Language of document : ECLI:EU:C:2018:808

DOMSTOLENS DOM (femte avdelningen)

den 4 oktober 2018 (*)

”Begäran om förhandsavgörande – Konsumentskydd – Direktiv 2005/29/EG – Artikel 2 b och d – Direktiv 2011/83/EU – Artikel 2 led 2 – Begreppen ’näringsidkare’ och ’affärsmetoder’”

I mål C‑105/17,

angående en begäran om förhandsavgörande enligt artikel 267 FEUF, framställd av Administrativen sad Varna (Förvaltningsdomstolen i Varna, Bulgarien) genom beslut av den 16 februari 2017, som inkom till domstolen den 28 februari 2017, i målet

Komisia za zashtita na potrebitelite

mot

Evelina Kamenova

ytterligare deltagare i rättegången:

Okrazhna prokuratura – Varna,

meddelar

DOMSTOLEN (femte avdelningen)

sammansatt av avdelningsordföranden J. L. da Cruz Vilaça samt domarna E. Levits, A. Borg Barthet (referent), M. Berger och F. Biltgen,

generaladvokat: M. Szpunar,

justitiesekreterare: A. Calot Escobar,

efter det skriftliga förfarandet,

med beaktande av de yttranden som avgetts av:

–        Tysklands regering, genom T. Henze, M. Hellmann och J. Techert, samtliga i egenskap av ombud,

–        Europeiska kommissionen, genom A. Cleenewerck de Crayencour, Y. Marinova, G. Goddin och N. Ruiz García, samtliga i egenskap av ombud,

och efter att den 31 maj 2018 ha hört generaladvokatens förslag till avgörande,

följande

Dom

1        Begäran om förhandsavgörande avser tolkningen av artikel 2 b och d i Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/29/EG av den 11 maj 2005 om otillbörliga affärsmetoder som tillämpas av näringsidkare gentemot konsumenter på den inre marknaden och om ändring av rådets direktiv 84/450/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 97/7/EG, 98/27/EG och 2002/65/EG samt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2006/2004 (direktivet om otillbörliga affärsmetoder) (EUT L 149, 2005, s. 22).

2        Begäran har framställts i ett mål mellan Evelina Kamenova och Komisiya za zashtita na potrebitelite (konsumentskyddskommissionen, Bulgarien), angående en rättsakt som antagits av konsumentskyddskommissionen, varigenom administrativa sanktionsavgifter påförts Evelina Kamenova på den grunden att hon ska ha underlåtit att tillhandahålla information till konsumenterna med avseende på annonser för försäljning av varor som publicerats på en webbplats.

 Tillämpliga bestämmelser

 Unionsrätt

 Direktiv 2005/29

3        I artikel 2 i direktiv 2005/29 föreskrivs följande:

”I detta direktiv används följande beteckningar med de betydelser som här anges:

a)      konsument: en fysisk person som, med avseende på affärsmetoder som omfattas av detta direktiv, handlar för ändamål som ligger utanför dennes näringsverksamhet, affärsverksamhet, hantverk eller yrke.

b)      näringsidkare: en fysisk eller juridisk person som, med avseende på de affärsmetoder som omfattas av detta direktiv, handlar för ändamål som ligger inom ramen för dennes näringsverksamhet, affärsverksamhet, hantverk eller yrke samt den som handlar i näringsidkarens namn eller för dennes räkning.

d)       affärsmetoder som tillämpas av näringsidkare gentemot konsumenter …: en näringsidkares handling, underlåtenhet, beteende, företrädande eller kommersiella meddelande (inklusive reklam och saluföring) i direkt relation till marknadsföring, försäljning eller leverans av en produkt till en konsument.

…”

4        I artikel 3.1 i direktivet föreskrivs följande:

”Detta direktiv skall tillämpas på otillbörliga affärsmetoder som tillämpas av näringsidkare gentemot konsumenter på det sätt som anges i artikel 5, före, under och efter en affärstransaktion som gäller en produkt.”

 Direktiv 2011/83/EU

5        Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/83/EU av den 25 oktober 2011 om konsumenträttigheter och om ändring av rådets direktiv 93/13/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 1999/44/EG och om upphävande av rådets direktiv 85/577/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 97/7/EG (EUT L 304, 2011, s. 64), föreskriver följande i artikel 2:

”I detta direktiv gäller följande definitioner:

1.      konsument: varje fysisk person som i samband med avtal som omfattas av detta direktiv agerar för ändamål som faller utanför den egna närings- eller yrkesverksamheten.

