Mål T‑454/13
Société nationale maritime Corse Méditerranée (SNCM)
mot
Europeiska kommissionen
”Statligt stöd – Sjöfartscabotage – Stöd som Frankrike har genomfört till förmån för Société nationale maritime Corse Méditerranée (SNCM) och Compagnie méridionale de navigation – Tjänst av allmänt ekonomiskt intresse – Ersättning för en service som kompletterar grundservicen och som ska täcka perioder med hög belastning under turistsäsongen – Beslut i vilket stödet förklaras oförenligt med den inre marknaden – Begreppet statligt stöd – Fördel – Domen Altmark – Fastställande av stödets storlek”
Sammanfattning – Arrêt du Tribunal (sjätte avdelningen) av den 1 mars 2017
1. Stöd som ges av en medlemsstat – Begrepp – Åtgärder som är avsedda att ersätta kostnaderna för ett företag som åtagit sig att tillhandahålla allmännyttiga tjänster – Omfattas inte – Villkor som uppställs i domen i målet Altmark
(Artikel 170.1 FEUF)
2. Konkurrens – Företag som har anförtrotts att tillhandahålla tjänster av allmänt ekonomiskt intresse – Definition av tjänster av allmänt ekonomiskt intresse – Medlemsstaternas utrymme för skönsmässig bedömning – Gränser – Kommissionen kontroll är begränsad till de fall där ett uppenbart fel har begåtts – Möjlighet att göra en prövning på grundval av de riktlinjer som tidigare fastställts av kommissionen
(Artiklarna 106.2 FEUF och 107.1 FEUF; rådets förordning nr 3577/92, artiklarna 1 och 4; kommissionens meddelande 2012/C 8/02, punkt 46)
3. Stöd som ges av en medlemsstat – Begrepp – Bedömning enligt artikel 107.1 FEUF – Beaktande av tidigare praxis – Omfattas inte
(Artikel 107.1 FEUF)
4. Stöd som ges av en medlemsstat – Beslut i vilket kommissionen slår fast att ett stöd är oförenligt med den inre marknaden – Motiveringsskyldighet – Omfattning
(Artiklarna 107.1 FEUF och 296 FEUF)
5. Stöd som ges av en medlemsstat – Begrepp – Åtgärder som är avsedda att ersätta kostnaderna för ett företag som åtagit sig att tillhandahålla allmännyttiga tjänster – Första villkoret i domen Altmark – Sektorn för sjöfartscabotage – Definition av tjänster av allmänt ekonomiskt intresse – Faktiskt behov av att en allmän tjänst tillhandahålls – Omfattning – Skyldighet för de nationella myndigheterna att styrka avsaknaden av privata initiativ
(Artikel 107.1 FEUF; rådets förordning nr 3577/92, artiklarna 1 och 4)
6. Stöd som ges av en medlemsstat – Begrepp – Åtgärder som är avsedda att ersätta kostnaderna för ett företag som åtagit sig att tillhandahålla allmännyttiga tjänster – Fjärde villkoret i domen Altmark – Offentligt upphandlingsförfarande som gör det möjligt att välja den anbudsgivare som kan tillhandahålla de aktuella tjänsterna till den lägsta kostnaden för samhället – Omfattning
(Artikel 107.1 FEUF)
7. Stöd som ges av en medlemsstat – Återkrav av ett rättsstridigt stöd – Återställande av den tidigare rådande situationen – Åsidosättande av proportionalitetsprincipen och principen om förbud mot obehörig vinst – Föreligger inte
(Artiklarna 106.2 FEUF och 107.1 FEUF)
8. Stöd som ges av en medlemsstat – Återkrav av ett rättsstridigt stöd – Skyldighet – Mottagare har betalningssvårigheter eller är försatta i konkurs – Saknar betydelse
(Artikel 108.2 FEUF)
9. Stöd som ges av en medlemsstat – Återkrav av ett rättsstridigt stöd – Återställande av den tidigare rådande situationen – Beräkning av återkravsbeloppet
(Artikel 108.2 FEUF; rådets förordning nr 659/1999, artikel 14.1 och 14.2)
10. Stöd som ges av en medlemsstat – Återkrav av ett rättsstridigt stöd – Stöd som beviljats i strid med förfarandereglerna i artikel 108 FEUF – Stödmottagarnas eventuella berättigade förväntningar – Skydd – Villkor och gränser – Särskilda omständigheter – Föreligger inte
(Artiklarna 108.2 och 108.3 FEUF)
1. Se domen.
(se punkterna 84–90)
2. Med hänsyn till dels det stora utrymme för skönsmässig bedömning som en medlemsstat har när den definierar ett uppdrag av allmänt ekonomiskt intresse och villkoren för dess genomförande, dels den omständigheten att omfattningen av den kontroll som kommissionen är behörig att företa i detta hänseende är begränsad till att avse uppenbara fel, kan inte heller den kontroll som tribunalen företar avseende kommissionens bedömning i detta avseende gå utöver denna gräns och denna kontroll är således begränsad till att undersöka huruvida kommissionen med fog har konstaterat att medlemsstaten gjort eller inte gjort sig skyldig till ett uppenbart fel.
