BESLUT AV TRIBUNALENS ORDFÖRANDE
den 4 december 2014 (*)
”Interimistiskt förfarande – Offentligt tjänstekontrakt – Anbudsförfarande – Tillhandahållande av försäkringstjänster avseende egendom och person – Beslut att förkasta en anbudsgivares anbud – Ansökan om uppskov med verkställigheten – Upptagande till sakprövning – Framstår vid första påseendet som faktiskt och rättsligt befogat (fumus boni juris) – Situation som ställer krav på skyndsamhet – Intresseavvägning”
I mål T‑199/14 R,
Vanbreda Risk & Benefits, Antwerpen (Belgien), företrätt av P. Teerlinck och P. de Bandt, avocats,
sökande,
mot
Europeiska kommissionen, företrädd av S. Delaude och L. Cappelletti, båda i egenskap av ombud,
svarande,
angående en ansökan om interimistiska åtgärder i form av uppskov med verkställigheten av kommissionens beslut av den 30 januari 2014 att förkasta det anbud som sökanden gett in i ett upphandlingsförfarande för tilldelning av ett kontrakt om försäkring av egendom och personer, och att tilldela ett annat företag detta kontrakt,
meddelar
TRIBUNALENS ORDFÖRANDE
följande
Beslut (1)
Bakgrund till tvisten, förfarandet och parternas yrkanden
1 Den 10 augusti 2013 offentliggjorde Europeiska kommissionen en anbudsinfordran i Europeiska unionens officiella tidning med referensnumret OIB.DR.2/PO/2013/062/591 angående ett kontrakt om försäkring av egendom och personer, som var uppdelad i fyra delar. Del 1 avsåg försäkringstäckningen – från och med den 1 mars 2014 – av byggnader och deras innehåll. Kontraktet skulle ingås av kommissionen i eget namn och i följande upphandlande myndigheters namn: Europeiska unionens råd, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén, Europeiska unionens regionkommitté, Genomförandeorganet för Europeiska forskningsrådet, Genomförandeorganet för konkurrenskraft och innovation, Genomförandeorganet för forskning, Genomförandeorganet för ”utbildning, audiovisuella medier och kultur” och Genomförandeorganet för innovation och transportnät (nedan kallad anbudsinfordran).
2 Anbudsinfordran hade till syfte att ersätta det vid tidpunkten gällande kontraktet vilket ingåtts med ett konsortium i vilket sökanden, Vanbreda Risk & Benefits (nedan kallat Vanbreda), var mäklare. Det kontraktet löpte ut den 28 februari 2014.
3 Den 7 september 2013 offentliggjordes en rättelse i Tillägg till Europeiska unionens officiella tidning (EUT S 174) där tiden för att komma in med anbud förlängdes till och med den 25 oktober 2013 och datumet för den förrättning vid vilken anbuden offentligen skulle öppnas förlängdes till den 31 oktober 2013. Under nämnda förrättning bestyrkte öppningskommittén att den mottagit två anbud i del 1, från dels försäkringsmäklaren Marsh SA, dels Vanbreda.
4 Den 30 januari 2014 upplyste kommissionen Marsh om att det tilldelats del 1 och Vanbreda om att dess anbud förkastats i del 1, eftersom det inte erbjöd det lägsta priset (nedan kallat det angripna beslutet).
5 Genom separata handlingar av den 28 mars 2014 inkom Vanbreda till tribunalens kansli med en ansökan dels om ogiltigförklaring av det angripna beslutet med stöd av artikel 263 FEUF, dels om skadestånd med stöd av artiklarna 268 FEUF och 340 FEUF med yrkande om att kommissionen skulle förpliktas att till Vanbreda utge ett belopp på 1 000 000 euro, samt förevarande ansökan, i vilken Vanbreda har yrkat att domaren med behörighet att besluta om interimistiska åtgärder (i det följande kallad tribunalen) ska
– dels, med stöd av artikel 105.2 i tribunalens rättegångsregler, förordna om uppskov med verkställigheten av det angripna beslutet till dess att det beslut som avslutar förevarande interimistiska förfarande har meddelats, dels förordna om uppskov med verkställigheten av det angripna beslutet fram till dess att tribunalen har avgjort målet rörande huvudsaken,
– förordna om att följande handlingar ska företes:
[utelämnas]
– förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.