2.      näringsidkare: en fysisk eller juridisk person, antingen offentligägd eller privatägd, som i samband med avtal som omfattas av detta direktiv agerar för ändamål som faller inom ramen för den egna närings- eller yrkesverksamheten samt varje person som agerar i dennes namn eller för dennes räkning.

…”

6        I enlighet med artikel 3.1 i direktiv 2011/83, ska direktivet ”tillämpas på alla avtal som ingås mellan en näringsidkare och en konsument enligt de villkor och i den omfattning som anges i bestämmelserna i direktivet”.

7        Artikel 6.1 i samma direktiv räknar upp den information som näringsidkaren ska ge innan konsumenten blir bunden av ett distansavtal eller ett avtal utanför fasta affärslokaler eller ett motsvarande erbjudande.

8        I artikel 9.1 i samma direktiv föreskrivs att konsumenten ska ha rätt att inom 14 dagar frånträda ett distansavtal eller avtal utanför fasta affärslokaler.

 Bulgarisk rätt

9        Artiklarna 47 och 50 i Zakon za zashtita na potrebitelite (konsumentskyddslagen) (DV nr 99, av den 9 december 2005), i den lydelse som är tillämplig i det nationella målet (nedan kallad ZZP), införlivar artiklarna 6 respektive 9 i direktiv 2011/83, avseende informationskravet vid distansavtal respektive ångerrätten, med den bulgariska rättsordningen.

10      I artikel 204 ZZP föreskrivs följande:

”En fysisk person som inte uppfyller sin informationsskyldighet gentemot en konsument enligt artikel 47.1–47.3 och 47.5–47.7 samt artiklarna 48 och 49, ska betala böter på mellan 100 och 1 000 [bulgariska leva (BGN)]. Enskilda näringsidkare eller juridiska personer ska betala böter på mellan 500 och 3 000 BGN för varje enskilt fall.”

11      I artikel 207.1 ZZP föreskrivs följande:

”Den som hindrar en konsuments rätt enligt artikel 50 att frånträda ett distansavtal eller avtal utanför fasta affärslokaler ska betala böter på mellan 1 000 och 3 000 BGN för varje enskilt fall.”

12      I punkt 13 led 2 i de kompletterande bestämmelserna till ZZP anges följande:

”Med en ’näringsidkare’ avses en fysisk eller juridisk person som säljer eller erbjuder till försäljning varor, tillhandahåller tjänster eller ingår avtal med en konsument inom ramen för sin affärsverksamhet eller yrkesverksamhet i den offentliga eller privata sektorn, samt varje person som handlar i dess namn och för dess räkning.”

 Målet vid den nationella domstolen och tolkningsfrågan

13      En konsument köpte en klocka på webbplatsen www.olx.bg och ingick ett distansavtal. Konsumenten, som ansåg att klockan inte hade de egenskaper som angavs i annonsen på webbplatsen, inkom med ett klagomål till konsumentskyddskommissionen efter det att säljaren av klockan vägrade att ta tillbaka den i gengäld mot återbetalning av köpebeloppet.

14      Efter en kontroll konstaterade konsumentskyddskommissionen att Evelina Kamenova, som var registrerad på webbplatsen under pseudonymen ”eveto-ZZ”, var säljaren av klockan. Enligt uppgifter från ägaren till webbplatsen www.olx.bg hade användaren med pseudonymen ”eveto-ZZ” lagt upp sammanlagt åtta annonser avseende försäljning av olika varor på webbplatsen, däribland klockan i det nationella målet.

15      Det framgår av beslutet om hänskjutande att konsumentskyddskommissionen, efter att ha besökt webbplatsen, konstaterade att användaren av pseudonymen ”eveto-ZZ” den 10 december 2014 fortfarande hade åtta annonser avseende försäljning av olika varor där.

16      Genom beslut av den 27 februari 2015 slog konsumentskyddskommissionen fast att Evelina Kamenova hade gjort sig skyldig till en administrativ överträdelse och påförde henne flera böter med stöd av artiklarna 204 och 207 ZZP för överträdelse av artikel 47.1 leden 1, 2, 3, 5, 7, 8 och 12 samt av artikel 50 ZZP. Enligt konsumentskyddskommissionen hade Evelina Kamenova underlåtit att i var och en av annonserna ange näringsidkarens namn, postadress och e-postadress, försäljningsvarans sammanlagda pris, inklusive alla skatter och avgifter, villkor för betalning, leverans, fullgörande, konsumentens rätt att frånträda distansavtalet, villkoren, tidsfristen och förfarandet för att utöva denna rätt samt en påminnelse om att det finns en rättslig garanti för att de sålda varorna motsvarar försäljningsavtalet.

