PERSONALDOMSTOLENS DOM (andra avdelningen)
den 23 oktober 2012 (*)

”Personalmål – Tjänstemän – Återförvisning till personaldomstolen efter upphävande – Hävande av immuniteten för anställda vid en institution vad gäller muntliga och skriftliga uttalanden under ett domstolsförfarande – Tillsättning av en tjänst som enhetschef – Avslag på ansökan om tjänst – Talan om ogiltigförklaring – Huruvida den sökande som inte fått tjänsten har ett berättigat intresse av att få saken prövad – Rättskraft – Förfarandefel –Avvägning mellan berörda intressen – Skadeståndstalan – Ideell skada som uppkommit till följd av en oegentlighet”

I mål F‑44/05 RENV,

angående återförvisning av ett mål där talan ursprungligen väcktes enligt artikel 236 EG och artikel 152 EA,

Guido Strack, tidigare tjänsteman vid Europeiska kommissionen, Köln (Tyskland), företrädd av advokaterna N.A. Lödler och H. Tettenborn,

sökande,

mot

Europeiska kommissionen, företrädd av H. Krämer och B. Eggers, båda i egenskap av ombud,

svarande,

meddelar

PERSONALDOMSTOLEN (andra avdelningen)

sammansatt av ordföranden M.I. Rofes i Pujol samt domarna I. Boruta (referent) och K. Bradley,

justitiesekreterare: W. Hakenberg,

efter det skriftliga förfarandet och förhandlingen den 19 januari 2012,

följande

Dom

1        Förevarande mål har återförvisats till personaldomstolen genom dom meddelad av Europeiska unionens tribunal den 9 december 2010 i mål T‑526/08 P, kommissionen mot Strack (nedan kallad domen om återförvisning), i vilken tribunalen delvis upphävde personaldomstolens dom av den 25 september 2008 i mål F‑44/05, Strack mot kommissionen (nedan kallad domen i målet Strack mot kommissionen), avseende Guido Stracks talan om ogiltigförklaring av beslutet av Byrån för Europeiska gemenskapernas officiella publikationer (nedan kallad Publikationsbyrån) att avslå hans ansökan om tjänsten som chef för enheten för anbudsinfordringar och kontrakt (A 5/A 4) vid Publikationsbyrån (nedan kallad den omtvistade tjänsten) och beslutet att tillsätta A på den omtvistade tjänsten, samt talan om att Europeiska kommissionen skulle förpliktas att utge skadestånd för den ideella skada som påstods ha uppkommit.

 Tillämpliga bestämmelser

 Bestämmelser rörande Publikationsbyrån

2        I artikel 1 i Europaparlamentets, rådets, kommissionens, domstolens, revisionsrättens, Ekonomiska och sociala kommitténs och Regionkommitténs beslut 2000/459/EG, EKSG, Euratom av den 20 juli 2000 om organisation och drift av Byrån för Europeiska gemenskapernas officiella publikationer (EGT L 183, s. 12) föreskrivs att Publikationsbyrån ”har under Europeiska gemenskapernas institutioners ansvar till uppgift att på bästa möjliga tekniska och ekonomiska villkor ge ut institutionernas och deras avdelningars publikationer”.

3        I artikel 6 i beslut 2000/459 anges följande:

”1. Kommissionen skall utöva tillsättningsmyndighetens befogenheter när det gäller tjänstemän och andra anställda i graderna A 1, A 2, A 3 och LA 3 enligt följande villkor.

…

2. Kommissionen skall utöva tillsättningsmyndighetens befogenheter när det gäller andra tjänstemän och anställda än de som avses i punkt 1. Kommissionen kan delegera dessa befogenheter till byråns direktör.

…

3. De administrativa förfarandena i samband med de tjänsteåtgärder som avses i punkt[erna] 1 och 2 och den löpande personaladministrationen, särskilt vad beträffar pensioner, sjukförsäkring, arbetsskador, löner och ledighet, skall utföras enligt samma villkor som de som gäller för kommissionens personal med anställning i Luxemburg [(Luxemburg)].

…”

 Bestämmelser som reglerar förfarandet för tillsättning av lediga tjänster

4        I ett meddelande av den 22 december 2000 (SEK(2000) 2305/5), med titeln ”Bedömning, urval och tillsättning av högre tjänstemän vid kommissionen”, lade kommissionens generalsekretariat fram förslag till ändringar vad gäller de rådgivande kommittéernas sammansättning, mandat och förfarande.

5        I artikel 2.3 i kommissionens beslut om chefer på mellannivå, vilket är daterat den 28 april 2004 och offentliggjordes i Administrativa meddelanden nr 73 år 2004 av den 23 juni 2004 (nedan kallat beslutet av den 28 april 2004), föreskrivs att ”[v]id tillsättning av en tjänst enligt artikel 29 i tjänsteföreskrifterna [för tjänstemän i Europeiska unionen], och utom i de specifika fall som anges i de tillämpningsföreskrifter som avses i artikel 16.2, ska den berörda generaldirektören utse en förberedande urvalskommitté, som är sammansatt av minst tre ledamöter i en lönegrad och med en chefsbefattning som motsvarar eller överstiger nivån på den tjänst som ska tillsättas, varav en ledamot från ett annat generaldirektorat”.

6        I artikel 16 i beslutet av den 28 april 2004 anges det att nämnda beslut upphäver och ersätter bland annat meddelandet av den 22 december 2000 vad gäller bestämmelserna om chefsbefattningar på mellannivå. Enligt artikel 17 i beslutet av den 28 april 2004 trädde beslutet i kraft den 1 maj 2004.

7        Publikationsbyrån har en handbok för förfarandet vid anställning av enhetschefer (A 5/A 4). I denna handbok, i dess lydelse vid tidpunkten för omständigheterna i målet, anges utförligt hur förfarandet går till, enligt följande:

”1. Meddelandet om lediga tjänster utarbetas.

2. Det meddelande om lediga tjänster som antagits av Publikationsbyråns direktör offentliggörs vid samtliga institutioner. Meddelandet ska innehålla en exakt beskrivning av kravprofilen för den tjänst som ska tillsättas och de arbetsuppgifter som ska utföras. Ansökningarna ska skickas direkt till Publikationsbyrån.

3. Kommissionens generaldirektorat för personal och administration ... utser en föredragande.

4. [Publikations]byråns direktör utser [tre] enhetschefer som ska ingå i en förberedande urvals[kommitté].

5. Den förberedande urvals[kommittén] ska

a)      granska ansökningarna (behörighet enligt tjänsteföreskrifterna),

b)      intervjua de sökande och bedöma dessa enligt en mall med på förhand fastställda bedömningskriterier, och

c)      upprätta en detaljerad och motiverad rapport (varje sökandes styrkor, svagheter och brister) och en [slutlista], i alfabetisk ordning, som [ska] överlämnas till [Publikations]byråns direktör och till föredraganden.

6. Inom [fem] arbetsdagar efter mottagandet av rapporten från den förberedande urvals[kommittén] ska föredraganden skicka sitt yttrande över rapporten till [Publikations]byråns direktör.

(Mot bakgrund av föredragandens yttrande kan [Publikations]byråns direktör i förekommande fall på nytt inleda förfarandet från och med steg 5.)

7. [Publikations]byråns direktör ska intervjua de sökande som finns med på [slutlistan] och eventuella andra sökande som direktören vill intervjua. Direktören kan låta sig biträdas av enhetschefer eller direktörer som vederbörande utsett. Föredraganden ska delta vid dessa intervjuer.

8. [Efter] dessa intervjuer ska ett protokoll upprättas och översändas till [generaldirektoratet för personal och administration] och till föredraganden.

9. [Generaldirektoratet för personal och administration] ska vända sig till den rådgivande tillsättningskommittén genom skriftligt förfarande och tillställa [Publikations]byråns direktör yttrandet från den rådgivande tillsättningskommittén.

10. [Publikations]byråns direktör ska fatta sitt beslut på grundval av den förberedande urvals[kommitténs] rapport, föredragandens yttrande, det protokoll som upprättats av [Publikations]byråns direktör efter intervjuerna ([steg 7]) och den rådgivande tillsättningsmyndighetens yttrande.

11. [Generaldirektoratet för personal och administration] ska utarbeta anställningsförordnandet.

12. Anställningsförordnandet ska undertecknas av [Publikations]byråns direktör i egenskap av [tillsättningsmyndighet].”

 Bestämmelser som reglerar pensionering och beviljandet av invaliditetsersättning

8        Tjänsteföreskrifterna för tjänstemän i Europeiska unionen, i dess lydelse enligt rådets förordning (EG, Euratom) nr 723/2004 av den 22 mars 2004, trädde i kraft den 1 maj 2004 (nedan kallade tjänsteföreskrifterna eller de nya tjänsteföreskrifterna). Dessa bestämmelser ersatte de bestämmelser som var tillämpliga fram till och med den 30 april 2004 (nedan kallade de gamla tjänsteföreskrifterna). I artikel 53 i tjänsteföreskrifterna föreskrivs att ”[o]m invaliditetskommittén finner att tjänstemannen uppfyller de villkor som fastställs i artikel 78, skall han automatiskt pensioneras den sista dagen i den månad under vilken tillsättningsmyndigheten fastslår att tjänstemannen är permanent oförmögen att utföra sina uppgifter”.

9        Artikel 78 i tjänsteföreskrifterna har följande lydelse:

”En tjänsteman skall på de villkor som föreskrivs i artiklarna 13–16 i bilaga VIII ha rätt till invaliditetsersättning vid total bestående invaliditet som hindrar honom att utföra de arbetsuppgifter som en tjänst i hans tjänstegrupp omfattar.

Artikel 52 skall tillämpas på motsvarande sätt på den som uppbär invaliditetsersättning. Om en person som uppbär invaliditetsersättning går i pension före 65 års ålder utan att ha uppnått maximal avgångspension skall de allmänna reglerna för avgångspension tillämpas. Avgångspensionens storlek skall fastställas på grundval av lönen för den lönegrad och löneklass som tjänstemannen hade när han blev invalidiserad.

Invaliditetsersättningen skall vara 70 % av tjänstemannens senaste grundlön. ...

Om invaliditeten beror på ... yrkessjukdom ..., får invaliditetsersättningen inte understiga 120 % av existensminimum. I sådana fall skall dessutom avgifterna till pensionssystemet betalas helt ur budgeten för den institution eller det organ som avses i artikel 1[a].”

10      I artikel 13 i bilaga VIII till tjänsteföreskrifterna föreskrivs följande:

”1. Om inte annat följer av bestämmelserna i artikel 1.1 skall en tjänsteman, som inte fyllt 65 år och som när som helst under den tid då han förvärvar pensionsrättigheter av invaliditetskommittén bedöms lida av total bestående invaliditet som hindrar honom från att utföra sådana arbetsuppgifter som motsvarar en tjänst i hans tjänsteklass och som av dessa skäl är tvingad att tillfälligt upphöra med sin tjänstgöring ..., ha rätt till en invaliditetsersättning enligt vad som föreskrivs i artikel 78 i tjänsteföreskrifterna, så länge hans oförmåga består.

2. …

Ersättningsmottagaren skall tillhandahålla all den skriftliga dokumentation som kan krävas och underrätta institutionen om alla omständigheter som kan påverka rätten till ersättningen.”

11      I artikel 14 första och andra styckena i bilaga VIII till tjänsteföreskrifterna föreskrivs följande:

”Rätten till utbetalning av invaliditetsersättning skall börja gälla från och med den första dagen i den kalendermånad som följer efter tjänstemannens pensionering i enlighet med artikel 53 i tjänsteföreskrifterna.