6 Den 3 april 20014 förordnade tribunalens ordförande, genom beslut Vanbreda Risk & Benefits/kommissionen (T‑199/14 R, nedan kallat beslutet av den 3 april 2014), med stöd av artikel 105.2 i rättegångsreglerna, om uppskov med verkställigheten av det angripna beslutet och av det kontrakt som ingåtts mellan kommissionen, Marsh och den eller de försäkringsgivare som berördes i det avseendet fram till dess att beslutet genom vilket förevarande interimistiska förfarande avslutas har meddelats.
7 Den 8 april 2014 inkom kommissionen med tjänstekontrakt OIB.DR.2/PO/2013/062/591/C0/L1, samtidigt som den begärde att tribunalen utan dröjsmål, retroaktivt och utan några som helst förbehåll skulle undanröja punkt 1 i slutet i beslutet av den 3 april 2014. Med hänsyn till den nya omständighet som kommissionen upplyst tribunalen om, nämligen att det tidigare kontraktet har löpt ut och vad det fått för konsekvenser, beslutade tribunalen den 10 april 2014 att efterkomma kommissionens begäran.
[utelämnas]
9 Den 25 april 2014 yttrade sig kommissionen över ansökan om interimistiska åtgärder. Kommissionen har yrkat att tribunalens ordförande ska
– avslå Vanbredas ansökan om uppskov med verkställigheten av det angripna beslutet, och
– låta frågan om rättegångskostnaderna anstå.
[utelämnas]
12 Genom skrivelse av den 7 oktober 2014 kallades parterna till ett sammanträde, vilket ägde rum den 21 oktober 2014.
Rättslig bedömning
[utelämnas]
16 Det ska beaktas att interimistiska förfaranden spelar en särskild roll i förfaranden för offentlig upphandling (beslut av den 4 februari 2014, Serco Belgium m.fl./kommissionen, T‑644/13 R, REU, EU:T:2014:57, punkt 18 och följande punkter). Vidare ska i det avseendet även den rättsliga ram beaktas som har införts av Europeiska unionens lagstiftare och som är tillämplig på upphandlingsförfaranden som anordnas av upphandlande myndigheter i medlemsstaterna. I synnerhet gäller, såsom anges i skäl 40 i [kommissionens delegerade förordning (EU) nr 1268/2012 av den 29 oktober 2012 om tillämpningsföreskrifter för Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 om finansiella regler för unionens allmänna budget (EUT L 362, s. 1) (nedan kallad den delegerade förordningen)], jämförd med artikel 91 [andra stycket] i Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/24/EU av den 26 februari 2014 om offentlig upphandling och om upphävande av direktiv 2004/18/EG (EUT L 94, s. 65), att materiella regler för upphandling bör grundas på bestämmelserna i direktiv 2004/24.
17 Såsom anges i första–tredje skälen i rådets direktiv 89/665/EEG av den 21 december 1989 om samordning av lagar och andra författningar för prövning av offentlig upphandling av varor och bygg- och anläggningsarbeten (EGT L 395, s. 33; svensk specialutgåva, område 6, volym 3, s. 48) och skäl 3 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/66/EG av den 11 december 2007 om ändring av rådets direktiv 89/665/EEG och 92/13/EEG vad gäller effektivare förfaranden för prövning av offentlig upphandling (EUT L 335, s. 31) har lagstiftaren dessutom, för att säkerställa en effektiv tillämpning av sådana regler, ansett det vara nödvändigt att införa flera processuella krav som medför att snabba rättsmedel står till buds i ett skede då överträdelser kan korrigeras på ett meningsfullt sätt.
18 Det framgår vidare av andra, tredje och femte skälen samt av artikel 2.1 i direktiv 89/665 att interimistiska åtgärder, i det särskilda sammanhang som avser offentlig upphandling, inte bara ska förstås som ett medel för att skjuta upp upphandlingsförfarandet, utan även i minst lika hög grad som ett medel för att avhjälpa en rättsstridighet, vilket är ett syfte som annars skulle omfattas av målet rörande huvudsaken.
