Language of document : ECLI:EU:T:2021:221

TRIBUNALENS DOM (fjärde avdelningen)

den 28 april 2021 (*)

”Personalmål – EESK:s personal – Tillfälligt anställda – Beslut att inte omklassificera – Talan om ogiltigförklaring – Tidsfrist för klagomål – Bevisbördan för att tidsfristen har löpt ut – Rättsakt som går någon emot – Upptagande till prövning – Likabehandling – Rättssäkerhet – Skadeståndstalan – Ideell skada”

I mål T‑843/19,

Paula Correia, Woluwe-Saint-Étienne (Belgien), företrädd av advokaterna L. Levi och M. Vandenbussche,

sökande,

mot

Europeiska ekonomiska och sociala kommittén (EESK), företrädd av M. Pascua Mateo, X. Chamodraka och K. Gambino, samtliga i egenskap av ombud, biträdda av advokaten B. Wägenbaur,

svarande,

angående en talan enligt artikel 270 FEUF dels om ogiltigförklaring av EESK:s beslut, vilket antogs vid ett datum som sökanden inte kände till och som hon fick kännedom om den 12 april 2019, att inte omklassificera sökanden till lönegrad AST 7 vid omklassificeringsförfarandet för år 2019, dels om ersättning för den ideella skada som hon lidit till följd av detta beslut,

meddelar

TRIBUNALEN (fjärde avdelningen),

sammansatt av ordföranden S. Gervasoni samt domarna P. Nihoul och R. Frendo (referent),

justitiesekreterare: handläggaren L. Ramette,

efter den skriftliga delen av förfarandet och förhandlingen den 13 januari 2021,

följande

Dom

 Bakgrunden till tvisten

1        Europeiska ekonomiska och sociala kommittén (EESK) är ett rådgivande organ som består av företrädare för organisationer för arbetsgivare och löntagare och andra företrädare för det civila samhället, särskilt inom socioekonomiska områden, medborgerliga områden, fackområden och kulturella områden. EESK består av tre grupper, nämligen arbetsgivargruppen (nedan kallad grupp I), arbetstagargruppen och gruppen ”Mångfald Europa”. Var och en av dessa grupper har sitt eget sekretariat till vilket tillfälligt anställda rekryteras enligt artikel 2 c i anställningsvillkoren för övriga anställda i Europeiska unionen (nedan kallade anställningsvillkoren för övriga anställda).

2        Den 11 juli 2000 anställdes sökanden, Paula Correia, som tillfälligt anställd i lönegrad C 3 (nu AST 4) vid grupp I, genom ett avtal om tillsvidareanställning, i den mening som avses i artikel 2 c i anställningsvillkoren för övriga anställda. I avtalet angavs att hon skulle träda i tjänst den 1 september 2000.

3        Den 9 januari 2008 omklassificerades sökanden från lönegrad AST 4, löneklass 5, till lönegrad AST 5, löneklass 1, med verkan från och med den 1 januari 2007. Den 18 januari 2016 omklassificerades hon från lönegrad AST 5, löneklass 3, till lönegrad AST 6, löneklass 1, med verkan från och med den 1 januari 2016.

4        Den 26 mars 2019 hölls ett möte mellan sökanden och ordföranden för grupp I (nedan kallat mötet den 26 mars 2019). Den 28 mars 2019 hölls ett möte mellan sökanden och direktören för EESK:s avdelning E för ”Personal och ekonomi” (nedan kallade ”mötet den 28 mars 2019” respektive ”personalavdelningen”).

5        Den 12 april 2019 deltog sökanden i ett möte med sin enhetschef angående betygsförfarandet för år 2018 (nedan kallat mötet den 12 april 2019).

6        Den 10 juli 2019 ingav sökanden ett klagomål (nedan kallat klagomålet) med stöd av artikel 90.2 i tjänsteföreskrifterna för tjänstemän i Europeiska unionen (nedan kallade tjänsteföreskrifterna) mot beslutet att inte omklassificera henne till lönegrad AST 7 år 2019 (nedan kallat det angripna beslutet). I klagomålet angav hon bland annat att hon inte kände till när detta beslut hade antagits.

7        Den 21 oktober 2019 skickade EESK en skrivelse till sökanden i syfte att informera henne om att den myndighet som är behörig att sluta anställningsavtal vid EESK (nedan kallad anställningsmyndigheten) inte skulle kunna besvara hennes klagomål inom den frist som föreskrivs i artikel 90.2 i tjänsteföreskrifterna.

8        Klagomålet blev föremål för ett tyst avslag den 10 november 2019.

9        Den 16 januari 2020 meddelade EESK sökanden att hennes klagomål hade avslagits (nedan kallat beslutet om klagomålet).

 Förfarandet och parternas yrkanden

10      Genom ansökan som inkom till tribunalens kansli den 12 december 2019 väckte sökanden förevarande talan. Svaromål, replik och duplik inkom den 16 mars, den 30 juni respektive den 17 juli 2020.

11      Sökanden har yrkat att tribunalen ska

–        ogiltigförklara det angripna beslutet,

–        förplikta EESK att ersätta den ideella skada som detta beslut orsakat, vilken i överensstämmelse med rätt och billighet (ex aequo et bono) uppskattas till 2 000 euro, och

–        förplikta EESK att ersätta rättegångskostnaderna.

12      EESK har yrkat att tribunalen ska

–        ogilla talan, och

–        förplikta sökanden att ersätta rättegångskostnaderna.

13      Genom skrivelse som inkom till tribunalens kansli den 5 januari 2021 avgav sökanden två yttranden avseende förhandlingsrapporten, varav den ena avsåg frågan huruvida ett möte hade ägt rum den 28 mars 2019.