Om den tidigare tjänstemannen inte längre uppfyller kraven för utbetalning av ersättningen skall han återinträda i den första tjänst inom hans karriär som blir ledig i hans kategori eller tjänstegrupp, under förutsättning att han är kvalificerad för den tjänsten. Om han avböjer den tjänst som erbjuds honom skall han behålla rätten till återinträde då nästa vakans inom hans karriär uppstår i hans kategori eller tjänstegrupp, med samma förbehåll; om han avböjer en andra gång kan han sägas upp.”

12      I artikel 15 i bilaga VIII till tjänsteföreskrifterna anges att ”[s]å länge som en tidigare tjänsteman som ännu inte fyllt 63 år mottar invaliditetsersättning kan institutionen med jämna mellanrum låta läkarundersöka honom för att försäkra sig om att han fortfarande uppfyller villkoren för att vara berättigad till pensionen.”

 Andra relevanta bestämmelser

13      I artikel 3 i tjänsteföreskrifterna stadgas följande:

”I tjänstemannens anställningsförordnande skall dagen då tillsättningen träder i kraft anges. Denna dag får inte föregå den dag då tjänstemannen tillträder sin tjänst.”

14      I artikel 30 i personaldomstolens rättegångsregler föreskrivs följande:

”1. Partsföreträdare, som uppträder inför personaldomstolen eller annan dömande myndighet hos vilken personaldomstolen har gjort en framställning om bevisupptagning, ska åtnjuta immunitet vad gäller deras muntliga och skriftliga uttalanden rörande målet och parterna.

2. Partsföreträdare ska dessutom åtnjuta följande privilegier och förmåner:

a) Handlingar som rör rättegången får inte genomsökas eller tas i beslag. I händelse av tvist får tulltjänstemän eller polis försegla sådana handlingar, vilka därefter omgående ska överlämnas till personaldomstolen för undersökning i närvaro av justitiesekreteraren och den person som berörs.

b) Partsföreträdare ska ha rätt till främmande valuta i den utsträckning som är nödvändig för utförandet av deras uppdrag.

c) Partsföreträdare ska när de utför sina uppdrag ha rätt att resa utan hinder.

3. Immunitet, privilegier och förmåner som anges i punkterna 1 och 2 beviljas uteslutande till gagn för ett korrekt genomförande av rättegången.

4. Personaldomstolen kan häva immuniteten, om den finner att detta inte hindrar att rättegången genomförs korrekt.”

 Bakgrund och förfarandet

 Bakgrund till tvisten

15      Sökanden trädde i tjänst vid kommissionen den 1 september 1995 och tillsattes på en tjänst vid Publikationsbyrån från och med samma datum. Den 1 januari 2001 befordrades han till lönegrad A 6 (sedermera, efter ikraftträdandet av de nya tjänsteföreskrifterna från och med den 1 maj 2004, A*10, därefter, från och med den 1 maj 2006, AD 10). Den 1 april 2002 lämnade han Publikationsbyrån för att arbeta vid enheten C 4 vid kommissionens generaldirektorat för näringsliv (GD Näringsliv). Från och med den 16 februari 2003 förordnades han att tjänstgöra vid Eurostat.

16      Den 25 mars 2004 offentliggjorde Publikationsbyrån meddelandet om lediga tjänster KOM/A/057/04 för att tillsätta den omtvistade tjänsten (nedan kallat meddelandet om lediga tjänster).

17      I avdelning III i meddelandet om lediga tjänster, med rubriken ”Ansökningar”, angavs följande:

”…

Befordringsbara tjänstemän vid Europeiska gemenskapernas institutioner i lönegrad A 4, A 5 eller A 6, som anser sig ha de kvalifikationer som krävs, kan söka denna tjänst.

…”

18      I avdelning IV i meddelandet om lediga tjänster, med rubriken ”Urvalsförfarande”, föreskrevs det att ”[a]nsökningarna sk[ulle] granskas av en urvals[kommitté], vilken ... sk[ulle] upprätta en [slutlista] över de sökande som sk[ulle] kallas till en intervju”.

19      Den 31 mars 2004 utsågs B till föredragande i förfarandet för tillsättning av den omtvistade tjänsten.

20      Genom e-postmeddelande daterat den 15 april 2004 lämnade sökanden in en ansökan om den omtvistade tjänsten.

21      Genom skrivelse av den 7 juni 2004 kallades sökanden till en intervju som hölls den 21 juni 2004 med ledamöterna i den förberedande urvalskommittén. Kommittén var sammansatt av C, Publikationsbyråns direktör, och D och E, båda två enhetschefer vid Publikationsbyrån. Den administrativa samordningen sköttes av E.

22      I en promemoria från den förberedande urvalskommittén av den 25 juni 2004 anges det bland annat att trots att samtliga sökande var behöriga enligt tjänsteföreskrifterna, hade endast sju av dessa deltagit vid intervjuerna med den förberedande urvalskommittén. I samma promemoria anges, i alfabetisk ordning, namnen på de personer som fanns med på slutlistan efter intervjuerna: A, F, G och H. Tre av dessa sökande var då placerade i lönegrad A 5 och en sökande var placerad i lönegrad A 4.

23      Genom e-postmeddelande av den 5 juli 2004 hörde sig sökanden för hos E om hur urvalsförfarandet fortlöpte. Genom e-postmeddelande av den 6 juli 2004 informerade E sökanden om att det inte kunde lämnas ut någon information så längre urvalsförfarandet inte hade avslutats.

24      Den 13 juli 2004 intervjuades de fyra sökande på slutlistan av Publikationsbyråns generaldirektör, i egenskap av tillsättningsmyndighet, biträdd av B. Efter intervjuerna valde Publikationsbyråns generaldirektör ut A samma dag, den 13 juli 2004.

25      I rapporten daterad den 15 juli 2004, vilken var undertecknad av tillsättningsmyndigheten och av B, med titeln ”R[apport från tillsättningsmyndigheten efter intervjuerna med de sökande som valts ut av den förberedande urvalskommittén]”, anges det att A ”är den sökande som ger de bästa garantierna för att enhetens verksamhet ska fungera väl”.

26      Genom e-postmeddelande av den 7 september 2004 frågade sökanden på nytt E hur urvalsförfarandet fortlöpte. Detta e-postmeddelande besvarades inte. Sökanden har hävdat att han en sista gång upprepade sin förfrågan, genom e‑postmeddelande av den 18 november 2004. Denna förfrågan besvarades inte av administrationen.

27      Den 22 november 2004 kontaktade sökanden E per telefon. E underrättade sökanden om att urvalsförfarandet var avslutat sedan en tid tillbaka, men att administrationen hade underlåtit att informera de sökande som inte hade erhållit tjänsten om detta.

28      Den 24 november 2004 mottog sökanden en skrivelse, daterad den 19 november 2004, i vilken Publikationsbyrån informerade honom om att han inte hade erhållit tjänsten.

29      Den 26 november 2004 ingav sökanden ett klagomål enligt artikel 90.2 i tjänsteföreskrifterna. I klagomålet yrkade han dels att tillsättningsmyndighetens beslut att tillsätta A på den omtvistade tjänsten och beslutet att avslå hans ansökan om denna tjänst skulle ogiltigförklaras, dels att det skulle betalas ut skadestånd för den skada som han lidit till följd av den rättsstridiga tillsättningen av A och dröjsmålet med att underrätta om beslutet att avslå hans ansökan om tjänsten.

30      Genom beslut av den 18 mars 2005 avslog tillsättningsmyndigheten sökandens klagomål. Detta beslut skickades till sökanden genom brev postat den 22 mars 2005, och han delgavs beslutet den 23 april 2005.

31      Under tiden fastslog invaliditetskommittén, vars ingripande föreskrivs i artikel 53 i tjänsteföreskrifterna, den 14 mars 2005 att sökanden led av total bestående invaliditet som hindrade honom från att utföra sådana arbetsuppgifter som motsvarar en tjänst i hans tjänsteklass och att han, av dessa skäl, tillfälligt skulle upphöra med sin tjänstgöring vid kommissionen. Invaliditetskommittén angav att det eventuella sambandet mellan invaliditeten och sökandens tidigare yrkesverksamhet skulle bli föremål för ytterligare diskussion inom kommittén, så snart relevanta uppgifter fanns tillgängliga.

32      Genom tillsättningsmyndighetens beslut av den 31 mars 2005, vilket trädde i kraft samma dag, pensionerades sökanden och beviljades en invaliditetsersättning som fastställdes i enlighet med artikel 78 tredje stycket i tjänsteföreskrifterna.

33      Den 26 oktober 2005 kallades sökanden till en läkarundersökning, vilken skulle äga rum den 14 december 2005, enligt artikel 73 i tjänsteföreskrifterna.

34      Genom skrivelse av den 8 november 2006 informerade kommissionen sökanden om att den, efter den läkarundersökning som sökanden hade genomgått, bedömde att hans tidigare tillstånd hade försämrats och att han därför skulle få ersättning för de utgifter för medicinsk behandling som hade direkt samband med försämringen av hans tidigare tillstånd fram till dess att hans tillstånd stabiliserats, i enlighet med artikel 73 i tjänsteföreskrifterna. Det angavs även att sökanden, enligt artikel 19 i de gemensamma reglerna om olycksfallsförsäkring och arbetssjukdomsförsäkring för tjänstemän, skulle hålla administrationen underrättad om utvecklingen av sitt hälsotillstånd. Följaktligen ombads sökanden att låta sin behandlande läkare fylla i ett formulär för läkarintyg. I det avseendet angavs det att sökanden skulle anses ha tillfrisknat, om administrationen inte mottog detta formulär ifyllt senast den 8 maj 2007.

35      Den 28 mars 2007 påminde kommissionen sökanden om att institutionen, enligt artikel 15 i bilaga VIII till tjänsteföreskrifterna, med jämna mellanrum kan låta läkarundersöka tidigare tjänstemän som ännu inte fyllt 63 år och som mottar invaliditetspension. Följaktligen bad kommissionen att sökanden skulle skicka ett läkarintyg till den, med uppgift om hans nuvarande hälsotillstånd och ”ett ställningstagande” beträffande huruvida det var nödvändigt att han förblev pensionerad på grund av invaliditet.

 Målet i första instans

36      Den 17 juni 2005 väckte sökanden, som då var 40 år gammal, talan vid Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt om ogiltigförklaring av tillsättningsmyndighetens beslut att avslå hans ansökan om den omtvistade tjänsten och om ogiltigförklaring av beslutet att tillsätta A på denna tjänst, vilken registrerades under målnummer T‑225/05.

37      Den 3 oktober 2005 framställde kommissionen, genom särskild handling i enlighet med artikel 114.1 i förstainstansrättens rättegångsregler, en invändning om rättegångshinder avseende både de yrkanden om ogiltigförklaring och det skadeståndsyrkande som hade framställts inom ramen för talan i mål T‑225/05. Den 15 november 2005 ingav sökanden sitt yttrande över invändningen om rättegångshinder. Genom beslut av den 8 december 2005 förordnade förstainstansrätten att beslut i fråga om invändningen om rättegångshinder skulle anstå till den slutliga domen.

38      Genom beslut av den 15 december 2005 överlämnade förstainstansrätten målet till personaldomstolen, med tillämpning av artikel 3.3 i rådets beslut 2004/752/EG, Euratom av den 2 november 2004 om upprättande av Europeiska unionens personaldomstol (EUT L 333, s. 7). Målet registrerades vid personaldomstolens kansli under målnummer F‑44/05.

39      Den 10 september 2007 begärde sökanden bland annat att personaldomstolen skulle översända en kopia av inlagorna i akten till behöriga brottsbekämpande myndigheter och göra en anmälan mot kommissionen med anledning av de felaktiga uppgifter som fanns i dessa inlagor, rörande det datum då den förberedande urvalskommittén påbörjade sitt arbete. Vidare begärde sökanden att personaldomstolen, i samband med sitt beslut rörande skadeståndsyrkandet, skulle beakta att kommissionens uppgifter var felaktiga. I det avseendet begärde sökanden att personaldomstolen skulle utöva sin obegränsade behörighet för att förplikta kommissionen att betala ett lämpligt skadestånd för den ideella skada som sökanden orsakats genom kommissionens felaktiga uppgifter.

