Talan väckt den 19 december 2013 – Axa Versicherung mot kommissionen

(Mål T-677/13)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Sökande: Versicherung AG (Köln, Tyskland) (ombud: advokaterna C. Bahr, S. Dethof och A. Malec )

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

ogiltigförklara avslagsbeslutet,

i andra hand delvis ogiltigförklara avslagsbeslutet,

förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Sökanden har ifrågasatt kommissionens beslut av den 29 oktober 2013 beträffande sökandens andra ansökan om tillgång till kommissionens handlingar i ärende COMP/39125 – Bilglas.

Till stöd för sin talan har sökanden åberopat fem grunder.

Den första grunden: åsidosättande av skyldigheten att göra en konkret och individuell bedömning av de begärda handlingarna enligt artiklarna 2 och 4 i förordning (EG) nr 1049/2001.¹

Sökanden har härvid anfört att kommissionen inte uppfyllde sin skyldighet enligt artiklarna 2 och 4 i förordning nr 1049/2001 att göra en konkret och individuell bedömning av de begärda handlingarna. Den kategoriserade i stället rättsstridigt de ifrågavarande handlingarna på formella grunder.

Den andra grunden: åsidosättande av första och tredje strecksatserna i artikel 4.2 samt artikel 4.3 andra stycket i förordning nr 1049/2001, genom att ansökan om tillgång till specifika handlingar i ärendet avslogs.

I denna grund har sökanden gjort gällande att kommissionen rättsstridigt gjorde en för vid tolkning av undantagsbestämmelserna i artikel 4.2 i förordning nr 1049/2001. Sökanden anser att skyddet för affärsintressen inte skulle komma att undergrävas i den mening som avses i artikel 4.2 första strecksatsen i förordning nr 1049/2001. Kommissionen har inte rätt att åberopa skyddet för utredningar enligt artikel 4.2 tredje strecksatsen i förordning nr 1049/2001.

Sökanden har vidare hävdat att beslutsförfarandet inte skulle komma att undergrävas allvarligt (artikel 4.3 andra stycket i förordning nr 1049/2001).

Kommissionen gjorde dessutom en oriktig bedömning när den förnekade att det inte föreligger ett övervägande allmänintresse av att de begärda handlingarna lämnas ut.

Den tredje grunden: åsidosättande av artikel 4.6 i förordning nr 1049/2001), eftersom kommissionen fullständigt avslog ansökan om tillgång till särskilda handlingar.

Sökanden har härvid hävdat att kommissionen åsidosatte artikel 4.6 i förordning nr 1049/2001, eftersom den inte beviljade ens delvis tillgång till de aktuella handlingarna. I strid med föreskrifterna i förordning nr 1049/2001 underlät kommissionen att pröva huruvida vissa av handlingarna kunde lämnas ut.

Den fjärde grunden: åsidosättande av artikel 4.2 första och tredje strecksatserna samt artikel 4.3 andra stycket och artikel 4.1 b i förordning nr 1049/2001, eftersom kommissionen inte lämnade tillgång till den fullständiga versionen av innehållsförteckningen för kommissionens handlingar i ärendet.

–    i denna grund har sökanden gjort gällande att kommissionen gjorde en för vid tolkning av undantagen från artikel 4 i förordning nr 1049/2001 även i samband med sökandens ansökan om tillgång till den icke konfidentiella versionen av innehållsförteckningen. Sökanden anser att skyddet för affärsintressen, i den mening som avses i artikel 4.2 första strecksatsen i förordning nr 1049/2001, och skyddet för utredningar enligt artikel 4.2 tredje strecksatsen i förordning nr 1049/2001 inte kunde undergrävas.

–    sökanden har vidare hävdat att inte heller skyddet för den enskildes privatliv enligt artikel 4.1 b i förordning nr 1049/2001 skulle undergrävas.

Den femte grunden: åsidosättande av motiveringsskyldigheten

Sökanden har härvid hävdat att kommissionen endast motiverade beslutet att avslå ansökan om tillgång till handlingarna med allmänna uppgifter och att den underlät att behandla enskilda handlingar på föreskrivet sätt eller att upprätta kategorier av handlingar.

____________

¹ Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1049/2001 av den 30 maj 2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar (EGT L 145, s. 43).