14      Parterna utvecklade sin talan och svarade på tribunalens frågor vid förhandlingen den 13 januari 2021.

15      När det gäller den skrivelse som avses i punkt 13 ovan angav sökanden vid förhandlingen att hon avstod från att bestrida att ett möte hade ägt rum den 28 mars 2019, men bestred syftet med nämnda möte. Som svar på sökandens yttranden avseende förhandlingsrapporten ingav EESK vid förhandlingen ett e‑postmeddelande av den 15 mars 2019 från ordföranden för grupp I till EESK:s generalsekreterare (nedan kallad generalsekreteraren). Syftet med att inge meddelandet var att fastställa vad som avhandlats vid mötet den 28 mars 2019 (nedan kallat e‑postmeddelandet av den 15 mars 2019). Sökanden gjorde gällande att denna handling inte kunde tillåtas som bevisning, eftersom den hade getts in för sent. Tribunalen lade denna handling till handlingarna i målet, utan att föregripa prövningen av huruvida den kunde tillåtas som bevisning.

 Rättslig bedömning

 Huruvida talan kan tas upp till prövning

16      EESK har i sitt svaromål framställt en invändning om rättegångshinder med motiveringen att sökanden inte ingett sitt klagomål mot det angripna beslutet inom den tremånadersfrist som föreskrivs i artikel 90.2 i tjänsteföreskrifterna. EESK har i detta avseende hävdat att ordföranden för grupp I, vid mötet den 26 mars 2019, hade informerat sökanden om sitt beslut att inte föreslå generalsekreteraren att sökanden skulle omklassificeras under förfarandet för år 2019. Endast detta beslut utgör en rättsakt som kan anses gå sökanden emot, eftersom hon har förlorat alla möjligheter till omklassificering år 2019, vilket innebär att det klagomål som ingavs den 10 juli 2019, liksom förevarande talan, inte kan tas upp till sakprövning.

17      Sökanden har invänt mot EESK:s invändning om rättegångshinder och har i huvudsak gjort gällande att mötet den 26 mars 2019 endast avsåg återupprättande av hennes karriär och inte hennes omklassificering. Vid förhandlingen tillade hon att eftersom det rörde sig om ett informellt möte kunde mötet inte anses ha utgjort ett lämpligt tillfälle för att delge henne ett individuellt beslut, i den mening som avses i artikel 25 andra stycket i tjänsteföreskrifterna. Eftersom besluten om omklassificering av tillfälligt anställda som tjänstgör vid EESK inte offentliggörs, är det dessutom omöjligt för sökanden att veta vid vilken tidpunkt det angripna beslutet antogs. Sökanden har framhållit att hon indirekt fick kännedom därom vid mötet den 12 april 2019 avseende betygsförfarandet för år 2018.

18      Sökanden anser därför att hennes klagomål enligt artikel 90.2 i tjänsteföreskrifterna mot det angripna beslutet, vilket ingavs den 10 juli 2019, inte kan anses ha ingetts efter fristens utgång, vilket innebär att hennes talan kan tas upp till sakprövning.

19      I repliken har sökanden understrukit att EESK, i beslutet om klagomålet, vilket delgavs henne den 16 januari 2020, det vill säga efter det att förevarande talan hade väckts, inte slog fast att hennes klagomål inte kunde tas upp till prövning. Därigenom medgav EESK underförstått att sökanden inte kunde anses ha informerats om det angripna beslutet förrän vid mötet den 12 april 2019.

20      I detta avseende ska det inledningsvis påpekas att EESK, trots den invändning om rättegångshinder som framställts i svaromålet, i punkt 5 sjätte stycket i beslutet om klagomålet, uttryckligen medgett att sökanden underrättades om det angripna beslutet först vid mötet den 12 april 2019, såsom hon har hävdat.

21      Det följer emellertid av fast rättspraxis, och som EESK har åberopat vid förhandlingen, att tidsfristerna för att anföra klagomål och att väcka talan enligt artiklarna 90 och 91 i tjänsteföreskrifterna tillhör tvingande rätt och inte är något som parterna eller domstolen kan råda över, och att det åligger domstolen att, även ex officio, kontrollera huruvida dessa frister har iakttagits (se dom av den 8 september 2008, Kerstens/kommissionen, T‑222/07 P, EU:T:2008:314, punkt 53 och där angiven rättspraxis, och dom av den 12 december 2019, Feral/regionkommittén, T‑529/16, ej publicerad, EU:T:2019:851, punkt 34 och där angiven rättspraxis).

22      Enligt artikel 90.2 i tjänsteföreskrifterna, som enligt artikel 46 i anställningsvillkoren är tillämplig på tillfälligt anställda, ska klagomål inges inom tre månader från ”den dag beslutet delges mottagaren dock senast den dag han får kännedom om beslutet, om det är fråga om en åtgärd av individuell karaktär”, såsom i förevarande fall.

23      Enligt fast rättspraxis ankommer det dessutom på den part som gör gällande att tidsfristen har löpt ut, det vill säga i förevarande fall EESK, att styrka vid vilken tidpunkt nämnda frist började löpa (se beslut av den 7 september 2005, Krahl/kommissionen, T‑358/03, EU:T:2005:301, punkt 53, och dom av den 9 juli 2020, kommissionen/HM, C‑70/19 P, ej publicerad, EU:C:2020:544, punkt 123 och där angiven rättspraxis).

24      Det följer även av fast rättspraxis att bevis för vid vilken tidpunkt den berörde fick kännedom om ett individuellt beslut kan följa av andra omständigheter än en formell delgivning av nämnda beslut. Även om det inte räcker med rena indicier som tyder på att ett beslut har mottagits, så kan detta bland annat anses framgå av ett e‑postmeddelande till den berörda personen av vilket det otvetydigt framgår att denne på ett ändamålsenligt sätt fick kännedom om beslutet före det påstådda datumet (se, för ett liknande resonemang, dom av den 15 februari 2012, AT/Eacea, F-113/10, EU:F:2012:20, punkt 39 och där angiven rättspraxis).

25      EESK stöder sig i detta avseende dels på e-postkorrespondens mellan sökanden och personalavdelningen, dels på ett utdrag ur detta direktorats elektroniska kalender. Vid förhandlingen uttryckte EESK sin önskan att även åberopa en annan omständighet, nämligen ett e‑postmeddelande av den 15 mars 2019.