40      Den 25 september 2008 avkunnade personaldomstolen (andra avdelningen) dom i målet Strack mot kommissionen. I punkt 1 i domslutet i nämnda dom avvisades yrkandet om ogiltigförklaring av beslutet att tillsätta A på den omtvistade tjänsten, i punkt 2 ogiltigförklarades beslutet att avslå sökandens ansökan om den omtvistade tjänsten, i punkt 3 förpliktades kommissionen att utge ett skadestånd på 2 000 euro till sökanden, i punkt 4 ogillades talan i övrigt, i punkt 5 förpliktades sökanden att bära hälften av sina rättegångskostnader och i punkt 6 förpliktades kommissionen att bära sina rättegångskostnader och ersätta hälften av sökandens rättegångskostnader.

41      I denna dom slog personaldomstolen fast, beträffande sökandens yrkande om att personaldomstolen skulle översända en kopia av inlagorna i akten till behöriga brottsbekämpande myndigheter och följaktligen göra en anmälan, att den inte kunde bifalla detta yrkande, eftersom det inte omfattades av personaldomstolens behörighet (domen i målet Strack mot kommissionen, punkt 49).

42      Vad beträffar föremålet för talan, angav personaldomstolen att sökandens yrkanden om ogiltigförklaring skulle uppfattas så, att de avsåg dels ogiltigförklaring av beslutet att tillsätta A på den omtvistade tjänsten, dels beslutet att avslå sökandens ansökan om tjänsten (domen i målet Strack mot kommissionen, punkt 54).

43      Efter att ha prövat yrkandena om ogiltigförklaring, avvisade personaldomstolen yrkandet om ogiltigförklaring av beslutet att tillsätta A på den omtvistade tjänsten (domen i målet Strack mot kommissionen, punkt 80) och biföll delvis yrkandet om ogiltigförklaring av beslutet att avslå sökandens ansökan om tjänsten (domen i målet Strack mot kommissionen, punkt 202).

44      För att motivera avvisningen av yrkandet om ogiltigförklaring av beslutet att tillsätta A på den omtvistade tjänsten, påpekade personaldomstolen att sökanden hade pensionerats och beviljats en invaliditetsersättning från och med den 31 mars 2005, vilket medförde att han, när den aktuella talan väcktes den 17 juni 2005, inte längre var berättigad att arbeta inom kommissionen och inte längre kunde göra anspråk på att inneha den omtvistade tjänsten. Det var visserligen fortfarande möjligt för sökanden att återinträda i tjänst vid kommissionen, men personaldomstolen erinrade om att när det berättigade intresse av att få saken prövad som en sökande gör gällande avser en framtida rättslig ställning, ska sökanden visa att det redan vid denna tidpunkt är säkert att denna ställning kommer att påverkas menligt. Att sökanden skulle återinträda i tjänst vid kommissionen utgjorde dock bara en möjlighet, och det var osäkert om det skulle ske. Under dessa omständigheter slog personaldomstolen fast att det ankom på sökanden att visa att det förelåg en särskild omständighet som motiverade att han fortfarande hade ett personligt och aktuellt intresse av att väcka talan om ogiltigförklaring av beslutet att tillsätta A på den omtvistade tjänsten. Personaldomstolen ansåg att sökanden inte hade lyckats visa att det förelåg någon sådan omständighet, och den drog därav slutsatsen att sökanden inte hade något berättigat intresse av att yrka att beslutet att tillsätta A på den omtvistade tjänsten skulle ogiltigförklaras. Personaldomstolen ansåg däremot att sökanden, trots att han hade pensionerats, fortfarande hade ett berättigat intresse av att få fastställt att beslutet att avslå hans ansökan om den omtvistade tjänsten var felaktigt, för att eventuellt erhålla ersättning för den skada som detta beslut hade kunnat orsaka honom.

45      I sak biföll personaldomstolen yrkandet om ogiltigförklaring av beslutet att avslå sökandens ansökan om den omtvistade tjänsten på grund av att den förberedande urvalskommitténs sammansättning inte överensstämde med artikel 2.3 i beslutet av den 28 april 2004. I det beslutet föreskrevs nämligen att den förberedande urvalskommittén skulle bestå av minst en ledamot från ett annat generaldirektorat än det generaldirektorat som berördes av den tjänst som skulle tillsättas. Samtliga ledamöter i den förberedande urvalskommittén tjänstgjorde dock vid Publikationsbyrån (domen i målet Strack mot kommissionen, punkt 116), och parterna bestred inte att beslutet av den 28 april 2004 var tillämpligt på Publikationsbyrån (domen i målet Strack mot kommissionen, punkt 106). Följaktligen biföll personaldomstolen delvis sökandens skadeståndsyrkande med motiveringen att han hade berövats rätten att få sin ansökan prövad på ett lagenligt sätt och den förpliktade kommissionen att till sökanden utge 2 000 euro som ersättning för ideell skada (domen i målet Strack mot kommissionen, punkt 220).

 Målet om överklagande

46      Genom handling som inkom till förstainstansrättens kansli den 3 december 2008 ingav kommissionen ett huvudöverklagande av domen i målet Strack mot kommissionen, vilket registrerades under målnummer T‑526/08 P. Enligt kommissionen hade personaldomstolen, för det första, gjort en felaktig rättstillämpning genom att anse att sökanden hade ett berättigat intresse av att väcka talan om ogiltigförklaring av beslutet att avslå hans ansökan om tjänsten, för det andra, gjort en felaktig rättstillämpning genom att dra slutsatsen att den ideella skada som sökanden gjorde gällande förelåg enbart utifrån konstaterandet att sökanden hade berövats rätten att få sin ansökan prövad på ett lagenligt sätt och, för det tredje, hade gett domen en bristfällig motivering genom att inte ange varför sökandens ideella intresse hade skadats.

47      Den 10 februari 2009 ingav sökanden sin svarsskrivelse, i vilken han även ingav ett anslutningsöverklagande av den angripna domen. Enligt sökanden hade personaldomstolen gjort en felaktig rättstillämpning genom att anse att han helt saknade berättigat intresse av att väcka talan om ogiltigförklaring av beslutet att tillsätta A, gett en bristfällig motivering genom att inte motivera varför den saknade behörighet att pröva yrkandet om att personaldomstolen skulle översända en kopia av inlagorna i akten till behöriga brottsbekämpande myndigheter och göra en anmälan mot kommissionen med anledning av de felaktiga uppgifter som fanns i dessa inlagor, och gjort en felaktig rättstillämpning genom att slå fast detta. Sökanden klandrade även personaldomstolen för att den underlåtit att beakta den ideella skada som han hade orsakats av vissa oegentligheter under urvalsförfarandet, vilka han hade påtalat i samband med sin ursprungliga talan som utmynnade i domen i målet Strack mot kommissionen. I sina inlagor hade sökanden även framställt ett yrkande om att förstainstansrätten skulle översända en kopia av inlagorna i akten till behöriga brottsbekämpande myndigheter och göra en anmälan mot kommissionen med anledning av de felaktiga uppgifter som fanns i dessa inlagor.

48      I domen om återförvisning biföll Europeiska unionens tribunal kommissionens huvudöverklagande på grund av att personaldomstolen hade gjort sig skyldig till felaktig rättstillämpning i följande tre avseenden: för det första genom att personaldomstolen bedömde sökandens intresse av att väcka talan om ogiltigförklaring av beslutet att avslå hans ansökan om tjänsten specifikt och skilt från bedömningen av sökandens intresse av att väcka talan om ogiltigförklaring av beslutet att tillsätta A (domen om återförvisning, punkt 46); för det andra genom att personaldomstolen lät en felaktig bedömning av huruvida sökanden hade ett berättigat intresse av att få saken prövad ligga till grund för bedömningen av huruvida yrkandet om ogiltigförklaring av beslutet att avslå ansökan om tjänsten kunde tas upp till sakprövning (domen om återförvisning, punkt 51); för det tredje genom att personaldomstolen, vid tolkningen och tillämpningen av bestämmelserna om unionens utomobligatoriska ansvar, biföll sökandens skadeståndsyrkande utan att konkret försöka utröna, vilket den rättsligen var förpliktad att göra, huruvida den påstådda ideella skadan kunde särskiljas från den rättsstridighet som föranledde en ogiltigförklaring av beslutet att avslå sökandens ansökan om tjänsten, och därmed omöjligen skulle kunna gottgöras till fullo genom denna ogiltigförklaring (domen om återförvisning, punkt 59).

49      Europeiska unionens tribunal biföll även delvis sökandens anslutningsöverklagande. Tribunalen fann nämligen att personaldomstolen hade gjort en felaktig rättstillämpning genom att avvisa det yrkande om ogiltigförklaring av beslutet att tillsätta A som framställdes i ansökan med stöd av skäl som inte kunde styrka att sökanden saknade ett berättigat intresse av att få saken prövad för att få till stånd en sådan ogiltigförklaring (domen om återförvisning, punkt 75 och följande punkter).

50      Europeiska unionens tribunal ogillade däremot anslutningsöverklagandet i övrigt. Den angav särskilt att personaldomstolen hade gjort en riktig bedömning när den slog fast att den saknade behörighet att pröva det yrkande som hade framställts av en part i en tvist som var anhängig vid den, vilket i huvudsak syftade till att personaldomstolen, för det första, skulle fastställa att det beteende som den andra parten i samma tvist uppvisade under förfarandet kunde komma att betecknas som brott, för det andra, skulle besluta att anmäla detta beteende till behöriga brottsbekämpande myndigheter och, för det tredje, skulle inge en anmälan till dessa myndigheter. Europeiska unionens tribunal preciserade dock att detta konstaterande inte påverkade sökandens möjlighet att begära att personaldomstolen, med stöd av de befogenheter som den har getts enligt artikel 30.4 i sina rättegångsregler, häver den immunitet som partsföreträdare som uppträder inför personaldomstolen åtnjuter vad gäller deras muntliga och skriftliga uttalanden rörande målet och parterna, för att hänskjuta prövningen av detta beteende till behöriga straffrättsliga myndigheter (domen om återförvisning, punkt 82).

51      Vad beträffar sökandens yrkande om att Europeiska unionens tribunal skulle översända en kopia av inlagorna i akten till behöriga brottsbekämpande myndigheter och göra en anmälan mot kommissionen, avvisade Europeiska unionens tribunal detta yrkande. Som motivering angavs att det i de regler som gäller för överklagande av ett avgörande av personaldomstolen inte föreskrivs något rättsmedel som gör det möjligt för en part i målet i första instans att vid tribunalen framställa ett yrkande, vilket i huvudsak syftar till att tribunalen ska fastställa att det beteende som den andra parten i målet uppvisade i första instans kan komma att betecknas som brott och att tribunalen ska besluta att anmäla detta beteende till behöriga brottsbekämpande myndigheter (domen om återförvisning, punkt 124).

