Mål C‑489/14

A

mot

B

(begäran om förhandsavgörande,

framställd av High Court of Justice (England & Wales)

”Begäran om förhandsavgörande – Civilrättsligt samarbete – Domstols behörighet och erkännande och verkställighet av domar i äktenskapsmål och mål om föräldraansvar – Förordning (EG) nr 2201/2003 – Litispendens – Artiklarna 16, 19.1 och 19.3 – Förfarande om hemskillnad i en medlemsstat och förfarande om äktenskapsskillnad i en annan medlemsstat – Behörighet för den domstol vid vilken talan först har väckts – Begreppet ’fastställd’ behörighet – Avslutande av det första förfarandet och inledande av ett nytt förfarande avseende äktenskapsskillnad i den första medlemsstaten – Följder – Tidsskillnad mellan medlemsstaterna – Verkan på förfarandet för väckande av talan vid domstolarna”

Sammanfattning – Domstolens dom (tredje avdelningen) av den 6 oktober 2015

1.        Civilrättsligt samarbete – Domstols behörighet och erkännande och verkställighet av domar i äktenskapsmål och mål om föräldraansvar – Förordning nr 2201/2003 – Bestämmelser i denna förordning som anses motsvara bestämmelser i förordning nr 44/2001 och Brysselkonventionen – Tolkning av dessa bestämmelser i överensstämmelse med domstolens praxis avseende förordning nr 44/2001 och Brysselkonventionen

(Konventionen av den 27 september 1968; rådets förordningar nr 44/2001 och nr 2201/2003)

2.        Civilrättsligt samarbete – Domstols behörighet och erkännande och verkställighet av domar i äktenskapsmål och mål om föräldraansvar – Förordning nr 2201/2003 – Behörighet i fråga om hemskillnad, äktenskapsskillnad och annullering av äktenskap – Litispendens – Villkor – Samma sak – Omfattas inte

(Rådets förordning nr 2201/2003, artikel 19.1 och 19.2)

3.        Civilrättsligt samarbete – Domstols behörighet och erkännande och verkställighet av domar i äktenskapsmål och mål om föräldraansvar – Förordning nr 2201/2003 – Behörighet i fråga om hemskillnad, äktenskapsskillnad och annullering av äktenskap – Litispendens – Begreppet ”fastställd behörighet”

(Rådets förordning nr 2201/2003, artikel 19.1)

4.        Civilrättsligt samarbete – Domstols behörighet och erkännande och verkställighet av domar i äktenskapsmål och mål om föräldraansvar – Förordning nr 2201/2003 – Behörighet i fråga om hemskillnad, äktenskapsskillnad och annullering av äktenskap – Litispendens – Förfarandet vid den domstol där talan först har väckts upphör innan talan väcks vid den andra domstolen – Litispendens föreligger ej

(Rådets förordning nr 2201/2003, artikel 19.1 och 19.3)

1.        Se domen.

(se punkt 27)

2.        När det gäller fastställandet av huruvida det föreligger ett fall av litispendens framgår det av artikel 19.1 i förordning nr 2201/2003 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar i äktenskapsmål och mål om föräldraansvar samt om upphävande av förordning nr 1347/2000 att det, vad gäller äktenskapsmål, inte krävs att talan vid domstolarna i olika medlemsstater rör samma sak. Det är visserligen av betydelse att båda förfarandena rör samma parter, men förfarandena kan röra olika saker, förutsatt att de avser hemskillnad, äktenskapsskillnad eller annullering av äktenskap. Denna tolkning vinner stöd av en jämförelse mellan artikel 19.1 och 19.2 i förordning nr 2201/2003. Av denna jämförelse framgår att det endast är med avseende på tillämpningen av artikel 19.2, vilken rör talan om föräldraansvar, som det krävs att båda fallen av talan rör samma sak. Det kan följaktligen föreligga ett fall av litispendens när det vid två domstolar i olika medlemsstater väckts en talan om hemskillnad respektive en talan om äktenskapsskillnad eller när båda avser äktenskapsskillnad.

(se punkt 33)

3.        När det vid två domstolar i olika medlemsstater väckts en talan om hemskillnad respektive en talan om äktenskapsskillnad eller när båda avser äktenskapsskillnad och parterna är desamma räcker det, för att det ska anses fastställt att den domstol vid vilken talan först väckts är behörig, i den mening som avses i artikel 19.1 i förordning nr 2201/2003 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar i äktenskapsmål och mål om föräldraansvar samt om upphävande av förordning nr 1347/2000, att den domstolen inte ex officio förklarat sig obehörig och att ingen av parterna invänt mot rättens behörighet före eller senast vid den tidpunkt då det gjorts ett ställningstagande som enligt nationell rätt är att betrakta som det första svaromålet vid den domstolen.

(se punkterna 33 och 34)

4.        När det gäller förfaranden avseende hemskillnad och äktenskapsskillnad mellan samma parter vid domstolar i två medlemsstater, ska artikel 19.1 och 19.3 i förordning nr 2201/2003 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar i äktenskapsmål och mål om föräldraansvar samt om upphävande av förordning nr 1347/2000 tolkas så, att i en situation – där förfarandet vid den domstol där talan först har väckts i den första medlemsstaten avslutats efter det att talan väckts vid den andra domstolen i den andra medlemsstaten – är kriterierna för litispendens inte längre uppfyllda och följaktligen ska behörigheten för den domstol vid vilken talan först har väckts inte anses ha fastställts.

För att det ska anses föreligga ett fall av litispendens krävs det nämligen att dessa förfaranden pågår samtidigt vid domstolar i olika medlemsstater. När två förfaranden har inletts vid domstolar i olika medlemsstater försvinner, för det fall ett av målen avskrivs, risken för motstridiga avgöranden och därigenom fallet av litispendens i den mening som avses i artikel 19 i förordning nr 2201/2003. Av detta följer att även om det under det första förfarandet fastställts att den domstol vid vilken talan först har väckts är behörig föreligger det inte längre litispendens och följaktligen anses inte denna behörighet fastställd. Den domstol vid vilken talan väckts senare anses i ett sådant fall, vid dagen för avskrivningen, bli den domstol vid vilken talan först har väckts.

Under sådana förhållanden saknar sökandens agerande i det första förfarandet, bland annat hans eventuellt bristande omsorg, betydelse vid fastställandet av huruvida behörigheten är fastställd för den domstol vid vilken talan först väcktes. Det saknar också betydelse att det föreligger en tidsskillnad mellan de berörda medlemsstaterna, vilken gör att det är möjligt att väcka talan vid domstol i den första medlemsstaten innan det är möjligt att väcka talan vid domstol i den andra medlemsstaten. Vidare saknar det betydelse att förfarandet vid den domstol där talan först väckts i den första medlemsstaten avslutades mycket kort tid innan ett tredje förfarande inleddes vid en domstol i den första medlemsstaten.

(se punkterna 37, 38, och 43–47 samt domslutet)