26      Vad för det första gäller den e-postkorrespondens som bifogats svaromålet, framgår det av handlingarna i målet att sökanden den 26 mars 2019 riktade en begäran till personalavdelningen med följande lydelse:

”[Ordföranden för grupp I] har nyligen informerat mig om att jag efter mitt senaste samtal med er måste kontakta er för att bestämma tid för ett möte. Skälet till denna begäran är att försöka finna ett sätt för att se till att min karriär återupprättas och att jag omklassificeras så snart som möjligt.”

27      EESK har gjort gällande att sökanden inte hade bett om detta brådskande möte om hon inte samma dag hade fått kännedom om hon inte skulle föreslås för omklassificering i lönegrad under förfarandet för år 2019.

28      I repliken preciserade sökanden att hon hade skickat nämnda e‑postmeddelande med anledning av ett samtal hon haft med ordföranden för grupp I, som hade besökt hennes kontor. I närvaro av en annan kollega hade ordföranden rått henne att kontakta personalavdelningen i syfte att återupprätta sin karriär. När det gäller omnämnandet av ”omklassificering” i detta e-postmeddelande påpekade sökanden vid förhandlingen att förfarandet för att återupprätta hennes karriär med nödvändighet medför en omklassificering i lönegrad.

29      Den 27 mars 2019 besvarade personalavdelningen det e‑postmeddelande från sökanden som avses ovan i punkt 26 enligt följande:

”Med anledning av Er förfrågan, ber jag Er att meddela mig när vi kan träffas för att diskutera Er karriärsituation …”

30      Tribunalen konstaterar emellertid, mot bakgrund av den rättspraxis som anges ovan i punkt 24, att denna e-postkorrespondens inte på något sätt styrker innehållet i mötet den 26 mars 2019. Följaktligen kan den inte anses bekräfta att sökanden, såsom EESK har påstått, fick kännedom om det angripna beslutet vid detta möte.

31      Såsom framgår av den förklaring som sökanden gav vid förhandlingen (se punkt 28 ovan), kan nämligen den omständigheten att EESK helt enkelt, i sitt e‑postmeddelande av den 26 mars 2019, hänvisat till sökandens omklassificering inte leda till den tveklösa slutsatsen att hon hade fått kännedom om det angripna beslutet vid det av EESK påstådda datumet. Detta gäller i än högre grad då sökanden i detta e‑postmeddelande endast uppmanade EESK att ”se till att” hon omklassificeras och inte invände mot ett avslag på en sådan begäran. Sökandens beteende är helt förståeligt vad rör en begäran om att hennes karriär ska återupprättas.

32      För det andra har EESK, som komplement till denna e‑postkorrespondens, ingett ett utdrag ur personalavdelningens elektroniska kalender för att styrka att ett möte på ungefär en timme ägt rum mellan sökanden och detta direktorat den 28 mars 2019. Vid detta möte informerade EESK sökanden om skälen till det angripna beslutet, vilket sökanden fått kännedom om den 26 mars 2019. Det ska emellertid påpekas att detta påstående strider mot vad som anges i beslutet om klagomålet, såsom framgår av punkt 20 ovan.

33      Nämnda påstående stöds inte heller på något sätt av någon bevisning. I synnerhet innehåller det utdrag ur den elektroniska kalendern som avses i punkt 32 ovan inte någon precisering av vad som var syftet med mötet den 28 mars 2019 och EESK har inte lämnat ut något protokoll från detta möte eller ens ett uttalande från personaldirektoratet med uppgifter om vilka frågor som behandlades under detta möte.

34      För det tredje har EESK åberopat ett e-postmeddelande av den 15 mars 2019, som den ingav vid förhandlingen, genom vilket ordföranden för grupp I föreslog en omklassificering av två anställda vid nämnda grupps sekretariat. Enligt EESK följer härav att sökanden nödvändigtvis fick kännedom om det angripna beslutet vid mötet den 26 mars 2019.

35      I artikel 85.3 i tribunalens rättegångsregler föreskrivs bland annat att parterna får åberopa ytterligare bevisning innan den muntliga delen av förfarandet har avslutats, under förutsättning att de anger godtagbara skäl till att detta inte har gjorts tidigare.

36      I förevarande fall har EESK emellertid inte motiverat det dröjsmål med att lägga fram den bevisning som avhandlas i punkt 34 ovan. Detta konstaterande gör sig än mer gällande eftersom sökanden redan i repliken bestred EESK:s påstående i svaromålet vad gäller innehållet i mötet den 28 mars 2019. Av detta följer att e‑postmeddelandet av den 15 mars 2019 ska anses ha ingetts för sent i enlighet med artikel 85.3 i rättegångsreglerna, vilket innebär att denna handling inte kan tillåtas som bevisning.

37      Det kan under alla omständigheter konstateras att e-postmeddelandet av den 15 mars 2019 endast utgör ett förslag till omklassificering som framställts av ordföranden för grupp I, vilket, i egenskap av förberedande rättsakt, inte utgör det beslut genom vilket generalsekreteraren, i egenskap av anställningsmyndighet, beslutade att inte omklassificera sökanden.

38      Tribunalen erinrar härvidlag om att det är endast åtgärder som har sådana bindande rättsverkningar som kan påverka sökandens intressen, genom att klart förändra dennes rättsliga ställning, som utgör sådana akter och beslut som kan bli föremål för en talan om ogiltigförklaring. När det gäller akter eller beslut som utarbetas i olika etapper, i synnerhet under ett internt förfarande, såsom förfarandet för omklassificering av tillfälligt anställda, kan talan endast väckas mot de åtgärder genom vilka en institution slutgiltigt fastställer sin ståndpunkt efter detta förfarande. Däremot kan talan inte väckas mot preliminära åtgärder, vilkas syfte är att förbereda det slutliga beslutet, eftersom de inte anses gå någon emot, i den mening som avses i artikel 90.2 i tjänsteföreskrifterna, och de kan inte bestridas annat än i samband med en talan mot akter som kan ogiltigförklaras (se, analogt, dom av den 5 mars 2003, Staelen/parlamentet, T‑24/01, EU:T:2003:52, punkt 32 och där angiven rättspraxis, och dom av den 21 september 2015, Anagnostu m.fl./kommissionen, F-72/11, EU:F:2015:103, punkt 38).

