Mål T‑424/13
Jinan Meide Casting Co. Ltd
mot
Europeiska unionens råd
”Dumpning – Import av gängade gjutna rördelar av aducerat gjutjärn med ursprung i Folkrepubliken Kina – Slutgiltig antidumpningstull – Konfidentiell behandling av beräkningen av normalvärdet – Uppgifter som lämnats i god tid – Frist för antagandet av ett beslut om företag med marknadsekonomisk status – Rätten till försvar – Likabehandling – Principen om förbud mot retroaktiv verkan – Artikel 2.7–2.11, artikel 3.1–3.3, artikel 6.7, artikel 19.1 och 19.5 och artikel 20.2 och 20.4 i förordning (EG) nr 1225/2009”
Sammanfattning – Tribunalens dom (åttonde avdelningen) av den 30 juni 2016
1. Institutionernas rättsakter – Tillämpning i tiden – Handläggningsregler – Materiella bestämmelser – Åtskillnad – Tillämpning i tiden av förordning nr 1168/2012 om ändring av grundförordningen 1225/2009 – Ändring av fristen för att fastställa status som företag som verkar i en marknadsekonomi – Tillämpning på ett beslut som antagits innan förordning nr 1168/2012 trädde i kraft – Otillåtet
(Europaparlamentets och rådets förordning nr 1168/2012, artiklarna 1.1 a och 2; rådets förordning nr 1225/2009, artikel 2.7 c andra stycket)
2. Gemensam handelspolitik – Skydd mot dumpning – Import från ett sådant land utan marknadsekonomi som avses i artikel 2.7 b i förordning nr 1225/2009 – Utvärderingsförfarande för att en tillverkare ska kunna få status som företag som verkar i en marknadsekonomi – Frist – Tvingande karaktär
(Rådets förordning nr 1225/2009, artikel 2.7 c andra stycket)
3. Unionsrätt – Principer – Force majeure – Begrepp
4. Gemensam handelspolitik – Skydd mot dumpning – Antidumpningsförfarande – Rätten till försvar – Förfarandefel – Möjlighet att ogiltigförklara en förordning om slutgiltig antidumpningstull enbart på grund av att ett annat beslut kunde ha fattats utan detta förfarandefel
(Rådets förordning nr 1225/2009)
5. Gemensam handelspolitik – Skydd mot dumpning – Undersökning – Iakttagande av rätten till försvar – Institutionernas skyldighet att säkerställa att berörda företag ges information samtidigt som konfidentiella uppgifter bevaras – Iakttagande av principen om god förvaltningssed – Institutionernas skyldighet att bevara uppgifter konfidentiella
(Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, artikel 41.1 och 41.2; rådets förordning nr 1225/2009, artiklarna 6.7, 19 och 20)
6. Gemensam handelspolitik – Skydd mot dumpning – Undersökning – Iakttagande av rätten till försvar – Institutionernas skyldighet att se till att de berörda företagen informeras – Räckvidd – Upplysningar som getts till kommissionen från tillverkaren i det jämförbara landet som inte kan användas i undersökningen – Omfattas inte
(Rådets förordning nr 1225/2009, artikel 6.7)
7. Gemensam handelspolitik – Skydd mot dumpning – Undersökning – Iakttagande av rätten till försvar – Institutionernas skyldighet att se till att de berörda företagen informeras – Räckvidd – Kommissionens skyldighet att besvara en begäran om förtydliganden om de uppgifter som anges i den slutliga informationshandlingen skriftligt och att iaktta fristen på en månad innan förslaget till slutgiltig förordning lämnas – Föreligger inte
(Rådets förordning nr 1225/2009, artiklarna 15 och 20.4)
8. Gemensam handelspolitik – Skydd mot dumpning – Antidumpningsförfarande – Rätten till försvar – Rätten att yttra sig – Räckvidd – Institutionernas skyldighet att ansluta sig till berörda parters ståndpunkt – Föreligger inte – Skyldighet att besvara parternas samtliga argument – Föreligger inte
(Rådets förordning nr 1225/2009)
9. Gemensam handelspolitik – Skydd mot dumpning – Antidumpningsförfarande – Rätten till försvar – Domstolsprövning – Beaktande av skäl som inte utgör grunden till den rättsakt som gett upphov till det påstådda åsidosättandet av rätten till försvar– Otillåtet
10. Gemensam handelspolitik – Skydd mot dumpning – Antidumpningsförfarande – Kommissionens lämnande av upplysningar till företag – Iakttagande av principerna om god förvaltningssed och likabehandling
(Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, artikel 41.2; rådets förordning nr 1225/2009, artiklarna 19 och 20)
11. Gemensam handelspolitik – Skydd mot dumpning – Antidumpningsförfarande – Kommissionens informationsmeddelande till företagen – Möjlighet att lämna konfidentiella uppgifter till viss berörd part efter medgivande av den som lämnat uppgifterna
(Avtalet om tillämpning av artikel VI i Allmänna tull- och handelsavtalet, ”1994 års antidumpningsavtal”, artikel 6.5; rådets förordning nr 1225/2009, artiklarna 19.1, 19.5, 20.2 och 20.4)
12. Internationella avtal – Avtal om upprättande av världshandelsorganisationen – 1994 års GATT‑avtal – Skyldighet att tolka sekundärrättsliga rättsakter i enlighet med dessa avtal – Tillämpning på antidumpning
(Avtalet om tillämpning av artikel VI i Allmänna tull- och handelsavtalet, ”1994 års antidumpningsavtal”, artikel 6.5; rådets förordning nr 1225/2009, artikel 19.1 och 19.5)
1. Artikel 2 i förordning nr 1168/2012 (ändringsförordningen) om ändring av grundförordningen nr 1225/2009 om skydd mot dumpad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska gemenskapen föreskriver att denna förordning ska tillämpas på alla nya och på alla pågående undersökningar från och med det datum då den trädde i kraft. Vidare skulle den ändring av fristen för att avgöra frågan om marknadsmässig status som infördes genom artikel 1.1 a i ändringsförordningen ha tillämpats på alla pågående undersökningar från och med detta datum, även i avsaknad av denna artikel 2, eftersom det rör sig om en ändring av en processrättslig bestämmelse.
Således är ovannämnda ändring av fristen för att avgöra fråga om marknadsmässig status i princip, inom ramen för en pågående antidumpningsundersökning, tillämplig på varje beslut av kommissionen som avgör frågan om huruvida ett företag uppfyllde kriterierna för att erhålla marknadsmässig status, i den mening som avses i artikel 2.7 c andra stycket och som antagits då ändringsförordningen trädde i kraft eller senare.
Däremot kan inte artikel 2 i ändringsförordningen få till verkan att artikel 1.1 a i ändringsförordningen blir tillämplig på ett beslut om marknadsmässig status som antagits före denna förordnings ikraftträdande. Detta skulle nämligen ge denna bestämmelse en retroaktiv verkan som inte följer av lydelsen i denna artikel 2 i ändringsförordningen. Vidare, även om de nya bestämmelserna, i synnerhet de processrättsliga bestämmelserna, kan avse rättsliga situationer som uppkommit och slutligt bestämts enligt tidigare bestämmelser, ska dessa nya bestämmelser emellertid tillämpas med iakttagande av principen om förbud mot retroaktiv verkan. Iakttagandet av denna princip om förbud mot retroaktiv verkan medför bland annat att lagenligheten av en unionsrättslig akt i princip ska bedömas mot bakgrund av den bestämmelse som utgör den rättsliga grunden för denna akt som var i kraft vid det datum då den antogs.
(se punkterna 66–68)
2. Enbart den omständigheten att kommissionen har en möjlighet, eller en skyldighet, att ompröva ett ursprungligt beslut avseende huruvida villkoren för marknadsmässig status föreligger som är behäftat med en felaktig bedömning har ingen inverkan på dess skyldighet att iaktta den frist som fastställs i grundförordningen nr 1225/2009 om skydd mot dumpad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska gemenskapen för att anta ett sådant ursprungligt beslut. Vidare innehåller inte lydelsen av artikel 2.7 c andra stycket i grundförordningen några tecken på att den frist som föreskrivs i denna bestämmelse endast skulle vara vägledande. Följaktligen utgör inte iakttagandet av fristen på tre månader för att avgöra huruvida sökanden ska beviljas marknadsmässig status, vilken föreskrivs i artikel 2.7 c andra stycket i grundförordningen, någon möjlighet utan en skyldighet för kommissionen.
