FÖRSTAINSTANSRÄTTENS DOM

(tredje avdelningen i utökad sammansättning)

den 20 april 1999 (1)

”Konkurrens - Artikel 85 i EG-fördraget - Verkan av en dom omogiltigförklaring - Rätten till försvar - Böter”

I de förenade målen T-305/94, T-306/94, T-307/94, T-313/94, T-314/94, T-315/94,T-316/94, T-318/94, T-325/94, T-328/94, T-329/94 och T-335/94,

Limburgse Vinyl Maatschappij NV, bolag bildat enligt belgisk rätt, Bryssel, företrättav Inne G.F. Cath, advokat vid Hoge Raad der Nederlanden, delgivningsadress:advokatbyrån Lambert Dupong, 4-6, rue de la Boucherie, Luxemburg,

Elf Atochem SA, bolag bildat enligt fransk rätt, Paris, företrätt av advokaternaXavier de Roux, Charles-Henri Léger och Jacques-Philippe Gunther, Paris,delgivningsadress: advokatbyrån Jacques Loesch, 11, rue Goethe, Luxemburg,

BASF AG, bolag bildat enligt tysk rätt, Ludwigshafen (Tyskland), företrätt avadvokaten Ferdinand Hermanns, Düsseldorf, delgivningsadress: advokatbyrånJacques Loesch och Marc Wolters, 11, rue Goethe, Luxemburg,

Shell International Chemical Company Ltd, bolag bildat enligt engelsk rätt,London, företrätt av Kenneth B. Parker, QC, England och Wales, och JohnW. Osborne, solicitor, delgivningsadress: advokatbyrån Jean Hoss, 2, place WinstonChurchill, Luxemburg,

DSM NV och DSM Kunststoffen BV, bolag bildade enligt nederländsk rätt, Heerlen(Nederländerna), företrädda av Inne G.F. Cath, advokat vid Hoge Raad derNederlanden, delgivningsadress: advokatbyrån Lambert Dupong, 4-6, rue de laBoucherie, Luxemburg,

Wacker-Chemie GmbH, bolag bildat enligt tysk rätt, München (Tyskland),

Hoechst AG, bolag bildat enligt tysk rätt, Frankfurt-am-Main (Tyskland),

företrädda av advokaterna Hans Hellman och Hans-Joachim Hellman, Köln,delgivningsadress: advokatbyrån Jacques Loesch och Marc Wolters, 11, rue Goethe,Luxemburg,

Société artésienne de vinyle, bolag bildat enligt fransk rätt, Paris, företrätt avadvokaten Bernard van de Walle de Ghelcke, Bryssel, delgivningsadress:advokatbyrån Alex Schmitt, 7, Val Sainte-Croix, Luxemburg,

Montedison SpA, bolag bildat enligt italiensk rätt, Milano (Italien), företrätt avadvokaterna Giuseppe Celona och Giorgio Aghina, Milano, samt Piero AngeloMaria Ferrari, Rom, delgivningsadress: advokatbyrån Georges Margue, 20, ruePhilippe II, Luxemburg,

Imperial Chemical Industries plc, bolag bildat enligt engelsk rätt, London, företrättav David Vaughan, QC, och David Anderson, barrister, England och Wales, samtVictor White och Richard Coles, solicitors, delgivningsadress: advokatbyrånLambert Dupong, 4-6, rue de la Boucherie, Luxemburg,

Hüls AG, bolag bildat enligt tysk rätt, Marl (Tyskland), inledningsvis företrätt avadvokaten Hansjürgen Herrmann, Köln, därefter av advokaten Frank Montag,Köln, delgivningsadress: advokatbyrån Jacques Loesch, 11, rue Goethe, Luxemburg,

Enichem SpA, bolag bildat enligt italiensk rätt, Milano (Italien), företrätt avadvokaterna Mario Siragusa, Rom, och Francesca Maria Moretti, Bologna,delgivningsadress: advokatbyrån Elvinger, Hoss och Prussen, 2, place WinstonChurchill, Luxemburg,

sökande,

mot

Europeiska gemenskapernas kommission, inledningsvis företrädd av Berend JanDrijber, Julian Currall och Marc van der Woude, samtliga vid rättstjänsten, iegenskap av ombud, biträdda av advokaten Éric Morgan de Rivery, Paris,advokaten Alexandre Böhlke, Frankfurt-am-Main, David Lloyd Jones, barrister,England och Wales, advokaten Renzo Maria Morresi, Bologna, och

Nicholas Forwood, QC, därefter av Julian Currall, även biträdd av advokatenMarc van der Woude, Bryssel, delgivningsadress: rättstjänsten, Carlos Gómez dela Cruz, Centre Wagner, Kirchberg, Luxemburg,

svarande,

angående en talan om ogiltigförklaring av kommissionens beslut 94/599/EG av den27 juli 1994 om ett förfarande enligt artikel 85 i EG-fördraget (IV/31.865 - PVC)(EGT L 239, s. 14),

meddelar

FÖRSTAINSTANSRÄTTEN

(tredje avdelningen i utökad sammansättning)

sammansatt av ordföranden V. Tiili samt domarna K. Lenaerts och A. Potocki,

justitiesekreterare: byrådirektören J. Palacio González,

med hänsyn till det skriftliga förfarandet och efter det muntliga förfarandet den9-12 februari 1998,

följande

Dom

Bakgrund till tvisten

1.

    Efter att ha genomfört undersökningar av polypropylenbranschen den 13 och den14 oktober 1983, i enlighet med artikel 14 i rådets förordning nr 17 av den6 februari 1962 Första förordningen om tillämpning av fördragets artiklar 85 och 86(EGT 13, 1962, s. 204, svensk specialutgåva, område 8, volym 1, s. 8, nedan kalladförordning nr 17), inledde Europeiska gemenskapernas kommission en utredningangående polyvinylklorid (nedan kallat PVC). Kommissionen genomförde därefterolika undersökningar i de berörda företagens lokaler samt begärde vid ett flertaltillfällen in upplysningar av dessa företag.

2.

    Den 24 mars 1988 inledde kommissionen på eget initiativ i enlighet med artikel 3.1i förordning nr 17 ett förfarande riktat mot 14 tillverkare av PVC. Den 5 april 1988tillställde kommissionen vart och ett av de berörda företagen ett meddelande omanmärkningar i enlighet med artikel 2.1 i kommissionens förordning nr 99/63/EEG

av den 25 juli 1963 om sådana förhör som avses i artikel 19.1 och 19.2 i rådetsförordning nr 17 (EGT 127, 1963, s. 2268, svensk specialutgåva, område 8, volym 1,s. 32, nedan kallad förordning nr 99/63). Samtliga mottagare av meddelandena omanmärkningar inkom med yttranden under juni 1988. Med undantag av ShellInternational Chemical Company Ltd, som inte begärt att få yttra sig, hördes deandra företagen under september 1988.

3.

    Den 1 december 1988 avgav rådgivande kommittén för kartell- och monopolfrågorsitt yttrande angående kommissionens utkast till beslut.

4.

    När förfarandet avslutats antog kommissionen beslut 89/190/EEG av den21 december 1988 om ett förfarande enligt artikel 85 i EEG-fördraget (IV/31.865,PVC) (EGT L 74, 1989, s. 1, nedan kallat det första beslutet eller beslutet avår 1988). I detta beslut fastställde kommissionen påföljder för överträdelse avartikel 85.1 i fördraget för följande PVC-tillverkare: Atochem SA, BASF AG,DSM NV, Enichem SpA, Hoechst AG, Hüls AG, Imperial Chemical Industries plc,Limburgse Vinyl Maatschappij NV, Montedison SpA, Norsk Hydro AS, Sociétéartésienne de vinyle, Shell International Chemical Company Ltd, Solvay et C^ie ochWacker-Chemie GmbH.

5.

    Samtliga företag, med undantag av Solvay et C^ie (nedan kallat Solvay), väckte talanom ogiltigförklaring av beslutet vid förstainstansrätten.

6.

    I beslut av den 19 juni 1990 i mål T-106/89, Norsk Hydro mot kommissionen (intepublicerat i rättsfallssamlingen) avvisade förstainstansrätten detta företags talan.

7.

    Målen, som hade registrerats under nummer T-79/89, T-84/89, T-85/89, T-86/89,T-89/89, T-91/89, T-92/89, T-94/89, T-96/89, T-98/89, T-102/89 och T-104/89,förenades vad gällde det muntliga förfarandet och domen.

8.

    Förstainstansrätten förklarade beslutet av år 1988 som nullitet i dom av den27 februari 1992 i de förenade målen T-79/89, T-84/89, T-85/89, T-86/89, T-89/89,T-91/89, T-92/89, T-94/89, T-96/89, T-98/89, T-102/89 och T-104/89, BASF m.fl. motkommissionen (REG 1992, s. II-315; svensk specialutgåva, volym 12).

9.

    Efter överklagande av kommissionen upphävde domstolen förstainstansrättens domoch ogiltigförklarade beslutet av år 1988 genom dom av den 15 juni 1994 imål C-137/92 P, kommissionen mot BASF m.fl. (REG 1994, s. I-2555, svenskspecialutgåva, volym 15, nedan kallad domen av den 15 juni 1994).

10.

    Till följd av denna dom antog kommissionen den 27 juli 1994 ett nytt beslut riktatmot de tillverkare som berördes av det första beslutet, med undantag för Solvayoch Norsk Hydro AS (nedan kallat Norsk Hydro) (kommissionens beslut 94/599/EGav den 27 juli 1994 om ett förfarande enligt artikel 85 i EG-fördraget (IV/31.865- PVC) (EGT L 239, s. 14, nedan kallat beslutet av år 1994)).

11.

    Beslutet av år 1994 innehåller följande bestämmelser:

”Artikel 1

BASF AG, DSM NV, Elf Atochem SA, Enichem SpA, Hoechst AG, Hüls AG,Imperial Chemical Industries plc, Limburgse Vinyl Maatschappij NV, MontedisonSpA, Société artésienne de vinyle SA, Shell International Chemical Company Ltdoch Wacker-Chemie GmbH har under de perioder som anges i föreliggande beslutöverträtt artikel 85 i fördraget genom att (tillsammans med Norsk Hydro ... ochSolvay ...) delta i ett avtal och/eller samordnat förfarande med början omkringaugusti 1980, varvid de producenter som levererade PVC till den gemensammamarknaden deltog i regelbundna möten för att fastställa ‘riktpriser‘ och‘riktkvoter‘, planera samordnade initiativ i syfte att höja prisnivån samt övervakagenomförandet av denna otillåtna samverkan.

Artikel 2

De företag som anges i artikel 1 och som fortfarande är verksamma inom PVC-branschen, med undantag för Norsk Hydro ... och Solvay ..., vilka redan uppmanatsatt upphöra med överträdelsen, skall omedelbart upphöra med ovannämndaöverträdelser (om detta inte redan skett) och skall i framtiden avstå från varje avtaleller samordnat förfarande inom PVC-sektorn, som kan ha samma eller liknandesyfte eller verkan, inbegripet utbyte av sådan information som normalt omfattas avskyddet för affärshemligheter, och varigenom deltagarna direkt eller indirektinformeras om andra producenters produktion, leveranser, lagernivåer,försäljningspriser, kostnader eller investeringsplaner, eller varigenom de kanövervaka att uttryckliga eller underförstådda avtal eller samordnade förfarandenavseende priser eller uppdelning av marknaden inom gemenskapen fullgörs. Alltallmänt informationsutbyte mellan producenterna inom PVC-branschen skall skepå sådant sätt att upplysningar som gör det möjligt att identifiera enskildaproducenters beteende utesluts. Företagen skall i synnerhet avstå från andra formerav informationsutbyte som kan inverka på konkurrensen och som inte omfattas avett sådant system.

Artikel 3

De företag som anges i detta beslut åläggs, till följd av den i artikel 1 konstateradeöverträdelsen, följande böter:

i)    BASF AG: böter på 1 500 000 ecu.

ii)    DSM NV: böter på 600 000 ecu.

iii)    Elf Atochem SA: böter på 3 200 000 ecu.

iv)    Enichem SpA: böter på 2 500 000 ecu.

v)    Hoechst AG: böter på 1 500 000 ecu.

vi)    Hüls AG: böter på 2 200 000 ecu.

vii)    Imperial Chemical Industries plc: böter på 2 500 000 ecu.

viii)    Limburgse Vinyl Maatschappij NV: böter på 750 000 ecu.

ix)    Montedison SpA: böter på 1 750 000 ecu.

x)    Société artésienne de vinyle SA: böter på 400 000 ecu.

xi)    Shell International Chemical Company Ltd: böter på 850 000 ecu.

xii)    Wacker-Chemie GmbH: böter på 1 500 000 ecu.”

Förfarande

12.

    Företagen Limburgse Vinyl Maatschappij NV (nedan kallat LVM), Elf Atochem,BASF AG (nedan kallat BASF), Shell International Chemical Company Ltd (nedankallat Shell), DSM NV och DSM Kunststoffen BV (nedan kallade DSM), Wacker-Chemie GmbH (nedan kallat Wacker), Hoechst AG (nedan kallat Hoechst),Société artésienne de vinyle (nedan kallat SAV), Montedison SpA (nedan kallatMontedison), Imperial Chemical Industries plc (nedan kallat ICI), Hüls AG (nedankallat Hüls) och Enichem SpA (nedan kallat Enichem) har genom ansökningar sominkom till förstainstansrätten kansli mellan den 5 och den 14 oktober 1994 väcktförevarande talan.

13.

    I enlighet med artikel 64 i rättegångsreglerna hölls ett möte mellan medlemmarnaav tredje avdelningen i utökad sammansättning och parterna den 6 april 1995.Under detta möte accepterade parterna att det skriftliga förfarandet sköts upp ochatt ett begränsat muntligt förfarande genomfördes för att pröva de formellagrunderna för talan, samt tillstyrkte en förening av målen T-305/94, T-306/94,T-307/94, T-313/94, T-314/94, T-315/94, T-316/94, T-318/94, T-325/94, T-328/94,T-329/94 och T-335/94.

14.

    På grundval av referentens rapport beslutade förstainstansrätten (tredjeavdelningen i utökad sammansättning) att inleda det muntliga förfarandet,begränsat till en prövning av de formella grunderna för talan, utan att föregåendeåtgärder för bevisupptagning eller processledning vidtogs.

15.

    I enlighet med artikel 50 i rättegångsreglerna beslutade ordföranden på tredjeavdelningen i utökad sammansättning den 25 april 1995 (beslutet inte publicerat i

rättsfallssamlingen) att målen T-305/94, T-306/94, T-307/94, T-313/94, T-314/94,T-315/94, T-316/94, T-318/94, T-325/94, T-328/94, T-329/94 och T-335/94 skulleförenas vad gäller det muntliga förfarandet, på grund av sambandet dem emellan.

16.

    Det muntliga förfarandet ägde rum den 13 och den 14 juni 1995.

17.

    Genom beslut av den 14 juli 1995 (inte publicerat i rättsfallssamlingen) förordnadeordföranden på tredje avdelningen i utökad sammansättning att det skriftligaförfarandet skulle återupptas och att målen skulle skiljas åt.

18.

    Det skriftliga förfarandet avslutades den 20 februari 1996.

19.

    Förstainstansrätten (tredje avdelningen i utökad sammansättning) informeradesökandena genom skrivelse av den 7 maj 1997 om sitt beslut att, såsom enprocessledande åtgärd, ge samtliga sökande tillgång till kommissionens handlingari det ärende som låg till grund för beslutet av år 1994, med undantag förkommissionens interna handlingar och handlingar som rör affärshemligheter ellerandra konfidentiella uppgifter.

20.

    Efter att ha tagit del av handlingarna under juni och juli 1997 inkom samtligasökande, med undantag av sökandena i målen T-315/94 och T-316/94, medyttranden till förstainstansrättens kansli under juli och september 1997.Kommissionen inkom med svarsyttrande i december 1997.

21.

    Efter att ha hört parterna beslutade ordföranden på förstainstansrättens tredjeavdelning i utökad sammansättning den 22 januari 1998 att åter förena målen vadgäller det muntliga förfarandet.

22.

    På grundval av referentens rapport beslutade förstainstansrätten (tredjeavdelningen i utökad sammansättning) att inleda det muntliga förfarandet ochvidtog processledande åtgärder genom att uppmana parterna att besvara vissaskriftliga frågor och tillhandahålla vissa handlingar. Parterna efterkom dennauppmaning.

23.

    Parterna utvecklade sin talan och svarade på förstainstansrättens frågor vidoffentligt sammanträde som ägde rum den 9-12 februari 1998.

24.

    Parterna förklarade vid det tillfället att de inte hade några invändningar mot attmålen förenades vad gäller domen.

25.

    Vid sammanträdet var förstainstansrätten sammansatt av avdelningsordförandenV. Tiili samt domarna C.P. Briët, K. Lenaerts, A. Potocki och J.D. Cooke. Efter detatt domare C.P. Briëts mandat gick ut den 17 september 1998 har tre domare, ienlighet med artikel 32.1 i rättegångsreglerna, deltagit i överläggningarna avseendeföreliggande dom. Domen har undertecknats av dessa domare.

Parternas yrkanden

26.

    Samtliga sökande har yrkat att förstainstansrätten skall

-    ogiltigförklara beslutet av år 1994 i sin helhet eller delvis,

-    i andra hand upphäva eller sätta ned böterna,

-    förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

27.

    I målen T-315/94, T-316/94 och T-329/94 har Wacker, Hoechst och Hüls även yrkatatt förstainstansrätten skall

-    förordna att förhörsombudets rapport skall föras till handlingarna i måletoch att den skall delges sökanden,

-    förordna att förhörsprotokollet inklusive bilagor skall delges sökanden.

28.

    I målen T-315/94 och T-329/94 har Wacker och Hüls yrkat att förstainstansrättenskall

-    förordna att svaranden skall överlämna rättstjänstens yttrande om deprocessuella frågor som berör det omtvistade beslutet av år 1994 tillförstainstansrätten och att yttrandet skall delges sökandena.

29.

    I målen T-315/94 och T-316/94 har Wacker och Hoechst yrkat attförstainstansrättens skall

-    beakta handlingarna i mål T-92/89.

30.

    I mål T-325/94 har Montedison även yrkat att förstainstansrätten skall

-    förplikta kommissionen att utge skadestånd för kostnader som uppkommittill följd av ställandet av en bankgaranti och för andra kostnader somorsakats av beslutet av år 1994,

-    förordna att de akter och handlingar som tillhandahölls i mål T-104/89 skalltillföras handlingarna i föreliggande mål,

-    höra som vittnen de personer som var styrelseledamot respektive ansvarigchef för Montedison den 1 november 1982.

31.

    Kommissionen har i samtliga mål yrkat att förstainstansrätten skall

-    ogilla talan,

-    förplikta sökandena att ersätta rättegångskostnaderna.

Huruvida grunderna kan prövas med hänsyn till artiklarna 44.1, 46.1 och 48.2 irättegångsreglerna

32.

    Kommissionen har gjort invändningar om rättegångshinder med stöd av antingenartikel 44.1 c eller artikel 48.2 i rättegångsreglerna beträffande ett flertal av degrunder som sökandena har åberopat. En sökande har även gjort invändning omrättegångshinder med stöd av artikel 46.1 i rättegångsreglerna. Var och en avinvändningarna om rättegångshinder skall undersökas för sig.

I -    Invändningarna om rättegångshinder med stöd av artikel 44.1 c irättegångsreglerna

Parternas argument

33.

    Kommissionen har påpekat att Montedison i samband med repliken allmänt harhänvisat till samtliga formella grunder som parterna utvecklade under sinagemensamma framställningar vid sammanträdet den 13 och den 14 juni 1995. Dessaframställningar har inte bifogats Montedisons inlaga, eftersom förstainstansrättenförutsätts känna till innehållet i dessa.

34.

    Kommissionen har även framhållit att Enichem, i samband med repliken och sominledning på den del av sin inlaga som gäller de formella grunderna, räknat uppsamtliga formella grunder som sökandena utvecklat i sina gemensammaframställningar vid sammanträdet den 13 och den 14 juni 1995, samt att Enichemåberopat dessa grunder för egen del. Enichem har i detta syfte fogatsökandeombudens anteckningar avseende framställningarna till sin replik.

35.

    Sådana hänvisningar är emellertid inte förenliga med artikel 44.1 c iförstainstansrättens rättegångsregler (förstainstansrättens beslut av den29 november 1993 i mål T-56/92, Koelman mot kommissionen, REG 1993,s. II-1267, punkterna 21-23). Förstainstansrätten kan inte i sökandens ställeefterforska och identifiera uppgifter i de handlingar som det hänvisas till, vilkaskulle kunna anses utgöra stöd för yrkandena i ansökan.

36.

    Kommissionen har även hävdat att de grunder som Shell räknat upp i repliken ochutvecklat i bilagorna till denna inte skall prövas och skall lämnas utan beaktandeunder förfarandet (domstolens dom av den 13 december 1990 i mål C-347/88,kommissionen mot Grekland, REG 1990, s. I-4747, punkt 29, av den 13 mars 1992i mål C-43/90, kommissionen mot Tyskland, REG 1992, s. I-1909, punkt 8,förstainstansrättens dom av den 29 juni 1995 i mål T-37/91, ICI mot kommissionen,REG 1995, s. II-1901, punkt 46, samt förstainstansrättens beslut av den28 april 1993 i mål T-85/92, de Hoe mot kommissionen, REG 1993, s. II-523).

37.

    Det skall nämligen klart framgå av samtliga inlagor vilka faktiska och rättsligaomständigheter som åberopas i det föreliggande fallet och inlagorna skall, medundantag av ansökan, utgöra ett svar på föregående inlaga. Genom att hänvisa tillbifogade handlingar som åberopats av advokater i andra mål, tvingar sökandenförstainstansrätten att själv försöka fastställa de omständigheter som Shell haft föravsikt att åberopa till stöd för sin ansökan. Vidare utgörs de bifogade handlingarnaendast av vissa advokaters anteckningar inför sammanträdet den 13 och den14 juni 1995 och dessa motsvarar inte nödvändigtvis de verkliga framställningarna.Sammanträdesprotokollet är emellertid inte tillgängligt. För övrigt stöder sigsökanden endast på vissa delar av en av advokaternas anteckningar. I dessaanteckningar hänvisas vidare till argument som andra parter anfört i sina yrkandenoch inlagor.

38.

    Kommissionen har slutligen erinrat om att målen förenades enbart vad gäller detmuntliga förfarandet och att ordföranden på förstainstansrättens tredje avdelningi utökad sammansättning efter det att det muntliga förfarandet avslutats beslutadeatt skilja målen åt.

Förstainstansrättens bedömning

39.

    Enligt artikel 44.1 c i rättegångsreglerna skall en ansökan innehålla uppgifter omföremålet för tvisten samt en kortfattad framställning av grunderna för talan. Dessauppgifter skall vara tillräckligt klara och precisa för att svaranden skall kunnaförbereda sitt försvar och förstainstansrätten skall kunna pröva talan, iförekommande fall utan att ha tillgång till andra uppgifter. För att garanterarättssäkerheten och en god rättskipning krävs, för att en talan skall kunna tas upptill sakprövning, att de väsentligaste faktiska och rättsliga omständigheter som talangrundas på åtminstone kortfattat men på ett sammanhängande och begripligt sättframgår av innehållet i själva ansökan. Ansökan kan stödjas och kompletteras påsärskilda punkter genom hänvisningar till bestämda avsnitt i handlingar som bifogasansökan. Däremot kan inte en allmän hänvisning till andra skrivelser, även om debifogas ansökan, avhjälpa det faktum att grundläggande uppgifter saknas i ansökan(se bland annat beslut i ovannämnda målet Koelman mot kommissionen, punkt 21).Vidare ankommer det inte på förstainstansrätten att i bilagorna söka efter ochfastställa de grunder som rätten till äventyrs skulle kunna anse utgöra stöd förtalan, eftersom bilagorna enbart skall tjäna som bevismaterial och som ett medelför målets utredning (förstainstansrättens dom av den 7 november 1997 i målT-84/96, Cipeke mot kommissionen, REG 1997, s. II-2081, punkt 34).

40.

    Denna tolkning av artikel 44.1 c i rättegångsreglerna avser även villkoren för attrepliken, vilken i enlighet med artikel 47.1 i rättegångsreglerna kompletteraransökan, skall kunna godtas.

41.

    I föreliggande fall har Shell, Montedison och Enichem i sina repliker allmänthänvisat till de grunder och argument som vissa sökande gemensamt utvecklat

under det muntliga förfarandet vid förstainstansrätten den 13 och den 14 juni 1995.En allmän hänvisning till dessa handlingar, även om de bifogas repliken, kan inteersätta redogörelsen för omständigheter, grunder och argument i denna inlaga.

42.

    Enligt förstainstansrätten har Enichem på bestämda punkter kompletterat sin replikgenom hänvisningar till bifogade handlingar. Dessa hänvisningar avser emellertidendast den bifogade aktuella handlingen rent allmänt och gör det således intemöjligt för förstainstansrätten att exakt fastställa de argument som den skulle kunnaanse som en komplettering av de grunder som framställts i ansökan.

43.

    Mot denna bakgrund uppfyller inte Shells, Montedisons och Enichems replikerkraven i artikel 44.1 c i rättegångsreglerna, såvitt det i dessa hänvisas till degemensamma framställningarna, och skall därför lämnas utan beaktande.

II -    Invändningen om rättegångshinder med stöd av artikel 46.1 i rättegångsreglerna

Parternas argument

44.

    Hüls har bestritt kommissionens rätt att med stöd av artikel 46.1 b irättegångsreglerna hänvisa till förhandlingsrapporten i mål T-86/89, Hüls motkommissionen, för att bemöta vissa grunder som Hüls framställt i sin ansökan(domstolens dom av den 8 juli 1965 i de förenade målen 19/63 och 65/63, Prakashmot kommissionen, REG 1965, s. 677, 693, av den 28 april 1971 i mål 4/69,Lütticke mot kommissionen, REG 1971, s. 325, punkt 2, och i det ovannämndamålet kommissionen mot Tyskland, punkterna 7 och 8, förstainstansrättens dom avden 5 december 1990 i mål T-82/89, Marcato mot kommissionen, REG 1990,s. II-735, punkt 22, samt i det ovannämnda målet ICI mot kommissionen,punkt 47).

45.

    Kommissionen anser att den citationsteknik den använt i sitt svaromål inte utgören allmän hänvisning i den mening som avses i den rättspraxis som sökandenåberopat. Sökanden bortser i själva verket från vad som är syftet med en bilaga,nämligen att kunna göra en formell hänvisning och därigenom undvika onödigaupprepningar. Vidare anser kommissionen att hänvisningen till ett annat mål medsamma parter och tvistefrågor kan godtas (domen i det ovannämnda målet ICI motkommissionen, punkt 47).

Förstainstansrättens bedömning

46.

    Enligt artikel 46.1 b i rättegångsreglerna skall svaromålet innehålla de faktiska ochrättsliga omständigheter som åberopas. Svarandens argument skall framgåtillräckligt klart och precist, om än kortfattat, av svaromålet för att sökanden skallkunna förbereda sin replik och förstainstansrätten skall kunna pröva talan, iförekommande fall utan att ha tillgång till andra uppgifter.

47.

    I föreliggande fall har kommissionen under rubriken ”Materiella grunder” i sittsvaromål begränsat sig till att förklara att den ”för att säkerställa sitt försvar ser sigföranledd att anföra samma argument i detta mål som den redan gjort [i de målsom gällde beslutet av år 1988]. I stället för att återge dessa argument ordagranti svaromålet anser kommissionen att det i förfarandets nuvarande skede ärändamålsenligt och lämpligt att hänvisa till sin framställning i mål T-86/89, såsomden framgår av förhandlingsrapporten”. Kommissionen har därefter angett deaktuella rubrikerna i förhandlingsrapporten, hänvisat till sidor i rapporten samtkommit med kompletterande anmärkningar till de grunder till vilka den hänvisar.

48.

    Förstainstansrätten konstaterar att de faktiska och rättsliga argument somsvaranden åberopat under rubriken ”Materiella grunder” endast framgår somrubriker. De kan därför inte anses uppfylla kravet på klarhet och precision för attkunna prövas. Följaktligen skall dessa faktiska och rättsliga omständigheter lämnasutan beaktande.

III -    Invändningarna om rättegångshinder med stöd av artikel 48.2 irättegångsreglerna

Parternas argument

49.

    Kommissionen har gjort gällande att alla grunder som åberopas för första gångeni samband med repliken och som inte kan anses föranledda av rättsliga och faktiskaomständigheter som framkommit först under förfarandet, utgör nya grunder somskall avvisas med stöd av artikel 48.2 i förstainstansrättens rättegångsregler(förstainstansrättens dom av den 10 mars 1992 i de förenade målen T-68/89,T-77/89 och T-78/89, SIV m.fl. mot kommissionen, REG 1992, s. II-1403, punkt 82,svensk specialutgåva, volym 12, av den 18 november 1992 i mål T-16/91,Rendo m.fl. mot kommissionen, REG 1992, s. II-2417, punkt 131, och av den21 februari 1995 i mål T-29/92, SPO m.fl. mot kommissionen, REG 1995, s. II-289,punkt 409).

50.

    I föreliggande fall bör i enlighet med den bestämmelsen ett flertal av de grundersom åberopats av LVM, BASF, DSM och ICI underkännas.

51.

    Kommissionen har hävdat att det beslut som fattades av ordföranden på tredjeavdelningen i utökad sammansättning den 14 juli 1995 om att det skriftligaförfarandet skulle återupptas och målen skiljas åt inte kan tolkas som en tillåtelseför en part att åberopa samtliga formella grunder, inklusive dem som endast anförtsi ansökan av andra sökande.

52.

    Flertalet av bilagorna till Hüls replik skall dessutom lämnas utan beaktande,eftersom de i strid med artikel 35.3 i rättegångsreglerna inte är avfattade pårättegångsspråket.

Förstainstansrättens bedömning

53.

    Enligt artikel 48.2 första stycket i rättegångsreglerna får nya grunder inte åberopasunder rättegången, såvida de inte föranleds av rättsliga eller faktiskaomständigheter som framkommit först under förfarandet.

54.

    Det kan i föreliggande fall konstateras att BASF först i repliken har åberopatgrunder under vilka det anförts att följande har åsidosatts: Principen om non bisin idem, avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (nedan kallat EES-avtalet), kommissionens då gällande arbetsordning, preskriptionstiden,Europakonventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och degrundläggande friheterna undertecknad den 4 november 1950 (nedan kalladEuropakonventionen) samt skyldigheten att låta sökanden yttra sig före beslutet attavvika från det förfarande som föreskrivs i förordningarna nr 17 och nr 99/63.

55.

    ICI har i sin replik åberopat som grund att kommissionens arbetsordning haråsidosatts genom att kommissionens rättstjänst inte rådfrågades innan beslutet avår 1994 antogs. Den omständigheten att kommissionens rättstjänst inte rådfrågadesinnan beslutet av år 1994 antogs framgår av förhandlingsrapporten i mål T-307/94,som upprättades före sammanträdet i juni 1995, och utgör enligt ICI en ny faktiskomständighet som framkommit under förfarandet. Detta argument kan inte godtas.Det räcker i detta avseende att konstatera att det i förhandlingsrapporten intenämns att rättstjänsten inte skulle ha rådfrågats alls, utan att ”det inte finns någotyttrande från rättstjänsten om huruvida ett nytt beslut gentemot PVC-producenterna kunde antas på grundval av det administrativa förfarande somföregick beslutet av den 21 december 1988” (”Die Kommission behauptet, es gebekein Gutachten des Juristischen Dienstes zu der Frage, ob eine neue Entscheidunggegenüber den PVC-Herstellern auf der Grundlage des Verwaltungsverfahrenserlassen werden könne, das vor dem Erlaß der Entscheidung vom 21. Dezember1988 durchgeführt worden sei.”) Således kan inte den slutsatsen dras att utdragetur förhandlingsrapporten i mål T-307/94 utgör en ny omständighet av vilken detframgår att antagandet av beslutet av år 1994 inte föregicks av ett yttrande frånrättstjänsten.

56.

    Om ICI:s argumentation skall tolkas på så sätt att ICI, under samma grund ochmed hänvisning till en av de gemensamma framställningar som ICI bifogat sinreplik, har anfört att kommissionens arbetsordning, som gällde då beslutet avår 1994 antogs, är rättsstridig, kan det konstateras att denna invändning omrättsstridighet har framförts först i repliken, trots att sökanden var oförhindrad attframföra den i sin ansökan om väckande av talan.

57.

    Hüls har i sin replik åberopat och bifogat anteckningar avseende framställningarnaavseende frågor för vilka en gemensam redogörelse lämnades under sammanträdetden 13 och den 14 juni 1995. Det kan påpekas att de frågor som berörs i dessaanteckningar, såvitt de redovisas i form av en argumentation som utvecklats i

repliken, gäller grunder som åberopats av sökanden i dennes ansökan om väckandeav talan, med undantag av grunden att Europeiska frihandelssammanslutningens(nedan kallad EFTA) övervakningsmyndighet inte deltagit. Den sistnämndagrunden åberopades således först i repliken.

58.

    Förstainstansrätten konstaterar vidare att anteckningarna avseende degemensamma framställningarna, som bifogats Hüls replik, inte är avfattade på deträttegångsspråk sökanden har valt och att sökanden inte har bifogat översättningarav de relevanta delarna av detta omfångsrika material, vilket strider motartikel 35.3 i rättegångsreglerna. Med hänsyn till de mycket speciellaomständigheterna i föreliggande fall och till att förstainstansrätten godtagit att degemensamma framställningarna under det muntliga förfarandet den 13 och den14 juni 1995 gjordes på vilket av rättegångsspråken som helst, anserförstainstansrätten att det, trots beslutet att skilja målen åt efter det muntligaförfarandet, vore ett utslag av överdriven formalism att inte godta bilagor på ettannat språk än det rättegångsspråk som sökanden valt. Följaktligen skall bilagornatill Hüls replik godtas i deras nuvarande utformning.

59.

    LVM och DSM har i sina repliker, till stöd för en grund avseende åsidosättandeav proportionalitetsprincipen som redan anförts i ansökan, hävdat att kommissionenhar underlåtit att fullgöra sin motiveringsskyldighet enligt artikel 190 i EG-fördraget. Förstainstansrätten anser att denna anmärkning, med hänsyn till hur denformulerats i samband med den ifrågavarande grunden, inte är av självständigkaraktär i förhållande till den grund under vilken den har anförts. Den kanföljaktligen inte anses som en särskild grund som åberopats för första gången irepliken.

60.

    Det kan slutligen erinras om att förstainstansrätten enligt artikel 113 irättegångsreglerna på eget initiativ kan pröva om talan skall avvisas till följd av attdet föreligger ett rättegångshinder som inte kan avhjälpas.

61.

    Förstainstansrätten påpekar i det avseendet att Elf Atochem först i repliken hargjort gällande att kommissionen har underlåtit att fullgöra skyldigheten attsamarbeta med EFTA:s övervakningsmyndighet.

62.

    SAV har i sin ansökan om väckande av talan åberopat en grund under vilkenanförts att ”principerna om god förvaltningssed och rätten till försvar har åsidosattsgenom att förfarandet inte inletts i rimlig tid”. Sökanden har i sin replik i sambandmed grunden med rubriken ”Åsidosättande av principerna om god rättsskipningoch rätten till försvar” tillagt att kommissionen inte har beaktat förhöret som höllsi september 1988, eftersom den inte hade tillräckligt med tid för att gå igenomförhörsprotokollet innan den antog beslutet av år 1988. Det sista argumentet skallanses som en särskild grund, eftersom det inte på något sätt avser frågan omförfarandet inleddes i rimlig tid. Denna grund saknar samband med de andra

grunder som framställts i ansökan och skall således anses vara framställd först irepliken.

63.

    I föreliggande fall har emellertid inga nya omständigheter framkommit underförfarandet som kan ge Elf Atochem och SAV rätt att framställa sina grunder iefterhand. Dessa sökande har således haft möjlighet att åberopa sina respektivegrunder i sina ansökningar om väckande av talan. Följaktligen kan de enligtartikel 48.2 inte åberopa dem i samband med repliken.

64.

    Mot bakgrund av det ovan anförda finns det anledning avvisa de grunder somåberopats av Elf Atochem, BASF, SAV, ICI och Hüls först i samband med replikenoch vilka inte föranleds av rättsliga eller faktiska omständigheter som framkommitunder förfarandet.

Yrkandena om ogiltigförklaring av beslutet av år 1994

I -    Grunderna enligt vilka det förekommit formfel och brister i förfarandet

65.

    De olika grunder som sökandena åberopat avseende förekomsten av formfel ochbrister i förfarandet kan indelas i fyra huvudsakliga kategorier. För det första harsökandena invänt såväl mot kommissionens tolkning av räckvidden av domen avden 15 juni 1994 om ogiltigförklaring av beslutet av år 1988 som mot de slutsatserkommissionen har dragit av denna dom (A). De har vidare hävdat att detförekommit fel i samband med antagandet och bestyrkandet av beslutet av år 1994(B). Sökandena har även gjort gällande att det förekommit fel i förfarandet somföregick antagandet av beslutet av år 1988 (C). Slutligen är beslutet av år 1994bristfälligt motiverat vad gäller vissa frågor som berör de tre ovannämndakategorierna (D).

A -    Verkningarna av domen av den 15 juni 1994 om ogiltigförklaring av beslutetav år 1988

66.

    Sökandenas grunder och argument kan uppdelas på tre åtskilda linjer. För detförsta har en del sökande hävdat att kommissionen till följd av domen av den15 juni 1994 inte kunde anta ett nytt beslut. För det andra har vissa sökande gjortgällande att domen av den 15 juni 1994 om ogiltigförklaring av beslutet av år 1988med retroaktiv verkan undanröjt de förberedande åtgärder som vidtogs införantagandet av beslutet i förhållande till samtliga mottagare av detta. För det tredjeanser en del sökande att även om kommissionen kunde anta ett nytt beslut för attföljderna av domen av den 15 juni 1994 skulle kunna beaktas, var den tvungen attiaktta vissa formkrav.

1. Kommissionens befogenhet att anta ett nytt beslut efter domen av den 15 juni1994

67.

    Sökandenas argumentation kan delas in i tre delar. Enligt den första delen kundekommissionen inte anta ett nytt beslut i ”PVC-ärendet” efter domen av den15 juni 1994. Den andra delen innefattar de grunder avseende tidsåtgången undervilka det anförts att kommissionen inte längre var behörig att anta beslutet av år1994. Slutligen avser den tredje delen de grunder under vilka påståtts attkommissionen har felbedömt sitt utrymme för skönsmässig bedömning.

68.

    Varje del av sökandenas argumentation skall undersökas för sig.

a) Grunderna under vilka det anförts att kommissionen inte kunde anta beslutetav år 1994

69.

    Sökandena har åberopat två grunder till stöd för sina påståenden om attkommissionen inte kunde anta beslutet av år 1994.

70.

    Under den första grunden har anförts att rättskraften åsidosatts. Enligt den andragrunden har principen om non bis in idem åsidosatts.

Grunden under vilken det anförts att rättskraften åsidosatts

- Parternas argument

71.

    LVM, DSM, ICI och Enichem har gjort gällande att kommissionen inte kunde antabeslutet av år 1994 utan att bortse från att domen av den 15 juni 1994 vunnit lagakraft.

72.

    LVM och DSM har framhållit att den skillnad som gjorts mellan formella ochmateriella fel som inverkar på det ogiltigförklarade beslutet inte har något rättsligtstöd vare sig i doktrin eller rättspraxis. En sådan skillnad följer inte av artikel 174i fördraget eller av förstainstansrättens dom av den 6 april 1995 i mål T-80/89,T-81/89, T-83/89, T-87/89, T-88/89, T-90/89, T-93/89, T-95/89, T-97/89, T-99/89,T-100/89, T-101/89, T-103/89, T-105/89, T-107/89 och T-112/89, BASF m.fl. motkommissionen (REG 1995, s. II-729, punkt 78). Eftersom frågan inte berörs idomen av den 15 juni 1994 skall denna tolkas så att ärendet har avgjorts slutligt(domstolens dom av den 29 oktober 1980 i mål 138/79, Roquette Frères mot rådet,REG 1980, s. 3333, punkt 37, svensk specialutgåva, volym 5, s. 405, och av den30 september 1982 i mål 108/81, Amylum mot rådet, REG 1982, s. 3107, punkt 5,generaladvokaten Reischls förslag till avgörande i sistnämnda mål, REG 1982,s. 3139, 3151 och 3152). Den omständigheten att domstolen bedömde att ärendetvar färdigt för avgörande när den upphävde förstainstansrättens dom bekräftardenna tolkning.

73.

    Enichem har hävdat att domstolen med sin dom av den 15 juni 1994 avsåg attslutligt avgöra det förfarande som riktats mot PVC-producenterna, eftersom denutövade sina befogenheter enligt artikel 54 första stycket andra meningen i

EG-stadgan för domstolen. Trots att den endast prövade vissa grunder avgjordedomstolen tvisten i sin helhet. Samtliga aspekter av tvisten omfattas således avdomens rättskraft.

74.

    Kommissionens inställning leder i själva verket till att materiella grunder gesföreträde framför formella grunder vilka endast skulle vara av underordnadbetydelse. Fel i förfarandet skulle därmed enkelt kunna avhjälpas. Att vidgemenskapsdomstolarna åberopa brister i förfarandet skulle följaktligen varaverkningslöst och de åtgärder som i föreliggande fall vidtagits vid förstainstansrättenoch därefter vid domstolen skulle ha varit förgäves.

75.

    Enligt kommissionen omfattar rättskraften enbart de omständigheter somdomstolen redan bedömt. I förevarande fall var emellertid det enda skäl förogiltigförklaring av beslutet av år 1988 som domstolen beaktade i sin dom av den15 juni 1994 att beslutet inte bestyrkts i vederbörlig ordning. Detta innebär attenbart domstolens bedömning av formfelen omfattas av rättskraften. Övrigaformella och materiella grunder har således inte prövats av domstolen.

76.

    Kommissionen har tillagt att det inte finns någon bestämmelse enligt vilkendomstolen hade kunna återförvisa målet till förstainstansrätten efter det att beslutetav år 1988 hade ogiltigförklarats.

- Förstainstansrättens bedömning

77.

    Rättskraften omfattar endast de sak- och rättsfrågor som faktiskt eller mednödvändighet blev avgjorda genom det rättsliga avgörandet i fråga (domstolens domav den 19 februari 1991 i mål C-281/89, Italien mot kommissionen, REG 1991,s. I-347, punkt 14, och domstolens beslut av den 28 november 1996 i målC-277/95 P, Lenz mot kommissionen, REG 1996, s. I-6109, punkt 50).

78.

    Det kan i förevarande fall konstateras att domstolen i domen av den 15 juni 1994fastslog att förstainstansrätten hade gjort sig skyldig till felaktig rättstillämpning närden förklarade beslut 89/190 som nullitet och att den överklagade domen skulleupphävas (punkterna 53 och 54). Mot den bakgrunden beslutade domstolen ienlighet med artikel 54 första stycket andra meningen i EEG-stadgan för domstolenatt slutligt avgöra ärendet då detta var färdigt för avgörande (punkt 55).

79.

    Domstolen sammanfattade således de grunder som sökandena hade åberopat tillstöd för sin talan vid förstainstansrätten om ogiltigförklaring av beslutet av år 1988enligt följande: ”Det administrativa förfarandet hade flera brister, det kritiseradebeslutet var inte motiverat eller var otillräckligt motiverat, rätten till försvar har interespekterats, kommissionens bevisföring är omtvistlig, det kritiserade beslutetstrider mot artikel 85 i fördraget och mot gemenskapsrättens allmänna principer,beslutet åsidosätter preskriptionsreglerna, det är uttryck för maktmissbruk och deålagda böterna är olagliga” (punkt 56).

80.

    Domstolen påpekade vidare att sökandena ”[t]ill stöd för grunden om bristandeeller otillräcklig motivering av det omtvistade beslutet” hade gjort gällande ”ihuvudsak ... att motiveringen av det beslut som delgavs dem sannolikt skilde sig påflera punkter, varav vissa var väsentliga, från det beslut somkommissionsledamöternas kollegium antog under sitt sammanträde den21 december 1988” (punkt 57). Domstolen anförde även följande: ”En del sökandehar dessutom av kommissionens försvar slutit sig till att beslutet inte hade antagitspå två av de giltiga språken, nämligen italienska och nederländska, eftersom barautkasten på engelska, franska och tyska hade förelagts kollegiet” (punkt 58).Domstolen preciserade vidare: ”I sina avslutande argument hävdade de sökandeföretagen att artikel 12 i kommissionens arbetsordning hade åsidosatts” (punkt 59).Slutligen inledde domstolen sin undersökning av om ”denna grund är välgrundad”(punkt 61).

81.

    Domstolen konstaterade att kommissionen hade åsidosatt bestämmelserna iartikel 12 första stycket i kommissionens arbetsordning genom att inte bestyrkabeslutet av år 1988 på det sätt som föreskrivs i artikeln och drog följande slutsats:”Beslutet bör därför ogiltigförklaras på grund av åsidosättande av väsentligaformföreskrifter, utan att sökandenas övriga grunder behöver undersökas”(punkt 78).

82.

    Av detta följer att domstolen i domen av den 15 juni 1994 varken faktiskt eller mednödvändighet bedömde de övriga formella grunder som sökandena åberopat vidförstainstansrätten eller de materiella grunderna eller slutligenandrahandsgrunderna avseende de ålagda böterna.

83.

    Enligt artikel 54 första stycket i domstolens stadga skall domstolen ”[o]möverklagandet är välgrundat ... upphäva förstainstansrättens avgörande. Domstolenkan själv slutligt avgöra ärendet, om detta är färdigt för avgörande, eller återförvisaärendet till förstainstansrätten för avgörande”.

84.

    Den andra meningen i denna bestämmelse innebär inte att domstolen, när den självslutligt avgör ett ärende genom att bifalla talan på en eller flera av de grunder somsökandena har anfört, i kraft av själva rättsförhållandet (ipso jure) bedömersamtliga sak- och rättsfrågor som sökandena åberopat i målet. Att godta Enichemspåstående skulle vara detsamma som att förneka att rättskraften endast omfattarde sak- och rättsfrågor som faktiskt eller med nödvändighet har avgjorts.

85.

    Mot bakgrund av det ovan anförda kan talan inte bifallas på denna grund.

Åsidosättandet av principen om non bis in idem

- Parternas argument

86.

    LVM, DSM, Montedison och ICI har hävdat att kommissionen har åsidosattprincipen om non bis in idem, genom att anta ett nytt beslut efter det att domstolenogiltigförklarat beslutet av år 1988.

87.

    LVM, DSM och ICI har erinrat om att det ankommer på gemenskapsdomstolarnaatt säkerställa att allmänna rättsprinciper, såsom principen om non bis in idem,iakttas (domstolens dom av den 5 maj 1966 i de förenade målen 18/65 och 35/65,Gutmann mot kommissionen, REG 1966, s. 149, och av den 15 mars 1967 i deförenade målen 18/65 och 35/65, Gutmann mot kommissionen, REG 1967, s. 75).Denna princip följer även av protokoll nr 7 till Europakonventionen ochartikel 14.7 i Internationella konventionen om medborgerliga och politiskarättigheter undertecknad i New York den 16 mars 1966.

88.

    Enligt LVM och DSM har kommissionen underlåtit att iaktta denna princip i tvåavseenden: Kommissionen har dels vid två tillfällen fastställt en påföljd för sammaöverträdelse, dels vid två tillfällen på grundval av samma omständigheter inlett ettförfarande beträffande en överträdelse, även om detta förfarande vid det andratillfället inskränktes till antagande och delgivning av beslutet (dom av den5 maj 1966 i det ovannämnda målet Gutmann mot kommissionen, s. 174, och avden 15 mars 1967 i det ovannämnda målet Gutmann mot kommissionen, s. 81, samtgeneraladvokaten Mayras förslag till avgörande i mål 7/72 inför domstolens domav den 14 december 1972, Boehringer mot kommissionen, REG 1972, s. 1281, 1296,svensk specialutgåva, volym 2, s. 61).

89.

    För att principen om non bis in idem skall ha åsidosatts krävs endast att depåtalade gärningarna är identiska (domen i det ovannämnda målet Boehringer motkommissionen, punkt 6), såsom i föreliggande fall. Den omständigheten att detförsta beslutet har ogiltigförklarats, vilket medfört att rättsverkningarna undanröjts,att ett förfarande beträffande en överträdelse har ägt rum, att en överträdelse harfastställts och böter ålagts, saknar i likhet med principen om rättskraften betydelse.

90.

    ICI har framhållit att domen av den 15 juni 1994 är av bindande och slutligkaraktär, vilket innebär att den vunnit rättskraft (artikel 65 i domstolensrättegångsregler), utan att domstolen återförvisar målet till förstainstansrätten. Helabeslutet av år 1988 ogiltigförklarades och inte bara en del av det, vilket innebär attdomstolens dom är slutlig och friande. Kommissionen har således inte iakttagitprincipen om non bis in idem när den antog samma beslut grundat på sammarättsliga och faktiska omständigheter. ICI har slutligen påpekat att domstolen i sindom av den 15 juni 1994 inte uppmanade kommissionen att anta ett nytt beslut (see contrario domstolens dom av den 23 oktober 1974 i mål 17/74, TransoceanMarine Paint mot kommissionen, REG 1974, s. 1063, punkt 22; svenskspecialutgåva, volym 2, s. 357).

91.

    Kommissionen har framhållit för det första att LVM:s, DSM:s och ICI:s argumentinom ramen för denna grund strider mot deras påstående att beslutet av år 1988

aldrig existerat, på grund av att det ogiltigförklarats med retroaktiv verkan (extunc).

92.

    Kommissionen har vidare erinrat om att domstolen har godtagit att principen omnon bis in idem gäller för gemenskapens konkurrensrätt (domen i det ovannämndamålet Boehringer mot kommissionen), vilket innebär att sökandena inte behöveråberopa bestämmelser i Europakonventionen eller i Internationella konventionenom medborgerliga och politiska rättigheter.

93.

    Sökandenas argument är under alla omständigheter ogrundade, eftersom beslutetav år 1994 - efter det att domstolen ogiltigförklarat beslutet av år 1988 - skallanses som det första beslut genom vilket de berörda företagen på PVC-marknadenåläggs påföljder för överträdelse av artikel 85 i fördraget. Företagen har varken irättslig eller faktisk mening bötfällts två gånger.

94.

    Kommissionen har tillagt att regeln om non bis in idem endast gäller möjlighetenatt fastställa påföljder. Den får således inte sammanblandas med principen omrättskraften.

- Förstainstansrättens bedömning

95.

    Sökandena har anmärkt att kommissionen genom att anta beslutet av år 1994 haråsidosatt den allmänna rättsprincipen om non bis in idem, enligt vilken det ärförbjudet dels att fastställa två påföljder för samma överträdelse, dels att vid tvåtillfällen inleda ett förfarande beträffande en överträdelse på grundval av sammaomständigheter.

96.