52      Slutligen upphävde Europeiska unionens tribunal punkterna 1, 2, 3, 5 och 6 i domslutet i domen i målet Strack mot kommissionen (domen om återförvisning, punkt 127) och ogillade anslutningsöverklagandet i övrigt. Vidare slog Europeiska unionens tribunal fast att den inte kunde pröva yrkandena om ogiltigförklaring av beslutet att tillsätta A och beslutet att avslå sökandens ansökan om tjänsten, eftersom det inte hade diskuterats huruvida A:s intresse utgjorde hinder för en sådan ogiltigförklaring, och att den inte heller kunde pröva yrkandet om skadestånd med ett belopp på 2 000 euro, eftersom personaldomstolen inte hade undersökt huruvida den ideella skada som sökanden varit tvungen att utstå kunde särskiljas från den rättsstridighet som den hade konstaterat. Europeiska unionens tribunal återförvisade följaktligen målet till personaldomstolen för att den skulle pröva yrkandena om ogiltigförklaring av beslutet att tillsätta A på den omtvistade tjänsten och beslutet att avslå sökandens ansökan om denna tjänst samt yrkandet om skadestånd med ett belopp på 2 000 euro (domen om återförvisning, punkt 128). Vidare förordnade Europeiska unionens tribunal att beslut i fråga om rättgångskostnader i målet om överklagande skulle komma att meddelas senare.

53      Genom skrivelser av den 15 december 2010 informerade personaldomstolens kansli, i enlighet med artikel 114.1 i rättegångsreglerna, sökanden och kommissionen om att de hade en tidsfrist på två månader, förlängd med tio dagar med hänsyn till avstånd i samtliga fall, från den dag då de delgavs tribunalens dom för att inkomma med sina inlagor.

54      Förevarande mål tilldelades andra avdelningen, som då var sammansatt av ordföranden H. Tagaras samt domarna I. Boruta och S. Van Raepenbusch. Till följd dels av att avdelningsordförandens mandattid löpte ut, dels omorganisationen av personaldomstolens avdelningar den 10 oktober 2011, ändrades avdelningens sammansättning.

55      Sökanden och kommissionen inkom med var sin inlaga den 21 februari 2011 respektive den 12 april 2011.

56      I sin inlaga avseende domen om återförvisning framförde sökanden inte bara sina synpunkter, utan han framställde även flera yrkanden. Yrkandena avser, för det första, att personaldomstolen ska vilandeförklara målet till dess att en ny bestämmelse som ersätter artikel 113.2 i rättegångsreglerna har antagits, för det andra, att personaldomstolen ska häva den immunitet som kommissionens företrädare åtnjuter vad gäller deras muntliga och skriftliga uttalanden under det förfarande som föregick domen i målet Strack mot kommissionen, för det tredje, att personaldomstolens ordförande ska förklara domaren S. Van Raepenbusch jävig och, för det fjärde, att personaldomstolen ska bevilja honom skadestånd på grund av att förfarandet tagit orimligt lång tid i anspråk. För det fall personaldomstolen skulle anse att detta skadeståndsyrkande inte kan prövas direkt inom ramen för förevarande mål, utan måste bli föremål för en självständig talan, har sökanden yrkat att det ska överlämnas till behörig domstol.

57      Genom beslut meddelat av ordföranden på andra avdelningen den 8 december 2011 respektive genom beslut meddelat av personaldomstolens ordförande den 29 september 2011 ogillades yrkandet om att personaldomstolen ska vilandeförklara målet till dess att en ny bestämmelse som ersätter artikel 113.2 i rättegångsreglerna har antagits och yrkandet om att personaldomstolens ordförande ska förklara domaren S. Van Raepenbusch jävig.

 Rättslig bedömning

58      Personaldomstolen ska först fastställa föremålet för talan i förevarande mål.

59      Bland de yrkanden som sökanden har framställt, har det ännu inte tagits ställning till yrkandet om att personaldomstolen ska häva den immunitet som kommissionens företrädare åtnjuter vad gäller deras muntliga och skriftliga uttalanden under det förfarande som föregick domen i målet Strack mot kommissionen och yrkandet om att personaldomstolen ska bevilja sökanden skadestånd på grund av att förfarandet tagit orimligt lång tid i anspråk.

60      Med anledning av att Europeiska unionens tribunal upphävde en del av domslutet i domen i målet Strack mot kommissionen och att målet därefter återförvisades till personaldomstolen, har målet anhängiggjorts vid personaldomstolen genom domen om återförvisning, i enlighet med artikel 113 i rättegångsreglerna. Personaldomstolen ska ta ställning till de yrkanden och de grunder som sökanden anförde i mål F‑44/05, Strack mot kommissionen, med undantag av de delar av domslutet som inte upphävdes av Europeiska unionens tribunal samt de överväganden som med nödvändighet ligger till grund för dessa delar, eftersom dessa har vunnit laga kraft.

61      För att avgöra exakt vilka yrkanden och grunder som personaldomstolen ska ta ställning till, ska det erinras om att sökanden i målet Strack mot kommissionen hade yrkat att personaldomstolen skulle

–        ta det överklagande som ingetts enligt artikel 91 i tjänsteföreskrifterna ad notam,

–        pröva överklagandet i sak och bifalla det,

–        ogiltigförklara tillsättningsmyndighetens beslut av den 22 mars 2005 att avslå sökandens klagomål,

–        ogiltigförklara kommissionens beslut av den 19 november 2004 att avslå sökandens ansökan om tjänsten,

–        ogiltigförklara urvalsförfarandet KOM/A/057/04,

–        förplikta kommissionen att till sökanden utge 5 000 euro som ersättning för den ideella skada som han lidit till följd av det rättsstridiga urvalsförfarandet och dröjsmålet med att meddela beslutet att avslå hans ansökan om tjänsten, och

–        förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

62      Av domen i det ovannämnda målet Strack mot kommissionen ska dock underförstått den slutsatsen dras att yrkandet om att personaldomstolen skulle ta det överklagande som ingetts enligt artikel 91 i tjänsteföreskrifterna ad notam och yrkandet om att personaldomstolen skulle pröva överklagandet i sak och bifalla det av personaldomstolen betraktades som rent formella uttalanden som det inte fanns anledning att ta ställning till, eftersom dessa yrkanden inte diskuterades i nämnda dom. Detta konstaterande ifrågasattes inte i domen om återförvisning.

63      I domen i målet Strack mot kommissionen slog dessutom personaldomstolen fast att samtliga yrkanden om ogiltigförklaring som framställdes i ansökan skulle anses avse ogiltigförklaring av dels beslutet att tillsätta A, dels beslutet att avslå sökandens ansökan om tjänsten (domen i målet Strack mot kommissionen, punkt 54). Denna definition av föremålet för talan ifrågasattes inte av Europeiska unionens tribunal i domen om återförvisning. Till följd av att Europeiska unionens tribunal, i domen om återförvisning, upphävde punkterna 1, 2, 3, 5 och 6 i domslutet i domen i målet Strack mot kommissionen, ska dock personaldomstolen på nytt ta ställning till yrkandena om ogiltigförklaring och om skadestånd.

64      Närmare bestämt framgår det av punkt 46 i domen om återförvisning att personaldomstolen på nytt ska pröva huruvida yrkandena om ogiltigförklaring kan tas upp till sakprövning, genom att denna gång göra en enda och samlad bedömning av sökandens intresse av att få beslutet att tillsätta A ogiltigförklarat och sökandens intresse av att få beslutet att avslå hans ansökan om tjänsten ogiltigförklarat.

65      I det avseendet angav Europeiska unionens tribunal i punkterna 47–51 i domen om återförvisning att sökandens berättigade intresse av att väcka talan om ogiltigförklaring inte går att utläsa av det förhållandet att sökanden skulle ha intresse av att få fastställt att ett beslut är rättsstridigt för att senare erhålla ersättning för den skada som detta kunde ha orsakat honom. Vidare slog Europeiska unionens tribunal fast, särskilt i punkterna 73–75 i domen om återförvisning, att sökanden inte kan anses helt sakna ett berättigat intresse av att få saken prövad enbart till följd av att han automatiskt hade pensionerats på grund av att han av invaliditetskommittén bedömdes lida av total bestående invaliditet, enligt artiklarna 53 och 78 i tjänsteföreskrifterna, eftersom denna situation kan komma att ändras.

66      Vad beträffar frågan huruvida talan kan bifallas såvitt avser grunderna för ogiltigförklaring, framgår det inte av domen om återförvisning att personaldomstolen gjorde en felaktig rättstillämpning genom att godta den första grunden och underkänna övriga grunder. I domen om återförvisning anges däremot att personaldomstolen ska pröva frågan huruvida A:s intresse –A tillsattes på den omtvistade tjänsten – utgör hinder för en ogiltigförklaring av beslutet om tillsättning och beslutet att avslå ansökan om tjänsten (domen om återförvisning, punkt 128).

67      Vad beträffar skadeståndsyrkandet, såvitt detta avser andra skadeståndsanspråk än det som är knutet till att den förberedande urvalskommitténs sammansättning var felaktig, ska det påpekas att personaldomstolen underkände samtliga dessa i punkt 211 och följande punkter i domen i målet Strack mot kommissionen. I domen om återförvisning bekräftade Europeiska unionens tribunal att dessa skadeståndsanspråk var obefogade. Eftersom den lösning som valdes i domen i målet Strack mot kommissionen därmed har vunnit laga kraft, kan den inte ifrågasättas inom ramen för förevarande mål efter återförvisningen.

68      Vad gäller skadeståndsyrkandet, såvitt detta avser den ideella skada som sökanden varit tvungen att utstå på grund av att den förberedande urvalskommitténs sammansättning var felaktig, återförvisade Europeiska unionens tribunal detta yrkande till personaldomstolen för att den ska försöka utröna huruvida den påstådda ideella skadan kan särskiljas från den rättsstridighet som föranledde dessa ogiltigförklaringar och huruvida denna skada inte kan gottgöras till fullo genom dessa ogiltigförklaringar (domen om återförvisning, punkterna 59 och 128).

69      Följaktligen ska personaldomstolen i förevarande mål ta ställning till följande:

–        Sökandens yrkande om att personaldomstolen ska häva den immunitet som kommissionens företrädare åtnjuter vad gäller deras muntliga och skriftliga uttalanden under det förfarande som föregick domen i målet Strack mot kommissionen.

–        Yrkandet om att personaldomstolen ska bevilja sökanden skadestånd på grund av att förfarandet tagit orimligt lång tid i anspråk.

–        Yrkandena om ogiltigförklaring av beslutet att tillsätta A och beslutet att avslå sökandens ansökan om tjänsten, såvitt avser frågan huruvida dessa yrkanden kan tas upp till sakprövning och, i så fall, huruvida A:s intresse utgör hinder för en ogiltigförklaring av dessa beslut.

–        Yrkandet om skadestånd, såvitt detta avser den ideella skada som sökanden varit tvungen att utstå på grund av att den förberedande urvalskommitténs sammansättning var felaktig.

 Yrkandet om att personaldomstolen ska häva den immunitet som kommissionens företrädare åtnjuter vad gäller deras muntliga och skriftliga uttalanden under förfarandet

70      Inom ramen för det förfarande som utmynnade i domen i målet Strack mot kommissionen påpekade sökanden att två handlingar som hade ingetts av kommissionens företrädare under målet motsade det påstående som samma företrädare hade anfört i sina svaromål, nämligen att den förberedande urvalskommittén hade påbörjat sitt arbete före den 1 maj 2004, med följden att de nya reglerna om urvalskommittéer inte var tillämpliga. Genom att ifrågasätta om inte kommissionens företrädare hade gjort sig skyldiga till försök till processbedrägeri, begärde sökanden i sin inlaga att personaldomstolen skulle häva den immunitet som kommissionens berörda företrädare åtnjuter, med stöd av artikel 30.4 i rättegångsreglerna. Enligt sökanden skulle det inte hindra att rättegången genomförs korrekt om immuniteten för kommissionens berörda företrädare hävdes, eftersom rättegången i förevarande mål, vilket återförvisats efter delvist upphävande av domen, befinner sig i ett skede då parterna har slutat att lägga fram sina argument.