19 Det är motiverat att beakta den inverkan som dessa överväganden har när tribunalen prövar en ansökan om interimistiska åtgärder. De åtgärder som avses i kapitel 1 avdelning III i rättegångsreglerna har nämligen, precis som på nationell nivå, i mål om offentlig upphandling, till syfte att säkerställa ett effektivt domstolsskydd med avseende på hur unionens institutioner och organ tillämpar upphandlingsreglerna, vilka i huvudsak grundar sig på direktiv 2014/24 (se ovan punkt 16 och skäl 4 i direktiv 2007/66). Vidare följer av den allmänna tolkningsprincipen, såsom den tillämpats i dom av den 19 september 2013, Réexamen Commission/Strack (C‑579/12 RX‑II, REG, EU:C:2013:570, punkt 40), att dessa direktiv ger uttryck för en grundläggande unionsrättslig princip på området för offentlig upphandling, nämligen anbudsgivares rätt till ett effektivt domstolsskydd, vilken enligt domstolens praxis är synnerligen viktig (se, för ett liknande resonemang, dom av den 11 september 2014, Fastweb, C‑19/13, REG, EU:C:2014:2194, punkt 60 och där angiven rättspraxis) och som garanteras i artikel 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.
20 En grund som avser att en unionsinstitution har åsidosatt en bestämmelse i ett direktiv på området för offentlig upphandling, vilket per definition riktar sig till medlemsstaterna, kommer visserligen att avfärdas av tribunalen såsom verkningslös (se, för ett liknande resonemang, dom av den 19 mars 2010, Evropaïki Dynamiki/kommissionen, T‑50/05, REU, EU:T:2010:101, punkt 104, dom av den 11 maj 2010, PC-Ware Information Technologies/kommissionen, T‑121/08, REU, EU:T:2010:183, punkt 50, och av den 6 maj 2013, Kieffer Omnitec/kommissionen, T‑288/11, EU:T:2013:228, punkterna 22‒24). Detta hindrar dock inte unionsdomstolen från att beakta de allmänna principer i unionsrätten som kommer till uttryck i denna unionsrättsakt. Vad gäller det nu aktuella fallet kan det konstateras att de direktiv som antagits på området för offentlig upphandling i det avseendet endast återspeglar hur utomordentligt viktig rätten till ett effektivt domstolsskydd är på det området.
[utelämnas]
1. Huruvida villkoret avseende fumus boni juris är uppfyllt
22 Villkoret avseende fumus boni juris är uppfyllt om det vid tidpunkten för det interimistiska förfarandet föreligger en betydande rättslig tvist vars lösning inte omedelbart gör sig gällande, så att talan vid första påseendet inte framstår som ogrundad (se, för ett liknande resonemang, beslut meddelade av domstolens ordförande den 13 juni 1989 i mål 56/89 R, Publishers Association mot kommissionen, REG 1989, s. 1693, punkt 31, och den 8 maj 2003 i mål C-39/03 P-R, kommissionen mot Artegodan m.fl., REG 2003 s. I-4485, punkt 40). Syftet med ett interimistiskt förfarande är nämligen att säkerställa att det kommande slutliga avgörandet får full effekt för att undvika att det uppstår en lucka i det rättsliga skydd som domstolen tillhandahåller. När tribunalen prövar en ansökan om interimistiska åtgärder ska den således endast bedöma huruvida de grunder som åberopats till stöd för talan i huvudsaken vid första påseendet framstår som välgrundade, för att undersöka huruvida talan med tillräckligt stor sannolikhet kommer att bifallas (beslut av den 19 december 2013, kommissionen/Tyskland, C‑426/13 P(R), REG, EU:C:2013:848, punkt 41, och av den 8 april 2014, kommissionen/ANKO, C-78/14 P-R, REU, EU:C:2014:239, punkt 15).
23 Det är visserligen riktigt att tribunalen i ett interimistiskt förfarande normalt sett inte är skyldig att göra en lika djupgående prövning som vid prövningen av målet rörande huvudsaken, men detta konsterande kan inte tolkas som ett absolut förbud mot att göra en ingående prövning (beslut Vischim/kommissionen, ovan punkt 15, EU:C:2007:209, punkt 50).
24 Vanbreda har i förevarande fall till stöd för sin talan åberopat en enda grund, som avser att Marsh anbud inte var förenligt med förfrågningsunderlaget. Vanbreda anser att denna grund, som består av tre delar, vid första påseendet visar att det angripna beslutet är rättsstridigt.