    I det avseendet anser förstainstansrätten, vad beträffar den aktuella grunden, attkommissionen inte kan inleda ett förfarande mot ett företag med stöd avförordningarna nr 17 och nr 99/63 för överträdelse av gemenskapenskonkurrensregler eller fastställa påföljder i form av böter, på grund av ettkonkurrensbegränsande beteende som förstainstansrätten eller domstolen redan harkonstaterat att kommissionen har bevisat, alternativt inte har bevisat.

97.

    Det kan i föreliggande fall för det första erinras om att domstolen ogiltigförklaradebeslutet av år 1988 i sin dom av den 15 juni 1994. Kommissionen antog beslutet avår 1994 efter denna ogiltigförklaring och har således inte ålagt sökandena tvåpåföljder för samma överträdelse.

98.

    För det andra prövade domstolen ingen av sökandenas materiella grunder när deni sin dom av den 15 juni 1994 ogiltigförklarade beslutet av år 1988 (se punkt 81ovan). Kommissionen avsåg enbart att avhjälpa det formfel som konstaterats avdomstolen när den antog beslutet av år 1994. Kommissionen har således inte vidtvå tillfällen inlett ett förfarande mot sökandena på grundval av sammaomständigheter.

99.

    Talan kan således inte bifallas på denna grund.

b) Tidsåtgången

100.

    Vissa sökande har till stöd för sina yrkanden om ogiltigförklaring av beslutet avår 1994 åberopat ett flertal grunder avseende tidsåtgången. För det första harkommissionen enligt dessa sökande åsidosatt principen om rimlig tidsfrist. För detandra har kommissionen missbrukat sina rättigheter. Slutligen har kommissionenunderlåtit att iaktta principerna om ett opartiskt förfarande. Eftersomkommissionens argumentation avser samtliga dessa grunder tillsammans, kommerden att redovisas i sin helhet efter sökandenas argument.

Parternas argument

- Åsidosättande av principen om rimlig tidsfrist

101.

    LVM, DSM och ICI har gjort gällande att de företag som berörs av ett förfarandeenligt artikel 85 i fördraget har rätt att kräva att kommissionen avgör ärendet inomrimlig tid. Detta krav på rimlig tidsfrist erkänns i gemenskapsrätten (se bland annatdomstolens dom av den 24 november 1987 i mål 223/85, RSV mot kommissionen,REG 1987, s. 4617, punkt 14) och är fristående från reglerna om preskriptionstidi rådets förordning (EEG) nr 2988/74 av den 26 november 1974 ompreskriptionstider i fråga om förfaranden och verkställande av påföljder enligtEuropeiska ekonomiska gemenskapens transport- och konkurrensregler(EGT L 319, s. 1, svensk specialutgåva, område 8, volym 1, s. 48, nedan kalladförordning nr 2988/74).

102.

    Det framgår vidare av artikel 6.1 i Europakonventionen att en anklagelse om brottskall prövas inom skälig tid för att undvika att enskilda under lång tid är i ovisshetom sin rättsliga ställning.

103.

    LVM och DSM har hävdat att en rimlig tidsfrist skall räknas från varje åtgärd somvidtas för att få till stånd ett förfarande i den mening som avses i artikel 2 iförordning nr 2988/74 (Europadomstolens dom av den 15 juli 1982, Eckle, serie Anr 51, punkt 73, av den 10 december 1982, Foti m.fl., serie A nr 56, punkt 52, ochav den 10 december 1982, Corigliano, serie A nr 56, punkt 34). Den fristen löpteut i samband med att det första beslutet antogs.

104.

    Enligt dessa sökande började fristen löpa i december 1983 då kommissionengenomförde sin undersökning och löpte ut i december 1988. Fristen omfattadesåledes en period på fem år, under vilken kommissionen var overksam frånapril 1984 till januari 1987.

105.

    I överensstämmelse med Europakonventionen får en rimlig tidsfrist inte överskridatvå år såvida inte särskilda skäl föreligger (Europadomstolens dom av den

28 juni 1978, König, serie A nr 27, punkterna 98 och 99). Enbart denomständigheten att det gäller ett konkurrensrättsligt ärende utgör inget särskilt skäl.

106.

    Underlåtelsen att i rimlig tid anta beslutet av år 1988 och a fortiori beslutet avår 1994 gav dessutom upphov till berättigade förväntningar hos företagen på attundersökningen inte skulle fullföljas.

107.

    ICI anser att det ifrågavarande dröjsmålet kan indelas i två skeden. ICI harframhållit kommissionens passivitet under utredningsskedet, från den 5 juni 1984,då sökanden besvarade ett sådant beslut som avses i artikel 11.5 i förordning nr 17,till januari 1987 då undersökningar genomfördes i andra PVC-producenters lokaler.Denna tidsfrist är inte rimlig (domen i det ovannämnda målet RSV motkommissionen och förstainstansrättens dom av den 2 maj 1995 i de förenade målenT-163/94 och T-165/94, NTN Corporation och Koyo Seiko mot rådet, REG 1995,s. II-1381, och av den 28 september 1995 i mål T-95/94, Sytraval och Brink's Francemot kommissionen, REG 1995, s. II-2651).

108.

    Det dröjsmål som orsakats av domstolsförfarandena, det vill säga närmare fem år,vilar på kommissionens ansvar, med hänsyn till de formfel som det konstaterats attkommissionen gjort sig skyldig till.

109.

    LVM, DSM och ICI har dragit slutsatsen att kommissionen överskred en rimligtidsfrist och därför inte längre var behörig att anta beslutet av år 1988 och a fortioribeslutet av år 1994. Detta skall därför ogiltigförklaras på grund av kommissionensbristande behörighet (domstolens dom av den 12 november 1987 i mål 344/85,Ferriere San Carlo mot kommissionen, REG 1987, s. 4435, och domen i detovannämnda målet RSV mot kommissionen).

- Missbruk av rättigheter

110.

    Wacker och Hoechst har hävdat att tiden mellan år 1983 och år 1987, under vilkenkommissionen var overksam, och den tid som förflöt från det att den påståddaöverträdelsen inleddes till det att beslutet av år 1994 antogs, det vill säga fjortonår, oaktat tolkningen av preskriptionsreglerna, utgör ett missbruk av rättigheter.Ansvaret för detta dröjsmål vilar enbart på kommissionen.

- Åsidosättande av principerna om ett opartiskt förfarande

111.

    Hüls och Enichem har hävdat att kommissionen har åsidosatt principerna om ettopartiskt förfarande.

112.

    Enligt Enichem har rätten till ett opartiskt förfarande inte iakttagits, eftersommycket lång tid förflöt från det att de första undersökningarna genomfördes till detatt beslutet av år 1994 antogs. Parterna hamnade därigenom i en synnerligen svår

och besvärande situation, eftersom det var omöjligt att fastställa de exaktaomständigheterna.

113.

    Hüls har hävdat att kommissionens praxis inte är förenlig med reglerna om ettopartiskt förfarande.

114.

    För det första undersökte kommissionen Hüls lokaler först i september 1987, trotsatt den fick kännedom om den påstådda överträdelsen senast år 1983. Ett sådantdröjsmål med att inleda förfarandet påverkade Hüls möjligheter till försvar ochledde, de facto, till en överflyttning av bevisbördan till Hüls nackdel. Dettakonstaterande gäller i ännu högre grad för år 1994. Det kumulerade dröjsmåletborde för övrigt inverka på bötesnivån (domstolens dom av den 6 mars 1974 i deförenade målen 6/73 och 7/73, Istituto Chemioterapico och Commercial Solventsmot kommissionen, REG 1974, s. 223; svensk specialutgåva, volym 2, s. 229).

115.

    För det andra har Hüls hävdat att principen om upphörande av rättigheter är engrundläggande del av gällande gemenskapsrätt (domstolens dom av den 14 juli 1972i mål 48/69, ICI mot kommissionen, REG 1972, s. 619, punkt 49, svenskspecialutgåva, volym 2, s. 25, av den 18 oktober 1989 i mål 374/87, Orkem motkommissionen, REG 1989, s. 3283, punkt 30, svensk specialutgåva, volym 10, seäven artikel 6 i Europakonventionen och Europakommissionens för mänskligarättigheter beslut av den 9 februari 1990 i ärendet Melchers & Co. motFörbundsrepubliken Tyskland, nr 13258/87). Frågan kan inte ha lösts genomförordning nr 2988/74. I händelse av konflikt skulle den allmännagemenskapsrättsliga principen om upphörande av rättigheter utan tvekan haföreträde framför förordningen. Denna princip innebar enligt sökanden attkommissionen år 1994 inte kunde anta ett beslut avseende omständigheter sominträffat för nästan femton år sedan.

116.

    Inledningsvis har kommissionen inte bestritt att det i gemenskapsrätten finns enallmän princip grundad på rättssäkerhetskrav och god förvaltningssed, enligt vilkenen administrativ myndighet skall utöva sina befogenheter inom vissa tidsfrister(domstolens dom av den 15 juli 1970 i mål 45/69, Boehringer mot kommissionen,REG 1970, s. 769, punkt 6).

117.

    Förordning nr 2988/74 uppfyller emellertid detta rättssäkerhetskrav genom attkommissionen och ekonomiska aktörer i förväg får reda på de tidsmässiga ramarinom vilka kommissionen kan agera för att konstatera en överträdelse avgemenskapens konkurrensregler.

118.

    I förordningen förekommer inga hänvisningar till bestämda rättsliga kriterier som”oskäligt dröjsmål”, orimlig tidsfrist, missbruk av rättigheter, opartiskt förfarandeeller ogiltiga förfaranden. Sådana kriterier orsakar enbart förvirring och bristanderättssäkerhet, eftersom de inte förekommer bland redan fastställda skriftliga regler(domen av den 15 juli 1970 i det ovannämnda målet Boehringer mot

kommissionen, punkt 47) och eftersom de bygger på ett vagt och subjektivtbegrepp.

119.

    Med anledning av LVM:s och DSM:s argument har kommissionen preciserat attförordningen även innebär att artikel 6 i Europakonventionen saknar betydelse förföretagens rättsliga ställning. Även om det skulle vara relevant att åberopaEuropakonventionen, är så inte fallet med den rättspraxis som sökandena stödersig på, eftersom den gäller begreppet rimlig tidsfrist i brottmål som berör fysiskapersoner och inte i mål som gäller ekonomisk rätt tillämpad på juridiska personer.På det sistnämnda området, vilket innefattar komplicerade sakförhållanden, är denfrist på två år som LVM och DSM gjort gällande uppenbart otillräcklig, vilketframgår av den tid som detta slag av förfaranden vid förstainstansrätten ellerdomstolen kräver. Även om det fortfarande antas att artikel 6 iEuropakonventionen är relevant, kan slutligen inte den rimliga tidsfristen börja löpaförrän från och med meddelandet om anmärkningar. Åtgärder inom ramen förutredningen, såsom undersökningar och begäran om upplysningar syftar endast tillatt klarlägga omständigheterna och utgör inte anklagelser. I föreliggande fall antogsbeslutet av år 1988 några månader efter meddelandet om anmärkningar.Kommissionen kan således inte, som LVM och DSM har hävdat, klandras för enpassivitet som gett upphov till berättigade förväntningar på utgången av detadministrativa förfarandet.

Förstainstansrättens bedömning

120.

    Enligt fast rättspraxis utgör de grundläggande rättigheterna en integrerad del av deallmänna rättsprinciper vilkas iakttagande domstolen skall säkerställa (se blandannat domstolens yttrande 2/94 av den 28 mars 1996, REG 1996, s. I-1759,punkt 33, och domstolens dom av den 29 maj 1997 i mål C-299/95, Kremzow,REG 1997, s. I-2629, punkt 14). I detta hänseende har domstolen ochförstainstansrätten tagit intryck av medlemsstaternas gemensamma konstitutionellatraditioner samt från den vägledning som ges i de internationella avtal som rörskyddet för de mänskliga rättigheterna och som medlemsstaterna har medverkati eller anslutit sig till. I detta avseende är Europakonventionen av särskild betydelse(domstolens dom av den 15 maj 1986 i mål 222/84, Johnston, REG 1986, s. 1651,punkt 18, svensk specialutgåva, volym 8, samt domen i det ovannämnda måletKremzow, punkt 14). I artikel F.2 i Fördraget om Europeiska unionen föreskrivsför övrigt att ”[u]nionen skall som allmänna principer för gemenskapsrättenrespektera de grundläggande rättigheterna, såsom de garanteras i[Europakonventionen], och såsom de följer av medlemsstaternas gemensammakonstitutionella traditioner”.

121.

    Det finns därför anledning att ta ställning till om kommissionen mot bakgrund avdessa överväganden har underlåtit att följa den allmänna gemenskapsrättsligaprincipen om iakttagande av en rimlig tidsfrist vid antagandet av beslut efter detatt de administrativa förfarandena på konkurrensområdet avslutats

(förstainstansrättens dom av den 22 oktober 1997 i de förenade målen T-213/95 ochT-18/96, SCK och FNK mot kommissionen, REG 1997, s. II-1739, punkt 56).

122.

    Åsidosättandet av denna princip, under förutsättning att det har fastställts,motiverar emellertid inte att beslutet av år 1994 ogiltigförklaras, såvida det intesamtidigt utgör ett åsidosättande av de berörda företagens rätt till försvar. Om detinte har fastställts att den oskäligt långa tid som förflutit har påverkat de berördaföretagens möjlighet att försvara sig effektivt, saknar underlåtelsen att iakttaprincipen om en rimlig tidsfrist betydelse för det administrativa förfarandetsgiltighet, och kan således endast beaktas som en skadeorsak som kan åberopas vidgemenskapsdomstolarna inom ramen för en talan i enlighet med artiklarna 178och 215 andra stycket i fördraget.

123.

    I föreliggande fall pågick det administrativa förfarandet vid kommissionen isammanlagt omkring 62 månader. Den period under vilken domstolen prövadelagenligheten av beslutet av år 1988 samt giltigheten av förstainstansrättens domfår inte beaktas vid fastställandet av hur länge förfarandet vid kommissionenpågick.

124.

    För att kunna bedöma om det administrativa förfarandet vid kommissionen varrimligt, finns det anledning att skilja den del av förfarandet som inleddes genomundersökningarna i november 1983 av PVC-branschen med stöd av artikel 14 iförordning nr 17, från den del som inleddes genom att de berörda företagen mottogmeddelandet om anmärkningar. Det skall bedömas var för sig huruvida derespektive delarna av förfarandet pågick under rimligt lång tid.

125.

    Den första perioden på 52 månader inleddes med de första undersökningarna inovember 1983 och avslutades med att kommissionen inledde förfarandet imars 1988 på grundval av artikel 9.3 i förordning nr 17, med tillämpning avartikel 3 i samma förordning.

126.

    Huruvida denna del av förfarandet tog rimlig tid i anspråk skall bedömas medhänsyn tagen till de särskilda omständigheterna i varje ärende och i synnerhetsådana faktorer som parternas uppträdande under förfarandet, ärendets betydelseför de olika berörda företagen samt dess komplexitet.

127.

    Mot bakgrund av dessa omständigheter anser förstainstansrätten att utredningenav de särskilda ärenden som omfattas av rättens prövning tog rimlig tid i anspråk.

128.

    Det kan i detta hänseende framhållas att de omständigheter som kommissionenskulle klarlägga var komplicerade på grund av det slag av beteende som var i frågaoch att dessa beteenden var utbredda på den berörda geografiska marknaden ochinnefattade de största PVC-producenternas hela verksamhetsområde inom dengemensamma marknaden.

129.

    Omständigheterna har även komplicerats av att de handlingar som kommissioneninsamlade var både många och oordnade. De handlingar som kommissioneninsamlade under sina undersökningar i lokalerna hos ett stort antal tillverkare avpetrokemiska produkter under den aktuella perioden och producenternas svar påde frågor kommissionen ställde med stöd av artikel 11 i förordning nr 17 bidrog tillatt ärendet blev synnerligen omfattande. Bland de många handlingar sompåträffades under det administrativa förfarandet var kommissionen dessutomtvungen att skilja mellan dem som hörde till PVC-ärendet och dem som hörde tillden parallella utredningen av den närliggande PEBD-branschen. Denna branschvar, i likhet med andra termoplastproduktbranscher under samma tid, föremål förutredning och ett förfarande för att konstatera överträdelser av företag, varav ettflertal även är parter i förevarande mål. Det kan även påpekas att akten i ärendetsom ledde fram till beslutet av år 1994 innehöll, under ett första registernummer,en serie handlingar på 1 072 sidor, och mer än 5 000 sidor under ett annatregisternummer, kommissionens interna handlingar oräknade.

130.

    Slutligen komplicerades omständigheterna av svårigheten att bevisa att företagendeltagit i den påstådda konkurrensbegränsande samverkan samt av antaletinblandade företag. I beslutet av år 1994 nämns i detta hänseende att ”17 företagdeltog i överträdelsen under den ifrågavarande perioden ...” (punkt 2 andra stycketi övervägandena) och att 14 företag var mottagare av det första beslutet.

131.

    Den andra perioden sträckte sig från meddelandet om anmärkningarna tillantagandet av beslutet den 27 juli 1994.

132.

    Huruvida denna del av förfarandet tog rimlig tid i anspråk skall också bedömas motbakgrund av ovan angivna kriterier (punkt 126) och i synnerhet med beaktande avkriteriet avseende ärendets betydelse för de berörda företagen. Detta kriterium ärnämligen av särskild vikt för att bedöma huruvida denna del av förfarandet för attkonstatera en överträdelse av konkurrensreglerna pågick under rimligt lång tid. Fördet första förutsätter meddelandet om anmärkningar i ett förfarande förkonstaterande av en överträdelse att förfarandet i enlighet med artikel 3 iförordning nr 17 har inletts. Genom att inleda detta förfarande har kommissionengett till känna sin avsikt att fatta ett beslut om konstaterande av en överträdelse (sei detta hänseende domstolens dom av den 6 februari 1973 i mål 48/72, Brasseriede Haecht, REG 1973, s. 77, punkt 16; svensk specialutgåva, volym 2, s. 67). Fördet andra är det först då ett företag mottar meddelandet om anmärkningar som detkan få kännedom om föremålet för det förfarande som har inletts mot det och debeteenden kommissionen klandrar företaget för. Företagen har således särskiltintresse av att kommissionen genomför den andra delen av förfarandet synnerligensnabbt, men utan att företagens rätt till försvar inskränks.

133.

    I föreliggande fall pågick den andra delen av förfarandet vid kommissionen i tiomånader. En sådan tidsrymd kan inte anses som ett anmärkningsvärt dröjsmål.Meddelandet om anmärkningarna delgavs de berörda företagen i början av

april 1988. Företagen besvarade meddelandet om anmärkningar under juni 1988.Med undantag av Shell, som inte begärt det, fick samtliga mottagare avmeddelandet om anmärkningar tillfälle att yttra sig mellan den 5 och den8 september 1988 samt den 19 september 1988. Den 1 december 1988 avgavrådgivande kommittén för kartell- och monopolfrågor sitt yttrande angåendekommissionens utkast till beslut och 20 dagar senare antog kommissionen det förstabeslutet. Vad beträffar beslutet av år 1994 antogs det 42 dagar efter det att domenav den 15 juni 1994 hade avkunnats.

134.

    Förstainstansrätten anser följaktligen att det första beslutet och, efter det att dethade ogiltigförklarats av domstolen, beslutet av år 1994 antogs i rimlig tid eftermeddelandet om anmärkningar.

135.

    Med hänsyn till det ovan anförda anser förstainstansrätten att kommissionen harhandlat i enlighet med principen om iakttagande av en rimlig tidsfrist i detadministrativa förfarande som föregick antagandet av beslutet av år 1994. Deberörda företagens rätt till försvar har således inte kränkts på grund avtidsåtgången.

136.

    Av detta följer att talan inte kan bifallas på grunderna avseende tidsåtgången.

c) Påståendet att kommissionen felbedömt sitt utrymme för skönsmässig bedömning

Parternas argument

137.

    Enichem har hävdat att kommissionen felbedömt omfattningen av sin egenbehörighet - kommissionen får göra bedömningar helt efter eget skön på detifrågavarande området - när den ansåg sig skyldig att anta ett nytt beslut efter detatt domstolen ogiltigförklarat det första beslutet (domen i det ovannämnda måletTransocean Marine Paint mot kommissionen och domstolens dom av den26 april 1988 i de förenade målen 97/86, 193/86, 99/86 och 215/86, Asteris m.fl. motkommissionen, REG 1988, s. 2181, och av den 4 februari 1992 i mål C-294/90,British Aerospace och Rover mot kommissionen, REG 1992, s. I-493). Varkenartikel 176 i fördraget eller förordning nr 2988/74 kan utgöra rättslig grund för enskyldighet att åter anta det beslut som ogiltigförklarats.

138.

    LVM och DSM anser att kommissionen förfogar över ett utrymme för skönsmässigbedömning i fråga om att utreda och påtala överträdelser av konkurrensreglerna,men att denna behörighet skall utövas inom gemenskapsrättens ramar och isynnerhet med beaktande av proportionalitetsprincipen. Denna princip skallbedömas utifrån det mål som eftersträvas genom antagandet av rättsakten och demedel som används för att uppnå detta mål.

139.

    För det första var målet med beslutet av år 1994 inte att skydda konkurrenseninom PVC-branschen, utan, såsom framgår av att ett föregående förfarande inte

genomförts, att undanröja verkningarna av domen av den 15 juni 1994, i vilkenkommissionens praxis underkändes. Det har således inte styrkts att det varnödvändigt eller lämpligt att anta beslutet av år 1994, vilket inte krävdes enligt denifrågavarande domen. Det verkliga målet motiverar inte att böter åläggs eller i varjefall inte så höga böter.

140.

    Om det för det andra antas att beslutet av år 1994 syftade till att skyddakonkurrensen, fortsätter det att vara rättsstridigt på grund av att det i avsaknad aven föregående utredning utgör ett medel som inte står i proportion till målet.

141.

    Det ankommer således på kommissionen att bevisa att dess åtgärd var nödvändigoch proportionerlig. I föreliggande fall tas emellertid denna fråga inte upp ibeslutet av år 1994, vilket strider mot artikel 190 i fördraget.

142.

    Montedison har hävdat att beslutet av år 1994 är ett uttryck för maktmissbruk,eftersom det endast är ett resultat av den oresonliga inställning och envishet somtjänstemännen vid kommissionen visat.

143.

    Kommissionen har med anledning av Enichems anmärkning påpekat att denskönsmässigt kan besluta att avstå från att handla (förstainstansrättens dom av den18 september 1992 i mål T-24/90, Automec mot kommissionen, REG 1992,s. II-2223; svensk specialutgåva, volym 13). Ett företag kan däremot inte klandrakommissionen för att den utövat sina befogenheter (förstainstansrättens dom avden 14 juli 1994 i mål T-77/92, Parker Pen mot kommissionen, REG 1994, s. II-549,punkterna 64 och 65).

144.

    I föreliggande fall skulle det inte ha varit logiskt om kommissionen, som utnyttjadesitt utrymme för skönsmässig bedömning när den antog beslutet av år 1988, hadeavstått från att utöva sina rättigheter, då de felaktigheter som konstaterats i domenav den 15 juni 1994 uppkom under den sista fasen av antagandet av beslutet(domen i det ovannämnda målet Asteris m.fl. mot kommissionen, punkt 28). Detkan tilläggas att åläggandet av böter i sig utgör en omständighet som motiverarantagandet av ett beslut, även om de berörda parterna redan har upphört medöverträdelsen. Artikel 176 i fördraget kommer inte i fråga i förevarande fall.

145.

    Kommissionen har med anledning av LVM:s och DSM:s anförda grund påpekat attden genom att anta beslutet av år 1994 har visat sin avsikt att tillämpakonkurrensreglerna med iakttagande av domen av den 15 juni 1994 och förordningnr 2988/74. Eftersom de böter som ålagts är identiska med dem som angavs ibeslutet av år 1988, kan kommissionen inte anklagas för att ha åsidosattproportionalitetsprincipen.

146.

    Vad särskilt gäller motiveringen av beslutet av år 1994, anser kommissionen attden, med hänsyn till sina uppgifter enligt artikel 155 i fördraget, inte är skyldig attvisa att dess åtgärd är lämplig.

147.

    Slutligen har kommissionen påpekat att Montedison inte har anfört objektiva,precisa och samstämmiga uppgifter som styrker förekomsten av maktmissbruk (seförstainstansrättens dom i det ovannämnda målet Automec mot kommissionen,punkt 105, och av den 19 maj 1994 i mål T-465/93, Consorzio gruppo di azionelocale ”Murgia Messapica” mot kommissionen, REG 1994, s. II-361, punkt 66).

Förstainstansrättens bedömning

148.

    Omfattningen av kommissionens skyldigheter på det konkurrensrättsliga områdetskall bedömas mot bakgrund av artikel 89.1 i fördraget. Denna bestämmelse gerpå detta område särskilt uttryck för den allmänna övervakningsuppgift somkommissionen har enligt artikel 155 i fördraget.

149.

    Kommissionens övervakningsuppgift på det konkurrensrättsliga området innefattaratt utreda och bestraffa individuella överträdelser. Den innefattar emellertid ävenen skyldighet att föra en allmän politik som syftar till att på konkurrensområdettillämpa de principer som fastställts i fördraget, och att påverka företagensbeteende i den riktningen (domstolens dom av den 7 juni 1983 i de förenade målen100/80, 101/80, 102/80 och 103/80, Musique Diffusion française m.fl. motkommissionen, REG 1983, s. 1825, punkt 105; svensk specialutgåva, volym 7,s. 133).

150.

    Artikel 85 i fördraget ger uttryck för det allmänna mål för gemenskapensverksamhet som anges i artikel 3 g i fördraget, det vill säga upprättande av enordning som säkerställer att konkurrensen inom den gemensamma marknaden intesnedvrids (se i detta hänseende domstolens dom av den 13 februari 1979 i mål85/76, Hoffmann-La Roche mot kommissionen, REG 1979, s. 461, punkt 38; svenskspecialutgåva, volym 3, s. 107).

151.

    Med hänsyn till detta allmänna mål och kommissionens uppgift anserförstainstansrätten att kommissionen, efter avkunnandet av domen av den15 juni 1994 om ogiltigförklaring av beslutet av år 1988, visserligen inte var skyldigatt anta beslutet av år 1994 för att konstatera de påtalade konkurrensbegränsandebeteendena, men den var heller inte förhindrad att göra detta, eftersom den inomramen för sin skönsmässiga bedömning för det första inte underlåtit att iakttarättskraften (se ovan punkterna 77-85) och för det andra inte har vidtagit rättsligaåtgärder mot eller bestraffat de berörda företagen på grund avkonkurrensbegränsande beteenden som förstainstansrätten eller domstolen redanhar konstaterat att kommissionen har bevisat alternativt inte har bevisat (se ovanpunkterna 95-99).

152.

    Av detta följer att det ankom på kommissionen att med hänsyn till sin uppgiftenligt fördraget bedöma om det fanns anledning att anta beslutet av år 1994.

153.

    Vad beträffar de argument som anförts av LVM och DSM (se ovan punkterna 138och 139) till stöd för grunden att proportionalitetsprincipen åsidosatts, anserförstainstansrätten att de skall tolkas så att kommissionen skulle ha gjort sig skyldigtill maktmissbruk genom att anta beslutet av år 1994, såsom Montedisonuttryckligen hävdat.

154.

    Det kan i det avseendet erinras om att ett beslut innebär maktmissbruk endast omdet på grundval av objektiva, relevanta och samstämmiga indicier kan antas att dethar antagits uteslutande, eller åtminstone huvudsakligen, för att uppnå andra målän dem som åberopats eller för att kringgå ett förfarande som särskilt föreskrivsi fördraget för att hantera omständigheterna i det enskilda fallet (dom av den12 november 1996 i mål C-84/94, Förenade kungariket mot rådet, REG 1996,s. I-5755, punkt 69, och av den 25 juni 1997 i mål C-285/94, Italien motkommissionen, REG 1997, s. I-3519, punkt 52).

155.

    LVM, DSM och Montedison har inte anfört uppgifter av detta slag ochinvändningen kan således inte godtas.

156.

    LVM:s och DSM:s argument att beslutet av år 1994, i avsaknad av en föregåendeundersökning, utgör ett medel som inte står i proportion till målet att skyddakonkurrensen, är en fråga som skall undersökas i samband med bedömningen avom beslutet av år 1994 antagits i vederbörlig ordning (se nedan punkt 269).

157.

    Vad slutligen beträffar den påstått bristfälliga motiveringen i beslutet av år 1994 avhuruvida kommissionens åtgärd var nödvändig och proportionerlig, räcker det attpåpeka att det i första övervägandet i beslutet av år 1994 hänvisas till ”Fördragetom upprättande av Europeiska gemenskapen”, vilket implicit, men otvivelaktigt,utgör en formell hänvisning till kommissionens föreskrivna uppgifter.

158.

    Mot bakgrund av det ovan anförda kan talan inte bifallas på de grunderna attkommissionen felbedömt sitt utrymme för skönsmässig bedömning.

2. Räckvidden av domen av den 15 juni 1994

a) Påståendena att domen av den 15 juni 1994 har verkan erga omnes

Parternas argument

159.

    Elf Atochem, BASF och SAV har hävdat att domstolens ogiltigförklaring avbeslutet av år 1988 i sin dom av den 15 juni 1994 har verkan erga omnes ochsåledes medför en ny rättslig situation i förhållande till samtliga parter (domstolensdom av den 11 februari 1955 i mål 3/54, Assider mot Höga myndigheten,REG 1955, s. 123), inklusive till dem som inte väckte talan i tid.

160.

    SAV har i det avseendet påpekat att det har diskriminerats i förhållande till Solvayoch Norsk Hydro, vilka inte var mottagare av beslutet av år 1994 och gentemotvilka beslutet av år 1988 inte längre har någon verkan till följd av domen av den15 juni 1994.

161.

    LVM och DSM har också hävdat att kommissionen inte har iakttagit principen omicke-diskriminering, eftersom den i artikel 1 i beslutet av år 1994 konstaterar att enöverträdelse har begåtts av samtliga PVC-producenter, varigenom dessa placerasi en jämförbar situation, trots att Solvay och Norsk Hydro uttryckligen utesluts urartiklarna 2-4 i vilka påföljderna fastställs.

162.

    Kommissionen kan inte försöka motivera sitt handlingssätt med att beslutet av år1988 är giltigt i förhållande till dessa två företag, eftersom den ogiltigförklaraderättsakten enligt artikel 174 i fördraget skall anses som en ”nullitet” och parternaskall försättas i samma situation som före beslutet (domstolens dom av den31 mars 1971 i mål 22/70, kommissionen mot rådet, REG 1971, s. 263, punkt 60;svensk specialutgåva, volym 1, s. 551). Ogiltigförklaringen får även verkan ergaomnes. I enlighet med artikel 174 i fördraget är verkan av ogiltigförklaringen intebegränsad enbart till de företag som i vederbörlig ordning väckt talan moträttsakten. Om ett beslut enligt artikel 189 i EG-fördraget är bindande för dem tillvilka det är riktat, gäller nulliteten således gentemot alla.

163.

    Om kommissionens påståenden godtogs, skulle den påtalade diskrimineringen ävengälla i fråga om verkställigheten. Medan beslutet av år 1994 skulle kunnaverkställas gentemot mottagarna, skulle beslutet av år 1988 inte kunna verkställasgentemot Solvay och Norsk Hydro. Dessa företag skulle undgå påföljder, trots attde befinner sig i en situation som är jämförbar med de övriga företagens situation.

164.

    Kommissionen har påpekat att beslutet av år 1988 utgjordes av ett antalindividuella beslut. Solvay väckte inte talan mot det beslutet och Norsk Hydroväckte inte talan i tid, vilket innebär att beslutet av år 1988 fick laga kraft gentemotdem (se bland annat domstolens dom av den 17 november 1965 i mål 20/65,Collotti mot domstolen, REG 1965, s. 1045, av den 14 december 1965 i mål 52/64,Pfloeschner mot kommissionen, REG 1965, s. 1211, och av den 14 juni 1988 i mål161/87, Muysers och Tülp mot revisionsrätten, REG 1988, s. 3037, punkterna 9och 10).

165.

    Frågan huruvida domar om ogiltigförklaring av normativa akter som påverkarrättsordningen i allmänhet har verkan erga omnes uppkommer enligt kommissioneninte i föreliggande fall. Verkan av en dom om ogiltigförklaring av ett individuelltbeslut kan enbart vara relativ.

166.

    Talan kan slutligen enligt kommissionen inte bifallas på den grunden som LVM ochDSM anfört att icke-diskrimineringsprincipen har åsidosatts, eftersom Solvays ochNorsk Hydros ställning inte kan skada dessa två sökandens intressen.

Kommissionen anser att grunden dessutom inte skall godtas av den anledningen attbeslutet av år 1988 fortfarande gäller för Solvay och Norsk Hydro.

Förstainstansrättens bedömning

167.

    Beslutet av år 1988 är visserligen utformat och offentliggjort som ett enda beslut,men skall anses som ett flertal individuella beslut, i vilka det konstateras att vartoch ett av de företag som är mottagare av beslutet har gjort sig skyldigt till enöverträdelse av artikel 85 i fördraget samt anges de böter som företagen har ålagts.Således skulle kommissionen, om den så önskat, formellt sett ha kunnat anta flerasärskilda individuella beslut om konstaterande av de ifrågavarande överträdelsernaav artikel 85 i fördraget.

168.

    Enligt artikel 189 i fördraget är varje individuellt beslut som ingår i beslutet avår 1988 bindande till alla delar för det företag som avses. Om ett företag till vilketbeslutet är riktat inte med stöd av artikel 173 i fördraget har väckt talan omogiltigförklaring av beslutet av år 1988, är beslutet gällande och tvingande gentemotdetta företag (se i detta hänseende domstolens dom av den 9 mars 1994 imål C-188/92, TWD Textilwerke Deggendorf, REG 1994, s. I-833, punkt 13; svenskspecialutgåva, volym 15).

169.

    Om ett företag till vilket ett beslut är riktat väcker talan om ogiltigförklaring avbeslutet, skall gemenskapsdomstolarna enbart pröva de delar i beslutet som avserdetta företag. De delar av beslutet som avser övriga mottagare och mot vilka talaninte har väckts, ingår däremot inte i den tvist som gemenskapsdomstolarna skallavgöra.

170.

    Gemenskapsdomstolarna kan i ett mål om ogiltigförklaring endast bedömaföremålet för parternas talan. Följaktligen kan beslutet av år 1988 endast haogiltigförklarats med avseende på de företag vars talan har bifallits vidgemenskapsdomstolarna.

171.

    Punkt 2 i domslutet i domen av den 15 juni 1994 har således enbart medfört attbeslutet av år 1988 ogiltigförklarats såvitt gäller de parter vars talan bifallits avdomstolen.

172.

    Den rättspraxis som sökandena har åberopat till stöd för påståendet om en verkanerga omnes är irrelevant i detta fall, eftersom domen i det ovannämnda måletAssider mot Höga myndigheten gällde verkan av en dom om ogiltigförklaring avett allmänt beslut som antogs med stöd av EKSG-fördraget och inte, som iföreliggande fall, en rad individuella beslut.

173.

    Av det föregående framgår att kommissionen inte gjort sig skyldig till diskrimineringav sökandena genom att inte nämna företagen Solvay och Norsk Hydro i artiklarnai beslutet av år 1994. För att kommissionen skall anses ha gjort sig skyldig till

diskriminering fordras att den har behandlat jämförbara situationer olika och attdet varit till nackdel för vissa ekonomiska aktörer, utan att det funnits sakliga skälav viss vikt för en sådan särbehandling (domstolens dom av den 15 januari 1985 imål 250/83, Finsider mot kommissionen, REG 1985, s. 131, punkt 8). I föreliggandefall kan det emellertid konstateras att sökandena å ena sidan och Norsk Hydro ochSolvay å andra sidan inte befunnit sig i jämförbara situationer, såsom sökandenahar hävdat, eftersom beslutet av år 1988 inte ogiltigförklarats i förhållande till detvå sistnämnda företagen. Det kan dessutom konstateras att kommissionen, somsvar på förstainstansrättens fråga, påpekade att Norsk Hydro och Solvay har betalatde böter de ålagts och att sökandena därför inte kan göra gällande att sökandenassituation är oförmånlig i förhållande till de två ifrågavarande företagens situation.

174.

    Mot bakgrund av det ovan anförda kan det konstateras att domstolensogiltigförklaring av beslutet av år 1988 inte har verkan erga omnes, såsomsökandena hävdat, och talan kan därför inte bifallas på den grunden att icke-diskrimineringsprincipen har åsidosatts.

b) Påståendena att handlingarna i förfarandet som föregick antagandet av beslutetav år 1994 är ogiltiga

Parternas argument

175.

    Elf Atochem och BASF har hävdat att domstolens ogiltigförklaring av beslutet avår 1988 i sin dom av den 15 juni 1994 hade retroaktiv verkan (ex tunc). De har avden anledningen dragit slutsatsen att beslutet av år 1994, till skillnad från beslutetav år 1988, i alla händelser endast kunde vara giltigt under förutsättning att ett nyttadministrativt förfarande genomfördes.

176.

    Wacker, Hoechst och Hüls anser att domstolens ogiltigförklaring av beslutet avår 1988, som avslutade det administrativa förfarandet, medförde att detadministrativa kontradiktoriska förfarandet skulle anses som bristfälligt i sin helhet,det vill säga från och med meddelandet om anmärkningar (domstolens dom av den15 juli 1970 i mål 41/69, ACF Chemiefarma mot kommissionen, REG 1970, s. 661,punkterna 48-52, svensk specialutgåva, volym 1, s. 457, och av den 25 oktober 1983i mål 107/82, AEG mot kommissionen, REG 1983, s. 3151, punkt 30, svenskspecialutgåva, volym 7, s. 287, förstainstansrättens dom av den 18 december 1992i de förenade målen T-10/92, T-11/92, T-12/92 och T-15/92, Cimenteries CBR m.fl.mot kommissionen, REG 1992, s. II-2667, punkt 47, svensk specialutgåva, volym 13,och domen i det ovannämnda målet SIV m.fl. mot kommissionen, punkt 83). Detkontradiktoriska förfarandet vid kommissionen och det slutliga beslutet utgörnämligen ett enda administrativt förfarande. Beslutet av år 1994 är därförrättsstridigt av den anledningen att kommissionen inte inledde ett nyttadministrativt förfarande innan den antog det beslutet. Wacker och Hoechst hartill stöd för sitt påstående påpekat att åtgärder som inom ramen för ettadministrativt förfarande vidtas med stöd av artikel 3.1 i förordning nr 17 endast

är förberedande åtgärder vars lagenlighet enbart kan bedömas inom ramen förprövningen av det slutliga beslutet (domstolens dom av den 11 november 1981 imål 60/81, IBM mot kommissionen, REG 1981, s. 2639, punkt 9 och följandepunkter, svensk specialutgåva, volym 6, s. 225, och domstolens beslut av den 18 juni1986 i de förenade målen 142/84 och 156/84, BAT och Reynolds motkommissionen, REG 1986, s. 1899, punkt 13 och följande punkter, svenskspecialutgåva, volym 9).

177.

    Wacker, Hoechst och Hüls har dragit slutsatsen att kommissionen borde hagenomfört ett nytt administrativt kontradiktoriskt förfarande innan den antog ettnytt beslut efter ogiltigförklaringen (se domen i det ovannämnda målet CimenteriesCBR m.fl. mot kommissionen) samt ha iakttagit samtliga väsentligaformföreskrifter.

178.

    Wacker och Hoechst har vidare framhållit att det inte finns något i domslutet ellerdomskälen i domen av den 15 juni 1994 som styrker den uppfattningen attdomstolen hade för avsikt att gå emot dessa principer och anse det administrativaförfarandet som genomfördes före antagandet av beslutet av år 1988 som giltigtfram till den konstaterade felaktigheten (domstolens dom av den 6 mars 1979 imål 92/78, Simmenthal mot kommissionen, REG 1979, s. 777, punkterna 106-109).Sökandena har slutligen preciserat att kommissionen inte har rätt att avhjälpaåsidosättanden av väsentliga formföreskrifter (domstolens dom av den7 februari 1979 i de förenade målen 15/76 och 16/76, Frankrike mot kommissionen,REG 1979, s. 321, punkterna 7-11, och generaladvokaten Warners förslag tillavgörande i mål 30/78 inför domstolens dom av den 10 juli 1980, DistillersCompany mot kommissionen, REG 1980, s. 2229, 2267, 2297 och följande sidor).

179.

    Enligt Enichem innebär ogiltigförklaringen av beslutet av år 1988 att deförberedande åtgärder under förfarandet som vidtogs inför antagandet av detbeslutet, och i förhållande till vilket dessa åtgärder endast är av underordnadbetydelse, inte längre skall anses föreligga. Dessa åtgärder har nämligen ingensjälvständig betydelse och kan för övrigt inte heller bli föremål för en talan omogiltigförklaring (domarna i de ovannämnda målen IBM mot kommissionen ochCimenteries CBR m.fl. mot kommissionen).

180.

    Slutligen har Montedison påstått att ett företag som åläggs böter har rätt att krävaatt ett administrativt förfarande skall föregå beslutet. Det är därför fel att påstå attde delar av förfarandet som föregick den bristfälliga delen fortfarande är giltigainför antagandet av en ny rättsakt, i synnerhet som det administrativa förfarandetsyftar till att skydda rätten till en kontradiktoriskt förhandling och den berördapartens rätt till försvar. Förfarandets olika delar är nödvändiga steg somkommissionen måste ta innan den kan ålägga det berörda företaget böter (domeni det ovannämnda målet IBM mot kommissionen, punkt 17).

181.

    För att den berörda institutionen skall följa en dom om ogiltigförklaring är denenligt kommissionen skyldig att iaktta inte bara domslutet utan även domskälen,vilka utgör nödvändigt stöd för domslutet (domen i det ovannämnda måletAsteris m.fl. mot kommissionen, punkt 27). I föreliggande fall var det enda skäletför ogiltigförklaring av beslutet av år 1988 att artikel 12 första stycket ikommissionens då gällande arbetsordning avseende bestyrkande av rättsakter hadeåsidosatts (domen av den 15 juni 1994, punkterna 76-78). Följaktligen påverkadeseller ifrågasattes aldrig det administrativa förfarandet av domstolens dom.

182.

    Verkställandet av en dom medför i överensstämmelse med artikel 176 i fördragetatt man återställer den situation som rådde innan de omständigheter inträffade somdomstolen tagit ställning till (förstainstansrättens dom av den 15 juli 1993 i deförenade målen T-17/90, T-28/91 och T-17/92, Camara Alloisio m.fl. motkommissionen, REG 1993, s. II-841, punkt 79). Kommissionen hade således rätt attanta ett nytt beslut med iakttagande av de formföreskrifter som hade åsidosatts(domstolens dom av den 13 november 1990 i mål C-331/88, Fedesa m.fl.,REG 1990, s. I-4023, punkt 34, generaladvokaten Mischos förslag till avgörande idet målet, REG 1990, s. I-4042, punkt 57, och domen i det ovannämnda måletCimenteries CBR m.fl. mot kommissionen, punkt 47).

Förstainstansrättens bedömning

183.

    Punkt 2 i domslutet i domen av den 15 juni 1994 lyder enligt följande:

”Kommissionens beslut 89/190/EEG av den 21 december 1988 om ett förfarandeför tillämpning av artikel 85 i EEG-fördraget (IV/31.865, PVC) ogiltigförklaras.”

184.

    För att fastställa räckvidden av domen om ogiltigförklaring av beslutet av år 1988måste domskälen beaktas. Det är nämligen av dessa skäl som det framgår delsexakt vilken bestämmelse som anses rättsstridig, dels de exakta skälen för denrättsstridighet som fastslås i domslutet (domen i det ovannämnda målet Asteris m.fl.mot kommissionen, punkt 27, förstainstansrättens dom av den 5 juni 1992 i målT-26/90, Finsider mot kommissionen, REG 1992, s. II-1789, punkt 53, ochdomstolens dom av den 12 november 1998 i mål C-415/96, Spanien motkommissionen, ännu inte publicerad i rättsfallssamlingen, punkt 31).

185.

    Det framgår av domskälen i domen av den 15 juni 1994 att beslutet av år 1988ogiltigförklarades på grund av att bestyrkande inte skett på det sätt som föreskrivsi artikel 12 första stycket i kommissionens då gällande arbetsordning.

186.

    Efter att ha förklarat att kommissionen var skyldig att bland annat vidta åtgärdersom gör det möjligt att med säkerhet fastställa den fullständiga texten till derättsakter som antagits av kollegiet (punkt 73 i domskälen), erinrade domstolen omatt artikel 12 första stycket i den då gällande arbetsordningen föreskrev att”[r]ättsakter som antas av kommissionen under ett sammanträde eller genom ett

skriftligt förfarande skall bestyrkas, på det eller de språk på vilka de är giltiga,genom ordförandens och generalsekreterarens underskrifter” (punkt 74).

187.

    Domstolen fastslog därefter följande: ”Det bestyrkande av rättsakterna somföreskrivs i nämnda artikel 12 första stycket är långt ifrån en ren formalitet till stödför kommissionens minne, som den påstår, utan har till syfte att säkerställarättssäkerheten genom att på de giltiga språken fastslå den text som kollegiet harantagit. Den gör det alltså möjligt att i händelse av tvist kontrollera de delgivnaeller offentliggjorda texternas exakta överensstämmelse med den antagna textenoch därmed med upphovsmannens vilja” (punkt 75). Härav följer att ”bestyrkandetav de rättsakter som avses i artikel 12 första stycket i kommissionens arbetsordningutgör en väsentlig formföreskrift i den mening som avses i artikel 173 i fördraget,och en överträdelse av denna kan ge anledning till en talan om ogiltigförklaring”(punkt 76).

188.

    Domstolen påpekade att kommissionen inte hade bestritt att den underlåtit attbestyrka det omtvistade beslutet på det sätt som föreskrivs i bestämmelserna iarbetsordningen och fastslog att beslutet av år 1988 skulle ogiltigförklaras ”pågrund av åsidosättande av väsentliga formföreskrifter, utan att sökandenas övrigagrunder behöver undersökas” (punkt 78).

189.

    Av denna redogörelse följer att domstolen ogiltigförklarade beslutet av år 1988 pågrund av ett fel i förfarandet som enbart gällde det sätt på vilket beslutet slutligthade antagits av kommissionen. Eftersom det konstaterade formfelet uppkom islutskedet av antagandet av beslutet av år 1988, påverkar ogiltigförklaringen integiltigheten av de åtgärder som vidtogs för att förbereda beslutet, före det skede därfelet uppkom (se i detta hänseende domarna i det ovannämnda målet Fedesa m.fl.,punkt 34, och i det ovannämnda målet Spanien mot kommissionen, punkt 32).

190.

    Denna slutsats vederläggs inte av vissa sökandes argument att ogiltigförklaringenav beslutet av år 1988 även medförde att de åtgärder som vidtogs för att förberedadetta beslut skulle anses undanröjda på grund av att de till sin art inte kunde skiljasfrån det slutliga beslutet. Den omständigheten att rent förberedande åtgärder somsådana inte kan bli föremål för en talan om ogiltigförklaring (domen i detovannämnda målet IBM mot kommissionen, punkt 12) förklaras av attkommissionen inte har tagit slutlig ställning. Ogiltigförklaringen får således inte tillföljd att giltigheten av dessa åtgärder kan ifrågasättas när det slutliga beslutetogiltigförklaras på grund av ett formfel som, i likhet med föreliggande fall, inträffarefter det att dessa åtgärder vidtagits.

191.

    Slutsatsen vederläggs inte heller av de argument som bygger på domen i detovannämnda målet Cimenteries CBR m.fl. mot kommissionen. Förstainstansrättenförklarade i de mål som föranledde den domen att talan inte kunde upptas tillsakprövning i de fall talan hade väckts mot kommissionens beslut att inte gesökandena tillgång till samtliga handlingar i ärendet, eftersom detta beslut inte var

en rättsakt mot vilken talan kunde väckas. Förstainstansrätten påpekade inomramen för sin bedömning att om den hypotetiskt ”skulle erkänna existensen avrätten att ta del av alla handlingar i ärendet och denna hade åsidosatts, ochförstainstansrätten därför ogiltigförklarar kommissionens slutliga beslut på grundav kränkning av rätten till försvar, är det förfarandet i sin helhet som är olagligt”(punkt 47).

192.

    Hänvisningen till ”förfarandet i sin helhet” måste tolkas med hänsyn till denföljande meningen i domskälen, enligt vilken kommissionen skulle kunna återupptaförfarandet och ”ge de berörda företagen och företagssammanslutningarnamöjlighet att på nytt lämna synpunkter på de anmärkningar som riktas mot demi ljuset av all den nya information som de skulle haft tillgång till” (punkt 47). Detframgår emellertid av denna bedömning att förstainstansrätten inte ansåg attgiltigheten av meddelandet om anmärkningar kunde sättas i fråga.

193.

    Mot bakgrund av det ovan anförda kan det fastställas att giltigheten av deförberedande åtgärder som vidtogs innan beslutet av år 1988 antogs inte harifrågasatts genom domstolens ogiltigförklaring av detta beslut. Följaktligen kanpåståendena att dessa handlingar är ogiltiga inte godtas.

3. Det sätt på vilket beslutet av år 1994 antogs sedan beslutet av år 1988 hadeogiltigförklarats

Kortfattad redogörelse för sökandenas argument

194.

    Sökandena har i huvudsak hävdat att även om det konstaterade felet inträffade islutskedet av antagandet av beslutet av år 1988, var kommissionen tvungen attiaktta vissa processrättsliga skyddsregler för att kunna avhjälpa felet innan denantog beslutet av år 1994.

195.

    Sökandena har gjort gällande att beslutet av år 1994 är nytt i förhållande tillbeslutet av år 1988, eftersom det sistnämnda har ogiltigförklarats. Enbart denomständigheten borde enligt sökandena ha medfört att ett nytt administrativtförfarande genomfördes inför antagandet av beslutet av år 1994. Vissa sökandeanser att ett sådant administrativt förfarande borde ha tagits om i sin helhet, medanandra menar att vissa delar av förfarandet borde ha iakttagits. Kommissionen harrent allmänt enligt sökandena åsidosatt deras rätt att yttra sig.

- De delar av förfarandet som föreskrivs i sekundärrätten

196.

