Mål T‑334/12
Plantavis GmbH
och
NEM, Verband mittelständischer europäischer Hersteller und Distributoren von Nahrungsergänzungsmitteln & Gesundheitsprodukten eV
mot
Europeiska kommissionen
och
Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (Efsa)
”Konsumentskydd – Hälsopåståenden om livsmedel – Förordning (EU) nr 432/2012 – Talan om ogiltigförklaring – Regleringsakt som inte medför genomförandeåtgärder – Villkoret direkt berörd – Upptagande till sakprövning – Förordning (EG) nr 1924/2006 – Invändning om rättsstridighet – Register över hälsopåståenden”
Sammanfattning – Tribunalens dom (åttonde avdelningen) av den 12 juni 2015
1. Talan om ogiltigförklaring – Sakprövningsförutsättningar – Talan riktad mot den angripna rättsaktens upphovsman – Talan om ogiltigförklaring av en av kommissionen antagen rättsakt som väckts mot ett unionsorgan – Avvisning
(Artikel 49 FEUF)
2. Talan om ogiltigförklaring – Fysiska eller juridiska personer – Begreppet regleringsakt i den mening som avses i artikel 263 fjärde stycket FEUF – Varje rättsakt med allmän räckvidd med undantag av lagstiftningsakter – Kommissinens förordning om fastställande av en förteckning över godkända hälsopåståenden om livsmedel – Omfattas
(Artikel 263.4 FEUF; kommissionens förordning nr 432/2012)
3. Talan om ogiltigförklaring – Fysiska eller juridiska personer – Rättsakter som berör dem direkt och personligen – Villkoret direkt berörd – Kriterier – Kommissinens förordning om fastställande av en förteckning över godkända hälsopåståenden om livsmedel – Sökanden har inte exakt angett vilka påståenden som kan påverka dess rättsliga ställning – Villkoret direkt berörd ej uppfyllt – Avvisning
(Artikel 263 fjärde stycket FEUF; Europaparlamentets och rådets förordning nr 1924/2006, artikel 28.5 och 28.6; kommissionens förordning (EG) nr 432/2012)
4. Invändning om rättsstridighet – Accessorisk natur – Talan i huvudsaken kan inte upptas till prövning – Invändningen kan inte upptas till prövning
(Artikel 277 FEUF)
5. Talan om ogiltigförklaring – Rättsakter mot vilka talan kan väckas – Begrepp – Rättsakter som har bindande rättsverkningar – Kommissionens förteckning över näringspåståenden och hälsopåståenden om livsmedel – Rättsakt av rent informativ karaktär – Omfattas inte
(Artikel 263 FEUF; Europaparlamentets och rådets förordning nr 1924/2006, skäl 31 och artikel 20)
6. Talan om ogiltigförklaring – Rättsakter mot vilka talan kan väckas – Begrepp – Rättsakter som har bindande rättsverkningar – Förberedande rättsakter – Omfattas inte – Vetenskapligt yttrande från Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (Efsa) lämnat på begäran av kommissionen för bedömning av hälsopåståenden – Rättsakt som inte är avsedd att ha rättsverkningar – Omfattas inte
(Artikel 263 FEUF, Europaparlamentets och rådets förordning nr 1924/2006, artikel 13.3)
1. Se domen.
(se punkt 20)
2. Begreppet regleringsakt i den mening som avses i artikel 263 fjärde stycket FEUF ska förstås som alla akter som har allmän giltighet, med undantag för lagstiftningsakter. Förordning (EU) nr 432/2012 om fastställande av en förteckning över andra godkända hälsopåståenden om livsmedel än sådana som avser minskad sjukdomsrisk och barns utveckling och hälsa utgör en regleringsakt.
Kommissionen utövade nämligen sina genomförandebefogenheter när den antog nämnda förordning inom ramen för det föreskrivande förfarandet med kontroll varför förordningen följaktligen inte utgör en lagstiftningsakt. Förordning nr 432/2012 har dessutom allmän räckvidd, eftersom den är tillämplig på objektivt bestämda situationer och medför rättsverkningar för en allmänt och abstrakt angiven personkrets.
(se punkterna 24‒27)
3. Villkoret direkt berörd i den mening som avses i artikel 263 fjärde stycket FEUF är uppfyllt enbart om den ifrågasatta akten har direkt inverkan på sökandens rättsliga ställning, och akten inte lämnar något utrymme för skönsmässig bedömning för dem till vilka akten riktar sig och som ska genomföra den, vilket innebär att genomförandet ska ha en rent automatisk karaktär och följa redan av unionslagstiftningen utan att några mellanliggande regler tillämpas.