39      Tribunalen konstaterar att även om det antas att den omständigheten att sökanden inte nämns i e-postmeddelandet av den 15 mars 2019 kan betraktas som ett beslut av ordföranden för grupp I att inte föreslå generalsekreteraren att hon skulle omklassificeras, utgör denna rättsakt endast ett av de successiva stegen i omklassificeringsförfarandet som avslutas genom beslutet att, i förekommande fall, omklassificera andra tillfälligt anställda, vilket är ett beslut som dessutom ska offentliggöras, i den mening som avses i artikel 25 tredje stycket i anställningsvillkoren för övriga anställda. Det är inte förrän förteckningen över tillfälligt anställda som har omklassificerats i vederbörlig ordning har offentliggjorts som rättsläget för tillfälligt anställda som kan omklassificeras kan påverkas. Härav följer att förslagen från ordföranden för grupp I utgör förberedande rättsakter till anställningsmyndighetens beslut om upprättande av förteckningen över tillfälligt anställda som ska omklassificeras (se, för ett liknande resonemang och analogt, dom av den 19 mars 2003, Tsarnavas/kommissionen, T‑188/01–T‑190/01, EU:T:2003:77, punkt 73 och där angiven rättspraxis, och dom av den 21 september 2015, Anagnostu m.fl./kommissionen, F-72/11, EU:F:2015:103, punkt 39).

40      Eftersom det är ostridigt att generalsekreterarens beslut om omklassificering av tillfälligt anställda inte har offentliggjorts i enlighet med artikel 25 tredje stycket i tjänsteföreskrifterna och att EESK vid förhandlingen förklarade att dagen för antagandet av generalsekreterarens beslut i egenskap av anställningsmyndighet avseende förslagen till omklassificering i e-postmeddelandet av den 15 mars 2019 var okänd för henne, kunde sökanden än mindre veta vid vilken tidpunkt det angripna beslutet antogs. EESK kan således inte med giltig verkan hävda att sökanden fick kännedom om beslutet senast den 26 mars 2019, vilket innebär att klagomålet inte ingavs för sent.

41      EESK:s invändning om rättegångshinder ska följaktligen ogillas och förevarande talan tas upp till sakprövning.

 Yrkandena om ogiltigförklaring

42      Till stöd för sitt yrkande om ogiltigförklaring har sökanden åberopat fyra grunder. Med hänsyn till innehållet i ansökan finns det emellertid anledning att dela upp dessa i fem grunder. Den första grunden avser åsidosättande av motiveringsskyldigheten i det angripna beslutet. Av de övriga grunderna avser den andra åsidosättande av principen om likabehandling, den tredje åsidosättande av rättssäkerhetsprincipen, den fjärde uppenbart oriktig bedömning och den femte åsidosättande av omsorgsplikten.

43      Mot bakgrund av omständigheterna i förevarande fall finner tribunalen det lämpligt att först och tillsammans pröva den andra och den tredje grunden, vilka avser åsidosättande av principen om likabehandling respektive av rättssäkerhetsprincipen.

44      Sökanden har gjort gällande att EESK åsidosatt principen om likabehandling, enligt vilken EESK var skyldig att fastställa objektiva och öppna kriterier som gör det möjligt för tillfälligt anställda att få kännedom om hur det ska beslutas om deras eventuella omklassificering, och har hävdat att avsaknaden av ett klart, precist, förutsebart och öppet förfarande på detta område strider mot rättssäkerhetsprincipen.

 Huruvida den andra och den tredje grunden kan tas upp till sakprövning

45      EESK har framställt en invändning om rättegångshinder avseende den andra och den tredje grunden med motiveringen att sökanden inte har förklarat på vilket sätt avsaknaden av skriftliga regler om omklassificering av tillfälligt anställda skulle gå henne personligen emot, vilket innebär att de argument som anförts inom ramen för dessa grunder har åberopats enbart i lagstiftningens intresse och följaktligen ska avvisas.

46      Det ska härvidlag påpekas att även om en tjänsteman enligt fast rättspraxis inte har rätt att föra talan i lagstiftningens eller institutionernas intresse och att denne, till stöd för en talan om ogiltigförklaring, endast kan åberopa de anmärkningar som berör vederbörande personligen, så är det emellertid tillräckligt att den påstådda överträdelsen har påverkat sökandens rättsliga ställning för att anmärkningen ska anse ha berört vederbörande personligen (dom av den 10 november 2011, Merhzaoui/rådet, F-18/09, EU:F:2011:180, punkt 63). Sökanden har emellertid i förevarande fall påstått just att hennes personliga rättsliga situation påverkades av att det saknades klara och precisa kriterier i fråga om omklassificering av tillfälligt anställda vid omklassificeringsförfarandet år 2019, vilket strider mot principerna om likabehandling och rättssäkerhet. Härav följer att den andra och den tredje grunden kan tas upp till sakprövning.

 Prövning av den andra och den tredje grunden

47      Rättssäkerhetsprincipen syftar till att säkerställa förutsebarhet rörande de situationer och rättsliga relationer som följer av unionsrätten (dom av den 3 juli 2019, PT/EIB, T‑573/16, EU:T:2019:481, punkt 233) och kräver att varje rättsakt från administrationen som medför rättsverkningar ska vara klar och precis, så att de berörda på ett otvetydigt sätt kan få kännedom om sina rättigheter och skyldigheter och vidta åtgärder i enlighet därmed (se, för ett liknande resonemang, dom av den 27 januari 2016, DF/kommissionen, T‑782/14 P, EU:T:2016:29, punkt 45 och där angiven rättspraxis). Detta krav gäller i än högre grad när rättsakten i fråga kan få negativa konsekvenser för de berörda (se, för ett liknande resonemang, dom av den 11 maj 2017, Deza/Echa, T‑115/15, EU:T:2017:329, punkt 135).

48      I detta sammanhang ska det påpekas att EESK, genom beslut nr 114/16 A om antagande av bestämmelser om befordran, fastställt skriftliga och konsoliderade regler för omklassificering av kontraktsanställda och tjänstemän.