    LVM, Elf Atochem, BASF, Shell, DSM, SAV, Montedison, ICI och Hüls har gjortgällande att de inte har haft tillfälle att framföra sina synpunkter i enlighet medbestämmelserna i förordningarna nr 17 och nr 99/63, vilka är uttryck för den igemenskapsrätten grundläggande principen om rätten till försvar. Denna principär tillämplig även i avsaknad av särskild lagstiftning (domstolens domar i de

ovannämnda målen Transocean Marine Paint mot kommissionen, British Aerospaceoch Rover mot kommissionen, Hoffmann-La Roche mot kommissionen, punkt 9,domstolens dom av den 29 oktober 1980 i de förenade målen 209/78-215/78och 218/78, Van Landewyck m.fl. mot kommissionen, REG 1980, s. 3125, punkt 81,svensk specialutgåva, volym 5, s. 345, domen i det ovannämnda målet MusiqueDiffusion française m.fl. mot kommissionen, punkterna 9 och 10, och dom av den9 november 1983 i mål 322/81, Michelin mot kommissionen, REG 1983, s. 3461,punkt 7, svensk specialutgåva, volym 7, s. 351, förstainstansrättens dom av den10 juli 1990 i mål T-64/89, Automec mot kommissionen, REG 1990, s. II-367,punkt 46, och av den 29 juni 1995 i mål T-36/91, ICI mot kommissionen,REG 1995, s. II-1847, punkt 69). SAV har framhållit att beslutet av år 1988förmodas aldrig ha existerat, vilket innebär att kommissionen borde ha tagit om detadministrativa förfarandet i dess helhet, såsom den för övrigt utlovat i Fjärderapporten om konkurrenspolitiken (punkt 49). Vidare anser SAV och ICI attkommissionens uppfattning att ett nytt förfarande bara är motiverat om detogiltigförklarade beslutets innehåll väsentligen ändras i samband med att det antaspå nytt, endast har stöd i domstolens rättspraxis avseende jämvikten mellaninstitutionerna, vilken inte är i fråga i det aktuella fallet (domen i det ovannämndamålet Fedesa m.fl.).

197.

    ICI har avvisat kommissionens argument att den hade rätt att enbart avhjälpa detfel som domstolen fastställt utan att höra parterna, av det skälet att beslutet avår 1988 och beslutet av år 1994 antogs under olika faktiska och rättsligaomständigheter med hänsyn till de ekonomiska aktörerna, till den ekonomiskasituationen på marknaden eller till utvecklingen av rättspraxis under de år somföregick beslutet av år 1994.

198.

    SAV och Montedison har i detta sammanhang gjort gällande att denogiltigförklarade rättsakten antogs med stöd av kommissionens befogenhet attföreta skönsmässiga bedömningar och att en rättsakt som ogiltigförklarats på grundav formfel endast kan antas på nytt under förutsättning att institutionen iakttarformföreskrifter och rätten till ett försvar, även om särskilda bestämmelser saknas(domen i det ovannämnda målet Transocean Marine Paint mot kommissionen,punkt 16).

199.

    LVM, Elf Atochem, BASF, Shell, DSM, Wacker, Hoechst, SAV, ICI, Hüls ochEnichem har särskilt hävdat att kommissionen har underlåtit att fullgöra deskyldigheter den själv ålagt sig för uppgiften som förhörsledare genom att integenomföra ett föregående administrativt förfarande. Elf Atochem, Shell, SAV, ICIoch Enichem har åberopat kommissionens beslut av den 23 november 1990 omförhör inom ramen för förfaranden för tillämpning av artiklarna 85 och 86 i EEG-fördraget och artiklarna 65 och 66 i EKSG-fördraget (XX:e rapporten omkonkurrenspolitiken, s. 350). BASF och Hüls har gjort gällande att kommissioneninte har beaktat artiklarna 5, 6 och 7 i kommissionens beslut av den

8 september 1982 om kompetensområdet för förhörsombudet (XIII:e rapporten omkonkurrenspolitiken, s. 291).

200.

    ICI har påstått att beslutet av år 1994 hade varit väsentligt annorlunda omförhörsombudet hade kunnat ingripa, eftersom ICI i så fall skulle ha haft tillfälleatt bland annat göra gällande preskription av händelserna, dröjsmålet med att antabeslutet av år 1994, kommissionens vägran att ge ICI tillgång till handlingarna iärendet, frågan om rätten att inte ange sig själv, räckvidden av artikel 20 iförordning nr 17 och begreppet samordnat förfarande.

201.

    Enligt Hüls kan förhörsombudets ingripande år 1988 inte anses som att dennekunnat fullgöra sina uppgifter år 1994. Förhörsombudets ingripande måste i självaverket ligga nära i tiden i förhållande till antagandet av det ifrågavarande beslutet.Kommissionens förhållningssätt i föreliggande fall är desto mer förvånande medhänsyn till att förhörsombudets roll har utökats (XXIII:e rapporten omkonkurrenspolitiken, punkt 203 och följande punkter, kommissionens beslut94/810/EKSG, EG av den 12 december 1994 om kompetensområdet förförhörsombudet vid kommissionens behandling av konkurrensärenden, EGT L 330,s. 67; svensk specialutgåva område 8, volym 3, s. 13).

202.

    Enichem har tillagt att förstainstansrättens dom av den 10 mars 1992 i mål T-9/89,Hüls mot kommissionen (REG 1992, s. II-499), som kommissionen har åberopat,inte tillåter den slutsatsen att förhörsombudets förhör inte är ett obligatoriskt inslagi varje förfarande. Om förhörsombudet i föreliggande fall hade haft tillfälle attinkomma med synpunkter, hade han kunnat yttra sig om det lämpliga i följande:antagandet av ett beslut på nytt, punkterna 55-59 i beslutet av år 1994, vilka är nyai förhållande till det första beslutet (domstolens dom av den 29 juni 1994 i målC-135/92, Fiskano mot kommissionen, REG 1994, s. I-2885, punkt 40) och omfattasav kommissionsledamöternas kollegiums exklusiva behörighet, bötesbeloppet somär diskriminerande och som felaktigt fastställts på grundval av omsättningen år 1987i stället för omsättningen år 1993, bedömningen av preskriptionstiden som i motsatstill kommissionens påståenden utgör en materiell grund, bestämmelserna om insyni akten, verkan erga omnes av domstolens dom, tillämpningen av principen omrättskraft enligt vilken kommissionen inte var behörig att anta beslutet av år 1994,vilket i strid med principen om non bis in idem gäller samma omständigheter,utvecklingen på PVC-marknaden från vilken sökanden drog sig tillbaka år 1986genom att överlåta sin verksamhet till ett företag som bildades gemensamt till50 procent med ICI, i vilket sökanden numera endast har en minoritetspost.Beslutet av år 1994 har därför väsentligt påverkats. På grund av kommissionens valav förfarande har sökanden tvingats att väcka talan för att kunna framföra sinasynpunkter.

203.

    LVM, Elf Atochem, BASF, DSM, Wacker, Hoechst, SAV, ICI, Hüls och Enichemanser att kommissionen inte har fullgjort skyldigheten att samråda med rådgivandekommittén för kartell- och monopolfrågor (nedan kallad rådgivande kommittén)

innan den antog beslutet av år 1994, trots att ett sådant samråd föreskrivs iartikel 10.3 i förordning nr 17. Rådgivande kommittén skall nämligen yttra sig föreantagandet av beslut om konstaterande av en överträdelse av konkurrensreglernasom avses i artikel 10.1 i förordning nr 17 och beslut om åläggande av böter ienlighet med artikel 15.3 i samma förordning. Beslutet av år 1994 var nytt iförhållande till det första beslutet, och det samråd som hölls med rådgivandekommittén år 1988 är därför enligt sökandena antingen ogiltigt eller otillräckligt.Beslutet av år 1994 skall således ogiltigförklaras på grund av att väsentligaformföreskrifter har åsidosatts (generaladvokaten Gands förslag till avgörande i detovannämnda målet ACF Chemiefarma mot kommissionen, REG 1970, s. 707,709-711, generaladvokaten Warners förslag till avgörande i det ovannämnda måletDistillers Company mot kommissionen, REG 1980, s. 2267, 2293, ochgeneraladvokaten Sir Gordon Slynns förslag till avgörande inför domstolens domav den 28 februari 1984 i de förenade målen 228/82 och 229/82, Ford motkommissionen, REG 1984, s. 1129, 1147, 1173; en del av sökandena har ävenåberopat rättspraxis avseende åsidosättande av samrådsskyldigheten, nämligendomstolens dom av den 21 december 1954 i mål 2/54, Italien mot Högamyndigheten, REG 1954, s. 73, domen i det ovannämnda målet Roquette Frèresmot rådet, dom av den 16 juli 1992 i mål C-65/90, parlamentet mot rådet,REG 1992, s. I-4593, svensk specialutgåva, volym 13, dom av den 5 oktober 1993i de förenade målen C-13/92, C-14/92, C-15/92 och C-16/92, Driessen m.fl.,REG 1993, s. I-4751, och av den 1 juni 1994 i mål C-388/92, parlamentet mot rådet,REG 1994, s. I-2067). Domstolens dom av den 15 maj 1975 i mål 71/74, Frubo motkommissionen (REG 1975, s. 563), som åberopats av kommissionen, är däremotinte relevant, eftersom man inte kan jämföra det allmänna samrådet medmedlemsstaterna, i enlighet med rådets förordning nr 26/62 av den 4 april 1962 omtillämpning av vissa konkurrensregler på produktion av och handel medjordbruksvaror (EGT 30, 1962, s. 993; svensk specialutgåva, område 4, volym 1,s. 3), när kommissionen inte är tveksam, med samrådet med rådgivande kommittén,som är klart preciserat i förordning nr 17.

204.

    Samrådet med rådgivande kommittén var i det här fallet extra viktigt av två skäl.För det första har BASF, Wacker, Hoechst, SAV, Hüls och Enichem gjort gällandeatt beslutet av år 1994 är det första beslut som antagits avseende samma företagsom avsågs i ett tidigare beslut som ogiltigförklarats av domstolen. Enligt SAV ochICI borde emellertid rådgivande kommittén, på grund av sin uppgift och eftersomden bör vara delaktig i en samordnad utveckling av konkurrenspolitiken (XIII:erapporten om konkurrenspolitiken, punkt 79), ha tillfrågats angående det lämpligai att anta ett nytt beslut när det tidigare beslutet ogiltigförklarats. Den fråganomfattas uppenbarligen, i brist på tidigare rättspraxis, av konkurrenspolitiken.Antagandet av ett nytt beslut sedan det tidigare beslutet ogiltigförklarats omfattasav kommissionens befogenhet att företa skönsmässiga bedömningar, och det ärdärför av största vikt att samråd hålls med rådgivande kommittén angående detlämpliga i ett sådant handlingssätt. Kommissionen har för övrigt handlat på detsättet tidigare (kommissionens beslut 75/649/EEG av den 23 oktober 1975 om ett

förfarande enligt artikel 85 i fördraget (IV/223 - Transocean Marine PaintAssociation) (EGT L 286, s. 24)).

205.

    För det andra har BASF, Wacker, Hoechst, ICI, Hüls och Enichem gjort gällandeatt samråd även borde ha skett med rådgivande kommittén på grund av deändringar som gjorts av beslutet av år 1994 jämfört med det första beslutet. Enligten del av de sökande borde samråd även ha skett på grund av förfarandets längd,de särskilda omständigheter som föranledde ogiltigförklaringen av det förstabeslutet, de fel kommissionen begått vilka påvisats under förstainstansrättensberedning av målen avseende ogiltigförklaring av det beslutet samt den aktuellaproduktmarknadens utveckling sedan år 1988. ICI har i det sammanhanget påpekatatt ändringen av rådgivande kommitténs sammansättning också motiverade ett nyttsamråd med detta organ. Enligt BASF skulle i det avseendet samrådet medrådgivande kommittén även ha syftat till att säkerställa att de berörda företagenfick rätt till ett opartiskt förfarande samt bereddes tillfälle att framföra sinasynpunkter i enlighet med artiklarna 1, 7.1 och 8.2 i förordning nr 99/63.

206.

    BASF, Wacker, Hoechst och ICI anser att kommissionen efter ett sådant samrådkanske hade antagit ett annat beslut, bland annat i fråga om bötesbeloppen, ellertill och med hade avstått från att anta beslutet av år 1994. BASF har i detavseendet påpekat att kommissionen, genom att stryka två meningar i punkt 37 iövervägandena i det första beslutet avseende de negativa verkningarna av denkonkurrensbegränsande samverkan, har tagit bort en aspekt som utan tvekaninverkade på beslutet att ålägga böter och på böternas storlek.

207.

    BASF och ICI anser vidare att om samråd skall ske med den rådgivandekommittén innan ett undantag förnyas, borde samma sak gälla när kommissionenantar ett beslut som ersätter ett ogiltigförklarat beslut.

208.

    LVM och DSM har särskilt framhållit att kommissionen, genom att inte samrådamed den rådgivande kommittén innan den antog beslutet av år 1994, inte har gettmedlemsstaterna möjlighet att delta i utformningen av den gemensammakonkurrenspolitiken, samt att det obligatoriska samrådet bidrar till att det uppnåsjämvikt mellan institutionerna på området. Åsidosättandet av en sådan skyldighetborde därför medföra att beslutet av år 1994 ogiltigförklaras på grund avåsidosättande av väsentliga formföreskrifter eller till och med på grund av bristandebehörighet, under förutsättning att skyldigheten tolkas så att det krävs medgivandeav de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna.

209.

    SAV har förklarat att rättspraxis om jämvikten mellan institutionerna, som gällerskyldigheten att samråda med parlamentet om ett förslag till direktiv som varitföremål för ett flertal ändringar (se särskilt domen av den 16 juli 1992 i detovannämnda målet parlamentet mot rådet), inte kan överföras genom analogi pådet fallet att samråd inte har ägt rum med den rådgivande kommittén avseende ettnytt beslut som går emot mottagaren.

210.

    Slutligen anser SAV och ICI att kommissionen har åsidosatt artikel 190 i fördragetgenom att hänvisningarna i beslutet uteslutande gäller det samråd med denrådgivande kommittén som ägde rum före antagandet av beslutet av år 1988.

211.

    SAV gör även särskilt gällande att kommissionen inte har fullgjort sin skyldighet attsamarbeta med EFTA:s övervakningsmyndighet. Det framgår särskilt avartiklarna 53, 56 och 58 i avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet,som undertecknades i Oporto den 2 maj 1992 och trädde i kraft den 1 januari 1994,samt av protokollen 21 och 23 att kommissionen är skyldig att samarbeta medEFTA:s övervakningsmyndighet i fråga om fastställande av konkurrenspolitiken ochantagandet av individuella beslut på det området. Kommissionen har genom att intesamråda med den rådgivande kommittén fråntagit EFTA:s övervakningsmyndighetmöjligheten att framföra sin åsikt. Skyldigheten att samarbeta med dennamyndighet uppkommer när ett beslut skall antas, oberoende av om det beslutet äridentiskt med ett tidigare ogiltigförklarat beslut. Eftersom det dessutom gällde ettkonkurrenspolitiskt ärende borde övervakningsmyndigheten ha uppmanats attsamarbeta med kommissionen.

- Sökandenas påstådda rätt att yttra sig

212.

    Kommissionen påstås i flera avseenden ha åsidosatt företagens rätt att yttra sig.

213.

    LVM och DSM har för det första hävdat att enbart avsikten att anta en ny rättsaktsom går någon emot är tillräcklig för att det skall föreligga en skyldighet att låtaparterna yttra sig angående denna avsikt (domstolens dom av den 12 februari 1992i de förenade målen C-48/90 och C-66/90, Nederländerna m.fl. mot kommissionen,REG 1992, s. I-565, punkt 44; svensk specialutgåva, volym 12). Enligt ICI borde deti alla händelser ha fått tillfälle att yttra sig om huruvida ett nytt beslut var önskvärteller lämpligt under de aktuella omständigheterna.

214.

    För det andra var det föregående beslutet att avvika från det normala förfarandetför antagande av ett beslut enligt SAV, Hüls och Enichem ett skäl för att låtaparterna yttra sig om det beslutet.

215.

    Kommissionen har enligt SAV gjort ett val genom att inte ta om hela detadministrativa förfarandet innan den antog beslutet av år 1994. Rätten förmottagaren av en rättsakt att informeras om under vilka förutsättningarkommissionen kommer att anta ett beslut skall iakttas av myndigheterna, även i defall då särskilda regler saknas (domstolens dom av den 27 juni 1991 i mål C-49/88,Al-Jubail Fertilizer och Saudi Arabian Fertilizer mot rådet, REG 1991, s. I-3187,punkt 16, och domen i det ovannämnda målet Nederländerna m.fl. motkommissionen). Kommissionen borde därför ha låtit företagen yttra sig om valetav förfarande.

216.

    Hüls anser att det borde ha fått yttra sig om huruvida det förfarande somkommissionen hade för avsikt att genomföra efter domen av den 15 juni 1994 varlagenligt och i synnerhet om ett nytt beslut kunde antas utan ett nytt förhör.

217.

    BASF, Wacker, Hoechst och Hüls har understrukit att kommissionen var tveksamtill hur den skulle förfara för att anta beslutet av år 1994 och att den därförbegärde rättstjänstens utlåtande i frågan. BASF, Hüls och Wacker har yrkat attförstainstansrätten skall förelägga kommissionen att tillhandahålla detta utlåtande,eller, enligt BASF, om det enbart var ett muntligt utlåtande, höra den tjänstemansom avgav det.

218.

    För det tredje har LVM, BASF, Shell, DSM, SAV, ICI och Enichem hävdat attantagandet av ett nytt beslut medför en skyldighet för kommissionen att låta deberörda företagen yttra sig innan den antar en rättsakt som går dem emot(domstolens dom av den 10 juli 1986 i mål 234/84, Belgien mot kommissionen,REG 1986, s. 2263, punkt 27, svensk specialutgåva, volym 8, av den 10 juli 1986 imål 40/85, Belgien mot kommissionen, REG 1986, s. 2321, punkt 28, av den11 november 1987 i mål 259/85, Frankrike mot kommissionen, REG 1987, s. 4393,punkt 12, av den 14 februari 1990 i mål C-301/87, Frankrike mot kommissionen,REG 1990, s. I-307, punkt 29, svensk specialutgåva, volym 10, och domen i detovannämnda målet Nederländerna m.fl. mot kommissionen, punkt 44). Företagenhade därigenom kunnat yttra sig om bland annat utvecklingen av rättspraxisavseende begreppet samordnat förfarande och bevisningen om förekomsten avsamordnade förfaranden. De hade även kunnat yttra sig om utvecklingen avrättspraxis avseende villkoren för tillgång till kommissionens handlingar, tolkningenav preskriptionsreglerna, kommissionens dröjsmål med att fatta beslut,diskrimineringen i förhållande till Norsk Hydro och Solvay samt principen om nonbis in idem.

219.

    Wacker, Hoechst och ICI anser i det sammanhanget att kommissionen inte kaninskränka rätten att yttra sig till enbart de anmärkningar som riktats mot ettföretag. Ett företag skall kunna framföra sina synpunkter varje gång kommissionenavger nya utlåtanden vilka inte dessförinnan har delgetts företaget, oberoende avom det gäller faktiska eller rättsliga frågor.

220.

    LVM och DSM anser även att företagens möjlighet att låta förstainstansrättenpröva tvisten inte befriar kommissionen från skyldigheten att låta dem yttra siginnan den antar ett beslut (dom av den 29 juni 1995 i det ovannämnda måletT-36/91, ICI mot kommissionen, punkt 108). Åsidosättandet av en grundlägganderättighet kan inte avhjälpas på detta sätt, utan att jämvikten mellan institutionernarubbas.

221.

    Enligt SAV kunde det tidigare förfarandet endast ha återupptagits i det skede därdet blev felaktigt, om det blev uppdaterat, vilket innebar att kommissionen isamband med omarbetningen av rättsakten hade varit tvungen att beakta de

faktiska och rättsliga förändringar som inträffat (domstolens dom av den 3 oktober1991 i mål C-261/89, Italien mot kommissionen, REG 1991, s. I-4437, domen i detovannämnda målet British Aerospace och Rover mot kommissionen samtgeneraladvokaten van Gervens förslag till avgörande i det målet, REG 1992,s. I-504, punkterna 10 och 12). SAV har understrukit att det borde ha fått yttra sigför att kunna åberopa utvecklingen i rättspraxis (se ovan punkt 218), vilket utgören del av det särskilda syftet med det administrativa förfarandet. Enbart denomständigheten att SAV kan åberopa denna rättspraxis i samband medföreliggande talan påverkar för övrigt inte kommissionens skyldighet att låta SAVyttra sig tidigare i detta avseende, vilket hade kunnat leda till ett annat beslut.

222.

    För det fjärde anser LVM, Elf Atochem, BASF, Shell, DSM, Wacker, Hoechst,SAV, ICI, Hüls och Enichem att företagen skulle ha fått yttra sig, eftersom beslutetav år 1994 på avgörande punkter skiljer sig från det första beslutet (domstolensdomar av den 14 juli 1972 i mål 51/69, Bayer mot kommissionen, REG 1972, s. 745,punkt 11, och i mål 55/69, Cassella mot kommissionen, REG 1972, s. 887,punkt 11), såsom vad gäller bedömningen av preskriptionsreglerna, strykningen avde två meningarna avseende resultaten av den konkurrensbegränsande samverkan(punkt 37 i övervägandena i beslutet av år 1994), tillägget avseende det förfarandesom genomförts efter år 1988 samt den omständigheten att Solvay och NorskHydro inte omnämns. Shell anser även att bibehållandet av uppmaningen avstå frånvidare verksamhet (artikel 2 i beslutet av år 1994) bekräftar att kommissionen hadeinformation om åren 1988-1994 som Shell inte fått yttra sig om.

223.

    För det femte har BASF hävdat att det tidigare administrativa förfarandetavslutades genom beslutet av år 1988 och att det därför krävdes ett nytt förhör avföretagen.

224.

    För det sjätte har BASF, Wacker, Hoechst, ICI och Hüls hävdat att de borde hafått yttra sig, eftersom det dröjde sex år mellan förhöret och antagandet av beslutetav år 1994. Shell har på samma sätt gjort gällande att det förflutit synnerligen långtid mellan den påstådda överträdelsen och antagandet av beslutet av år 1994.Frågan kan därför ställas om förfarandet inte är otillbörligt och orsakar sökandenobefogad skada. BASF, Wacker, Hoechst och Hüls har framhållit att förfarandetför att konstatera en överträdelse som leder till åläggande av böter har ettavskräckande syfte (domen i det ovannämnda målet Musique Diffusionfrançaise m.fl. mot kommissionen, punkt 106) och är av närmast straffrättsligkaraktär. Samma processuella skyddsregler som föreskrivs i brottmål borde därförgälla. Bland dessa skyddsregler ingår bland annat kravet på rimlig närhet i tidenmellan förhöret och beslutet (förstainstansrättens dom av den 7 juli 1994 i målT-43/92, Dunlop Slazenger mot kommissionen, REG 1994, s. II-441, punkt 167). Iföreliggande fall tog det sex år mellan dessa två tillfällen. Dröjsmålet kan inte ansesrimligt och kan inte läggas företagen till last, eftersom beslutet av år 1988 innehöllflera allvarliga fel. Med hänsyn till PVC-marknadens utveckling, utvecklingen avBASF:s situation och de väsentliga ändringarna i beslutet av år 1994, fordrades

enligt BASF ett nytt förhör av företagen för att beslutet av år 1994 skulle kunnaantas med beaktande av samtliga rättsliga och faktiska omständigheter som förelågvid antagandet.

225.

    ICI har slutligen hävdat det inte kan anses att det företaget getts möjlighet att påett effektivt sätt försvara sina intressen, av den anledningen att sex år förflutit fråndet att ICI skriftligen och muntligen framförde sin synpunkter till det att beslutetav år 1994 antogs. Rätten att få framföra sina synpunkter på ett effektivt sättförutsätter att den berörde får yttra sig med hänsyn tagen till den rättsliga ochfaktiska situation som råder under den period som direkt föregår antagandet av ettbeslut.

Kommissionens argument

226.

    Kommissionen har mot sökandenas grunder och argument invänt att beslutet avår 1988 ogiltigförklarades i förhållande till sökandena genom domstolens dom avden 15 juni 1994 på grund av att bestyrkande inte skett, vilket stred mot artikel 12första stycket i kommissionens då gällande arbetsordning (domen av den15 juni 1994, punkterna 76-78).

227.

    Giltigheten av det genomförda förfarandet fram till det skede då felet begickspåverkas således inte. Kommissionen hade följaktligen rätt att dra den slutsatsenav domstolens dom att den kunde inskränka sig till att anta ett i vederbörligordning bestyrkt beslut, med hänsyn till att det varken införts någon nybestämmelse om förfarandet enligt artikel 85 i fördraget efter det att beslutetogiltigförklarades eller framkommit nya omständigheter, utan de påtaladeomständigheterna hade ägt rum för länge sedan. Detta handlingssätt är för övrigtförenligt med det inledande administrativa förfarandets särskilda syfte (domstolensdom av den 17 januari 1984 i de förenade målen 43/82 och 63/82, VBVB ochVBBB mot kommissionen, REG 1984, s. 19, punkt 52; svensk specialutgåva,volym 7, s. 437). En motsatt lösning vore uttryck för en överdriven formalism(domen i det ovannämnda målet Frubo mot kommissionen, punkt 11).

228.

    Kommissionen har tillagt att skillnaderna mellan beslutet av år 1988 och beslutetav år 1994 inte är väsentliga (domstolens dom i det ovannämnda målet ACFChemiefarma mot kommissionen, punkt 178, av den 4 februari 1982 i mål 817/79,Buyl m.fl. mot kommissionen, REG 1982, s. 245, punkt 23, i det ovannämnda måletFedesa m.fl., av den 16 juli 1992 i det ovannämnda målet parlamentet mot rådetoch av den 1 juni 1994 i det ovannämnda målet parlamentet mot rådet), vilketinnebär att den rättspraxis som vissa sökande åberopat (bland annat domarna imålen Transocean Marine Paint mot kommissionen och British Aerospace ochRover mot kommissionen) saknar relevans.

229.

    De ändringar av rena formuleringar som gjorts i beslutet motiverar inte ett nyttförhör, eftersom dessa tillägg inte utgör anmärkningar. Den omständigheten att två

meningar i punkt 37 i övervägandena i den tyska versionen av beslutet av år 1988inte finns med i samma punkt i beslutet av år 1994, motiveras enbart av en strävanefter att harmonisera de olika giltiga språkversionerna. Anpassningen av textenutgör emellertid inte en anmärkning och det var därför inte nödvändigt att låtasökandena yttra sig i det avseendet.

230.

    Eftersom det fel som föranledde att beslutet av år 1988 ogiltigförklarades var klartavgränsat till slutskedet av antagandet av beslutet och beslutet av år 1994 inteskiljer sig på några väsentliga punkter från det tidigare beslutet, förblir samtligaskeden av förfarandet som föregick antagandet av beslutet av år 1988 giltiga.

231.

    Kommissionen hade inte några nya anmärkningar mot sökandena och anser motden bakgrunden att den inte var skyldig vare sig att på nytt meddela de berördasina anmärkningar eller att ge företagen tillfälle att framföra sina muntliga ellerskriftliga synpunkter eller att inkalla förhörsombudet, vilket hade fordrats för de tvåtidigare skedena i förfarandet.

232.

    Kommissionen var inte heller skyldig att samråda med den rådgivande kommittén.Med hänsyn till ogiltigförklaringen av beslutet av år 1988 skall samrådet med denrådgivande kommittén den 30 november 1988, i avsaknad av nya anmärkningar,anses som det samråd som föregick antagandet av beslutet av år 1994. Innebördenoch syftet med artikel 10.3 i förordning nr 17 har således beaktats. Kommissionenhar även framhållit att hänvisningen till den rådgivande kommitténs rätt att ingripai samband med att ett beslut om undantag skall förnyas inte är relevant iföreliggande fall. En sådan förnyelse avser en annan tidsram och bedömningarnagrundar sig på andra faktorer.

233.

    Vad beträffar BASF och ICI har kommissionen preciserat att dess förhållande tillden rådgivande kommittén inte utesluter att kommissionen gör mindre ändringarav beslutstexten, såsom avseende preskriptionstiden och strykningen av tvåmeningar i den tyska versionen av beslutet av år 1994. Av domen i måletTransocean Marine Paint mot kommissionen, som åberopats av SAV, framgår attett nytt yttrande enbart krävs när den rådgivande kommittén inte ursprungligenhade tillfälle att ta ställning till en faktisk omständighet. Detta är emellertid intefallet här.

234.

    Kommissionen har vidare påpekat att den inte är bunden av den rådgivandekommitténs yttrande, såsom framgår av artikel 10.6 andra meningen i förordningnr 17.

235.

    I SAV:s fall har kommissionen erinrat om att den rådgivande kommittén i varje fallhar informerats om SAV:s argument beträffande anmärkningarna (domarna i deovannämnda målet Michelin mot kommissionen, punkt 7, och Hüls motkommissionen, punkt 86) och att dessa anmärkningar inte har ändrats sedan

år 1988. Kommissionen har tillagt att det inte finns någon skyldighet att samrådamed den rådgivande kommittén om lämpligheten av att anta ett nytt beslut.

236.

    Enligt artikel 1 i förordning nr 99/63 krävs endast att kommissionen samråder medden rådgivande kommittén efter förhör med parterna. Ett nytt förhör med parternavar emellertid inte nödvändigt och av samma skäl krävdes således inte heller ettnytt samråd med den rådgivande kommittén (domstolens dom av den21 september 1989 i de förenade målen 46/87 och 227/88, Hoechst motkommissionen, REG 1989, s. 2859, punkt 54; svensk specialutgåva, volym 10).

237.

    Kommissionen har för övrigt påpekat att det endast ankommer på kommissionenatt bedöma det lämpliga i att anta eller på nytt anta ett beslut (domen i detovannämnda målet Parker Pen mot kommissionen, punkt 65) och den var därförinte skyldig att låta parterna yttra sig angående ett påstått val av förfarande. Detfinns för övrigt inget särskilt beslut i vilket kommissionen har fastställt ett annatförfarande än det föreskrivna.

238.

    Kommissionen har slutligen tillagt att den påstådda utvecklingen av rättspraxis,såväl vad gäller begreppet samordnat förfarande som frågan om tillgång tillhandlingarna, är irrelevant, eftersom den inte har något samband medanmärkningarnas faktiska innehåll vad gäller referensperioden. Den påståddautvecklingen av rättspraxis har således inte medfört att anmärkningarna motsökandena har ändrats. Även om denna utveckling kan åberopas av sökandena tillstöd för en ogiltigförklaring av det administrativa förfarandet, kan den inte leda tillatt beslutet av år 1994 ogiltigförklaras på grund av att förfarandet inte togs om.

239.

    För övrigt utgör de formfrågor där det skett en utveckling av rättspraxis normaltinte en del av meddelandet om anmärkningar och de skall därför inte tas upp avkommissionen i dess beslut (domar av den 14 juli 1972 i det ovannämnda målet ICImot kommissionen och i det ovannämnda målet Michelin mot kommissionen). Defrågor som gäller tillgången till handlingarna, som förekommer i beslutet avår 1994, utgör inte i det avseendet en väsentlig del av motiveringen av självabeslutet.

240.

    I Elf Atochems fall har kommissionen framhållit att sökandens argument enligtvilket det borde ha fått yttra sig angående tillämpningen av principen om non bisin idem och proportionalitetsprincipen saknar mening, eftersom dessa principer inteär i fråga i förevarande fall. Sökandens argument angående PVC-marknadensutveckling mellan åren 1988 och 1994 är irrelevant, eftersom den utvecklingen -förutsatt att den är styrkt - inte inverkar på bedömningen av de faktiskaomständigheterna vilka inträffade mellan åren 1980 och 1984. I det hänseendet harkommissionen preciserat i mål T-313/94 att det inte finns något i beslutet avår 1994 som tyder på att omständigheter som inträffade mellan åren 1988 och 1994skulle ha utgjort stöd för artikel 2 i beslutet.

241.

    I målen BASF, Wacker och Hoechst har kommissionen beträffande grundenavseende den tid som förflöt mellan förhöret och beslutet av år 1994 påpekat attdet administrativa förfarandet på konkurrensområdet inte är av straffrättsligkaraktär och att muntlighetsprincipen inte gäller. Av det skälet finns det inget somhindrar att kommissionsledamöterna informeras om resultatet av förhöret av depersoner som kommissionen utsett för att leda detta i enlighet med artikel 9.1 iförordning nr 99/63, utan att ledamöterna själva behöver närvara personligen vidförhöret (domen av den 15 juli 1970 i det ovannämnda målet Boehringer motkommissionen, punkt 23). Kommissionen har vidare erinrat om att förhörsombudetskall se till att ett förhörsprotokoll upprättas som det berörda företaget skall ta delav och godkänna.

242.

    Slutligen ger inte enbart det omständigheten att det förflutit lång tid mellanöverträdelsen och beslutet av år 1994, mellan beslutet av år 1988 och beslutet avår 1994 samt mellan förhöret och beslutet av år 1994, rätt att kräva ett förhör,eftersom gemenskapslagstiftaren fastslagit att preskriptionstiden skall upphävasunder den rättsliga prövningen (artikel 3 i förordning nr 2988/74). Shell, somåberopat den tid som förflutit mellan överträdelsen och beslutet av år 1994, har idet avseendet inte åsamkats någon skada.

243.

    Beslutet av år 1994 har därutöver inte antagits på ett överraskande sätt.Kommissionen informerade om sina avsikter i ett pressmeddelande redan sammadag som domstolens dom avkunnades.

244.

    Kommissionen har slutligen bestritt att den inte skulle ha beaktat bestämmelsernai EES-avtalet. Avtalet var nämligen av tidsmässiga skäl inte tillämpligt, eftersom deomständigheter som låg till grund för beslutet av år 1994 inträffade före det attavtalet trädde i kraft den 1 januari 1994.

245.

    I målen BASF, Wacker och Hüls har kommissionen påpekat att det inte finnsnågot utlåtande från dess rättstjänst om frågan huruvida ett nytt beslut kunde antasgentemot PVC-producenterna på grundval av det administrativa förfarande somföregick antagandet av beslutet av år 1988. Ett sådant utlåtande är i alla händelserav rent intern karaktär och är inte tillgängligt för tredje man (domen i detovannämnda målet Hüls mot kommissionen, punkt 86).

Förstainstansrättens bedömning

246.

    Det är en grundläggande gemenskapsrättslig princip att rätten till försvar skalliakttas i varje förfarande som kan leda till påföljder, särskilt böter eller viten.Denna princip skall iakttas även i förfaranden av administrativ karaktär (domen idet ovannämnda målet Hoffmann-La Roche mot kommissionen, punkt 9).

247.

    I enlighet med den principen föreskrivs i artikel 19.1 i förordning nr 17 ochartikel 4 i förordning nr 99/63 att kommissionen i sitt slutliga beslut endast skall ta

upp sådana anmärkningar mot företag och företagssammanslutningar beträffandevilka de har haft tillfälle att yttra sig.

248.

    De berörda företagens och företagssammanslutningarnas rätt att yttra sig under denskriftliga och muntliga delen av det administrativa förfarandet angåendekommissionens anmärkningar utgör en väsentlig del av rätten till försvar (domeni det ovannämnda målet Hoechst mot kommissionen, punkt 52). Ett sådant förhörär nämligen nödvändigt för att ”de berörda företagen ochföretagssammanslutningarna ... [skall] ha rätt att efter avslutad undersökning yttrasig om alla de anmärkningar som har framställts mot dem och som kommissionenavser att ta upp i sina beslut” (tredje övervägandet i förordning nr 99/63).

249.

    Iakttagandet av rätten till försvar fordrar således att berörda företag ochföretagssammanslutningar ges tillfälle att yttra sig om de anmärkningarkommissionen avser att rikta mot dem i sitt slutliga beslut om konstaterande av enöverträdelse av konkurrensreglerna.

250.

    I föreliggande fall har redan fastslagits att ogiltigförklaringen av beslutet av år 1988inte påverkade giltigheten av de åtgärder som vidtogs för att förbereda beslutetinnan felet begicks (se ovan punkt 189). Giltigheten av meddelandet omanmärkningar, vilket sändes till var och en av sökandena under början avapril 1988, har således inte ifrågasatts genom domen av den 15 juni 1994. Avsamma skäl har den muntliga delen av det administrativa förfarandet vidkommissionen under september 1988 inte heller påverkats.

251.

    Förstainstansrätten anser att ett nytt förhör med de berörda företagen endast hadevarit nödvändigt innan beslutet av år 1994 antogs, för det fall beslutet innehöll nyaanmärkningar i förhållande till de anmärkningar som framgick av det första beslutetsom domstolen ogiltigförklarat.

252.

    Sökandena har inte bestritt att beslutet av år 1994 inte innehåller några nyaanmärkningar i förhållande till beslutet av år 1988. Mot den bakgrunden var detriktigt av kommissionen att anta beslutet av år 1994 utan att ett nytt förhör medde berörda företagen hölls. Den omständigheten att beslutet av år 1994 antogsunder andra faktiska och rättsliga omständigheter än de som förelåg då det förstabeslutet antogs, betyder inte att beslutet av år 1994 innehåller nya anmärkningar.

253.

    Kommissionen var inte skyldig att hålla ett nytt förhör med de berörda företagenoch har därför inte kunnat åsidosätta sitt beslut av den 23 november 1990 omförhör i samband med förfarande för tillämpning av artiklarna 85 och 86 i EEG-fördraget och artiklarna 65 och 66 i EKSG-fördraget. Detta beslut var nämligeninte tillämpligt på den muntliga delen av det administrativa förfarandet vid dettillfälle då beslutet av år 1994 antogs.

254.

    Förstainstansrätten påpekar att den rådgivande kommittén, vars befogenheter ochsammansättning samt hur samrådet skall gå till framgår av artikel 10.3-10.6 iförordning nr 17, yttrade sig om kommissionens förslag till beslut den1 december 1988.

255.

    Sökandenas påstående att kommissionen under de ifrågavarande omständigheternaborde ha samrått på nytt med den rådgivande kommittén innan den antog beslutetav år 1994 kan inte godtas.

256.

    I artikel 1 i förordning nr 99/63 föreskrivs nämligen följande: ”Innan kommissionensamråder med den rådgivande kommittén för kartell- och monopolfrågor skall denhålla ett förhör enligt artikel 19.1 i förordning nr 17.” Denna bestämmelsebekräftar att förhör med de berörda företagen och samråd med kommittén krävsi samma situationer (domen i det ovannämnda målet Hoechst mot kommissionen,punkt 54).

257.

    Förstainstansrätten har emellertid tidigare fastslagit (se ovan punkt 252) att ett nyttförhör med de berörda företagen innan beslutet av år 1994 antogs inte varnödvändigt under de ifrågavarande omständigheterna. Med hänsyn till att samrådägde rum med den rådgivande kommittén angående förslaget till beslutet avår 1988 i enlighet med artikel 10.5 i förordning nr 17, och beslutet av år 1994 iförhållande till beslutet av år 1988 endast innehåller mindre ändringar avformuleringar som inte påverkar anmärkningarna, krävdes inget nytt samråd medden rådgivande kommittén.

258.

    Det kan i det avseendet påpekas att det i inledningen till beslutet av år 1994uttryckligen hänvisas till samrådet med den rådgivande kommittén. SAV:s och ICI:sinvändning att beslutet av år 1994 är bristfälligt motiverat i det avseendet kansåledes inte godtas.

259.

    Vad beträffar invändningen att kommissionen inte fullgjort sin skyldighet attsamarbeta med EFTA:s övervakningsmyndighet räcker det att påpeka att eftersomdet inte krävdes något nytt förhör med de berörda företagen eller nytt samråd medden rådgivande kommittén innan beslutet av år 1994 antogs, var de relevantabestämmelserna i EES-avtalet och i protokollen nr 21 och 23 inte tillämpliga på detadministrativa förfarande som pågick. Dessa bestämmelser trädde i kraft den1 januari 1994. Då hade de delar av förfarandet under vilka det krävdes attkommissionen skulle samarbeta med EFTA:s övervakningsmyndighet, det vill sägaunder förhöret med företagen och samrådet med den rådgivande kommittén, redanägt rum.

260.

    Sökandena har även åberopat rättspraxis enligt vilken iakttagandet av rätten tillförsvar i alla förfaranden som inleds mot en person och som kan utmynna i att enrättsakt antas som går vederbörande emot utgör en grundläggande princip igemenskapsrätten, som måste säkerställas även i de fall då särskilda regler saknas

(domen i det ovannämnda målet Nederländerna m.fl. mot kommissionen,punkt 44).

261.

    Det följer emellertid inte av denna rättspraxis att kommissionen borde ha låtitsökandena yttra sig på nytt innan den antog en rättsakt som gick dem emot.

262.

    Det skall nämligen erinras om att det administrativa förfarandet för att konstateraen överträdelse av artikel 85 regleras i förordningarna nr 17 och nr 99/63. Dessaspeciella föreskrifter innehåller emellertid bestämmelser (se ovan punkt 247) somuttryckligen och faktiskt säkerställer principen om iakttagande av rätten till försvar.

263.

    Enligt denna rättspraxis kräver principen om iakttagande av rätten till försvar ivarje fall att beslutsmottagaren, före antagandet av ett slutligt beslut som går denneemot, får del av en exakt och fullständig redogörelse för de anmärkningarkommissionen har för avsikt att rikta mot denne.

264.

    Av denna rättspraxis följer däremot inte som sökandena har hävdat attkommissionen, när den genomför ett förfarande för konstaterande av enöverträdelse av gemenskapens konkurrensregler riktat mot ett flertal företag, föratt iaktta rätten till försvar är skyldig att göra något mer än att ge vart och ett avdessa företag tillfälle att under förfarandet framföra sina synpunkter på huruvidade påstådda omständigheterna och händelserna verkligen föreligger och ärrelevanta och på de handlingar som enligt kommissionen styrker dess påstående omatt gemenskapsrätten har överträtts.

265.

    Det kan även konstateras att domen i det ovannämnda målet Transocean MarinePaint mot kommissionen, som sökandena har åberopat till stöd för sitt påståendeatt det krävdes ett nytt förhör, inte är relevant i föreliggande fall. Det målet gälldeen speciell situation, närmare bestämt iakttagandet av ett företags rätt till försvarnär kommissionen har för avsikt att uppställa vissa villkor för ett undantag enligtartikel 85.3.

266.

    Av detta följer att kommissionen inte var skyldig att innan den antog beslutet avår 1994 ge de berörda företagen tillfälle att yttra sig om kommissionens avsikt attanta ett nytt beslut som gick företagen emot, om det förfarande kommissionen valt,om företagens olika synpunkter på vissa faktiska och rättsliga omständigheter samtom skillnaderna mellan beslutet av år 1994 och det första, ogiltigförklarade,beslutet. Det skall understrykas att det inte har gjorts gällande att dessaomständigheter utgör nya anmärkningar.

267.

    Den omständigheten att kommissionen inte var skyldig att hålla ett nytt förhör medde berörda företagen påverkas för övrigt inte av att det förflöt sex år mellan denmuntliga delen av det administrativa förfarandet och antagandet av beslutet avår 1994. Dessa företag hade möjlighet att i september 1988 muntligen framföra sina

synpunkter på anmärkningarna, vilka inte har ändrats och som kvarstår i beslutetav år 1994.

268.

    Även om det slutligen antas att kommissionens rättstjänst avgett ett utlåtandeangående frågan om ett nytt beslut kunde antas med avseende på PVC-producenterna på grundval av det administrativa förfarande som föregick beslutetav år 1988, krävs det inte för att rätten till försvar skall ha iakttagits att de företagsom berörs av ett förfarande i enlighet med artikel 85.1 i fördraget skall kunnakommentera ett sådant utlåtande, som utgör kommissionens interna handling. Detkan i det avseendet framhållas att kommissionen inte är skyldig att rätta sig efterrättstjänstens utlåtande. Mot den bakgrunden har utlåtandet ingen avgörandebetydelse som gemenskapsdomstolarna skall beakta vid sin prövning (se i dethänseendet domen i det ovannämnda målet Hüls mot kommissionen, punkt 86).

269.

    Det finns inte heller anledning att godta LVM:s och DSM:s argument (se ovanpunkt 140), enligt vilket beslutet av år 1994 är rättsstridigt på grund av att det iavsaknad av en föregående utredning utgör ett medel som inte står i proportion tillsyftet att skydda konkurrensen. Kommissionen var nämligen inte skyldig att hållaett nytt förhör med de berörda företagen innan den antog beslutet av år 1994. Denbrist på proportionalitet som sökandena gjort gällande grundas således på ettfelaktigt antagande.

270.

    Mot bakgrund av det ovan anförda kan ingen av sökandenas invändningar godtas.

B -    Fel som förekommit i samband med antagandet och bestyrkandet av beslutetav år 1994

271.

    Sökandena har hävdat att kommissionen har begått fel i samband med antagandetoch bestyrkandet av beslutet av år 1994.

272.

    Wacker och Hoechst återkallade under förhandlingen en grund under vilken deanfört att beslutet av år 1994 inte bestyrkts, vilket antecknats avjustitiesekreteraren. Förstainstansrätten anser att denna återkallelse även innefattargrunden avseende bristande överensstämmelse mellan de kopior av beslutet somdelgavs Wacker och Hoechst och originalet, eftersom den andra grunden har närasamband med den första.

273.

    Sökandenas påståenden består av flera grunder.

1. Grunderna under vilka anförts att kommissionens arbetsordning av den17 februari 1993 är rättsstridig

Parternas argument

274.

    LVM och DSM har erinrat om att beslutet av år 1994 antogs med stöd avbestämmelser i kommissionens arbetsordning av år 1993 (EGT L 230, s. 16, nedankallad arbetsordningen). Enligt artikel 16 i arbetsordningen skall rättsakter somantas av kommissionen bifogas protokollet från det sammanträde där de antogssamt bestyrkas genom ordförandens och generalsekreterarens underskrifter påprotokollets första sida.

275.

    Enligt LVM och DSM kan en part åberopa ett åsidosättande av en sådanarbetsordning såsom ett väsentligt formfel (domen av den 27 februari 1992 i detovannämnda målet BASF m.fl. mot kommissionen, punkt 75). I föreliggande fallär bestämmelserna om bestyrkande inte förenliga med de principer som följer avdomen av den 27 februari 1992 i det ovannämnda målet BASF mot kommissionen(punkterna 75 och 78) och domen av den 15 juni 1994 (punkterna 75, 76 och 78),enligt vilka kravet på bestyrkanude genom ordförandens och generalsekreterarensunderskrift på själva rättsakten är ett uttryck för ett grundläggande krav igemenskapsrätten, som bygger på rättssäkerhetsskäl. Det finns följaktligen ingenrättsakt på det giltiga språket nederländska, som är bestyrkt i vederbörlig ordning.

276.

    Enichem har hävdat att kommissionen genom att anta beslutet av år 1994 haråsidosatt antingen principerna som följer av domen av den 15 juni 1994 eller sinarbetsordning. Artiklarna 2 och 16 i arbetsordningen, om ett delegeringsförfarandeoch om bestyrkandet av rättsakter som antagits i enlighet med det förfarandet, ärinte förenliga med kollegialitetsprincipen.

277.

    Bestyrkandet av rättsakter enligt artikel 16 i arbetsordningen uppfyller nämligeninte domstolens rättssäkerhetskrav, eftersom det är protokollet som bestyrks ochinte det antagna beslutet.

278.

    Enligt kommissionen kan LVM:s och DSM:s påstående att arbetsordningen ärrättsstridig inte beaktas. En institutions arbetsordning är nämligen inte en rättsaktmed allmän giltighet, som till alla delar är bindande och direkt tillämplig i varjemedlemsstat vid tillämpning av artikel 189 i fördraget. Kommissionen har påpekatatt LVM och DSM i varje fall har förväxlat kollegialitetsprincipen, som åsyftas iartikel 163 i fördraget, och bestyrkandet av beslut. Det är därför inte riktigt atthävda att artikel 12 i arbetsordningen, i den lydelse som gällde då beslutet avår 1988 antogs, var den enda möjligheten för att iaktta kollegialitetsprincipen(domen av den 15 juni 1994, punkterna 72-77).

279.

    Kommissionen anser att Enichem varken har styrkt på vilket sätt arbetsordningeninte är förenlig med domstolens dom eller på vilket sätt den bristande förenligheteninverkar på antagandet av beslutet (förstainstansrättens dom av den27 oktober 1994 i mål T-35/92, Deere mot kommissionen, REG 1994, s. II-957).

Förstainstansrättens bedömning

280.

    Förstainstansrätten anser inledningsvis att sökandenas argument skall tolkas på såsätt att det påstås att vissa bestämmelser i kommissionens arbetsordning som gälldedå beslutet av år 1994 antogs är rättsstridiga. Sökandena har i enlighet medartikel 184 i fördraget i särskild ordning ifrågasatt giltigheten av vissa bestämmelseri arbetsordningen med åberopande av en av de möjligheter som enligt artikel 173i fördraget finns för att granska lagenligheten av rättsakter, nämligen när fördrageteller någon rättsregel som gäller dess tillämpning har åsidosatts.

281.

    Invändningen att bestämmelser i arbetsordningen är rättsstridiga kan delas itvå delar. LVM, DSM och Enichem har för det första hävdat att artikel 16första stycket i arbetsordningen angående bestyrkande av antagna rättsakter stridermot principen om rättssäkerhet, såsom den framgår av domstolens dom av den15 juni 1994. Enichem har för det andra gjort gällande att bestämmelserna iartiklarna 2 c och 16 andra stycket i arbetsordningen om delegeringsförfarandetstrider mot kollegialitetsprincipen.

- Huruvida invändningen om rättsstridighet kan upptas till sakprövning

282.

    Förstainstansrätten anser det nödvändigt att på eget initiativ pröva invändningenom rättsstridighet i dess helhet och kommer inte att inskränka sig till enbartkommissionens genmäle.

283.

    I artikel 184 i fördraget föreskrivs följande: ”Utan hinder av att den frist som avsesi artikel 173 femte stycket har löpt ut får parterna i en tvist om en förordning somEuropaparlamentet och rådet gemensamt, rådet, kommissionen eller ECB[Europeiska Centralbanken] har antagit, med stöd av artikel 173 andra stycket infördomstolen göra gällande att förordningen inte skall tillämpas.”

284.

    Det kan för det första påpekas att enligt domstolens rättspraxis (domen i detovannämnda målet Simmenthal mot kommissionen, punkterna 39-41) är artikel 184i fördraget uttryck för en allmän princip enligt vilken samtliga parter har rätt att,i syfte att få ett beslut ogiltigförklarat som berör dem direkt och personligen,ifrågasätta giltigheten av rättsakter som institutionerna tidigare antagit, vilka utgörrättslig grund för det ifrågasatta beslutet, om den ifrågavarande parten inte haderätt att med stöd av artikel 173 i fördraget väcka talan direkt mot dessa rättsakter,vars följder berör parten utan att denne har haft möjlighet att begära enogiltigförklaring.

285.

    Artikel 184 i fördraget skall således ges en vid tolkning så att lagenligheten avinstitutionernas rättsakter kan prövas på ett effektivt sätt. Domstolen har i dethänseendet redan slagit fast, i domen i det ovannämnda målet Simmenthal motkommissionen (punkt 40), att tillämpningsområdet för artikeln skall omfatta ävende av institutionernas rättsakter som till sin form inte är förordningar, men som harliknande verkningar.

286.

