Mål T‑122/04

Outokumpu Oyj och Luvata Oy

mot

Europeiska gemenskapernas kommission

”Konkurrens – Konkurrensbegränsande samverkan – Marknaden för kopparrör för industriellt bruk – Beslut i vilket en överträdelse av artikel 81 EG konstateras – Fastställande av priser och uppdelning av marknader – Böter – Den relevanta marknadens storlek – Försvårande omständigheter – Upprepning av överträdelse”

Sammanfattning av domen

1.      Konkurrens – Böter – Belopp – Fastställande – Tillämpliga bestämmelser – Riktlinjer som beslutats av kommissionen

(Rådets förordning nr 17, artikel 15.2; kommissionens meddelande 98/C 9/3)

2.      Förfarande – Ansökan genom vilken talan väckts – Grund som avser åsidosättande av en bestämmelse som inte uttryckligen angetts i ansökan

(Domstolens stadga, artikel 21; förstainstansrättens rättegångsregler, artikel 44)

3.      Konkurrens – Böter – Belopp – Fastställande – Kriterier – Överträdelsens allvar – Försvårande omständigheter – Upprepning av överträdelse

(Artikel 65 KS; artikel 81 EG; rådets förordning nr 17, artikel 15.2; kommissionens meddelande 98/C 9/3, punkt 2)

4.      Konkurrens – Böter – Belopp – Fastställande – Kriterier – Överträdelsens allvar – Försvårande omständigheter – Upprepning av överträdelse

(Rådets förordning nr 17, artikel 15.2; kommissionens meddelande 98/C 9/3, punkt 2)

5.      Konkurrens – Böter – Belopp – Fastställande – Kriterier – Överträdelsens allvar – Den relevanta produktmarknadens storlek – Beaktande

(Rådets förordning nr 17, artikel 15.2; kommissionens meddelande 98/C 9/3, punkt 1 A)

1.      Det ankommer på förstainstansrätten att, vid kontrollen av att de böter som den berörde har ålagts för överträdelse av gemenskapens konkurrensregler är rättsenliga, pröva huruvida kommissionen har använt sitt utrymme för skönsmässig bedömning i enlighet med den metod som har angetts i riktlinjerna för beräkning av böter som döms ut enligt artikel 15.2 i förordning nr 17 och artikel 65.5 i EKSG-fördraget och, om rätten skulle konstatera att kommissionen har avvikit från denna metod, att pröva huruvida avvikelsen är befogad och tillräckligt motiverad.

Den begränsning av kommissionens utrymme för skönsmässig bedömning som kommissionen själv har infört, genom att anta riktlinjerna, är nämligen inte oförenlig med det förhållandet att institutionen alltjämt har ett betydande utrymme för skönsmässig bedömning. Riktlinjerna präglas i flera avseenden av flexibilitet, som gör det möjligt för kommissionen att utöva sitt utrymme för skönsmässig bedömning i enlighet med bestämmelserna i förordning nr 17, såsom de har tolkats av domstolen.

Inom sådana områden som fastställande av bötesbeloppet, där kommissionen har ett utrymme för skönsmässig bedömning, exempelvis i fråga om i vilken mån beloppet ska höjas för upprepade överträdelser, är prövningen av bedömningarnas rättsenlighet dessutom begränsad till en prövning av att det inte har förekommit någon uppenbart oriktig bedömning.

Kommissionens utrymme för skönsmässig bedömning och dess egen begränsning av detta utgör i princip inte heller något hinder för att gemenskapsdomstolen utövar sin obegränsade behörighet. Gemenskapsdomstolen får således upphäva, sätta ned eller höja det bötesbelopp som företagen har ålagts av kommissionen.

