Mål T‑262/09

Safariland LLC

mot

Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (harmoniseringsbyrån)

”Gemenskapsvarumärke – Invändningsförfarande – Ansökan om registrering som gemenskapsvarumärke av figurmärket FIRST DEFENSE AEROSOL PEPPER PROJECTOR – Relativt registreringshinder – Artikel 8.3 i förordning (EG) nr 207/2009 – Harmoniseringsbyråns skyldighet att följa en dom om ogiltigförklaring av ett beslut från en av dess överklagandenämnder – Rätten till försvar – Motiveringsskyldighet – Artiklarna 63.2, 65.6, 75 och 76 i förordning nr 207/2009”

Sammanfattning av domen

1.      Gemenskapsvarumärke – Överklagande – Talan vid gemenskapsdomstolen – Åtgärder för att följa en dom om ogiltigförklaring av ett beslut från överklagandenämnden – Nytt beslut

(Rådets förordning nr 207/2009, artikel 65.6)

2.      Gemenskapsvarumärke – Definition och förvärv av gemenskapsvarumärke – Relativa registreringshinder – Ombud eller företrädare för varumärkesinnehavaren som ansöker om registrering av märket i sitt eget namn utan innehavarens medgivande – Ombud eller företrädare – Begrepp

(Rådets förordning nr 207/2009, artikel 8.3)

3.      Gemenskapsvarumärke – Definition och förvärv av gemenskapsvarumärke – Relativa registreringshinder – Ombud eller företrädare för varumärkesinnehavaren som ansöker om registrering av märket i sitt eget namn utan innehavarens medgivande – Avtalsrelation som upphör vid tidpunkten för registreringsansökan – Tillämplighet av artikel 8.3 i förordning nr 207/2009 – Villkor

(Rådets förordning nr 207/2009, artikel 8.3)

4.      Gemenskapsvarumärke – Överklagande – Talan vid gemenskapsdomstolen – Åtgärder för att följa en dom om ogiltigförklaring av ett beslut från överklagandenämnden – Ny prövning av överklagandet – Iakttagande av rätten till försvar

(Rådets förordning nr 207/2009, artiklarna 63.2 och 75)

5.      Gemenskapsvarumärke – Förfarandebestämmelser – Motivering av beslut – Artikel 75 första meningen i förordning nr 207/2009 – Samma innebörd som i artikel 253 EG – Överklagandenämndens motivering är underförstådd – Tillåtlighet – Villkor

(Artikel 253 EG; rådets förordning nr 207/2009, artikel 75 första meningen)

1.      För att fullgöra sin skyldighet enligt artikel 65.6 i förordning nr 207/2009 om gemenskapsvarumärken, närmare bestämt att vidta de åtgärder som är nödvändiga för att följa tribunalens dom om ogiltigförklaring av ett beslut från en av överklagandenämnderna, är harmoniseringsbyrån skyldig att se till att överklagandet prövas i ett nytt beslut från en av överklagandenämnderna. Detta kan ske genom att ärendet återförvisas till den överklagandenämnd som antog det angripna beslutet.

(se punkt 42)

2.      Det föreskrivs i artikel 8.3 i förordning nr 207/2009 om gemenskapsvarumärken att ett varumärke inte får registreras när ett ombud eller en företrädare för varumärkesinnehavaren ansöker om registrering av detta i sitt eget namn utan innehavarens medgivande, om ombudet eller företrädaren inte kan visa fog för sitt handlande.

Orden ”ombud” respektive ”företrädare” i artikel 8.3 i förordning nr 207/2009 ska – såsom föreskrivs i riktlinjerna för invändningsförfarandet vid harmoniseringsbyrån avseende registreringsansökningar utan medgivande av ombuden för varumärkesinnehavaren – ges en vid tolkning. Orden ska därvid tolkas så, att de omfattar varje form av relation grundad på en avtalsöverenskommelse enligt vilken den ena parten företräder den andra partens intressen, vilket gäller oberoende av hur avtalsrelationen mellan innehavaren eller uppdragsgivaren och den som ansökt om gemenskapsvarumärket ska kvalificeras. Enligt dessa riktlinjer räcker det, vid tillämpningen av artikel 8.3 i förordning nr 207/2009, att det finns ett avtal om affärssamarbete som kan ge upphov till en förtroenderelation genom att varumärkessökanden, uttryckligen eller underförstått, åläggs en allmän förtroende- och lojalitetsplikt med beaktande av varumärkesinnehavarens intressen. Det måste emellertid finnas ett avtal mellan parterna. Om varumärkessökanden handlar helt oberoende, utan att någon relation med innehavaren har upprättats, kan vederbörande inte anses vara ett ombud enligt artikel 8.3 i samma förordning. En vanlig köpare eller kund till innehavaren kan således inte anses vara ett ombud eller en företrädare enligt artikel 8.3 i samma förordning, eftersom sådana personer inte har någon särskild förtroendeplikt gentemot varumärkesinnehavaren.

