TRIBUNALENS DOM (tredje avdelningen)
den 9 september 2014 (*)
”Statligt stöd − Flygplatsavgifter – Lübecks flygplats – Beslut att inleda förfarandet i artikel 108.2 FEUF – Artikel 107.1 FEUF – Uppenbart oriktig bedömning − Artikel 10 i förordning (EG) nr 659/1999”
I mål T‑461/12,
Hansestadt Lübeck (Tyskland), som trätt i stället för Flughafen Lübeck GmbH, företrädd av advokaterna M. Núñez Müller, J. Dammann de Chapto och T. Becker,
sökande,
mot
Europeiska kommissionen, företrädd av T. Maxian Rusche och R. Sauer, båda i egenskap av ombud,
svarande,
angående en talan om ogiltigförklaring av kommissionens beslut C(2012) 1012 final av den 22 februari 2012 om de statliga stöden SA.27585 och SA.31149 (2012/C) (f.d. NN/2012, f.d. CP 31/2009 och CP 162/2010) – Tyskland, i de delar som beslutet avser de år 2006 antagna föreskrifterna om flygplatsavgifter vid Lübecks flygplats (Tyskland),
meddelar
TRIBUNALEN (tredje avdelningen),
sammansatt av ordföranden S. Papasavvas (referent) samt domarna N.J. Forwood och E. Bieliūnas,
justitiesekreterare: handläggaren K. Andová,
efter det skriftliga förfarandet och förhandlingen den 12 mars 2014,
följande
Dom(1)
[utelämnas]
Förfarandet och parternas yrkanden
11 Flughafen Lübeck har väckt förevarande talan genom en ansökan som inkom till tribunalens kansli den 19 oktober 2012.
12 I repliken, vilken inkom till tribunalens kansli den 20 februari 2013, förklarade Hansestadt Lübeck att staden hade trätt i Flughafen Lübecks ställe och avsåg att driva vidare den talan som Flughafen Lübeck hade väckt.
13 Som en åtgärd för processledning enligt artikel 64 i rättegångsreglerna ställde tribunalen den 2 oktober 2012 en skriftlig fråga till sökanden, som besvarade denna fråga inom den fastställda fristen. Kommissionen yttrade sig över sökandens svar på tribunalens fråga inom den fastställda fristen.
14 I samband med att sammansättningen av tribunalens avdelningar ändrades, förordnades referenten att tjänstgöra på tredje avdelningen, varför målet tilldelades denna avdelning.
15 På grundval av referentens rapport beslutade tribunalen (tredje avdelningen) att inleda det muntliga förfarandet och vidtog åtgärder för processledning enligt artikel 64 i rättegångsreglerna, genom att ställa skriftliga frågor till parterna. Parterna besvarade frågorna inom den fastställda fristen.
16 Parterna utvecklade sin talan och svarade på tribunalens frågor vid förhandlingen den 12 mars 2014.
17 Sökanden har yrkat att tribunalen ska
– ogiltigförklara det angripna beslutet, i den del som det innebär att det formella granskningsförfarandet inleds med avseende på 2006 års föreskrifter,
– ogiltigförklara det angripna beslutet i den del som det ålägger Förbundsrepubliken Tyskland att efterkomma föreläggandet att lämna upplysningar om 2006 års föreskrifter, och
– förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.
18 Kommissionen har yrkat att tribunalen ska
– avvisa talan,
– i andra hand ogilla talan såsom ogrundad, och
– förplikta sökanden att ersätta rättegångskostnaderna.
Rättslig bedömning
Det första yrkandet
[utelämnas]
Prövning i sak
39 Sökanden har till stöd för det första yrkandet åberopat följande fem grunder: 1) åsidosättande av Förbundsrepubliken Tysklands rätt till försvar, 2) åsidosättande av skyldigheten att göra en omsorgsfull och opartisk granskning, 3) åsidosättande av artikel 108.2 FEUF och 108.3 FEUF samt artiklarna 4, 6 och 13.1 i rådets förordning (EG) nr 659/1999 av den 22 mars 1999 om tillämpningsföreskrifter för artikel [108 FEUF] (EGT L 83, s. 1), 4) åsidosättande av artikel 107.1 FEUF och 5) åsidosättande av motiveringsskyldigheten.
40 Tribunalen anser att den fjärde grunden avseende ett åsidosättande av artikel 107.1 FEUF ska prövas först i den del av grunden som avser selektivitetskriteriet.
41 Sökanden har till stöd för denna del av grunden påstått att kommissionen inte borde ha dragit slutsatsen att 2006 års föreskrifter utgjorde statligt stöd, i den mening som avses i artikel 107.1 FEUF eftersom föreskrifterna inte är selektiva.