(se punkterna 33–36)

2.      Det följer av rättspraxis samt av artikel 21 i domstolens stadga och artikel 44 i förstainstansrättens rättegångsregler att en sökande inte är skyldig att ange vilka artiklar i fördraget eller vilka allmänna rättsprinciper som åberopas. Det räcker med att de faktiska omständigheterna samt sökandens grunder och yrkanden anges i ansökan, så att svaranden faktiskt kan tillvarata sina intressen och så att förstainstansrätten kan utöva sin prövningsrätt.

Inom ramen för en talan om upphävande eller nedsättning av det bötesbelopp som ett företag ålagts genom ett beslut av kommissionen för överträdelse av gemenskapens konkurrensregler, ska en grund genom vilken det för första gången i repliken har åberopats att likabehandlingsprincipen har åsidosatts, med hänsyn till kommissionens beslutspraxis, tas upp till sakprövning, när det framgår av ansökan att sökanden har påtalat höjningen av bötesbeloppet, bland annat med hänsyn till de höjningar som kommissionen har företagit i sina tidigare beslut.

(se punkt 53)

3.      För att kunna fastställa att det rör sig om upprepade överträdelser vid tillämpningen av artikel 81 EG, får kommissionen ta hänsyn till överträdelser som har konstaterats enligt EKSG-fördraget. Genom de grundläggande fördragen har det nämligen införts en enda rättsordning i vilken Euratomfördraget utgör, och EKSG-fördraget till och med den 23 juli 2002 utgjorde, en lex specialis som avviker från EG‑fördraget, som är en lex generalis. Vidare föreskrivs förbudet mot konkurrensbegränsande samverkan i bestämmelser som motsvarar varandra, nämligen artikel 81 EG och artikel 65 KS, i vilka, även om de finns i två olika fördrag, det hänvisas till identiska rättsliga begrepp. Det finns slutligen ingenting i riktlinjerna för beräkning av böter som döms ut enligt artikel 15.2 i förordning nr 17 och artikel 65.5 i EKSG-fördraget som säger att begreppet ”överträdelser av samma typ” ska tolkas på så sätt att kommissionen, för att kunna fastställa att det rör sig om upprepade överträdelser vid tillämpningen av artikel 81 EG, inte får ta hänsyn till överträdelser som har konstaterats enligt EKSG-fördraget.

(se punkterna 55 och 57)

4.      Begreppet upprepade överträdelser förutsätter endast att en överträdelse av gemenskapens konkurrensregler tidigare har kunnat fastställas. Det förhållandet att särskilda omständigheter motiverade ett tidigare beslut att inte ålägga böter hindrar följaktligen inte kommissionen att konstatera att det rör sig om upprepade överträdelser. Dessutom är sådana särskilda omständigheter med nödvändighet enbart hänförliga till det tidigare beslutet och de har inget samband med det berörda företagets benägenhet att undandra sig konkurrensreglerna. Dessa omständigheter kan följaktligen inte beaktas såvitt avser fastställandet av höjningen av böterna för upprepade överträdelser.

(se punkterna 58 och 64)

5.      Vid bedömningen av hur allvarlig en överträdelse av gemenskapens konkurrensregler är i syfte att fastställa utgångsbeloppet för de böter som ett företag ska åläggas, får kommissionen ta hänsyn till storleken på den berörda marknaden, dock utan att vara skyldig att göra det. Kommissionen kan för detta ändamål beakta omsättningen på den relevanta marknaden. Det finns inget giltigt skäl till att denna omsättning ska beräknas med uteslutande av vissa produktionskostnader. Det finns nämligen inom alla industrisektorer kostnader som utgör en naturlig del i framställningen av slutprodukten och som producenten inte kan kontrollera, men som inte desto mindre utgör en väsentlig del av producentens samtliga verksamheter och som följaktligen inte kan uteslutas från dennes omsättning vid fastställandet av böternas utgångsbelopp. Den omständigheten att priset på en råvara utgör en stor del av slutpriset för den färdiga produkten eller att risken för variationer i priserna på en råvara är högre än för andra råvaror påverkar inte denna slutsats.

(se punkterna 76, 78 och 82)