17      Evelina Kamenova väckte talan mot beslutet vid Rayonen sad Varna (Distriktsdomstolen i Varna, Bulgarien). Genom avgörande av den 22 mars 2016 upphävde den domstolen det aktuella beslutet på den grunden att Evelina Kamenova inte var en näringsidkare i den mening som avses i punkt 13, led 2 i tilläggsbestämmelserna till ZZP och i direktiv 2005/29.

18      Konsumentskyddskommissionen överklagade avgörandet till den hänskjutande domstolen, Administrativen sad – Varna (Förvaltningsdomstolen i Varna, Bulgarien). Den hänskjutande domstolen påpekar för det första att en stor mängd konsumtionsvaror köps och säljs på internet. Den erinrar därefter om att syftet med direktiv 2005/29 är att garantera en hög nivå av konsumentskydd. I detta sammanhang undrar den hänskjutande domstolen i huvudsak huruvida – i en sådan situation som den i det nationella målet, där en fysisk person säljer ett relativt stort antal varor av betydande värde på internet – denna person är en näringsidkare i den mening som avses i direktiv 2005/29.

19      Mot denna bakgrund beslutade Administrativen sad – Varna (Distriktsdomstolen i Varna) att vilandeförklara målet och ställa följande tolkningsfråga till domstolen:

”Ska artikel 2 b och d i direktiv 2005/29 tolkas så, att en handling av en fysisk person som är registrerad på en webbplats för försäljning av varor och som vid en och samma tidpunkt har publicerat sammanlagt åtta annonser för försäljning av olika varor via webbplatsen, utgör en näringsidkares handling i enlighet med legaldefinitionen i artikel 2 b, utgör affärsmetoder som tillämpas av näringsidkare gentemot konsumenter i den mening som avses i artikel 2 d, och omfattas av direktivets tillämpningsområde enligt artikel 3.1?”

 Prövning av tolkningsfrågan

20      Den hänskjutande domstolen har ställt sin fråga för att få klarhet i dels huruvida en fysisk person som vid en och samma tidpunkt publicerar ett visst antal annonser avseende försäljning av nya och begagnade varor på en webbplats kan anses utgöra en ”näringsidkare” i den mening som avses i artikel 2 b i direktiv 2005/29, dels huruvida en sådan verksamhet utgör en ”affärsmetod” i den mening som avses i artikel 2 d i detta direktiv.

21      Inledningsvis ska det erinras om att det framgår av domstolens fasta praxis att enligt det samarbete mellan nationella domstolar och EU-domstolen som införts genom artikel 267 FEUF, ankommer det på EU-domstolen att ge den nationella domstolen ett användbart svar, som gör det möjligt för den domstolen att avgöra det mål som den ska pröva. I detta syfte kan EU-domstolen behöva omformulera de frågor som hänskjutits och, i detta sammanhang, tolka alla bestämmelser i unionsrätten som de nationella domstolarna behöver för att avgöra de mål som de ska pröva, även om dessa bestämmelser inte anges uttryckligen i de frågor som dessa domstolar har ställt (se dom av den 19 oktober 2017, Otero Ramos, C‑531/15, EU:C:2017:789, punkt 39 och där angiven rättspraxis).

22      Även om den hänskjutande domstolen formellt har begränsat sin fråga till tolkningen av bestämmelserna i direktiv 2005/29, ankommer det på EU-domstolen att utifrån samtliga uppgifter som den nationella domstolen har lämnat, och i synnerhet utifrån skälen i beslutet om hänskjutande, avgöra vilka delar av unionsrätten som behöver tolkas med hänsyn till saken i målet (se, för ett liknande resonemang, dom av den 19 oktober 2017, Otero Ramos, C‑531/15, EU:C:2017:789, punkt 40 och där angiven rättspraxis).