(se punkterna 70–72)
3. Se domen.
(se punkt 76)
4. På området dumpning, kan den omständigheten att det föreligger en oegentlighet beträffande rätten till försvar endast föranleda ogiltigförklaring av den omtvistade förordningen om det finns en möjlighet att det administrativa förfarandet på grund av denna oegentlighet hade kunnat leda till ett annat resultat och att sökandens rätt till försvar således verkligen har påverkats.
Det inte kan krävas att sökanden visar att kommissionen skulle ha fattat ett annat beslut, utan endast att ett sådant antagande inte är helt uteslutet, då dessa parter hade kunnat förbereda ett bättre försvar om förfarandefelet inte hade begåtts.
(se punkterna 81, 152, 194 och 214)
5. Se domen.
(se punkterna 92–97, 103 och 105)
6. Vid en undersökning i ett antidumpningsärende har kommissionen, genom att inte tillåta sökanden att få tillgång till e‑postmeddelanden som endast avser svårigheterna för tillverkaren i det med exportlandet jämförbara landet med att tillhandahålla de uppgifter som kommissionen har begärt i syfte att fastställa normalvärdet och kommissionens preciseringar i syfte att avhjälpa på dessa svårigheter, inte gjort sig skyldig till något åsidosättande av artikel 6.7 i grundförordningen nr 1225/2009 om skydd mot dumpad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska gemenskapen, eller något åsidosättande av sökandens rätt till försvar. Sådana meddelanden innehåller således inte i sig några upplysningar som denna tillverkare framlagt till kommissionen och som använts i undersökningen som det krävs enligt artikel 6.7 i grundförordningen för att kunna ta del av dessa uppgifter.
(se punkterna 111 och 114)
7. Se domen.
(se punkterna 120–122, 124 och 125)
8. Se domen.
(se punkt 126)
9. När en av unionens institutioner har uppmanat tribunalen att ersätta skäl med det som en annan institution anförde under undersökningsförfarandet i syfte att införa en antidumpningstull för att avslå sökandens begäran att lämna ut beräkningarna av normalvärdet, ska en unionsrättsakts lagenlighet bedömas i förhållande till de faktiska och rättsliga omständigheter som rådde den dag då rättsakten antogs.
Vidare kan åsidosättandet av sökandens rätt till försvar under det administrativa förfarandet i ett antidumpningsärende medföra en ogiltigförklaring av antidumpningsförordningen. Följaktligen kan inte detta åsidosättande regleras genom en enda undersökning, av unionsdomstolen, av de skäl som kan ligga till grund för det beslut som utgör det påstådda åsidosättandet. Denna prövning är nämligen begränsad till en domstolskontroll av åberopade grunder och kan inte ersätta en fullständig utredning i målet inom ramen för det administrativa förfarandet. Vidare tillåter inte sökandens möjlighet att vid unionsdomstolen bestrida de skäl som görs gällande för första gången inom ramen för förevarande talan, och detta på ett rent juridiskt plan, att försätta detta företag i samma situation som om det hade kunnat framföra sina synpunkter på dessa skäl under undersökningsförfarandet, med hänsyn till de särskilda faktiska och rättsliga omständigheter som kommissionen beaktat i detta hänseende. Följaktligen kan tribunalen, under alla omständigheter, inte fastställa huruvida det har skett ett åsidosättande av sökandens rätt till försvar på grund av vägran att till denna lämna ut beräkningarna av normalvärdet på grundval av skäl på vilka denna vägran inte är grundad.
(se punkterna 150 och 151)
10. Inom ramen för en kombinerad läsning av artiklarna 19 och 20 i grundförordningen nr 1225/2009 om skydd mot dumpad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska gemenskapen, ska institutionerna säkerställa iakttagandet av principen om god förvaltningssed och likabehandlingsprincipen.
I synnerhet ges denna allmänna princip en särskild tillämpning inom ramen för artikel 9.5 i grundförordningen. En skillnad i behandling är motiverad då den grundar sig på ett objektivt och skäligt kriterium, det vill säga då den hänger samman med ett laga ändamål som eftersträvas med den aktuella lagstiftningen, och skillnaden står i proportion till det mål som eftersträvas genom behandlingen i fråga.