Medlemsstaternas befogenhet att definiera vad som utgör tjänster av allmänt ekonomiskt intresse är likväl inte obegränsad och den får inte utövas på ett godtyckligt sätt endast i syfte att förhindra att konkurrensreglerna tillämpas på en särskild sektor. Särskilt när det finns särskilda unionsbestämmelser som reglerar definitionen av innehållet och omfattningen av tjänster av allmänt ekonomiskt intresse, är dessa bindande för medlemsstaternas bedömning i enlighet med punkt 46 i meddelande från kommissionen om tillämpningen av Europeiska unionens regler om statligt stöd på ersättning för tillhandahållande av tjänster av allmänt ekonomiskt intresse.
I förevarande fall fanns sådana bestämmelser, nämligen bestämmelserna i förordning nr 3577/92 om tillämpning av principen om frihet att tillhandahålla tjänster på sjötransportområdet inom medlemsstaterna (cabotage). I artikel 1 i den förordningen föreskrivs principen om friheten att tillhandahålla sjötransporttjänster i unionen och i tredje skälet i förordningen anges att den avser att avskaffa begränsningar av denna frihet. I artikel 4 i cabotageförordningen föreskrivs eventuella undantag från denna vägledande princip, närmare bestämt att en medlemsstat får ingå avtal om allmän trafik med rederier som utför regelbundna transporttjänster till, från och mellan öar, eller ange förpliktelser vid allmän trafik som villkor för rätten att tillhandahålla sådana cabotagetjänster.
(se punkterna 93 och 112–115)
3. Se domen.
(se punkterna 98 och 99)
4. Se domen.
(se punkt 102)
5. Det resonemang som domstolen förde i domen av den 20 februari 2001, Analir m.fl., C‑205/99, grundar sig på en tolkning av artiklarna 1 och 4 i förordning nr 3577/92 om tillämpning av principen om frihet att tillhandahålla tjänster på sjötransportområdet inom medlemsstaterna (cabotage) mot bakgrund av dess grundläggande syfte, nämligen att garantera friheten att tillhandahålla sjötransporttjänster och följaktligen att enbart godta begränsningar av denna frihet på mycket strikta villkor, kan emellertid överföras fullt ut på förevarande fall. Mot bakgrund av detta resonemang kan slutsatsen dras att kommissionen i det angripna beslutet vid bedömningen av huruvida det första kriteriet i domen Altmark var uppfyllt med rätta fann att ”omfattningen på en allmän trafikplikt enligt definitionen i ett avtal om allmän trafik måste vara nödvändig och proportionerlig med avseende på ett faktiskt behov av en allmän trafikplikt, vilket bevisas av bristen på tillräckligt regelbundna transporttjänster på normala marknadsvillkor”.
De nationella myndigheterna kan inte befrias från skyldigheten att visa att det saknas privata initiativ. Det framgår nämligen klart av punkt 34 i den ovannämnda domen Analir m.fl. att bevisningen för att det föreligger ett faktiskt behov av allmän trafik hör ihop med bevisningen för att privata initiativ saknas. Med andra ord fastställs ett faktiskt behov av allmän trafik på grundval av konstaterandet att privata initiativ saknas.
För att kunna fastställa en tjänst av allmänt ekonomiskt intresse inom sjötransportsektorn räcker det således inte att den berörda medlemsstaten åberopar strävan efter att uppnå målet att garantera den territoriella kontinuiteten. Det krävs även att detta mål inte redan har uppnåtts genom marknadskrafterna. Om marknadskrafterna möjliggör att uppnå en del av nämnda mål är inrättandet av en sådan tjänst av allmänt ekonomiskt intresse enbart motiverat om det uppfyller motsvarande brist på marknaden.
(Se punkterna 119, 124, 125 och 172)
6. Se domen.
(se punkt 238)
7. Se domen.
(se punkterna 268 och 269)
8. Se domen.
(se punkt 270)
9. Se domen.
(se punkt 278)
10. Se domen.
(Se punkterna 282–284, 292 och 293)