49      Det är däremot utrett att EESK inte antagit något sådant beslut i fråga om omklassificering av tillfälligt anställda. Det finns således inte någon tvingande bestämmelse eller annan handling i vilken det anges enligt vilka bedömningskriterier dessa anställda kan omklassificeras eller vilket samband som kan finnas mellan det utvärderingsförfarande för tillfälligt anställda som inrättats av EESK och möjligheterna till omklassificering eller garantierna för prövningen av individuella situationer innan beslut fattas på detta område.

50      EESK har emellertid gjort gällande att det finns en fast praxis i fråga om omklassificering av tillfälligt anställda, vilken de sistnämnda känner till och som uppfyller kraven i anställningsvillkoren och i rättspraxis. Sökanden har bestritt förekomsten av en sådan praxis och anser hursomhelst att den inte är förenlig med vare sig principen om likabehandling eller rättssäkerhetsprincipen.

51      I artikel 80.3 i EESK:s arbetsordning anges att generalsekreteraren ska utöva de befogenheter som anställningsmyndigheten har när det gäller tillämpningen av bland annat artikel 10.3 i anställningsvillkoren för övriga anställda, och detta på grundval av de förslag som lämnats av ordförandena i EESK:s tre grupper. Dessa förslag är i sig resultatet av de förslag som enhetscheferna har lagt fram vad avser tillfälligt anställda som är knutna till deras enhet. Dessa förslag är dessutom beroende av tillgängliga ekonomiska resurser.

52      Det framgår av EESK:s förtydliganden vid förhandlingen att den praxis som EESK har åberopat bland annat rör omklassificeringsförfarandets gång, medan omklassificeringen av tillfälligt anställda i materiellt hänseende sker på grundval av en jämförelse av kvalifikationer och med iakttagande av likabehandlingsprincipen. EESK har emellertid understrukit att denna har en speciell karaktär, i synnerhet vad avser dess ”ytterst politiska” sammansättning, vilket utgör hinder för att den ska kunna inrätta ett system för omklassificering av tillfälligt anställda grundat på en bedömning av kvalifikationer på ett sätt som är jämförbart med det system som är tillämpligt på tjänstemän enligt artikel 45 i tjänsteföreskrifterna. EESK har härvidlag tillagt att de kriterier som är relevanta för omklassificeringsförfarandet av tillfälligt anställda ”väsentligt” skiljer sig från de kriterier som ska beaktas vid befordran av tjänstemän.

53      EESK har i sina inlagor även gjort gällande att den, vid omklassificeringen av tillfälligt anställda inom de tre grupper som den består av, bland annat beaktar tillgången till budgetposter och den befordringstakt som fastställs i bilaga I.B till tjänsteföreskrifterna, för att beakta de anställdas tjänstgöringstid i deras lönegrad (den genomsnittliga tjänstgöringstiden uppgår till fyra år i en lönegrad).

54      Enligt rättspraxis har institutionerna valfrihet vad gäller organisation och personalförvaltning, och de är följaktligen inte skyldiga att anta ett särskilt system för utvärdering och omklassificering framför ett annat system (se, för ett liknande resonemang, dom av den 14 februari 2007, Simões Dos Santos/harmoniseringskontoret, T‑435/04, EU:T:2007:50, punkt 132 och där angiven rättspraxis), förutsatt att de iakttar unionsrättens allmänna principer, däribland principen om likabehandling.

55      Vidare innehåller anställningsvillkoren inte någon särskild bestämmelse om omklassificering av tillfälligt anställda som kan anses likna de bestämmelser som återfinns i artikel 45 i tjänsteföreskrifterna, som är tillämplig på tjänstemän. EESK har i det avseendet med rätta gjort gällande att de regler som är tillämpliga på omklassificering av tillfälligt anställda inte kan vara identiska med dem som är tillämpliga på tjänstemän. Tillfälligt anställda har nämligen inte samma rätt som tjänstemän att kunna göra karriär inom sin institution (angående tjänstemäns möjlighet att göra karriär, se dom av den 28 juni 2007, Da Silva/kommissionen, F‑21/06, EU:F:2007:116, punkterna 70, 71 och 76). Bedömningen av de yrkesmässiga kvalifikationerna hos tillfälligt anställda som, i likhet med sökanden, har rekryterats med stöd av artikel 2 c i anställningsvillkoren för övriga anställda kan grundas på bedömningskriterier som beaktar särdragen hos det anställningsförhållande som förenar dem med institutionen, bland annat att det föreligger ett särskilt förtroendeförhållande och, i förekommande fall, det politiska sammanhang i vilket de utför sina arbetsuppgifter.

56      Icke desto mindre ska varje omklassificering ske med iakttagande av allmänna rättsprinciper, såsom principen om likabehandling, vilken även stadfästs i artikel 21 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna och som gäller för unionens samtliga organ, byråer och institutioner, samt rättssäkerhetsprincipen (se, för ett liknande resonemang, dom av den 13 juli 2018, K. Chrysostomides m.fl./rådet m.fl., T‑680/13, EU:T:2018:486, punkt 440, och dom av den 3 juli 2019, PT/EIB, T‑573/16, EU:T:2019:481, punkt 233 och där angiven rättspraxis). EESK har dessutom inte bestritt detta förhållande.

57      Enligt fast rättspraxis är likabehandling en allmän och grundläggande unionsrättslig princip som innebär att lika situationer inte får behandlas olika och att olika situationer inte får behandlas lika, såvida det inte finns sakliga skäl för en sådan behandling. Principen om likabehandling har åsidosatts när två personkategorier, vilka befinner sig i faktiska och rättsliga situationer som inte uppvisar några väsentliga skillnader, behandlas olika och när olika situationer behandlas lika (se, för ett liknande resonemang, dom av den 20 februari 2009, kommissionen/Bertolete m.fl., T‑359/07 P–T‑361/07 P, EU:T:2009:40, punkterna 37 och 38 och där angiven rättspraxis).

58      Iakttagandet av denna princip kräver att unionens institutioner, organ eller byråer ser till att ha tillgång till ett antal bedömningskriterier och underlag för denna bedömning, såsom betygsrapporter, som grund för sin bedömning av de berördas kvalifikationer, för att undvika risken för godtycke och säkerställa likabehandling av de personer som kan komma i fråga för befordran (se, för ett liknande resonemang och analogt, dom av den 15 december 2015, Bonazzi/kommissionen, F-88/15, EU:F:2015:150, punkt 61 och där angiven rättspraxis).

