Language of document : ECLI:EU:T:2020:450

TRIBUNALENS DOM (femte avdelningen)

den 23 september 2020 (*)

”EU-varumärke – EU-figurmärket 7Seven – Ingen ansökan om förnyelse av registreringen av varumärket – Avförande av varumärket när registreringen löpt ut – Artikel 53 i förordning (EU) 2017/1001 – Ansökan om återställande av försutten tid som ingetts av licenstagaren – Artikel 104.1 i förordning 2017/1001 – Omsorgsplikt”

I mål T‑557/19,

Seven SpA, Leinì (Italien), företrätt av advokaten L. Trevisan,

klagande,

mot

Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO), företrädd av H. O’Neill, i egenskap av ombud,

motpart,

angående ett överklagande av det beslut som meddelades av EUIPO:s femte överklagandenämnd den 4 juni 2019 (ärende R 2076/2018–5), om en ansökan om återställande av försutten tid avseende rätten att ansöka om förnyelse av EU-figurmärket 7Seven,

meddelar

TRIBUNALEN (femte avdelningen)

sammansatt av ordföranden D. Spielmann samt domarna U. Öberg (referent) och O. Spineanu-Matei,

justitiesekreterare: E. Coulon,

med beaktande av överklagandet som inkom till tribunalens kansli den 9 augusti 2019,

med beaktande av svarsskrivelsen som inkom till tribunalens kansli den 27 november 2019,

med beaktande av att ingen av parterna tre veckor efter delgivningen av underrättelsen om att det skriftliga förfarandet avslutats hade inkommit med någon begäran om muntlig förhandling, och av att tribunalen således, med tillämpning av artikel 106.3 i tribunalens rättegångsregler, har beslutat att avgöra målet på handlingarna,

följande

Dom

 Bakgrund till tvisten

1        Klaganden, Seven SpA, ingav den 22 juli 1997 en ansökan om registrering av EU-varumärke vid Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO) i enlighet med rådets förordning (EG) nr 40/94 av den 20 december 1993 om gemenskapsvarumärken (EGT L 11, 1994, s. 1; svensk specialutgåva, område 17, volym 2, s. 3) (vilken ersatts av rådets förordning (EG) nr 207/2009 av den 26 februari 2009 om EU-varumärken (EUT L 78, 2009, s. 1), i ändrad lydelse, vilken i sin tur ersatts av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001 av den 14 juni 2017 om EU-varumärken (EUT L 154, 2017, s. 1)).

2        Det sökta varumärket utgörs av nedanstående figurkännetecken:

Image not found

3        De varor som registreringsansökan avsåg omfattas av klasserna 16, 18 och 25 i Niceöverenskommelsen om internationell klassificering av varor och tjänster vid varumärkesregistrering av den 15 juni 1957, med ändringar och tillägg.

4        Den 2 maj 2001 registrerades varumärket som EU-varumärke under nummer 591206, och registreringen offentliggjordes i Bulletinen för gemenskapsvarumärken nr 53/2001 av den 18 juni 2001.

5        Den 29 september 2005 överlät klaganden det aktuella varumärket till Seven Licensing Company S.à r.l. för varor i klass 25 och beviljades licens för detta varumärke. Licensen fördes inte in i registret över EU-varumärken.

6        Efter ett flertal transaktioner överfördes det aktuella varumärket den 30 april 2013, för varor i klass 25, till Seven7 Investment PTE Ltd (nedan kallat innehavaren av det aktuella varumärket). Det aktuella varumärket tilldelades det nya registreringsnumret 8252223, vilket offentliggjordes i Bulletinen för gemenskapsvarumärken nr 83/2013 av den 3 maj 2013.

7        Den 26 december 2016 informerade EUIPO, i enlighet med artikel 47.2 i förordning nr 207/2009 (nu artikel 53.2 i förordning 2017/1001), innehavaren av det aktuella varumärket om att skyddsperioden för nämnda varumärke löpte ut den 22 juli 2017 och att ansökan om förnyelse kunde inges från och med den 23 januari 2017 till och med den 24 juli 2017. EUIPO underströk dessutom att om betalning av tilläggsavgiften för sen betalning av förnyelseavgiften skedde, skulle fristen förlängas till och med den 22 januari 2018.