23      I förevarande fall framgår det av beslutet om hänskjutande att de relevanta nationella bestämmelserna i det nationella målet, det vill säga artiklarna 47 och 50 ZZP, införlivar artiklarna 6 respektive 9 i direktiv 2011/83 med den bulgariska rättsordningen. Den hänskjutande domstolen – som önskar få klarhet i huruvida en fysisk person, såsom den i det nationella målet, som vid en och samma tidpunkt publicerar flera annonser på en webbplats avseende försäljning av nya och begagnade varor, kan anses utgöra en ”näringsidkare” och, som sådan, måste iaktta kraven i dessa artiklar – hänvisar emellertid bara till tolkningen av direktiv 2005/29 i sin fråga.

24      I detta sammanhang ska den hänskjutande domstolens tolkningsfråga förstås så, att den domstolen önskar få klarhet i dels huruvida en fysisk person som vid en och samma tidpunkt publicerar ett visst antal annonser avseende försäljning av nya och begagnade varor på en webbplats kan anses utgöra en ”näringsidkare” i den mening som avses i artikel 2 b i direktiv 2005/29 och artikel 2 led 2 i direktiv 2011/83, dels huruvida en sådan verksamhet utgör en ”affärsmetod” i den mening som avses i artikel 2 d i direktiv 2005/29.

25      Vad för det första gäller begreppet näringsidkare, erinrar domstolen om att näringsidkare enligt artikel 2 b i direktiv 2005/29 avser ”en fysisk eller juridisk person som, med avseende på de affärsmetoder som omfattas av detta direktiv, handlar för ändamål som ligger inom ramen för dennes näringsverksamhet, affärsverksamhet, hantverk eller yrke samt den som handlar i näringsidkarens namn eller för dennes räkning”.

26      I artikel 2 led 2 i direktiv 2011/83 definieras ”näringsidkare” som ”en fysisk eller juridisk person, antingen offentligägd eller privatägd, som i samband med avtal som omfattas av detta direktiv agerar för ändamål som faller inom ramen för den egna närings- eller yrkesverksamheten samt varje person som agerar i dennes namn eller för dennes räkning”.

27      Begreppet näringsidkare definieras således på ett nästan identiskt sätt i direktiven 2005/29 och 2011/83.

28      Såsom generaladvokaten har påpekat i punkt 32 i sitt förslag till avgörande, bygger såväl direktiv 2005/29 som direktiv 2011/83 på artikel 114 FEUF och eftersträvar således samma mål, nämligen att bidra till en väl fungerande inre marknad och garantera en hög konsumentskyddsnivå inom ramen för de lagar och andra författningar som de omfattar.

29      Följaktligen ska det konstateras, såsom generaladvokaten har påpekat i punkt 39 i sitt förslag till avgörande, att begreppet näringsidkare enligt definitionen i dessa direktiv ska tolkas enhetligt.

30      Med beaktande av detta, följer det av det sätt på vilket artikel 2 b i direktiv 2005/29 är avfattad att unionslagstiftaren har önskat ge begreppet näringsidkare en särskilt vid innebörd, som omfattar varje fysisk eller juridisk person när den utövar verksamhet mot betalning. Varken enheter som har ett uppdrag av allmänintresse eller offentligrättsliga enheter är undantagna från direktivets tillämpningsområde (dom av den 3 oktober 2013 Zentrale zur Bekämpfung unlauteren Wettbewerbs, C‑59/12, EU:C:2013:634, punkt 32).

31      Detsamma gäller artikel 2 led 2 i direktiv 2011/83, i den mån denna bestämmelse, såsom det erinrats om i punkt 26 i förevarande dom, uttryckligen hänvisar till ”en fysisk eller juridisk person, antingen offentligägd eller privatägd” och, såsom angetts i punkt 29 i förevarande dom, ska tolkas på samma sätt som artikel 2 b i direktiv 2005/29.

32      Det framgår vidare av lydelsen av artikel 2 b i direktiv 2005/29 och artikel 2 led 2 i direktiv 2011/83 att en ”näringsidkare”, för att klassificeras som sådan, ska handla för ändamål som faller inom ramen för den egna närings- eller yrkesverksamheten eller i en näringsidkares namn eller på en näringsidkares vägnar.

33      Med beaktande av själva lydelsen av definitionerna i artikel 2 a och b i direktiv 2005/29 och artikel 2 leden 1 och 2 i direktiv 2011/83, ska betydelsen och räckvidden av begreppet näringsidkare i dessa bestämmelser fastställas med beaktande av det härmed förbundna men motstående begreppet konsument, med vilket avses en fysisk person som handlar för ändamål som ligger utanför dennes närings- eller yrkesverksamhet (se, för ett liknande resonemang, dom av den 3 oktober 2013, Zentrale zur Bekämpfung unlauteren Wettbewerbs, C‑59/12, EU:C:2013:634, punkt 33 och där angiven rättspraxis).

