Language of document : ECLI:EU:C:2013:639

Mål C‑121/12 P

Bernhard Rintisch

mot

Byrån för harmonisering inom den inre marknaden
(varumärken, mönster och modeller) (harmoniseringsbyrån)

”Överklagande – Gemenskapsvarumärke – Förordning (EG) nr 40/94 – Artikel 74.2 – Förordning (EG) nr 2868/95 – Regel 50.1 första och tredje styckena – Invändning från innehavaren av ett äldre varumärke – Varumärkets förekomst – Bevisning som ingetts till stöd för invändningen efter utgången av den utsatta fristen – Beslut att inte beakta – Överklagandenämndens utrymme för skönsmässig bedömning – Bestämmelse i vilken något annat anges – Omständigheter som utgör hinder för att beakta ytterligare eller kompletterande bevis”

Sammanfattning – Domstolens dom (fjärde avdelningen) av den 3 oktober 2013

1.        Gemenskapsvarumärke – Överklagande – Överklagande av ett beslut som meddelats av harmoniseringsbyråns invändningsenhet – Överklagandenämndens prövning – Räckvidd – Omständigheter och bevisning som inte åberopats eller ingetts till stöd för invändningen inom den utsatta fristen – Beaktande – Överklagandenämndens utrymme för skönsmässig bedömning – Bestämmelse i vilken något annat anges saknas

(Rådets förordning nr 40/94, artikel 74.2; kommissionens förordning nr 2868/95, artikel 1 reglerna 20.1 och 50.1)

2.        Gemenskapsvarumärke – Överklagande – Överklagande av ett beslut som meddelats av harmoniseringsbyråns invändningsenhet – Överklagandenämndens prövning – Räckvidd – Omständigheter och bevisning som inte åberopats eller ingetts till stöd för invändningen inom den utsatta fristen – Beaktande – Överklagandenämndens utrymme för skönsmässig bedömning

(Rådets förordning nr 40/94, artikel 74.2; kommissionens förordning nr 2868/95, artikel 1 regel 19.2 a ii)

3.        Överklagande – Grunder – Precis kritik mot en punkt i tribunalens resonemang och rättsliga grunder som till stöd för överklagandet saknas – Avvisning

(Artikel 256 FEUF; domstolens stadga, artikel 58 första stycket; domstolens rättegångsregler, artikel 112.1 c)

1.        I artikel 74.2 i förordning nr 40/94 om gemenskapsvarumärken föreskrivs det att Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (harmoniseringsbyrån) inte behöver beakta omständigheter eller bevis som part inte åberopat eller ingett i rätt tid. Det följer av bestämmelsens lydelse att parterna – som regel och såvida inget annat föreskrivs – har möjlighet att åberopa omständigheter och inge bevisning även efter utgången av de tidsfrister som gäller enligt bestämmelserna i förordning nr 40/94 och att harmoniseringsbyrån inte på något sätt är förhindrad att beakta omständigheter och bevisning som således har åberopats respektive ingetts för sent. Genom att det i ovannämnda bestämmelse anges att harmoniseringsbyrån i ett sådant fall ”inte behöver” beakta sådana bevis tillerkänns harmoniseringsbyrån nämligen ett stort utrymme för att skönsmässigt besluta, med angivande av en motivering till sitt beslut, huruvida dessa bevis ska beaktas eller inte.

Visserligen innehåller regel 50.1 första stycket i förordning nr 2868/95 om genomförande av förordning nr 40/94 en princip om att bestämmelserna om förfaranden vid den avdelning som har fattat det beslut mot vilket överklagandet riktas ska gälla för förfaranden vid överklagandenämnden i tillämpliga delar. I bestämmelsens tredje stycke uppställs dock en specialregel om ett undantag från den principen. Specialregeln gäller särskilt för de förfaranden vid överklagandenämnden som avser beslut av invändningsenheten, och den anger vad som gäller vid överklagandenämnden när omständigheter och bevis har åberopats eller ingetts efter utgången av de frister som har fastställts i första instans. Det är således regel 50.1 tredje stycket i förordning nr 2868/95 om genomförande av förordning nr 40/94 som ska tillämpas på denna särskilda fråga under förfarandet för överklagande av invändningsenhetens beslut, och inte bestämmelserna om förfarandet vid invändningsenheten, av vilka regel 20.1 i förordning nr 2868/95 är en.