8        Innehavaren av det aktuella varumärket ansökte emellertid inte om förnyelse av registreringen av varumärket.

9        Den 2 februari 2018 underrättade EUIPO företrädaren för innehavaren av det aktuella varumärket om att skyddstiden för varumärket hade löpt ut från och med den 22 juli 2017.

10      Den 21 juli 2018 ingav klaganden en ansökan om återställande av försutten tid med stöd av artikel 104 i förordning 2017/1001 och ansökte om att få sin rätt att ansöka om förnyelse av registreringen av det aktuella varumärket återställd (nedan kallad ansökan om återställande av rättigheter). I ansökan om återställande av rättigheter informerade klaganden EUIPO om att denne hade beviljats en licens för nämnda varumärke och att varumärkesinnehavaren hade åsidosatt sin avtalsenliga skyldighet att informera klaganden om sin avsikt att inte förnya registreringen av det aktuella varumärket, vilket innebar att klaganden inte själv hade möjlighet att förnya registreringen i tid.

11      Genom beslut av den 30 augusti 2018 avslog EUIPO:s avdelning för ärendehantering ansökan om återställande av rättigheter och fastställde avförandet av registreringen av det aktuella varumärket.

12      Den 23 oktober 2018 överklagade klaganden beslutet från EUIPO:s avdelning för ärendehantering till EUIPO med stöd av artiklarna 66–71 i förordning 2017/1001.

13      Den 4 april 2019 översände överklagandenämnden ett meddelande till klaganden, i vilket nämnden angav att klaganden inte kunde beviljas återställande av rätten att ansöka om förnyelse av registreringen av det aktuella varumärket, eftersom den beskrivna situationen inte visade att klaganden hade iakttagit all omsorg som betingats av omständigheterna.

14      EUIPO:s femte överklagandenämnd avslog överklagandet genom beslut av den 4 juni 2019 (nedan kallat det överklagade beslutet). För det första erinrade överklagandenämnden om att bestämmelserna i artikel 104 i förordning 2017/1001 ska tolkas restriktivt. Efter att ha konstaterat att underlåtenheten att förnya registreringen av varumärket i fråga berodde på varumärkesinnehavaren, fann överklagandenämnden att klaganden inte med giltig verkan kunde begära förnyelse av registreringen av nämnda varumärke utan att dessförinnan ha erhållit uttryckligt tillstånd från varumärkesinnehavaren. Avsaknaden av ett sådant tillstånd har emellertid inte hindrat fristen för förnyelse från att löpa. Klaganden kunde endast läka den bristen att innehavaren av det aktuella varumärket hade underlåtit att förnya varumärket genom att visa att en sådan underlåtelse hade inträffat trots att varumärkesinnehavaren hade iakttagit all nödvändig omsorg. Överklagandenämnden tillade att även om det antas att licenstagaren har rätt till förnyelse oberoende av innehavaren av det aktuella varumärket, ankommer det på licenstagaren att vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa att förnyelse av registreringen av det aktuella varumärket sker i rätt tid. Överklagandenämnden ansåg vidare att klaganden inte hade visat att det förelåg särskilda omständigheter som kunde motivera att tiden för denne att ansöka om förnyelse av registreringen av det aktuella varumärket skulle återställas. Slutligen fann överklagandenämnden att klagandens argument att ett återställande av rätten att ansöka om förnyelse av registreringen av det aktuella varumärket inte skulle ha medfört något åsidosättande av någon rättighet eller förväntningar hos tredje man, var verkningslöst.

 Parternas yrkanden

15      Klaganden har yrkat att tribunalen ska:

–        ogiltigförklara det överklagade beslutet, och

–        bifalla ansökan om återställande av försutten tid och ansökan om förnyelse av registreringen av det aktuella varumärket.

16      EUIPO har yrkat att tribunalen ska:

–        ogilla överklagandet, och

–        förplikta klaganden att ersätta rättegångskostnaderna.