    Förstainstansrätten anser att tillämpningsområdet för artikel 184 i fördraget ävenomfattar bestämmelser i en institutions arbetsordning, vilka visserligen inte utgörrättslig grund för det omtvistade beslutet och inte har samma verkningar som enförordning i den mening som avses i artikeln i fördraget, men som bildar denegentliga ramen för antagandet av beslutet och som därmed tillgodoser kravet pårättssäkerhet för de personer till vilka beslutet är riktat. Det är viktigt att enmottagare av ett beslut ges möjlighet att i särskild ordning ifrågasätta lagenlighetenav den rättsakt som avgör beslutets formella giltighet, oaktat att den ifrågavaranderättsakten inte utgör rättslig grund för beslutet, när mottagaren inte har kunnatbegära ogiltigförklaring av den rättsakten innan han delgavs det omtvistadebeslutet.

287.

    En invändning om rättsstridighet kan följaktligen framställas mot bestämmelsernai kommissionens arbetsordning, i den mån de skall säkerställa skyddet för enskilda.

288.

    Det kan för det andra erinras om att en invändning om rättsstridighet skallbegränsas till det som är oundgängligt för att lösa tvisten.

289.

    Artikel 184 i fördraget har inte till syfte att ge en part möjlighet att, oavsett vilkenform av talan det rör sig om, ifrågasätta tillämpligheten av vilken rättsakt av allmänkaraktär som helst. Den allmänna rättsakt vars lagenlighet ifrågasätts skall varadirekt eller indirekt tillämplig på det fall som är föremål för talan och det skallföreligga ett direkt rättsligt samband mellan det individuella beslut som ifrågasättsoch den ifrågavarande allmänna rättsakten (domstolens dom av den 31 mars 1965i mål 21/64, Macchiorlati Dalmas e Figli mot Höga myndigheten, REG 1965,s. 227, 245, av den 13 juli 1966 i mål 32/65, Italien mot rådet och kommissionen,REG 1965, s. 563, 594, svensk specialutgåva, volym 1, s. 303, ochförstainstansrättens dom av den 26 oktober 1993 i de förenade målen T-6/92 ochT-52/92, Reinarz mot kommissionen, REG 1993, s. II-1047, punkt 57).

290.

    Den andra delen av invändningen om rättsstridighet syftar i föreliggande fall till attfå fastställt att bestämmelserna om delegering i kommissionens arbetsordningstrider mot kollegialitetsprincipen. Enichem har emellertid varken hävdat attbeslutet av år 1994 antogs med stöd av en delegerad behörighet eller anförtuppgifter av sådant slag att detta framstår som sannolikt. Enichem har inte styrktatt det finns ett direkt rättsligt samband mellan beslutet av år 1994 och debestämmelser i arbetsordningen som den hävdat är rättsstridiga. Den andra delenav invändningen skall således lämnas utan beaktande.

291.

    Vad beträffar den första delen av invändningen kan det erinras om att beslutet avår 1994 har bestyrkts i enlighet med artikel 16 första stycket i arbetsordningen. Detfinns således ett direkt rättsligt samband mellan beslutet av år 1994 och denbestämmelse i arbetsordningen som sökandena anser vara rättsstridig.

292.

    I denna artikel i arbetsordningen fastställs hur den rättsakt som gått sökanden emotskall ha bestyrkts. Bestyrkandet av rättsakter på det sätt som föreskrivs ikommissionens arbetsordning har till syfte att säkerställa rättssäkerheten genom attpå de giltiga språken fastslå den text som kollegiet antagit (domen av den15 juni 1994, punkt 75). Av detta följer att bestämmelsen syftar till att säkerställaett skydd för mottagarna av rättsakten och att den därför kan bli föremål för eninvändning om rättsstridighet.

293.

    Av det ovan anförda följer att den första delen av invändningen om rättsstridighet,som anförts av LVM, DSM och Enichem avseende artikel 16 första stycket iarbetsordningen, kan prövas. Förstainstansrätten övergår följaktligen till att prövaom invändningen är befogad med avseende på det påstådda åsidosättandet avrättssäkerhetskravet.

- Huruvida artikel 16 första stycket i arbetsordningen är rättsstridig på grund av atträttssäkerhetskravet inte tillgodoses

294.

    Enligt sökandena är beslutet av år 1994 rättsstridigt, eftersom sättet att bestyrkarättsakter enligt artikel 16 första stycket i arbetsordningen inte är förenligt med deträttssäkerhetskrav som domstolen erinrade om i domen av den 15 juni 1994.

295.

    I artikel 16 första stycket i arbetsordningen i dess lydelse då beslutet av år 1994antogs föreskrivs följande:

”Rättsakter som antas av kommissionen under ett sammanträde eller genomskriftligt förfarande skall på det eller de giltiga språken bifogas protokollet från detsammanträde där de antogs eller vid vilket anteckning gjordes om deras antagande.Antagandet av rättsakterna skall bestyrkas genom ordförandens ochgeneralsekreterarens underskrifter på protokollets första sida.”

296.

    I domen av den 15 juni 1994 erinrade domstolen om att det av artikel 162.2 ifördraget framgår att kommissionen är skyldig att bland annat vidta åtgärder somgör det möjligt att med säkerhet fastställa den fullständiga texten till de rättsaktersom antagits av kollegiet (punkterna 72 och 73).

297.

    Domstolen ansåg i det avseendet att bestyrkandet av rättsakter i enlighet medartikel 12 första stycket i den arbetsordning som gällde då beslutet av år 1988antogs, i vilken föreskrevs att ”[r]ättsakter som antas av kommissionen under ettsammanträde eller genom skriftligt förfarande skall bestyrkas på det eller de giltigaspråken genom ordförandens och generalsekreterarens underskrifter”, har till syfteatt säkerställa rättssäkerheten genom att på de giltiga språken fastslå den text somkollegiet har antagit. Domstolen tillade att bestyrkandet ”gör det alltså möjligt atti händelse av tvist kontrollera de delgivna eller offentliggjorda texternas exaktaöverensstämmelse med den av kollegiet antagna texten och därmed medupphovsmannens vilja” (punkt 75).

298.

    Mot bakgrund av domen av den 15 juni 1994 finns det anledning att kontrollera omde former för bestyrkande som föreskrivs i artikel 16 första stycket iarbetsordningen (se ovan punkt 295) är av sådant slag att det är möjligt att medsäkerhet fastställa den fullständiga texten till de rättsakter som antagits av kollegiet.

299.

    Det kan inledningsvis klargöras att, i motsats till vad sökandena har hävdat, togdomstolen i domen av den 15 juni 1994 inte ställning till huruvida bestyrkandetenligt artikel 12 första stycket i den arbetsordning som gällde då beslutet av år 1988antogs utgjorde det enda godtagbara sättet för bestyrkande med hänsyn tillrättssäkerhetskravet. Domstolen har visserligen angett syftet med att bestyrkarättsakter (punkt 75 i domen av den 15 juni 1994), men har inte preciserat om detendast var de sätt på vilka bestyrkandet skulle gå till enligt artikel 12 första stycketi den då gällande arbetsordningen som var lämpade att säkerställa det syftet.

300.

    Det var vidare ostridigt mellan parterna vid domstolen att kommissionen hadeåsidosatt bestämmelserna om bestyrkande i kommissionens arbetsordning. Detinnebar att domstolen kunde fastslå att det första beslutet var rättsstridigt på grundav att väsentliga formföreskrifter hade åsidosatts, utan att den behövde uttala sigom huruvida bestyrkandet i enlighet med artikel 12 första stycket i den tidigaregällande arbetsordningen var rättsstridigt.

301.

    Slutligen anser sökandena att underskriften på protokollet inte uppfyllerrättssäkerhetskravet, eftersom det i avsaknad av en rättsakt med ordförandens ochgeneralsekreterarens underskrifter inte är möjligt att kontrollera att de delgivna ochoffentliggjorda texterna fullständigt överensstämmer med den text som antagits avkommissionsledamöternas kollegium. Sökandena har av detta dragit slutsatsen attendast den första sidan i protokollet är bestyrkt.

302.

    Det argumentet kan inte godtas. Förstainstansrätten anser att bestyrkandet enligtartikel 16 första stycket i arbetsordningen i sig utgör en tillräcklig garanti för att deti händelse av att texten ifrågasätts skall vara möjligt att kontrollera att de delgivnaeller offentliggjorda texterna fullständigt överensstämmer med den text somkollegiet antagit samt med upphovsmannens vilja. Genom att texten bifogasprotokollet och den första sidan i protokollet bär ordförandens ochgeneralsekreterarens underskrifter, finns det ett samband mellan protokollet ochde handlingar det innefattar vilket gör det möjligt att fastställa det exakta innehålleti kollegiets beslut och dess exakta form.

303.

    En institution skall i det avseendet presumeras ha handlat i enlighet med tillämpligabestämmelser, så länge gemenskapsdomstolarna inte har konstaterat att desshandlande inte är förenligt med dessa normer.

304.

    Bestyrkandet enligt artikel 16 första stycket i arbetsordningen skall därmed anseslagenligt. Följaktligen kan talan inte bifallas på den grunden.

2. Huruvida kollegialitetsprincipen och kommissionens arbetsordning har åsidosatts

Parternas argument

305.

    LVM och DSM har hävdat att kommissionen åsidosatte bestämmelserna i sinarbetsordning när den antog beslutet av år 1994. I sina repliker har sökandenaangett att en ”vidimerad” kopia av beslutet av år 1994 som de delgetts, ärunderskriven av kommissionsledamoten som ansvarar för konkurrensfrågor. Dettakan tyda på att beslutet inte antogs av kommissionsledamöternas kollegium utanenbart av den berörde ledamoten i strid med kollegialitetsprincipen. Detförhållandet är tillräckligt för att det skall råda tvivel om giltigheten av beslutet avår 1994 (domen av den 29 juni 1995 i det ovannämnda målet T-37/91, ICI motkommissionen, och i mål T-31/91, Solvay mot kommissionen, REG 1995, s. II-1821).LVM och DSM har begärt att förstainstansrätten skall förelägga kommissionen attinkomma med ytterligare upplysningar i det avseendet.

306.

    Elf Atochem har påpekat att beslutet av år 1994 antogs knappt en månad efterdomstolens dom. Enligt de förklaringar som kommissionens talesman gav pressenantogs dessutom detta beslut utan diskussion inom kollegiet. Dessa omständigheterär av sådant slag att giltigheten av beslutet av år 1994 kan ifrågasättas på dengrunden att kollegialitetsprincipen har åsidosatts.

307.

    Kommissionen anser att det endast kan åberopas att bestämmelser iarbetsordningen om antagande av beslut har åsidosatts om sökanden med stöd avkonkreta uppgifter kan visa att det finns anledning att betvivla giltigheten avbeslutsförfarandet. I brist på sådana uppgifter skall kommissionens rättsakt ansesantagen i vederbörlig ordning (domen i det ovannämnda målet Deere motkommissionen, punkt 31). I föreliggande fall har sökandena inte anfört konkretauppgifter.

Förstainstansrättens bedömning

308.

    Den omständigheten att kopian av beslutet av år 1994 som sändes till LVM ochDSM var underskriven av kommissionsledamoten som ansvarar förkonkurrensfrågor samt bar påskriften ”vidimerad” (”voor gelijkluidend afschrift”)utgör inte ett bevis för att beslutet antogs i strid med kollegialitetsprincipen. Detframgår av beslutstexten att det rör sig om ”kommissionens beslut”. Det framgårvidare av samma text att det är ”Europeiska gemenskapernas kommission” sommed beaktande av omständigheterna och den rättsliga bedömningen har antagitbeslutet av år 1994.

309.

    Sökandena har således inte åberopat något bevis eller någon exakt omständighetsom kan motivera ett undanröjande av den presumtion om giltighet somgemenskapens rättsakter omfattas av (domen i det ovannämnda målet DunlopSlazenger mot kommissionen, punkt 24).

310.

    I brist på ett sådant bevis ankommer det inte på förstainstansrätten att besluta omde begärda åtgärderna för bevisupptagning.

311.

    Vidare betyder inte den omständigheten att beslutet av år 1994 antogs kort tid efterdet att domen av den 15 juni 1994 avkunnades eller att det antogs utan diskussioninom kommissionsledamöternas kollegium, under förutsättning att detta ansesstyrkt, att kollegialitetsprincipen har åsidosatts.

312.

    Av det ovan anförda följer att talan inte kan bifallas på dessa grunder.

3. Grunden avseende innehållet i den akt som var föremål för överläggning inomkommissionsledamöternas kollegium

313.

    ICI har hävdat att kommissionsledamöternas kollegium, på grund av de fel somförekommit under det administrativa förfarandet, inte har kunnat få del av samtligarelevanta handlingar i ärendet innan det antog beslutet av år 1994 och i synnerhetinte av förhörsombudets nya rapport samt ett nytt protokoll över samrådet medrådgivande kommittén. Kommissionsledamöternas kollegium, vars sammansättningi hög grad hade ändrats sedan år 1988, hade således inte fått kännedom om degrunder ICI anfört till sitt försvar.

314.

    Kommissionen anser att denna grund helt saknar rättsligt stöd.

315.

    Det kan erinras om att kommissionen, efter domstolens ogiltigförklaring den15 juni 1994 av beslutet av år 1988, inte gjorde sig skyldig till felaktigrättstillämpning genom att inte hålla ett nytt förhör med de berörda företagen ellergenom att inte på nytt samråda med den rådgivande kommittén innan den antogbeslutet av år 1994 (se ovan punkterna 246-258).

316.

    Det antagande som sökandens argumentation vilar på är felaktigt och talan kansåledes inte bifallas på denna grund.

4. Grunderna under vilka det anförts att principerna om identitet mellan det organsom överlägger i ärendet och det organ som avgör ärendet samt om omedelbarhethar åsidosatts

Parternas argument

317.

    Hüls har hävdat att i enlighet med principen om identitet mellan det organ somöverlägger och det organ som avgör ärendet kan ett beslut endast antas av depersoner som har deltagit i förfarandet och som har haft möjlighet att direkt bildasig en uppfattning om ärendet. I föreliggande fall var flertaletkommissionsledamöter, och i synnerhet ledamoten som ansvarar förkonkurrensfrågor samt generaldirektören för konkurrens vid kommissionen

(GD IV), vid det tillfälle då beslutet av år 1994 antogs inte längre desamma somunder utredningen av ärendet år 1988.

318.

    Kommissionen kan inte anses som en fristående myndighet på konkurrensområdet,det vill säga som en institution oberoende av sina ledamöter. I det avseendet kanhänvisas till artiklarna 1 och 12 i arbetsordningen i vilka föreskrivs attkommissionen skall besluta som kollegium och till artikel 6 i stadgarna förförhörsombudet.

319.

    BASF, Wacker och Hoechst har hävdat att kommissionen har åsidosattomedelbarhetsprincipen. Då beslutet av år 1994 antogs var enligt BASF flertaletkommissionsledamöter och generaldirektören för GD IV inte desamma somår 1988. Följaktligen har beslutet av år 1994 antagits av personer som inte hadefullständig kännedom om ärendet och som inte hade tid att sätta sig in i det undertiden efter det att domen av den 15 juni 1994 avkunnades. Avsikten medföreliggande grund är inte att kräva att kommissionsledamöterna skall varapersonligen närvarande vid förhören, utan att de skall få exakt kännedom om vadsom sägs under dessa genom att formföreskrifter iakttas och i synnerhet genomsamråd med förhörsombudet.

320.

    Slutligen har Wacker och Hoechst hävdat att de personer som utarbetar ett beslutskall ha deltagit i förhören eller skall åtminstone ha möjlighet att på kort tid sättasig in i andra deltagares intryck av förhören. Det var inte möjligt i föreliggande fall,eftersom flertalet kommissionsledamöter vid det tillfälle då förhören hölls intelängre innehade sina uppdrag då beslutet av år 1994 antogs.

321.

    Kommissionen anser att principerna om identitet och omedelbarhet inte existerar.Gemenskapens processrätt på konkurrensområdet bygger på att institutionen somsådan har ett bestämt uppdrag och inte på de personer som utövar deifrågavarande uppdragen (domen i det ovannämnda målet ACF Chemiefarma motkommissionen, punkterna 71 och 72). Det finns ingen bestämmelse enligt vilken deolika skedena i ett förfarande på konkurrensområdet måste genomföras under enoch samma av ledamöternas mandatperioder.

Förstainstansrättens bedömning

322.

    Sökanden har gjort gällande att en allmän princip om kontinuitet i ettförvaltningsorgans sammansättning vid behandlingen av ett ärende som kan ledatill åläggande av böter har åsidosatts.

323.

    Det finns emellertid ingen allmän princip av detta slag (domen i det ovannämndamålet ACF Chemiefarma mot kommissionen, punkt 72).

324.

    Talan kan följaktligen inte bifallas på den grunden.

C -    Fel som förekommit under det administrativa förfarandet

325.

    Sökandena har i andra hand åberopat ett flertal grunder avseende fel somförekommit under det administrativa förfarande som föregick antagandet avbeslutet av år 1994. Förstainstansrätten påpekar i det sammanhanget att Wackeroch Hoechst under förhandlingen återkallade den grund under vilken de anfört attartikel 3 i rådets förordning nr 1 av den 15 april 1958 om vilka språk som skallanvändas i Europeiska ekonomiska gemenskapen (EGT 17, 1958, s. 385; svenskspecialutgåva, område 1, volym 1, s. 14) hade åsidosatts, vilket antecknats avjustitiesekreteraren.

326.

    Det kan göras skillnad mellan de grunder som avser att det förekommit fel sominverkat på meddelandet om anmärkningar och de grunder som avser fel sominverkat på förhöret. Grunden avseende tillgång till kommissionens handlingarkommer att undersökas efter den del av domen som gäller prövningen i sak.

1. Grunderna under vilka anförts att det förekommit formfel som inverkat påmeddelandet om anmärkningar

a) Huruvida det förekommit formfel som inverkat på meddelandet omanmärkningar

Parternas argument

327.

    Wacker och Hoechst har hävdat att beslutet av år 1994 är grundat på ett bristfälligtmeddelande om anmärkningar. För det första delgavs meddelandet enbart av entjänsteman vid kommissionen, i strid med artikel 2 i förordning nr 99/63. För detandra var det inte möjligt att veta om meddelandet om anmärkningar, som är ensynnerligen omfattande handling, var fullständigt, vilket strider mot sammaartikel 2, enligt vilken kommissionen skall meddela sina anmärkningar skriftligen.Anmärkningarna borde följaktligen ha meddelats i en enda skriftlig handling. Fördet tredje skulle meddelandet om anmärkningar ha varit underskrivet avutfärdaren.

328.

    Kommissionen anser det uppenbart att talan inte kan bifallas på den grunden.

Förstainstansrättens bedömning

329.

    Vad beträffar argumentet att en tjänsteman vid kommissionen skulle ha gettsbefogenhet att meddela anmärkningarna, framgår det av handlingarna i ärendet attmeddelandet om anmärkningar som tillställdes sökandena åtföljdes av en skrivelseundertecknad av biträdande generaldirektören för GD IV vid kommissionen, påuppdrag av generaldirektören för generaldirektoratet.

330.

    Den biträdande generaldirektören skrev under skrivelsen, inte i kraft av endelegering av behörighet, utan enbart i kraft av en delegering av rätten attunderteckna, vilken generaldirektören hade erhållit av den behörigekommissionsledamoten (domstolens dom av den 14 juli 1972 i mål 52/69, Geigy motkommissionen, REG 1972, s. 787, punkt 5). En delegering av rätten att undertecknautgör kommissionens normala sätt att utöva sin befogenhet (domen i detovannämnda målet VBVB och VBBB mot kommissionen, punkt 14).

331.

    Eftersom sökanden inte har tillhandahållit några upplysningar som tyder på attgemenskapens administration i detta fall har underlåtit att iaktta de regler somgäller på området (domen i det ovannämnda målet VBVB och VBBB motkommissionen, punkt 14), kan detta påstående inte godtas.

332.

    Påståendena om att formföreskrifterna för meddelande av anmärkningar inte hariakttagits kan inte heller godtas.

333.

    Enligt artikel 2.1 i förordning nr 99/63 skall ”[k]ommissionen ... skriftligen meddelaföretag och företagssammanslutningar om de anmärkningar som har framställts motdem”. Enligt bestämmelsen krävs således varken att själva handlingen medmeddelandet om anmärkningar är underskriven eller att meddelandet omanmärkningar formellt skall utgöras av en enda handling.

334.

    Mot bakgrund av det ovan anförda kan talan inte bifallas på denna grund.

b) Huruvida artikel 3 i rådets förordning nr 1 har åsidosatts

Parternas argument

335.

    BASF, Hüls och Enichem har hävdat att kommissionen har åsidosatt artikel 3 iförordning nr 1. Till meddelandet om anmärkningar var nämligen fogade ett antalbilagor som var nödvändiga för att förstå anmärkningarnas innebörd och som intevar avfattade på den medlemsstats språk, under vars jurisdiktion sökandena lyder.Detta argument gäller även de handlingar kommissionen skickade den 3 maj 1988.Enichem har tillagt att kommissionen härigenom även har åsidosatt artikel 4 iförordning nr 99/63.

336.

    Kommissionen anser att sökandenas argument strider mot lydelsen och syftet medartikel 3 i förordning nr 1. Det framgår dessutom klart av sökandenas reaktioneratt de inte haft några svårigheter att förstå bevisningens innebörd i dess helhet.

Förstainstansrättens bedömning

337.

    Bilagorna till meddelandet om anmärkningar, vilka inte härrör från kommissionen,skall inte anses som ”skriftliga handlingar” i den mening som avses i artikel 3 irådets förordning nr 1. Dessa bilagor skall betraktas som bevismaterial som

kommissionen grundar sin bedömning på och skall följaktligen delges mottagareni det skick de befinner sig (se bland annat förstainstansrättens dom av den6 april 1995 i mål T-148/89, Tréfilunion mot kommissionen, REG 1995, s. II-1063,punkt 21). Kommissionen har således inte åsidosatt artikel 3 i rådets förordningnr 1.

338.

    Vad beträffar Enichems påstående att artikel 4 i förordning nr 99/63 har åsidosatts,kan det påpekas att huvuddelen av meddelandet om anmärkningar, som tillställdessökanden på italienska, innehåller relevanta utdrag ur bilagorna. Sökanden harhärigenom getts möjlighet att få veta exakt på vilka omständigheter och på vilketrättsligt resonemang som kommissionen grundat sin bedömning (domen i detovannämnda målet Tréfilunion mot kommissionen, punkt 21). Sökanden harföljaktligen kunnat ta tillvara sin rättigheter på ett tillfredsställande sätt.

339.

    Talan kan därför inte bifallas på denna grund.

c) Huruvida fristen var otillräcklig för att förbereda svaret på meddelandet omanmärkningar

Parternas argument

340.

    Wacker och Hoechst har hävdat att kommissionen inte har gett dem möjlighet attta del av akten och sedan framföra sina synpunkter på denna (domstolens dom avden 27 oktober 1977 i mål 121/76, Moli mot kommissionen, REG 1977, s. 1971,punkt 20). Trots omständigheterna i föreliggande fall har kommissionen vägrat attförlänga företagens frist för att inkomma med synpunkter på meddelandet omanmärkningar och har därigenom åsidosatt såväl rätten till försvar som artikel 11i förordning nr 99/63.

341.

    BASF har hävdat att fristen inte var tillräcklig för att gå igenom de handlingar somBASF delgavs genom skrivelse av den 3 maj 1988.

342.

    Kommissionen har mot Wacker och Hoechst invänt att artikel 11 i förordningnr 99/63 har iakttagits. Sökanden fick således en frist på två månader för attskriftligen besvara meddelandet om anmärkningar samt en frist på fem månaderför att förbereda förhöret i september 1988. Dessa frister är fullt tillräckliga, isynnerhet i jämförelse med de frister som föreskrivs i artikel 173 femte stycket ifördraget (domstolens dom av den 14 februari 1978 i mål 27/76, United Brands motkommissionen, REG 1978, s. 207, punkterna 270-273; svensk specialutgåva,volym 4, s. 9). Den omständigheten att vissa bilagor till meddelandet omanmärkningar inte var avfattade på sökandens språk ändrar inte denna slutsats,eftersom sökanden och dennes ombud inte har haft några svårigheter att förståinnehållet.

343.

    Kommissionen anser beträffande BASF:s argument att sökanden, med avseendepå de handlingar som bifogades kommissionens skrivelse av den 3 maj 1988 ochmed hänsyn till skrivelsens lydelse, inte kan hävda att den först efter det attbeslutet antogs insåg att dessa handlingar var av betydelse för dess försvar. Detankom på sökanden att bedöma detta. Skrivelsen sändes den 3 maj 1988 ochsvaren lämnades den 10 juni 1988, vilket visar att sökanden fått en tillräcklig frist.Sökanden inkom för övrigt med ett stort antal kommentarer utan att begära attfristen skulle förlängas. Bestämmelserna i artikel 11.1 i förordning nr 99/63 harsåledes iakttagits.

Förstainstansrättens bedömning

344.

    I artikel 2.4 i förordning nr 99/63 föreskrivs följande: ”Då kommissionen meddelaranmärkningar skall den fastställa en tidsfrist inom vilken företagen ochföretagssammanslutningarna kan framföra sina synpunkter till kommissionen.” I detsyftet preciseras i artikel 11.1 i samma förordning följande: ”När kommissionenfastställer de tidsfrister som anges i artiklarna 2, 5 och 6 skall den ta hänsyn till dentid som behövs för att förbereda yttranden och till om ärendet är av brådskandenatur. Tidsfristen skall inte understiga två veckor och skall kunna förlängas.”

345.

    I förevarande fall sändes meddelandet om anmärkningar till de berörda företagenden 5 april 1988. Företagen skulle framföra sina synpunkter på anmärkningarnasenast den 16 maj 1988.

346.

    Genom en skrivelse av den 3 maj 1988 sände kommissionen ett antalkompletterande handlingar till mottagarna av meddelandet om anmärkningar ochpåpekade att även om dessa handlingar inte nämndes i meddelandet omanmärkningar, ”kunde de vara relevanta för bedömningen av ärendet i sin helhet”.

347.

    Wacker och Hoechst begärde att fristen skulle förlängas till den 15 juli 1988.Genom en skrivelse av den 18 maj 1988 beslutade kommissionen att bevilja demen förlängning till den 10 juni 1988, bland annat med hänsyn till de kompletterandehandlingar som sändes den 3 maj 1988.

348.

    Med anledning av BASF:s begäran om förlängning den 5 maj 1988, som inkom tillkommissionen den 17 maj samma år, fastställde kommissionen, genom skrivelse avden 24 maj 1988, svarsfristen avseende meddelandet om anmärkningar till den10 juni 1988.

349.

    Förstainstansrätten anser att med hänsyn till omständigheterna i det ifrågavarandefallet var den frist på omkring två månader som sökandena således beviljadestillräcklig för att de skulle kunna förbereda ett svar på meddelandet omanmärkningar (se i det hänseendet domen i det ovannämnda målet United Brandsmot kommissionen, punkterna 272 och 273).

350.

    Talan kan således inte bifallas på denna grund.

2. Grunderna under vilka anförts att det förekommit formfel som inverkat påförhöret

a) Huruvida fristen för att förbereda förhöret var otillräcklig

351.

    Wacker och Hoechst har hävdat att förhörsombudet inte hade tillräckligt med tidför att förbereda förhöret.

352.

    Kommissionen anser att detta påstående är helt ogrundat.

353.

    Även om det antas att sökandena har rätt att anföra en grund av detta slag, kandet påpekas att de inte på något sätt har angett varför förhörsombudets frist föratt förbereda förhöret inte var tillräcklig eller, om det antas att påståendet ärgrundat, på vilket sätt denna omständighet skulle ha kunnat leda till att detadministrativa förfarandet ansågs rättstridigt.

354.

    Härav följer att talan inte kan bifallas på denna grund.

b) Huruvida artikel 3 i förordning nr 1 har åsidosatts

Parternas argument

355.

    BASF, Wacker, Hoechst och Enichem har hävdat att kommissionen har åsidosattartikel 3 i förordning nr 1. Av förhörsprotokollet framgår nämligen de olikaparternas yttranden endast på det språk de uttryckte sig och inte enbart på denmedlemsstats språk, under vars jurisdiktion sökandena lyder. Enligt BASF är dockäven dessa yttranden av avgörande betydelse, eftersom det antas att denanmärkning som riktats mot samtliga företag är att de gemensamt ägnat sig åtkonkurrensbegränsande samverkan.

356.

    Kommissionen anser att påståendet är ogrundat.

Förstainstansrättens bedömning

357.

    Det kan erinras om att följande föreskrivs i artikel 9.4 i förordning nr 99/63: ”Detväsentliga innehållet i de yttranden som avges av varje person som hörs skallantecknas i ett protokoll som skall läsas och godkännas av honom.”

358.

    Det är i det aktuella fallet ostridigt att sökandena genom protokollet har kunnatta del av det väsentliga innehållet i sina egna yttranden på ett tillfredsställande sätt.

359.

    Vidare har sökandena inte bestritt att de hade möjlighet att följa det som sadesunder förhöret med hjälp av simultantolkning. De har heller inte påstått att

protokollet, till följd av att delar av detta som var avfattade på ett annat språk ändet som talas i den medlemsstat under vars jurisdiktion sökandena lyder inte varöversatta, innehåller oriktigheter eller att väsentliga delar utelämnats beträffandedem, som skulle kunna få skadliga följder, så att förfarandet måste ansesrättsstridigt (domarna i de ovannämnda målen ACF Chemiefarma motkommissionen, punkt 52 och Parker Pen mot kommissionen, punkt 74).

360.

    Talan kan således inte bifallas på denna grund.

c) Huruvida förhörsprotokollet är ofullständigt

Parternas argument

361.

    BASF har hävdat att förhörsprotokollet är ofullständigt. Det innehåller inte deväsentliga delarna av de andra företagens yttranden. I motsats till vad som angettshar inte de framställningar som gjordes i samtliga berörda företags namn ellersökandens och de andra företagens framställningar fogats till protokollet. När detgäller anklagelser om otillåten samverkan är kännedomen om och bedömningen avvad övriga parter anfört till sitt försvar av avgörande betydelse. BASF har tillagt attkommissionen inte kan åberopa artikel 9.4 i förordning nr 99/63, eftersom denartikeln enbart gäller rätten för den person som hörts att kontrollera attprotokollets innehåll är riktigt, men inte rätten att få del av övriga partersyttranden.

362.

    Wacker och Hoechst har åberopat en identisk grund under vilken de anfört att deolika företagens gemensamma redogörelser inte omnämns i protokollet.

363.

    Kommissionen anser att förhörsprotokollet, i den version som delgavs BASF, är iöverensstämmelse med artikel 9.4 i förordning nr 99/63, eftersom det ger BASFmöjlighet att godkänna sina egna yttranden. Det saknar således mening attöverlämna yttranden som avgetts av andra berörda företag och deras ombud underförhöret till sökanden för godkännande.

364.

    För övrigt fick BASF, Wacker och Hoechst kännedom om dessa yttranden,eftersom de var närvarande under förhöret.

Förstainstansrättens bedömning

365.

    Under den muntliga delen av det administrativa förfarandet vid kommissionen den5-8 september 1988 och den 19 september 1988 hade berörda personer möjlighetatt gemensamt framföra sina synpunkter på vissa frågor.

366.

    Det framgår av förhörsprotokollet, vilket delgavs samtliga deltagare, att degemensamma framställningarna ingick, men i sammanfattad form.

367.

    Det framgår även att den fullständiga texten till de olika framställningar somgjordes i de berörda personernas namn fanns i bilagorna till protokollet. Dessabilagor bifogades emellertid inte denna handling.

368.

    Detta förhållande utgör emellertid inte ett sådant fel i det administrativaförfarandet att beslutet av år 1994, vilket avslutade förfarandet, skall ansesrättsstridigt. Artikel 9.4 i förordning nr 99/63 (se ovan punkt 357) syftar till attgarantera de personer som hörs att protokollet överensstämmer med det väsentligainnehållet i deras yttranden (domen av den 14 juli 1972 i det ovannämnda måletICI mot kommissionen, punkt 29). I den mån de gemensamma framställningarnagällde sökandena har de kunnat få del av det väsentliga innehållet i dessayttranden, eftersom de antecknats i förhörsprotokollet. De har dessutom intehävdat att yttrandena i sin sammanfattade form innehåller oriktigheter. Slutligenkan sökandena inte med framgång påstå att de inte hade tillräcklig kännedom omde framställningar som avgavs i deras namn.

369.

    Den omständigheten att BASF:s och andra företags redogörelser inte bifogadesprotokollet utgör inte heller ett sådant fel i det administrativa förfarandet attbeslutet av år 1994 skall anses rättsstridigt, eftersom det väsentliga innehållet iyttrandena framgår av själva protokollet.

370.

    Det kan i alla händelser understrykas att BASF, Wacker och Hoechst deltog iförhöret och att de då kunde få kännedom om de frågor som sökandena faktiskttog upp gemensamt och de yttranden som avgavs individuellt av andra personer.

371.

    Talan kan följaktligen inte bifallas på denna grund.

d) Huruvida förhörsombudets iakttagelser inte har tillhandahållits

Parternas argument

372.

    Wacker och Hoechst har gjort gällande att de borde ha getts möjlighet att ta delav förhörsombudets iakttagelser och att yttra sig över dessa. Kommissionen harsåledes rättsstridigt underlåtit att tillhandahålla förhörsombudets iakttagelser.

373.

    BASF och Hüls har hävdat att beslutet av år 1994 är rättsstridigt av det skälet attförhörsombudets uttalande, inte har beaktats. Förhörsombudets uttalande, somgjordes i samband med antagandet av beslutet av år 1988, kan nämligen innehållasåväl faktiska som rättsliga bedömningar som överensstämmer med företagenskritik. Sökandena har följaktligen begärt att förstainstansrätten skall uppmanakommissionen att tillhandahålla förhörsombudets uttalande.

374.

    Kommissionen har avslagit begäran om att tillhandahålla förhörsombudetsuttalande av det skälet att det rör sig om en intern handling som tredje man intehar tillgång till.

Förstainstansrättens bedömning

375.

    Förstainstansrätten påpekar att rätten till försvar inte innebär ett krav på attföretag som berörs av ett förfarande enligt artikel 85.1 i fördraget skall kunna yttrasig över förhörsombudets uttalande som är kommissionens rent interna handling.Såsom fastslagits tjänar detta uttalande som ett underlag för kommissionen, somden inte är skyldig att följa. Uttalandet har av dessa skäl ingen avgörande betydelsesom gemenskapsdomstolarna skall beakta vid sin prövning (domstolens beslut avden 11 december 1986 i mål 212/86 R, ICI mot kommissionen, inte publicerat irättsfallssamlingen, punkterna 5-8). Rätten till försvar anses ha iakttagits itillfredsställande utsträckning, om de olika instanser som medverkar i utarbetandetav det slutliga beslutet har erhållit korrekt information om företagens argumentavseende de anmärkningar kommissionen har meddelat och avseendekommissionens bevis till stöd för anmärkningarna (domen i det ovannämnda måletMichelin mot kommissionen, punkt 7).

376.

    Förhörsombudets uttalande har i det avseendet varken till syfte att kompletteraeller korrigera företagens argument eller att tillhandahålla nya anmärkningar ellerbevis mot dem (förstainstansrättens dom av den 24 oktober 1991 i mål T-2/89,Petrofina mot kommissionen, REG 1991, s. II-1087, punkt 54, och i detovannämnda målet Hüls mot kommissionen, punkt 87).

377.

    Företagen kan således inte med stöd av principen om rätt till försvar kräva attförhörsombudets uttalande skall tillhandahållas så att de kan lämna synpunkter pådet (domarna i de ovannämnda målen Petrofina mot kommissionen, punkt 55, ochHüls mot kommissionen, punkt 88).

378.

    Talan kan således inte bifallas på denna grund.

D -    Åsidosättandet av artikel 190 i fördraget

Parternas argument

379.

    Sökandena har hävdat att motiveringsskyldigheten enligt artikel 190 i fördraget haråsidosatts i flera avseenden.

380.

    Wacker och Hoechst har hävdat att beslutet av år 1994 är bristfälligt motiverat påföljande tre väsentliga punkter: de omständigheter som anses utgöra överträdelsen,kvalifikationen som avtal eller samordnat förfarande samt ovannämnda sökandesdeltagande.

381.

    Montedison har framhållit att det av beslutet av år 1994 inte framgår på vilkaöverväganden kommissionen grundat sitt beslut att fastställa de redan ålagdaböterna för handlingar som inträffat tio till femton år tidigare (domstolens dom avden 2 maj 1990 i mål C-27/89, Scarpe, REG 1990, s. I-1701, punkt 27, och

förstainstansrättens dom av den 24 oktober 1991 i mål T-3/89, Atochem motkommissionen, REG 1991, s. II-1177, punkt 222). Det finns i föreliggande fall ingetlegitimt intresse (e contrario domstolens dom av den 2 mars 1983 i mål 7/82, GVLmot kommissionen, REG 1983, s. 483, svensk specialutgåva, volym 7, s. 49, ochdomen av den 18 september 1992 i det ovannämnda målet Automec motkommissionen, punkt 85) som motiverar att åtgärder vidtas mot ett företag somdragit sig tillbaka från marknaden för mer än tio år sedan.

382.

    Enligt ICI innehåller beslutet av år 1994 inte någon förklaring till varförkommissionen dröjt med att uttala sig, varför den beslutat att inte på nytt meddelaanmärkningar och låta parterna yttra sig, varför handlingar som påträffats underen annan utredning eller bevis som införskaffats i strid med rätten att inte behövavittna mot sig själv använts, varför kommissionen vägrat tillgång till handlingar påvillkor som är förenliga med rättspraxis, varför böter ålagts trots att de grundats påen felaktig omständighet och varför kommissionen dragit slutsatsen att beslutet avår 1988 är giltigt med avseende på Solvay och Norsk Hydro.

383.

    Hüls har påstått att själva beslutet av år 1994 inte är begripligt utan tillgång till dehandlingar till vilka det hänvisar. Trots det har dessa handlingar inte bifogatsbeslutet. Kommissionen har i sin rättsliga bedömning varken hänvisat till konkretaoch bestämda bevis eller till de omständigheter som nämns i inledningen av beslutetav år 1994. Slutligen är beslutet enligt Hüls inte riktigt motiverat, i synnerhet omman beaktar hur länge förfarandet pågick (domen i det ovannämnda målet Sytravaloch Brink's France mot kommissionen, punkt 77 jämte punkt 56).

384.

    Enligt Enichem har kommissionen underlåtit att förklara varför den på nytt åladede berörda företagen påföljder efter så lång tid. Varken förordning nr 2988/74, sompå sin höjd skulle kunna utgöra stöd för kommissionens befogenheter men intemotivera kommissionens val, eller den omständigheten att kommissionen redanår 1988 beslutade att ålägga böter, vilken inte innebär att den var skyldig att göradet på nytt efter domen av den 15 juni 1994, räcker som motivering.

385.

    Kommissionen anser att grunden skall underkännas. Den har hävdat att beslutetav år 1994 uppfyller kraven i artikel 190 i fördraget.

Förstainstansrättens bedömning

386.

    Enligt fast rättspraxis har skyldigheten att motivera ett individuellt beslut till syfteatt göra det möjligt för gemenskapsdomstolarna att pröva beslutets lagenlighet ochatt ge den berörde de upplysningar som är nödvändiga för att denne skall kunnabedöma om beslutet är välgrundat eller om det eventuellt är behäftat med ettsådant fel att det är möjligt att ifrågasätta dess giltighet, med det tillägget attomfattningen av denna skyldighet beror på rättsaktens art och det sammanhang ivilket den har antagits (se bland annat förstainstansrättens dom av den

11 december 1996 i mål T-49/95, Van Megen Sports mot kommissionen,REG 1996, s. II-1799, punkt 51).

387.

    Det kan i föreliggande fall framhållas att det i första övervägandet i beslutet avår 1994 hänvisas till ”Fördraget om upprättande av Europeiska gemenskapen”,vilket implicit, men utan tvekan, utgör en formell hänvisning till kommissionensuppgifter (se ovan punkterna 148 och 149). Denna hänvisning utgör en tillräckligmotivering av kommissionens intresse av att konstatera en överträdelse och åläggaföretagen påföljder. Kommissionen har befogenhet att göra skönsmässigabedömningar när det gäller fullgörandet av de uppgifter den har påkonkurrensområdet enligt fördraget, och den är inte skyldig att ge ytterligare skälför sitt handlingssätt. Montedisons och Enichems påståenden skall såledesunderkännas.

388.

    Vad beträffar den bristfälliga motiveringen som åberopats av Wacker, Hoechst ochHüls kan det erinras om att kommission enligt artikel 190 i fördraget är skyldig attange de faktiska och rättsliga omständigheter som utgör den rättsliga grunden förbeslutet samt de överväganden som fått kommissionen att fatta sitt beslut. Däremotbehöver inte kommissionen behandla samtliga faktiska och rättsliga frågor som haråberopats under det administrativa förfarandet (se domen i de ovannämndaförenade målen Van Landewyck m.fl. mot kommissionen, punkt 66).Förstainstansrätten anser att punkterna 7-27 i övervägandena utgör en klarredogörelse för de huvudsakliga handlingar som enligt kommissionen utgör bevisför överträdelsen. Även punkterna 28-39 i övervägandena utgör en tillräckligmotivering av de rättsliga följder som de faktiska omständigheterna har enligtkommissionen.

389.

    Det faktum att kommissionen inte har förklarat varför den uttalat sig så sent, varförden beslutat att inte på nytt meddela anmärkningar eller låta parterna yttra sig,varför den använt handlingar som påträffats i samband med en annan utredningeller bevis som införskaffats i strid med rätten att inte behöva vittna mot sig själv,varför den vägrat tillgång till handlingarna på villkor som är förenliga medrättspraxis, varför den ålagt böter trots att de grundats på en felaktig omständighet,utgör inte en bristfällig motivering av beslutet. ICI:s argument avser i huvudsakenbart att ifrågasätta kommissionens bedömning av dessa olika frågor. Sådanaargument, vilka hör till prövningen av om beslutet är välgrundat, är i dettasammanhang irrelevanta.

390.

    Vad slutligen beträffar ICI:s argument att beslutet saknar motivering beträffandegiltigheten av beslutet av år 1988 med avseende på Norsk Hydro och Solvay,behöver det endast påpekas att beslutet av år 1994 innehåller en uttryckligmotivering på denna punkt. Det framgår av punkt 59 i övervägandena i beslutet avår 1994 att eftersom ”Solvay inte har väckt talan om ogiltigförklaring av beslutetvid domstolen och Norsk Hydros talan har avvisats, är beslut 89/190 giltigt för derasdel”.

391.

    Mot bakgrund av det ovan anförda kan talan inte bifallas på denna grund.

II -    Materiella grunder

392.

    Sökandena har i huvudsak utvecklat argument enligt tre argumentationslinjer. Fördet första har de framfört ett antal påståenden avseende bevisningen (A). För detandra har de hävdat att det varken faktiskt eller rättsligt har förekommit enöverträdelse av artikel 85.1 i fördraget (B). För det tredje har samtliga sökandeanfört argument till stöd för att de under alla omständigheter inte har deltagit i denöverträdelse de påstås vara skyldiga till (C).

A -    Bevisningen

393.

    Sökandenas grunder innefattar två aspekter. För det första har de bestritt att vissaav bevisen mot dem kan användas. Vidare har de ifrågasatt bevisvärdet av deomständigheter som lagts dem till last.

1. Huruvida bevisen kan användas

394.

    Sökandena har gjort gällande att en del bevis mot dem inte kan användas. De hartill stöd för detta påstående anfört sex grunder: För det första har principen omrätten till skydd för sitt hem åsidosatts, för det andra principerna om rätten att tigaoch rätten att inte behöva vittna mot sig själv och för det tredje har artikel 20 iförordning nr 17 åsidosatts. För det fjärde har sökandena invänt att deras vägranatt besvara begäran om upplysningar eller att tillhandahålla handlingar inte kananvändas som bevis mot dem. För det femte har sökandena gjort gällande att dealdrig fått del av vissa handlingar eller för det sjätte att de har fått del av dem förstpå ett sent stadium.

395.

    Sökandena har påpekat att dessa grunder, under förutsättning att de godtas,gemensamt syftar till att de omtvistade handlingarna inte skall beaktas underförhandlingen och att beslutets lagenlighet skall prövas utan hänsyn till dem(domen i det ovannämnda målet AEG mot kommissionen, punkterna 24-30, ochbeslut av domstolens ordförande av den 26 mars 1987 i mål 46/87 R, Hoechst motkommissionen, REG 1987, s. 1549, punkt 34).

a) Påståendet att principen om rätt till skydd för sitt hem har åsidosatts

Parternas argument

396.

    LVM och DSM har inledningsvis hävdat att förstainstansrätten kan pröva om enundersökning i enlighet med artikel 14 i förordning nr 17 är förenlig med artikel 8i Europakonventionen. För det första är den sistnämnda bestämmelsen direkttillämplig inom gemenskapsrätten. För det andra utgör en undersökning som utförsi en fysisk eller juridisk persons arbetslokaler med stöd av artikel 14.3 i förordning

nr 17 en ”husundersökning” som faller inom tillämpningsområdet för artikel 8 iEuropakonventionen.

397.

    Även om sökandena inte väckte talan mot besluten om undersökning, anser de attde fortfarande har intresse av att lagenligheten av dessa prövas, eftersom beslutetav år 1994 grundas på bevis som införskaffats i otillbörlig ordning. Därutövergenomfördes undersökningen i DSM:s lokaler den 6 december 1983 med stöd aven fullmakt i enlighet med artikel 14.2 i förordning nr 17, vilken inte kunde bliföremål för en talan om ogiltigförklaring med stöd av artikel 173 i fördraget.

398.

    Sökandena anser med avseende på den första delgrunden att kommissionensundersökningsåtgärder innebär ett åsidosättande av principen om rätt till skydd försitt hem i den mening som avses i artikel 8 i Europakonventionen, såsom dennatolkats av Europadomstolen för mänskliga rättigheter (Europadomstolen, domenNiemietz mot Tyskland av den 16 december 1992, serie A nr 251-B), vars prövninggår längre än den som görs i enlighet med gemenskapsrätten (domen i detovannämnda målet Hoechst mot kommissionen, och domstolens dom av den17 oktober 1989 i mål 85/87, Dow Benelux mot kommissionen, REG 1989, s. 3137).

399.

    Undersökningsåtgärderna har således för det första vidtagits utan att domstolenstillstånd först inhämtats. För det andra har besluten om eller fullmakterna förundersökningen formulerats i allmänna ordalag och utan inskränkningar. Det harsåledes inte varit möjligt att identifiera föremålet för undersökningen, såsomframgår av beslutet om undersökning av den 4 november 1987 som riktades tillLVM och av fullmakten av den 29 november 1983 med stöd av vilkenundersökningen i DSM:s lokaler genomfördes den 6 december 1983. För det tredjeanser sökandena att en undersökning får genomföras endast om det är nödvändigt(artikel 14.1 i förordning nr 17 och artikel 8 i Europakonventionen). Kravet pånödvändighet skall emellertid bedömas mot bakgrund av en beskrivning av deantaganden som kommissionen har för avsikt att kontrollera. I föreliggande fallsaknas en sådan beskrivning.

400.

    Sökandena har dragit slutsatsen att samtliga undersökningsåtgärder somkommissionen vidtagit i föreliggande ärende är rättsstridiga.

401.

    Enichem har för sin del hävdat att ”följande beslut om undersökning ärrättsstridigt, eftersom föremålet för undersökningen har formulerats i allmännaordalag”, vilket strider mot artikel 14 i förordning nr 17.

402.

    LVM och DSM har som andra delgrund ifrågasatt att kommissionensundersökningar genomförts på ett giltigt sätt. Undersökningarna har nämligen ävenberört företagshemligheter, på grund av arten och omfattningen av de handlingarsom faktiskt undersöktes vid det ifrågavarande tillfället.

403.

    Kommissionen har inledningsvis framhållit att Europakonventionen inte ärtillämplig på gemenskapsrättsliga förfaranden på konkurrensområdet. Vidare kantalan inte upptas till prövning på den grunden, eftersom sökandena inte väckt talanmot kommissionens beslut om att genomföra den omtvistade undersökningen.

404.

    Beträffande frågan om talan kan vinna bifall på den grunden anser kommissionenatt domstolens rättspraxis är relevant (domarna i de ovannämnda målen Hoechstmot kommissionen och Dow Benelux mot kommissionen) och inte påverkas avartikel 8 i Europakonventionen, såsom den har tolkas av Europadomstolen förmänskliga rättigheter.

Förstainstansrättens bedömning

405.

    Kommissionen genomförde i föreliggande fall undersökningar i enlighet medartikel 14.2 i förordning nr 17 i följande företags lokaler: i Shells och ICI:s medstöd av en fullmakt av den 16 november 1983, i DSM:s med stöd av en fullmakt avden 29 november 1983, i EVC:s, gemensamt bolag ägt av ICI och Enichem, medstöd av en fullmakt av den 17 juli 1987, och i Hüls med stöd av en fullmakt av den17 september 1987.

406.

    Kommissionen fattade dessutom beslut om undersökningar i enlighet medartikel 14.3 i förordning nr 17 den 15 januari 1987, som riktades till företagenAlcudia, Atochem, BASF, Hoechst och Solvay, och den 4 november 1987, vilketriktades till Wacker och LVM.

407.

    Förstainstansrätten kommer att undersöka om talan kan prövas på den grunden,vilket kommissionen har bestritt, och därefter om talan kan bifallas på dengrunden.

i) Huruvida talan kan prövas på denna grund

408.

    Ett beslut om undersökning är i sig en sådan rättsakt mot vilken talan omogiltigförklaring kan väckas med stöd av artikel 173 i fördraget. I artikel 14.3 iförordning nr 17 föreskrivs därför uttryckligen att företagen skall upplysas om”rätten att få beslutet prövat av domstolen”.

409.

    Enligt fast rättspraxis vinner ett beslut som fattats av gemenskapsinstitutionernarättskraft mot den till vilket det är riktat, om denne inte väcker talan mot beslutetinom den i artikel 173 i fördraget föreskrivna fristen. Denna rättspraxis grundas isynnerhet på att fristerna för att väcka talan syftar till att skydda rättssäkerhetengenom att förhindra att gemenskapsrättsakter som har rättsverkningar kan kommaatt ifrågasättas ett obegränsat antal gånger (se bland annat domstolens dom av den30 januari 1997 i mål C-178/95, Wiljo, REG 1997, s. I-585, punkt 19).

410.

    LVM har förverkat sin rätt att göra gällande att det beslut om undersökning somvar riktat till LVM var rättsstridigt, och eftersom företaget inte väckt talan inom deföreskrivna fristerna kan talan inte prövas på denna grund.

411.

    LVM och DSM har däremot rätt att ifrågasätta lagenligheten av de beslut omundersökning som riktats till andra företag om de handlingar som kommissionenhar inhämtat har använts mot dem. Det står nämligen inte helt klart att de tveklöstskulle ha haft rätt att ifrågasätta lagenligheten av dessa beslut inom ramen för endirekt talan mot dem.

412.

    Sökandena har även rätt att inom ramen för en talan om ogiltigförklaring mot detslutliga beslutet ifrågasätta lagenligheten av undersökningsfullmakterna, vilka inteutgör rättsakter mot vilka talan kan väckas i enlighet med artikel 173 i fördraget.