71      På fråga från personaldomstolen inkom var och en av kommissionens berörda företrädare, genom sina respektive skrivelser av den 6 mars 2012, med yttranden över sökandens begäran om att immuniteten ska hävas. Därefter tog sökanden och kommissionen ställning till dessa yttranden, genom skrivelser av den 16 april 2012 respektive den 26 mars 2012.

72      Enligt artikel 30.1 i personaldomstolens rättegångsregler ska ”[p]artsföreträdare, som uppträder inför personaldomstolen eller annan dömande myndighet hos vilken personaldomstolen har gjort en framställning om bevisupptagning, ... åtnjuta immunitet vad gäller deras muntliga och skriftliga uttalanden rörande målet och parterna”. I artikel 30.3 och 30.4 i rättegångsreglerna föreskrivs att sådan immunitet beviljas ”uteslutande till gagn för ett korrekt genomförande av rättegången” och att personaldomstolen kan häva immuniteten, om detta ”inte hindrar att rättegången genomförs korrekt”.

73      Dessa bestämmelser ska tolkas mot bakgrund av artikel 19 femte stycket i stadgan för Europeiska unionens domstol, vilken utgör rättslig grund för dessa bestämmelser och i vilken det föreskrivs att ”[o]mbud, rådgivare och advokater som uppträder inför domstolen ska på de villkor som ska anges i rättegångsreglerna ha de rättigheter och den immunitet som behövs för att de oavhängigt ska kunna fullgöra sina uppgifter”.

74      Vid tolkningen av denna bestämmelse ska det även beaktas att immuniteten för partsföreträdare återspeglar advokaters yttrandefrihet, vilken stadgas i artikel 11 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna och i artikel 10 i Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, som undertecknades i Rom den 4 november 1950 (nedan kallad Europakonventionen). Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna har i det avseendet bland annat konstaterat, beträffande yttrandefriheten för en försvarsadvokat i ett brottmålsförfarande, att ”advokaternas särskilda status ger dem en central ställning i rättskipningen, som mellanhand mellan enskilda och domstolarna, vilket förklarar de uppföranderegler som i allmänhet gäller för advokatsamfundens medlemmar[. F]örutom att skydda själva innehållet i de åsikter och den information som uttrycks, skyddar artikel 10 [i Europakonventionen] även sättet att uttrycka dessa[. D]en yttrandefrihet som en advokat åtnjuter i rättssalen är inte obegränsad, och vissa intressen, såsom domstolarnas auktoritet, är tillräckligt viktiga för att motivera inskränkningar i denna rättighet. Trots det … är det endast i undantagsfall som en inskränkning av försvarsadvokatens yttrandefrihet ... kan anses som nödvändig i ett demokratiskt samhälle” (Europadomstolens dom av den 15 december 2005 i målet Kyprianou mot Cypern, § 173 och 174).

75      Det är visserligen riktigt att förfarandet vid personaldomstolen inte är ett brottmålsförfarande, men icke desto mindre är det så att artikel 10 i Europakonventionen, såsom den har tolkats av Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna, allmänt skyddar advokaters yttrandefrihet och bidrar till att i praktiken genomföra rätten till en rättvis rättegång. I punkt 175 i domen i det ovannämnda målet Kyprianou mot Cypern konstaterade således Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna att ”[f]ör att känna förtroende för rättskipningen, måste allmänheten känna förtroende för advokaternas förmåga att faktiskt företräda enskilda[. H]ärav följer att [den] ’avskräckande verkan’ [som kan uppstå genom att en sanktionsåtgärd vidtas mot en advokat] är en viktig faktor att beakta för att uppnå en rimlig balans mellan domstolarna och advokaterna inom ramen för en god rättskipning.”

76      Vid tolkningen av artikel 30 i rättegångsreglerna ska slutligen artikel 47 första och andra styckena i stadgan beaktas, vilken syftar till att säkerställa den grundläggande rätten till ett effektivt rättsmedel inför en domstol, däribland möjligheten att erhålla rådgivning och att låta sig försvaras och företrädas (se, vad beträffar rätten till rättshjälp, domstolens dom av den 22 december 2010 i mål C‑279/09, DEB Deutsche Energiehandels- und Beratungsgesellschaft mbH, punkterna 45 och 46).

77      Det är mot bakgrund av det ovan anförda som personaldomstolen ska pröva yrkandet om att häva den immunitet som kommissionens berörda företrädare åtnjuter i det förfarande som föregick domen i målet Strack mot kommissionen.

78      Innan personaldomstolen prövar huruvida sökandens yrkande kan bifallas, ska det dock prövas huruvida yrkandet kan tas upp till sakprövning. Europeiska unionens tribunal angav visserligen, i punkt 82 i domen om återförvisning, att samtliga parter hade möjlighet att vid personaldomstolen framställa ett sådant yrkande om att immuniteten skulle hävas, för att därefter kunna vända sig till behöriga brottsbekämpande myndigheter. Det ska dock påpekas att sökanden, under det ursprungliga förfarandet, inte hade yrkat att immuniteten för kommissionens företrädare skulle hävas, vilket gör att Europeiska unionens tribunal inte kunde ta ställning till räckvidden av artikel 30 i personaldomstolens rättegångsregler i domen om återförvisning. Vidare kan inte något avgörande av personaldomstolen i denna fråga ha varit föremål för prövning av överklagandeinstansen. Följaktligen ska det konstateras att domen om återförvisning ska uppfattas som enbart ett obiter dictum, vilket formulerades som svar på ett av sökandens argument, enligt vilket det utgör déni de justice (rättsvägran) att anse att personaldomstolen saknar behörighet att fastställa att ena partens beteende kan komma att betecknas som brott.

79      Däremot ska det konstateras att det i artikel 30 i rättegångsreglerna inte uttryckligen anges att en begäran om att häva immuniteten kan inges av en av parterna. Eftersom den immunitet som föreskrivs i artikel 30 i rättegångsreglerna syftar till att skydda partsföreträdare mot eventuella rättsliga åtgärder och med hänsyn till bestämmelsens ratio legis, som angetts ovan, anser personaldomstolen att den endast har skyldighet att ta ställning till en begäran om att häva immuniteten om denna begäran framställs av en domstol eller en behörig nationell myndighet. Eftersom så inte är fallet, anser personaldomstolen att den inte kan bifalla en begäran om att häva immuniteten som har framställts av en part, eftersom en sådan begäran inte omfattas av personaldomstolens behörighet.

80      Härav följer att sökandens yrkande om att häva immuniteten ska avvisas i förevarande fall.

 Yrkandet om skadestånd på grund av att förfarandet tagit orimligt lång tid i anspråk

81      Yrkandet om skadestånd på grund av att förfarandet tagit orimligt lång tid i anspråk, vilket framställdes i den inlaga som sökanden ingav i förevarande återförvisade mål, har prövats i ett separat beslut (personaldomstolens beslut av den 7 december 2011 i mål F‑44/05 RENV, Strack mot kommissionen). I det beslutet konstaterade personaldomstolen att sökanden, till stöd för sitt yrkande, åberopade tre olika förfarandens längd, nämligen förfarandet för tillsättning av den omtvistade tjänsten, det administrativa förfarandet och domstolsförfarandet.

82      Personaldomstolen ansåg sig sakna behörighet att pröva det yrkande om skadestånd som grundas på domstolsförfarandets längd, eftersom den skada som därmed görs gällande inte har sin grund i det anställningsförhållande som knyter sökanden till kommissionen, utan i unionsdomstolarnas påstådda dröjsmål med att fatta ett avgörande. Personaldomstolen hänsköt därför, genom beslut av den 7 december 2011 i mål F‑44/05 RENV, Strack mot kommissionen, sökandens yrkande om skadestånd till Europeiska unionens tribunal, såvitt yrkandet avsåg att domstolsförfarandet tagit orimligt lång tid i anspråk. Detta yrkande om skadestånd registrerades vid Europeiska unionens tribunals kansli under målnummer T‑670/11.

83      Genom skrivelse som inkom till Europeiska unionens tribunals kansli den 12 januari 2012 begärde sökanden att hans yrkande om skadestånd på grund av att domstolsförfarandet tagit orimligt lång tid i anspråk skulle anses ha förlorat sitt föremål och att mål T‑670/11 skulle avskrivas.

84      Den 16 februari 2012 överklagade sökanden beslutet av den 7 december 2011 i mål F‑44/05 RENV, Strack mot kommissionen, att hänskjuta yrkandet om skadestånd på grund av att domstolsförfarandet tagit orimligt lång tid i anspråk till Europeiska unionens tribunal. Detta överklagande registrerades vid Europeiska unionens tribunals kansli under målnummer T‑65/12 P.

85      Ordföranden för Europeiska unionens tribunal beslutade den 26 januari 2012 att avskriva mål T‑670/11.

86      Genom beslut av den 12 juni 2012 i mål T‑65/12 P, Strack mot kommissionen, avvisade Europeiska unionens tribunal sökandens överklagande av beslutet av den 7 december 2011 i mål F‑44/05 RENV, Strack mot kommissionen, att hänskjuta yrkandet om skadestånd på grund av att domstolsförfarandet tagit orimligt lång tid i anspråk till Europeiska unionens tribunal. Som skäl angavs att det överklagade beslutet inte utgjorde en rättsakt som kunde överklagas.

87      Vad beträffar yrkandet om skadestånd, såvitt det avser att förfarandet för tillsättning av tjänsten och det administrativa förfarandet tog orimligt lång tid i anspråk, ska det påpekas att sökanden, till stöd för detta yrkande, har gjort gällande att kommissionen uppsåtligen förlängde dessa förfaranden, genom att genomföra ett uppenbart felaktigt förfarande med avseende på den lediga tjänsten, genom att inte direkt informera sökanden om resultatet av detta förfarande och genom att inte vidta nödvändiga korrigerande åtgärder inom ramen för det administrativa förfarandet, vars tidsfrister kommissionen praktiskt taget uttömde.

88      Vad beträffar det administrativa förfarandet i strikt mening, ska det erinras om att tillsättningsmyndigheten, enligt principen om god förvaltningssed, är skyldig att iaktta en skälig tidsfrist vid handläggningen av alla administrativa förfaranden (se, för ett liknande resonemang, förstainstansrättens dom av den 11 april 2006 i mål T‑394/03, Angeletti mot kommissionen, punkt 163).

89      I förevarande fall inleddes förfarandet för tillsättning av den omtvistade tjänsten den 24 mars 2004, genom offentliggörandet av meddelandet om lediga tjänster för att tillsätta nämnda tjänst, och det upphörde, såvitt avser sökanden, den 19 november 2004, när han informerades om att han inte hade erhållit tjänsten. Följaktligen ska det konstateras att förfarandets längd uppgick till cirka åtta månader, vilket inte kan anses som oskäligt, särskilt med tanke på att ansökningarna om den omtvistade tjänsten kunde inges fram till och med den 15 april 2004 och att urvalsförfarandet innefattade fyra steg, nämligen, för det första, den förberedande urvalskommitténs granskning av ansökningarna för att upprätta en slutlista, för det andra, tillsättningsmyndighetens intervju med de sökande som fanns med på slutlistan eller andra sökande som den ville intervjua, för det tredje, begäran om yttrande från den rådgivande tillsättningskommittén och, för det fjärde, tillsättningsmyndighetens antagande av anställningsförordnandet.

90      När det gäller längden på det administrativa förfarandet, pågick detta förfarande i tre månader och trettio dagar, vilket inte utgör en orimligt lång tid. Längden på det administrativa förfarandet kan i vilket fall som helst i princip inte vara orimlig, eftersom den, på grund av de olika tidsfrister som föreskrivs i artiklarna 90 och 91 i tjänsteföreskrifterna, inte kan överstiga fjorton månader och tio dagar, om förfarandet har inletts genom en ansökan, och tio månader och tio dagar, om förfarandet – såsom i förevarande fall – har inletts genom ett klagomål.