 Rättslig bedömning

17      Till stöd för sitt överklagande åberopar klaganden fem grunder. Den första grunden avser åsidosättande av artiklarna 53 och 104 i förordning 2017/1001, jämförda med den allmänna effektivitetsprincipen, genom att överklagandenämnden åsidosatte den självständiga rätt som tillkommer licenstagaren att lämna in en ansökan om förnyelse av registreringen av det aktuella varumärket och ansökan om att få sina rättigheter återställda. Den andra grunden avser åsidosättande av artikel 104 i förordning 2017/1001, eftersom ansökan om återställande av klagandens rättigheter och ansökan om förnyelse ingavs av klaganden i rätt tid. Den tredje grunden avser ett åsidosättande av artikel 104 i förordning 2017/1001, eftersom klaganden har iakttagit all omsorg som har betingats av omständigheterna. Den fjärde grunden avser ett åsidosättande av artikel 104 i förordning 2017/1001, eftersom de åtgärder som överklagandenämnden rekommenderade inte säkerställde en förnyelse av registreringen av det aktuella varumärket inom angiven frist. Den femte grunden avser ett åsidosättande av den allmänna principen om skydd för EU-varumärken, vilken slås fast i skäl 11 i förordning 2017/1001.

18      Tribunalen kommer först att pröva den första grunden, därefter den andra, den tredje och den fjärde grunden tillsammans, och slutligen den femte grunden.

 Klagandens rätt att inge en ansökan om återställande av sin rätt och att begära förnyelse av registreringen av det aktuella varumärket

19      Klaganden har gjort gällande att det överklagade beslutet är felaktigt, eftersom överklagandenämnden, i strid med artiklarna 53 och 104 i förordning 2017/1001, bedömde ansökan om förnyelse av registreringen av det aktuella varumärket och ansökan om återställande av klagandens rättigheter som om det handlade om att återställa varumärkesinnehavarens rättigheter i stället för klagandens.

20      Klaganden har tillagt att enligt principen om rättsreglers effektivitet ska alla rättsregler som ger en unionsmedborgare en rättighet tillämpas på ett sådant sätt att rättsreglernas syfte i slutändan kan uppnås. Enligt klaganden syftar en ansökan om återställande av dennes rättigheter till att säkerställa att innehavaren av en rättighet till ett EU-varumärke inte förlorar denna rättighet om en frist inte iakttas, under förutsättning att vissa tidsfrister iakttas och att denne har iakttagit all omsorg som har betingats av omständigheterna. Genom att kräva att klaganden skulle visa att innehavaren av det aktuella varumärket iakttagit sådan omsorg och hade rätt att inge en sådan begäran, har överklagandenämnden gjort denna rätt omöjlig att utöva och åsidosatt effektivitetsprincipen.

21      EUIPO har bestritt klagandens argument.

22      Tribunalen erinrar om att det i artikel 53.1 i förordning 2017/1001 föreskrivs att ”[r]egistrering av ett EU-varumärke ska förnyas på begäran av innehavaren av EU-varumärket eller av någon som uttryckligen bemyndigats av denne, under förutsättning att avgifterna har betalats”.

23      I artikel 104.1 i förordning 2017/1001 föreskrivs att ”[e]n sökande eller innehavare av ett EU-varumärke eller annan part i ett förfarande vid immaterialrättsmyndigheten som, trots att han har iakttagit all omsorg som har betingats av omständigheterna, inte har kunnat iaktta en frist i förhållande till [EUIPO], ska på ansökan därom få sin rätt återställd, om underlåtenheten enligt denna förordning har haft till omedelbar följd att en rättighet eller rätt att överklaga gått förlorad.”

24      Enligt sistnämnda bestämmelse förutsätter en sådan ansökan till EUIPO för det första att sökanden är part i det aktuella förfarandet, för det andra att denne inte har kunnat iaktta en frist i förhållande till EUIPO, trots att han eller hon har iakttagit all omsorg som har betingats av omständigheterna, och för det tredje att denna underlåtenhet har haft till omedelbar följd att en rättighet gått förlorad eller att ett rättsmedel gått förlorat (dom av den 12 maj 2009, Jurado Hermanos/harmoniseringskontoret (JURADO), T‑410/07, EU:T:2009:153, punkt 15, och dom av den 5 april 2017, Renfe-Operadora/EUIPO (AVE), T‑367/15, ej publicerad, EU:T:2017:255, punkt 24).

25      Vad gäller det första villkoret ska det påpekas att enligt artikel 53.1 i förordning 2017/1001 kan endast innehavaren av varumärket eller personer som uttryckligen bemyndigats av denne anses vara parter i förfarandet om förnyelse (dom av den 12 maj 2009, JURADO, T‑410/07, EU:T:2009:153, punkt 16).