59      Även om institutionerna, i enlighet med den rättspraxis som anges i punkt 54 ovan, har ett utrymme för skönsmässig bedömning, ankommer det inte desto mindre på unionsdomstolen att kontrollera huruvida den aktuella unionsinstitutionen, unionsorganet eller unionsbyrån, i förevarande fall EESK, har iakttagit principerna om likabehandling och rättssäkerhet vid omklassificeringen av tillfälligt anställda och, i synnerhet, inom ramen för den jämförande prövning som ska ske vid detta förfarande (se, för ett liknande resonemang, dom av den 13 juli 2018, K. Chrysostomides m.fl./rådet m.fl., T‑680/13, EU:T:2018:486, punkt 440, och dom av den 3 juli 2019, PT/EIB, T‑573/16, EU:T:2019:481, punkt 233 och där angiven rättspraxis).

60      Såsom framgår av punkt 49 ovan har EESK, vad gäller omklassificeringen av tillfälligt anställda, inte infört några bedömningskriterier som gör det möjligt att jämföra kvalifikationerna på ett sätt som iakttar likabehandlingsprincipen. De enda villkor som anges i punkt 53 ovan räcker inte för att de tillfälligt anställda som ansöker om en omklassificering ska kunna skiljas åt. EESK:s praxis på detta område garanterar således inte att förslagen till omklassificering upprättas på gemensamma grunder av samtliga enhetschefer och gruppordförande, och att generalsekreterarens beslut i egenskap av anställningsmyndighet respekterar principen om likabehandling.

61      Denna avsaknad av bedömningskriterier är än mer diskutabel med hänsyn till att besluten om omklassificering, såsom påpekats i punkt 40 ovan, inte offentliggörs inom EESK i enlighet med artikel 25 tredje stycket i tjänsteföreskrifterna, vilket även det strider mot rättssäkerhetsprincipen.

62      Tribunalen erinrar om att skyldigheten att lämna insyn är en naturlig följd av principen om likabehandling, eftersom den syftar till att säkerställa en tillräcklig grad av offentlighet som gör det möjligt att kontrollera att administrationen inte beter sig partiskt och godtyckligt (se, för ett liknande resonemang och analogt, dom av den 15 april 2011, IPK International/kommissionen, T‑297/05, EU:T:2011:185, punkt 124).

63      Av detta följer att den omständigheten att EESK inte har offentliggjort besluten om omklassificering inte bara strider mot bestämmelserna i tjänsteföreskrifterna, utan även kan påverka rättigheterna för tillfälligt anställda som är knutna till EESK:s olika gruppers sekretariat, genom att denna omständighet hindrar en prövning av huruvida administrationen betett sig opartiskt vid omklassificeringsförfarandet.

64      Sökanden har i detta avseende gjort gällande att hennes karriär, i motsats till hennes kolleger som även var knutna till EESK:s tre gruppers sekretariat, har fått en särskilt långsam utveckling. Under 19 år har hennes klassificering nämligen endast ändrats vid två tillfällen, med verkan från den 1 januari 2007 respektive den 1 januari 2016.

65      Till stöd för sina argument har hon ingett en jämförande tabell, som hon upprättat i syfte att visa att hennes kolleger som var tillfälligt anställda inom EESK:s tre grupper fått en snabbare karriärutveckling än hon.

66      EESK:s påstående att den tillämpat kriteriet om fyra års tjänstgöringstid vid omklassificering av tillfälligt anställda, liksom principen om likabehandling (se ovan punkt 53) stöds emellertid inte av den jämförande tabell som upprättats av sökanden. Av tabellen framgår nämligen att det föreligger betydande skillnader i takten för omklassificering mellan olika tillfälligt anställda som var knutna till EESK:s tre gruppers sekretariat. När det gäller grupp I, till vilken sökanden hör, framgår det av denna tabell att en tillfälligt anställd avancerat med tre lönegrader (från AST 2 till AST 5) på knappt två år, medan en annan anställd har uppnått en jämförbar uppflyttning (från AST 3 till AD 6) på nästan sex år. Detsamma gäller tillfälligt anställda som tjänstgör vid arbetstagargruppens sekretariat, för vilka skillnaderna i karriärutveckling är ännu tydligare. I den sistnämnda gruppen har exempelvis en tillfälligt anställd avancerat med två lönegrader (från AST 4 till AST 6) på sex år, medan en annan anställd har avancerat med tre lönegrader (från AST 4 till AST 7) på nitton år.

67      EESK har inte anfört något argument som kan vederlägga innehållet i denna tabell eller sökandens argument avseende skillnaderna i karriärtakten mellan de tillfälligt anställda som tjänstgör vid EESK:s olika gruppers sekretariat, däribland sekretariatet för grupp I. I synnerhet har EESK inte lämnat någon uppgift som gör det möjligt att dra slutsatsen att de kriterier som EESK påstår sig tillämpa vid omklassificering av tillfälligt anställda, det vill säga bland annat tillgången till tjänster och regeln om tjänstgöringstid i lönegraden, tillämpas på ett sätt som är förenligt med principen om likabehandling.

68      När det föreligger en rad indicier som är tillräckligt samstämmiga till stöd för sökandens argumentation, ankommer det på svarandeinstitutionen att bevisa förekomsten av en praxis som är förenlig med nämnda princip, genom objektiva omständigheter som kan bli föremål för domstolsprövning (se, för ett liknande resonemang och analogt, dom av den 8 november 2018, RA/revisionsrätten, T‑874/16, ej publicerad, EU:T:2018:757, punkt 56).

69      Det ska emellertid påpekas att EESK när den skulle beskriva det sätt på vilket omklassificeringsförfarandet för år 2019 organiserades uttryckt sig på ett undvikande sätt vad gäller vilken metod som använts av anställningsmyndigheten för att jämföra kvalifikationerna hos de tillfälligt anställda som hade ansökt om omklassificering. EESK:s förklaringar gör det nämligen inte möjligt att fastställa vare sig på vilket sätt, eller på vilken grund, anställningsmyndigheten, eller till och med ordföranden för grupp I, faktiskt gjort denna jämförelse av kvalifikationerna på grundval av bedömningskriterier som återspeglar EESK:s särskilda struktur, behov och organisation (se, för ett liknande resonemang och analogt, dom av den 8 november 2018, RA/revisionsrätten, T‑874/16, ej publicerad, EU:T:2018:757, punkt 57).