413.

    Det följer slutligen av domstolens rättspraxis att ett företag inom ramen för entalan om ogiltigförklaring av den rättsakt på vilken kommissionen grundar enundersökning inte har rätt att ifrågasätta att undersökningsförfarandet genomförtspå ett lagenligt sätt. Domstolsprövningen av de villkor under vilka undersökningenhar genomförts ingår i en talan om ogiltigförklaring som i förekommande fall riktasmot kommissionens slutliga beslut med tillämpning av artikel 85.1 i fördraget(domen i det ovannämnda målet Dow Benelux mot kommissionen, punkt 49, ochgeneraladvokaten Mischos förslag till avgörande i det målet, REG 1989, s. 3149,punkt 127 in fine, förstainstansrättens beslut av den 9 juni 1997 i mål T-9/97, ElfAtochem mot kommissionen, REG 1997, s. II-909, punkt 25).

414.

    Sökandena har således även rätt att ifrågasätta hur undersökningsförfarandetgenomförts av kommissionen.

415.

    Mot den bakgrunden kan kommissionens invändning mot prövning endast avse dengrund som anförts av LVM, i vad mån den gäller det beslut om undersökning somvar riktat till LVM.

416.

    Vad emellertid beträffar den grund som anförts av Enichem kan det påpekas attförstainstansrätten varken av sökandens skriftliga inlagor eller muntliga inlägg kanavgöra vilket beslut om undersökning som sökanden har ifrågasatt lagenligheten av.Således kan talan inte upptas till prövning på den grunden, i den mån den anförtsav Enichem, eftersom förstainstansrätten inte kunnat förstå meningen elleromfattningen av den.

ii) Huruvida talan kan bifallas på denna grund

417.

    Av ovan anförda skäl (se ovan punkt 120) skall grunden förstås så att den innebärett påstående om ett åsidosättande av den allmänna gemenskapsrättsliga principenom skydd mot alltför långtgående eller godtyckliga myndighetsingripanden i denenskilde personens privata verksamhetssfär, oavsett om denne är en fysisk eller

juridisk person (domarna i de ovannämnda målen Hoechst mot kommissionen,punkt 19, Dow Benelux mot kommissionen, punkt 30, och domstolens dom av den17 oktober 1989 i de förenade målen 97/87, 98/87 och 99/87, Dow Chemical Ibéricam.fl. mot kommissionen, REG 1989, s. 3165, punkt 16, svensk specialutgåva,volym 10).

418.

    Den aktuella grunden kan delas i två delar. Som första delgrund avsesundersökningsåtgärdernas giltighet och som andra delgrund avses genomförandetav dessa åtgärder.

- Den första delgrunden: Undersökningsåtgärdernas giltighet

419.

    Det kan för det första påpekas att det är ostridigt att de beslut om undersökningsom kommissionen riktade till vissa företag under år 1987 är identiska med ellerliknar det beslut som riktades till Hoechst den 15 januari 1987. Det sistnämndaföretaget väckte emellertid talan om ogiltigförklaring mot detta beslut, vilkenogillades av domstolen (domen i det ovannämnda målet Hoechst motkommissionen). I den mån som LVM och DSM nu har anfört grunder ochargument som är identiska med eller liknar dem som Hoechst åberopade finnerförstainstansrätten ingen anledning att avvika från domstolens rättspraxis.

420.

    Det kan dessutom påpekas att denna rättspraxis grundas på en allmängemenskapsrättslig princip, såsom erinrats ovan, vilken är tillämplig på juridiskapersoner. Den omständigheten att rättspraxis från Europadomstolen för mänskligarättigheter om tillämpligheten av artikel 8 i Europakonventionen på juridiskapersoner har utvecklats sedan domarna avkunnades i de ovannämnda målenHoechst mot kommissionen, Dow Benelux mot kommissionen och Dow ChemicalIbérica m.fl. mot kommissionen har således ingen direkt betydelse för frågan omlösningarna i dessa domar var välgrundade.

421.

    För det andra framgår det av artikel 14.2 i förordning nr 17 att undersökningar somgenomförs enbart med stöd av fullmakt förutsätter att företagen samarbetarfrivilligt (domarna i de ovannämnda målen Hoechst mot kommissionen, punkt 31,Dow Benelux mot kommissionen, punkt 42 och Dow Chemical Ibérica m.fl. motkommissionen, punkt 28). Detta konstaterande ändras inte av att det föreskrivs enpåföljd i artikel 15.1 c i första delen av meningen i förordning nr 17. En sådanpåföljd är nämligen enbart tillämplig för det fall företaget, som gått med på attsamarbeta under undersökningen, inte lägger fram begärda räkenskaper eller andraaffärshandlingar i fullständigt skick.

422.

    Om ett företag faktiskt har samarbetat under en undersökning som genomförtsmed stöd av fullmakt, saknar påståendet om ett oskäligt myndighetsingripande fog,såvida ingen omständighet kan åberopas till stöd för att kommissionens åtgärdergått utöver det samarbete företaget gått med på.

423.

    Talan kan således inte vinna bifall på denna delgrund.

- Den andra delgrunden: Genomförandet av undersökningsåtgärderna

424.

    Sökandena har i detta hänseende anfört ett enda argument enligt vilket det storaantal handlingar som kopierats och bortförts av kommissionen har inneburit ettintrång i företagshemligheter.

425.

    Emellertid kan det synnerligen stora antal handlingar som kommissionen påstås hatagit kopior av, vilket för övrigt inte preciserats på annat sätt av sökandena, intei sig utgöra ett fel i undersökningsförfarandet, särskilt med hänsyn till attkommissionen utredde en påstådd konkurrensbegränsande samverkan mellansamtliga europeiska producenter inom en bestämd bransch. Kommissionenstjänstemän och övriga anställda får dessutom enligt artikel 20.2 i förordning nr 17inte röja upplysningar som de har inhämtat med stöd av denna förordning och somär av sådant slag att de omfattas av sekretess.

426.

    Således är det inte styrkt att det förekommit brister i kommissionensundersökningar.

427.

    Mot bakgrund av dessa omständigheter kan talan inte bifallas på denna grund.

b) Grunden under vilken anförts att ”rätten att tiga” och rätten att inte behövavittna mot sig själv inte har beaktats

Parternas argument

428.

    Grunden kan delas i två delar.

429.

    LVM, DSM och ICI har som första delgrund erinrat om att enligt artikel 14.3 iinternationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter ochartikel 6 i Europakonventionen, såsom dessa bestämmelser tolkats avEuropadomstolen för mänskliga rättigheter, har envar som anklagas för en brottsliggärning, inbegripet företag, från början rätt att tiga (Europadomstolen, domen i detovannämnda målet Funke mot Frankrike, punkt 44, och yttrande frånEuropakommissionen för mänskliga rättigheter av den 10 maj 1994, Saunders motFörenade kungariket, punkterna 69, 71 och 76, i motsats till domstolensdessförinnan avkunnade dom i det ovannämnda målet Orkem mot kommissionen,punkterna 30-35 och 37-41, där domstolens bedömning är uppenbart föråldrad iförhållande till domen i målet Funke mot Frankrike och numera saknar betydelse).Kommissionen kan emellertid inte bortse från rättspraxis från Europadomstolen förmänskliga rättigheter (domstolens dom av den 18 juni 1991, i mål C-260/89, ERT,REG 1991, s. I-2925, punkt 41, svensk specialutgåva, volym 11, och i detovannämnda målet Orkem mot kommissionen, punkt 30).

430.

    Sökandena har av detta dragit slutsatsen att all information som kommissionenerhållit med stöd av artikel 11 i förordning nr 17 skall lämnas utan beaktandeunder förhandlingen. Denna slutsats gäller såväl besluten om begäran omupplysningar i den mening som avses i artikel 11.5 i förordning nr 17 som begäranom upplysningar med stöd av artikel 11.1 i samma förordning. Eftersom påföljdernaenligt artikel 15.1 b i denna förordning är tillämpliga i båda fallen, rör det sig omupplysningar som lämnats under tvång i den mening som avses i rättspraxis frånEuropadomstolen för mänskliga rättigheter.

431.

    Det går inte att bortse från de förfördelade företagens rättigheter medmotiveringen att en sådan slutsats innebär ett ifrågasättande av lagenligheten avartikel 11 i förordning nr 17 i dess helhet. Kommissionen måste sålunda bevisaöverträdelsen med andra medel som är förenliga med artiklarna 6 och 8 iEuropakonventionen.

432.

    Följaktligen kan inget av de svar företagen lämnat på kommissionens begäran omupplysningar bidra till bevisningen.

433.

    LVM, Elf Atochem, DSM, ICI och Enichem har som andra delgrund åberopaträtten att inte behöva vittna mot sig själv.

434.

    Mot den bakgrunden anser LVM, Elf Atochem, DSM och ICI att de svar somlämnades på frågor som i domstolens domar av den 18 oktober 1989 i detovannämnda målet Orkem mot kommissionen och i mål 27/88, Solvay motkommissionen (REG 1989, s. 3355) konstaterats vara rättsstridiga, skall lämnas utanbeaktande under förhandlingarna.

435.

    Elf Atochem har härigenom ifrågasatt det beslut med stöd av artikel 11.5 iförordning nr 17, som var riktat till det företaget. LVM, DSM och ICI har däremotifrågasatt lagenligheten av samtliga beslut om att begära upplysningar, oaktat vilketföretag som var mottagare och oaktat den rättsliga grunden.

436.

    Enichem har hävdat att kommissionen har förmått företagen att vittna mot sigsjälva genom att tvinga dem att underkasta sig undersökningar, trots attkommissionen inte hade minsta bevis för de beteenden den ämnade undersöka.

437.

    Kommissionen har inledningsvis erinrat om att Europakonventionen inte ärtillämplig på gemenskapsförfaranden på konkurrensområdet. Talan kan dessutominte prövas på den grunden, eftersom sökanden inte har väckt talan mot beslutenom att begära upplysningar.

438.

    Under alla omständigheter har kommissionen påpekat att företagen i föreliggandefall inte har besvarat någon av de frågor som domstolen har ansett strida motgemenskapsrätten (domarna i de ovannämnda målen Orkem mot kommissionenoch Solvay mot kommissionen (av den 18 oktober 1989)).

Förstainstansrättens bedömning

439.

    Kommissionen har inom ramen för sin undersökning av ifrågavarande ärende riktatbegäran om upplysningar till flertalet sökande i enlighet med artikel 11 i förordningnr 17. I vissa fall var det en begäran om upplysningar med stöd av artikel 11.1 ochi andra fall beslut grundade på artikel 11.5.

440.

    Förstainstansrätten kommer att undersöka om talan kan prövas på denna grund,vilket kommissionen har bestritt, och därefter om talan kan bifallas på dennagrund.

- Huruvida talan kan prövas på denna grund

441.

    Av de skäl som anförts ovan avseende besluten om undersökning, vilka kan anförasäven avseende besluten om att begära upplysningar, har sökandena förverkat rättenatt göra gällande att de beslut om att begära upplysningar som var riktade till demvar rättsstridiga, eftersom de inte väckte talan mot dem inom två månader fråndelgivningen.

442.

    Talan kan således inte prövas på den grunden i den mån den syftar på att beslutenom att begära upplysningar, vilka riktades till respektive sökande, skall förklarasrättsstridiga.

- Huruvida talan kan bifallas på denna grund

443.

    Syftet med kommissionens befogenheter enligt förordning nr 17 är att denna skallkunna fullgöra sin uppgift enligt fördraget att tillse att konkurrensreglerna på dengemensamma marknaden iakttas.

444.

    Enligt förordning nr 17 har det företag som är föremål för undersökningen ingenrätt att undandra sig undersökningen på grund av att denna kan leda till att detframkommer bevis för en överträdelse av konkurrensreglerna. Förordningen åläggertvärtom företaget att aktivt samarbeta, vilket innebär att det skall ställa alltinformationsunderlag som är relevant för undersökningens syfte till kommissionensförfogande (domen i det ovannämnda målet Orkem mot kommissionen, punkt 27,och förstainstansrättens dom av den 8 mars 1995 i mål T-34/93, Société généralemot kommissionen, REG 1995, s. II-545, punkt 72).

445.

    I avsaknad av en uttrycklig rätt att tiga med stöd av förordning nr 17, måste detemellertid prövas om vissa begränsningar av kommissionensundersökningsbefogenheter under den inledande undersökningen är nödvändiga föratt säkerställa att rätten till försvar iakttas - en rätt som domstolen har fastställtvara en grundläggande princip inom gemenskapsrätten (domen i det ovannämndamålet Orkem mot kommissionen, punkt 32).

446.

    Även om det i detta hänseende är riktigt att rätten till försvar skall iakttas iförfaranden som kan leda till påföljder, är det viktigt att undvika att dessarättigheter kränks på ett irreparabelt sätt inom ramen för de inledandeutredningarna, vilka kan vara avgörande för fastställandet av att ett företag gjortsig skyldigt till ett rättsstridigt beteende (domarna i de ovannämnda målen Orkemmot kommissionen, punkt 33, och Société générale mot kommissionen, punkt 73).

447.

    För att bibehålla den ändamålsenliga verkan av artikel 11.2 och 11.5 i förordningnr 17 har kommissionen emellertid rätt att ålägga ett företag att lämna allanödvändiga upplysningar om de faktiska omständigheter som det kan ha kännedomom, och vid behov överlämna därtill hörande handlingar som företaget är ibesittning av, även om dessa kan användas för att fastställa att företaget självt ellerett annat företag har gjort sig skyldigt till konkurrensbegränsande beteende(domarna i de ovannämnda målen Orkem mot kommissionen, punkt 34, Solvay motkommissionen (av den 18 oktober 1989), och Société générale mot kommissionen,punkt 74).

448.

    Erkännandet av en oinskränkt rätt att tiga, som åberopats av sökandena, gårnämligen utöver vad som är nödvändigt för att skydda företagens rätt till försvaroch hindrar på ett obefogat sätt kommissionen från att fullgöra sin uppgift enligtartikel 89 i fördraget att övervaka att konkurrensreglerna iakttas på dengemensamma marknaden. Det kan särskilt påpekas att företagen, såväl i sina svarpå begäran om upplysningar som under det påföljande administrativa förfarandet,när kommissionen i förekommande fall beslutar inleda ett sådant, har möjlighet attframföra sina synpunkter på bland annat de handlingar de varit tvungna atttillhandahålla eller på de svar de lämnat på kommissionens begäran.

449.

    Kommissionen får likväl inte kränka företagets rätt till försvar genom ett beslut ombegäran om upplysningar. Den kan därför inte kräva att företaget skalltillhandahålla svar genom vilka det tvingas att erkänna förekomsten av enöverträdelse som det ankommer på kommissionen att bevisa (domarna i deovannämnda målen Orkem mot kommissionen, punkt 34 in fine och punkt 35,Solvay mot kommissionen (av den 18 oktober 1989) och Société générale motkommissionen, punkt 74).

450.

    Sökandenas argument skall således bedömas inom ovan angivna gränser.

451.

    Det är i föreliggande fall för det första ostridigt att de frågor i begäran omupplysningar som har ifrågasatts av sökandena inom ramen för denna delgrund, äridentiska med dem som domstolen ogiltigförklarade i domarna i de ovannämndamålen Orkem mot kommissionen och Solvay mot kommissionen (avden 18 oktober 1989). Dessa frågor är således rättsstridiga på samma grunder.

452.

    Som kommissionen emellertid har erinrat framgår det av handlingarna att företagenantingen har vägrat att besvara dessa frågor eller förnekat de omständigheter omvilka de utfrågats.

453.

    Mot den bakgrunden har den omständigheten att frågorna var rättsstridiga intenågon inverkan på beslutets lagenlighet.

454.

    Sökandena har inte redogjort för något svar som skulle ha lämnats direkt på dessafrågor eller angett på vilket sätt kommissionen skulle ha utnyttjat svaren i beslutetav år 1994.

455.

    För det andra är ett företag inte skyldigt att besvara en begäran om upplysningarenligt artikel 11.1 i förordning nr 17, till skillnad från ett beslut om begäran omupplysningar.

456.

    Mot den bakgrunden kan företagen fritt välja om de vill besvara de frågor somställs med stöd av den aktuella bestämmelsen. Denna slutsats ändras inte av att detföreskrivs en påföljd i artikel 15.1 b första delen av meningen i förordning nr 17.En sådan påföljd är endast tillämplig för det fall företaget har accepterat attbesvara frågan, men lämnar ett oriktigt svar.

457.

    Det kan således inte anses att kommissionen, genom en begäran om upplysningarmed stöd av artikel 11.1 i förordning nr 17, ålägger ett företag en skyldighet atttillhandahålla svar genom vilka det tvingas att erkänna förekomsten av enöverträdelse som det ankommer på kommissionen att bevisa.

458.

    Vad för det tredje gäller Enichems särskilda argument finns det anledning påpekaatt kommissionens iakttagande av förbudet att ålägga företag en skyldighet atttillhandahålla svar, genom vilka de tvingas att erkänna förekomsten av enöverträdelse, enbart kan bedömas med hänsyn till frågornas art och innehåll ochinte med hänsyn till uppgifter som kommissionen innehar sedan tidigare. Det kanför övrigt påpekas att domstolen i domen i det ovannämnda målet Hoechst motkommissionen, som gällde ett beslut om undersökning som liknade det som riktatstill övriga PVC-producenter, fastställde att det beslutet innehöll de väsentligauppgifter som krävs enligt artikel 14.3 i förordning nr 17. Domstolen framhöll isynnerhet att det ifrågavarande beslutet innehöll uppgifter om förekomsten ochfullgörandet av avtal eller samordnade förfaranden mellan vissa PVC-producenter,som skulle kunna utgöra en överträdelse av artikel 85 i fördraget (domen i detovannämnda målet Hoechst mot kommissionen, punkt 42). Mot den bakgrundenkan Enichems argument inte godtas.

459.

    Talan kan således inte bifallas på denna grund.

c) Grunden under vilken anförts att artikel 20.1 i förordning nr 17 har åsidosatts

Parternas argument

460.

    LVM, DSM, ICI, Hüls och Enichem har erinrat om att lagenligt inhämtadeupplysningar enligt artikel 20.1 i förordning nr 17 endast får användas för det medbegäran eller undersökningen avsedda ändamålet (domen i det ovannämnda måletDow Benelux mot kommissionen, punkterna 17 och 18, och angående närliggandefrågor, domstolens dom av den 16 juli 1992 i mål C-67/91, Asociación Española deBanca Privada m.fl., REG 1992, s. I-4785, punkterna 35-39 och 42-54, svenskspecialutgåva, volym 13, och av den 10 november 1993 i mål C-60/92, Otto,REG 1993, s. I-5683, punkt 20, svensk specialutgåva, volym 14).

461.

    Kommissionen kan följaktligen använda upplysningar som inhämtats inom ramenför en utredning för att bedöma om det är lämpligt att inleda en ny utredning(domen i det ovannämnda målet Dow Benelux mot kommissionen, punkt 19), menden får inte använda dessa upplysningar som bevis för den nya överträdelsen(domen i det ovannämnda målet Asociación Española de Banca Privada m.fl.,punkt 42), utan ny bevisning måste inhämtas avseende den senare överträdelsen.

462.

    Under utredningen av det ärende som ledde till antagandet av kommissionensbeslut 86/398/EEG av den 23 april 1986 om ett förfarande för tillämpning avartikel 85 i fördraget (IV/31.149 - Polypropylen) (EGT L 230, s. 1) erhöllkommissionen handlingar, varav vissa rättsstridigt har använts som bevis iföreliggande ärende. Det handlar närmare bestämt om de så kallade”planeringshandlingar” och handlingar om ”fördelning av bördan”, vilka bifogadessom bilaga 3 respektive bilaga 6 till meddelandet om anmärkningar och en skrivelsefrån ICI av den 15 april 1981 som bifogades kommissionens skrivelse av den27 juli 1988. LVM och DSM har framhållit att även ICI:s handlingar är i fråga.

463.

    Sökandena anser att kommissionen har åsidosatt artikel 20.1 i förordning nr 17genom att använda dessa handlingar som bevis i föreliggande ärende.

464.

    Enichem har påpekat att kommissionen genom detta handlingssätt även haråsidosatt artikel 14.2 och 14.3 i förordning nr 17, eftersom den under utredningenav polypropylenmarknaden har insamlat handlingar som inte omfattades av dessbehörighet.

465.

    Kommissionen har i huvudsak gjort gällande att de omtvistade handlingarna fördestill akten i det föreliggande ärendet med stöd av fullmakter avseende PVC. Detfinns således inget hinder mot att använda dem i förevarande fall.

Förstainstansrättens bedömning

466.

    Innan det skall undersökas om talan kan bifallas på denna grund, finns detanledning att klargöra de faktiska omständigheterna.

- Faktiska omständigheter

467.

    Det är i det aktuella fallet ostridigt dels att de omtvistade handlingarna inhämtadesav kommissionen för första gången inom ramen för en utredning avpolypropylensektorn, dels att kommissionen har använt dem som bevis i detomtvistade beslutet.

468.

    Det framgår vidare av akten att kommissionen har begärt en ny kopia av deomtvistade handlingarna inom ramen för fullmakter avseende bland annat PVC.

469.

    Vad beträffar planeringshandlingarna tog kommissionen en ny kopia vid en senareundersökning, med stöd av en fullmakt som bland annat avsåg PVC.

470.

    Vad beträffar bilaga 6 till meddelandet om anmärkningar och ICI:s skrivelse av den15 april 1981 har kommissionen identifierat och begärt att få del av dem en andragång vid undersökningen den 23 november 1983, med stöd av en fullmakt sombland annat avsåg PVC, vilket framgår av en skrivelse från ICI till kommissionenav den 16 mars 1984. ICI kan inte med framgång påstå att företaget trots det iskrivelsen invände mot att dessa handlingar fördes till PVC-akten. Det framgårtvärtom uttryckligen av skrivelsen att ICI frivilligt tillhandahöll en ny kopia för dettaändamål.

471.

    Vad gäller DSM:s handlingar har dessa endast åberopats av det företaget ochLVM. Det har emellertid inte varit möjligt, vare sig av de skriftliga inlagorna ellerav de frågor som ställdes under förhandlingen, att utröna vilka handlingar detgäller. Det framgår i alla händelser av de två sökandenas repliker dels attkommissionen erhöll de ifrågavarande handlingarna för första gången inom ramenför ”polypropylenärendet”, dels att kommissionen begärde och erhöll dem på nytti december 1983 i samband med en undersökning i DSM:s lokaler, med stöd av enfullmakt som avsåg bland annat PVC.

- Huruvida talan kan bifallas på denna grund

472.

    Det är ostridigt att med hänsyn till artiklarna 14 och 20.1 i förordning nr 17 får deupplysningar som inhämtats under undersökningarna inte användas för andraändamål än de som anges i undersökningsfullmakten eller i beslutet omundersökning. Detta krav syftar nämligen till att skydda såväl företagshemlighetersom företagens rätt till försvar. Dessa rättigheter skulle allvarligt kränkas omkommissionen kunde åberopa bevis mot företagen, vilka inhämtats under enundersökning, utan att ha något samband med föremålet och syftet medundersökningen (domen i det ovannämnda målet Dow Benelux mot kommissionen,punkt 18).

473.

    Det är emellertid inte förbjudet för kommissionen att inleda en undersökning isyfte att kontrollera eller komplettera uppgifter som den händelsevis fått kännedom

om under en tidigare undersökning, om det av dessa uppgifter framgår att detförekommit beteenden som strider mot konkurrensreglerna i fördraget (domen idet ovannämnda målet Dow Benelux mot kommissionen, punkt 19).

474.

    Det står för övrigt klart (se ovan punkterna 467-471) att kommissionen inteinskränkt sig till att på eget initiativ föra handlingar som den erhållit inom ramenför ett annat ärende till det aktuella ärendet, utan den har begärt dessa handlingarpå nytt, med stöd av undersökningsfullmakter som bland annat avser PVC.

475.

    Med hänsyn till ovan anförda omständigheter står det klart att grunden ärbegränsad till frågan om kommissionen, när den erhåller handlingar i ett ärendeoch använder dem som skäl för att inleda ett annat förfarande, har rätt att medstöd av fullmakter eller beslut avseende det senare förfarandet begära en ny kopiaav dessa handlingar och använda dem som bevis i det senare ärendet.

476.

    Eftersom kommissionen emellertid just har införskaffat dessa handlingar på nyttmed stöd av fullmakter eller beslut avseende bland annat PVC i enlighet medartikel 14 i förordning nr 17 och har använt handlingarna för det i fullmakternaeller besluten angivna ändamålet, har den iakttagit företagens rätt till försvar såsomdenna rätt framgår av den aktuella bestämmelsen.

477.

    Den omständigheten att kommissionen erhållit handlingar för första gången i ettbestämt ärende medför inte en absolut garanti för att dessa handlingar intelagenligt kan inbegäras i ett annat ärende och användas som bevis. Såsomkommissionen har understrukit skulle företagen annars under en undersökning i ettvisst ärende kunna inge samtliga handlingar som styrker en annan överträdelse ochpå det sättet skydda sig mot vidare åtgärder i det avseendet. En sådan lösningskulle gå längre än vad som är nödvändigt för att skydda företagshemligheter samträtten till försvar och skulle således på ett obefogat sätt hindra kommissionen frånatt fullgöra sin uppgift att övervaka att konkurrensreglerna iakttas på dengemensamma marknaden.

478.

    Det följer av samtliga dessa omständigheter att talan inte kan bifallas på dennagrund.

d) Grunden under vilken anförts att vägran att besvara begäran om upplysningareller tillhandahålla handlingar inte kan anses som bevis

Parternas argument

479.

    Elf Atochem och BASF har bestritt att kommissionen kan använda denomständigheten att de inte besvarade begäran om upplysningar eller intetillhandahöll handlingar som bevis för överträdelsen eller för att de deltog i denna.Detta gäller i än högre grad eftersom vägran var motiverad av objektiva skäl.

480.

    Kommissionen har hävdat att det inte finns något i beslutet som medger ett sådantpåstående.

Förstainstansrättens bedömning

481.

    Vid prövningen av denna grund finns det anledning skilja mellan bevis föröverträdelsen och bevis för att företagen deltog i överträdelsen.

- Bevis för överträdelsen

482.

    Det är visserligen riktigt att kommissionen direkt eller indirekt har redogjort förföretagens vägran att besvara vissa frågor (beslutet av år 1994, punkterna 6 in fine,8 in fine, 9 tredje stycket, 14 första stycket, 16 första stycket, 18 första stycket, 20tredje och fjärde stycket, 26 tredje och femte stycket, 37 andra stycket), men denhar däremot inte i beslutet av år 1994 på något sätt anfört denna omständighet sombevis för överträdelsen.

483.

    Kommissionen har i själva verket i de ovan angivna punkterna inskränkt sig till attpåpeka att den inte erhållit de begärda upplysningarna av företagen och att dendärför måste grunda sig på andra omständigheter för att bevisa överträdelsen ochi synnerhet i högre grad dra slutsatser utifrån de uppgifter som stod till dessförfogande.

484.

    Talan kan således inte bifallas på denna delgrund.

- Bevis för deltagande i överträdelsen

485.

    Om frågan enbart gäller företagens deltagande i en påståddkonkurrensbegränsande samverkan, har en sökande inte rätt att invända mot bevissom anförts för att styrka att andra företag deltagit i överträdelsen. Prövningen avdenna grund inskränker sig därmed till att avgöra om kommissionen, i förhållandetill sökandena ICI och Elf Atochem, har ansett det som bevis för deras deltagandeatt dessa företag vägrat eller saknat möjlighet att besvara begäran om upplysningar.

486.

    Sökandena har visserligen inte kunnat fastställa var i beslutet av år 1994 detframgår att deras vägran att besvara kommissionens begäran om upplysningar haranvänts som bevis för att de deltagit i den påstådda överträdelsen, men det framgårav punkt 26 första stycket in fine i det beslutet att ”kommissionen även har beaktatden roll som varje producent spelade och bevisen för att de har deltagit i enkonkurrensbegränsande samverkan. Varje producent har erhållit samtliganödvändiga uppgifter under det administrativa förfarandet”.

487.

    Dessa uppgifter inbegriper handlingar kallade ”individuella omständigheter” sombifogades meddelandet om anmärkningar.

488.

    I Elf Atochems fall anges i denna handling under rubriken ”huvudsakliga bevis fördeltagande i överträdelsen” följande: ”[Företaget] vägrar att i enlighet medartikel 11 i förordning nr 17 tillhandahålla upplysningar angående dess deltagandei mötena.”

489.

    Ett företags vägran eller den omständigheten att det saknade möjlighet att besvarabegäran om upplysningar kan inte i sig utgöra bevis för att företaget deltagit i enkonkurrensbegränsande samverkan.

490.

    Vid bedömningen av Elf Atochems deltagande i den ifrågavarande samverkan kansåledes inte denna omständighet beaktas, såsom kommissionen har gjort.

491.

    Ingen liknande kommentar förekommer om ICI i handlingarna avseende”individuella omständigheter”. I brist på uppgifter som styrker att kommissionenskulle ha beaktat företagets vägran eller den omständigheten att det saknademöjlighet att besvara begäran om upplysningar som bevis för deltagande i enkonkurrensbegränsande samverkan, kan talan inte bifallas på den grunden såvittden anförts av ICI.

e) Grunden under vilken anförts att handlingar inte delgetts

Parternas argument

492.

    Wacker och Hoechst har för det första hävdat att det visserligen hänvisades tillutdrag ur branschpressen i listan över bilagor till meddelandet om anmärkningar,men några sådana utdrag bifogades inte och kunde således inte användas mot dem.Sökandena har för det andra gjort gällande att ICI:s skrivelse av den 15 april 1981,som kommissionen har åberopat, varken omnämndes i eller bifogades meddelandetom anmärkningar. Sökandena har i samband med repliken hävdat att de aldrig fåttdel av denna skrivelse.

493.

    Hüls har hävdat att ICI:s skrivelse av den 15 april 1981 inte kan användas sombevis, eftersom den inte bifogades meddelandet om anmärkningar.

494.

    Hüls har dessutom påstått att bilaga 15 till meddelandet om anmärkningaravseende de fyra tyska producenternas försäljning dels under första kvartalet 1984,dels under år 1984 inte skall beaktas under förhandlingen, eftersom bilagan harupprättats på grundval av uppgifter som inte lämnats ut (domen i det ovannämndamålet AEG mot kommissionen, punkt 30).

495.

    Kommissionen har påpekat att utdragen ur branschpressen bifogades meddelandetom anmärkningar. ICI:s skrivelse av den 15 april 1981 bifogades visserligen intemeddelandet, men den sändes till parterna den 28 juli 1988. Det kan således intefå några följder för lagenligheten av beslutet av år 1994. Den grund under vilken

Wacker och Hoechst har anfört att denna handling inte delgetts skall avvisas ienlighet med artikel 48.2 i rättegångsreglerna.

Förstainstansrättens bedömning

496.

    Det står för det första klart att utdragen ur branschpressen ingick i meddelandetom anmärkningar (särskild bilaga med rubriken ”kända prisinitiativ”). Även om detantas att Wacker och Hoechst ändå inte skulle ha fått del av utdragen rör det sigom offentliga handlingar. Mot den bakgrunden kan en underlåtelse att delge dessahandlingar, om det antas att den är styrkt, inte påverka lagenligheten av beslutetav år 1994.

497.

    För det andra kan det påpekas att det inte finns någon bestämmelse enligt vilkendet är förbjudet för kommissionen att efter det att den meddelat anmärkningarnadelge parterna nya handlingar vilka den anser styrker dess antagande, underförutsättning att företagen ges tillräckligt med tid för att framföra sina synpunkteri frågan (domen i det ovannämnda målet AEG mot kommissionen, punkt 29). Denomständigheten att en handling varken nämndes i eller bifogades meddelandet omanmärkningar kan således inte i sig påverka lagenligheten av beslutet av år 1994.Vidare har sökandena inte hävdat att de, efter det att kommissionen tillställde demen kopia av denna handling genom en skrivelse av den 27 juli 1988, i vilkenkommissionen påpekade att den var av betydelse för det påstådda kvotsystemet,inte gavs möjlighet att på ett ändamålsenligt sätt yttra sig i det avseendet. I självaverket kunde de yttra sig såväl skriftligen som muntligen.

498.

    För det tredje är grunden - i den mån det anförts att Wacker och Hoechst aldrigdelgavs denna handling - en ny grund som anförts i samband med repliken. Iavsaknad av uppgifter om att grunden skulle föranledas av rättsliga eller faktiskaomständigheter som framkommit först under förfarandet, skall grunden avvisas ienlighet med artikel 48.2 i rättegångsreglerna.

499.

    För det fjärde kan det påpekas att bilaga 15 till meddelandet om anmärkningar inteutgör ett självständigt bevis, utan innehåller, visserligen kortfattade, uppgifter omkommissionens beräkningar till stöd för de slutsatser den dragit av bilaga 10. Dessaslutsatser framgår klart av meddelandet om anmärkningar och sökandena har haftmöjlighet att i god tid yttra sig över dem. Även om det antas att bilaga 15 inteskulle kunna användas på grund av otillräckliga uppgifter, ankommer det under allaomständigheter på förstainstansrätten att undersöka om kommissionens slutsatser,i punkt 14 i beslutet av år 1994, av bilaga 10 till meddelandet om anmärkningar varväl underbyggda.

500.

    Talan kan följaktligen inte bifallas på denna grund.

f) Påståendet att handlingarna delgetts för sent

Parternas argument

501.

    BASF har hävdat att bilaga 3 till meddelandet om anmärkningar, som är enhandling av avgörande betydelse, inte delgavs BASF i sin helhet förrän vid förhöretden 6 september 1988. Trots sökandens begäran vid detta förhör fick den intetillfälle att yttra sig över denna handling i strid med artiklarna 3, 4 och 7 iförordning nr 99/63.

502.

    Kommissionen har påpekat att föreliggande grund inte avser bilaga 3 i sig, utan dehandskrivna och oläsliga anteckningarna på denna. Sökanden hade emellertidtillfredsställande kännedom om dessa anteckningar.

Förstainstansrättens bedömning

503.

    Det är ostridigt att de handlingar som utgör bilaga 3 till meddelandet omanmärkningar bifogades meddelandet, såsom det sändes till sökanden den5 april 1988. Grunden inskränker sig således till frågan om avskriften av de oläsligaanteckningarna på de fyra sidor som utgör denna bilaga tillställdes sökanden försent.

504.

    Det är även ostridigt att sökanden erhöll en fullständig avskrift av anteckningarnaförst den 6 september 1988 i samband med förhöret.

505.

    Den enda anteckning kommissionen haft för avsikt att åberopa i beslutet av år 1994nämns emellertid uttryckligen i bilagan till meddelandet om anmärkningar avseendekända prisinitiativ. Av detta framgår att sökanden har haft möjlighet att framförasina synpunkter i detta avseende.

506.

    Talan kan således inte bifallas på den grunden.

507.

    Mot bakgrund av samtliga ovan anförda omständigheter kan talan inte bifallas pånågon av de grunder under vilka det anförts att kommissionens bevis motsökandena inte kan användas, med undantag för punkt 490 ovan.

2. Bevisningen

508.

    Sökandenas argument i det avseendet innefattar i huvudsak två grunder eller serierav grunder. De har först och främst bestritt bevisvärdet av vissa slag av handlingarsom kommissionen åberopat mot dem. Vidare har de invänt att kommissionen intehar iakttagit principerna om bevisning.

a) Grunden under vilken anförts att vissa av kommissionens bevis saknar bevisvärde

Parternas argument

509.

    LVM och DSM har anfört att enligt principerna för brottmålsförfarandet inederländsk rätt och enligt rätten till ett opartiskt förfarande i den mening somavses i artikel 6 i Europakonventionen (Europadomstolen för mänskliga rättigheter,domen i målet Kostovski av den 20 november 1989, serie A nr 166, punkterna 39och 44, och indirekt förstainstansrättens domar av den 17 december 1991 i målT-4/89, BASF mot kommissionen, REG 1991, s. II-1523, punkterna 64-72, och imål T-6/89, Enichem Anic mot kommissionen, REG 1991, s. II-1623,punkterna 69-73, svensk specialutgåva, volym 11), kan de påtaladeomständigheterna inte anses bevisade enbart på grundval av den anklagadespåståenden eller på grundval av andra inblandade företags påståenden, vilka iprincip inte kan anses tillförlitliga utan endast kan användas mot den som kommitmed påståendet, och slutligen inte heller på ”halvofficiella” skrivelser varstrovärdighet och äkthet normalt anses osäkra.

510.

    I föreliggande fall borde således beslutet av år 1994 ogiltigförklaras, eftersom detär uteslutande grundat på sådana handlingar, utan stöd av tillåtna bevismedel.

511.

    Kommissionen har invänt att bestämmelserna i nederländsk straffrätt och denotillåtet vida tolkningen av domen i det ovannämnda målet Kostovski inte ärrelevanta för tillämpningen av gemenskapens konkurrensregler. Artiklarna 11och 14 i förordning nr 17 skulle härigenom fråntas allt praktiskt intresse.

Förstainstansrättens bedömning

512.

    För det första finns det ingen bestämmelse eller allmän princip i gemenskapsrättenenligt vilken kommissionen inte får åberopa upplysningar och handlingar av sådantslag som sökandena angett. Om för det andra sökandenas antagande godtogs,skulle bevisbördan för beteenden som strider mot artiklarna 85 och 86 i fördraget,vilken åvilar kommissionen, vara omöjlig att bära och oförenlig med kommissionensuppgift enligt fördraget att övervaka att dessa regler tillämpas på rätt sätt.

513.

    Det kan särskilt påpekas att sökandena felaktigt har åberopat domarna i deovannämnda målen BASF mot kommissionen och Enichem Anic motkommissionen till stöd för sitt antagande. Det framgår nämligen av de domskäl somsökandena hänvisat till att förstainstansrätten inte alls ansåg att företagenspåståenden i princip saknade bevisvärde, utan drog slutsatsen att de åberopadehandlingarna i de aktuella fallen inte hade den innebörd och räckvidd somkommissionen gjort gällande.

514.

    Mot den bakgrunden kan det konstateras att de grunder sökandena har anförtsammanfaller med frågan om kommissionens bedömning av de faktiskaomständigheterna finner stöd i den bevisning kommissionen har framlagt.

b) Grunden under vilken anförts att reglerna om bevisningen har åsidosatts

Parternas argument

515.

    LVM, Elf Atochem, BASF, DSM, Wacker, Hoechst och ICI har på särskildagrunder anfört att kommissionen har åsidosatt principen om att man skall ansessom oskyldig till dess motsatsen har bevisats samt inte fullgjort sin bevisbörda.

516.

    Sökandena har erinrat om att principen om att man skall anses som oskyldig tilldess motsatsen bevisats, vilken följer av artikel 6 i Europakonventionen, utgör enallmän gemenskapsrättslig princip som gäller utan inskränkning i samband medtillämpning av artiklarna 85 och 86 i fördraget (domstolens dom i det ovannämndamålet ACF Chemiefarma mot kommissionen, punkt 153, av den 21 februari 1973i mål 6/72, Europemballage och Continental Can mot kommissionen, REG 1973,s. 215, svensk specialutgåva, volym 2, s. 89, av den 16 december 1975, i de förenademålen 40/73-48/73, 50/73, 54/73, 55/73, 56/73, 111/73, 113/73 och 114/73, SuikerUnie m.fl. mot kommissionen, REG 1975, s. 1663, punkt 301, och av den 28 mars1984 i de förenade målen 29/83 och 30/83, CRAM och Rheinzink motkommissionen, REG 1984, s. 1679, samt domarna i de ovannämnda målen BASFmot kommissionen, punkterna 70 och 71 och Enichem Anic mot kommissionen,punkt 70).

517.

    Oaktat de praktiska svårigheter kommissionen möter i samband med bevisningenvilar bevisbördan för en påstådd överträdelse på denna, såsom en motvikt till dessomfattande utredningsbefogenheter (domarna i de ovannämnda målen Hoechstmot kommissionen och Dow Benelux mot kommissionen).

518.

    Kommissionen får enligt sökandena av den anledningen inte inskränka sig tillpåståenden, antaganden eller generaliseringar. Den skall hänvisa till relevanta,precisa och samstämmiga omständigheter (se till exempel domarna i deovannämnda målen Europemballage och Continental Can mot kommissionen,punkterna 31-37, United Brands mot kommissionen, punkterna 264-267, ochSuiker Unie m.fl. mot kommissionen, punkt 166, generaladvokaten Sir GordonSlynns förslag till avgörande i det ovannämnda målet Musique Diffusion françaisem.fl. mot kommissionen, REG 1983, s. 1914, och domstolens dom av den31 mars 1993 i de förenade målen C-89/85, C-104/85, C-114/85, C-116/85, C-117/85och C-125/85-C-129/85, Ahlström Osakeyhtiö m.fl. mot kommissionen, REG 1993,s. I-1307, svensk specialutgåva, volym 14). Det måste dessutom föreligga ett direktorsakssamband mellan de faktiska omständigheterna och de slutsatser som dras avdem, vilka det inte skall finnas rimliga och objektiva skäl att betvivla (domstolensdom av den 30 juni 1966 i mål 56/65, LTM, REG 1965, s. 337, 361 och 362; svenskspecialutgåva, volym 1, s. 251).

519.

    De företag som anklagas för en överträdelse av artikel 85 i fördraget skall å sinsida omfattas av principen in dubio pro reo. Det är inte heller ett krav att företagenskall vederlägga kommissionens påståenden, utan endast att de skall visa att de ärosäkra eller inte har tillräckligt stöd (generaladvokaten Sir Gordon Slynns förslag

till avgörande i det ovannämnda målet Musique Diffusion française m.fl. motkommissionen, REG 1983, s. 1931). I annat fall övergår bevisbördan rättsstridigt påföretagen. De skulle i så fall bli skyldiga att föra fram negativa bevis för att de intedeltagit i en konkurrensbegränsande samverkan och således tvingas bevisa någotsom inte går att bevisa - ”probatio diabolica”.

520.

    Enligt sökandena har kommissionen emellertid i föreliggande fall inte iakttagitdessa principer och regler.

521.

    Enligt LVM och DSM har kommissionen i stället för att beakta konstateradefaktiska omständigheter nöjt sig med vad den betecknat som indirekta bevis, mensom i själva verket inskränker sig till påståenden, antaganden och generaliseringar(se till exempel beslutet av år 1994, punkterna 9, 16, 20 och 23).

522.

    Kommissionen har i föreliggande fall enligt Elf Atochem medgett att bevisen denförfogar över är svaga (punkterna 31 och 38 i beslutet av år 1994) och har varkenstyrkt att de uppgifter som ligger till grund för dess analys är riktiga eller attbedömningen är välgrundad. Kommissionen har i själva verket mot bakgrund avvissa producenters möten, om vars syften den har medgett att den inte har någrauppgifter, antagit att det funnits en gemensam plan som byggde på förslag frånår 1980 som påträffats hos ICI och att denna plan genomförts. Kommissionen kandock varken bevisa att varje enskild producent deltagit i vad den betecknat som”gemensamma initiativ” eller att det rådde samförstånd mellan de företag som harklandrats för att gemensamt ha gjort sig skyldiga till en överträdelse.

523.

    Enligt BASF utgör kommissionens bevisning en ”ond cirkel”. Kommissionen harinledningsvis antagit att de framlagda bevisen har en viss styrka och har därefteranvänt dessa bevis för att visa att bevisen verkligen har den styrka den antagit.Detta leder till en omkastning av bevisbördan som inte kan godtas. Det kan likalitet godtas att bristen på bevishandlingar, till exempel avseende producenternasmöten, kan tjäna som stöd för presumtion om ansvar. Bristen på handlingar är förövrigt ofrånkomlig med hänsyn till den långa tid som gått mellan den förstaundersökningen och meddelandet om anmärkningar.

524.

    Wacker och Hoechst har hävdat att kommissionen har åsidosatt reglerna ombevisningen genom att missbruka indiciebevis. Kommissionens resonemang byggerpå att det finns ett grundavtal av den anledningen att det finnsverkställighetsåtgärder och vice versa, men den har aldrig bevisat förekomsten avvare sig avtalet eller åtgärderna.

525.

    Trots att kommissionen enligt SAV i föreliggande fall har medgett att den inteförfogar över klara bevis för att vissa företag, däribland sökanden, deltog i enkonkurrensbegränsande samverkan, har den ansett sådana bevis följa, i förhållandetill varje presumerad deltagare, av deras deltagande i ”den konkurrensbegränsandesamverkan som helhet”. Kommissionen har i själva verket slutit sig till att samtliga

företag deltagit enbart utifrån den omständigheten att vissa företag deltog i denifrågavarande samverkan (punkt 25 i beslutet av år 1994). Mot den bakgrunden harde tre bevis som anses styrka SAV:s individuella deltagande inget bevisvärde.

526.

    ICI har i föreliggande fall gjort gällande att bevisen inte räcker för att klart styrkakommissionens påståenden i sak. Detta gäller syftet med mötena ochproducenternas åtaganden vid dessa tillfällen (punkt 9 tredje och fjärde styckenai beslutet), genomförandet av varje system för ”volym” och pris, slutsatsen attpriserna är ett resultat av ett samordnat förfarande och orsakssambandet mellanplaneringshandlingarna och kommissionens påföljande konstaterande av de faktiskaomständigheterna (punkterna 24 andra stycket och 30 andra stycket i beslutet avår 1994).

527.

    I alla händelser är dessa påståenden i sak inte tillräckliga för att motiverakommissionens rättsliga slutsatser, vare sig vad gäller förekomsten av ett avtal ellersamordnat förfarande eller vad gäller påverkan på handeln mellan medlemsstaterna(domen i det ovannämnda målet United Brands mot kommissionen,punkterna 248-267, och generaladvokaten Sir Gordon Slynns förslag till avgörandei det ovannämnda målet Musique diffusion française mot kommissionen,REG 1983, s. 1930 och 1931).

528.

    Hüls har hävdat att kommissionen i beslutet av år 1994 utan förklaring harbetecknat sådana omständigheter som klarlagda, vilka i kommissionens skrivelse avden 24 november 1987 med en begäran om upplysningar endast ansågs somsannolika. Sedan begäran om upplysningar har kommissionen i själva verket haftden förutfattade meningen att sökanden överträtt artikel 85 i fördraget.

529.

    Kommissionen har i huvudsak invänt att den inte underlåtit att fullgöra sinbevisbörda. Den anser sig ha framlagt tillräckliga bevis för överträdelsen (punkt 23i beslutet av år 1994). Huruvida detta påstående är oriktigt omfattas avbedömningen i sak. Kommissionen har särskilt erinrat om att det är tillåtet attåberopa indirekta bevis (se bland annat domen av den 14 juli 1972 i detovannämnda målet ICI mot kommissionen, punkterna 64-68, samt domarna i deovannämnda målen CRAM och Rheinzink mot kommissionen, punkterna 16-20,och Ahlström Osakeyhtiö m.fl. mot kommissionen, punkt 71). Detta är för övrigtoundgängligt med hänsyn till den ökade medvetenheten inom den europeiskaaffärsvärlden om konkurrensrättens räckvidd. Bevisen skall dessutom inte bedömasisolerat utan sammantaget (domen av den 14 juli 1972 i det ovannämnda målet ICImot kommissionen, punkt 68, samt domarna i de ovannämnda målen CRAM ochRheinzink mot kommissionen, punkt 20, och Ahlström Osakeyhtiö m.fl. motkommissionen, punkt 163) och de individuella bevisen kan inte skiljas från sittsammanhang (domen i det ovannämnda målet SIV m.fl. mot kommissionen,punkterna 91-94).

Förstainstansrättens bedömning

530.

    Prövningen av denna grund sammanfaller med prövningen av den grund undervilken samma sökande anfört att kommissionen gjort en uppenbart oriktigbedömning av de faktiska omständigheterna såväl när den fastställt överträdelsensom företagens deltagande i denna.

531.

    Följaktligen kommer denna grund att prövas senare i samband med andramateriella grunder.

B -    Bestridandet av en överträdelse av artikel 85.1 i fördraget

532.

    Samtliga sökande har ifrågasatt kommissionen bedömning av de faktiskaomständigheterna. SAV är ensamt om att göra gällande att det endast bestrider attdet skulle ha deltagit i den påstådda konkurrensbegränsande samverkan medmotiveringen att det inte kände till denna samverkan. För att styrka att det intedeltog i samverkan har emellertid SAV även bestritt, åtminstone till viss del, deomständigheter kommissionen konstaterat. De sistnämnda invändningarna kommeratt prövas nedan.

533.

    Sökandena har även invänt mot kommissionens rättsliga bedömning avomständigheterna.

534.

    Invändningarna i sak kommer att prövas före invändningarna mot den rättsligabedömningen

1. Faktiska omständigheter

Kortfattad redogörelse för beslutet av år 1994

535.

    I den första avdelningen av beslutet av år 1994 med rubriken ”Faktiskaomständigheter” anger kommissionen i en första inledande underavdelning deföretag som avses i beslutet samt lämnar vissa upplysningar om bland annat denifrågavarande produkten, PVC-marknaden och överkapaciteten inom branschen.

536.

    I en andra underavdelning beskriver kommissionen överträdelsen och undersökeri tur och ordning följande fem aspekter: Ursprunget till denkonkurrensbegränsande samverkan (punkt 7 i beslutet av år 1994), producenternasmöten (punkterna 8 och 9), kvotsystemet (punkterna 10-14), övervakningen avförsäljningen på de nationella marknaderna (punkterna 15 och 16), riktpriserna ochprisinitiativen (punkterna 17-22).

537.

    Vad beträffar ursprunget till den konkurrensbegränsande samverkan harkommissionen i huvudsak grundat sig på två handlingar som den påträffat i ICI:slokaler och som bifogades som bilaga 3 till meddelandet om anmärkningar (nedankallade planeringshandlingarna). Den första av dessa handlingar, med rubriken

”kontrollista”, och den andra, med rubriken ”svar på förslagen”, utgör enligtkommissionen planer på att inrätta en konkurrensbegränsande samverkan.

538.

    Beträffande producenternas möten har kommissionen särskilt hänvisat till vissaproducenters svar på kommissionens begäran om upplysningar under detadministrativa förfarandet.

539.

    Kommissionen har i fråga om kvotsystemet beskrivit de påstådda omständigheternapå grundval av ett flertal handlingar. Den har hänvisat till tre handlingar sombifogades som bilaga 6, 7 och 9 till meddelandet om anmärkningar, av vilka detenligt kommissionen framgår att PVC-producenterna införde ettkompensationssystem mellan sig för att förstärka kvotsystemet. Den förstahandlingen, med rubriken ”fördelning av bördan”, är ett handskrivet dokument sompåträffades i ICI:s lokaler. Den andra handlingen kommer från ICI, menpåträffades hos en annan producent (nedan kallad Alcudia-handlingen), medan densista handlingen, ett internt dokument, påträffades i DSM:s lokaler (nedan kalladDSM-handlingen). Kommissionen har även grundat sig på två andra handlingar,nämligen en anteckning från den 15 april 1981 som påträffades i ICI:s lokaler meden avskrift av ett meddelande från chefen för petrokemidivisionen inomMontedison (nedan kallad anteckningen av den 15 april 1981) (översänd avkommissionen till sökandena genom skrivelse av den 27 juli 1988) samt en tabellpåträffad i Atochems lokaler (nedan kallad Atochem-tabellen) (bilaga 10 tillmeddelandet om anmärkningar).