Beträffande en talan som väcks mot förordning nr 432/2012 om fastställande av en förteckning över andra godkända hälsopåståenden om livsmedel än sådana som avser minskad sjukdomsrisk och barns utveckling och hälsa, ankommer det på sökanden att, i syfte att styrka att vederbörande är direkt berörd i den mening som avses i artikel 263 fjärde stycket FEUF, identifiera de påståenden som berörs av nämnda förordning och som inverkar negativt på sökandens rättsliga ställning. Närmare bestämt ankommer det på sökanden att styrka att vederbörande vid den tidpunkt då talan väcktes vid tribunalen, i kommersiella meddelanden avseende sina produkter, använde påståenden som var förbjudna till följd av förordning nr 432/2012. I det avseendet ankommer det inte på unionsdomstolen att efterforska och identifiera påståenden som eventuellt skulle kunna utgöra grund för att fastställa att talan kan tas upp till sakprövning, särskilt inte när det rör sig om närmare 2 000 hälsopåståenden, däribland 222 som godkänts och 1 719 som förbjudits.
I den mån de påståenden som berör sökanden omfattas av förteckningen över påståenden under handläggning, vilket innebär att de fortfarande väntar på bedömning och att kommissionen ännu inte har fattat något slutgiltigt beslut angående huruvida de ska godkännas eller förbjudas, kan de inte bli föremål för en talan om ogiltigförklaring. Påståenden under handläggning omfattas nämligen fortfarande av det rättssystem som de omfattades av innan förordning nr 432/2012 antogs. Företag som berörs av dessa påståenden kan således fortsätta att använda dem i sin saluföring av livsmedel enligt artikel 28.5 och 28.6 i förordning nr 1924/2006 om näringspåståenden och hälsopåståenden om livsmedel.
(se punkterna 28, 30, 32 och 36)
4. Se domen.
(se punkterna 50 och 51)
5. Det är endast åtgärder som har sådana bindande rättsverkningar som kan påverka sökandens intressen, genom att klart förändra sökandens rättsliga ställning, som utgör sådana rättsakter och beslut som kan bli föremål för en talan om ogiltigförklaring enligt artikel 263 FEUF. Vid bedömningen av om en rättsakt eller ett beslut ger upphov till sådana verkningar ska hänsyn tas till dess innehåll i sak.
Det register över godkända hälsopåståenden som kommissionen har upprättat i enlighet med artikel 20 i förordning nr 1924/2006 om näringspåståenden och hälsopåståenden om livsmedel utgör inte i sig en rättsakt mot vilka en talan kan väckas med stöd av artikel 263 FEUF. Det framgår nämligen av skäl 31 i förordning nr 1924/2006 att registret över godkända hälsopåståenden utgör ett kommunikationsmedel som ska främja öppenhet och spridning av uppgifter för att undvika ansökningar om påståenden som redan har varit föremål för bedömning. Även om registret innehåller uppgifter om rättsakter som antagits på området för näringspåståenden och hälsopåståenden, är det trots allt inte ägnat att ha rättsverkningar gentemot tredjeman.
(se punkterna 56, 58 och 59)
6. Yttranden och rekommendationer från unionens institutioner, organ och byråer är uttryckligen undantagna från tillämpningsområdet för artikel 263 FEUF och kan följaktligen inte bli föremål för en talan om ogiltigförklaring. Vidare, när det handlar om rättsakter eller beslut som utarbetas i flera steg, är det i princip endast en åtgärd som, med uteslutande av de mellanliggande beslut som är ämnade att förbereda det slutgiltiga beslutet, slutgiltigt anger institutionens inställning vid förfarandets slut, som utgör en rättsakt mot vilken talan kan föras.
Vad beträffar vetenskapliga yttranden från Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (Efsa), vilka publiceras efter en utvärdering enligt det förfarande som föreskrivs i artikel 13.3 i förordning nr 1924/2006, angående näringspåståenden och hälsopåståenden om livsmedel, utgör dessa enligt nämnda bestämmelser preliminära åtgärder i förfarandet som inte påverkar tredjemans rättsliga ställning. Efsa ska nämligen avge yttranden när detta föreskrivs i relevant lagstiftning. I sådana fall är Efsa inte behörig att anta rättsakter med rättslig verkan, utan de enda rättsakter mot vilka talan kan väckas utgörs av dem som innehåller kommissionens slutliga beslut med avseende på huruvida de undersökta påståendena ska godkännas eller inte. Efsas utvärderingar i samband med förfarandet enligt artikel 13.3 i förordning nr 1924/2006 kan således inte bli föremål för en talan med stöd av artikel 263 FEUF.
(se punkterna 61‒64)