91      Personaldomstolen ogillar följaktligen yrkandet om skadestånd, i den mån det grundas på att förfarandet för tillsättning av tjänsten och det administrativa förfarandet tog orimligt lång tid i anspråk.

 Yrkandena om ogiltigförklaring av beslutet att tillsätta A och beslutet att avslå sökandens ansökan om tjänsten

 Huruvida yrkandena om ogiltigförklaring kan tas upp till sakprövning

–       Parternas argument

92      I det svaromål som ingetts i mål F‑44/05, i vilket det hänvisas till de överväganden som anges i den invändning om rättegångshinder som framställts genom särskild handling, har kommissionen hävdat att sökanden saknar berättigat intresse av att få saken prövad, eftersom en ogiltigförklaring av de angripna besluten inte skulle kunna medföra någon fördel för sökanden. Eftersom sökanden pensionerades automatiskt, enligt artiklarna 53 och 78 i tjänsteföreskrifterna, på grund av att han bedömdes lida av total bestående invaliditet innan talan väcktes, kan han inte göra anspråk på att inneha den omtvistade tjänsten.

93      Kommissionen har, i sitt skriftliga yttrande som ingetts i förevarande återförvisade mål, hävdat att domen om återförvisning bekräftar att yrkandena om ogiltigförklaring av beslutet att tillsätta A och beslutet att avslå sökandens ansökan om tjänsten inte kan tas upp till sakprövning, eftersom en ogiltigförklaring av dessa beslut inte skulle kunna medföra någon fördel för sökanden.

94      Kommissionen har påpekat att Europeiska unionens tribunal stödde sig på domstolens dom av den 22 december 2008 i mål C‑198/07 P, Gordon mot kommissionen, för att slå fast att en sådan tjänsteman som sökanden, vilken av invaliditetskommittén bedömdes lida av total bestående invaliditet och som automatiskt pensionerades enligt artiklarna 53 och 78 i tjänsteföreskrifterna, behöll ett berättigat intresse av att väcka talan om ogiltigförklaring. I nämnda dom angav domstolen att så inte är fallet om möjligheten att den tjänsteman som blivit invalidiserad återinträder i tjänst inte är reell, utan endast hypotetisk. Eftersom kommissionen anser att det i förevarande fall inte finns något som tyder på att sökanden snart skulle kunna vara kapabel att träda i tjänst igen, har den därav dragit slutsatsen att sökanden inte har något berättigat intresse av att få saken prövad.

95      Vidare har kommissionen hävdat att Europeiska unionens tribunal, i domen om återförvisning, framhöll att en sökande inte kunde ha något berättigat intresse av att väcka talan om ogiltigförklaring av ett beslut att tillsätta en tjänsteman på en tjänst, om det – med beaktande av hur allvarligt felet är och efter en avvägning mellan berörda intressen – framgår att en ogiltigförklaring av det rättsstridiga beslutet skulle utgöra en alltför långtgående sanktionsåtgärd för det fel som detta beslut är behäftat med. I förevarande mål skulle en ogiltigförklaring av beslutet att tillsätta A utgöra en alltför långtgående sanktionsåtgärd. För det första utgör oegentligheten i detta beslut inte en felaktig rättstillämpning eller en uppenbart oriktig bedömning, utan enbart ett förfarandefel, som för övrigt är obetydligt, eftersom det påverkade den förberedande urvalskommitténs beslut och inte tillsättningsmyndighetens beslut. Vidare utgör rättssäkerhetsprincipen hinder för att ogiltigförklara beslutet att tillsätta A, eftersom mer än sju år har gått sedan beslutet antogs. Slutligen skulle det strida mot tjänsten intresse att återuppta ett förfarande för att tillsätta en tjänst, avseende vilken sökanden inte har lagt fram någon uppgift som visar att han skulle kunna göra anspråk på denna tjänst inom en snar framtid.

96      Sökanden anser att en ogiltigförklaring av de angripna besluten kan medföra en fördel för honom. Beträffande beslutet att avslå hans ansökan om tjänsten har sökanden framhållit att det inte kan uteslutas att han en dag kan inneha den omtvistade tjänsten, eftersom hans automatiska pensionering på grund av total bestående invaliditet inte är definitiv. När det gäller beslutet att tillsätta A anser sökanden att A inte har någon rätt att behålla den omtvistade tjänsten, eftersom yrkandet om ogiltigförklaring av detta beslut framställdes inom tidsfristerna. Sökanden anser under alla omständigheter att kommissionen inte kan åberopa A:s intresse i den sistnämndes ställe för att framställa en invändning om rättegångshinder och att en sådan invändning om rättegångshinder framställdes för sent, eftersom kommissionen inte åberopade denna i sitt svaromål som ingavs i första instans vid personaldomstolen.

–       Personaldomstolens bedömning

97      Enligt fast rättspraxis måste en tjänsteman eller tidigare tjänsteman för att, inom ramen för en talan som väckts enligt artiklarna 90 och 91 i tjänsteföreskrifterna, kunna yrka ogiltigförklaring av en rättsakt som går honom emot i den mening som avses i artikel 90.2, vid tiden för talans väckande ha ett faktiskt och tillräckligt klart intresse av att få rättsakten ogiltigförklarad. För att ett sådant intresse ska anses föreligga krävs det att han kan erhålla en fördel genom yrkandet (se förstainstansrättens dom av den 29 november 2006 i de förenade målen T‑35/05, T‑61/05, T‑107/05, T‑108/05 och T‑139/05, Agne-Dapper m.fl. mot kommissionen m.fl., punkt 35 och där angiven rättspraxis, samt domen om återförvisning, punkt 43). Sökandens intresse av att få saken prövad, vilket utgör en sakprövningsförutsättning, ska bedömas vid tiden för talans väckande (se, för ett liknande resonemang, förstainstansrättens beslut av den 28 juni 2005 i mål T‑147/04, Ross mot kommissionen, punkt 25 och där angiven rättspraxis, samt domen om återförvisning, punkt 44).

98      När det gäller en tjänsteman som av invaliditetskommittén har bedömts lida av total bestående invaliditet och som har pensionerats automatiskt enligt artiklarna 53 och 78 i tjänsteföreskrifterna, skiljer sig en sådan tjänstemans situation från situationen för en tjänsteman som uppnått pensionsåldern, som sagt upp sig eller som sagts upp, eftersom det rör sig om en situation som kan komma att ändras. Det är nämligen möjligt att en tjänsteman som bedömts lida av sådan invaliditet en dag återinträder i tjänst vid en unionsinstitution. Den allmänna bestämmelsen i artikel 53 i tjänsteföreskrifterna ska jämföras med de mer specifika bestämmelserna i artiklarna 13–15 i bilaga VIII till tjänsteföreskrifterna. En tjänsteman som bedömts lida av invaliditet har endast avbrutit sin verksamhet, eftersom utvecklingen av hans ställning vid institutionerna är beroende av huruvida de villkor som föranledde invaliditeten fortfarande är uppfyllda, vilket kan kontrolleras regelbundet (domen i det ovannämnda målet Gordon mot kommissionen, punkterna 46 och 47, samt domen om återförvisning, punkt 69).

99      En tjänsteman som har bedömts lida av total bestående invaliditet behåller dessutom, eftersom vederbörande kan komma att återinträda i tjänst vid en institution, ett intresse, i den mening som avses i den rättspraxis som angetts i punkt 94 i denna dom, av att, inom ramen för urvalsförfarandet för att tillsätta en ledig tjänst som tjänstemannen har getts rätt att delta i, yrka ogiltigförklaring av beslutet att avslå hans ansökan om tjänsten och beslutet att tillsätta en annan sökande, för att, vid ett eventuellt återinträde i tjänst, kunna fortsätta att göra anspråk på den aktuella tjänsten eller enbart för att i ett sådant fall undvika att de påstådda oegentligheterna, vilka avser villkoren för urvalsförfarandet, upprepas i framtiden inom ramen för ett liknande förfarande som tjänstemannen kan komma att delta i. Ett sådant berättigat intresse av att få saken prövad följer av artikel 233 första stycket EG (nu artikel 266 första stycket FEUF). Enligt denna artikel ska de institutioner vilkas rättsakt har förklarats ogiltig vidta de åtgärder som är nödvändiga för att följa domen (se, för ett liknande resonemang, domstolens dom av den 7 juni 2007 i mål C‑362/05 P, Wunenburger mot kommissionen, punkterna 50 och 51 och där angiven rättspraxis, samt domen om återförvisning, punkt 70).

100    I sina inlagor har kommissionen hävdat att det enligt ovannämnda rättspraxis, i synnerhet enligt domen i det ovannämnda målet Gordon mot kommissionen, krävs, för att en tjänsteman som automatiskt har pensionerats enligt artiklarna 53 och 78 i tjänsteföreskrifterna ska behålla ett berättigat intresse av att få saken prövad, att möjligheten att denna tjänsteman återinträder i tjänst är reell, och inte endast hypotetisk.

101    I punkt 48 i domen i det ovannämnda målet Gordon mot kommissionen påpekade visserligen domstolen att ”möjligheten att klaganden återinträder i tjänst inte endast är hypotetisk utan högst reell”, för att slå fast att klaganden, trots att han automatiskt hade pensionerats, behöll ett berättigat intresse av att få saken prövad. Detta påpekande betyder dock inte att en tjänsteman som befinner sig i denna situation endast behåller ett berättigat intresse av att få saken prövad om det redan vid denna tidpunkt är fastställt att han snart kommer att vara kapabel att träda i tjänst igen. Detta påpekande betyder endast att så länge det inte är uteslutet att denna tjänsteman kan återgå i tjänst, så behåller han eller hon ett berättigat intresse av att få saken prövad. Av punkt 48 i domen i det ovannämnda målet Gordon mot kommissionen framgår det nämligen att för att en tjänsteman som automatiskt har pensionerats på grund av total bestående invaliditet ska behålla ett berättigat intresse av att få saken prövad, räcker det att det föreligger en möjlighet att tjänstemannen kan återinträda i tjänst, vilket är fallet så länge den totala bestående invaliditeten inte är definitivt konstaterad. Det krävs således inte alls visshet om att tjänstemannen kommer att återinträda i tjänst för att tjänstemannen ska anses ha ett berättigat intresse av att få saken prövad. Som angetts ovan i punkt 97 i förevarande dom krävs det, för att en sökande ska anses ha ett intresse av att få en rättsakt ogiltigförklarad, att han kan erhålla en fördel genom denna ogiltigförklaring och inte att det är fastställt att ogiltigförklaringen kommer att ge honom en sådan fördel.

102    För att till fullo bemöta kommissionens argument, angav Europeiska unionens tribunal, i domen om återförvisning, att en tjänsteman som automatiskt har pensionerats på grund av total bestående invaliditet, enligt artiklarna 53 och 78 i tjänsteföreskrifterna, saknar ett berättigat intresse av att få saken prövad endast i vissa särskilda fall, när en granskning av tjänstemannens konkreta situation visar att han aldrig kommer att kunna återinträda i tjänst vid en institution, till exempel med hänsyn till slutsatserna från den invaliditetskommitté som ansvarar för att pröva hans invaliditet, av vilka det framgår att den sjukdom som lett till invaliditeten är permanent och att en medicinsk omprövning inte är nödvändig, eller med hänsyn till förklaringar av den berörde tjänstemannen att han aldrig mer under några omständigheter kommer att återinträda i tjänst vid en institution (domen om återförvisning, punkt 71).