Den omständigheten att en exporterande tillverkare i enlighet med artikel 19.5 i grundförordningen av tillverkaren i det jämförbara landet tillåtits att få tillgång till dennes uppgifter förändrar objektivt dess situation med hänsyn till sekretessen av dessa beräkningar, i jämförelse med situationen för de övriga exporterande tillverkare som ingick i stickprovet, som motiverar en skillnad i behandlingen. Det följer emellertid av lydelsen i artikel 19.5 i grundförordningen att institutionerna, i avsaknad av ett sådant tillstånd, inte har någon skyldighet att lämna ut en uppgift avseende vilken den person som har lämnat den har begärt en konfidentiell behandling. Däremot förfogar, när ett sådant tillstånd getts, den berörda exporterande tillverkaren under alla omständigheter över rätten att få undersökt huruvida dess begäran var välgrundad på grundval av en avvägning mellan dess rätt till försvar och de intressen som skyddades av sekretessen i de begärda uppgifterna.
Den omständigheten att tillståndet av tillverkaren i det jämförbara landet endast avsåg de uppgifter som denne lämnat till kommissionen och inte de beräkningar av normalvärdet som fastställts på grundval av dessa uppgifter, påverkar inte räckvidden av ett sådant tillstånd, eftersom dessa beräkningar dolts av kommissionen för att bevara dessa uppgifters konfidentiella karaktär.
Ståndpunkten att ett sådant tillstånd avseende uppgifter som till sin natur är konfidentiella enligt artikel 19.1 i grundförordningen inte kan ha någon verkan, kan inte godtas. Det följer nämligen av lydelsen i artikel 19.5 i grundförordningen att det tillstånd som avses i denna bestämmelse rör alla uppgifter för vilka en begäran om konfidentiell behandling har framställts. Lydelsen av artikel 19.1 i grundförordningen utesluter vidare inte att kategorin av uppgifter som är av konfidentiell natur kan innefatta uppgifter för vilka den som lämnat dessa begärt konfidentiell behandling. Eftersom utlämnande av uppgifter som till sin natur är konfidentiella inte kan uteslutas i vissa fall, kan den omständigheten att den som lämnat uppgifterna har gett sitt tillstånd nödvändigtvis tillmätas betydelse.
Denna tolkning bekräftas av lydelsen i artikel 6.5 i avtalet om genomförande av artikel VI i Allmänna tull- och handelsavtalet 1994 (antidumpningsavtalet), vilken i huvudsak återges i artikel 19 i grundförordningen, enligt vilken ett tillstånd av den person som till de utredande myndigheterna lämnat konfidentiella uppgifter avser såväl kategorin uppgifter som till sin natur är konfidentiella som kategorin uppgifter som lämnas konfidentiellt av parter i en undersökning.
(se punkterna 156–158, 177, 178, 180 och 182–188)
11. Uppfattningen att det, i en antidumpningsundersökning, inte är möjligt att upphäva sekretessen för en uppgift i förhållande till en specifik berörd person, finner inte något stöd i de relevanta bestämmelserna i grundförordningen nr 1225/2009 om skydd mot dumpad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska gemenskapen.
Således följer det för det första inte av lydelsen i artikel 19.5 i grundförordningen att tillstånd från den person som har lämnat uppgifterna, vilket krävs för utlämnande av varje uppgift för vilken denna person har lämnat en begäran om sekretess, inte skulle kunna ges i förhållande till endast en eller flera specifika berörda parter.
Vidare följer det av de skäl för sekretess vilka som vägledning räknas upp i artikel 19.1 i grundförordningen att bedömningen av huruvida en uppgift som lämnas inom ramen för en antidumpningsundersökning är av konfidentiell karaktär kan inbegripa beaktande av situationen för de personer som lämnar uppgifterna respektive de berörda parter som kan få tillgång till denna.
Det följer emellertid inte av lydelsen i artikel 19.1 i grundförordningen att skyddet av sådana uppgifter som avser affärshemligheter, vilka till sin natur är av konfidentiell karaktär, kräver ett principiellt uteslutande av varje möjlighet att lämna ut dem och således varje bedömning av den specifika situationen för en berörd part som begär att få tillgång till denna uppgift.
En sådan tolkning finner inte heller stöd i övervägandena avseende skyddet för affärshemligheter. När förfarandets art kräver det ska det, med avseende på de intressen som beaktas genom ett särskilt skydd som åtnjuts för affärshemligheter, göras en avvägning mellan dessa intressen och de berörda parternas rätt till försvar. Så är fallet i en antidumpningsundersökning, vilket innebär att kommissionen, även vid förekomst av uppgifter som omfattas av affärshemligheter inte skulle kunna anses ha någon absolut skyldighet att vägra utlämningen av dessa, utan någon bedömning av de särskilda omständigheterna i det aktuella fallet och, bland annat, av de berörda parternas specifika omständigheter.