26      Det finns emellertid inte någon bestämmelse i förordning 2017/1001 som utgör hinder för att en ”part i förfarandet om förnyelse” kan anses vara en ”part i ett förfarande vid [EUIPO]” i den mening som avses i artikel 104.1 i förordning 2017/1001. Användningen av konjunktionen ”eller” i artikel 104.1 i förordning 2017/1001 innebär nämligen att en ansökan om återställande av sin rätt kan gynna varje part i ett förfarande vid EUIPO, oavsett om denne är innehavare av det aktuella registrerade EU-varumärket eller inte (se, analogt, dom av den 31 januari 2019, Thun/EUIPO (Poisson), T‑604/17, ej publicerad, EU:T:2019:42, punkt 17).

27      Det följer emellertid på intet sätt av dessa bestämmelser att klaganden, i egenskap av innehavare av en licens för det aktuella varumärket, rättsligt är att jämställa med innehavaren av detta varumärke vad gäller förnyelse av dess registrering. Tvärtom följer härav att denne, i likhet med alla andra, måste få uttryckligt bemyndigande av innehavaren av det aktuella varumärket för att kunna inge en begäran om förnyelse och därvid måste bevisa att den har fått ett sådant bemyndigande (se, för ett liknande resonemang, dom av den 12 maj 2009, JURADO, T‑410/07, EU:T:2009:153, punkt 21).

28      I förevarande fall har det inte bestritts att klaganden den 17 juli 2018 fick ett bemyndigande av innehavaren av det aktuella varumärket att ge in en ansökan med stöd av artikel 104 i förordning 2017/1001 i syfte att få sin rätt att ansöka om förnyelse av registreringen av nämnda varumärke återställd. Det ska emellertid påpekas att detta bemyndigande lämnades efter utgången av den frist för att ansöka om förnyelse som föreskrivs i artikel 53.3 i förordning 2017/1001 och nästan ett år efter det att den faktiska registreringen av varumärket hade löpt ut den 22 juli 2017.

29      I artikel 53.3 i förordning 2017/1001 föreskrivs följande:

”Begäran om förnyelse ska ges in inom den sexmånadersperiod som föregår registreringsperiodens upphörande. Grundavgiften för förnyelse och, i tillämpliga fall, en eller flera klassavgifter för varje klass av varor eller tjänster utöver den första ska också betalas inom denna period. En begäran får dessutom ges in, och avgifterna betalas, inom en ytterligare period på sex månader räknat från registreringsperiodens upphörande, om tilläggsavgift för sen betalning av förnyelseavgiften eller sent ingivande av begäran om förnyelse betalas inom denna ytterligare period.”

30      Såsom överklagandenämnden med rätta påpekade i punkt 25 i det överklagade beslutet, börjar fristen för att ansöka om förnyelse av registreringen av ett varumärke löpa oberoende av om varumärkesinnehavaren eventuellt uttryckligen bemyndigat licenstagaren.

31      Förfarandet för förnyelse avslutas således vid utgången av den frist som föreskrivs i artikel 53.3 i nämnda förordning. För att anses vara part i detta förfarande enligt artikel 53.1 i förordning 2017/1001 måste klaganden således erhålla ett uttryckligt bemyndigande från innehavaren av det aktuella varumärket för att kunna begära förnyelse av registreringen av varumärket vid en tidpunkt före utgången av den föreskrivna fristen.

32      Eftersom klaganden inte fick ett uttryckligt bemyndigande förrän efter utgången av denna frist, kan denne varken anses vara part i ett förfarande om förnyelse enligt artikel 53.1 i förordning 2017/1001 eller ”part i ett förfarande vid [EUIPO]” i den mening som avses i artikel 104.1 i nämnda förordning. Klaganden kunde således inte inge en ansökan om återställande av sin rätt i egenskap av licenstagare som förlorat en rätt och ska därför, i förevarande fall, anses ha agerat vid EUIPO endast i den aktuella varumärkesinnehavarens namn och för dennes räkning, vilket innebär att det ska prövas huruvida villkoren i artikel 104.1 i förordning 2017/1001 har iakttagits med avseende på varumärkesinnehavaren. Såsom överklagandenämnden med rätta påpekade i punkt 25 i det överklagade beslutet, kunde klaganden således läka den bristen att varumärkesinnehavaren hade underlåtit att ansöka om förnyelse av det aktuella varumärket endast om denne kunde visa att en sådan underlåtelse hade inträffat trots att varumärkesinnehavaren hade iakttagit all vederbörlig omsorg.

