/12 (EUT L 123, s. 35),

ogiltigförklara kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 1239/2011 (EUT L 318, s. 4), i dess lydelse enligt kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 356/2012 vad gäller anbudsperioden inom den andra och de därpå följande delanbudsinfordringarna för regleringsåret 2011/2012 för import av socker till nedsatt tullsats (EUT L 113, s. 4),

ogiltigförklara kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 382/2012 av den 3 maj 2012 om den minimitullsats för socker som ska fastställas för den femte delanbudsinfordran inom de anbudsförfaranden som inletts genom genomförandeförordning (EU) nr 1239/2011 (EUT L 119, s. 41),

ogiltigförklara kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 444/2012 av den 24 maj 2012 om den minimitullsats för socker som ska fastställas för den sjätte delanbudsinfordran inom de anbudsförfaranden som inletts genom genomförandeförordning (EU) nr 1239/2011 (EUT L 135, s. 61), och

ogiltigförklara kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 485/2012 av den 7 juni 2012 om den minimitullsats för socker som ska fastställas för den sjunde delanbudsinfordran inom de anbudsförfaranden som inletts genom genomförandeförordning (EU) nr 1239/2011 (EUT L 148, s. 24), eller

i andra hand, i) förklara att talan om rättssstridighetsförklaring avseende artiklarna 186 a och 187 i förordning 1234/2007² kan prövas i sak och är välgrundad och förklara att dessa bestämmelser är rättsstridiga samt ogiltigförklara de angripna förordningarna, vilka direkt eller indirekt grundar sig på dessa bestämmelser, och ii) förklara att talan om rättsstridighetsförklaring avseende förordning 367/2012 samt förordning 1239/2011, i dess lydelse enligt förordning 356/2012, kan prövas i sak och är välgrundad,

förplikta EU, företrädd av kommissionen, att ersätta all skada som sökandena har lidit till följd av att kommissionen åsidosatt sina rättsliga skyldigheter och fastställa ersättningsbeloppen för den ska som sökandena åsamkades under perioden 30 januari till 24 juni 2012 till 75 051 236 euro plus ytterligare skada för sökanden därefter, eller ett alternativt belopp som återspeglar den skada som sökandena har lidit eller kommer att lida och som de kommer att visa under förfarandet gång särskilt för att kunna ta tillbörlig hänsyn till framtida skada,

ålägga betalning av ränta motsvarande Europeiska centralbankens reporänta plus 2 procentenheter eller annan räntesats som tribunalen anser lämplig, på det belopp som ska betalas, från dagen för tribunalens dom tills betalning sker, och

förplikta kommissionen att ersätta samtliga rättegångskostnader.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökandena åtta grunder.

Första grunden: Åsidosättande av icke-diskrimineringsprincipen. Å ena sidan föreskriver förordning 367/2012 en fast, allmänt tillämplig överskottsavgift på 211 euro per ton, det vill säga mindre än hälften av det brukliga 500 euro per ton, tillämplig på en specifik kvantitet (250 000 ton) socker, jämnt fördelad endast mellan sökande som förädlar sockerbetor. Å andra sidan föreskriver förordning 1239/2011, i dess lydelse enligt 356/2012, en okänd, oförutsägbar tullsats, som enbart ska tillämpas på vinnare av auktionsförfaranden (vilka kan vara förädlare av sockerrör, förädlare av sockerbetor eller vilken annan tredje man som helst) och med en icke preciserad totalsumma. Tullsatsen fastställdes senast till 312,60 euro per ton, alltså nästan 50 procent högre än överskottsavgiften för förädlare av sockerbetor. Skillnaden mellan rättsakterna kan inte bli tydligare. Faktum är att samtliga aspekter av dessa åtgärder diskriminerar förädlare av sockerrör och främjar förädlare av sockerbetor.

Andra grunden: Åsidosättande av förordning 1234/2007 och avsaknad av rättslig grund. Kommissionen har, beträffande förordning 367/2012, ingen som helst behörighet att öka kvoterna, utan är tvärtom skyldig att ålägga höga, avskräckande avgifter på att släppa ut socker som överskrider kvoterna på EU-marknaden. Vad gäller skatteauktionerna saknar kommissionen uppenbart mandat och behörighet att vidta sådana åtgärder, vilka aldrig förutsågs i den grundläggande lagstiftningen.

Tredje grunden: Åsidosättande av rättssäkerhetsprincipen. Kommissionen har skapat ett system där tullar inte är förutsägbara och inte fastställs enligt konsekventa, objektiva kriterier, utan i stället fastställs utifrån en subjektiv betalningsvilja (och dessutom hos aktörer som i detta avseende är underkastade högst olikartade krav och incitament) utan någon faktisk koppling till de faktiska produkter som importeras.

Fjärde grunden: Åsidosättande av proportionalitetsprincipen. Kommissionen kunde enkelt ha vidtagit mindre restriktiva åtgärder för att hantera den bristande tillgången och som inte enbart hade drabbat importförädlare.

Femte grunden: Åsidosättande av skyddet för berättigade förväntningar. Sökandena hade berättigade skäl att vänta sig att kommissionen skulle använda de verktyg som finns tillgängliga i förordning 1234/2007 för att återställa rårörsockerförsörjningen för förädling. Sökandena hade också berättigade skäl att vänta sig att kommissionen skulle bevara balansen mellan importförädlare och inhemska sockerproducenter.

Sjätte grunden: Åsidosättande av omsorgsprincipen och principen om god förvaltningssed. Kommissionens åtgärder var uppenbart olämpliga mot bakgrund av den bristande tillgången. Kommissionen borde i stället ha lättat på importrestriktionerna för sockerrörsförädlare. I stället ökade kommissionen den inhemska produktionen och villkorade tillgången till extra import med erläggande av oförutsägbara skatter med karaktär av straffskatter.

Sjunde grunden: Åsidosättande av artikel 39 FEUF. Kommissionen åsidosatte två av målen i den fördragsbestämmelsen.

Åttonde grunden: Åsidosättande av kommissionens förordning 1006/2011. Tullarna för vitt socker är bara marginellt högre än för råsocker. Skillnaden är ungefär 30 euro per ton, klart mindre än skillnaden på 80 euro mellan schablonimporttullen för förädlat socker (419 euro) och råsocker för förädling (339 euro) enligt kommissionens förordning 1006/2011.

Sökandena anför vidare, till stöd för sin skadeståndstalan, att kommissionen grovt och uppenbart överskred sitt utrymme för skönsmässig bedömning enligt förordning 1234/2007 genom passivitet och olämpligt handlande. Kommissionen underlåtenhet att vidta lämpliga åtgärder utgör dessutom ett uppenbart åsidosättande av en rättsregel "ägnad av ge enskilda rättigheter". Kommissionen åsidosatte i synnerhet de allmänna EU-principerna om rättssäkerhet, icke-diskriminering, proportionalitet, berättigade förväntningar, omsorgsplikt och god förvaltningssed.

____________

¹ - Rådets förordning (EG) nr 1234/2007 av den 22 oktober 2007 om upprättande av en gemensam organisation av jordbruksmarknaderna och om särskilda bestämmelser för vissa jordbruksprodukter (enda förordningen om de gemensamma organisationerna av marknaden) (EUT L 299, s. 1).

² - Kommissionens förordningar (EU) nr 1006/2011 av den 27 september 2011 om ändring av bilaga I till rådets förordning (EEG) nr 2658/87 om tulltaxe- och statistiknomenklaturen och om Gemensamma tulltaxan (EUT L 282, s. 1).