Det utrymme för skönsmässig bedömning som kommissionen har för att förena de berörda parternas rätt till information och skyddet för konfidentiella uppgifter är inte begränsat då den aktuella berörda parten är en exporterande tillverkare som inte har erhållit marknadsmässig status.
I synnerhet kan en sådan exporterande tillverkare, i likhet med varje annan berörd part, inte principiellt vägras utlämnandet av sina beräkningar utan prövning av omständigheterna i det specifika fallet, enbart av det skälet att möjligheten att bevilja denna tillverkare detta utlämnande skulle skapa en ”systemisk obalans” i relationerna mellan, å ena sidan, kommissionen och, å andra sidan, de företag som deltar i undersökningen, det vill säga särskilt de tillverkare som inte erhållit marknadsmässig status och tillverkaren i det jämförbara landet.
Slutligen följer det visserligen av lydelsen i artikel 20.2–20.4 i grundförordningen att det inte är omöjligt för institutionerna att till en specifik berörd part som begär det lämna ut en uppgift som har utelämnats i dessa slutliga uppgifter, med motiveringen att alla berörda parter borde ha tillgång till denna. I synnerhet kan en berörd part inte vägras utlämnande av en uppgift som är av sådan art att den omfattas av dem som avses i artikel 20.2–20.4 i grundförordningen enbart av det skälet att andra berörda parter också har rätt att få tillgång till denna, om de sistnämnda inte har framställt någon begäran om detta.
Det följer av det ovan angivna att det ankommer på kommissionen att bedöma en begäran om tillgång till konfidentiella uppgifter som framställts av en berörd part med hänsyn till dennes specifika situation, oberoende av situationen för övriga berörda parter för vilka dessa uppgifter skulle vara användbara.
En tolkning som strider mot den som ges ovan skulle leda till en principiell begränsning av de uppgifter som finns tillgängliga för de berörda parterna i ett antidumpningsförfarande som inte skulle vara förenlig med de krav som följer av iakttagandet av de berörda parternas rätt till försvar. De skulle således leda till att, i sådana fall, beröva den exporterande tillverkaren uppgifter som kan vara av avgörande betydelse för dess rätt till försvar, mot bakgrund av inverkan av beräkningen av normalvärdet på fastställandet av dess dumpningsmarginal.
(se punkterna 159–162, 164, 165, 167, 168, 170, 171 och 175)
12. Inom ramen för genomförandet av Världshandelsorganisationens (WTO) bestämmelser innebär de av unionen undertecknade internationella överenskommelsernas företräde framför unionens sekundärrätt att den senare ska tolkas i överensstämmelse med dessa överenskommelser. Detta gäller särskilt inom antidumpningsområdet, eftersom det har fastställts att den berörda bestämmelsen i grundförordningen nr 1225/2009 om skydd mot dumpad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska gemenskapen antogs för att genomföra en särskild skyldighet inom ramen för artikel VI i Allmänna tull- och handelsavtalet 1994 (antidumpningsavtalet).
Det följer av själva lydelsen i artikel 19.1 och 19.5 i grundförordningen, i vilken formuleringen i artikel 6.5 i antidumpningsavtalet återges, att unionslagstiftaren visat sin avsikt att verkställa de särskilda skyldigheter som följer av denna bestämmelse i antidumpningsavtalet. Den omständigheten att unionslagstiftaren har valt att anta en annan struktur än den i artikel 6.5 i antidumpningsavtalet, bland annat genom att återge de två delarna i denna artikel i två olika punkter i artikel 19 i grundförordningen, kan inte i sig innebära en avsikt från unionslagstiftarens sida att anta ett för unionens rättsordning specifikt synsätt, som åtskilt sig från det i antidumpningsavtalet. Detta val ingår nämligen i det utrymme för skönsmässig bedömning som unionslagstiftaren åtnjuter för att genomföra de skyldigheter som följer av artikel 6.5 i antidumpningsavtalet, varför det inte kan utgöra hinder för att artikel 19.1 och 19.5 i grundförordningen tolkas mot bakgrund av denna bestämmelse i antidumpningsavtalet.
(se punkterna 188 och 190)