Den enda grundens första del
[utelämnas]
Huruvida talan kan bifallas på den enda grundens första del
[utelämnas]
– Huruvida Marsh delaktighet i anbudsförfarandet, såsom enda anbudsgivare, var rättsstridigt
[utelämnas]
75 Det framgår av det ovan anförda att när en mäklare tillåts att delta i ett anbudsförfarande såsom enda anbudsgivare, kan dess anbud bedömas utan hänsyn till vilken ekonomisk och finansiella kapacitet de försäkringsbolag har som i slutändan står risken, i motsats till alla övriga situationer som uttryckligen omnämns i förfrågningsunderlaget utan att denna avvikelse framstår som objektivt motiverad av systemets struktur. Vid en prima facie-bedömning förefaller det därför tveksamt att detta är lagenligt.
[utelämnas]
81 Det framgår av denna prima facie-bedömning att när en mäklare, på uppdrag av försäkringsbolag, tillåts delta i ett anbudsförfarande såsom enda anbudsgivare, blir vid första påseendet den kontroll som kommittén med uppgift att värdera anbuden i förhållande till villkoren i förfrågningsunderlaget skenbar, samtidigt som detta innebär iatt nämnda mäklare i förekommande fall kan komma att erhålla en konkurrensfördel gentemot andra anbudsgivare.
[utelämnas]
83 Mot bakgrund av det ovan anförda framstår det vid första påseendet som att såväl tillämpningen av urvalskriterierna och formerna för ingivande av anbud som kommissionens tolkning av dessa inte har gjort det möjligt att säkerställa en verklig konkurrensutsättning.
[utelämnas]
86 Tribunalen finner således, efter en prima facie-bedömning, att det finns tillräckligt allvarliga omständigheter som visar på att det finns fog för Vanbredas påstående att det var rättsstridigt att tillåta Marsh att delta i anbudförfarandet såsom enda anbudsgivare.
– Huruvida kommissionen behandlade Marsh anbud som ett gemensamt anbud
[utelämnas]
96 Efter en inledande undersökning av hur kontakterna mellan den upphandlande myndigheten och Marsh har skett i förevarande fall har det således framkommit att det ursprungliga anbudet ingavs som ett anbud från en enda anbudsgivare, vilket inte ställer krav på solidariskt ansvar, och att det därefter övergått till att bli ett gemensamt anbud. Denna typ av anbud måste, för att uppfylla kriterierna i förfrågningsunderlaget, åtföljas av uppdragsavtalet/fullmakten. Då Marsh anbud inte åtföljdes av en sådan handling förefaller kommissionen ha åsidosatt sina egna regler när den godtog anbudet. Det ska i det avseendet erinras om att när den upphandlande enheten, inom ramen för ett upphandlingsförfarande, fastställer de villkor som ska gälla för anbudsgivarna, begränsar den själv sitt utrymme för skönsmässig bedömning och kan vidare inte frångå dessa villkor i förhållande till någon av anbudsgivarna utan att åsidosätta principen om likabehandling av anbudsgivare (dom av den 20 mars 2013, Nexans France/Entreprise commune Fusion for Energy, T‑415/10, REU, EU:T:2013:141, punkt 80).
[utelämnas]
102 Mot bakgrund av det anförda förefaller det således som om fullmaktssystemet, såsom det godtagits av kommissionen i förvarande fall, leder till ett kringgående av de bestämmelser som är tillämpliga på gemensamma anbud.
103 Tribunalen finner således, efter en prima facie-bedömning, att det finns omständigheter som visar på att det finns fog för Vanbredas påstående att kommissionen de facto behandlat Marsh anbud som ett gemensamt anbud, trots att detta anbud, eftersom det inte åtföljdes av uppdragsavtalet/fullmakten, borde ha förklarats ogiltigt.
104 Det framgår således av det ovan anförda att såvitt avser den enda grundens första del har Vanbreda visat att det föreligger en rättsstridighet som det framstår som synnerligen faktiskt och rättsligt befogat (fumus boni juris) att åtgärda.
Den enda grundens andra del
105 Såvitt avser grundens andra del har Vanbreda först och främst erinrat om att principen om likabehandling av anbudsgivare åsidosätts när en anbudsgivare tillåts ändra sitt anbud efter det att anbuden har öppnats. Vidare har bolaget anfört att identiteten på de försäkringsgivare som gett fullmakt åt Marsh ändrades efter det att anbuden hade öppnats. Upphandlande myndigheter får ta initiativ till att kontakta anbudgivarna om ett anbud behöver klargöras, eller om det är fråga om att korrigera materiella fel i utformningen av ett anbud, men den ändring som gjorts i förevarande fall överskrider dessa ramar och utgör en väsentlig ändring av anbudet. Då kontrahenten väljs enligt urvalskriterierna i förfrågningsunderlaget kräver en sådan ändring nämligen en ny utvärdering på grundval av dessa kriterier. Genom att tillåta denna ändring åsidosatte kommissionen således principen om likabehandling av anbudsgivare, jämförd med artikel 112.1 i budgetförordningen och artikel 160 i den delegerade förordningen.