33      Den tolkning som gjorts i punkt 32 ovan är den mest lämpade att uppfylla effektivitetsprincipen och kravet på rättssäkerhet. Denna tolkning säkerställer att de tidpunkter då fristerna i artiklarna 53 och 104 i förordning 2017/1001 börjar löpa och löper ut tydligt fastställs och strikt iakttas.

34      Det följer nämligen av fast rättspraxis att en strikt tillämpning av unionsbestämmelserna om förfarandefrister är påkallad med hänsyn till kravet på rättssäkerhet och behovet av att undvika särbehandling och godtycke i rättskipningen. Avsteg därifrån kan endast medges om synnerliga omständigheter är för handen. Oavsett om sådana omständigheter bedöms som oförutsebara, som force majeure eller som ett ursäktligt misstag, innehåller de under alla förhållanden ett subjektivt rekvisit avseende skyldigheten för en enskild i god tro att iaktta den vaksamhet och omsorg som krävs av en normalt upplyst aktör för bevakningen av hur förfarandet fortskrider och iakttagandet av föreskrivna tidsfrister (se, för ett liknande resonemang, dom av den 21 maj 2014, Melt Water/harmoniseringskontoret (NUEVA), T‑61/13, EU:T:2014:265, punkt 38 och där angiven rättspraxis).

35      Villkoren för tillämpning av artikel 104.1 i förordning 2017/1001 ska således tolkas restriktivt. Iakttagandet av frister utgör nämligen en fråga avseende tvingade rätt och återställande av försutten tid, med avseende på en varumärkesregistrering efter att den avförts från varumärkesregistret, kan inverka menligt på rättssäkerheten (se, för ett liknande resonemang, dom av den 19 september 2012, Video Research USA/harmoniseringskontoret (VR), T‑267/11, EU:T:2012:446, punkt 35).

36      En varumärkesinnehavare som inte har förnyat registreringen av sitt varumärke inom den föreskrivna fristen kan således inte kringgå följderna av sin egen vårdslöshet genom att tillåta tredje man att inge en ansökan för att få sin rätt att ansöka om förnyelse av registreringen av ett EU-varumärke efter utgången av nämnda frist återställd.

37      En licenstagare kan för sin del, dels, inte begära att få sin rätt återställd enbart av det skälet att varumärkesinnehavaren har visat prov på passivitet och inte iakttagit fristen för att ansöka om förnyelse av registreringen av nämnda varumärke och, dels, inte gå emot viljan hos en varumärkesinnehavare som medvetet beslutat att inte förnya registreringen.

38      Överklagandenämnden gjorde således en riktig bedömning när den fann att det skulle prövas huruvida villkoren i artikel 104.1 i förordning 2017/1001 hade iakttagits i förhållande till varumärkesinnehavaren. Överklagandet kan därför inte vinna bifall såvitt avser den första grunden.

 Åsidosättande av omsorgsplikten som har betingats av omständigheterna samt av de tidsfrister som föreskrivs i artikel 104 i förordning 2017/1001

39      Klaganden har för det första hävdat att den iakttog de frister som föreskrivs i artikel 104 i förordning 2017/1001. Klaganden har gjort gällande att det i denna artikel fastställs två frister. Den första är en absolut frist på ett år, som börjar löpa vid utgången av den frist som inte iakttagits, det vill säga den 22 juli 2017. Den andra är en relativ frist på två månader, som börjar löpa vid upphörandet av det förfall som ligger till grund för att fristen inte har iakttagits. Klaganden har i detta avseende gjort gällande att förfallet upphörde vid den tidpunkt då klaganden erhöll ett uttryckligt bemyndigande från innehavaren av det aktuella varumärket att agera, det vill säga den 17 juli 2018. Eftersom ansökan om återställande av klagandens rätt inkom den 21 juli 2018, har de båda fristerna iakttagits.