70      Dessa överväganden påverkas inte av EESK:s övriga argument.

71      För det första har EESK gjort gällande att det inte är möjligt för den att inrätta ett system för omklassificering av tillfälligt anställda som liknar systemet för befordran av tjänstemän, vilket uteslutande grundar sig på ett system för jämförelse av kvalifikationer, eftersom omklassificeringen av tillfälligt anställda inom EESK sker på grundval av helt andra överväganden. EESK har härvidlag hänvisat till en rad olika organisatoriska begränsningar.

72      För det första anser EESK att omklassificering av en tillfälligt anställd förutsätter att det skett en klar förändring av de arbetsuppgifter som vederbörande utför. För det andra har EESK påpekat att tillfälligt anställda som tjänstgör vid EESK omfattas av en annan budgetpost än tjänstemän, eftersom dessa placeras på tjänster som inte är permanenta. I detta avseende är varje placering beroende av att det finns en årlig anslagen budget. För det tredje och följaktligen kan omklassificering av en tillfälligt anställd endast ske om en ledig tjänst motsvarande den nya lönegraden blir tillgänglig, eftersom antalet tjänster som föreskrivs för tillfälligt anställda är inskränkt på grund av budgetbegränsningarna. EESK har i detta avseende bland annat påpekat att ett system för omklassificering i lönegrad som grundar sig på en jämförelse av kvalifikationer, såsom systemet avseende befordran av tjänstemän, inte gör det möjligt att säkerställa en enhetlig fördelning av de arbetsuppgifter som motsvarar lönegraderna AST 1–AST 9 inom EESK, bland annat vid enheter som drivs med mycket få anställda, såsom sekretariaten för de grupper som ingår i EESK.

73      Det kan emellertid konstateras att de krav som EESK har åberopat i sig inte är specifika för strukturen och organisationen av sekretariaten för dessa grupper och inte heller oöverstigliga, och de kan vidare inte anses hindra införandet av klara, objektiva och transparenta bedömningskriterier i samband med omklassificeringsförfarandet för tillfälligt anställda som gör det möjligt att säkerställa att rättssäkerhetsprincipen och principen om likabehandling iakttas.

74      När det gäller de budgetöverväganden som EESK har åberopat, ska det understrykas att dessa inte i sig kan motivera avsaknaden av ett tydligt, precist och icke-diskriminerande förfarande eller interna bestämmelser om omklassificering av tillfälligt anställda (se, för ett liknande resonemang och analogt, dom av den 20 juli 2016, RN/kommissionen, F‑104/15, EU:F:2016:163, punkt 72).

75      För det andra gjorde EESK vid förhandlingen gällande att de kvalifikationer som ska beaktas vid omklassificeringen av dess tillfälligt anställda skiljer sig från de kvalifikationer som ska beaktas vid en befordran av tjänstemän enligt artikel 45 i tjänsteföreskrifterna, eftersom EESK är ett organ som är ”ytterst politiskt”.

76      Såsom framgår av punkterna 54 och 59 ovan är institutionerna fria att definiera bedömningskriterierna utifrån sina egna behov i tjänsten och deras organisatoriska särdrag, och de är inte skyldiga att överföra de regler som är tillämpliga på befordran av tjänstemän till omklassificeringen av tillfälligt anställda.

77      EESK har i detta avseende påpekat att även om artikel 16 första stycket i anställningsvillkoren för övriga anställda gör bestämmelserna i artikel 45 i tjänsteföreskrifterna tillämpliga på tillfälligt anställda som tjänstgör i politiska grupper vid Europaparlamentet, medan detta inte gäller för tillfälligt anställda som tjänstgör i EESK:s grupper, utgör kriterierna i artikel 45, som avser en jämförelse av kvalifikationer och beaktande av tjänstgöringstid i lönegraden, principer som ligger till grund för samtliga interna riktlinjer för EESK:s personal.

78      Detta allmänna påstående gör det emellertid, för det första, inte möjligt vare sig att förstå hur kriterierna i artikel 45 i tjänsteföreskrifterna tillämpas på omklassificeringen av tillfälligt anställda vid EESK eller att kontrollera huruvida de faktiskt har tillämpats i förevarande fall.

79      För det andra, och under alla omständigheter, förefaller detta påstående strida mot det argument som EESK anfört vid förhandlingen, enligt vilket dess ”ytterst politiska” karaktär utgör hinder för att EESK ska kunna införa ett system för omklassificering av tillfälligt anställda grundat på en jämförelse av kvalifikationer, i likhet med det befordringssystem som föreskrivs i artikel 45 i tjänsteföreskrifterna. Det räcker dessutom att påpeka att i den mån det i denna bestämmelse, jämförd med artikel 16 första stycket i anställningsvillkoren för övriga anställda, föreskrivs ett befordringssystem som grundar sig på kvalifikationer, bland annat för tillfälligt anställda som tjänstgör i parlamentets politiska grupper, vilka i allra högsta grad utgör politiska grupper, har EESK inte fog för att hävda att den politiska karaktären hos de grupper som ingår i EESK hindrar den från att använda sig av ett system för jämförelse av kvalifikationerna hos tillfälligt anställda som tjänstgör i dessa grupper.

80      Det ankommer på unionens institutioner, organ och byråer att, inom ramen för utövandet av den organisatoriska frihet som avses ovan i punkterna 54 och 59, i förväg definiera jämförande bedömningskriterier för att kunna iaktta likabehandlingsprincipen och rättssäkerhetsprincipen samtidigt som hänsyn tas till institutionernas specifika behov vad avser deras verksamhet. Av detta följer att EESK inte kan göra gällande att EESK skiljer sig från andra institutioner, organ och byråer i det att den omöjligen kan använda sig av kriterier för bedömning av kvalifikationer som är transparenta, förutsägbara och icke-diskriminerande, i syfte att göra det möjligt för EESK:s personal att bedöma lagenligheten av besluten om omklassificering i lönegrad och för tribunalen att pröva lagenligheten mot bakgrund av rättssäkerhetsprincipen och principen om likabehandling.