[utelämnas]
109 Det ska i förevarande fall erinras om att det för det första framgår av den bedömning som tribunalen har gjort att ändringarna av kvotandelarna för risktäckning som gjorts av de försäkringsgivare som befullmäktigat Marsh kan kvalificeras som en ändring av en väsentlig del i anbudet, eftersom ändringen innebar att en av anbudsgivarna erhöll en konkurrensfördel (se ovan punkterna 78‒80).
110 Prövningen av ansökan om interimistiska åtgärder har för det andra även visat att Marshs anbud ändrade form med avseende på försäkringsbolagens solidariska ansvar. I motsats till vad kommissionen anfört i sitt yttrande av den 25 april 2014, innebär inte det faktum att det undertecknade avtalet innehåller en solidaritetsklausul mellan undertecknarna och att denna klausul var ett krav från och med offentliggörandet av förfrågningsunderlaget, att Marshs anbud med nödvändighet behövde beakta de kostnader och risker som var förknippade med denna klausul (se ovan punkterna 95 och 96).
111 Såsom Vanbreda har anfört i sin ansökan om interimistiska åtgärder ska det i det sammanhanget framhållas att solidaritetsvillkoret i detta upphandlingsförfarande är ett viktigt villkor med hänsyn till det aktuella kontraktets storlek och till dess inverkan på priset på anbudet. Mot bakgrund av storleken på det kapital som står på spel och risken för omfattande försäkringsskador är det nämligen av största vikt att försäkringsgivarna är bundna av solidaritetsklausulen för att undvika att var och en enbart täcker de ekonomiska konsekvenserna av den del av kontraktet som de själva genomför och att, i händelse av att någon av dem inte kan betala, den skadelidande blir utan ersättning. För ett försäkringsbolag innebär detta krav emellertid att det måste uppge sin kapacitet, det vill säga sitt kapital, upp till åtagandets maximalbelopp för samtliga risker som tjänsteavtalet ska täcka. I den mån åtagandet kan leda till att den finansiella kapaciteten för vart och ett av försäkringsgivarna överskrids måste de erhålla denna ytterligare kapacitet med hjälp av mekanismer såsom bankgaranti eller återförsäkring, vilket skapar en ytterligare ekonomisk risk och leder till ytterligare kostnader. Den premie som erbjuds i ett avtal där alla inblandade är solidariskt ansvariga är a priori högre än premien i ett avtal utan solidaritetsåtaganden.
[utelämnas]
113 Det kan konstateras att det ursprungliga anbudet inte med nödvändighet beaktade kravet på solidaritet och då anbudsinfordran formulerats i så vaga termer vad gäller anbud från en enda anbudsgivare att det ursprungliga anbudet kunde anpassas i syfte att uppnå det eftersökta resultatet med ett gemensamt anbud. Tribunalen finner således, efter en prima facie-bedömning, att en väsentlig del av anbudet ändrats.
[utelämnas]
120 I det här skedet finner tribunalen således, efter en prima facie-bedömning, att Marshs ursprungliga anbud genomgick rättsstridiga ändringar enligt artikel 112.1 i budgetförordningen och artikel 160 i den delegerade förordningen, vilket strider mot principen om likabehandling av anbudsgivare som är tillämplig på det unionsrättsliga området för offentlig upphandling.
121 Det framgår således av det ovan anförda att såvitt avser den enda grundens andra del har Vanbreda visat att det föreligger en rättsstridighet som det framstår som synnerligen faktiskt och rättsligt befogat (fumus boni juris) att åtgärda.