103    I förevarande fall bedömde invaliditetskommittén att sökanden led av total bestående invaliditet, och han pensionerades automatiskt med tillämpning av artiklarna 53 och 78 i tjänsteföreskrifterna. Eftersom hans situation kunde komma att ändras, var dock administrationen noga med på att påminna sökanden, den 28 mars 2007, om att den med jämna mellanrum kunde låta läkarundersöka tidigare tjänstemän som ännu inte fyllt 63 år och som mottar invaliditetspension (punkt 35 i förevarande dom). Vidare finns det inte några uppgifter i akten som styrker att det, från och med det datum då sökanden pensionerades automatiskt, oåterkalleligen har konstaterats att han aldrig mer kommer att återinträda i tjänst. Under alla omständigheter ankommer det på läkarkommittén, när det blir aktuellt, att ta ställning till frågan huruvida sökanden ska återinträda i tjänst, och eftersom en sådan bedömning är av medicinsk art, ska administrationen inte föregripa innehållet i läkarkommitténs framtida beslut. Följaktligen ska det konstateras att sökanden kan fortsätta att göra anspråk på den omtvistade tjänsten och att han av den anledningen behåller ett berättigat intresse av att väcka talan om ogiltigförklaring av både beslutet att tillsätta A och beslutet att avslå hans ansökan om tjänsten, eftersom dessa beslut i förevarande fall hänger oskiljaktigt samman (nedan kallade de angripna besluten).

104    I sina skriftliga yttranden i förevarande mål efter återförvisningen, har kommissionen även hävdat att sökanden saknar berättigat intresse av att bestrida de angripna besluten, eftersom han, enligt fast rättspraxis, inte kan få till stånd en ogiltigförklaring av ett beslut att tillsätta en tjänsteman eller anställd.

105    Personaldomstolen konstaterar dock att det i rättspraxis vid flera tillfällen redan har slagits fast att yrkanden om ogiltigförklaring av beslutet att tillsätta en tjänsteman eller anställd som framställs av tredje man kan tas upp till sakprövning (se, exempelvis, förstainstansrättens dom av den 14 november 2006 i mål T‑494/04, Neirinck mot kommissionen, punkterna 66 och 67) och att unionsdomstolen redan har, på yrkande av tredje man, ogiltigförklarat flera beslut om att tillsätta tjänstemän eller anställda (se, exempelvis, domstolens dom av den 23 januari 1975 i mål 29/74, de Dapper mot parlamentet, punkt 16, och förstainstansrättens dom av den 20 juli 2001 i mål T‑351/99, Brumter mot kommissionen, punkt 97).

106    När den rättsakt som ska ogiltigförklaras är gynnande för en tjänsteman eller anställd, vilket är fallet med ett tillsättningsbeslut, ankommer det visserligen på rätten att kontrollera huruvida en ogiltigförklaring skulle utgöra en alltför långtgående sanktionsåtgärd för den oegentlighet som har förekommit (domstolens dom av den 5 juni 1980 i mål 24/79, Oberthür mot kommissionen, punkt 13, och förstainstansrättens dom av den 10 juli 1992 i mål T‑68/91, Barbi mot kommissionen, punkt 36), men denna skyldighet som åligger rätten saknar betydelse för huruvida tredje man, som framställt yrkandet om ogiltigförklaring, har ett berättigat intresse av att få saken prövad (se, för ett liknande resonemang, personaldomstolens dom av den 22 oktober 2008 i mål F‑46/07, Tzirani mot kommissionen, punkt 38).

107    Rättens prövning av huruvida en ogiltigförklaring utgör en alltför långtgående sanktionsåtgärd för den oegentlighet som har förekommit kan ske först efter prövningen av det angripna beslutets lagenlighet, och vid denna prövning ska särskilt det konstaterade felets allvar beaktas (domen i det ovannämnda målet Tzirani mot kommissionen, punkt 38).

108    Även när en ogiltigförklaring av ett beslut utgör en alltför långtgående sanktionsåtgärd med hänsyn till det konstaterade felet, kan en sökande erhålla en fördel genom yrkandet om ogiltigförklaring av detta beslut. Det följer nämligen av fast rättspraxis att det förhållandet att ogiltigförklaringen av ett beslut som är behäftat med en oegentlighet utgör en alltför långtgående sanktionsåtgärd inte hindrar att rätten bifaller yrkandet men överlåter på administrationen att försöka hitta en skälig lösning på tvisten (domstolens dom av den 6 juli 1993 i mål C‑242/90 P, kommissionen mot Albani m.fl., punkt 13, och personaldomstolens dom av den 29 september 2010 i mål F‑5/08, Brune mot kommissionen, punkt 18), eller att den rent av ex officio beslutar om skadestånd till sökanden för den oegentlighet som har förekommit (domen i det ovannämnda målet Oberthür mot kommissionen, punkterna 13 och 14, och personaldomstolens dom av den 5 maj 2010 i mål F‑53/08, Bouillez m.fl. mot rådet, punkt 90).

109    Av det ovan anförda följer att personaldomstolen inte kan godta något av de argument som kommissionen har anfört till stöd för invändningen om rättegångshinder vad beträffar yrkandena om ogiltigförklaring av de angripna besluten. Följaktligen ska invändningen om rättegångshinder ogillas.

 Huruvida yrkandena om ogiltigförklaring kan bifallas

110    Sökanden har åberopat fem grunder. Som första grund har det gjorts gällande att beslutet av den 28 april 2004 åsidosattes, i den del det däri fastställs vissa regler för den förberedande urvalskommitténs sammansättning. Den andra grunden avser åsidosättande av artiklarna 11a och 22a.3 i de nya tjänsteföreskrifterna. Såvitt avser den tredje grunden har sökanden gjort gällande att det gjordes en uppenbart oriktig bedömning. Som fjärde grund har det gjorts gällande att artikel 25 i de nya tjänsteföreskrifterna åsidosattes. Den femte grunden avser åsidosättande av principen om god förvaltningssed och omsorgsplikten.

111    I domen i målet Strack mot kommissionen slog personaldomstolen fast att talan skulle bifallas såvitt avsåg grunden att beslutet av den 28 april 2004 hade åsidosatts, eftersom det i artikel 2.3 i detta beslut, vilket var tillämpligt i förevarande fall, föreskrevs att den förberedande urvalskommittén skulle vara sammansatt av minst tre ledamöter i en lönegrad och med en chefsbefattning som motsvarar eller överstiger nivån på den tjänst som skulle tillsättas, varav en ledamot från ett annat generaldirektorat. I förevarande fall tjänstgjorde dock samtliga ledamöter i den förberedande urvalskommittén vid Publikationsbyrån. Personaldomstolen fann däremot att talan inte kunde bifallas såvitt avsåg de övriga grunderna.

112    I domen om återförvisning ifrågasatte inte Europeiska unionens tribunal den lösning som personaldomstolen valde beträffande huruvida talan kunde bifallas såvitt avsåg de grunder för ogiltigförklaring som sökanden hade anfört. Den lösning som personaldomstolen valde i domen i målet Strack mot kommissionen, beträffande grunderna för ogiltigförklaring, har följaktligen vunnit laga kraft (förstainstansrättens dom av den 8 december 2005 i mål T‑237/00, Reynolds mot parlamentet, punkt 46). Den kan således inte ifrågasättas efter återförvisningen av förevarande mål. Härav följer att talan ska bifallas såvitt avser den grunden att beslutet av den 28 april 2004 åsidosattes och att talan inte kan bifallas såvitt avser de övriga grunderna.

113    Innan personaldomstolen tar ställning till – vilket krävs enligt domen om återförvisning – huruvida A:s intresse utgör hinder för att ogiltigförklara de angripna besluten, ska det påpekas att kommissionen i sitt yttrande i huvudsak har hävdat att åsidosättandet av beslutet av den 28 april 2004 inte kan medföra en ogiltigförklaring av de angripna besluten, eftersom detta fel inte har haft någon märkbar inverkan på huruvida de angripna besluten är välgrundade, och det finns flera skäl till detta. För det första är den förberedande urvalskommittén endast ett rådgivande organ, och kommitténs felaktiga sammansättning har därför inte haft någon märkbar inverkan på de angripna besluten. Vidare utsågs de personer som ingick i den förberedande urvalskommittén i enlighet med då gällande regler, och den omständigheten att beslutet av den 28 april 2004, vilket ändrade reglerna om uttagningskommitténs sammansättning, inte tillämpades retroaktivt innebär därför inte att det kan antas att uttagningskommitténs felaktiga sammansättning som följde därav kunde påverka beslutet att tillsätta A. Slutligen är beslutet att tillsätta A korrekt, eftersom personaldomstolen slog fast, utan att motsägas av Europeiska unionens tribunal i det avseendet, att beslutet att tillsätta A inte grundades på en uppenbart oriktig bedömning.

114    Personaldomstolen konstaterar att det fel som påverkade den förberedande urvalskommitténs yttrande liknar ett förfarandefel, eftersom den förberedande urvalskommittén inte utövar de befogenheter som tillsättningsmyndigheten har getts, utan endast har en rådgivande roll. Som kommissionens ovannämnda argument syftar till att framhålla, krävs det, för att ett förfarandefel ska leda till en ogiltigförklaring av de angripna besluten, att förfarandet utan detta fel skulle ha kunnat leda till ett annat resultat (se, bland annat, domstolens dom av den 21 mars 1990 i mål C‑142/87, Belgien mot kommissionen, punkt 48). Däremot krävs det inte att sökanden visar att rättsakten med nödvändighet skulle ha haft ett annat innehåll om det aktuella förfarandefelet inte hade förekommit, och det räcker att det inte är helt uteslutet att administrationen kan anta ett annat beslut, för att förekomsten av en yttre brist på lagenlighet ska medföra en ogiltigförklaring av den aktuella rättsakten (se, beträffande en betygsrapport som upprättades utan föregående samtal med betygsättaren, personaldomstolens dom av den 13 september 2011 i mål F‑4/10, Nastvogel mot rådet, punkt 94).

115    Det är inte nödvändigt att avgöra huruvida kommissionen genom sitt argument har ifrågasatt rättskraften, eftersom personaldomstolen i domen i målet Strack mot kommissionen slog fast att den förberedande urvalskommitténs felaktiga sammansättning motiverade en ogiltigförklaring av beslutet att avslå sökandens ansökan om tjänsten och eftersom Europeiska unionens tribunal inte ifrågasatte denna bedömning i domen om återförvisning. Det räcker följaktligen, för att underkänna detta argument, att påpeka att det inte kan uteslutas att den förberedande urvalskommitténs yttrande hade haft ett annat innehåll och att en annan kandidat följaktligen hade valts av tillsättningsmyndigheten för att inneha den omtvistade tjänsten, om kommittén hade haft en korrekt sammansättning, det vill säga med minst en ledamot som inte hörde till Publikationsbyrån.

116    Av det ovan anförda följer att den grund som avser åsidosättande av beslutet av den 28 april 2004 i princip ska medföra en ogiltigförklaring av de angripna besluten. Som påpekats ovan i punkt 106 i förevarande dom ankommer det dock på rätten, när – såsom i förevarande fall – de beslut som ska ogiltigförklaras är gynnande för en annan tjänsteman än sökanden, att först kontrollera huruvida en ogiltigförklaring utgör en alltför långtgående sanktionsåtgärd för den oegentlighet som har förekommit (domen i det ovannämnda målet Bouillez m.fl. mot rådet, punkt 82 och där angiven rättspraxis).

117    Det ska i det avseendet erinras om att de slutsatser som unionsdomstolen drar av en oegentlighet i beslut som antagits efter ett uttagningsprov för rekrytering inte är desamma när det gäller beslut som antagits efter ett uttagningsprov som syftar till att upprätta en förteckning över godkända sökande och beslut som antagits efter ett uttagningsprov som anordnats för att tillsätta en viss tjänst. När det gäller ett uttagningsprov som syftar till att upprätta en förteckning över godkända sökande utgör nämligen en ogiltigförklaring av samtliga individuella beslut att föra in namnet på varje enskild sökande i denna förteckning i princip en alltför långtgående sanktionsåtgärd (domen i det ovannämnda målet Bouillez m.fl. mot rådet, punkt 83). I fråga om beslut som antagits efter ett internt uttagningsprov för att tillsätta en viss tjänst gör däremot unionsdomstolen en prövning från fall till fall, varvid den bedömer arten av den oegentlighet som har förekommit och gör en intresseavvägning.