42 Tribunalen erinrar inledningsvis om att det följer av fast rättspraxis att när sökanden inom ramen för en talan mot ett beslut att inleda ett formellt granskningsförfarande ifrågasätter kommissionens bedömning av huruvida en omtvistad åtgärd utgör statligt stöd, begränsar sig unionsdomstolens prövning till en kontroll av att kommissionen inte gjorde en uppenbart oriktig bedömning när den ansåg att den inte kunde övervinna alla svårigheter i det avseendet vid en första granskning av den berörda åtgärden (se, för ett liknande resonemang, domstolens dom av den 21 juli 2011 i mål C‑194/09 P, Alcoa Trasformazioni mot kommissionen, REU 2011, s. I‑6311, punkt 61, beslut av förstainstansrättens ordförande av den 19 december 2001 i de förenade målen T‑195/01 R och T‑207/01 R, Government of Gibraltar mot kommissionen, REG 2001, s. II‑3915, punkt 79 och förstainstansrättens dom av den 23 oktober 2002 i de förenade målen T‑269/99, T‑271/99 och T‑272/99, Diputación Foral de Guipúzcoa m.fl. mot kommissionen, REG 2002, s. II‑4217, punkt 49).
43 Tribunalen erinrar därefter om att enligt fast rättspraxis måste samtliga nedanstående villkor vara uppfyllda för att en åtgärd ska anses utgöra stöd. För det första måste det röra sig om en statlig åtgärd eller en åtgärd som vidtas med hjälp av statliga medel. För det andra måste åtgärden kunna påverka handeln mellan medlemsstater. För det tredje ska åtgärden gynna mottagaren av stödet. För det fjärde ska åtgärden snedvrida eller hota att snedvrida konkurrensen (se domstolens dom av den 10 juni 2010 i mål C‑140/09, Fallimento Traghetti del Mediterraneo, REU 2010, s. I‑5243, punkt 31 och där angiven rättspraxis).
44 En statlig åtgärds selektiva karaktär utgör ett av kännetecknen för begreppet statligt stöd i den mening som avses i artikel 107.1 FEUF (se, för ett liknande resonemang, domstolens dom av den 1 december 1998 i mål C‑200/97, Ecotrade, REG 1998, s. I‑7907, punkt 40, av den 24 november 2011 i mål C‑458/09 P, Italien mot kommissionen, ej publicerad i rättsfallssamlingen, punkt 56, och förstainstansrättens dom av den 29 september 2000 i mål T‑55/99, CETM mot kommissionen, REG 2000, s. II‑3207, punkt 39). Artikel 107.1 FEUF förbjuder stöd som gynnar ”vissa företag eller viss produktion”, det vill säga selektivt stöd. Fördelar som följer av en allmän åtgärd som är tillämplig på samtliga ekonomiska aktörer utan åtskillnad utgör däremot inte statligt stöd i den mening som avses i den artikeln (domstolens dom av den 15 december 2005 i mål C‑66/02, Italien mot kommissionen, REG 2005, s. I‑10901, punkt 99).
45 För att bedöma huruvida en åtgärd är selektiv ska det prövas om den, inom ramen för en viss rättslig reglering, utgör en fördel för vissa företag i jämförelse med andra företag som i faktiskt och rättsligt hänseende befinner sig i en jämförbar situation (se domstolens dom av den 22 december 2008 i mål C‑487/06 P, British Aggregates mot kommissionen, REG 2008, s. I‑10515, punkt 82 och där angiven rättspraxis).
46 Enligt fast rättspraxis avser begreppet statligt stöd inte sådana statliga åtgärder som innebär att företag behandlas olika, och som således a priori är selektiva, när denna skillnad följer av arten av eller systematiken i det system som åtgärderna utgör en del av (se domen i det ovannämnda målet British Aggregates mot kommissionen, punkt 83 och där angiven rättspraxis).
47 Kommissionen ansåg i punkt 279 i det angripna beslutet att de aktuella fördelarna endast gavs de flygbolag som använder Lübecks flygplats och att de därför var selektiva i den mening som avses i artikel 107.1 FEUF.
48 Sökanden har invänt att flygbolag som använder andra flygplatser inte befinner sig i en situation som i faktiskt och rättsligt hänseende motsvarar situationen för flygbolag som finns på Lübecks flygplats och att kommissionen inte har hävdat att 2006 års föreskrifter gav vissa användare av Lübecks flygplats fördelar, som inte var vedertagna på marknaden, i förhållande till andra användare av samma flygplats.
49 Kommissionen har genmält att 2006 års föreskrifter utgör en selektiv åtgärd, eftersom de endast är tillämpliga på de flygbolag som använder Lübecks flygplats.
50 Tribunalen konstaterar inledningsvis att motiveringen i punkt 279 i det angripna beslutet, vilken nämnts i punkt 47 ovan och vilken illustreras av punkterna 265–267 i beslutet, är den enda motivering som anförts för att 2006 års föreskrifter har en selektiv karaktär. Kontrollen av beslutets lagenlighet ska därför ske med beaktande av endast den motiveringen.