Av lydelsen i regel 50.1 tredje stycket i förordning nr 2868/95 framgår att överklagandenämnden, om överklagandet gäller ett beslut av invändningsenheten, ska begränsa prövningen av överklagandet till de sakförhållanden och de bevis som läggs fram inom de tidsfrister som fastställts av invändningsenheten, såvida inte nämnden anser att ytterligare eller kompletterande sakförhållanden och bevis bör beaktas i enlighet med artikel 74.2 i förordning nr 40/94. Således föreskriver förordning nr 2868/95 – uttryckligen – att överklagandenämnden, när den prövar ett överklagande av ett beslut från en invändningsenhet, förfogar över det utrymme för skönsmässig bedömning som följer av regel 50.1 tredje stycket i förordning nr 2868/95 och artikel 74.2 i förordning nr 40/94 när det gäller att besluta huruvida ytterligare eller kompletterande sakförhållanden och bevis som inte har åberopats respektive ingetts inom de tidsfrister som fastställts av invändningsenheten ska beaktas.

(se punkterna 22–24, 29, 30, 32 och 33)

2.        I artikel 74.2 i förordning nr 40/94 om gemenskapsvarumärken föreskrivs det att harmoniseringsbyrån inte behöver beakta omständigheter eller bevis som part inte åberopat eller ingett i rätt tid. Det följer av bestämmelsens lydelse att parterna – som regel och såvida inget annat föreskrivs – har möjlighet att åberopa omständigheter och inge bevisning även efter utgången av de tidsfrister som gäller enligt bestämmelserna i förordning nr 40/94 och att harmoniseringsbyrån inte på något sätt är förhindrad att beakta omständigheter och bevisning som således har åberopats respektive ingetts för sent. Genom att det i ovannämnda bestämmelse anges att harmoniseringsbyrån i ett sådant fall ”inte behöver” beakta sådana bevis tillerkänns harmoniseringsbyrån nämligen ett stort utrymme för att skönsmässigt besluta, med angivande av en motivering till sitt beslut, huruvida dessa bevis ska beaktas eller inte.

Det kan framför allt vara befogat att harmoniseringsbyrån inom ramen för ett invändningsförfarande beaktar omständigheter och bevisning som åberopats respektive ingetts för sent när byrån anser dels att det som har åberopats och ingetts för sent vid ett första påseende förefaller kunna få en faktisk inverkan på utgången i invändningsförfarandet, dels att det inte föreligger några hinder för ett sådant beaktande med hänsyn till på vilket stadium i förfarandet som dessa omständigheter och denna bevisning har åberopats respektive ingetts och under vilka omständigheter det har skett.

Vad gäller en invändning som görs med stöd av ett nationellt registrerat varumärke innehåller regel 19.2 a ii) i förordning nr 2868/95 om genomförande av förordning nr 40/94 en noggrann och uttömmande uppräkning av de bevis för förekomst, giltighet och omfattning av skyddet för detta varumärke som behöver ges in under invändningsförfarandet. Således anses varje klagande redan före ingivandet av invändningen ha känt till exakt vilka handlingar vederbörande behövde ge in till stöd för den. Härav följer att överklagandenämnden under dessa förhållanden ska använda sitt utrymme för skönsmässig bedömning restriktivt och endast kan godta ett för sent ingivande av sådan bevisning om omständigheterna under vilka detta har skett kan motivera klagandens dröjsmål med att lägga fram den bevisning som krävs.

Överklagandenämnden har vidare ingen skyldighet att vid sin skönsmässiga bedömning med stöd av artikel 74.2 i förordning nr 40/94 pröva samtliga tre kriterier som nämns ovan om det räcker med att pröva ett av dem för att konstatera att överklagandenämnden inte ska beakta den för sent ingivna bevisningen.

(se punkterna 22–24, 39, 40 och 45)

3.        Se domen.

(se punkt 50)