PERSONALDOMSTOLENS DOM
(andra avdelningen)
den 28 juni 2007
Mål F-38/06
Irène Bianchi
mot
Europeiska utbildningsstiftelsen (ETF)
”Personalmål – Tillfälligt anställda – Tillfällig anställning – Utebliven förlängning – Bristande arbetsinsats – Motiveringsskyldighet – Uppenbart oriktig bedömning”
Saken: Talan väckt med stöd av artiklarna 236 EG och 152 EA, genom vilken Irène Bianchi yrkar bland annat ogiltigförklaring av ETF:s beslut av den 24 oktober 2005 att inte förnya hennes anställningsavtal som tillfälligt anställd samt ersättning för de skador hon påstår sig ha åsamkats av det omtvistade beslutet.
Avgörande: Talan ogillas. Vardera parten skall bära sin rättegångskostnad.
Sammanfattning
1. Tjänstemän – Beslut som påverkar en tjänstemans administrativa ställning
(Tjänsteföreskrifterna, artikel 26)
2. Tjänstemän – En institutions interna direktiv
3. Tjänstemän – Tillfälligt anställda – Rekrytering – Förlängning av ett avtal om tidsbegränsad anställning
(Anställningsvillkoren för övriga anställda, artikel 47 b)
1. Artikel 26 första stycket i tjänsteföreskrifterna syftar till att säkerställa tjänstemannens rätt till försvar genom att undvika att de beslut som fattas av tillsättningsmyndigheten och som påverkar hans administrativa ställning och hans karriär grundas på sådana omständigheter beträffande hans kompetens, prestationsförmåga eller uppförande som inte nämns i hans personalakt. Ett beslut som grundar sig på sådana omständigheter strider således mot garantierna i tjänsteföreskrifterna och måste ogiltigförklaras på grund av att det har fattats till följd av att rättsstridigt förfarande.
Det är visserligen beklagligt att handlingar som avses i artikel 26 i tjänsteföreskrifterna inte har lagts till personalakten, med den omständigheten innebär inte att grund föreligger för att ogiltigförklara ett beslut om den berörda har beretts tillfälle att före antagandet av beslutet yttra sig över uppgifterna i nämnda handlingar och faktiskt fått ta del av innehållet i dem före klagandefristens utgång, och på så sätt kunnat tillvarata sin rätt till försvar på ungefär samma villkor som om de omtvistade handlingarna hade lagts till personalakten.
(se punkterna 45, 46 och 48)
Hänvisning till domstolen den 3 februari 1971 i mål 21/70, Rittweger mot kommissionen, REG 1971, s. 7, punkterna 29–41; förstainstansrätten den 30 november 1993 i mål T‑78/92, Perakis mot parlamentet, REG 1993, s. II‑1299, punkt 27; förstainstansrätten den 9 februari 1994 i mål T‑109/92, Lacruz Bassols mot domstolen, REGP 1994, s. I‑A‑31 och II‑105, punkt 68; förstainstansrätten den 6 februari 2003 i mål T‑7/01, Pyres mot kommissionen, REGP 2003, s. I‑A‑37 och II‑239, punkt 70
2. En institutions förslag till riktlinjer för personalen, som varken har färdigställts eller formellt antagits av administrationen, och vars innehåll bara är av upplysande karaktär, utgör inte ett beslut som ger rättigheter och skyldigheter för de personer det avser. Den omständigheten att förslaget publicerats på administrationens intranät och att administrationen i praktiken har tillämpat den i förslaget angivna fristen vid varsel om uppsägning eller utebliven förlängning av ett avtal om tillfällig anställning innebär inte att det för den sistnämnda skall anses utgöra en bindande rättsakt ägnad att ge personalen individuella rättigheter.
(se punkterna 80 och 81)
3. Den behöriga myndigheten förfogar över ett stort utrymme för skönsmässig bedömning när den skall avgöra huruvida en tidsbegränsat anställd tjänstemans avtal skall förlängas och gemenskapsdomstolarnas kontroll skall vara begränsad till att pröva om det har förekommit uppenbara fel eller maktmissbruk vid bedömningen av tjänstens intresse.
Med hänsyn till den behöriga myndighetens omsorgsplikt, ska den, när den fattar beslut angående en anställd, ta hänsyn till alla uppgifter som kan påverka dess beslut, särskilt den anställdes intresse. Detta krav anses uppfyllt när den anställde bereds tillfälle att göra gällande sina intressen under ett samtal med den myndighet som sedermera skall fatta beslut om att inte förlänga avtalet och när beslutet fattas i samråd med dels den tjänst vid vilken den berörda personen har arbetat, dels den tjänst vid vilken densamme skulle ha tjänstgjort om avtalet hade förnyats. En tillfälligt anställd har nämligen ingen rätt till förlängning av sitt avtal, utan en förlängning utgör endast en möjlighet, vilken är avhängig av att den ligger i tjänstens intresse.
(se punkterna 92–94 och 96–98)
Hänvisning till domstolen den 29 juni 1993 i mål C‑298/93 P, Klinke mot domstolen, REG 1993, s. I‑3009, punkt 38; förstainstansrätten den 18 april 1996 i mål T‑13/95, Kyrpitsis mot CES, REGP s. I‑A‑167 och II‑503, punkt 52 ; förstainstansrätten den 12 december 2000 i mål T‑223/99, Dejaiffe mot harmoniseringsbyrån, REGP 2000, s. I‑A‑277 och II‑1267, punkterna 51 och 53 ; förstainstansrätten den 6 februari 2003 i mål T‑7/01, Pyres mot kommissionen, REGP 2003, s. I‑A‑37 och II‑239, punkterna 51 och 64 ; förstainstansrätten den 1 mars 2005 i mål T‑258/03, Mausolf mot Europol, REGP2005, s. I‑A‑45 och II‑189, punkt 49