(se punkterna 60 och 64)

3.      Det föreskrivs i artikel 8.3 i förordning nr 207/2009 om gemenskapsvarumärken att ett varumärke inte får registreras när ett ombud eller en företrädare för varumärkesinnehavaren ansöker om registrering av detta i sitt eget namn utan innehavarens medgivande, om ombudet eller företrädaren inte kan visa fog för sitt handlande.

Vad gäller frågan huruvida avtalsrelationen hade upphört vid tidpunkten för registreringsansökan är det inte nödvändigt att avtalet mellan parterna fortfarande är i kraft när registreringsansökan lämnas in. Artikel 8.3 i förordning nr 207/2009 är tillämplig även på avtal som har löpt ut vid tidpunkten för ansökan om registrering av gemenskapsvarumärke, under förutsättning att det har förlöpt en sådan tidsperiod att det är berättigat att anta att förtroende- och tillitsplikten fortfarande existerade vid tidpunkten för ansökan om registrering av gemenskapsvarumärket. Denna vida tolkning av artikel 8.3 i förordning nr 207/2009 syftar till att skydda varumärkesinnehavaren även efter det att den avtalsrelation som gav upphov till en förtroendeplikt har upphört.

(se punkterna 60 och 65)

4.      Varken i förordning nr 207/2009 om gemenskapsvarumärken eller i förordning nr 2868/95 om genomförande av förordning nr 40/94 föreskrivs det något särskilt förfarande vid överklagandenämnderna för sådana fall då tribunalen har ogiltigförklarat ett beslut och återförvisat ärendet till överklagandenämnderna. Överklagandenämnden är således inte skyldig att på nytt låta de berörda parterna yttra sig. En sådan skyldighet kan enbart följa av den allmänna principen i gemenskapsrätten om iakttagande av rätten till försvar, som kommer till uttryck i artikel 75 andra meningen i förordning nr 207/2009.

Artikel 75 andra meningen innebär inte på något sätt ett krav på att sökanden, efter det att harmoniseringsbyrån har återupptagit förfarandet till följd av att tribunalen har ogiltigförklarat ett beslut från överklagandenämnden, på nytt ska anmodas att inkomma med yttrande angående de faktiska och rättsliga omständigheter med avseende på vilka sökanden redan har haft alla möjligheter att yttra sig, nämligen inom ramen för det tidigare skriftliga förfarandet. Akten i ärendet övertas i detta avseende i befintligt skick av fjärde överklagandenämnden.

(se punkterna 83 och 84)

5.      Harmoniseringsbyråns beslut ska enligt artikel 75 första meningen i förordning nr 207/2009 vara motiverade. Denna skyldighet har samma innebörd som den som föreskrivs i artikel 253 EG, och dess syfte är dels att de som berörs därav ska kunna få kännedom om skälen för den vidtagna åtgärden, så att de kan göra gällande sina rättigheter, dels att unionsdomstolen ska kunna pröva beslutets lagenlighet.

Bedömningen av om motiveringen av ett beslut uppfyller dessa krav ska inte ske endast utifrån beslutets ordalydelse utan även utifrån sammanhanget och samtliga rättsregler på det ifrågavarande området.

Det kan emellertid inte heller krävas att överklagandenämnderna lämnar en uttömmande redogörelse för vart och ett av de resonemang som parterna fört. Motiveringen kan således vara underförstådd, under förutsättning att motiveringen ger dem som berörs av beslutet möjlighet att få kännedom om skälen för överklagandenämndens beslut och den behöriga domstolen tillräckligt underlag för att utföra sin prövning.

(se punkterna 90–92)