[utelämnas]
2. Huruvida kravet på skyndsamhet är uppfyllt
138 Enligt fast rättspraxis ska frågan huruvida en ansökan om uppskov med verkställigheten ställer krav på skyndsamhet bedömas med beaktande av om det är nödvändigt att fatta ett interimistiskt beslut för att undvika att den som ansöker om de interimistiska åtgärderna orsakas allvarlig och irreparabel skada (beslut av den 14 december 2001, kommissionen/Euroalliages m.fl., C‑404/01 P(R), REG, EU:C:2001:710, punkterna 61 och 62). I det avseendet ankommer det på den som ansöker om interimistiska åtgärder att styrka att denne inte kan avvakta utgången av målet rörande huvudsaken utan att lida allvarlig och irreparabel skada. För att styrka att en allvarlig och irreparabel skada föreligger krävs visserligen inte att det styrks att skadan kommer att inträffa med full säkerhet, utan det räcker att skadan kan förutses med en tillräcklig grad av sannolikhet (se beslut av den 12 juni 2014, kommissionen/rådet, C‑21/14 P‑R, REG, EU:C:2014:1749, punkterna 37 och där angiven rättspraxis).
[utelämnas]
Huruvida skadan är irreparabel
[utelämnas]
157 Härav följer att enligt nu gällande rättspraxis är villkoret avseende skyndsamhet inte uppfyllt i förevarande fall. Mer allmänt ska det påpekas att när denna praxis tillämpas på en situation där en anbudsgivare har uteslutits, blir kravet på att det ska styrkas att sökanden kommer att lida irreparabel skada extremt svårt att uppfylla av ovan angivna systembetingade skäl.
158 Ett sådant resultat är emellertid oförenligt med de krav på ett effektivt interimistiskt skydd som ska säkerställas på området för offentlig upphandling (se ovan punkterna 16‒20). Dessutom ska det understrykas att ett åsidosättande av reglerna för offentlig upphandling inte enbart kan få skadliga verkningar gentemot uteslutna anbudsgivare, utan det kan även skada unionens finansiella intressen. Mål som rör interimistiska åtgärder i samband med offentlig upphandling kräver således ett nytt tillvägagångssätt som är anpassat till dess särdrag och som kan möjliggöra för den uteslutna anbudsgivaren att styrka krav på skyndsamhet på ett annat sätt än genom att, under alla omständigheter, styrka att det föreligger en omedelbar risk för att en irreparabel skada uppkommer.
159 Det ska i det avseendet för det första erinras om att när tribunalen prövar en ansökan om interimistiska åtgärder, ska den inte tillämpa villkoret att skadan ska vara irreparabel på ett mekaniskt och formalistiskt sätt – och, för övrigt, inte heller med avseende på huruvida den påstådda skadan är allvarlig –, utan den måste beakta de särskilda omständigheterna i varje enskilt fall (se, för ett liknande resonemang, beslut 28 april 2009, United Phosphorus/kommissionen, T‑95/09 R, EU:T:2009:124, punkt 74 och där angiven rättspraxis).
160 Tribunalen är vid en sådan prövning för det andra inte förhindrad att direkt tillämpa artiklarna 278 FEUF och 279 FEUF, som utgör bestämmelser i primärrätten och som ger tribunalen befogenhet att förordna om uppskov med verkställigheten om den anser ”att omständigheterna så kräver, och föreskriva ”nödvändiga” interimistiska åtgärder (se, för ett liknande resonemang, beslut av den 24 februari 2014, HTTS och Bateni/rådet, T‑45/14 R, EU:T:2014:85, punkt 51, och av den 25 juli 2014, Deza/ECHA, T‑189/14 R, EU:T:2014:686, punkt 105).
161 Domstolens ordförande har för det tredje inte uteslutit möjligheten att förordna om uppskov med verkställigheten eller föreskriva interimistiska åtgärder enbart på den grunden att den angripna rättsakten är uppenbart rättsstridig, till exempel när den utgör en åtgärd som inte ens till det yttre synes vara lagenlig (se, för ett liknande resonemang, beslut av den 7 juli 1981, IBM/kommissionen, 60/81 R och 190/81 R, REG, EU:C:1981:165, punkterna 7 och 8, och av den 26 mars 1987, Hoechst/kommissionen, 46/87 R, REG, EU:C:1987:167, punkterna 31 och 32). I det sammanhanget har, i beslut Communicaid Group/kommissionen, ovan punkt 148 (se, för ett liknande resonemang, EU:T:2013:121, punkt 45), kravet på skyndsamhet i mål som rör interimistiska åtgärder i samband med offentlig upphandling ansetts kunna vara uppfyllt för att det är absolut nödvändigt att åtgärda vad som vid första påseende framstår som en tillräckligt uppenbar och allvarlig rättsstridighet, och därmed som en rättsstridighet som det framstår som synnerligen faktiskt och rättsligt befogat (fumus boni juris) att åtgärda.