540.

    Beträffande systemen för övervakning av försäljningen, genom vilka de ”inhemska”producenterna på vissa stora nationella marknader ömsesidigt underrättadevarandra om de kvantiteter de sålde på var och en av dessa marknader, harkommissionen i huvudsak stött sig på en serie tabeller som påträffades i Solvayslokaler (nedan kallade Solvay-tabellerna), och som fogats som bilagorna 20-40 tillmeddelandet om anmärkningar. Kommissionen har även hänvisat till Solvays svarav den 25 februari 1988 och till Shells svar av den 3 december 1987 på begäran omupplysningar. Dessa svar bifogades meddelandet om anmärkningar som bilagorna41 och 42.

541.

    Kommissionen har i fråga om prisinitiativen i huvudsak grundat sig på internahandlingar från flera PVC-producenter, vilka fogats som bilagorna P1-P70 tillmeddelandet om anmärkningar, samt på utdrag ur branschpressen frånåren 1980-1984, vilka bifogats meddelandet om anmärkningar i onumreradebilagor.

542.

    Kommissionen har i en tredje underavdelning slutligen gjort vissa påpekanden ombland annat beviset för en konkurrensbegränsande samverkan (punkterna 23och 24 i beslutet av år 1994). Den påpekar följande: ”På grund av denifrågavarande överträdelsens karaktär i förevarande fall kommer varje beslut i höggrad att behöva grundas på indirekta bevis. Det är möjligt att de omständigheter

som utgör en överträdelse av artikel 85 åtminstone delvis måste konstateras genomlogisk slutledning utifrån andra fastställda omständigheter.” (Punkt 23 i beslutet avår 1994.) Efter att ha räknat upp sina huvudsakliga bevis, understrykerkommissionen att ”de olika direkta och indirekta bevisen skall i föreliggande fallbedömas sammantagna ... I detta hänseende stärker varje bevis övriga bevisavseende de ifrågavarande omständigheterna och leder till slutsatsen att detförekommit en konkurrensbegränsande samverkan som syftat till att dela uppmarknaderna och fastställa priserna inom PVC-branschen” (punkt 24 i beslutet avår 1994).

Parternas argument

543.

    Sökandena har hävdat att kommissionen inte har styrkt de påståddaomständigheterna.

- Ursprunget till den konkurrensbegränsande samverkan

544.

    Enligt sökandena saknar planeringshandlingarna bevisvärde.

545.

    BASF, DSM, Wacker, Hoechst, Hüls och Enichem har för det första hävdat att detinte är fastställt att dessa handlingar gällde PVC. De handlingar som bifogats sombilagorna 1 och 2 till meddelandet om anmärkningar syftar endast till att det skallframstå som att planeringshandlingarna, vilka utgör den följande bilagan tillmeddelandet om anmärkningar, gäller det aktuella verksamhetsområdet.

546.

    För det andra är det enligt BASF och Enichem inte styrkt att dessa handlingargäller någon annan marknad än den brittiska marknaden.

547.

    För det tredje har BASF, DSM, Wacker, Hoechst, SAV, Hüls och Enichem gjortgällande att svaret på förslagen inte utgör ett svar på kontrollistan. Denförstnämnda handlingen har tillkommit efter den sistnämnda och de frågor som tasupp i svaret på förslagen överensstämmer inte med de som tas upp i kontrollistan.Ingen av planeringshandlingarna innehåller för övrigt en hänsvisning till någon avde andra. Den omständigheten att dessa handlingar var sammanfogade när depåträffades kan slutligen inte förändra det faktum att de inte överensstämmer medvarandra i sak.

548.

    För det fjärde har BASF, DSM, Wacker, Hoechst, SAV, Hüls och Enichemframhållit att planeringshandlingarna har upprättats av en okänd person och attmottagarna är okända. Det har således inte fastställts om dessa handlingar heltenkelt enbart uttrycker vad olika personer inom ICI tycker eller om de har säntstill eller kommit till andra företags kännedom.

549.

    För det femte har sökandena hävdat att det inte finns bevis för ett samband mellandessa handlingar och de därefter vidtagna konkurrensbegränsande åtgärderna somkommissionen tror sig ha styrkt.

550.

    I kontrollistan nämns visserligen, utan närmare precisering, ett möte den18 september 1980, men enligt BASF och DSM har kommissionen slutligen varkenstyrkt att detta möte ägde rum eller att det inte rörde sig om ett rent internt möteinom ICI eller att mötet gällde en granskning av kontrollistan eller att mötet ficknågra resultat.

- Producenternas möten

551.

    BASF har påpekat att varken datum eller plats för mötena har angetts.

552.

    Enligt sökandena, med undantag för Shell, har kommissionen inte styrkt att mötenahade ett konkurrensbegränsande syfte. Genom att dra slutsatsen av företagens svarpå begäran om upplysningar att syftet med producenternas möten var rättsstridigt,har kommissionen otillbörligt felbedömt innebörden av dessa svar. Det framgårnämligen av svaren att producenternas diskussioner gällde PVC-marknadensutveckling i allmänhet. Denna förklaring är fullt trovärdig med hänsyn till den krissom drabbade branschen och till den omfattande dokumentation som bekräftar denhårda konkurrensen på marknaden. BASF har tillagt att kommissionen inte kanhävda att dessa möten var rättsstridiga på grund av att protokoll saknades.

553.

    LVM, BASF, DSM och Enichem har hävdat att det inte finns några samband sommedger att mötena mellan producenterna kan kopplas till den påståddagemensamma planen. Hüls har framhållit att det påstådda konkurrensbegränsandesyftet med mötena i varje fall inte kan styrkas med stöd av planeringshandlingarna,eftersom dessa saknar bevisvärde.

- Kvot- och kompensationssystemen

554.

    Sökandena har bestritt bevisvärdet av de handlingar som åberopats avkommissionen.

555.

    Sökandena har för det första erinrat om att planeringshandlingarna inte medframgång kan åberopas av kommissionen (se ovan punkt 544 och följande punkter).

556.

    För det andra har BASF, Wacker, Hoechst och Hüls hävdat att handlingenavseende ”fördelning av bördan” och Alcudia-handlingen inte gäller PVC och attde har utarbetats av personer utanför branschen. Dessa personers åsikter grundaspå ofullständiga uppgifter och rykten och kan följaktligen inte utgöra bevis för enöverträdelse.

557.

    Ingen av handlingarna styrker att ett system för kompensation faktiskt har existeratoch tillämpats. På Alcudia-handlingen står det för övrigt ”plan”. ICI förklaradedessutom i sitt svar av den 9 oktober 1987 på en begäran om upplysningar att ettsådant system aldrig tillämpats.

558.

    För det tredje är inte heller DSM-handlingen ett godtagbart bevis.

559.

    DSM, BASF och Hüls har påpekat att handlingen i verkligheten enbart är en internmarknadsstudie i vilken Fides övergripande statistik jämförs med DSM:s egenförsäljning. Enligt DSM avser begreppet kompensation som förekommer ihandlingen enbart en kompensation för tidigare felaktiga uppgifter från Fides. Ettsystem för kompensation i den mening kommissionen avser skulle för övrigt varameningslöst, eftersom efterfrågan på PVC ökade med 12 procent under det förstahalvåret 1982 i förhållande till samma halvår föregående år.

560.

    Wacker och Hoechst har gjort gällande att DSM-handlingen är ett utdrag ur enmer omfattande handling och att den därför inte kan förstås enbart för sig.

561.

    BASF har slutligen framhållit att kommissionen inte i ett enda fall har styrkt att detförekommit kompensation mellan producenterna. Tillämpningen av ett sådantsystem, vars funktionssätt inte har påvisats, kan således inte anses styrkt.Leveranser av synnerligen små kvantiteter mellan olika producenter för att undvikaflaskhalsar kan inte anses som kompensation.

562.

    För det fjärde har Atochem-tabellen inget bevisvärde.

563.

    Elf Atochem har hävdat att denna handling, även om den påträffades i Atochemslokaler, i själva verket inte härrör från det företaget och att den hittades påkontoret hos en person utan operationellt ansvar bland handlingar som gälldeallmänna utredningar utan samband med PVC.

564.

    Vidare har denna handling, som antas vara från år 1984, enligt BASF upprättatsi efterhand, vilket är helt meningslöst för ett kvotsystem. Wacker och Hoechst harframhållit att ursprunget till de angivna sifferuppgifterna är okänt och att det ärfullt möjligt att det rör sig om offentliga uppgifter.

565.

    Enligt BASF, Wacker, Hoechst och Hüls har kommissionen inskränkt sig till attanta att förkortningen ”%T” i Atochem-tabellen är en hänvisning till ett mål.Uppgifterna avseende de tyska producenterna motsvarar emellertid exakt den delsom utgör deras produktionskapacitet och ”%T” skulle därför kunna avseprocentandel av den totala kapaciteten.

566.

    LVM, BASF, DSM och Enichem har för övrigt påpekat att de verkligaförsäljningskvantiteterna inte motsvarar de kvantiteter som förekommer i Atochem-tabellen, vilket styrker uppfattningen att de angivna siffrorna endast utgör

individuella uppskattningar. Kommissionen har i själva verket endast haft tillgångtill verkliga försäljningssiffror för tre av de tretton företagen och enbart sex av deelva sifferuppgifterna avseende de tre företagen överensstämmer med de faktiskaförsäljningssiffrorna.

567.

    Vad i synnerhet gäller de tyska producenterna var enligt BASF, Wacker, Hoechstoch Hüls uppgifterna om deras försäljning sammanställda på ett sådant sätt att detvar omöjligt att identifiera företagen och deras försäljning. Detta konstaterande ärinte förenligt med förekomsten av ett kvotsystem. Jämförelsen mellan de påståddamålen och Hoechsts faktiska försäljningssiffror, som fastställts och bestyrkts av enauktoriserad revisionsbyrå i oktober 1988, uppvisar avsevärda skillnader istorleksordningen fem procent.

568.

    BASF har för det femte bestritt att de handlingar som kommissionen åberopat tillstöd för sin analys av Atochem-tabellen är relevanta.

569.

    Bilagorna 13-16 med statistik över faktiska försäljningsvolymer visar bara attproducenternas redovisning till Fidessystemet är riktig. Bilagorna 17 och 19 ärendast interna handlingar med uppgifter om företagens egna försäljningsmål.Bilaga 18 talar mot ett kvotsystem, eftersom ICI i den handlingen förutser enminskning av dess marknadsandel under de påföljande månaderna.

570.

    Wacker, Hoechst och Hüls har för det sjätte gjort gällande att även ICI:santeckning av den 15 april 1981 saknar bevisvärde, dels på grund av att den integäller PVC, dels för att dess innebörd är oklar.

- Kontrollen av försäljningen på de nationella marknaderna

571.

    För det första har Hüls hävdat att Solvay-tabellerna är av sådant slag att de heltsaknar bevisvärde. De upprättades först i efterhand på grundval av uppgifter somhämtats från en okänd källa i marknadsstudiesyfte. Det rör sig på sin höjd omantaganden om omsättningens framtida utveckling, vilka aldrig förverkligades underdet påföljande året, samt om uppskattningar såsom de avrundade talen visar.Handlingarna är avfattade på franska och inte engelska, vilket tyder på att detmåste vara Solvays interna handlingar.

572.

    För det andra har LVM påpekat att Solvay-tabellerna endast har ett bevisvärde omde är riktiga. De uppvisar emellertid stora skillnader i förhållande till den verkligaförsäljningen. Kommissionen har nämligen beaktat preliminära uppgifter somlämnats till Fides och inte de slutgiltiga sifferuppgifterna från Fides, av vilka denverkliga försäljningen framgår. Med hänsyn till datumen för lastning och leveranskan emellertid skillnader förekomma. Wacker och Hoechst har även påpekat attSolvay-tabellerna inte innehåller några enskilda uppgifter avseende de tyskaproducenterna, utan enbart sammanlagda sifferuppgifter.

573.

    För det tredje har Hüls understrukit att för att uppgiften om den sammanlagdaförsäljningen av PVC på den tyska marknaden (bilaga 20 till meddelandet omanmärkningar) skall överensstämma med Fides redovisning, skall den enligtFidessystemets regler inte innefatta leveranser till företaget Dynamite Nobel AG.Ett sådant fel visar således att sifferuppgifterna i bilaga 20 inte överensstämmermed Fidessystemet.

574.

    För det fjärde har LVM, BASF, DSM, Montedison och Enichem klandratkommissionen för att den utan stöd påstått att exakta försäljningssiffror inte kunnaterhållas utan att producenterna frivilligt gått med på ett informationsutbyte. Solvayhar dock förklarat att det utarbetat de statistikhandlingar som kommissionengrundar sin anklagelse på för eget bruk. DSM har med åberopande av exempelinvänt mot kommissionens slutsats enligt vilken det inte var möjligt att göra enexakt uppskattning av varje producents marknadsandel utan att det förekom ettinformationsutbyte dem emellan. I själva verket skulle dock varje enskilt företagenbart på grundval av lättillgängliga uppgifter ha kunnat göra exaktauppskattningar av konkurrenternas försäljning, utan stöd av ett otillåtetinformationsutbyte. BASF har framhållit att själva begreppet utbyte uttrycker enreciprocitet mellan företagen, vilket inte alls har påståtts. Även om det framgår aven anteckning som hänvisar till tabellen i bilaga 34, och enbart till denna, att detförekommit ett informationsutbyte mellan kollegor, har det enligt Enichem intepreciserats vilka dessa är. Med hänsyn till sökandens aggressiva affärspolicy kan detenbart handla om medarbetare inom Solvay och inte om sökanden. Det handlar ivarje fall enbart om ett utbyte av gamla uppgifter och inte om prognoser.

575.

    BASF och Shell har slutligen hävdat att kommissionen har förvanskat innebördenav Shells svar på en begäran om upplysningar. Shell har nämligen dels uppgett attinga exakta uppgifter lämnades till Solvay. Alla kontakter av detta slag gälldeförsäljningen i Västeuropa och kan således inte ha utgjort källan till de uppgiftersom förekommer i Solvay-handlingarna, eftersom uppgifterna där presenterasfördelade per land. Dels har Shell tillagt att alla uppgifter av detta slag lämnadesvid enstaka tillfällen mellan januari 1982 och oktober 1983, medan Solvay-handlingarna innehåller sifferuppgifter för åren 1980-1984. Dessa faktiskaomständigheter bekräftar att Solvay-handlingarna enbart utarbetats på grundval avofficiell statistik och kundkontakter.

- Prisinitiativen

576.

    BASF, Wacker, Hoechst och Montedison har erinrat om att planeringshandlingarnaenligt deras mening saknar bevisvärde (se ovan punkt 544 och följande punkter).

577.

    Enligt LVM och DSM var det inte möjligt med riktpriser på PVC-marknaden,eftersom priserna förhandlades fram i varje enskilt fall.

578.

    LVM, DSM, Wacker och Hoechst har gjort gällande att bilagorna P1-P70 tillmeddelandet om anmärkningar saknar bevisvärde, eftersom det rör sig omföretagens interna rapporter som upprättats i efterhand.

579.

    Enligt LVM, BASF, DSM, Wacker, Hoechst, Montedison, Hüls och Enichem gårdet i varje fall inte att dra slutsatsen av dessa bilagor att de påtalade initiativen varsamordnade. De ifrågavarande initiativen var i själva verket resultatet av beslut somföretagen fattat självständigt utan någon föregående samordning. Företagen harendast på ett förståndigt sätt anpassat sig till marknadsvillkoren.

580.

    Sökandena har slutligen framhållit att bilagorna P1-P70 och de handlingarkommissionen översände till dem den 3 maj 1988 tvärtom påvisar en marknadpräglad av hård konkurrens, på vilken i synnerhet priserna ändrades snabbt ochofta och vissa producenter antog ett aggressivt beteende.

581.

    Utdragen ur branschpressen kan inte utgöra ett bevis eller ens ett tecken på enöverträdelse. De kan således inte utgöra stöd för kommissionens påstående.

Förstainstansrättens bedömning

582.

    Kommissionen har i syfte att fastställa ursprunget till den konkurrensbegränsandesamverkan grundat sig på innehållet i planeringshandlingarna, på ICI:s upplysningarom dessa handlingar, som lämnades som svar på en begäran om upplysningar, ochpå det nära sambandet mellan de planerade förfaranden som beskrivs i dessahandlingar och de konstaterade åtgärderna på marknaden.

583.

    Mot den bakgrunden skall för det första de olika åtgärder som kommissionen ansersig ha styrkt på marknaden undersökas och jämföras med de åtgärder som beskrivsi planeringshandlingarna.

- Kvotsystemet

584.

    I kontrollistan, som utgör den första planeringshandlingen, anges i punkt 3 ”förslagtill ny mötesordning”. Efter en uppräkning av initialer eller förkortningar för deproducenter som sannolikt skulle kunna delta i dessa möten återfinns under dennarubrik ett avsnitt om ”förslag till uppläggning av mötena”, vilket i sin tur innehållerföljande uppgifter: ”producenternas marknadsandelar i procent och godtagbaraavvikelser i förhållande till dessa marknadsandelar” samt ”åtgärder förianspråktagande av ny kapacitet”.

585.

    I svaret på förslagen, vilket utgör den andra planeringshandlingen, föreslås ipunkt 2 att ”försäljningskvoterna i framtiden skall uttryckas per bolag och inte pernationell marknad” tillsammans med följande kommentar: ”Ett framtidakvotsystem, vilket starkt förespråkas, måste för att vara realistiskt och möjligt atttillämpa inbegripa en möjlighet att ta i anspråk ny kapacitet samt att återuppta

verksamhet vid anläggningar som varit tillfälligt stängda.” Under punkt 3 i sammahandling föreslås att ”producenternas marknadsandel skall beräknas på grundvalav deras marknadsandel år 1979, med korrigering för uppenbara avvikelser underdetta år” tillsammans med kommentaren ”förespråkas av samtliga”. I punkt 4föreslås slutligen att ”en flexibilitet på mer eller mindre fem procent skall tillämpaspå marknadsandelar som fastställts i enlighet med punkt 3 ovan, så attproducenternas faktiska ställning på marknaden kan utvecklas och spegla varjeföretags verkliga potential” tillsammans med följande kommentar: ”Stor tveksamhetangående detta förslag, i huvudsak eftersom det vore farligt att tillåta att defastställda marknadsandelarna får överskridas.”

586.

    I beslutet av år 1994 har kommissionen för att styrka förekomsten av ett kvotsystemhänvisat till flera handlingar som den erhöll kopior av i samband medundersökningarna.

587.

    Kommissionen har i synnerhet åberopat tre handlingar, vilka enligt kommissionenstyrker att ett kompensationssystem mellan PVC-producenterna infördes år 1981,och vilka bekräftar förekomsten av kvotsystem, eftersom kompensationssystemetendast är en följd av sådana system.

588.

    Handlingen ”fördelning av bördan”, som påträffades i ICI:s lokaler, gäller ihuvudsak ett system för att fördela kostnaderna för en minskad försäljning av enannan termoplastprodukt än PVC. Handlingen innehåller emellertid följandepåpekanden: ”Erfarenheterna av liknande system för PVC och PEBD bådar integott, men vissa läxor kan läras av dem.” Efter rubriken ”kvantitetsmål” fortsätterhandlingens upphovsman enligt följande: ”Hur skall resultaten bedömas?PVC-producenterna har kunnat grunda sig på de marknadsandelar som fastställdesför år 1981.” Slutligen påpekas det att ”systemet för PVC endast medgavjusteringar om ett bolags eller en koncerns försäljning uppgick till mindre än95 procent av dess ‘mål‘. Detta gjorde det möjligt för företagen att utan påföljdöverskrida sin marknadsandel”.

589.

    Alcudia-handlingen, som kommer från ICI men som påträffades hos en spanskproducent, gäller ett planerat system för kompensation mellan PEBD-producentersom har sålt mindre kvantiteter än överenskommet och sådana producenter somhar sålt mer. I handlingen påpekas att ”[s]ystemet är mycket likt det som nyligeninfördes av PVC-producenterna och som tillämpades på hälften av försäljningenunder maj och på försäljningen under juni”. Därefter beskrivs de huvudsakligakännetecknen för det ifrågavarande systemet som liknar det som tillämpats inomPVC-branschen. Producenterna enas således om försäljningsmål som motsvarar enbestämd procentsats av den totala försäljningen. Så snart de preliminärauppgifterna från Fides är kända, beräknas de viktmässiga försäljningsmålen förvarje deltagare och jämförs med den faktiska försäljningen för att avvikelser skallkunna fastställas. Kompensation utgår mellan dem som har överskridit sin kvot ochdem som inte har uppnått sin kvot. För att underlätta användningen av systemet

föreslås även att ”producenterna skall ‘grupperas‘ i förhoppning om att man inomen grupp kan hitta lösningar för att undvika avvikelser”. Det påpekas även att ettalternativt system skulle kunna bestå i att endast beakta avvikelser överfem procent. Upphovsmannen jämför i slutet av handlingen förslaget till PEBD-system med ”PVC-lösningen” och påpekar bland annat följande: ”Kan systemetfungera trots att två eller tre producenter inte deltar? I PVC-fallet är det bara enproducent som inte deltar i systemet.”

590.

    Förstainstansrätten anser att innehållet i dessa handlingar på ett övertygande sättstyrker kommissionens slutsatser.

591.

    Även om det är riktigt att vissa handlingar avser en annan termoplastprodukt, stårdet ändå klart att de utdrag kommissionen citerat i beslutet av år 1994 uttryckligengäller PVC.

592.

    Det framgår vidare av handlingarnas lydelse att det ifrågavarandekompensationssystemet faktiskt infördes av PVC-producenterna, med undantag avett företag. Alcudia-handlingen är bara ett förslag såvitt den avser den andratermoplastprodukten, det vill säga PEBD.

593.

    Sökandenas invändning att handlingarna inte är trovärdiga, eftersomupphovsmannen inte var verksam inom PVC-branschen, kan slutligen inte godtas.Samtliga handlingar innehåller nämligen exakta uppgifter, bland annat i fråga omdatum, procentsatser och antalet deltagare i PVC-systemet, vilket leder tillslutsatsen att upphovsmännen hade en exakt kännedom om systemet och att dehade för avsikt att använda sig av ”erfarenheterna” av detta.

594.

    Kommissionen har även hänvisat till DSM-handlingen daterad den 12 augusti 1982.

595.

    Såsom kommissionen påpekat i det näst sista och sista stycket i punkt 11 i beslutetav år 1994 har upphovsmannen till handlingen konstaterat en betydande skillnad,i storleksordningen 12 procent, mellan försäljningsstatistiken för PVC för förstahalvåret 1982 i Västeuropa och statistiken för första halvåret 1981, trots attefterfrågan inom detta geografiska område ökade i betydligt mindre utsträckning.Upphovsmannen har vidare konstaterat betydande skillnader i förändringarna frånen geografisk marknad till en annan. Upphovsmannen har vidare angett att deförklaringar som byggde på en normal utveckling av marknaden (mindre importfrån tredje länder till Västeuropa, lager och ökad verksamhet), såsom ursprungligenförväntades (se även i detta avseende bilaga P22 till meddelandet omanmärkningar, vilket är en DSM-handling av den 12 juli 1982), inte kan godtas.Upphovsmannen fortsätter: ”Detta kan kanske förklaras med en falskförsäljningsredovisning för första halvåret 1981 (kompensation!). Kontrollerkommer att genomföras på detta område.”

596.

    Det framgår således av denna handling att marknadsutvecklingen under förstahalvåret 1982 i förhållande till första halvåret 1981 inte kunde förklaras mednormala faktorer som är utmärkande för marknaden, utan snarare av falskaförsäljningsredovisningar för första halvåret 1981. Dessa falska redovisningar kani sig förklaras av systemet med kompensation mellan producenterna. Dennahandling - som skall läsas mot bakgrund av de två tidigare granskade handlingarna- av vilken det framgår att det fanns ett kompensationssystem under första halvåret1981, styrker, såsom kommissionen har konstaterat, att vissa producenter utantvekan redovisade försäljningssiffror för det halvåret som var lägre än i verkligheteni syfte att kringgå systemet.

597.

    Av handlingen kan det även konstateras att systemet på grund av vissaproducenters beteende inte fungerade på bästa sätt. Detta skall för övrigt jämförasmed handlingen ”fördelning av bördan”, i vilken det påpekas att ”erfarenheternaav liknande system för PVC och PEBD [inte] bådar ... gott”.

598.

    Mot denna bakgrund är DSM:s alternativa tolkning av begreppet kompensation,som för övrigt inte är särskilt klar, inte trovärdig. Man kan nämligen inte godta attproducenterna, för att korrigera sin felaktiga redovisning till Fidessystemet för ettår, redovisar den utelämnade försäljningen tillsammans med följande års försäljning.

599.

    För att fastställa att det förekommit ett kvotsystem har kommissionen även hänvisattill en anteckning som påträffades hos ICI och som är daterad den 15 april 1981.Denna anteckning utgörs av ett meddelande från chefen för petrokemidivisionenvid Montedison till ICI. Anteckningen innehåller följande utdrag: ”Vad beträffartill exempel PVC skulle ICI kunna ta i bruk ny kapacitet i Tyskland mot slutet avår 1981 och har begärt att dess kvot skall höjas med 30 kiloton från och medjanuari 1981.” Såsom kommissionen har påpekat hade ICI vid det tillfället föravsikt att starta en ny fabrik i Tyskland och samtidigt lägga ned en äldre fabriknågon annanstans.

600.

    Det kan påpekas att denna anteckning visserligen i första hand gäller en annantermoplastprodukt, men att det ovannämnda utdraget särskilt gäller PVC.

601.

    Sökandena har dessutom inte kunnat ge någon annan tolkning av begreppet ”kvot”än den kommissionen gett. Det kan i det hänseendet erinras om att anteckningenär en avskrift av ett meddelande från en person i ledningen för ett konkurrerandebolag, vilket innebär att begreppet ”kvot” inte kan anses hänvisa till ICI:s internamål.

602.

    Kommissionen har slutligen gjort bedömningen att det system för reglering avvolymerna som på detta sätt införts användes åtminstone fram till april 1984.Kommissionen har i det hänseendet grundat sig på Atochem-tabellen, med rubriken”PVC - första kvartalet”.

603.

    Tabellen innehåller nio kolumner:

-    Den första kolumnen innehåller samtliga europeiska producenter av PVCsom var verksamma på marknaden vid det aktuella tillfället.

-    Den andra, tredje och fjärde kolumnen innehåller uppgifter omförsäljningen under januari, februari och mars för var och en av deeuropeiska producenterna med undantag av fyra tyska producenter vilkasförsäljning redovisas sammanlagt. För de två första månaderna står det”FIN” i tabellen och för den sista månaden står det ”Q”. Det är ostridigtatt dessa angivelser står för slutgiltig (engelska: ”final”) och snabb (”quick”)statistik som redovisats till informationsutbytessystemet Fides. Detta framgårför övrigt av Atochems svar av den 5 maj 1987, som bifogats som bilaga 11till meddelandet om anmärkningar, på kommissionens begäran omupplysningar. Såsom anges i beslutet av år 1994 (punkt 12 tredje stycket) ärFidessystemet en statistiktjänst för branschen som tillhandahålls av enrevisionsbyrå i Zürich. Anslutna producenter redovisar sinaförsäljningssiffror, först i form av snabbt tillgängliga uppgifter och därefterde slutgiltiga siffrorna, till ett centralkontor där uppgifterna samlas ochövergripande och anonym statistik upprättas för hela den västeuropeiskamarknaden.

-    Den femte kolumnen visar den sammanlagda försäljningen för förstakvartalet.

-    Den sjätte kolumnen visar de europeiska producenternas försäljning iprocent i förhållande till den sammanlagda försäljningen för första kvartalet.

-    Den sjunde kolumnen har rubriken ”%T”.

-    Den åttonde kolumnen visar försäljningen under april med angivelsen ”Q”.

-    Den sista kolumnen visar producenternas andel av den sammanlagdaförsäljningen för samtliga europeiska producenter under årets fyra förstamånader.

604.

    Kommissionen har dragit slutsatsen att förkortningen ”%T” uppenbarligen var enhänvisning till ett procentuellt mål (på engelska ”target”). Den har även dragitslutsatsen av denna handling att de angivna producenterna utbytteförsäljningssiffror utanför det officiella Fidessystemet för att kontrollera hurkvotsystemet fungerade. Slutligen har kommissionen undersökt i vilken månproducenterna uppnådde de uppsatta målen.

605.

    Förstainstansrätten anser inledningsvis att det inte är av avgörande betydelse attveta exakt vem som är handlingens upphovsman. Det enda av vikt är omkommissionens slutsatser utifrån Atochem-tabellen är välgrundade.

606.

    Det är för övrigt ostridigt att tabellen gäller de första månaderna av år 1984, vilketäven framgår av Atochems svar av den 5 maj 1987 på en begäran om upplysningar.Med hänsyn till att tabellen endast innehåller ”snabb” och inte slutgiltig statistikför mars och april 1984, kan tabellen dateras till maj 1984.

607.

    För det första skall kommissionens tolkning av förkortningen ”%T” godtas. Det kani det avseendet inte medges att denna förkortning enbart gäller företagens rentinterna mål. Detta förklarar nämligen inte alls hur upphovsmannen till handlingenkunde ha tillgång till samtliga interna mål för de olika producenterna. Vidare måstetolkningen av förkortningen göras mot bakgrund av hela förevarande ärende ochi synnerhet de andra handlingar som på ett övertygande sätt styrker att detförekommit ett kvotsystem mellan PVC-producenterna. Det framgår för övrigt avtabellen att handlingen inte innehåller uppgifter om marknadsandelarna iförhållande till den sammanlagda försäljningen i Västeuropa, eftersom importeninte beaktas, men väl producenternas respektive andel av den marknad därsamtliga av dem är verksamma, vilket bekräftar att målet var att kontrolleramarknadsandelarna inom ramen för det överenskomna systemet. Det kan slutligenpåpekas att sökandena inom ramen för föreliggande mål inte har kommit mednågon annan trovärdig förklaring till betydelsen av förkortningen ”%T”.

608.

    Kommissionen har för det andra ansträngt sig för att kontrollera om de i tabellenangivna försäljningskvantiteterna för de olika producenterna motsvarade dekvantiteter som faktiskt redovisades av företagen till Fides. Kommissionen har i detavseendet framhållit att den inte kunde erhålla kopior av denna redovisning frånsamtliga producenter och att den därför inte systematiskt kunde kontrollera deförsäljningssiffror som förekommer i tabellen. Kommissionen erhöll emellertidförsäljningssiffror för vissa företag. Det framgår av dessa uppgifter att tio av deuppgifter om försäljningssiffror som den kunnat kontrollera överensstämmer medproducenternas redovisning till Fides. Fem andra uppgifter om försäljningssiffrorför Solvay och LVM ligger nära det belopp som anges i tabellen.

609.

    Slutligen har kommissionen försökt beräkna de tyska producenternas försäljning fördet första kvartalet 1984. För det ändamålet har den utnyttjat uppgifter somredovisats till Fides av tre av dessa företag (BASF, Wacker och Hüls), av vilkakommissionen erhållit kopior, och de försäljningssiffror som Hoechst själv redovisati sitt svar av den 27 november 1987 på kommissionens begäran om upplysningar.Kommissionen har kommit fram till en sammanlagd kvantitet på 198 353 ton somden jämfört med de 198 226 ton som framgår av Atochem-tabellen. Det kanpåpekas att skillnaden mellan dessa två sammanlagda belopp är obetydlig ochstyrker kommissionens påstående att ett sådant resultat inte kunde ha uppnåttsutan att det förekommit ett informationsutbyte mellan producenterna.

610.

    Kommissionen har hänvisat till resultatet av denna beräkning och de slutsatser dendragit av denna i meddelandet om anmärkningar. Under förhöret vid kommissionenförnekade emellertid Hoechst de sifferuppgifter den själv ursprungligentillhandahållit och lämnade nya uppgifter. Kommissionen har emellertid kunnatfastställa att dessa uppgifter inte alls är trovärdiga. Den har därför angett i beslutetav år 1994 (punkt 14, fotnot s. 1) att ”de nya sifferuppgifter som Hoechsttillhandahöll under förhöret (men utan något dokument till stöd) ... uppenbartsaknar trovärdighet. Uppgifterna ger vid handen att Hoechst skulle ha utnyttjat sinaanläggningar till mer än 105 procent, medan övriga producenter uppnådde enutnyttjandegrad på endast 70 procent”. Hoechst har emellertid medgett att dessanya uppgifter var felaktiga och har tillhandahållit kommissionen nya sifferuppgiftergenom skrivelse av den 21 oktober 1988.

611.

    Dessa nya uppgifter innebär en obetydlig korrigering av Hoechts försäljningssiffrori Europa i jämförelse med de ursprungligen tillhandahållna uppgifterna, vilket förövrigt bekräftar att de siffror som förekommer i Atochem-tabellen var riktiga, menmed tillägg av Hoechsts egen konsumtion avsedd för dess fabrik i Kalle, såsom”försäljning till konsumenter” i den mening som avses i Fides redovisningar.Förstainstansrätten anser emellertid att dessa sifferuppgifter, med hänsyn till deomständigheter under vilka de har tillhandahållits, inte kan anses tillräckligttrovärdiga för att ifrågasätta de uppgifter som sökanden själv tillhandahållit somsvar på en begäran om upplysningar.

612.

    De tyska producenterna har emellertid påpekat att deras försäljningsuppgifter varsammanslagna och inte separata för varje företag. Det skulle således varatillräckligt att tre av fyra tyska producenter deltog i detta informationsutbyte för attden fjärde producentens andel skulle kunna beräknas genom subtraktion, med hjälpav de sammanlagda officiella uppgifterna från Fides. Atochem-tabellen skullesåledes sakna bevisvärde vad gäller alla de fyra producenterna i fråga. Dettaargument kan inte godtas. I tabellerna från Fides anges den sammanlagdaförsäljningen från Tyskland och inte enbart de fyra tyska producenternasförsäljning. Enligt statistiken för första kvartalet 1984 är dock den sammanlagdaförsäljningen betydligt högre än BASF:s, Wackers, Hoechsts och Hüls sammanlagdaförsäljning. Mot den bakgrunden anser förstainstansrätten att det enbart medkännedom om tre av producenternas försäljningssiffror inte var möjligt att genomsubtraktion räkna ut de fyra tyska producenternas sammanlagda försäljning så exaktsom den framgår av Atochem-tabellen.

613.

    Det kan för övrigt påpekas att försäljningssiffrorna i Atochem-tabellen är exaktamed undantag för de siffror som gäller företagen ICI och Shell, vilka uppenbarligenär avrundade. I ICI:s fall innehåller tabellen en fotnot med följande lydelse:”Beräknad på grundval av uppgifter från Fides.” Dessa konstateranden styrkerkommissionens slutsats att sifferuppgifterna för övriga producenter inte var enbartuppskattningar gjorda på grundval av officiella uppgifter, utan på grundval avuppgifter som lämnats av producenterna själva. Det kan erinras om att för det fall

producenterna individuellt redovisar sina egna försäljningssiffror till Fides sker dettapå konfidentiell basis. Producenterna erhåller enbart sammanlagda uppgifter ochinte övriga producenters individuella uppgifter.

614.

    Kommissionen har för det tredje försökt kontrollera om varje producentents andelför år 1984 motsvarade den eftersträvade andelen i enlighet med vad som framgårav Atochem-tabellen. Kommissionen har således kunnat konstatera att Solvaysmarknadsandel för år 1984, med hänsyn till den information kommissionen erhållit,var identisk med den eftersträvade andel som framgår av Atochem-tabellen.Kommissionen kunde för övrigt även konstatera att de fyra tyska producenternasmarknadsandel för år 1984, det vill säga 24 procent, låg synnerligen nära deneftersträvade andel som anges i tabellen, närmare bestämt 23,9 procent. Slutligenuppgick ICI:s marknadsandel för 1984 till 11,1 procent, medan den eftersträvadeandelen för detta företag i Atochem-tabellen var 11 procent. Det är dessutom i detavseendet viktigt att i likhet med kommissionen påpeka att två av ICI:s internahandlingar av den 18 september 1984 och den 16 oktober 1984, bilagorna 17 och18 till meddelandet om anmärkningar, innehåller hänvisningar till ett ”mål” på11 procent för företaget.

615.

    Enichem har hävdat att dess andel av försäljningen uppgick till 12,3 procent förår 1984, vilket låg klart under den andel som anges i Atochem-tabellen. Dennainvändning kan inte godtas. Sökanden har uppmanats att ange på vilka grunder denfastställt sin marknadsandel för år 1984, men den har inte kunnat förklara deomständigheter som den har beaktat. Förstainstansrätten påpekar vidare attsökanden i bilagorna till den ansökan genom vilken talan väckts (volym III, bilaga2) har tillhandahållit en tabell över Enichems försäljning per år mellan åren 1979och 1986, av vilken det framgår att marknadsandelarna för varje år har beräknatspå samma sätt. För åren 1979-1982 har sökanden, på förstainstansrättens begäraninom ramen för processledningsåtgärder, försökt förklara hur den beräknat sinmarknadsandel. Det framgår av detta att sökanden för det första inskränkt sig tillatt ange sina försäljningssiffror för vart och ett av de aktuella åren utan atttillhandahålla några uppgifter som styrker dessa siffror. För det andra har dessaförsäljningssiffror inte angetts i förhållande till europeiska producenters försäljningi Västeuropa utan i förhållande till konsumtionen i Europa, vilken helt klart ärbetydligt högre, eftersom den uppgiften innefattar importen. Sökandens påståddamarknadsandel framstår härigenom som avsevärt mindre.

616.

    Förstainstansrätten drar härav slutsatsen att det inte finns anledning att sätta tilltrotill Enichems uppgifter.

617.

    Kommissionens bedömning i sak i beslutet av år 1994 kan därför godtas.

- Kontrollen av försäljningen på de nationella marknaderna

618.

    Kontrollistan innehåller avseende förslagen till uppläggning av mötena följandeutdrag: ”Månatlig information om varje producents försäljning per land”.

619.

    För att fastställa att det förekommit ett system genom vilket inhemska producenterpå vissa stora nationella marknader ömsesidigt hållit sig informerade om dekvantiteter som de sålde på dessa marknader har kommissionen i huvudsakhänvisat till Solvay-tabellerna.

620.

    Dessa tabeller har en likartad utformning.

621.

    Tabellerna avseende den tyska marknaden (bilagorna 20-23 till meddelandet omanmärkningar) innehåller flera kolumner. I en första anges följande:”konsumtion N. M.” (det vill säga ”konsumtion på den nationella marknaden”),”import från tredje land”, ”inhemska producenters försäljning”. Under densistnämnda rubriken anges de största inhemska producenterna. Följande kolumninnehåller ”uppskattningar” för ett bestämt år, följd av en kolumn med ”verkligaresultat” för samma år. Var och en av dessa kolumner är uppdelad i två delarvarav den ena uttrycker kvantitet och den andra procentsatsen. Vid varje rubrik iden första kolumnen står sifferuppgifter angivna. Försäljningen för var och en avde tyska producenterna är angiven och Wackers och Hoechsts argument att detyska producenternas sammanlagda och inte individuella försäljning angetts fårsåledes inget stöd i sak.

622.

    Övriga tabeller avseende den franska marknaden (bilagorna 24-28 till meddelandetom anmärkningar), Beneluxmarknaden (bilagorna 29-32) och den italienskamarknaden (bilagorna 33-40) innehåller också flera kolumner. I den första angesde inhemska producenternas namn, rubriken ”de inhemska producenternassammanlagda resultat”, rubriken ”import”, under vilken det ibland görs åtskillnadmellan import från ”andra Fidesländer” och import från ”tredje land (ej Fides)”samt rubriken ”den totala marknaden”. I de två följande kolumnerna anges två påvarandra följande år. Varje kolumn är delad i två delar varav den ena uttryckerkvantitet och den andra procentsatser. Vid varje rubrik i den första kolumnen stårsifferuppgifter. I vissa fall finns det ytterligare en kolumn som i procent uttryckerutvecklingen från ett år till ett annat. I vissa fall har en kolumn med”uppskattningar” för det pågående året tillagts.

623.

    Såsom framgår av beslutet av år 1994, och som kommissionen har bekräftat somsvar på en fråga från förstainstansrätten, gäller föreliggande anmärkning endast dentyska, den italienska och den franska marknaden.

624.

    Det kan inledningsvis påpekas att Solvay-tabellerna inte enbart innehåller”uppskattningar” utan även ”verkliga resultat”. I den mån informationsutbytetgäller ”verkliga resultat” handlar det enbart om gamla uppgifter. Argumentet attdet enbart gällde framtida uppskattningar har således inget stöd i sak. Dessutomkan Solvay-tabellerna, vilka kan dateras till början på mars året efter det år som

utbytet av uppgifter om försäljning per producent och land avsåg, inte anses sågamla att de förlorat sin konfidentiella karaktär.

625.

    Även om det är riktigt att tabellerna uttrycker siffror i kiloton, i förekommande fallmed decimal, kan man inte enbart av detta dra slutsatsen att det endast rör sig omSolvays egna uppskattningar. Försäljningssiffrorna för Solvay - det företag frånvilket tabellerna härrör - anges endast i kiloton.

626.

    Kommissionen har försökt kontrollera om försäljningssiffrorna i tabellernaöverensstämde med de däri angivna producenternas faktiska försäljning.Kommissionen har emellertid inte kunnat kontrollera samtliga siffror, på grund avatt flertalet producenter påstått sig inte kunna tillhandahålla sin försäljningsstatistik.

627.

    Denna kontroll har föranlett konstaterandet att producenterna Hüls, BASF:s ochICI:s försäljningssiffror för olika år på den tyska marknaden, som kommissionenkunnat få del av, var identiska eller låg nära uppgifterna i Solvay-tabellerna(punkt 16 andra stycket i beslutet av år 1994). Det kan påpekas i det hänseendetatt BASF i sin ansökan framhåller att dessa handlingar ”ger en mycket tillförlitligbild av de största konkurrenternas försäljning”. Hüls har dock påpekat att Solvay-tabellerna för Tyskland avseende räkenskapsåret 1980 uppvisar en sammanlagdförsäljning på 736,7 kiloton. Vad emellertid gäller Wacker och Hoechst inbegriperdenna summa, såsom framgår av en fotnot i bilaga 20 till meddelandet omanmärkningar, ”uppdraget för [företaget Dynamite Nobel AG]”, vilket inte ingåri Fides statistik. Denna invändning förklarar dock inte alls hur Solvay kunde kännatill försäljningssiffrorna motsvarande detta ”uppdrag”, utan bekräftar tvärtomkommissionens slutsats att producenterna informerat varandra om sinaförsäljningssiffror utanför Fidessystemet.

628.

    Kommissionen har beträffande den franska marknaden konstaterat att Shells,LVM:s och Atochems försäljningssiffror, som finns med i Solvay-tabellerna, förvissa år låg mycket nära de verkliga försäljningssiffror som kommissionen kunnatta del av (punkt 16 tredje stycket i beslutet av år 1994).

629.

    Vad beträffar den italienska marknaden har kommissionen inte kunnat erhållanågra uppgifter om verkliga försäljningssiffror. De sökande vars namn förekommeri tabellerna har inte bestritt att siffrorna i tabellerna är riktiga. Såsomkommissionen har påpekat innehåller den första tabellen över den italienskamarknaden följande kommentar: ”Fördelningen av den nationella marknadenmellan olika producenter för 80 har angetts på grundval av informationsutbytetmed våra kollegor.” I tabellerna som bifogats som bilagorna 37 och 39 tillmeddelandet om anmärkningar och som avser försäljningen år 1983 står det”uppskattningar” i marginalen vid sidan av namnet på den minsta producenten påden italienska marknaden. I sitt svar av den 25 februari 1988 på en begäran omupplysningar påpekade slutligen Solvay följande: ”På grund av de speciellaförhållandena i Italien kan vi inte utesluta att konkurrenterna har informerat

varandra om vissa försäljningssiffror.” Mot den bakgrunden kan Enichemsförklaring av termen ”kollegor” inte godtas.

630.

    Sökandena har emellertid hävdat att dessa siffror inte nödvändigtvis är resultatetav ett informationsutbyte mellan producenterna. De har i det avseendet inte påståttatt uppgifterna i Solvay-tabellerna var offentliga i sig, men att de kunde haberäknats på grundval av upplysningar som erhållits på marknaden eller pågrundval av redan offentliga uppgifter. Sökandena har i detta hänseende grundatsig på Solvays förklaring av hur dessa tabeller utarbetats, vilket enligt Solvay kundegöras utan kontakter med konkurrenterna.

631.

    Det kan i detta hänseende erinras om att Shell i sitt svar av den 3 december 1987på en begäran om upplysningar angav att ”Solvay vid flera tillfällen under periodenjanuari 1982 till oktober 1983 ringde för att få en bekräftelse av sina uppskattningarav den kvantitet som företagen i Shellkoncernen hade sålt”. Shell klargjordeemellertid att inga exakta uppgifter lämnades.

632.

    Vad beträffar den franska marknaden har Solvay påstått att den totalamarknadsvolymen kunde bestämmas exakt utifrån bland annat Fidesstatistiken.Genom att dra ifrån sin egen försäljningsvolym fick Solvay fram sina konkurrenterssammanlagda försäljningsvolym på den franska marknaden. För att fastställa varjeproducents försäljning uppgav Solvay följande: ”Om kunden ingår i en koncern somtillverkar PVC, men trots det köper en del från andra producenter antar manschablonmässigt att moderbolaget står för 80 procent av leveranserna tilldotterbolaget, medan återstående leveranser fördelas mellan konkurrenterna. Omvi vet att en av PVC-konsumenterna i huvudsak utnyttjar en leverantör, antar denfranska ledningen [för Solvay] schablonmässigt att denna producent står för50 procent av kundens behov. Om slutligen kunden har flera leverantörer utöverde ovannämnda fallen, fördelas leveranserna lika i förhållande till antaletleverantörer (till exempel om en viss kund har fyra leverantörer, tilldelar denfranska ledningen var och en av dessa leverantörer 25 procent av leveranserna tillden kunden).” Solvay har på detta sätt beräknat varje producents andel avleveranserna till sina egna kunder. ”[F]ör att bestämma konkurrenternas faktiskasammanlagda försäljning på hela marknaden jämför den franska ledningen [förSolvay] de på så sätt beräknade marknadsandelarna med den totala konsumtionenav PVC ... och erhåller på så sätt konkurrenternas ungefärliga sammanlagdaförsäljning.”

633.

    Det måste konstateras att denna beräkningsmetod, som Solvay påstår sig användaoch till vilken övriga sökande har hänvisat, bygger på schablonmässigauppskattningar och lämnar ett stort utrymme för ungefärliga och slumpmässigavärden. Förstainstansrätten anser att det påstådda beräkningssättet inte tillåter enså precis och exakt beräkning av varje producents försäljning som den som framgårav Solvay-tabellerna.

634.

    Även vad beträffar den tyska marknaden har Solvay angett att konkurrenternasrespektive marknadsandel kunde bestämmas med hjälp av ”kundkontakter”,offentliga uppgifter (officiell statistik och branschpressen) samt ”[Solvays] tyskalednings goda kunskaper om marknaden”. Förstainstansrätten anser dock att inteheller denna metod gör det möjligt för Solvay att utan ett informationsutbyte medkonkurrenterna komma till sådana exakta resultat som de som förekommer iSolvay-tabellerna. Det kan i det avseendet framhållas att det framgår avsökandenas svar på en av förstainstansrättens frågor att varje producents kundkretsibland omfattade flera hundra kunder.

635.

    DSM:s exempel för att styrka att försäljningssiffrorna kunde beräknas utansvårighet med hjälp av offentliga uppgifter saknar slutligen relevans. Dessa exempelavser nämligen utvecklingen av marknaden som helhet och av sökandensmarknadsandel vilket inte alls är i fråga i beslutet av år 1994.

636.

    Sökandenas invändningar i sak kan mot denna bakgrund inte godtas.

- Riktpriser och prisinitiativ

637.

    Såsom redan påpekats (punkt 584 ovan) anges i punkt 3 i kontrollistan förslag tilluppläggning av den nya mötesordningen. Efter en uppräkning av initialer ellerförkortningar för tio PVC-producenter innehåller handlingen följande utdrag: ”hurskall större insyn åstadkommas i fråga om priser”, ”rabatter till importörer(maximalt 2 procent?)”, ”högre priser i Förenade kungariket och Italien (utjämninguppåt?)”, samt ”krafttag mot turism”. Den innehåller även rubriken ”prisförslag”under vilken följande står att läsa: ”period med stabilitet (vi är beredda att godtasituationen under andra kvartalet 1980, men endast för begränsad tid)” samt”prisnivåer under oktober till december 1980 och datum för införande”. Slutligenanges under rubriken avseende ett möte den 18 september 1980 bland annat”åtagande vad gäller prisutvecklingen oktober/december”.

638.

    Svaret på förslagen innehåller två punkter om priserna. Det första förslaget, enligtvilket ”det borde finnas en gemensam prisnivå i Västeuropa”, följs av svaret:”Förslaget får stöd, men tveksamhet har uttryckts om möjligheten att överge debrukliga importörsrabatterna.” Enligt det sjätte förslaget bör en ”prishöjning inteföretas under en stabiliseringsperiod på tre månader” under vilken leverantörernaendast skall kontakta de kunder till vilka de levererat under de föregående tremånaderna (punkt 5 i svaret på förslagen). Förslaget följs av följande svar: ”Pågrund av nuvarande förluster kan en eventuell prishöjning den 1 oktober inteuteslutas, även om den är förenad med svårigheter, närmare bestämt när det gälleratt få ett enigt stöd och att genomföra en sådan höjning i samband med attefterfrågan i Västeuropa sannolikt sjunker.”

639.

    Kommissionen har i sitt beslut av år 1994 identifierat ett femtontal prisinitiativ (setabell 1 som bifogas beslutet), varav det första togs den 1 november 1980.

640.

    Inom ramen för föreliggande talan är det endast LVM och DSM som har förnekatatt det över huvud taget har förekommit sådana prisinitiativ som kommissionenpåtalat, med motiveringen att sådana prisinitiativ skulle vara otänkbara inom PVC-sektorn. Det är i det hänseendet tillräckligt att påpeka att bilagorna P1-P70 tillmeddelandet om anmärkningar systematiskt hänvisar till riktpriser och prisinitiativ.Oberoende av om det rör sig om individuella eller samordnade åtgärder räckerdetta konstaterande för att sökandenas argument skall lämnas utan beaktande.

641.

    Det kan således anses fastställt att det förekommit prisinitiativ. Därefter skallundersökas om dessa initiativ i enlighet med kommissionens påstående varresultatet av en otillåten överenskommelse mellan PVC-producenterna.

642.