40      Klaganden har vidare hävdat att överklagandenämnden gjorde en felaktig tillämpning av ett absolut kriterium när den krävde att klaganden skulle bevisa att den hade vidtagit alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa att en förnyelse gjordes i tid. Klaganden borde emellertid endast ha vidtagit de åtgärder som var lämpliga i förevarande fall och nödvändiga med hänsyn till omständigheterna. I förevarande fall reglerades avtalet mellan klaganden och innehavaren av det aktuella varumärket av italiensk rätt, som fastställer de allmänna principerna om rimliga och berättigade förväntningar och principen om god tro vid fullgörandet av avtalsförpliktelser. Överklagandenämnden borde således ha funnit att klaganden hade iakttagit all omsorg som betingats av omständigheterna, eftersom klaganden inte kunde förutse att innehavaren av det aktuella varumärket inte skulle uppfylla sina avtalsenliga skyldigheter.

41      Klaganden har slutligen gjort gällande att överklagandenämnden åsidosatte artikel 104 i förordning 2017/1001, eftersom de åtgärder som nämnden hade rekommenderat för att säkerställa en förnyelse i god tid av registreringen av det aktuella varumärket inte var effektiva och saknade relevans för kontrollen av huruvida klaganden hade uppfyllt sin omsorgsplikt.

42      EUIPO har bestritt klagandens argument.

43      Tribunalen påpekar att det framgår av prövningen av den första grunden att det i förevarande fall krävs att innehavaren av det aktuella varumärket iakttar de villkor som föreskrivs i artikel 104 i förordning 2017/1001 för att ansökan om återställande av klagandens rättigheter ska kunna bifallas.

44      I detta avseende ska det först konstateras att klaganden inte har gett någon förklaring till varumärkesinnehavarens passivitet avseende förnyelse av registreringen av det aktuella varumärket, vilket innebär att det inte finns något som tyder på att varumärkesinnehavaren har iakttagit all omsorg som har betingats av omständigheterna i den mening som avses i artikel 104.1 i förordning 2017/1001.

45      Enligt artikel 104.2 i förordning 2017/1001 ska en ansökan om återställande av rättigheter därtill inges skriftligen inom två månader från det att förfallet upphörde.

46      Enligt artikel 104.5 i förordning 2017/1001 ska artikel 104 inte gälla i fråga om de tidsfrister som anges i punkt 2 i denna artikel. Om den frist om två månader som är ett av villkoren för att ansökan ska få göras inte har iakttagits, får någon ny ansökan om återställande av sin rätt inte längre framställas. Detta gäller även om skäl anförs för att fristen inte har iakttagits (dom av den 23 september 2009, Evets/harmoniseringskontoret (DANELECTRO och QWIK TUNE), T‑20/08 och T‑21/08, EU:T:2009:356, punkt 24).

47      Tribunalen godtar inte klagandens argument att tvåmånadersfristen inte kunde börja löpa förrän den dag då klaganden hade erhållit tillstånd från innehavaren av det aktuella varumärket, det vill säga den 17 juli 2018, och att ansökan således ingetts i rätt tid.

48      Enbart den omständigheten att det godtas att klaganden inte med giltig verkan hade kunnat begära förnyelse av registreringen av det aktuella varumärket utan innehavarens uttryckliga bemyndigande innebär nämligen inte i sig att avsaknaden av ett sådant bemyndigande utgör ett hinder i den mening som avses i artikel 104.1 i förordning 2017/1001.

49      Det framgår dessutom av handlingarna i målet att innehavaren av det aktuella varumärket hade utsett en företrädare som underrättades om att giltighetstiden för den faktiska registreringen av nämnda varumärke löpte ut den 22 juli 2017, vid utebliven förnyelse av registreringen. Det framgår emellertid inte av handlingarna i målet att nämnda innehavare har gjort gällande att denne varit förhindrad på något sätt i detta avseende.

50      Slutligen är frågan huruvida klaganden kunde förvänta sig att innehavaren av det aktuella varumärket skulle iaktta sin skyldighet att fullgöra sina avtalsenliga skyldigheter endast av betydelse vad gäller deras avtalsförhållanden och fastställandet av ansvar för den eventuella skada som klaganden kan ha lidit, men denna fråga påverkar inte klagandens rättsliga ställning gentemot EUIPO.

51      Klagandens ansökan kunde följaktligen inte tas upp till sakprövning, eftersom den inte uppfyllde villkoren i artikel 104.1 och 104.2 i förordning 2017/1001.