162 När det gäller mål som rör offentlig upphandling kan det även konstateras att när den uteslutne anbudsgivaren lyckas visa att det föreligger en rättsstridighet som det framstår som synnerligen faktiskt och rättsligt befogat (fumus boni juris) att åtgärda, kan det inte krävas att nämnda anbudsgivare styrker att ett avslag på dess ansökan om interimistiska åtgärder skulle innebära att denna riskerar att lida irreparabel skada. Annars skulle anbudsgivarens rätt till ett effektivt domstolsskydd enligt artikel 47 i stadgan om de grundläggande rättigheterna åsidosättas på ett orimligt och omotiverat sätt. Villkoret med avseende på fumus boni juris är uppfyllt när det föreligger en tillräckligt uppenbar och allvarlig rättsstridighet, vars verkningar eller förlängda verkningar omedelbart bör stävjas, såvida inte en avvägning av de intressen som står på spel helt talar emot detta. Under dessa exceptionella omständigheter behöver den som ansökt om intermistiska åtgärder, för att anses ha, uppfyllt kravet på skyndsamhet, endast styrka att denne skulle lida allvarlig skada om inte uppskov med verkställigheten av det angripna beslutet beviljades, med hänsyn till att verkningarna av en sådan rättsstridighet måste stävjas.
163 I förevarande fall visar prövningen av villkoret med avseende på fumus boni juris (se ovan punkterna 22‒136) att de allvarliga åsidosättandena av delar av upphandlingsförfarandet vid en prima facie-bedömning har ägt rum och gjort det utvalda anbudet rättsstridigt. Härav följer att kommissionens handlingar och beslut, i detta skede i förfarandet, ska betraktas som ett tillräckligt uppenbart och allvarligt åsidosättande av unionsrätten för att det ska anses nödvändigt att förhindra att dessa handlingar och beslut får verkan för framtiden. Därvid krävs inte att Vanbreda styrker att bolaget skulle lida irreparabel skada om uppskov med verkställigheten av det angripna beslutet inte beviljades.
164 Mot bakgrund av karaktären på de rättsstridigheter som framkommit är villkoret med avseende på skyndsamhet således uppfyllt i förevarande fall.
[utelämnas]
3. Angående intresseavvägningen
[utelämnas]
Det allmänna intresset av att få ett åsidosättande av unionsrätten att omedelbart upphöra på grund av att rättsstridigheten är tillräckligt uppenbar och allvarlig
[utelämnas]
197 Tribunalen gör i det avseendet följande bedömning. Det framgår med all önskvärd tydlighet att villkoren med avseende på fumus boni juris och kravet på skyndsamhet är uppfyllda. I synnerhet är de påstådda åsidosättandena av unionsrätten vid första påseendet tillräckligt uppenbara och allvarliga. Mot bakgrund av detta och av de särskilda omständigheterna i förevarande fall, bland annat det rättsliga skydd som anbudsgivare ska ges särskilt i offentliga upphandlingar, måste Vanbredas intressen anses väga tyngre.
198 Det framgår av det ovan anförda att villkoret med avseende på intresseavvägningen, som ansetts särskilt viktigt i tvister rörande offentlig upphandling (se ovan punkterna 147, 158 och 165), är uppfyllt.
[utelämnas]
200 Mot bakgrund av den aktuella upphandlingen säregenskaper och skälen ovan, bland annat i punkt 184, ska förevarande beslut emellertid inte få verkan förrän överklagandefristen mot detta beslut har löpt ut.
Mot denna bakgrund beslutar
TRIBUNALENS ORDFÖRANDE
följande:
1) Verkställigheten av kommissionens beslut av den 30 januari 2014 att förkasta det anbud som Vanbreda Risk & Benefits gett in i ett upphandlingsförfarande avseende tilldelning av ett kontrakt om försäkring av egendom och personer och att tilldela ett annat företag detta kontrakt skjuts upp i den del som avser tilldelningen av del 1.
2) Verkningarna av kommissionens beslut av den 30 januari 2014 ska bestå till dess att tiden för överklagande av detta beslut har löpt ut.
3) Frågan om rättegångskostnader anstår.
Luxemburg den 4 december 2014
Justitiesekreterare | | Ordförande |