34      Det framgår av domstolens praxis att, i förhållande till en näringsidkare, har konsumenten en svagare ställning, eftersom konsumenten måste anses vara mindre informerad, ekonomiskt svagare och juridiskt mindre erfaren än sin avtalspart (dom av den 3 oktober 2013, Zentrale zur Bekämpfung unlauteren Wettbewerbs, C‑59/12, EU:C:2013:634, punkt 35, och dom av den 17 maj 2018, Karel de Grote – Hogeschool Katholieke Hogeschool Antwerpen, C‑147/16, EU:C:2018:320, punkt 54).

35      Begreppet näringsidkare i den mening som avses i artikel 2 b i direktiv 2005/29 och artikel 2 led 2 i direktiv 2011/83 är följaktligen ett funktionellt begrepp som kräver att det görs en bedömning av huruvida avtalsförhållandet eller affärsmetoden ingår i en verksamhet som personen bedriver i näringsmässigt eller yrkesmässigt syfte (se, analogt, dom av den 17 maj 2018, Karel de Grote – Hogeschool Katholieke Hogeschool Antwerpen, C‑147/16, EU:C:2018:320, punkt 55 och där angiven rättspraxis).

36      För att anses vara en ”näringsidkare” i den mening som avses i artikel 2 b i direktiv 2005/29 och artikel 2 led 2 i direktiv 2011/83, måste således den fysiska eller juridiska personen handla för ändamål som faller inom ramen för den egna närings- eller yrkesverksamheten eller i en näringsidkares namn eller på en näringsidkares vägnar.

37      När det gäller frågan huruvida en fysisk person såsom Evelina Kamenova i det nationella målet omfattas av begreppet näringsidkare i den mening som avses i dessa bestämmelser, ska det understrykas, såsom angetts i punkt 50 i generaladvokatens förslag till avgörande, att en klassificering som ”näringsidkare” ska göras från fall till fall. Härav följer att den hänskjutande domstolen, på grundval av samtliga omständigheter som den förfogar över, ska pröva om en fysisk person, såsom Evelina Kamenova i det nationella målet, som vid en och samma tidpunkt publicerar åtta annonser om försäljning av nya och begagnade varor på en webbplats, har handlat ”för ändamål som faller inom ramen för den egna närings- eller yrkesverksamheten” eller i en näringsidkares namn eller på en näringsidkares vägnar.

38      Såsom generaladvokaten har angett i punkt 51 i sitt förslag till avgörande, ska den hänskjutande domstolen vid denna prövning särskilt kontrollera om försäljningen via onlineplattformen genomfördes på ett organiserat sätt, om försäljningen har ett vinstsyfte, om säljaren har sådan information och sakkunskap rörande de produkter som vederbörande bjuder ut till försäljning som konsumenten inte nödvändigtvis har själv, så att säljaren befinner sig i en förmånligare ställning än konsumenten, om säljaren har en rättslig ställning som gör det möjligt för den att utföra handelstransaktioner och i vilken utsträckning internetförsäljningen är kopplad till säljarens närings- eller yrkesverksamhet, om säljaren är mervärdesskattepliktig, om säljaren som handlar i en bestämd näringsidkares namn eller för dennes räkning eller genom en annan person som handlar i dennes namn eller för dennes räkning, erhöll ersättning eller vinstdelningsersättning, om säljaren köper nya eller begagnade varor för återförsäljning, och denna verksamhet därmed är regelbunden till sin natur, har en frekvens och/eller utförs i samband med vederbörandes närings- eller yrkesverksamhet, om samtliga varor som säljs är av samma typ eller av samma värde, särskilt om utbudet är koncentrerat till ett begränsat antal produkter.

39      Det bör noteras att de kriterier som angetts i föregående punkt varken är uttömmande eller uteslutande, vilket i princip innebär att den omständigheten att ett eller flera kriterier är uppfyllda inte i sig är avgörande för hur en internethandlare ska klassificeras med hänsyn till begreppet näringsidkare.

40      Den omständigheten att försäljningen har ett vinstsyfte eller att någon publicerar flera annonser samtidigt på en plattform på nätet avseende försäljning av nya och begagnade varor, är således inte i sig tillräckligt för att klassificera denna person som ”näringsidkare” i den mening som avses i artikel 2 b i direktiv 2005/29 och artikel 2 led 2 i direktiv 2011/83.