118    När det, såsom i förevarande fall, är fråga om ett förfarandefel i ett internt uttagningsprov för att tillsätta en viss tjänst, prövar unionsdomstolen huruvida detta fel endast har påverkat prövningen av sökandens ansökan eller huruvida det har gjort prövningen av samtliga ansökningar ogiltig. I det förstnämnda fallet ska förfarandefelet inte anses vara sådant att det motiverar en ogiltigförklaring av beslutet att tillsätta den kandidat som valts ut. I det sistnämnda fallet gör unionsdomstolen en avvägning mellan de berörda intressena, vilka ska bedömas vid den tidpunkt då talan väcktes (se, för ett liknande resonemang, domen i det ovannämnda målet Bouillez m.fl. mot rådet, punkt 85).

119    I det avseendet beaktar unionsdomstolen först sökandens intresse av att bli föremål för ett felfritt urvalsförfarande och därefter intresset för den tjänsteman som tillsattes efter det felaktiga urvalsförfarandet och att denna tjänsteman i god tro har kunnat förlita sig på att det beslut varigenom han tillsattes var lagenligt. Slutligen undersöker unionsdomstolen tjänstens intresse, det vill säga bland annat lagenlighet, budgetkonsekvenserna av att det rättsstridiga beslutet ogiltigförklaras, svårigheterna att verkställa avgörandet, eventuell skadlig inverkan på tjänstens kontinuitet och riskerna för en försämrad arbetsstämning inom institutionen (se, analogt, domen i det ovannämnda målet Bouillez m.fl. mot rådet, punkterna 87–89).

120    I förevarande fall konstaterar personaldomstolen att kommissionens åsidosättande av reglerna för den förberedande urvalskommitténs sammansättning påverkade prövningen av samtliga ansökningar om den omtvistade tjänsten. Följaktligen ska det göras en avvägning mellan berörda intressen.

121    Vad beträffar sökandens intresse av att få till stånd en ogiltigförklaring av de angripna besluten, anser personaldomstolen att detta intresse är långt ifrån obetydligt. Vid en ogiltigförklaring av de angripna besluten ska nämligen kommissionen återuppta prövningen av ansökningarna i det skede då den förberedande urvalskommittén avgav sitt yttrande, på grundval av de uppgifter som kommissionen hade tillgång till vid den tidpunkt då ärendet förelades den förberedande urvalskommittén. Till skillnad från vad som angavs i den förberedande urvalskommitténs promemoria av den 25 juni 2004, kan det i så fall inte uteslutas att sökanden finns med bland de kandidater som väljs ut av denna kommitté, eller att han rent av väljs ut för att inneha den omtvistade tjänsten och följaktligen befordras till lönegrad A 4 eller A 5, i enlighet med meddelandet om lediga tjänster. Om sökanden valdes ut för att inneha den omtvistade tjänsten skulle visserligen administrationen inte kunna tillsätta honom på tjänsten med retroaktiv verkan, eftersom det i artikel 3 i tjänsteföreskrifterna uttryckligen föreskrivs att dagen då ett anställningsförordnande träder i kraft inte får föregå den dag då den berörda personen faktiskt tillträder sin tjänst. I ett sådant fall kommer dock sökandens talan likväl att medföra en fördel för sökanden, eftersom administrationen ska ersätta honom för den skada som han lidit på grund av att han inte tillsattes på tjänsten det datum då han borde ha tillsatts, om det konstaterade felet inte hade förekommit.

122    Likaså ska det påpekas att även om tillsättningsmyndigheten inte är skyldig att fullfölja ett urvalsförfarande, får den, enligt fast rättspraxis, besluta att avstå endast av sakliga och tillräckliga skäl som var okända när den inledde förfarandet (se, för ett liknande resonemang, personaldomstolens dom av den 14 april 2011 i mål F‑113/07, Šimonis mot kommissionen, punkt 90). Även om det i förevarande fall skulle anses föreligga sådana skäl, kan det inte förnekas att sökanden har intresse av att få till stånd en ogiltigförklaring av de angripna besluten, eftersom administrationen i sådant fall ska ersätta honom för den förlorade möjligheten att få sin ansökan korrekt bedömd av den förberedande urvalskommittén i juni 2004.

123    Vad beträffar tjänstemannen A:s intresse, vilken tillsattes efter det felaktiga urvalsförfarandet, anser personaldomstolen att han inte kan göra gällande berättigade förväntningar på att få behålla sin tillsättning, trots att åtta år har gått sedan de angripna besluten antogs, eftersom dessa beslut har angripits inom tidsfristerna för väckande av talan (domen i det ovannämnda målet Bouillez m.fl. mot rådet, punkt 88). Under dessa omständigheter kunde nämligen A inte vara ovetande om att hans tillsättning skulle bli definitiv först om sökandens talan ogillades.

124    Under alla omständigheter konstaterar personaldomstolen att beslutet att tillsätta A inte längre har någon verkan, eftersom A – enligt vad parterna uppgett bland annat vid förhandlingen – inte längre innehar den omtvistade tjänsten, och på grund av bestämmelserna i artikel 3 i tjänsteföreskrifterna skulle administrationen, även om beslutet ogiltigförklarades, inte kunna tillsätta en annan sökande på tjänsten med retroaktiv verkan.

125    Vad slutligen beträffar tjänstens intresse påpekar personaldomstolen att en ogiltigförklaring av de angripna besluten skulle göra det möjligt att ge legalitetsprincipen full verkan och att kommissionen inte har visat att en ogiltigförklaring av de angripna besluten skulle leda till särskilda svårigheter.

126    Av det ovan anförda följer att de angripna besluten ska ogiltigförklaras, eftersom den förberedande urvalskommittén hade en felaktig sammansättning och det inte kan uteslutas att denna kommitté hade avgett ett annat yttrande, om den hade haft en korrekt sammansättning, och eftersom A:s intresse inte utgör hinder för en ogiltigförklaring.

 Yrkandet om skadestånd, såvitt detta avser den ideella skada som sökanden varit tvungen att utstå på grund av att den förberedande urvalskommitténs sammansättning var felaktig

127    Sökanden har hävdat att han lidit skada på grund av att den förberedande urvalskommitténs sammansättning var felaktig.

128    Ogiltigförklaringen av en rättsakt av administrationen som har angripits av en tjänsteman tycks dock i sig utgöra en lämplig och i princip tillräcklig gottgörelse för all ideell skada som tjänstemannen kan ha lidit, om vederbörande inte visar att han har lidit en ideell skada som kan särskiljas från den oegentlighet som föranledde ogiltigförklaringen och som inte kan gottgöras fullt ut genom denna ogiltigförklaring. Så är fallet, för det första, när den ogiltigförklarade rättsakten innehåller en uttrycklig negativ bedömning av sökandens förmågor som skulle kunna skada denne, för det andra, när den oegentlighet som har förekommit är särskilt allvarlig och, för det tredje, när ogiltigförklaringen saknar ändamålsenlig verkan och därför inte i sig kan utgöra en lämplig och tillräcklig gottgörelse för all ideell skada som den angripna rättsakten har orsakat (personaldomstolens dom av den 12 maj 2011 i mål F‑66/10, AQ mot kommissionen, punkterna 105, 107 och 109).

129    I förevarande fall ska det påpekas att den ideella skada som sökanden har åberopat har sin grund i kommissionens beteende i samband med beslutsfattande. Personaldomstolen konstaterar att i enlighet med kriterierna i den rättspraxis som angetts i föregående punkt utgör ogiltigförklaringen av de angripna besluten en lämplig gottgörelse för all ideell skada som sökanden kan ha lidit, eftersom, för det första, dessa beslut inte innehöll någon uttrycklig negativ bedömning av sökandens förmågor som skulle kunna skada honom, för det andra, denna oegentlighet inte är så allvarlig att den kan motivera en separat ersättning, även om sökanden kan ha känt sig frustrerad och orättvist behandlad på grund av den oegentlighet som förekom, och, för det tredje, ogiltigförklaringen av de angripna besluten inte saknar ändamålsenlig verkan, eftersom det inte är helt uteslutet att sökanden kan tillsättas på den omtvistade tjänsten.

130    Av det ovan anförda följer att yrkandet om skadestånd, såvitt detta avser den ideella skada som sökanden varit tvungen att utstå på grund av att den förberedande urvalskommitténs sammansättning var felaktig, ska ogillas.

 Rättegångskostnader

131    Punkterna 5 och 6 i domslutet i domen i målet Strack mot kommissionen, i vilka sökanden förpliktades att bära hälften av sina rättegångskostnader och kommissionen förpliktades att bära sina rättegångskostnader och ersätta hälften av sökandens rättegångskostnader, upphävdes av Europeiska unionens tribunal (se domen om återförvisning, punkt 127). I domen om återförvisning förordnade Europeiska unionens tribunal att beslut i fråga om rättgångskostnader skulle komma att meddelas senare. Det ankommer således på personaldomstolen att i förevarande dom meddela beslut i fråga om rättegångskostnaderna i de olika etapperna av förfarandet.

132    Enligt artikel 87.1 i rättegångsreglerna ska, om inte annat följer av bestämmelserna i kapitel 8 i avdelning II i rättegångsreglerna, tappande part förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna om detta har yrkats. Enligt artikel 87.2 får personaldomstolen, om så anses skäligt, besluta att en tappande part endast delvis, eller inte alls, ska förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna.

133    Av domskälen ovan framgår att kommissionen huvudsakligen är tappande part. Sökanden har dessutom uttryckligen yrkat att kommissionen ska förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna. Eftersom omständigheterna i förevarande mål inte motiverar en tillämpning av bestämmelserna i artikel 87.2 i rättegångsreglerna ska kommissionen bära sina rättegångskostnader i mål F‑44/05, Strack mot kommissionen, mål T‑526/08 P, kommissionen mot Strack, och mål F‑44/05 RENV, Strack mot kommissionen, och förpliktas att ersätta sökandens rättegångskostnader i samma mål.

Mot denna bakgrund beslutar

PERSONALDOMSTOLEN (andra avdelningen)

följande:

1)      Yrkandet om att häva den immunitet som de anställda vid Europeiska gemenskapernas kommission åtnjuter i mål F-44/05, Strack mot kommissionen, avvisas.

2)      Yrkandet om skadestånd på grund av att förfarandet för att tillsätta tjänsten har tagit orimligt lång tid i anspråk och på grund av att det administrativa förfarandet har tagit orimligt lång tid i anspråk ogillas.

3)      Beslutet att tillsätta A och beslutet av Europeiska gemenskapernas kommission av den 19 november 2004 att avslå Guido Stracks ansökan om tjänsten som chef för enheten för anbudsinfordringar och kontrakt vid Byrån för Europeiska gemenskapernas officiella publikationer ogiltigförklaras.

4)      Talan ogillas i övrigt.

5)      Europeiska kommissionen ska bära sina rättegångskostnader i mål F‑44/05, Strack mot kommissionen, mål T‑526/08 P, kommissionen mot Strack, och mål F-44/05 RENV, Strack mot kommissionen, och ersätta Guido Stracks rättegångskostnader i samma mål.

Rofes i Pujol Boruta Bradley

Avkunnad vid offentligt sammanträde i Luxemburg den 23 oktober 2012.

W. Hakenberg       M.I. Rofes i Pujol

Justitiesekreterare       Ordförande

* Rättegångsspråk: tyska.