52      Överklagandet kan således inte vinna bifall såvitt avser den andra, den tredje och den fjärde grunden. Klagandens övriga argument i detta avseende påverkar inte denna slutsats.

 Åsidosättande av den allmänna principen om skydd för ett EU-varumärke

53      Enligt klaganden innebär det överklagade beslutet att allmänheten utsätts för en risk för förväxling till följd av eventuella framtida registreringar av kännetecken som liknar det varumärke vars registrering har upphört, vilket innebär att beslutet strider mot den allmänna principen om skydd för ett EU-varumärke, som slås fast i skäl 11 i förordning 2017/1001, enligt vilken syftet med att registrera ett varumärke framför allt är att garantera varumärkets ursprungsangivelsefunktion.

54      EUIPO har bestritt klagandens argument.

55      Tribunalen erinrar om att följande anges i skäl 11 i förordning 2017/1001:

”Det skydd som följer av EU-varumärket, vars funktion framför allt är att garantera att varumärket anger ursprunget, bör vara absolut om det råder identitet mellan varumärket och tecknet och mellan varorna eller tjänsterna. Skyddet bör också gälla vid likhet mellan varumärket och tecknet och mellan varorna eller tjänsterna. Begreppet likhet bör tolkas i förhållande till risken för förväxling. En särskild förutsättning för skydd bör vara att det finns en risk för förväxling. Denna risk bör bedömas mot bakgrund av en lång rad faktorer, särskilt i hur hög grad varumärket är känt på marknaden, den association som det använda eller registrerade tecknet framkallar, graden av likhet mellan varumärket och tecknet samt mellan de ifrågavarande varorna eller tjänsterna.”

56      Även om syftet med skäl 11 i förordning 2017/1001 är att, i fråga om en vara eller tjänst som kännetecknas av varumärket, garantera konsumenten eller slutanvändaren varans eller tjänstens ursprung, så att det är möjligt att utan risk för förväxling särskilja denna vara eller tjänst från andra varor eller tjänster med ett annat ursprung (se, analogt, dom av den 19 juni 2012, Chartered Institute of Patent Attorneys, C‑307/10, EU:C:2012:361, punkt 36), så har detta skäl, i motsats till vad klaganden tycks påstå, inte till syfte att på obestämd tid garantera en registrering av ett EU-varumärke när registreringen av nämnda varumärke har upphört på grund av att dess registrering inte har förnyats.

57      När ett varumärke upphör att gälla och dess registrering inte förnyas, blir det nämligen i princip allmänt tillgängligt, vilket främjar konkurrens och utveckling. Följaktligen, och i enlighet med principen om tillgänglighet, bör varumärken som till syvende och sist inte, eller inte längre, används åter göras tillgängliga för allmänheten, så att andra ekonomiska aktörer kan låta registrera dem och på ett effektivt sätt dra nytta av alla dess ekonomiska fördelar.

58      I förevarande fall har registreringen av det aktuella varumärket löpt ut till följd av att registreringen inte förnyats i rätt tid. Såsom EUIPO med rätta har påpekat är den omständigheten att nämnda varumärke inte längre kan ligga till grund för en talan vid domstol mot andra yngre varumärken en följd av att det har upphört att gälla och inte ett åsidosättande av den allmänna principen om skydd för ett EU-varumärke.

59      Överklagandet kan således inte vinna bifall såvitt avser den femte grunden. Överklagandet ska således ogillas i sin helhet, och det saknas därvid anledning att pröva huruvida klagandens andra yrkande kan tas upp till sakprövning.

 Rättegångskostnader

60      Enligt artikel 134.1 i tribunalens rättegångsregler ska tappande rättegångsdeltagare förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats.

61      EUIPO har yrkat att klaganden ska förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna. Eftersom klaganden har tappat målet ska EUIPO:s yrkande bifallas.

Mot denna bakgrund beslutar

TRIBUNALEN (femte avdelningen)

följande:

1)      Överklagandet ogillas.

2)      Seven SpA ska ersätta rättegångskostnaderna.

Spielmann

Öberg

Spineanu-Matei

Avkunnad vid offentligt sammanträde i Luxemburg den 23 september 2020.

Underskrifter


*      Rättegångsspråk: engelska.