41      Vad för det andra gäller frågan huruvida den verksamhet som bedrivs av en fysisk person, såsom Evelina Kamenova i det nationella målet, utgör en ”affärsmetod” i den mening som avses i artikel 2 d i direktiv 2005/29, ska det erinras om att denna bestämmelse enligt fast praxis anges utgöra, med tillämpning av en särskilt vid definition, ”en näringsidkares handling, underlåtenhet, beteende, företrädande eller kommersiella meddelande (inklusive reklam och saluföring) i direkt relation till marknadsföring, försäljning eller leverans av en produkt till en konsument” (dom av den 19 september 2013, CHS Tour Services, C‑435/11, EU:C:2013:574, punkt 27 och där angiven rättspraxis).

42      För att verksamheten i fråga ska kunna anses utgöra en ”affärsmetod” i den mening som avses i nämnda bestämmelse bör det således prövas om denna verksamhet dels kan betecknas som metoder av ”kommersiell natur”, det vill säga att den härrör från en ”näringsidkare”, dels utgör en handling, underlåtenhet, beteende, företrädande eller kommersiella meddelanden ”i direkt relation till marknadsföring, försäljning eller leverans av en produkt till en konsument” (se, för ett liknande resonemang, dom av den 17 oktober 2013, RLvS, C‑391/12, EU:C:2013:669, punkt 37).

43      Av det ovan anförda följer att en ”affärsmetod”, i den mening som avses i direktiv 2005/29, endast kan vara för handen om den härrör från en ”näringsidkare” enligt definitionen i artikel 2 b i det direktivet.

44      Det ska emellertid, såsom angetts ovan i punkt 40, erinras om att den omständigheten att försäljningen har ett vinstsyfte eller att en fysisk person publicerar flera annonser samtidigt på en plattform på nätet avseende försäljning av nya och begagnade varor, inte i sig räcker för att klassificera denna person som ”näringsidkare” i den mening som avses i nämnda bestämmelse. Härav följer att en sådan verksamhet som den som är aktuell i det nationella målet inte kan anses utgöra en ”affärsmetod”, i den mening som avses i artikel 2 d i direktiv 2005/29.

45      Mot denna bakgrund ska tolkningsfrågan besvaras enligt följande. Artikel 2 b och d i direktiv 2005/29 och artikel 2 led 2 i direktiv 2011/83 ska tolkas så, att en fysisk person som vid en och samma tidpunkt publicerar ett visst antal annonser avseende försäljning av nya och begagnade varor på en webbplats, såsom motparten i det nationella målet, kan anses utgöra en ”näringsidkare” och en sådan verksamhet kan anses utgöra en ”affärsmetod” endast om vederbörande handlar för ändamål som faller inom ramen för den egna närings- eller yrkesverksamheten, vilket det ankommer på den hänskjutande domstolen att pröva mot bakgrund av samtliga relevanta omständigheter i det enskilda fallet.

 Rättegångskostnader

46      Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i det nationella målet utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den hänskjutande domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. De kostnader för att avge yttrande till domstolen som andra än nämnda parter har haft är inte ersättningsgilla.

Mot denna bakgrund beslutar domstolen (femte avdelningen) följande:

Artikel 2 b och d i Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/29/EG av den 11 maj 2005 om otillbörliga affärsmetoder som tillämpas av näringsidkare gentemot konsumenter på den inre marknaden och om ändring av rådets direktiv 84/450/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 97/7/EG, 98/27/EG och 2002/65/EG samt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2006/2004 (direktivet om otillbörliga affärsmetoder), och artikel 2 led 2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/83/EU av den 25 oktober 2011 om konsumenträttigheter och om ändring av rådets direktiv 93/13/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 1999/44/EG och om upphävande av rådets direktiv 85/577/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 97/7/EG, ska tolkas så, att en fysisk person som vid en och samma tidpunkt publicerar ett visst antal annonser avseende försäljning av nya och begagnade varor på en webbplats, såsom motparten i det nationella målet, kan anses utgöra en ”näringsidkare” och en sådan verksamhet kan anses utgöra en ”affärsmetod” endast om vederbörande handlar för ändamål som faller inom ramen för den egna närings- eller yrkesverksamheten, vilket det ankommer på den hänskjutande domstolen att pröva mot bakgrund av samtliga relevanta omständigheter i det enskilda fallet.

Underskrifter


*      Rättegångsspråk: bulgariska.