81      Under dessa omständigheter ska talan bifallas såvitt avser den andra och den tredje grunden och följaktligen ska det angripna beslutet ogiltigförklaras, eftersom det strider mot principerna om likabehandling och rättssäkerhet, utan att det är nödvändigt att pröva de övriga grunder som sökanden har anfört till stöd för sitt yrkande om ogiltigförklaring.

 Skadeståndsyrkandena

82      Sökanden anser sig ha lidit ideell skada till följd av den osäkra situation som hon befinner sig i vad gäller hennes karriärutveckling, vilken är en följd av att EESK inte har antagit klara, öppna och icke-diskriminerande kriterier i fråga om omklassificering av tillfälligt anställda. Sökanden anser att det fortfarande kommer att vara tveksamt vilken utvärdering av kvalifikationer som den skulle ha kunnat göra om klara och precisa kriterier hade fastställts i förväg. Sökanden har följaktligen yrkat att EESK ska förpliktas att betala henne en ersättning som i överensstämmelse med rätt och billighet (ex aequo et bono) uppskattas till 2 000 euro.

83      EESK anser att de argument som sökanden har anfört inom ramen för skadeståndsyrkandet saknar grund. För det första har EESK inte gjort sig skyldig till någon rättsstridighet som kan orsaka sökanden skada. Eftersom det angripna beslutet antogs i ett sammanhang som var känt för sökanden, kan sökanden för det andra inte till stöd för sitt skadeståndsyrkande åberopa att det förelåg en osäkerhet beträffande hennes karriärutveckling.

84      Tribunalen erinrar om att för att unionens institutioner, organ eller byråer ska ådra sig skadeståndsansvar krävs det att flera villkor är uppfyllda, nämligen att det handlande som läggs institutionen till last är rättsstridigt, att den åberopade skadan verkligen föreligger och att det finns ett orsakssamband mellan handlandet och den åberopade skadan, vilka utgör tre kumulativa villkor (se dom av den 3 oktober 2019, DQ m.fl./parlamentet, T‑730/18, EU:T:2019:725, punkt 47 och där angiven rättspraxis).

85      I förevarande fall är de tre kumulativa villkor som anges i punkt 84 ovan uppfyllda, nämligen EESK:s rättsstridiga handlande, den skada som sökanden lidit och orsakssambandet mellan dessa båda rekvisit.

86      Enligt rättspraxis utgör ogiltigförklaring av en rättsstridig rättsakt, såsom det angripna beslutet, i sig en lämplig och i princip tillräcklig gottgörelse för den ideella skada som kan ha orsakats av rättsakten i fråga, förutom om sökanden visar att vederbörande har lidit ideell skada som kan särskiljas från den rättsstridighet som ligger till grund för ogiltigförklaringen och som inte kan gottgöras fullt ut genom att rättsakten ogiltigförklaras (se dom av den 19 maj 2015, Brune/kommissionen, F-59/14, EU:F:2015:50, punkt 80 och där angiven rättspraxis, och dom av den 16 juli 2015, Murariu/Eiopa, F‑116/14, EU:F:2015:89, punkt 150 och där angiven rättspraxis).

87      I förevarande fall kan ogiltigförklaringen av det angripna beslutet emellertid inte i sig helt kompensera för den ideella skada som sökanden lidit.

88      Enligt artikel 266 FEUF är EESK visserligen skyldig att följa denna dom genom att omklassificera tillfälligt anställda på grundval av klara, öppna och icke-diskriminerande bedömningskriterier. Den rättsstridighet som består i att dessa uppgifter saknades innan förevarande talan väcktes kan emellertid inte med lätthet rättas till med retroaktiv verkan. Det är nämligen omöjligt att förutse vad som kännetecknar de bedömningskriterier som EESK skulle kunna anta och det är svårt att fastställa på vilket sätt sökandens prestationer skulle komma att bedömas utifrån dessa. Oavsett innehållet i de bestämmelser som EESK kan komma att anta kvarstår således tvivel beträffande sökandens utsikter till retroaktiv omklassificering och, i förekommande fall, de prestationer som sökanden hade kunnat visa på om bedömningskriterierna i fråga om omklassificering hade fastställts redan från början. Detta tvivel ger upphov till en skada som direkt följer av EESK:s rättsstridiga handlande och den osäkerhet som sökanden känt vad gäller hennes karriärutveckling kan inte avhjälpas genom de åtgärder för att följa domen som EESK antar (se, för ett liknande resonemang och analogt, dom av den 12 maj 2011, AQ/kommissionen, F-66/10, EU:F:2011:56, punkt 110).

89      Under dessa omständigheter anser tribunalen, efter att i överensstämmelse med rätt och billighet (ex aequo et bono) ha värderat den skada som sökanden lidit, att ett belopp på 2 000 euro utgör en lämplig ersättning för den ideella skada hon lidit till följd av EESK:s rättsstridiga handlande.

 Rättegångskostnader

90      Enligt artikel 134.1 i rättegångsreglerna ska tappande rättegångsdeltagare förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats. Sökanden har yrkat att EESK ska förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna. Eftersom EESK har tappat målet, ska sökandens yrkande bifallas.

Mot denna bakgrund beslutar

TRIBUNALEN (fjärde avdelningen)

följande:

1)      Det beslut som fattats av Europeiska ekonomiska och sociala kommittén (EESK) att inte omklassificera Paula Correia vid omklassificeringsförfarandet för år 2019 ogiltigförklaras.

2)      EESK förpliktas att till Paula Correia betala ett belopp på 2 000 euro som ersättning för den ideella skada hon har lidit.

3)      EESK ska ersätta rättegångskostnaderna.

Gervasoni

Nihoul

Frendo

Avkunnad vid offentligt sammanträde i Luxemburg den 28 april 2021.

Underskrifter


*      Rättegångsspråk: franska.