Mål T‑119/06

Usha Martin Ltd

mot

Europeiska unionens råd och Europeiska kommissionen

”Dumpning – Import av linor och kablar av stål med ursprung i bland annat Indien – Överträdelse av ett åtagande – Proportionalitetsprincipen – Artikel 8.1, 8.7 och 8.9 i förordning (EG) nr 384/96 (nu artikel 8.1, 8.7 och 8.9 i förordning (EG) nr 1225/2009)”

Sammanfattning av domen

1.      Gemenskapsrätt – Principer – Proportionalitet – Förordning om införande av slutgiltiga antidumpnings- och utjämningstullar

(Artikel 5 tredje stycket EG; rådets förordning nr 384/96)

2.      Gemensam handelspolitik – Skydd mot dumpning – Prisåtagande – Åtagande att lämna rapporter och att utfärda åtagandefakturor – Företaget bryter mot åtagandet

(Artikel 5 tredje stycket EG; rådets förordning nr 384/96)

1.      Av proportionalitetsprincipen i artikel 5 tredje stycket EG följer att gemenskapsbestämmelser är lagenliga endast om de medel som används är ägnade att uppnå det legitima mål som eftersträvas med bestämmelserna i fråga och inte går utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål. När det finns flera ändamålsenliga åtgärder att välja mellan ska, i princip, den åtgärd väljas som är minst ingripande.

När det rör sig om ett sådant område som den gemensamma handelspolitiken, där gemenskapslagstiftaren har ett stort utrymme för skönsmässig bedömning som motsvarar de politiska skyldigheter som tilldelas lagstiftaren genom fördraget, kan endast en beslutad åtgärds uppenbart olämpliga karaktär i förhållande till det mål som den behöriga institutionen ska eftersträva påverka lagenligheten av en sådan åtgärd. Det stora utrymme för skönsmässig bedömning som gemenskapslagstiftaren har inom området motsvarar det stora utrymme för skönsmässig bedömning som enligt fast rättspraxis tillerkänns gemenskapernas institutioner när dessa i enlighet med grundförordningarna vidtar konkreta antidumpningsåtgärder.

Av detta följer att domstolarnas prövning inom området för skydd mot dumpning ska begränsas till frågan huruvida de åtgärder som har beslutats av gemenskapslagstiftaren är uppenbart olämpliga i förhållande till det mål som eftersträvas.

(se punkterna 44–47)

2.      Den omständigheten att kommissionen återtar godtagandet av åtagandet därför att den berörda exportören åsidosatt sin skyldighet att lämna kvartalsrapporter för försäljning av en produkt som inte omfattas av åtagandet samt sin skyldighet att inte utfärda åtagandefakturor för produkter som inte omfattas av åtagandet, innebär inte att kommissionen åsidosatt proportionalitetsprincipen. Varje brott mot ett åtagande eller mot skyldigheten att samarbeta vid genomförandet och kontrollen av att åtagandet efterlevs är nämligen tillräckligt för att kommissionen ska kunna återta sitt godkännande av åtagandet och införa en slutgiltig antidumpningstull på grundval av de faktiska omständigheter som konstaterats i samband med den undersökning som ledde till att åtagandet gjordes, under förutsättning att denna undersökning har avslutats med ett slutgiltigt fastställande av dumpning och skada och att den berörda exportören har getts tillfälle att lämna sina synpunkter. En överträdelse av ett åtagande är dessutom i sig tillräcklig för att det ska återtas. Proportionalitetsprincipen är visserligen tillämplig vid bedömningen av om storleken på de antidumpningstullar som införts är skälig med hänsyn till den skada som gemenskapsindustrin orsakats. Den är däremot inte tillämplig vid bedömningen av själva beslutet att ta ut sådana tullar. Den omständigheten att godtagandet av åtagandet återtas medför emellertid att slutgiltiga antidumpningstullar tas ut för exportföretagets import. I enlighet med artikel 8.9 i antidumpningsgrundförordning nr 398/96 är följaktligen den slutgiltiga antidumpningstull som fastställts på grundval av de faktiska omständigheter som konstaterats i samband med den undersökning som ledde till att åtagandet gjordes tillämplig på företagets import och motsvarar följaktligen själva uttaget av denna tull. Härav följer att själva lagenligheten av återtagandet av det godtagande som gjorts med avseende på åtagandet inte kan ifrågasättas med stöd av proportionalitetsprincipen.

(se punkterna 51–55)