PERSONALDOMSTOLENS DOM (andra avdelningen)
den 11 december 2008
Mål F-113/06
Didier Bouis m.fl.
mot
Europeiska gemenskapernas kommission
”Personalmål – Tjänstemän – Befordran i den så kallade andra omgången – Befordringsförfarandet 2005 – Tilldelning av prioritetspoäng – Övergångsbestämmelser – Allmänna genomförandebestämmelser för artikel 45 i tjänsteföreskrifterna – Likabehandling – Upptagande till sakprövning”
Saken: Talan, som väckts med stöd med artiklarna 236 EG och 152 EA, genom vilken Didier Bouis och tre andra tjänstemän vid kommissionen i huvudsak har yrkat att besluten att inte tilldela dem sådana prioriteringspoäng som tilldelas av generaldirektörerna eller sådana prioritetspoäng som tilldelas som ett erkännande för det arbete som utförts för institutionens bästa under befordringsomgångarna 2003 och 2004 ska ogiltigförklaras samt att besluten att inte föra upp deras namn i förteckningen över meriterade tjänstemän eller i förteckningen över tjänstemän som skulle befordras till lönegrad A 13 vid befordringsförfarandet 2005 ska ogiltigförklaras.
Avgörande: Talan ogillas. Parterna ska bära sina egna rättegångskostnader.
Sammanfattning
1. Tjänstemän – Talan – Rättsakt som går någon emot – Beslut att inte ta upp ett namn på listan över de mest meriterade tjänstemännen – Förberedande rättsakt – Avvisning
(Tjänsteföreskrifterna, artiklarna 45, 90och 91)
2. Tjänstemän – Talan – Berättigat intresse av att få saken prövad
(Tjänsteföreskrifterna, artiklarna 90 och 91)
3. Tjänstemän – Talan – Rättsakt som går någon emot – Befordringssystem som har införts av kommissionen – Beslut att tilldela vissa kategorier av befordringspoäng – Förberedande rättsakt – Beslut genom vilket det sammanlagda antalet poäng som tilldelas tjänstemännen fastställdes – Beslut som kan överklagas
(Tjänsteföreskrifterna, artiklarna 45, 90och 91)
4. Tjänstemän – Befordran – Byte från ett system till ett annat
(Tjänsteföreskrifterna, artikel 45.1 första stycket)
1. Förteckningen över meriterade tjänstemän och beslutet att inte föra upp en tjänstemans namn i nämnda förteckning utgör förberedande rättsakter, som föregår och är nödvändiga för antagandet av det slutliga beslutet om vilka som ska befordras. Av denna anledning kan beslutet att inte ta upp tjänstemannens namn i förteckningen över meriterade tjänstemän inte utgöra föremål för en fristående talan om ogiltigförklaring. Nämnda besluts rättsenlighet kan emellertid alltid ifrågasättas inom ramen för en talan mot det slutliga beslutet av den myndighet som beslutar om befordringar.
(se punkterna 32 och 33)
Hänvisning till
Tribunalen: 9 april 2003 i mål T‑134/02, Tejada Fernández mot kommissionen, REGP 2003, s. I‑A‑125 och II‑609, punkt 18, 19 oktober 2006 i mål T‑311/04, Buendía Sierra mot kommissionen, REG 2006, s. II‑4137, punkterna 96–98
2. En tjänsteman har inte rätt att föra talan i lagstiftningens eller institutionernas intresse och kan, till stöd för en talan om ogiltigförklaring, endast åberopa de anmärkningar som berör honom personligen. En tjänstemans talan om ogiltigförklaring av förteckningen över tjänstemän som befordrats till den närmast högre lönegraden vid ett befordringsförfarande kan till följd härav inte tas upp till sakprövning i den del som sökanden inte finns upptagen i denna förteckning och denne inte har visat vari hans personliga intresse av att väcka talan består. Så är fallet när tjänstemannen begränsar sig till att endast åberopa det antal prioritetspoäng som han har tilldelats i det aktuella befordringsförfarandet, utan att skriftligen ange några konkreta uppgifter på grundval av vilka domstolen kan bedöma huruvida han var berättigad till befordran i nämnda befordringsförfarande och huruvida den ogiltigförklaring som han hade väckt talan om skulle ge honom möjlighet att befordras, med beaktande av hans personliga situation, och, i synnerhet, antalet befordringspoäng som hade tilldelats sammanlagt och i varje poängkategori samt av den befordringströskel som tillämpades för den aktuella graden i det aktuella befordringsförfarandet.
