Överklagande ingett den 2 februari 2022 av Europeiska investeringsbanken av den dom som tribunalen (fjärde avdelningen) meddelade den 24 november 2021 i mål T-370/20, KL mot Europeiska investeringsbanken

(Mål C-68/22 P)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Klagande: Europeiska investeringsbanken (EIB) (ombud: G. Faedo och I. Zanin)

Övrig part i målet: KL

Klagandens yrkanden

EIB yrkar att domstolen ska

förklara att överklagandet kan upptas till sakprövning och bifalla överklagandet,

ogiltigförklara tribunalens dom i mål T-370/20,

om domstolen anser att målet är färdigt för avgörande, bifalla EIB :s yrkanden i första instans, samt

förplikta KL att ersätta rättegångskostnaderna i båda instanser.

Grunder och huvudargument

EIB anför två grunder för sitt överklagande.

Den första grunden, som består av fyra delgrunder, avser felaktig tolkning av EIB:s interna regler om invaliditet.

För det första har tribunalen gjort sig skyldig till felaktig rättstillämpning vad avser begreppet invaliditet, i den mening som avses i artikel 46-1 i övergångsbestämmelserna till pensionsbestämmelserna för EIB:s anställda (nedan kallade övergångsbestämmelserna) och artikel 11.1 i EIB:s administrativa föreskrifter. Tribunalen har missförstått lydelsen och innebörden av EIB:s interna regler, och gjort en tolkning som strider mot ändamålet med invaliditetspensionen som en social skyddsåtgärd, genom att anse att begreppet invaliditet, i den mening som avses i nämnda artiklar, ska tolkas så, att det omfattar en anställd vid EIB som av en invaliditetskommitté som upprättats av EIB förklarats inte kunna återgå till sitt arbete eller andra arbetsuppgifter på motsvarande nivå inom EIB.

För det andra har tribunalen gjort sig skyldig till felaktig rättstillämpning genom att förklara att de invaliditetskommittéer som upprättats av EIB saknar behörighet att uttala sig i frågan huruvida en anställd vid EIB har förmåga att arbeta på den allmänna arbetsmarknaden, utanför EIB.

För det tredje har tribunalen gjort sig skyldig till felaktig rättstillämpning genom att tolka artikel 46-1 i övergångsbestämmelserna och artikel 11.1 i EIB:s administrativa föreskrifter med hjälp av ett analogt resonemang rörande artikel 78 i tjänsteföreskrifterna för tjänstemännen i Europeiska unionen.

För det fjärde har tribunalen gjort sig skyldig till felaktig rättstillämpning genom att avfärda EIB:s tolkning av artikel 51-1 i övergångsbestämmelserna och genom att avstå från att tolka nämnda artikel mot bakgrund av artikel 46-1 i övergångsbestämmelserna.

Den andra grunden, som består av två delgrunder, avser missuppfattning av de faktiska omständigheterna på två punkter.

För det första har tribunalen gjort sig skyldig till felaktig rättstillämpning genom att anse att vissa handlingar från invaliditetskommittén är rättsligt bindande, trots att de inte undertecknats av samtliga ledamöter av nämnda kommitté.

För det andra har tribunalen gjort en oriktig bedömning av innebörden av invaliditetskommitténs yttrande genom att anse att invaliditetskommittén har förklarat att sökanden saknar förmåga att utföra sina arbetsuppgifter vid EIB, trots att det i olika formulär som signerats av samtliga ledamöter av nämnda kommitté förklaras att sökanden inte är invalid

____________