    Det kan inledningsvis påpekas att även om bilagorna P1-P70 i vissa fall ärföretagens interna handlingar, som upprättats efter det att de av kommissionenfastställda prisinitiativen togs, kan man inte dra den slutsatsen att dessa handlingar,enkom av det skälet, inte kan utgöra bevis för att initiativen var resultat av enotillåten överenskommelse. Det finns därför anledning kontrollera de ifrågavarandehandlingarnas innehåll.

643.

    Sökandena har inte bestritt att det av de handlingar kommissionen tillhandahållitframgår att det fanns planer på att vid samma tidpunkter höja PVC-priserna så attde hamnade på en nivå som i regel låg högt över den som rådde på marknadendagarna före höjningarna. Detta konstaterande kan göras med direkt stöd ibilagorna PI-P70 för vart och ett av de initiativ kommissionen fastställt. I utdragenur branschpressen, som kommissionen bifogat meddelandet om anmärkningar,bekräftas för övrigt att dessa höjningar ägde rum på de datum som kommissionenangett.

644.

    Förstainstansrätten anser dessutom, efter en ingående granskning av bilagornaP1-P70, att dessa initiativ inte kan anses som rent individuella. Såväl med hänsyntill innehållet i dessa bilagor som till förstainstansrättens jämförande granskning ärförstainstansrätten övertygad om att dessa handlingar utgör ett materiellt bevis föratt det förekommit en prissamverkan mellan producenterna på europeisk nivå.

645.

    I bilaga P1, som är en handling från ICI, understryks att ”efterfrågan på PVC påden västeuropeiska marknaden ökade väsentligt under oktober inför den väntadeprishöjningen den 1 november”, och därefter anges följande: ”Prishöjningen den1 november syftar till att samtliga västeuropeiska priser på [‘suspensions-PVC‘]skall uppnå en miniminivå på 1,50 DM.” Denna handling skall jämföras medbilagorna P2 och P3, som härrör från Wacker och enligt vilka en identisk höjningägde rum samma dag, samt med bilaga P4, som härrör från Solvay och i vilkenföljande anges beträffande november 1980: ”[V]issa importörer erbjuder rabattertill nackdel för brittiska producenter och i strid med vad som planerats.” Ävenbilaga P5 som härrör från DSM hänvisar till prisinitiativet den 1 november.

646.

    Det förekommer även hänvisningar till det andra prisinitiativet, som planerades tillden 1 januari 1981 och som avsåg att höja priset på PVC till 1,75 DM, i bilagornaP2 och P8 som härrör från Wacker, P4 från Solvay, P6 och P7 från ICI och P9 somhärrör från DSM. I synnerhet i bilaga P4 anges efter den ovan citerade meningenföljande: ”Utsikterna för december är inte goda trots att ytterligare en prishöjningplaneras till den 1 januari 1981.” Bilaga P6 innehåller följande mening: ”[E]n nyprishöjning till 1,75 DM har tillkännagetts för samtliga västeuropeiska marknaderfrån och med den 1 januari 1981.”

647.

    Initiativet som planerades till den 1 januari 1982 och som var avsett att höja PVC-priserna till 1,60 DM, har fastställts med stöd av två handlingar som härrör frånICI, bifogade som bilagorna P19 och P22 till meddelandet om anmärkningar, ochtvå handlingar från DSM, bifogade som bilagorna P20 och P21. Bilaga P22innehåller följande kommentar: ”[B]ranschens initiativ att höja priserna till1,60 DM/380 UKL/ton verkar inte lovande - BP och Shell vägrar att samarbeta.”Enligt bilaga P21 är ”utsikterna för januari [1982] ... inte gynnsamma. Trots entillkännagiven prishöjning kan vi konstatera att priserna sjunker i förhållande tilldecembernivån. Det kan särskilt framhållas att de brittiska leverantörerna inte enshar informerat sina brittiska kunder om prishöjningen”. Man kan visserligen godtaatt ett företag har informerats, till exempel genom sina kunder, om att enkonkurrent har tillkännagett en prishöjning eller tvärtom om att denne inte hartillkännagett en sådan höjning, men man kan inte godta att företaget harinformerats om att en producent inte har tillkännagett en prishöjning som denborde ha tillkännagett. Detta kan enbart förklaras av att producenternadessförinnan kommit överens om den förväntade höjningen.

648.

    Initiativet som tillkännagavs till den 1 maj 1982 och som avsåg att höja priserna till1,35 DM, bekräftas i bilagorna P23 och P26 som härrör från ICI, P24 från DSMoch P25 från Wacker. Upphovsmannen till bilaga P23 har i samband med att hanundersökte prisnivån i april 1982 på den europeiska marknaden och i synnerhet påde tyska och franska marknaderna särskilt tillagt följande: ”Prisglidningenstoppades mot slutet av månaden på grund av tillkännagivandet av en allmänhöjning av de europeiska priserna till 1,35 DM/kg den 1 maj.” I bilaga P24avseende maj 1982 påpekas att ”på grund av den tillkännagivna prishöjningen” harDSM:s priser stigit. Det preciseras dock vidare att ”detta är klart lägre än denplanerade höjningen till 1,35 DM/1,40 DM. De huvudsakliga skälen för detta ärtillbakagången på den tyska marknaden och Beneluxmarknaden och de brittiskaoch skandinaviska producenternas bristande samarbete i fråga om prishöjningen.I Frankrike och Italien har höjningen lyckats bättre”.

649.

    Initiativet den 1 september 1982, som syftade till att höja priset till 1,50 DM/kg, harkunnat fastställas med stöd av bland annat bilagorna P29, P39 och P41 som härrörfrån DSM, P30 och P34 från ICI samt P31-P33 från Wacker. Av bilaga P29 av den12 augusti 1982 framgår i fråga om priserna under augusti att ”ett visst tryck harkänts av på de tyska, belgiska och luxemburgska marknaderna, vilket är ganska

överraskande med hänsyn till att en större prishöjning planeras till den1 september”. Under rubriken ”septemberpriserna” står följande: ”[E]n störreprishöjning upp till en nivå omkring 1,50 DM/kg planeras. Fram till nu har vinoterat att samtliga stora producenter har tillkännagett denna prishöjning ochendast mycket få avvikelser har kunnat konstateras.” Bilaga P32 innehåller följandekommentar: ”[M]ycket stora ansträngningar har gjorts på den västeuropeiskamarknaden för att konsolidera priserna den 1 september.” I bilaga P33 stårföljande påpekande: ”[P]rishöjningen den 1 september på PVC till ett minimiprispå 1,50 DM/kg blev framgångsrik när det gäller den allmänna tendensen, men vihar fortfarande i oktober kunnat konstatera att det förekommer att vårakonkurrenter levererar till 1,35 DM och 1,40 DM/kg.” Upphovsmannen till denhandling som utgör bilaga P34 har undersökt situationen på den västeuropeiskamarknaden i allmänhet och konstaterat att efterfrågan ökade i oktober 1982 iförhållande till föregående månad samt gjort följande tillägg: ”[D]etta varemellertid till stor del resultatet av ansträngningarna för att höja priserna den1 september, vilka ledde till att många inköp gjordes före detta datum.” Bilaga P41innehåller följande kommentar avseende initiativet den 1 september: ”Huruvidaprishöjningen blir framgångsrik beror hädanefter i hög grad på de tyskaproducenternas disciplin.”

650.

    Man kan även hänvisa till de två prishöjningar som genomfördes den 1 april 1983och den 1 maj 1983 med målet att höja PVC-priset till 1,60 DM med minimipriset1,50 DM, respektive 1,75 DM med minimipriset 1,65 DM. Det kan inledningsviserinras om att Shell i sitt svar av den 3 december 1987 på en begäran omupplysningar (bilaga 42 till meddelandet om anmärkningar) angav att det vid ettmöte i Paris den 2 eller 3 mars 1983 mellan västeuropeiska PVC-producenter”hade lämnats förslag av andra producenter i fråga om prishöjningar och enkontroll av volymerna”, även om Shell tillade att inget åtagande gjordes. ICI harbekräftat att detta möte hölls (bilaga 4 till meddelandet om anmärkningar). I bilagaP43 som härrör från ICI anges följande: ”[I]nformera samtliga kunder från och medden 7 mars [1983] om att priserna kommer att höjas till 1,60 DM med rabatter förkunder som ingår i kategori 1 och 2 på 10 respektive 5 pfennig.” Denna höjningskulle äga rum den 1 april 1983 i enlighet med vad som framgår av resten avtelexet. Upphovsmannen till bilaga P49, som härrör från Shell och som är dateradden 13 mars 1983, framhöll först prissänkningen i mars till 1,20 DM/kg samtpåpekade därefter att ”ett viktigt initiativ planeras för att åtgärda denna erosion.Minimimålsättningen är 1,50 respektive 1,65 DM/kg för mars och april”. Av etttelex från ICI av den 6 april 1983, bifogat som bilaga P45 till meddelandet omanmärkningar, framgår följande kommentar: ”Upplysningarna från marknadentycks klart ange att branschen i sin helhet nu följer prisinitiativet av den1 april 1983.” I en handling från Wacker av den 25 april 1983 (bilaga P46) angesatt ”ansträngningar har gjorts i syfte att höja PVC-priset i april till 1,50 DM/kg ochi maj till 1,65 DM/kg”. I en intern rapport inom DSM av den 24 juni 1983(bilaga P48) påpekas följande, efter det att en prissänkning konstaterats iVästeuropa under det första kvartalet 1983: ”[S]edan den 1 april har man försökt

höja priserna i Västeuropa. Den planerade höjningen till 1,50 DM den 1 april ochtill 1,65 DM den 1 maj har misslyckats.”

651.

    Det kan vidare påpekas att ICI i ett memorandum av den 31 januari 1983, bifogatsom bilaga 44 till meddelandet om anmärkningar, påpekade att ”i Europa är‘riktpriser‘ mycket välkända inom industrin och utgör såsom sådana ‘angivnapriser‘”. Upphovsmannen tillade att ”det medges allmänt att dessa angivna priserinte kan uppnås på en vikande marknad ... men tillkännagivandet har enpsykologisk effekt på köparen. Det är på samma sätt som i bilbranschen där‘listpriset‘ sätts så att köparen är nöjd om han får en rabatt på mellan 10 och15 procent så att han anser sig göra en ‘god affär‘ samtidigt som producenten ellerförsäljaren får en tillräcklig marginal”. Upphovsmannen rekommenderade mot denbakgrunden att ”PVC-branschen med hjälp av omfattande marknadsföringsåtgärder[skulle] tillkännage riktpriser som ligger betydligt högre än de priser som sannoliktkan uppnås, till exempel 1,65 DM/kg i mars” (understrykningar borttagna).

652.

    Det kan dessutom påpekas att även branschpressen vid vissa tillfällen hänvisade tillen samverkan mellan PVC-producenterna. I tidskriften European Chemical Newsav den 1 juni 1981 kan följande läsas: ”De största europeiska producenterna avplastprodukter har gjort en samordnad ansträngning för att införa betydandeprishöjningar på [PVC] i syfte att uppnå den prisnivå som rådde i början avår 1981.” Den 4 april 1983 påpekas i samma tidskrift att ”de europeiska[PVC]-producenterna har gjort ett tydligt försök att höja priserna från och medbörjan av april. De träffades i Paris i mitten av mars för att diskuteraprishöjningarna”.

653.

    Med hänsyn till den noggranna granskningen av det stora antal handlingar somkommissionen har tillhandahållit som bilagor till meddelandet om anmärkningaroch som avser PVC-priserna, av vilka de handlingar som nämns ipunkterna 645-650 ovan endast utgör exempel, anser förstainstansrätten att det,med hänsyn till de materiella bevis kommissionen framlagt, är fastställt att”prishöjningarna”, ”prisinitiativen” eller ”riktpriserna”, till vilka dessa handlingarhänvisar, inte utgjorde individuella och självständiga beslut som fattades av varjeenskild producent, utan att dessa beslut var resultatet av en otillåtenöverenskommelse mellan producenterna.

654.

    Det kan emellertid redan nu påpekas att flera av bilagorna P1-P70 innehålleruppgifter om att vissa prisinitiativ misslyckades eller bara var delvis framgångsrika,vilket kommissionen påpekat i punkt 22 i beslutet av år 1994.

655.

    Misslyckandena eller den blandade framgången kan förklaras av olika faktorer somkommissionen framhållit i punkt 22 och vilka uttryckligen nämns i vissa avbilagorna P1-P70. För att få leveranser till mer intressanta priser har således vissakunder ibland gjort stora inköp under dagarna före genomförandet av en

tillkännagiven prishöjning. Detta framgår bland annat av bilagorna P8, P12, P21,P23, P30 och P39.

656.

    Det framgår dessutom av bilagorna P1-P70 att producenterna, åtminstone vid vissatillfällen, har försökt att få till stånd en balans mellan å ena sidan bibehållandet aven viss försäljningsvolym och särskilda kundrelationer och å andra sidan enprishöjning.

657.

    Viktiga kunder har därför ibland fått bonus eller specialrabatter (se till exempelbilaga P17) eller så har tillfälliga avtal slutits med kunder för att garantera demleveranser till det pris som gällde före den planerade höjningen (bland annatbilaga P21). Det framgår av flera av de handlingar kommissionen erhållit attproducenterna vid vissa tillfällen framhöll sin avsikt att stödja det planeradeprisinitiativet, samtidigt som de försäkrade sig om att detta inte skulle vara tillnackdel för försäljningsvolymerna. Enligt ICI:s telex av den 18 december 1981 tillflera dotterbolag i Europa avseende prisinitiativet i januari 1982 ”är [det] tveksamtom prisnivåerna kommer att uppnås. Var därför vaksamma när det gällersituationen för enskilda kunder runt om i Europa ... Det är mycket viktigt att vi haren bra balans mellan prishöjningen och bibehållandet av marknadsandelarna underdenna besvärliga period”. I en anteckning från Wacker av den 9 augusti 1982(bilaga P31) görs följande påpekande: ”Wackers strategi för de kommandemånaderna är följande: Vi följer våra konkurrenters ansträngningar för att höjapriserna, men vi tolererar inte i något fall att kvantiteterna minskar på nytt. Ommarknaden inte godtar denna höjning kommer vi med andra ord att utnyttja denflexibilitet som krävs på prisområdet vid ett givet tillfälle.” I en odaterad anteckningfrån DSM (bilaga P41) görs följande kommentar i fråga om prisinitiativet den1 januari 1983: ”DSM kommer att stödja försöket att höja priserna, men inte iegenskap av huvudman. Prishöjningen kommer att stödjas med förbehåll för att vikan försvara våra marknadsandelar.”

658.

    Det finns dock även ett flertal handlingar vilka visar att producenterna hade föravsikt att klart stödja ett prisinitiativ eller att de faktiskt stödde ett sådant initiativtrots riskerna för försäljningsvolymen. Som exempel kan i DSM:s fall nämnasbilaga P13, där det står att DSM ”klart stöder prisinitiativet”, och bilaga P41 enligtvilken ”prishöjningen i september och DSM:s beslut att ge höjningen sitt fulla stödhar lett till minskade volymer, men ett betydligt bättre pris”. Vad beträffar ICI kandet påpekas att bilaga P16 av den 14 juli 1981 avseende prisinitiativet den 1 juni,hänvisar till ICI:s fasta inställning beträffande priserna, att det i bilaga P30 av den20 oktober 1982 anges att ICI ”har drivit en synnerligen hård linje” i fråga omseptemberpriserna, samt att det av bilaga P34 angående initiativet i september 1982framgår att ”vi har ånyo gett prishöjningen vårt fulla stöd”. I Wackers fall kan ävenbilaga P15 angående prisinitiativet den 1 september 1981, som syftade till att höjariktpriset till 1,80 DM, citeras: ”Wacker Chemie har beslutat att med hänsyn till degemensamma riktlinjerna och till intresset av en snabb priskonsolidering inte göranågra affärer under 1,80 DM i september.”

659.

    Såsom kommissionen har påpekat i punkt 22 i beslutet av år 1994 klandrades vissaproducenter för att de vid vissa tillfällen uppträtt aggressivt på marknaden, vilketstörde eller ledde till att de prisinitiativ misslyckades som andra producenter hadeför avsikt att stödja. I en anteckning från DSM av den 25 februari 1981 (bilaga P9)påpekar upphovsmannen att ”prisinitiativet som planerades till den 1 januari [1981]och som gällde en prisnivå på 1,75 DM har helt klart inte varit framgångsrikt” ochfortsätter: ”[V]issa franska och italienska leverantörers aggressiva attityd under desenaste tre månaderna har lett till en hänsynslös konkurrens om de stora kundernaoch en prissänkning.” I bilaga P23, som kommer från ICI och är daterad den17 maj 1982, behandlas ICI:s problem med sin marknadsandel i Förenadekungariket och preciseras följande: ”Shell, BP och DSM har uppträtt synnerligenaggressivt på denna marknad.” I en handling från DSM av den 1 juni 1981 somsändes av kommissionen till företagen genom skrivelse av den 3 maj 1988understryks, med avseende på de belgiska och luxemburgska marknaderna iapril 1981, att ”ett försök att höja priserna misslyckades efter en vecka. Denaggressivitet som BASF, Solvay, ICI och SAV har visat har lett till en prisnivå somvarken är bättre eller sämre än den som rådde under föregående månad”. I enannan handling från DSM från oktober 1981 anges avseende samma marknader att”i augusti utsattes priserna för påtryckningar. Ett flertal producenter (BASF, SAV,Solvay, Anic och ME) har uppträtt mer aggressivt”. I en handling från ICI av den19 april 1982 påpekas att ”det är svårt att få någon bekräftelse på vilkaproducenter som drar ner priserna, men såväl Shell som Solvay har utpekats somsannolikt skyldiga”.

660.

    I själva verket kunde ett prisinitiativ endast lyckas om förhållandena vargynnsamma, vilket producenterna inte kunde påverka. Såsom framgår av bilaga P52ansåg ICI att flera faktorer bidrog till att initiativet den 1 maj 1983 blevframgångsrikt, bland annat minskade lager, ökad efterfrågan, rykten om bristandetillgång i synnerhet för export, höjning av priserna på yttre marknader samtrationaliseringseffekter inom branschen. I andra handlingar framhållsefterfrågeökningen (till exempel i bilagorna P27, P31, P45, P47) eller utvecklingenav importen från tredje land (till exempel bilagorna P16 och P31). Sådana faktorersom överkapacitet, ökad import, sjunkande priser på marknaderna i tredje land, detstora antalet producenter av PVC i Västeuropa eller Shells och ICI:s nyaanläggningar framstår däremot som faktorer som undergräver prisnivån (bilaga P21som härrör från DSM och avser år 1981).

661.

    Av denna granskning följer att kommissionen i föreliggande fall har gjort en riktigbedömning av de faktiska omständigheterna i fråga om prisinitiativen.

- Ursprunget till den konkurrensbegränsande samverkan

662.

    Av den föregående granskningen följer att det finns ett klart samband mellan deförslag som beskrivs i planeringshandlingarna och de åtgärder som faktisktkonstaterats på PVC-marknaden redan under de första månaderna som följde på

utarbetandet av dessa handlingar. Detta gäller såväl i fråga om priser som regleringav volymerna, vilka utgör de två huvudsakliga momenten i den påtaladeöverträdelsen. Vidare finns det ett mindre klart samband mellan de förslag sombeskrivs i planeringshandlingarna och de åtgärder som påtalats i fråga ominformationsutbytet mellan producenterna.

663.

    Det finns anledning att granska sökandenas argument avseende ursprunget till denkonkurrensbegränsande samverkan mot bakgrund av innehållet iplaneringshandlingarna, ICI:s upplysningar avseende dessa handlingar i sitt svar påkommissionens begäran om upplysningar den 30 april 1984, vilket bifogats sombilaga 4 till meddelandet om anmärkningar, samt sambandet mellanplaneringshandlingarna och de åtgärder som faktiskt konstaterats på marknadenunder de veckor som följde på utarbetandet av handlingarna.

664.

    Det kan inledningsvis påpekas att ICI i sitt svar på begäran om upplysningar angavatt det, med hänsyn till var kommissionen påträffade dessa handlingar, var rimligtatt anse att de gällde PVC. Sambandet mellan planeringshandlingarna och deåtgärder som faktiskt konstaterats på PVC-marknaden bekräftar denna slutsats.

665.

    Vidare framstår det inte som avgörande att veta exakt vem som var upphovsmantill planeringshandlingarna. Det enda av betydelse är om dessa handlingar kananses som planer på att inrätta en konkurrensbegränsande samverkan såsomkommissionen har hävdat. Handlingen kallad ”svar på förslagen” bär för övrigtupphovsmannens namn, Sheaff, som var chef för plastdivisionen inom ICI underbörjan av 1980-talet. I sitt svar på en begäran om upplysningar angav ICI att detvar rimligt att anse att Sheaff även var upphovsman till handlingen kallad”kontrollistan”.

666.

    Förstainstansrätten kan inte godta invändningen att planeringshandlingarna endastgällde den brittiska marknaden eller de brittiska och italienska marknaderna. Detkan i det avseendet erinras om att punkt 1 i svaret på förslagen gäller en”gemensam prisnivå för Västeuropa”. Punkt 2 i detta svar gäller ett eventuelltkvotsystem ”per företag i stället för per nationell marknad”, vilket åtminstoneutesluter antagandet att endast en geografisk marknad skulle vara berörd. I punkt 6i svaret på förslagen, i vilken en eventuell prishöjning under sista kvartalet 1980diskuteras, framhålls vidare de svårigheter som i synnerhet en sjunkande”efterfrågan i Västeuropa” skulle föra med sig. Kontrollistan, som visserligenhänvisar särskilt i två punkter till de brittiska och italienska marknaderna,innehåller dessutom en punkt 3 med rubriken ”förslag till ny mötesordning”. Dennapunkt innehåller generella förslag och det finns inget som tyder på att de skullevara begränsade till en eller två geografiska marknader. Tvärtom styrker denomständigheten att dessa förslag följer direkt efter listan över de största europeiskaPVC-producenterna slutsatsen att inte bara den brittiska och/eller italienskamarknaden var berörd. Det kan slutligen erinras om att planeringshandlingarnainnehåller uppgifter om i synnerhet två åtgärder, dels prisinitiativen, varav det

första planerades till sista kvartalet 1980, dels ett kvotsystem förenat med ettkompensationssystem. Det följer emellertid av den föregående analysen att ettinitiativ togs den 1 november 1980 i syfte att ”höja priserna på suspensions-PVCi Västeuropa till minst 1,50 DM” och att ett kompensationssystem infördes underde första månaderna av år 1981, i vilket samtliga europeiska producenter medundantag av Shell deltog. Detta samband styrker slutsatsen attplaneringshandlingarna inte gällde enbart en eller två nationella marknader.

667.

    Sökandenas påstående att planeringshandlingarna aldrig spreds utanför ICI:slokaler är inte av avgörande betydelse. Det enda av betydelse är om det avinnehållet i dessa handlingar framgår att det fanns ett förslag som syftade till attorganisera PVC-marknaden så att konkurrensen undanröjdes.

668.

    Argumentet att de två planeringshandlingarna saknar koppling till varandra kaninte godtas. För det första påträffades dessa handlingar i ICI:s lokaler och de varrent faktiskt sammanfogade. Vidare innehåller kontrollistan en uppräkning av vissafrågor som rent allmänt gäller systemen för kontroll av försäljningsvolymer ochprisreglering. Dessa frågor behandlas mer i detalj i svaret på förslagen. För övrigtåterfinns vissa mer detaljerade punkter i båda handlingarna. Detta gällerhänvisningen till en tremånaders stabiliseringsperiod, möjligheten att höja prisernaunder det sista kvartalet 1980, nödvändigheten av att finna en lösning för hur nyproduktionskapacitet skall beaktas eller möjligheten till avvikelser i förhållande tillde förutbestämda marknadsandelarna, med samma hänvisning till en tröskel på5 procent samt till de reservationer som gjorts i det avseendet. Man kan såledesinte påstå att dessa handlingar saknar samband.

669.

    Sökandena har emellertid hävdat att kommissionen i fråga omplaneringshandlingarna felaktigt har dragit slutsatsen att den andraplaneringshandlingen utgör en sammanfattning av PVC-producenternas svar påICI:s förslag (punkt 7 sista stycket i beslutet av år 1994). De har i det avseendetpåpekat att det är mycket möjligt att planeringshandlingarna endast är uttryck föråsikter eller anmärkningar som framförts av ICI:s företrädare eller ICI:s ochSolvays företrädare. Det sistnämnda företaget utpekas särskilt i punkterna 5 och6 i kontrollistan. Vidare är svaret på förslagen en handling som tillkommit efterkontrollistan, vilket helt skulle kullkasta kommissionens antagande.

670.

    Förstainstansrätten anser att själva innehållet i planeringshandlingarna inte medgervare sig den slutsats som kommissionen dragit i punkterna 7 sista stycket och 10första stycket i beslutet av år 1994, enligt vilken den andra planeringshandlingenutgör övriga PVC-producenters svar på ICI:s förslag, eller slutsatsen att dessahandlingar endast skulle innehålla åsikter framförda av ICI:s företrädare.

671.

    Även om det skulle antas att sökandenas antagande var riktigt, kan det påpekas attdenna omständighet inte påverkar kommissionens bevisföring. Såsom framgår avden tidigare granskningen har kommissionen tillhandahållit ett flertal handlingar

som styrker förekomsten av de åtgärder som beskrivs i beslutet av år 1994.Dessutom kvarstår att det av planeringshandlingarna, och i synnerhet kontrollistan,som härrör från en person i ICI:s ledning, framgår att det förekom planer på enkonkurrensbegränsande samverkan inom detta företag, vilket då dessa handlingarutarbetades var en av de största PVC-producenterna i Europa. De åtgärder somangavs i dessa handlingar kunde dessutom konstateras på PVC-marknaden iVästeuropa under de påföljande veckorna. Det står sålunda åtminstone klart attplaneringshandlingarna utgör grunden för de samråd och diskussioner som ägderum mellan producenterna och som ledde till att de otillåtna planerade åtgärdernafaktiskt vidtogs.

672.

    Även om det är riktigt att de handlingar som kommissionen framlagt till stöd försina konstateranden i sak avseende åtgärderna på PVC-marknaden inte innehållernågra hänvisningar till planeringshandlingarna, anser förstainstansrätten att det närasambandet mellan dessa åtgärder och de som beskrivs i dessa handlingar utgörtillräckligt stöd för att det finns en koppling mellan dem.

673.

    Kommissionen har således med rätta dragit slutsatsen att planeringshandlingarnakunde anses som ursprunget till den konkurrensbegränsande samverkan som komtill stånd under de veckor som följde på utarbetandet av handlingarna.

- Producenternas möten

674.

    Inledningsvis har sökandena inte bestritt att det förekommit informella mötenmellan producenterna, utan samband med branschorganisationerna.

675.

    För att bedöma omständigheterna med hänsyn till artikel 85 i fördraget är det ingetkrav att datum och a fortiori platsen för producenternas möten fastställs avkommissionen. Det framgår för övrigt av ICI:s svar av den 5 juni 1984 påkommissionens begäran om upplysningar (bilaga 4 till meddelandet omanmärkningar) att dessa möten hölls ”ganska regelbundet, ungefär en gång imånaden med personer på olika ansvarsnivåer”. ICI har preciserat att det, pågrund av att ingen handling avseende dessa möten har kunnat påträffas, inte varmöjligt att ange datum eller platser för de möten som hölls från och medaugusti 1980. Däremot har ICI kunnat ange plats och datum för nio informellamöten mellan producenter som hölls under de första tio månaderna av det närmastföregående året, det vill säga år 1983. Sex möten hölls således i Zürich den15 februari, den 11 mars, den 18 april, den 10 maj, den 18 juli och den11 augusti 1983, två möten hölls i Paris den 2 mars och den 12 september 1983 ochett möte hölls i Amsterdam den 10 juni 1983. ICI har vidare räknat upp de företagsom deltog i åtminstone vissa av de informella mötena, närmare bestämt ialfabetisk ordning: Anic, Atochem, BASF, DSM, Enichem, Hoechst, Hüls, ICI,Kemanord, LVM, Montedison, Norsk Hydro, PCUK, SAV, Shell, Solvay ochWacker.

676.

    Shell bekräftade i sitt svar av den 3 december 1987 på en begäran om upplysningar(bilaga 42 till meddelandet om anmärkningar) att det hade deltagit i mötena i Parisden 2 mars 1983 och i Zürich den 11 augusti 1983. Kommissionen förfogade ocksåöver bevis i form av anteckningar i en kalender för att företaget hade deltagit.

677.

    BASF påpekade i sitt svar av den 8 december 1987 på kommissionens begäran omupplysningar (bilaga 5 till meddelandet om anmärkningar) att mellan år 1980 ochoktober 1983 höll PVC-producenterna möten ”ibland upp till en gång per månad”.BASF räknade också upp de företag som deltog regelbundet eller oregelbundet idessa möten, närmare bestämt i alfabetisk ordning: Anic, Atochem, Enichem,Hoechst, Hüls, ICI, LVM, Montedison, Norsk Hydro, Shell, Solvay och Wacker.

678.

    Det kan slutligen framhållas att Montedison inom ramen för föreliggande talan harmedgett att det förekommit informella möten mellan producenterna, vilket ävenpåpekats i fackpressen.

679.

    Sökandena har visserligen inte bestritt att det förekommit informella möten mellanproducenterna, men de har invänt mot syftet med mötena vilket enligt derasmening inte har styrkts.

680.

    Det kan inledningsvis erinras om att kommissionen, trots det antal möten som höllsunder den aktuella perioden och de undersökningsåtgärder som vidtogs i enlighetmed artiklarna 11 och 14 i förordning nr 17, inte har fått del av några protokollfrån eller redogörelser för dessa möten. I motsats till vad sökandena har hävdatframgår det inte av punkt 9 i beslutet av år 1994 att kommissionen enbart på grundav denna omständighet skulle ha dragit slutsatsen att mötena hade ettkonkurrensbegränsande syfte.

681.

    I sitt svar på begäran om upplysningar påpekade ICI att dessa möten gällde ettstort antal frågor ”inklusive diskussioner om priser och volymer”. Närmare bestämtangav ICI att ”vid mötena mellan producenterna under den berörda perioden ägdediskussioner helt klart rum beträffande prisnivåer och den marginal som fordradesför att producenterna skulle kunna minska sina förluster. Enligt ICI uttryckte varjeproducent sin uppfattning i frågan, vilken därefter diskuterades. Producenternahade ofta olika uppfattning om lämpliga prisnivåer ... Emellertid uppnåddes enskenbar enighet om vilka prisnivåer producenterna skulle kunna förvänta sig.Däremot ledde dessa diskussioner inte till något åtagande om fast pris. Enligt ICI:sbedömningar vid detta tillfälle och även i nuläget var en sådan enighet snarareskenbar än verklig. Såvitt ICI vet är det dock säkert att varje part i dessadiskussioner kände sig fri att agera självständigt på det sätt den ansåg lämpligt medhänsyn till de individuella omständigheter som enbart gällde den”.

682.

    I sitt svar av den 3 december 1987 på en begäran om upplysningar medgav Shellatt det hade deltagit i två av de möten ICI räknat upp. Vad beträffar det förstamötet, som hölls i Paris den 2 mars 1983, angav Shell följande: ”[U]nder mötet

diskuterades de svårigheter branschen stod inför och andra producenter kom medförslag i fråga om en prishöjning och kontroll av volymerna. [Shells företrädare]stödde inte dessa förslag. [Han] kan inte minnas om ett avtal eller enighetuppnåddes angående prisinitiativet eller volymerna.” Vad beträffar det andra mötetsom hölls i Zürich den 11 augusti 1983 angav Shell att ”vissa producenter uttrycktesin uppfattning angående ett prisinitiativ. [Shells företrädare] stödde inte dessaåsikter. [Han] kan inte minnas om ett avtal eller enighet uppnåddes”.

683.

    Det kan i det avseende påpekas att kommissionen, i motsats till vad sökandenapåstått, inte har förvanskat innebörden av vissa företags svar på begäran omupplysningar. Kommissionen har erinrat om att var och en av dessa producenter,trots mötenas syfte, har vidhållit att mötena inte resulterade i åtaganden mellanproducenterna (se punkt 8 andra stycket i beslutet av år 1994 vad beträffar ICI,och punkt 9 första stycket vad beträffar bland andra Shell och Hoechst).

684.

    Det kan för övrigt erinras om att det av planeringshandlingarna framgår att detfanns en uttrycklig avsikt att införa en ”ny mötesordning” mellan producenternaoch att man under dessa möten skulle diskutera åtgärder i fråga om pris,volymkontroll och informationsutbyte. Kommissionen har dessutom styrkt att detförekommit möten mellan producenterna under den berörda perioden. Slutligen,såsom framgår av den tidigare analysen, har kommissionen styrkt att det under denberörda perioden förekommit kvotsystem, prisreglering och informationsutbytemellan producenterna.

685.

    Med hänsyn till den påtagliga överensstämmelsen mellan det som framgår avplaneringshandlingarna och de åtgärder som faktiskt vidtogs på PVC-marknaden,har kommissionen helt riktigt dragit slutsatsen att producenternas informella mötenfaktiskt gällde de frågor som togs upp i planeringshandlingarna.

686.

    Mot bakgrund av dessa omständigheter kan det konstateras att kommissionen hargjort en riktig bedömning av syftet med de möten som producenterna höll underåren 1980-1984.

687.

    Sökandenas invändningar avseende den del av beslutet av år 1994 som gäller defaktiska omständigheterna kan således inte godtas.

2. Rättsliga omständigheter

688.

    Sökandena anser att kommissionen i flera fall har tillämpat artikel 85 i fördragetfelaktigt. För det första har kommissionen gjort sig skyldig till felaktigrättstillämpning genom att kvalificera de beteenden den klandrat företagen för somavtal ”och/eller” samordnat förfarande (a). För det andra har kommissionen integjort en riktig bedömning i föreliggande fall av vare sig förekomsten av ett avtaleller av ett samordnat förfarande (b). För det tredje har den åsidosatt artikel 85i fördraget även när den fastställde syftet med eller resultatet av den påstådda

otillåtna överenskommelsen (c). Slutligen har kommissionen gjort sig skyldig tillfelaktig rättstillämpning vid sin bedömning av om handeln mellan medlemsstaternapåverkats (d).

a) Kvalifikationen som avtal ”och/eller” samordnat förfarande

Sökandenas argument

689.

    LVM, Elf Atochem, DSM, Hüls och Enichem har hävdat att kommissionen haråsidosatt artikel 85.1 i fördraget genom att den i beslutet av år 1994 enbart angettatt företagen deltagit i ett avtal ”och/eller” samordnat förfarande.

690.

    Sökandena har beaktat att förstainstansrätten har godtagit möjligheten att göra engemensam kvalifikation (se bland annat förstainstansrättens dom av den 17december 1991 i mål T-8/89, DSM mot kommissionen, REG 1991, s. II-1833,punkterna 234 och 235).

691.

    Enligt Enichem har emellertid kommissionen i föreliggande fall gjort gällande enalternativ och inte kumulativ rättslig kvalifikation, vilken inte omfattas av dennarättspraxis.

692.

    LVM, Elf Atochem, DSM och Hüls har för sin del hävdat att ovannämndarättspraxis endast kan tillämpas under särskilda omständigheter. Det är bara omdet finns bevis för båda kvalifikationerna som en sådan lösning är tillämplig. Iföreliggande fall har emellertid kommissionen varken visat förekomsten av ett avtaleller av ett samordnat förfarande.

693.

    LVM, DSM och Enichem har erinrat om att skillnaden mellan dessa två rättsligakvalifikationer medför olika slag av bevisning.

Förstainstansrättens bedömning

694.

    Inledningsvis påpekar förstainstansrätten att LVM:s, Elf Atochems, DSM:s ochHüls argument inte syftar till att bestrida själva grunden för den kvalifikation somavtal ”och/eller” samordnat förfarande som görs i artikel 1 i beslutet av år 1994,utan snarare den omständigheten att en sådan kvalifikation kan göras i föreliggandefall med hänsyn till att varken förekomsten av ett avtal eller av ett samordnatförfarande har styrkts. Bedömningen av denna grund är således beroende av hurden påföljande grunden bedöms.

695.

    Endast Enichem har på detta sätt invänt mot själva grunden för kvalifikationen somavtal ”och/eller” samordnat förfarande.

696.

    När det gäller en komplex överträdelse, i vilken flera producenter varit inblandadeunder lång tid och som syftat till att åstadkomma en gemensam reglering av

marknaden, kan det inte krävas att kommissionen, i förhållande till varje företagoch vid varje tidpunkt, skall kunna kvalificera överträdelsen som antingen avtaleller samordnat förfarande, i synnerhet som artikel 85 i fördraget under allaomständigheter omfattar båda dessa slag av överträdelse.

697.

    Kommissionen har således rätt att kvalificera en sådan komplicerad överträdelsesom avtal ”och/eller” samordnat förfarande i den mån överträdelsen innefattarsåväl omständigheter som skall kvalificeras som ”avtal” som omständigheter somskall kvalificeras som ”samordnat förfarande”.

698.

    Den dubbla kvalifikationen kan i en sådan situation inte anses som en kvalifikationsom kräver att det samtidigt och kumulativt skall föreligga bevis för att var och enav de faktiska omständigheterna uppfyller förutsättningarna för både ett avtal ochett samordnat förfarande. Den dubbla kvalifikationen skall i stället anses gälla ettsammansatt förhållande som innefattar faktiska omständigheter av vilka vissa kankvalificeras som avtal och andra som samordnat förfarande i den mening som avsesi artikel 85.1 i fördraget. Det föreskrivs ingen särskild kvalifikation i dennabestämmelse av detta slag av komplexa överträdelser.

699.

    Talan kan således inte bifallas på den av Enichem anförda grunden.

b) Kvalifikationen i föreliggande fall som ”avtal” och/eller ”samordnat förfarande”

Sökandenas argument

700.

    Sökandena har hävdat att kommissionen varken har styrkt förekomsten av ett avtaleller ett samordnat förfarande.

701.

    För att kunna kvalificeras som avtal i den mening som avses i artikel 85.1 ifördraget anser BASF och ICI att det måste föreligga omständigheter som påvisarett åtagande till förmån för gemensamma syften samt en ömsesidig förpliktelse(domstolens dom av den 15 juli 1970 i mål 44/69, Buchler mot kommissionen,REG 1970, s. 733, punkt 25, och i det ovannämnda målet Van Landewyck m.fl. motkommissionen, punkt 86). I enlighet med artikel 85.1 i fördraget skall ett avtal ingåsmellan minst två parter och det skall, även om det inte är bindande, ge uttryck förparternas vilja att uppträda på ett sådant sätt att konkurrensen snedvrids(domstolens dom av den 20 juni 1978 i mål 28/77, Tepea mot kommissionen,REG 1978, s. 1391). Det räcker således inte att styrka att producenterna är avsamma uppfattning.

702.

    Enligt sökandena framgår det av prövningen av de faktiska omständigheterna attdet inte är styrkt att ”kontrollistan”, som man inte vet om den har tillställts andraföretag eller åtminstone kommit till deras kännedom, utgör ett förslag till ensamverkan. Det finns inget som visar att ”kontrollistan”, som utgör ett förslag, hardiskuterats, upprättats gemensamt och accepterats av andra producenter. Vidare

kan ”svaret på förslagen” inte utgöra ett samtycke till den påståddakonkurrensbegränsande samverkan, såsom framgår av dess innehåll. Det har i vartfall inte styrkts att de åsikter som framgår av ”svaret på förslagen” härrör frånnågon av de andra PVC-producenterna.

703.

    Sökandena har vidare hävdat att det inte är möjligt att styrka mötenas syfte pågrundval av att möten har hållits. Det finns för övrigt ingen koppling mellanmötena och den påstådda gemensamma planen. De handlingar som kommissionenanvänt i fråga om prisinitiativen visar nämligen att företagen har haft ensjälvständig prispolicy i förhållande till marknadsutvecklingen. Däremot finns detingen handling som bevisar att det förekommit en samordning mellanproducenterna.

704.

    Enligt Elf Atochem har kommissionen inte klart styrkt förekomsten av ett avtal.Enbart den omständigheten att möten har hållits är inte tillräcklig för att styrkasyftet med dessa möten eller att var och en av deltagarna anslöt sig till detta.Kommissionen kan inte, mot bakgrund av omständigheter som möjligen påvisarbeteenden som varken är allmänna, enhetliga eller permanenta, anse att det rör sigom ett ”omfattande och bestående avtal”. På sin höjd föreligger det ett flertal olikaoch efter varandra följande avtal.

705.

    Sökandena har inte bestritt definitionen av samordnat förfarande i punkt 32tredje stycket i beslutet av år 1994 (domstolens ovannämnda dom av den14 juli 1972 i målet ICI mot kommissionen, punkt 112, den ovannämnda domen imålet Suiker Unie mot kommissionen, punkt 174, domen av den 14 juli 1981 i mål172/80, Züchner, REG 1981, s. 2021, punkterna 12-14, samt den ovannämndadomen i målet CRAM och Rheinzink mot kommissionen, punkt 20). Elf Atochem,BASF, ICI och Hüls har emellertid framhållit att begreppet samordnat förfarandeinnefattar två omständigheter, varav den ena är ett subjekt (samordningen) och denandra ett objekt (ett marknadsbeteende, det vill säga en åtgärd). I föreliggande fallhar kommissionen varken styrkt den ena eller den andra av dessa omständigheter.Kommissionen har särskilt, genom att inte granska företagens marknadsbeteende,underlåtit att bevisa förekomsten av ett samordnat förfarande.

706.

    LVM och DSM har hävdat att kommissionen i strid med artikel 85 i fördraget harförsökt att beivra ett försök till överträdelse. Med hänsyn till att det är fråga omsyftet eller resultatet måste det föreligga verkställighetsåtgärder. Därmed kan försökeller avsikt att ingå ett förbjudet avtal samt varje form av samverkan som inte letttill att verkställighetsåtgärder vidtagits i form av ”åtgärder” inte omfattas avartikel 85 i fördraget. LVM och DSM har således bestritt att enbart deltagande imöten med ett otillåtet syfte skall kunna anses som straffbar handling.

707.

    Elf Atochem har gjort gällande att parallella beteenden endast kan utgöra ettofullständigt bevis för ett samordnat förfarande (domen i det ovannämnda måletAhlström Osakeyhtiö m.fl. mot kommissionen). Bevisbördan kan dessutom inte

överflyttas enbart på grundval av att parallella beteenden konstaterats(generaladvokaten Darmons förslag till avgörande i det ovannämnda måletAhlström Osakeyhtiö m.fl. mot kommissionen, REG 1993, s. I-1445). Sökanden hardärutöver hävdat att kommissionen inte heller har styrkt att det förekommitparallella beteenden i fråga om priser, kvoter och kompensationer.

708.

    Enligt BASF innebär inte enbart den omständigheten att konkurrerande företaggenomför en prishöjning att dessa har ägnat sig åt samverkan (ovannämnda domenav den 14 juli 1972 i målet ICI mot kommissionen). Sökanden har i det avseendetframhållit att priset är av avgörande betydelse för saluföringen av PVC på grundav att det rör sig om en synnerligen utbytbar produkt. Priset hamnar därför på ennivå där det råder balans mellan utbud och efterfrågan. En producentsprissänkning, vilken är det enda medlet för denne att öka sin marknadsandel, lederoundvikligen till en allmän prissänkning på grund av det begränsade antaletleverantörer. En prishöjning kan däremot endast bli framgångsrik ommarknadsförhållandena tillåter det. Om så inte är fallet kommer inte de andraproducenterna att följa höjningen och initiativtagaren kommer antingen att förloramarknadsandelar eller tvingas sänka sina priser på nytt.

709.

    Wacker och Hoechst har påpekat att kommissionen felaktigt underlåtit att granskaföretagens verkliga marknadsbeteende.

710.

    Enligt SAV har kommissionen inte fullgjort sin skyldighet att noggrant och objektivtgranska den ekonomiska bakgrunden till den påstådda konkurrensbegränsandesamverkan (domarna i de ovannämnda målen LTM, Suiker Unie m.fl. motkommissionen, Ahlström Osakeyhtiö m.fl. mot kommissionen och SIV m.fl. motkommissionen). Kommissionen har i föreliggande fall endast kommit med någraallmänna påpekanden angående marknaden (punkterna 5 och 6 i beslutet avår 1994), men har inte alls undersökt hur den verkligen fungerar.

711.

    Enligt Montedison har kommissionen inte beaktat villkoren för prissättning när detgäller produkter avsedda för industriellt bruk. I själva verket publiceras prislistorregelbundet och det pris som tillämpas av det största företaget i branschen gör detmöjligt för övriga företag att lägga sig på en viss nivå utan att de för den skulluppger sin självständighet (domen i det ovannämnda målet Suiker Unie m.fl. motkommissionen). Vad gäller dessa uppenbara förutsättningar inskränker sigkommissionens invändningar till att hänvisa till syftet med mötena såsom dettaframgår av planeringshandlingarna, till att så gott som samtliga PVC-producenterdeltog i dessa möten samt till producenternas interna affärsförbindelser (beslutetav år 1994, punkt 21). Det finns emellertid inget som visar att förslaget av år 1980,som utarbetades inom ett företag, har godtagits och genomförts, och för övrigtomnämns inte sökanden i detta. Enbart det faktum att nästan samtliga producenterdeltog i mötena avslöjar inget om vad dessa gällde. Slutligen avsåg de internaaffärsförbindelserna inte sökanden. Denna har tillagt att även om det anses styrkt

att prishöjningarna inträffade efter mötena, innebär det inte att höjningarna varresultatet av en samordning.

712.

    Enichem har påpekat att den omständigheten att inget prisinitiativ varframgångsrikt kan tyda på att det rör sig om individuella åtgärder. De handlingarsom kommissionen insamlat (bilagorna P till meddelandet om anmärkningar)illustrerar den synnerligen hårda konkurrensen på marknaden, som inte enbart kananses vara resultatet av en odisciplinerad samverkan. I brist på direkta bevis bordepåståendet om konkurrensbegränsande samverkan just få stöd av de förmodadedeltagarnas faktiska konkurrensbegränsande beteende, vilket dock inte är fallet.

713.

    LVM, Elf Atochem, DSM, SAV, ICI, Hüls och Enichem har hävdat att även omdet antas att kommissionens konstateranden av sakförhållandena har styrkts, är dettillräckligt att de berörda företagen åberopar omständigheter som kastar ett annatljus över dessa förhållanden och ger en förklaring som kan ersätta kommissionensförklaring (domarna i de ovannämnda målen CRAM och Rheinzink motkommissionen, punkt 16, och Ahlström Osakeyhtiö m.fl. mot kommissionen, blandannat punkterna 70 och 72).

714.

    I föreliggande fall har emellertid kommissionen i fråga om prisinitiativen utanmotivering avvisat sökandenas förklaring som grundas på den ekonomiska teorinom ”barometrisk prissättning”. Enligt denna teori är prisinitiativen endast ettresultat av att marknaden fungerar normalt utan samordning mellan företagen.

Förstainstansrättens bedömning

715.

    Det framgår av fast rättspraxis att det är fråga om avtal i den mening som avsesi artikel 85.1 i fördraget så snart de aktuella företagen har gett uttryck för singemensamma vilja att agera på marknaden på ett bestämt sätt (se bland annatdomarna i de ovannämnda målen ACF Chemiefarma mot kommissionen,punkt 112, och Van Landewyck m.fl. mot kommissionen, punkt 86).

716.

    Det kan först och främst framhållas att sökandenas argument åtminstone delvissyftar till att visa att planeringshandlingarna inte kan anses som avtal i den meningsom avses i artikel 85.1 i fördraget. Dessa argument saknar emellertid relevans.

717.

    Det framgår nämligen av motiveringen av beslutet av år 1994 och i synnerhet avpunkterna 29-31, avseende avtalets karaktär och utformning, att kommissionen inteanser att planeringshandlingarna utgjorde ett avtal i den aktuella bestämmelsensmening. Såsom för övrigt har understrukits i den del av beslutet som gäller faktiskaomständigheter betraktar kommissionen dessa handlingar som ”planer på attinrätta en konkurrensbegränsande samverkan”.

718.

    Sökandenas argument består för övrigt av upprepningar av de invändningar i saksom de tidigare anfört och som förstainstansrätten inte godtagit.

719.

    Mot den bakgrunden kan sökandena inte med framgång hävda att utarbetandet,under möten mellan producenterna, och det gemensamma genomförandet av kvot-och kompensationssystem, prisinitiativ och utbyte av information om faktiskförsäljning under flera år inte är uttryck för en gemensam vilja att agera påmarknaden på ett bestämt sätt.

720.

    När vidare artikel 85 skiljer mellan begreppen ”samordnat förfarande”, ”avtalmellan företag” och ”beslut av företagssammanslutningar” sker detta i syfte att låtaförbuden i denna artikel omfatta en form av samordning mellan företag som, utanatt det har lett fram till att det ingåtts ett egentligt avtal, medvetet ersätter den friakonkurrensens risker med ett praktiskt inbördes samarbete (domen av den14 juli 1972 i det ovannämnda målet ICI mot kommissionen, punkt 64). Kriteriernaför samordning och samarbete, som slagits fast i domstolens rättspraxis, innebärinte alls ett krav på att en verklig ”plan” utarbetas, utan skall förstås mot bakgrundav den egentliga grundtanken bakom fördragets konkurrensregler. Dennagrundtanke är att samtliga ekonomiska aktörer självständigt skall bestämma denaffärspolicy de har för avsikt att följa på den gemensamma marknaden. Även omdet är riktigt att detta självständighetskrav inte utesluter att de ekonomiskaaktörerna har rätt att på ett förståndigt sätt anpassa sig till konkurrenternaskonstaterade eller förväntade beteende, utgör det emellertid ett klart hinder fördirekta eller indirekta kontakter mellan sådana aktörer, som har till syfte ellerresultat antingen att påverka en aktuell eller potentiell konkurrentsmarknadsbeteende eller att för en sådan konkurrent avslöja hur den berördeaktören själv har beslutat att agera eller planerar att agera på marknaden (domeni det ovannämnda målet Suiker Unie m.fl. mot kommissionen, punkterna 173och 174).

721.

    Sökandena har inte ifrågasatt denna rättspraxis, om vilken kommissionen erinrati punkt 33 i beslutet av år 1994, men väl tillämpningen av den i föreliggande fall.

722.

    Genom att under mer än tre år organisera och delta i möten, vilkas syftevederbörligen har styrkts av kommissionen, har producenterna emellertid deltagiti en form av samordning som ersätter den fria konkurrensens risker med ettpraktiskt inbördes samarbete.

723.

    Producenterna har inte bara eftersträvat att i förväg undanröja den osäkerhet sområdde om konkurrenternas framtida beteende, utan de har även tveklöst beaktat,direkt eller indirekt, de upplysningar som erhållits under dessa möten för attfastställa den affärspolicy de hade för avsikt att följa på marknaden.

724.

    Sökandena har emellertid åberopat domarna i de ovannämnda målen CRAM ochRheinzink mot kommissionen och Ahlström Osakeyhtiö m.fl. mot kommissionen tillstöd för sina invändningar mot kommissionens slutsatser.

