BESLUT AV EUROPEISKA UNIONENS PERSONALDOMSTOL

(andra avdelningen)

den 3 maj 2012

Mål F‑44/05 RENV

Guido Strack

mot

Europeiska kommissionen

”Personalmål – Begäran om skadestånd för att domstolsförfarandet tagit orimligt lång tid – Personaldomstolen saknar behörighet – Hänvisning till Europeiska unionens domstol”

Saken:      Talan, väckt med stöd av artikel 236 EG och artikel 152 EA, om ogiltigförklaring av beslutet att avslå hans ansökan om tjänsten som chef för enheten för anbudsinfordringar och kontrakt av Byrån för Europeiska gemenskapernas officiella publikationer och beslutet att tillsätta A på den omtvistade tjänsten, samt talan om att kommissionen skulle förpliktas att utge skadestånd för den ideella skada som påstods ha uppkommit.

Avgörande:      Begäran om skadestånd för att domstolsförfarandet tagit orimligt lång tid, som sökanden framfört i punkterna 78–85 i sitt skriftliga yttrande ingett den 21 februari 2011 och som återfinns i punkt A.4 i slutsatserna i det yttrandet, hänvisas till Europeiska unionens domstol. Beslut om rättegångskostnader avseende den begäran meddelas senare.

Sammanfattning

1.      Tjänstemän – Talan – Skadeståndstalan – Ursprung – Anställningsförhållande – Rättslig grund

(Artikel 270 FEUF)

2.      Förfarande – Fördelning av behörighet mellan de olika unionsdomstolarna – Begäran om skadestånd för att domstolsförfarandet tagit orimligt lång tid – Personaldomstolen saknar behörighet – Hänvisning till tribunalen

(artikel 256.1 första stycket FEUF; Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, artikel 47; domstolens stadga, artikel 51 första stycket; personaldomstolens rättegångsregler, artikel 73)

1.      En tvist mellan en tjänsteman och dennes institution angående skadestånd omfattas bara av artikel 270 FEUF om skadan har sitt ursprung i ett anställningsförhållande mellan den berörda personen och institutionen.

(se punkt 8)

Personaldomstolen: 12 maj 2011, Missir Mamachi di Lusignano mot kommissionen, F-50/09, punkt 116 och där angiven rättspraxis, som överklagats till tribunalen, mål T‑401/11 P

2.      Personaldomstolen saknar uppenbart behörighet att pröva en begäran om skadestånd från en tidigare tjänsteman för att förfarandet tagit orimligt lång tid, såtillvida som begäran rör domstolsförfarandet, detta oberoende av övriga framställda skadeståndsyrkanden. Den påstådda skadan har inte sitt ursprung i anställningsförhållandet mellan sökanden och institutionen utan i det dröjsmål med att pröva målet som unionsdomstolarna påstås vara skyldiga till, vilket i så fall strider mot sökandens rätt till ett effektivt rättsmedel.

Enligt artikel 73 i personaldomstolens rättegångsregler ska en talan som omfattas av domstolens eller tribunalens behörighet hänvisas dit. Eftersom en ansökan inte är annat än stödet för ett antal yrkanden, kan varje yrkande som i sak är fristående behandlas som en talan i den mening som avses i nämnda bestämmelse. Det framgår vidare av artikel 256.1 första stycket FEUF och av artikel 51 första stycket i domstolens stadga att tribunalen är behörig att i första instans pröva talan om skadestånd väckt av enskilda som inte har sitt ursprung i ett anställningsförhållande mellan den berörda personen och en institution.

(se punkterna 9 och 10)