51 Tribunalen påpekar att det faktum att 2006 års föreskrifter endast är tillämpliga på de flygbolag som använder Lübecks flygplats stämmer överens med den tyska rättsliga regleringen av flygplatsavgifter och med beskaffenheten hos föreskrifter som fastställer sådana avgifter. Enligt 43a § Luftverkehrs-Zulassungs-Ordnung ska varje flygplatsoperatör utarbeta en avgiftstabell som gäller för den aktuella flygplatsen. Enligt tillämpliga bestämmelser kunde 2006 års föreskrifter således endast avse de avgifter som gäller för Lübecks flygplats. De flygbolag som använder andra tyska flygplatser är på dessa flygplatser skyldiga att följa de föreskrifter om avgifter som gäller för respektive flygplats. Dessa flygbolag befinner sig därför inte i en situation som är jämförbar med situationen för de flygbolag som använder Lübecks flygplats.
52 Det framgår förvisso av rättspraxis att, såsom kommissionen har påpekat, ett stöd kan vara selektivt även om det rör en hel bransch (se domstolens dom av den 15 december 2005 i mål C‑148/04, Unicredito Italiano, REG 2005, s. I‑11137, punkt 45 och där angiven rättspraxis). Denna rättspraxis avser emellertid nationella åtgärder med allmän tillämplighet och är därför inte direkt relevant i förevarande fall. Den aktuella åtgärden avser nämligen inte ”en hel bransch”, vilken i förevarande fall skulle vara flygplatsbranschen, utan endast de företag som använder Lübecks flygplats.
53 För att bedöma huruvida en avgiftstabell för användningen av viss egendom eller en viss tjänst i en bransch, vilken upprättats av ett offentligt organ, är selektiv ska samtliga företag som använder eller som kan använda egendomen eller tjänsten beaktas, i syfte att pröva huruvida endast vissa av dem åtnjuter eller kan åtnjuta en eventuell fördel. Situationen för de företag som inte vill eller som inte kan använda den aktuella egendomen eller tjänsten är inte direkt relevant för att bedöma huruvida det föreligger en fördel. Annorlunda uttryckt kan den selektiva karaktären av en åtgärd som består i en avgiftstabell för användningen av egendom eller en tjänst som ett offentligt organ tillhandahåller, vilken upprättats av det offentliga organet, endast bedömas i förhållande till organets nuvarande eller potentiella kunder och inte i förhållande till andra företags kunder i samma bransch, vilka tillhandahåller liknande egendom eller liknande tjänster. Om det för övrigt ansågs att varje icke-diskriminerande avgiftstabell som tillämpas av ett offentligt organ för användningen av viss egendom eller en viss tjänst var selektiv skulle detta medföra en orimlig utvidgning av begreppet ”stöd som gynnar vissa företag eller viss produktion” i artikel 107.1 FEUF. För att en fördel som eventuellt lämnas av ett offentligt organ vid tillhandahållandet av viss egendom eller vissa tjänster ska gynna vissa företag, krävs det också att de företag som använder eller som önskar använda egendomen eller tjänsten inte åtnjuter eller inte kan åtnjuta fördelen från det offentliga organet i detta specifika sammanhang.
54 Av det anförda följer att den omständigheten att 2006 års föreskrifter endast är tillämpliga på flygbolag som använder Lübecks flygplats inte i sig är ett relevant kriterium för att anse att föreskrifterna är selektiva.
55 Av det anförda följer vidare att kommissionen – med hänsyn till motiveringen i det angripna beslutet – gjorde fel när den fann att 2006 års föreskrifter var selektiva, med beaktande av att den tjänst som är aktuell är användningen av Lübecks flygplats mot betalning av de avgifter som framgår av 2006 års föreskrifter och med hänsyn till att det inte bestritts att avgiftsbestämmelserna i föreskrifterna gäller för samtliga flygbolag.
[utelämnas]
59 Tribunalen konstaterar mot denna bakgrund att kommissionen – med hänsyn till motiveringen i det angripna beslutet – gjorde en uppenbart oriktig bedömning när den drog slutsatsen att de fördelar som införs genom 2006 års föreskrifter är selektiva.
60 Av det anförda följer att talan ska bifallas såvitt avser den fjärde grunden som åberopats till stöd för det första yrkandet. Det angripna beslutet ska ogiltigförklaras, i den del som det innebär att det formella granskningsförfarandet inleds med avseende på 2006 års föreskrifter, utan att det är nödvändigt att pröva de andra grunder som åberopats till stöd nämnda yrkande.
[utelämnas]
Mot denna bakgrund beslutar
TRIBUNALEN (tredje avdelningen)
följande:
1) Kommissionens beslut C(2012) 1012 final av den 22 februari 2012 om de statliga stöden SA.27585 och SA.31149 (2012/C) (f.d. NN/2012, f.d. CP 31/2009 och CP 162/2010) – Tyskland ogiltigförklaras i de delar som beslutet avser de år 2006 antagna föreskrifterna om flygplatsavgifter vid Lübecks flygplats.
2) Talan ogillas i övrigt.
3) Europeiska kommissionen ska bära sina rättegångskostnader och ersätta hälften av Hansestadt Lübecks rättegångskostnader.
Avkunnad vid offentligt sammanträde i Luxemburg den 9 september 2014.
Underskrifter