(se punkterna 34–39)
Hänvisning till
Domstolen: 30 juni 1983 i mål 85/82, Schloh mot rådet, REG 1983, s. 2105, punkt 14
Tribunalen: 10 december 1997 i mål T‑134/96, Smets mot kommissionen, REG 1997, s. II‑2333, punkt 47, 22 november 2006 i mål T‑434/04, Milbert m.fl. mot kommissionen, REGP 2006, s. I‑A‑2‑273 och II‑A‑2‑1423, punkterna 31–33
Personaldomstolen: 14 juni 2006 i mål F-34/05, Lebedef m.fl. Mot kommissionen, REGP 2006, s. I‑A‑1‑33 och II‑A‑1‑105, punkt 21
3. Inom ramen för det befordringssystem som har inrättats av kommissionen utgör de individuella besluten om tilldelning av vissa kategorier av befordringspoäng, vilka antas innan tillsättningsmyndigheten slutgiltigt fastställer det totala antalet poäng som varje tjänsteman ska tilldelas, förberedande rättsakter, som föregår och är nödvändiga för antagandet av det slutliga beslutet om det sammanlagda antalet poäng. Så är bland annat fallet med de prioriteringspoäng som tilldelas av generaldirektörerna, vilket sker med stöd av en intern kommissionsregel, och de prioritetspoäng som tillsättningsmyndigheten tilldelar, på förslag av befordringskommittéerna, som ett erkännande för det arbete som utförts för institutionens bästa med tillämpning av nämnda regel. Genom dessa beslut fastställs inte tillsättningsmyndighetens inställning vad avser den berörda tjänstemannen definitivt.
Tillsättningsmyndighetens definitiva beslut vad avser det antal poäng som varje enskild tjänsteman sammanlagt ska tilldelas, vilket återfinns i personalakten om befordran, består av ett antal individuella och definitiva beslut om tilldelning av specifika kategorier av befordringspoäng vilka syns som sådana i själva personalakten om befordran. Även om de sistnämnda besluten också ska anses utgöra beslut som förbereder och föregår antagandet av det slutliga beslutet om det sammanlagda antalet poäng, och således inte medför att preskriptionstiden börjar löpa, utgör de likväl beslut genom vilka den berörda tjänstemannens situation slutgiltigt fastställs vad avser den aktuella kategorin poäng.
Under dessa omständigheter måste tjänstemannen – genom att under den avslutande delen av befordringsförfarandet väcka talan om ogiltigförklaring av de individuella beslut i vilka det fastställdes att han varken skulle tilldelas sådana prioritetspoäng som tilldelas av generaldirektörerna eller sådana prioritetspoäng som tilldelas som ett erkännande för det arbete som utförts för institutionens bästa, för de två år som föregick det aktuella befordringsförfarandet – anses ha ifrågasatt det antal poäng som han sammanlagt hade erhållit. Hans talan kan därför inte avvisas med hänvisning till att den inte formellt riktades mot det beslut i vilket det sammanlagda antalet poäng fastställdes.
(se punkterna 64–68)
Hänvisning till
Tribunalen: Domen i det ovannämnda målet Buendía Sierra mot kommissionen, punkterna 96 och 97
4. De inneboende begränsningar som finns i övergången från ett system till ett annat kan när det gäller tjänstemännens karriär tvinga myndigheten att tillfälligt, och inom vissa gränser, avstå från en strikt tillämpning av bestämmelser och gällande principer som normalt sett är tillämpliga på situationer som de förevarande. Sådana avsteg måste emellertid motiveras av ett tvingande behov som anknyter till övergången och får, varken till sin räckvidd eller till sin giltighetstid, gå utöver vad som är nödvändigt för att säkerställa den föreskrivna övergången från ett system till ett annat.
När kommissionen – inom ramen för det första befordringsförfarande som är underställt ett nytt befordringssystem som baseras på en kvantifiering av meriter, vilket har införts med stöd av interna kommissionsregler som innehåller provisoriska bestämmelser vilka syftar till att säkerställa övergången från det gamla systemet, när det föreskrivs att tjänstemän i lönegrad A 12 ska tilldelas olika typer av prioritetspoäng för det år som föregår befordringsförfarandet – beslutar att begränsa tilldelningen av prioritetspoäng i ett övergångsskede, kan en sådan begränsning inte anses gå utöver de befogenheter som myndigheten förfogar över för att i ett övergångsskede hantera ett byte av reglerna om befordran av tjänstemän. Begränsningen syftar nämligen endast till att uppställa en gräns för vilka tidigare erkända meriter som får beaktas.
Även om man teoretiskt kan föreställa sig ett annat system saknar myndigheten skyldigheter i detta avseende. En ändring av de gällande metoderna för en tjänstemans befordran antas nämligen syfta till att avhjälpa de olägenheter som en tillämpning av äldre bestämmelser medför. Det är följaktligen inneboende i en sådan reformprocess att vid en viss tidpunkt bedöma tjänstemännens meriter utgående från en ny bas.
(se punkterna 79–81 och 85)
Hänvisning till
Domstolen: Dom av den 1 juli 1976 i mål 62/75, de Wind mot kommissionen, REG 1976, s. 1167, punkt 17
Tribunalen: Dom av den 13 juli 1995 i mål T‑557/93, Rasmussen mot kommissionen, REGP 1995, s. I‑A‑195 och II‑603, punkt 20; av den 11 februari 2003 i mål T‑30/02, Leonhardt mot parlamentet, REGP 2003, s. I‑A‑41 och II‑265, punkterna 51, 55 och 56; av den 31 maj 2006 i mål T‑393/04, Klaas mot parlamentet, REGP 2006, s. I‑A‑2‑103 och II‑A‑2‑465, punkt 56; domen i det ovannämnda målet Buendía Sierra mot kommissionen, punkterna 213 och 220