725.

    Det framgår av denna rättspraxis att då kommissionen grundar sitt resonemang påantagandet att det styrkta sakförhållandet inte kan förklaras på annat sätt än av ensamordning mellan företagen, räcker det för sökandena att framläggaomständigheter som kastar ett annat ljus över de sakförhållanden somkommissionen bevisat och vilka kan ersätta kommissionens förklaring av deifrågavarande förhållandena (domarna i de ovannämnda målen CRAM ochRheinzink mot kommissionen, punkt 16, och Ahlström Osakeyhtiö m.fl. motkommissionen, särskilt punkterna 70, 126 och 127).

726.

    Denna rättspraxis är inte tillämplig i föreliggande fall.

727.

    Kommissionen har i punkt 21 i beslutet av år 1994 påpekat att beviset församordningen mellan företagen inte följer enbart av konstaterandet av parallellamarknadsbeteenden, utan även av handlingar av vilka det framgår att åtgärdernavar resultatet av en samordning (se ovan punkt 582 och följande punkter).

728.

    Mot den bakgrunden ankommer det på sökandena inte bara att tillhandahålla enalternativ förklaring av de sakförhållanden som kommissionen konstaterat, utanäven att bestrida förekomsten av de förhållanden som fastställts med stöd av dehandlingar kommissionen framlagt. Såsom framgår av prövningen av de faktiskaomständigheterna har så inte skett i förevarande fall.

729.

    Av detta följer att det var riktigt av kommissionen att ange att företagen alternativtdeltagit i ett samordnat förfarande i den mening som avses i artikel 85.1 i fördraget.

730.

    Det kan slutligen påpekas att såsom anges i punkt 31 i beslutet av år 1994 är degenomförda åtgärderna resultatet av en otillåten överenskommelse som gällt underflera år, på samma villkor och med samma gemensamma syfte. Det är således medrätta som kommissionen har dragit slutsatsen att dessa åtgärder skall anses som enenda bestående överenskommelse och inte som en serie olika avtal.

731.

    Talan kan således inte bifallas på denna grund.

c) Bedömningen av huruvida det förelåg ett konkurrensbegränsande syfte ellerresultat

Parternas argument

732.

    LVM och DSM har gjort gällande att begreppet konkurrensbegränsning skallinnefatta följande huvudsakliga omständigheter för att kunna anses som enöverträdelse: Ett tydligt beteende och ett resultat på PVC-marknaden. Eftersomnågra beteenden inte kunnat styrkas, har kommissionen i föreliggande fall varittvungen att försöka påvisa ett resultat på PVC-marknaden. Detta har emellertidinte varit möjligt och kommissionen har inskränkt sig till påståenden som för övrigthar karaktären av gissningar.

733.

    LVM, DSM, Wacker och Hoechst har hävdat att kommissionen rättsstridigt harunderlåtit dels att genomföra eller låta genomföra en ekonomisk analys avresultatet av den påstådda konkurrensbegränsande samverkan, trots att den ärskyldig att bedöma hur marknaden påverkas, dels att beakta det ekonomiska läget(se bland annat domarna i de ovannämnda målen LTM och AhlströmOsakeyhtiö m.fl. mot kommissionen, punkt 70). Kommissionen har vidare utanförklaring avvisat samtliga ekonomiska slutsatser som dragits av en expert påuppdrag av de berörda företagen, av vilka det framgår att PVC-marknadenkaraktäriserades av hård konkurrens. För att åtgärda kommissionens otillräckligaanalys av resultaten av den konkurrensbegränsande samverkan har Wacker ochHoechst begärt att ett sakkunnigutlåtande skall inhämtas angående dessa resultateller att de skall beviljas en frist för att begära och erhålla ett sådant utlåtande.SAV har för sin del framhållit att kommissionen endast har kommit med någraallmänna kommentarer beträffande marknaden (punkterna 5 och 6 i beslutet avår 1994), men att den inte alls har undersökt hur marknaden verkligen fungerar.

734.

    Enligt ICI har kommissionen vid sin bedömning av hur den påståddakonkurrensbegränsande samverkan påverkat priserna underlåtit att beakta deframlagda bevisen av ekonomisk natur. Enligt dessa bevis karaktäriserades PVC-marknaden av hård konkurrens, vilket således bekräftade att PVC-priserna intepåverkades på annat sätt än genom fri konkurrens. Kommissionen har däremot intesjälv framlagt något bevis till stöd för sitt antagande, vilket således endast grundaspå rena påståenden. Oaktat vad som kan ha inträffat under mötena, hade det ingeninverkan på priserna.

735.

    BASF har klandrat kommissionen för att inte tillräckligt ha undersökt resultatenav den påstådda konkurrensbegränsande samverkan, vilket bekräftas av att ettavsnitt i punkt 37 i den tyska versionen av beslutet av år 1994 har strukits iförhållande till beslutet av år 1988.

736.

    Montedison har erinrat om att PVC-branschen drabbades av en svår kris på grundav den stora oljeprishöjningen år 1979. Under åren 1980-1986 gick samtliga företagmed förlust, vilket föranledde vissa av dem att dra sig tillbaka från marknaden.Inför denna situation utnyttjade företagen sin mötes- och yttranderätt. De påtaladeförfarandena var inte resultatet av en otillåten samordning, utan utgjorde försök attdelvis återhämta förlusterna, vilket är det enda rationella beteendet på enkrismarknad. För övrigt påverkade de påtalade förfarandena inte konkurrensen.Kommissionen har själv konstaterat att prisinitiativen antingen misslyckades helteller endast var delvis framgångsrika.

737.

    Hüls har hävdat att de påstådda prisinitiativen inte gett några resultat, eftersommarknadspriserna fortsatte att ligga under de påstådda riktpriserna.

738.

    Enichem har hävdat att kommissionen inte har framlagt bevis för att marknadenpåverkats. Den påstådda psykologiska effekt som kommissionen åberopat svarar

inte mot något exakt rättsligt begrepp. Vidare var prisutvecklingen mellanjanuari 1981 och oktober 1984 försumbar.

Förstainstansrättens bedömning

739.

    Det framgår av prövningen av de faktiska omständigheterna att den påtaladeöverträdelsen bland annat bestod i att gemensamt fastställa priser ochförsäljningsvolymer på PVC-marknaden. En sådan överträdelse, som uttryckligenomnämns som exempel i artikel 85.1 i fördraget, har ett konkurrensbegränsandesyfte.

740.

    Det faktum att PVC-branschen vid tiden för de aktuella händelserna genomgick ensvår kris, medför inte att villkoren för tillämpning av artikel 85.1 i fördraget inteskall anses uppfyllda. Även om det aktuella marknadsläget i förekommande fall kanbeaktas som ett särskilt skäl för att bevilja undantag med stöd av artikel 85.3 ifördraget, måste det konstateras att PVC-producenterna inte vid något tillfällebegärt ett undantag med stöd av artikel 4.1 i förordning nr 17. Det kan slutligenpåpekas att kommissionen vid sin bedömning inte var okunnig om den kris sombranschen genomgick, vilket också framgår av i synnerhet punkt 5 i beslutet avår 1994. Den har tagit hänsyn till detta förhållande vid fastställandet avbötesbeloppet.

741.

    Enligt fast rättspraxis behöver de faktiska verkningarna av ett avtal inte beaktas vidtillämpningen av artikel 85.1, om avtalets syfte är att begränsa, hindra ellersnedvrida konkurrensen inom den gemensamma marknaden (se bland annatdomstolens dom av den 13 juli 1966 i de förenade målen 56/64 och 58/64, Constenoch Grundig mot kommissionen, REG 1966, s. 429, 496; svensk specialutgåva,volym 1, s. 277). Om sökandenas grund tolkas så att det måste bevisas attkonkurrensbegränsningen gett ett verklig resultat, trots att detkonkurrensbegränsande syftet med de påtalade förfarandena har fastställts, kan densåledes inte godtas.

742.

    Det står vidare klart att två meningar i punkt 37 i den tyska versionen av beslutetav år 1988, avseende resultaten av den konkurrensbegränsande samverkan, harstrukits i den tyska versionen av beslutet av år 1994. Strykningen syftade enbart tillatt sammanjämka de olika språkversionerna av beslutet av år 1994, och sökandenakan därför inte dra slutsatsen att denna omständighet är ett bevis på en otillräckligundersökning av överträdelsens resultat.

743.

    Det kan slutligen påpekas att kommissionen, i motsats till vad vissa sökande harhävdat, inte har inskränkt sig till en ogrundad analys av den påtalade överträdelsensresultat. Kommissionen har i själva verket i punkt 37 i beslutet av år 1994 inskränktsig till att framhålla att det vore en ren gissning att försöka fastställa om prisnivånhade varit avsevärt lägre på lång sikt om det inte förekommit en otillåtenöverenskommelse.

744.

    Kommissionen har emellertid helt riktigt konstaterat att den påtalade överträdelseninte saknat resultat.

745.

    Fastställande av europeiska riktpriser har utan tvekan ändratkonkurrensmöjligheterna på PVC-marknaden. Köparna har kunnat konstatera attutrymmet för prisförhandlingar minskade. Såsom för övrigt redan har påpekats (seovan punkt 655) framgår det av flera av bilagorna P1-P70 att köparna ofta gjordesina inköp före genomförandet av ett prisinitiativ. Detta styrker kommissionensslutsats att köparna var medvetna om att producenternas prisinitiativ skulle minskaderas förhandlingsmöjligheter, och att dessa initiativ således inte var resultatlösa.

746.

    Även om det är riktigt att vissa initiativ ansågs som misslyckanden avproducenterna (se ovan punkt 654), vilket kommissionen inte alls har bortsett fråni beslutet av år 1994, framgår det ändå klart av bilagorna P1-P70 att fleraprisinitiativ var helt eller delvis framgångsrika. Producenterna har vid olika tillfällensjälva konstaterat att ett prisinitiativ antingen satt stopp för en period avprissänkningar eller lett till höjningar av priserna på marknaden. Som exempel kannämnas bilagorna P3 (”höjningen den 1 november [1980] har genomförts och enandra åtgärd har vidtagits”), P5 (”prishöjningen den 1 november [1980] var intehelt framgångsrik, men priserna har ökat betydligt”), P17 (”prishöjningarna i juni[1981] har efter hand godtagits inom hela Europa”), P23 (”prisglidningen stoppadesmot slutet av månaden [april 1982] på grund av tillkännagivandet av en allmänhöjning av de europeiska priserna till 1,35 DM den 1 maj”), eller P33(”prishöjningen den 1 september [1982] på PVC homopolymerer till minimipriset1,50 DM/kg blev framgångsrik när det gäller den allmänna tendensen”).

747.

    Det framgår således av producenternas egna objektiva konstateranden vid detaktuella tillfället att prisinitiativen påverkade nivån på marknadspriserna.

748.

    Kommissionen har för övrigt understrukit (punkt 38 i beslutet av år 1994) att depåtalade förfarandena beslutades under mer än tre år. Det är därför inte särskiltsannolikt att producenterna under den aktuella tiden ansåg att dessa förfarandenvar helt ineffektiva och till ingen nytta.

749.

    Kommissionen har således gjort en riktig bedömning av den påtaladeöverträdelsens resultat. Med hänsyn till i synnerhet producenternas egna objektivakonstateranden under den aktuella tiden var kommissionen således inte skyldig attgöra en djupgående ekonomisk analys av hur den konkurrensbegränsandesamverkan påverkat marknaden. Mot den bakgrunden finns det inte skäl att bifallaWackers och Hoechts begäran om att en sådan analys skall göras.

750.

    Talan kan således inte bifallas på denna grund

d) Bedömningen av huruvida handeln mellan medlemsstaterna har påverkats

Parternas argument

751.

    LVM och DSM har hävdat att kommissionen inte har styrkt att de förfaranden denpåtalat har påverkat handeln mellan medlemsstaterna. Det är inte denomständigheten att avtalet ”kunde” få inverkan på handeln, som är avgörande föratt handeln mellan medlemsstaterna skall anses påverkad, utan dess ekonomiskaresultat. Detta resultat eller möjligheten att detta resultat kan uppkomma måsteemellertid styrkas (domstolens dom i det ovannämnda målet LTM, REG 1965,s. 360, och av den 11 juli 1985 i mål 42/84, Remia m.fl. mot kommissionen,REG 1985, s. 2545, punkt 22, svensk specialutgåva, volym 8, s. 277).

752.

    Enligt ICI har kommissionen vid sin undersökning av om påverkan var påtagliginskränkt sig till påståenden utan stöd. Den har underlåtit att beakta bevis avekonomisk art som sökanden framlagt i sitt svar på meddelandet om anmärkningar.Oaktat vad som kan ha inträffat under producenternas möten, hade det ingeninverkan på handeln mellan medlemsstaterna.

Förstainstansrättens bedömning

753.

    Enligt artikel 85.1 i fördraget krävs att avtal och samordnade förfaranden skallkunna påverka handeln mellan medlemsstaterna. Kommissionen har således ingenskyldighet att bevisa att en sådan påverkan faktiskt förekommit (domstolens domav den 17 juli 1997 i mål C-219/95, Ferriere Nord mot kommissionen, REG 1997,s. I-4411, punkterna 19 och 20).

754.

    Det framgår vidare av rättspraxis att ett avtal, samordnat förfarande eller beslut aven företagssammanslutning undgår att träffas av förbudet i artikel 85, om detendast obetydligt påverkar marknaden på grund av de berörda parternas svagaställning på den ifrågavarande produktmarknaden (domstolens dom av den9 juli 1969 i mål 5/69, Völk, REG 1969, s. 295, punkt 7; svensk specialutgåva,volym 1, s. 409).

755.

    Kommissionen har i punkt 39 i beslutet av år 1994 påpekat att de påtaladebeteendena i förevarande fall förekom inom samtliga medlemsstater och omfattadeså gott som all försäljning av denna industriprodukt inom gemenskapen. Flertaletproducenter sålde dessutom sina produkter i mer än en medlemsstat. Det harslutligen inte bestritts att handeln inom gemenskapen var omfattande med hänsyntill den obalans som rådde mellan utbud och efterfrågan på olika nationellamarknader.

756.

    Kommissionen har således helt riktigt dragit slutsatsen i punkt 39 i beslutet avår 1994 att de påtalade förfarandena märkbart kunde påverka handeln mellanmedlemsstaterna.

e) Övriga rättsliga grunder

Grunden under vilken anförts att det förekommit maktmissbruk

757.

    BASF anser att kommissionen har gjort sig skyldig till maktmissbruk genom attvägra genomföra de undersökningar som krävs för att styrka påståendena om hurden konkurrensbegränsande samverkan påverkat marknaden, om den ekonomiskasituationen, överträdelsens varaktighet samt förekomsten av konkurrenshinder.Kommissionen har härigenom missbrukat sin befogenhet att göra skönsmässigabedömningar som den tillerkänns i artikel 15.2 i förordning nr 17.

758.

    Kommissionen har understrukit att denna grund utgör en upprepning av tidigaregrunder och att den därför skall underkännas av samma skäl. Kommissionen hari varje fall bestritt att den utövat sina befogenheter i andra syften än de åberopade.

759.

    I avsaknad av objektiva, relevanta och samstämmiga uppgifter på grundval av vilkadet kan antas att beslutet av år 1994 har fattats uteslutande i syfte, eller åtminstonehuvudsakligen, för att uppnå andra mål än de åberopade, kan talan inte bifallas pådenna grund.

Grunden under vilken anförts att artiklarna i beslutet av år 1994 inteöverensstämmer med beslutsmotiveringen

760.

    Shell har gjort gällande att artikel 1 i beslutet av år 1994 inte överensstämmer medmotiveringen av beslutet. Sökanden har påpekat att enligt motiveringen av beslutetav år 1994 klandras den för det första enbart för att ha deltagit i ett samordnatförfarande och inte i ett avtal mellan företag (beslutet av år 1994, punkt 34), fördet andra utesluts den från att ha deltagit i utarbetandet av planeringshandlingarna(punkt 48), för det tredje påstås den ha deltagit från januari 1982 till oktober 1983(punkterna 48 och 54) samt slutligen anses dess deltagande ha varit begränsat(punkterna 48 och 53). Själva beslutet är dock annorlunda på samtliga dessapunkter.

761.

    Det kan erinras om att ett beslut skall tolkas utifrån dess motivering.

762.

    Det är i föreliggande fall uteslutet att artikel 1 i beslutet, där det hänvisas inte baratill ett avtal utan även till ett samordnat förfarande, står i motsättning till punkt 34i motiveringen av beslutet av år 1994. Artikeln hänvisar för övrigt till överträdelsersom ägt rum ”under de perioder som anges i föreliggande beslut” och sökandenkan inte med framgång åberopa att det föreligger en motsättning i förhållande tillbeslutsmotiveringen vad gäller att den inte skulle ha deltagit i planerna på attinrätta en konkurrensbegränsande samverkan år 1980 eller vad gäller hur länge dendeltog. Slutligen finns det inget i själva beslutet som tillåter den slutsatsen attkommissionen inte beaktat att sökanden innehade en mindre roll, såsom dennaframgår av punkterna 48 och 53 i beslutsmotiveringen.

763.

    Talan kan således inte bifallas på denna grund.

C -    Sökandenas deltagande i den fastställda överträdelsen

764.

    Sökandena har, för det första, klandrat kommissionen för att den beaktadeprincipen om kollektivt ansvar (1). För det andra har sökandena hävdat att det ialla händelser inte har styrkts att de deltog i överträdelsen (2).

1. Det påstådda kollektiva ansvaret

Parternas argument

765.

    Elf Atochem, BASF, SAV, ICI och Enichem har understrukit att ett företag endastkan ha ett individuellt ansvar enligt en allmänt erkänd princip.

766.

    I föreliggande fall har kommissionen åsidosatt denna princip. Kommissionen harnämligen i punkt 25 i beslutet av år 1994 hävdat att det inte är nödvändigt attbevisa att varje deltagare deltog i varje del av den konkurrensbegränsandesamverkan, utan att det är tillräckligt att bedöma deras deltagande i denkonkurrensbegränsande samverkan ”som helhet”.

767.

    Kommissionen har påpekat att den var fullständigt medveten om att det varnödvändigt att bevisa att sökandena individuellt deltog i den påtaladekonkurrensbegränsande samverkan, vilket framgår av bland annat punkterna 25andra stycket, 26 första stycket och 31 in fine i beslutet av år 1994.

Förstainstansrättens bedömning

768.

    I punkt 25 andra stycket i beslutet av år 1994 har kommissionen angett följande:”Vad beträffar det praktiska förebringandet av bevisningen anser kommissionen attdet inte bara är nödvändigt att med övertygande bevisning styrka att det förelåg enkonkurrensbegränsande samverkan, utan även att styrka att varje presumeraddeltagare anslöt sig till det gemensamma systemet. Det innebär dock inte att detnödvändigtvis krävs handlingar som bekräftar att varje deltagare deltog i varje delav överträdelsen. ... I föreliggande fall har det inte varit möjligt att styrka att varjeproducent faktiskt deltagit i de samordnade prisinitiativen på grund av att detsaknades handlingar rörande priser. Därför har kommissionen undersökt om detfinns tillräcklig och säker bevisning för att varje presumerad deltagare anslutit sigtill den konkurrensbegränsande samverkan som helhet, snarare än bevisning för attvarje deltagare deltagit i varje del av den konkurrensbegränsande samverkan.”

769.

    I punkt 31 in fine i beslutet av år 1994 anges följande: ”Det centrala i detta ärendeär att producenterna slöt sig samman under en lång tid för att uppnå ettgemensamt otillåtet syfte, och varje deltagare har inte bara ansvar för sitt direktadeltagande, utan delar även ansvaret för den konkurrensbegränsande samverkani sin helhet.”

770.

    Det framgår således bland annat av den första meningen i punkt 25 andra stycketi beslutet av år 1994 att kommissionen var medveten om att det var nödvändigt attstyrka att vart och ett av företagen hade deltagit i den påtaladekonkurrensbegränsande samverkan.

771.

    Kommissionen hänvisade därför till begreppet konkurrensbegränsande samverkan”som helhet”. Man kan emellertid inte av detta dra slutsatsen att kommissionentillämpade principen om kollektivt ansvar, i den mening att den tillskrev vissaföretag ansvar för deltagande i omständigheter som de inte var inblandade i, endastpå grund av att andra företags deltagande i dessa omständigheter däremot hadestyrkts.

772.

    Begreppet konkurrensbegränsande samverkan ”som helhet” går inte att skilja frånden aktuella överträdelsens karaktär. Som framgår av undersökningen av defaktiska omständigheterna bestod överträdelsen i att det regelbundet under fleraårs tid anordnades möten mellan konkurrerande producenter som syftade till attinföra ett otillåtet förfarande som var avsett att på ett konstlat sätt reglera PVC-marknaden.

773.

    Ett företag kan emellertid hållas ansvarigt för en övergripande samverkan även omdet har styrkts att det endast har deltagit direkt i ett eller flera av de moment somtillsammans utgör samverkan, om dels företaget kände till eller tveklöst borde hakänt till att samverkan i vilken det deltog, särskilt genom regelbundna möten somanordnades under flera år, ingick i en plan som syftade till att snedvrida normalkonkurrens, dels denna plan omfattade samtliga de moment som tillsammans utgörden konkurrensbegränsande samverkan.

774.

    Även om kommissionen i föreliggande fall, i avsaknad av handlingar, inte harkunnat styrka att vart och ett av företagen deltog i genomförandet av prisinitiativen,vars genomförande utgör en del av den konkurrensbegränsande samverkan, ansågden likväl att den kunde styrka att vart och ett av företagen i vart fall hade deltagiti mötena mellan producenterna som bland annat hade till syfte att fastställagemensamma priser.

775.

    Följande framgår således av punkt 20 fjärde och femte styckena: ”Eftersomkommissionen inte har kunnat erhålla handlingar avseende alla producenters priser,har den inte kunnat styrka att samtliga samtidigt införde identiska prislistor, ellertillämpade ‘europeiska‘ ‘riktpriser‘ i tyska mark. Kommissionen kan däremotstyrka att ett av de huvudsakliga syftena med mötena som alla deltog i var attfastställa prismål och samordna prisinitiativ.”

776.

    Samma åsikt uttrycks i punkt 26 femte stycket på följande sätt: ”Omfattningen avvarje deltagares ansvar beror inte på de handlingar som av en tillfällighet finns ellerinte finns tillgängliga hos företaget, utan på dess deltagande i denkonkurrensbegränsande samverkan som helhet. Att kommissionen inte har funnit

någon bevisning avseende vissa företags beteende i fråga om pris innebär inte attde anses mindre inblandade, eftersom det har styrkts att de fullt ut har deltagit ien konkurrensbegränsande samverkan där prisinitiativ har planerats.”

777.

    Det framgår således att kommissionen i beslutet av år 1994 hävdar att den kundestyrka att vart och ett av företagen hade deltagit dels i vissa delar av denkonkurrensbegränsande samverkan, dels, mot bakgrund av en mängd samstämmigaindicier, i möten mellan producenterna, under vilka dessa överenskom om blandannat priser som skulle tillämpas under tiden därefter. I det avseendet var det pågoda grunder som kommissionen hänvisade till att företaget omnämndes iplaneringshandlingarna, vars projekt genomfördes och konstaterades på PVC-marknaden under veckorna som följde efter deras utarbetande, att företagetsdeltagande i andra delar av den konkurrensbegränsande samverkan hade styrktseller också att företaget hade omnämnts av BASF och ICI som deltagare vidmötena mellan producenterna.

778.

    Mot bakgrund av samtliga ovan anförda omständigheter framgår att kommissioneninte tillskrev vart och ett av företagen ett kollektivt ansvar eller ett huvudansvar fören del av den konkurrensbegränsande samverkan som det inte var inblandat i, utanhöll dem ansvariga för de delar som vart och ett av företagen deltagit i.

2. Sökandenas individuella deltagande i överträdelsen

779.

    Samtliga sökande i föreliggande mål, med undantag av ICI, har bestritt att det harstyrkts att de deltog i den påtalade överträdelsen, antingen som en särskild grund,eller inom ramen för andra grunder avseende exempelvis styrkandet av de faktiskaomständigheterna eller avseende regler i fråga om bevisbörda.

780.

    Under dessa omständigheter skall i tur och ordning situationen för var och en avsökandena bedömas, med undantag för ICI. Bedömningen av denna fråga går inteatt skilja från frågan om bevisvärdet hos de handlingar som kommissionen haråberopat, och de rättsliga slutsatser som den har dragit av dessa, vilka har bedömtsovan.

a) DSM

Sökandenas argument

781.

    För det första har sökandena förnekat att de deltog i möten mellan producenternaunder vilka priser och marknadsandelar skulle ha diskuterats. Kommissionensbevisning är uppenbart otillräcklig i det avseendet. Inledningsvis kan omnämnandetav DSM:s namn på kontrollistan, vars bevisvärde redan har bestritts, varken styrkaatt det möte som avses där ägde rum, eller att DSM deltog i detta. ICI:s yttrande,som för övrigt avgavs med fullständig reservation, avsåg omständigheter som

utspelade sig år 1983, vilket var det år under vilket DSM lämnade PVC-marknaden.Slutligen har BASF inte identifierat DSM som en av deltagarna vid mötena.

782.

    För det andra anser sökandena beträffande det påstådda kvotsystemet attDSM-handlingen, som är den enda handling som kommissionen använde emotdem, saknar bevisvärde. I denna handling förekommer ordet ”kompensation”. Ävenom det skulle antas att ordet har den betydelse som kommissionen har gett det,betyder det inte att sökandena har deltagit i ett sådant system.

783.

    För det tredje har sökandena bestritt att kommissionen har styrkt att system förövervakningen av försäljningen förelåg.

784.

    Vad slutligen beträffar riktpriserna och prisinitiativen har sökandena erinrat om attsjälva förekomsten av samordnade prisinitiativ inte har styrkts.

Förstainstansrättens bedömning

785.

    ICI har identifierat DSM som en av deltagarna vid mötena mellan producenterna(se ovan punkt 675), vilka kommissionen har visat var av otillåten karaktär (se ovanpunkterna 679-686). I motsats till vad sökandena har uppgett, avsåg ICI:s yttrandeinte bara perioden efter januari 1983, utan även de informella möten som ägde rumungefär en gång i månaden ”från och med augusti 1980”, vilket har bekräftats avBASF (se ovan punkterna 675 och 677).

786.

    Dessutom angavs det uttryckligen i planeringshandlingarna att DSM var en sannolikmedlem i ”den nya mötesordning” som ICI planerade. Med beaktande av det närasamband som föreligger mellan de åtgärder som planerades i dessa handlingar ochde åtgärder som konstaterades på PVC-marknaden under de följande veckorna (seovan punkt 662 och följande punkter) kan omnämnandet av DSM anses utgöra ettindicium på att bolaget deltog i den påtalade överträdelsen.

787.

    Flera av de handlingar som kommissionen använde för att styrka att det förekomgemensamma prisinitiativ (se ovan punkterna 637-661) härrör från DSM. I fleraav dessa handlingar, i synnerhet bilagorna P5, P13, P28 och P41, anges dessutomatt DSM ”klart stöder” dessa prisinitiativ.

788.

    Alcudia-handlingen bekräftar tillsammans med andra handlingar att det förekomett system för kontroll av försäljningsvolymer mellan PVC-producenterna och DSMutpekas indirekt, eftersom man i denna handling kan läsa att ”i PVC-fallet är detbara en producent som inte deltar i [kompensationssystemet]” (se ovan punkt 589).Som svar på en begäran om upplysningar angav emellertid ICI att producenten ifråga var Shell. DSM-handlingen är en månatlig rapport om läget på marknadensom upprättades av DSM, av vilken kommissionen på goda grunder drog slutsatsenatt den bekräftade att det förekom ett kompensationssystem mellan producenterna(se ovan punkterna 594-598).

789.

    Vad beträffar övervakningen av försäljningen har sökandena endast ifrågasatt attett sådant system förekom. Förstainstansrätten har dock redan bedömt dennainvändning och ansett att den inte kan godtas (se ovan punkterna 618-636).

790.

    Mot bakgrund av samtliga ovan anförda omständigheter var det riktigt avkommissionen att dra slutsatsen att DSM deltog i den påtalade överträdelsen.

b) Atochem

Sökandens argument

791.

    Enligt sökanden har kommissionen inte bevisat att Elf Atochem samtyckt till ellerdeltagit i den påtalade konkurrensbegränsande samverkan.

792.

    Vad beträffar prisinitiativen har sökanden understrukit att dess namn, eller namnenpå dess bolag, inte nämns i någon handling. Det finns inte något blandhandlingarna i ärendet som styrker att Elf Atochem har uppträtt på ett sätt somär parallellt med andra PVC-producenters uppträdande. Tvärtom styrker flerahandlingar att det uppträtt på ett konkurrensmässigt och inte samordnat sätt.

793.

    Vad beträffar de påstådda systemen för kvoter, kompensation och övervakning avmarknaden har sökanden gjort gällande att de två handlingar som utgjorde grundenför anklagelserna mot den (Atochem-tabellen och Solvay-tabellerna) saknarbevisvärde. Kommissionen har själv i punkt 11 i beslutet av år 1994 medgett att detknappast rådde någon disciplin. Enligt sökanden är de ständiga förändringarna i ElfAtochems marknadsandelar klart oförenliga med ett sådant system som företagetskulle ha deltagit i.

794.

    Sökanden anser att kommissionen inte har bevisat att Elf Atochem närvarade vidmötena mellan producenterna eller deltog aktivt eller passivt i de beslut som kanha fattats vid dessa möten.

Förstainstansrättens bedömning

795.

    ICI har nämnt Atochem som en deltagare vid mötena mellan producenterna (seovan punkt 675), vilka kommissionen har visat var av otillåten karaktär (se ovanpunkterna 679-686).

796.

    Sökandens närvaro vid dessa möten har bekräftats av BASF (se ovan punkt 677).

797.

    I planeringshandlingarna nämns dessutom, bland de medlemmar som ICI ansersannolikt kommer att delta i ”den nya mötesordningen”, det ”nya franska bolaget”.Det har inte bestritts att det rörde sig om bolaget Chloé och att detta bolag senareblev Atochem.

798.

    Av de skäl som redan angetts (se ovan punkt 788) utpekas Atochem indirekt iAlcudia-handlingen.

799.

    Atochem-tabellen, som innehåller en sammanfattning av försäljningen för olikaproducenter som fortfarande var verksamma under det första halvåret 1984 ochmotsvarande försäljningsmål (se ovan punkt 602 och följande punkter), hittades viddetta företags huvudkontor. Även om det antas, som sökanden har hävdat, attdenna tabell inte utarbetades av detta företag, kvarstår dock att den innehålleruppgifter om såväl försäljningsmål som försäljningssiffror som avser det företaget.

800.

    Atochems argument, enligt vilket ”produktionsutvecklingen inte är bevis för depåstådda kvoterna” (ansökan s. 12), är grundat på en tabell som utgjorde bilaga 1till sökandens svar på meddelandet om anmärkningar. Det är emellertid tillräckligtatt konstatera att denna tabell avser åren 1986 och 1987, som inte är i fråga iföreliggande mål.

801.

    Slutligen finns, bland de försäljningssiffror som anges i Solvay-tabellerna och somkommissionen har kunnat kontrollera, en sifferuppgift som rör Atochem och somär korrekt (se ovan punkt 628).

802.

    Även om kommissionen inte har kunnat erhålla någon pristabell från Atochem,som skulle ha möjliggjort för den att kontrollera att detta företag genomförde degemensamma prisinitiativen, anges det i bilagorna P1-P70 att de franskaproducenterna var inblandade i denna del av den konkurrensbegränsandesamverkan. Utöver de handlingar, såsom bilagorna P1, P6, P15, P19, P22, P26, P29,P32, P45 och P48, där det hänvisas till ”generella initiativ” som syftade till att höja”samtliga europeiska priser” eller till ”initiativ inom branschen”, anges i vissabilagor särskilt den franska marknaden, vilket gör det möjligt att dra slutsatsen attprisinitiativen tillkännagavs och tillämpades där. Detta framgår särskilt avbilagorna P21, P23, P24, P30, P31 och P38.

803.

    Även om det är riktigt att två handlingar hänvisar till de franska producenternasaggressiva attityd i fråga om priser, skall det påpekas att dessa handlingar inte kanvederlägga kommissionens slutsatser. För det första har kommissionen nämligenbeaktat detta vid bedömningen av de faktiska omständigheterna, i synnerhet ipunkt 22 tredje stycket i beslutet av år 1994, där följande klargörs: ”Det är ävenriktigt att ett visst antal producenter som hade deltagit vid mötena kritiserades försitt ‘aggressiva‘ eller ‘störande‘ beteende på vissa marknader av andraproducenter som ansåg sig vara ivriga försvarare av prisinitiativen och som varvilliga att acceptera en minskning i fråga om försäljningsvolym för att framtvingaen prishöjning.” Kommissionen hänvisade även till denna omständighet i sinrättsliga bedömning, i synnerhet i punkt 31 första stycket i beslutet av år 1994, därföljande anges: ”Vad gäller vissa aspekter av överenskommelsen kan en producenteller en grupp av producenter emellanåt ha framfört invändningar eller uttrycktoenighet i en viss fråga.” Det tillfälligt aggressiva beteendet hos vissa producenter

bidrog för övrigt till att vissa initiativ misslyckades, vilket framgår av punkterna 22,37 och 38 i beslutet av år 1994. För det andra påverkas kommissionens slutsats inteav att sökanden ibland inte genomförde ett planerat prisinitiativ. Vad beträffar isynnerhet de företag som kommissionen inte kunde erhålla någon pristabell i från,begränsade sig kommissionen till att hävda att dessa företag i vilket fall som helsthade deltagit i mötena mellan producenterna, som bland annat syftade till attfastställa prismål (se ovan punkt 774 och följande punkter), och inte till attgenomföra dessa initiativ (domen i det ovannämnda målet Atochem motkommissionen, punkt 100).

804.

    Mot bakgrund av dessa omständigheter i förening var det riktigt av kommissionenatt dra slutsatsen att sökanden deltog i den påtalade överträdelsen.

c) BASF

Sökandens argument

805.

    Sökanden har bestritt att det finns tillräcklig bevisning för att den deltog i denkonkurrensbegränsande samverkan som helhet. I föreliggande mål är bevisningenbegränsad till planeringshandlingarna, deltagandet i regelbundna möten,Atochem-tabellen och Solvay-tabellerna.

806.

    För det första har emellertid planeringshandlingarnas bevisvärde redan bestritts. Iavsaknad av bevis på att sökanden hade kännedom om dessa handlingar och attden samtyckt till dessa, kan de inte bevisa att sökanden deltog i denkonkurrensbegränsande samverkan.

807.

    För det andra finns det inte någon bevisning som gör det möjligt att dra slutsatsenatt sökanden anslöt sig till avtal som stred mot konkurrensrätten och som skall haantagits vid mötena mellan producenterna, vilket för övrigt inte kan anses framgåav bara den omständigheten att möten förekom. Sökanden har under allaomständigheter erinrat om att den i sitt svar av den 8 december 1987 på enbegäran om upplysningar uppgav att den inte hade deltagit i något möte efteroktober 1983, om det antas att det då fortfarande förekom möten.

808.

    För det tredje är bara den omständigheten att sökandens namn utan desskännedom angavs i Atochem-tabellen inte tillräcklig för att fastställa att sökandendeltog i en otillåten konkurrensbegränsande samverkan. Denna handling styrkervarken att BASF tilldelades en egen kvot eller att företaget anslöt sig till ettkvotsystem. Vad gäller Solvay-tabellerna gör dessa det inte möjligt att styrka attsökanden deltog i informationsutbyten med sina konkurrenter.

Förstainstansrättens bedömning

809.

    Sökanden har medgett att den deltog vid informella möten mellan producenterna.Kommissionen har styrkt att dessa möten var otillåtna enligt artikel 85.1 i fördraget(se ovan punkterna 679-686).

810.

    Sökandens närvaro vid mötena har bekräftats av ICI (se ovan punkt 675).

811.

    Sökanden angavs i planeringshandlingarna som en sannolik medlem i ”den nyamötesordningen”. Även om dessa handlingar, såsom redan har angetts, som mestutgjorde ”planer på att inrätta en konkurrensbegränsande samverkan” (se ovanpunkterna 670-673) och följaktligen inte kan anses utgöra bevisning för attsökanden deltog i den påtalade överträdelsen, kan dock den omständigheten attsökanden omnämns där utgöra ett indicium på att den deltog.

812.

    Av de skäl som redan angetts (se ovan punkt 788) utpekas BASF indirekt iAlcudia-handlingen.

813.

    BASF:s namn anges i Atochem-tabellen, och denna tabell innehåller sammanslagnauppgifter om försäljning och fyra tyska producenters försäljningsmål uttryckta iprocent (se ovan punkt 612).

814.

    BASF omnämns även i Solvay-tabellerna. Bland de försäljningssiffror som nämnsoch som kommissionen har kunnat kontrollera, rör två stycken sökanden och ärkorrekta (se ovan punkt 627).

815.

    Även om kommissionen inte har kunnat erhålla någon pristabell från BASF somskulle ha möjliggjort för den att kontrollera att detta företag genomförde degemensamma prisinitiativen, anges det i bilagorna P1-P70 att de tyskaproducenterna var inblandade i denna del av den konkurrensbegränsandesamverkan. Utöver de handlingar, såsom bilagorna P1, P6, P15, P19, P22, P26, P29,P32, P45 och P48, där det hänvisas till ”generella initiativ” som syftade till att höja”samtliga europeiska priser” eller till ”initiativ inom branschen”, anges i vissabilagor särskilt den tyska marknaden, vilket gör det möjligt att dra slutsatsen attprisinitiativen tillkännagavs och tillämpades där. Detta framgår särskilt av bilagornaP23, P24, P26, P29, P30, P41 och P58.

816.

    Mot bakgrund av dessa omständigheter i förening var det riktigt av kommissionenatt dra slutsatsen att sökanden deltog i den påtalade överträdelsen.

d) Shell

Sökandens argument

817.

    Som första delgrund har sökanden klandrat kommissionen för att den inte beaktadeShellkoncernens särskilda organisation. Beslutet av år 1994 var förvisso riktat tillShell, men det är varken producent eller leverantör av PVC. Det är endast ett

tjänsteföretag vars rådgivande roll inte ger den möjlighet att tvinga deverksamhetsdrivande Shell-bolagen att genomföra en konkurrensbegränsandesamverkan, varken vad gäller priser eller produktionskvoter. Dessutom var det interiktigt av kommissionen att anta att, i den mån som sökanden skulle ha kunnatråda de verksamhetsdrivande bolagen inom koncernen att tillämpa ett särskilt prisi ett enskilt fall, dessa bolag verkligen skulle ha handlat på det sättet.

818.

    Som andra delgrund har sökanden hävdat att bevisningen rörande dess deltagandei mötena mellan producenterna i stor utsträckning grundas på medgivandet attsökandens företrädare deltog i två av dessa möten.

819.

    Det första mötet, som hölls i Paris den 2 mars 1983, syftade emellertid endast tillatt bedöma den kris som drabbat den petrokemiska industrin i Europa ochnödvändigheten av att omstrukturera denna bransch, i synnerhet mot bakgrund avdet första utkastet till rapporten från arbetsgruppen Gatti/Grenier, som bildadesefter möten med kommissionen. Dessutom kan inte ett gemensamt initiativ habeslutats vid detta möte, eftersom branschpressen två veckor tidigare hade gjortgällande att en prishöjning planerades. Således angavs följande i numret avden 21 februari 1983 av tidskriften European Chemical News: ”Det förefaller somom producenterna planerar prishöjningar till 1,50-1,65 DM/kg, men tidsplanen fördessa höjningar är oviss.” Under alla omständigheter stödde Shells företrädare intedet påstådda initiativet, vilket bevisas av att Shellkoncernens bolag mindre än fyraveckor efter mötet fastställde ett riktpris på 1,35 DM/kg, vilket var klart lägre ändet påstådda riktpriset på 1,60 DM/kg eller det påstådda minimipriset inombranschen på 1,50 DM/kg.

820.

    Det andra mötet, som hölls i Zürich i augusti 1983, skall ha haft till syfte attbedöma försäljningsvilkoren för PVC, de dominerande priserna på marknaden ochnödvändigheten för branschen att höja priserna. Shells företrädare stödde intenågon av dessa aspekter. Sökanden har för övrigt inte någon intern handling därdet anges något som helst riktpris för denna period, och alla branschpriser somangavs i sökandens handlingar vid denna tidpunkt härrörde uppenbarligen frånoberoende källor inom branschen.

821.

    Som tredje delgrund har sökanden hävdat att den enda bevisningen rörandekvotsystemet är planeringshandlingarna från år 1980 och Atochem-tabellen, sommed all sannolikhet avser år 1984. Mot bakgrund av beslutet av år 1994 deltogemellertid inte Shell i utarbetandet av 1980 års plan, och dess påstådda deltagandeupphörde i oktober 1983. Vad beträffar kompensationssystemet medges detuttryckligen i beslutet av år 1994 (punkt 26 andra stycket in fine) att Shell intedeltog i det.

822.

    Som fjärde delgrund avseende systemen för övervakning av försäljningen påinhemska marknader har sökanden påpekat att bevisningen avseende dessa system

är grundad dels på Solvay-tabellerna, dels på telefonsamtal mellan Solvay och Shell,som den i sitt svar på en begäran om upplysningar medgav hade förekommit.

823.

    Solvay-tabellerna avser emellertid följande stora nationella marknader: Tyskland,Italien, Benelux och Frankrike. I föreliggande mål kan endast de två sistnämndamarknaderna vara relevanta, eftersom Shell inte är en inhemsk producent i varesig Tyskland eller i Italien. Vad beträffar Benelux har kommissionen själv medgettatt de angivna sifferuppgifterna inte överensstämmer med de individuella uppgiftersom lämnats till Fides. Vad beträffar Frankrike skiljer sig de sifferuppgifter somShell tilldelats i Solvay-tabellerna klart från sifferuppgifterna i Shells redovisningartill Fides, i motsats till vad kommissionen har hävdat.

824.

    Kommissionen har för övrigt förvanskat Shells svar på begäran om upplysningar.För det första lämnades nämligen inga exakta uppgifter till Solvay. Dessa uppgifteravsåg endast försäljningen i Västeuropa och kunde således inte vara källan tillSolvay-tabellerna, som är fördelade per land. För det andra lämnades uppgifterendast vid enstaka tillfällen mellan januari 1982 och oktober 1983, medan Solvay-tabellerna innehåller sifferuppgifter för åren 1980-1984. Detta bekräftar att dessatabeller enbart utarbetades på grundval av officiell statistik och kundkontakter.

825.

    Som femte delgrund avseende prisinitiativen har sökanden först och främst hävdatatt beslutet av år 1994 innehåller motsägelser beträffande omfattningen av Shellsdeltagande. I beslutet av år 1994 anges nämligen på samma gång att Shell deltogi dessa prisinitiativ (punkt 20), att den informerades om dessa (punkt 26) och attden endast hade kännedom om dessa (punkt 48).

826.

    Dessutom deltog inte sökanden i möten mellan producenterna förutom i tvåenstaka fall.

827.

    Bolagen inom Shellkoncernen har fastställt sina priser på ett oberoende sätt.Beträffande de fyra initiativ där kommissionen förfogar över handlingar som härrörfrån Shell, har sökanden påpekat att initiativen inom branschen alltid rapporteradespå förhand i branschpressen. Dessutom överensstämde inte de riktpriser somfastställts av Shell med de påstådda riktpriserna inom branschen. Det enda falletav kvantitativ överensstämmelse är från den 1 september 1982. I det falletfastställde emellertid Shell sitt riktpris först den 9 september 1982 och detta riktprisskulle inte börja tillämpas förrän den 1 oktober 1982. Dessutom sänkte Shell frånoch med november 1982 sitt riktpris till en lägre nivå (1,40 DM/kg i stället för1,50 DM/kg).

828.

    Som sjätte delgrund har sökanden gjort gällande att ett samordnat förfarande varoförenligt med Shells strategi. Shell hade år 1981 tagit i drift en ny PVC-fabrik, varsomedelbara kapacitet på 100 kt per år måste utnyttjas fullt ut. Shells tvåPVC-fabriker hade en arbetsbörda som var större än genomsnittet inom branschenoch Shells marknadsandelar ökade på grund av detta i stor utsträckning. Att under

dessa omständigheter godta en kvot som var baserad på dess ställning år 1979skulle inte ha haft någon mening. Det finns egentligen inte något år som kunde haanvänts som godtagbar referens, eftersom Shell tog i bruk en ny fabrik.

Förstainstansrättens bedömning

829.

    Som första delgrund har sökanden hävdat att med hänsyn till koncernen RoyalDutch-Shells specifika karaktär är det omöjligt för den att föreskriva koncernensverksamhetsdrivande bolag ett konkurrensbegränsande beteende.

830.

    Vid bedömningen av koncernen Royal Dutch-Shells särprägel i punkt 46 i beslutetav år 1994 beaktade kommissionen att ”de olika verksamhetsdrivande bolagen inomkemibranschen förfogar över en stor handlingfrihet vad gäller ledningen” och attsökanden är ”ett tjänsteföretag”.

831.

    Kommissionen underströk emellertid, vilket inte har bestritts, att sökanden äransvarig för ”samordning och den strategiska planeringen av koncernensverksamhet inom termoplastbranschen”. Den har således en rådgivande funktiongentemot de verksamhetsdrivande bolagen inom koncernen.

832.

    I punkt 46 i beslutet av år 1994 har kommissionen dessutom understrukit attsökanden ”var i kontakt med de företag som ingått den konkurrensbegränsandesamverkan” och ”närvarade vid mötena år 1983”. Ett flertal av bilagorna tillmeddelandet om anmärkningar avseende prisinitiativen härrör således frånsökanden (bilagorna P35, P36, P49, P50, P51, P53, P54, P55 och P59). Dessabilagor utgör i synnerhet bevisning för att det förekom samordnade initiativ mellanproducenterna (se ovan punkt 637 och följande punkter) och visar att sökandenåtminstone noggrant informerades om fastställda riktpriser och de datum somfastställts för det ändamålet. Dessutom företräddes Shell vid de två möten somsökanden medgett att den deltog i under år 1983 av Lane, som då var företagetsvice ordförande.

833.

    Slutligen ansåg kommissionen att ”domstolens definition av ett ‘samordnatförfarande‘ särskilt är sådan att den omfattar Shell, som samarbetade med deföretag som ingått den konkurrensbegränsande samverkan utan att helt ingå idenna, och som kunde anpassa sitt eget beteende på marknaden mot bakgrund avkontakterna med de företag som ingått den konkurrensbegränsande samverkan”(beslutet av år 1994, punkt 34). Under dessa omständigheter var sökanden dendrivande kraften bakom Shellkoncernens deltagande i det samordnandeförfarandet, genom att den var i kontakt med de företag som ingått denkonkurrensbegränsande samverkan och genom att den vidarebefordrade deninformation som den erhöll från dessa till dotterbolagen, även om sökanden intekunde påtvinga dotterbolagen, som skötte försäljningen, priser. Av ordalydelsen ide ovannämnda bilagorna till meddelandet om anmärkningar som härrörde från

sökanden, där såväl riktpriserna som datumen för deras genomförande angavs,framgår att de var riktade till koncernens samtliga dotterbolag i Europa.

834.

    Under dessa förhållanden kan inte den påstått specifika organisationen avkoncernen Royal Dutch-Shell i sig utgöra ett hinder för att konstatera att sökandenkunde delta i ett förfarande som strider mot artikel 85.1 i fördraget och, a fortiori,vara mottagare av beslutet av år 1994.

835.

    Vad beträffar bevisningen för att sökanden deltog i den konkurrensbegränsandesamverkan, skall det erinras om att kommissionen i synnerhet i punkterna 48 och53 i beslutet av år 1994 medgav att sökanden hade en begränsad roll i den påtaladeöverträdelsen. Följaktligen skall det bedömas huruvida kommissionen har anförttillräckligt med bevisning för att styrka att sökanden har ”handlat i utkanten av denkonkurrensbegränsande samverkan” (punkt 53 i beslutet av år 1994).

836.

    I det avseendet har såväl ICI som BASF identifierat sökanden som en deltagare vidde informella mötena mellan producenterna (se ovan punkterna 675 och 677). Shellhar medgett att det deltog vid två möten, avseende vilka kommissionen förfogadeöver bevis i form av anteckningar i en kalender för att företaget hade deltagit (seovan punkt 676). Sökanden har emellertid förnekat att dessa möten hade ettkonkurrensbegränsande syfte eller att den deltagit i någon otillåten samverkan viddessa tillfällen.

837.

    Beträffande det första mötet i Paris den 2 mars 1983 har förstainstansrättenfastslagit att kommissionen har styrkt att det mötet hade ettkonkurrensbegränsande syfte (se ovan punkterna 650 och 652).

838.

    Den tidningsartikel från European Chemical News av den 21 februari 1983 somsökanden har åberopat påverkar inte denna slutsats. Själva ordalydelsen i denartikel som sökanden har omnämnt är nämligen tvetydig, eftersom den inte gör detmöjligt att dra slutsatsen att det var individuella initiativ. Dessutom var artikelnsvävande beträffande datumet för initiativen. I de handlingar som upprättades ettpar dagar efter mötet den 2 mars 1983 och som kommissionen fann i företagenslokaler anges däremot de exakta datumen för initiativen.

839.

    Shell har slutligen hävdat att det under alla omständigheter inte har stött någotprisinitiativ. För det ändamålet har det gjort gällande att det den 31 mars 1983fastställde sitt riktpris till 1,35 DM/kg, det vill säga på en lägre nivå än de riktprisersom påstås ha fastställts av producenterna genom samordning. Det kvarstår dockatt Shell informerades om den prisnivå som fastställts av producenternaden 2 mars 1983 och datumet för genomförandet av detta initiativ, såsom framgårav bilaga P49, daterad den 13 mars 1983. På grund av deltagandet vid mötetden 2 mars 1983 beaktade sökanden oundvikligen direkt eller indirekt de uppgiftersom erhållits från konkurrenterna under detta möte och fastställde sin prispolitikpå ett långt ifrån självständigt sätt i ovetskap om konkurrenternas beteende.

840.

    Vad beträffar det andra mötet, som hölls i Zürich i augusti 1983, har sökandenmedgett, som svar på en begäran om upplysningar från kommissionen, att underdetta möte ”uttryckte vissa producenter sin uppfattning angående ett prisinitiativ”.Dessutom visar ett flertal av bilagorna till meddelandet om anmärkningar, såsombilagorna P53, P54, P55, P56, P57, P58 och P60, att ett initiativ faktiskt planeradesoch genomfördes under september 1983. Slutligen gör bilagorna P53, P54 och P55,som härrör från sökanden, det möjligt att dra slutsatsen att den deltog i dettainitiativ, i motsats till vad den påstår. Sökanden hade för övrigt kännedom om dettainitiativ innan det blev offentligt. Den branschpress som sökanden har åberopat isitt svar på meddelandet om anmärkningar rapporterade om det först i slutet avseptember månad.

841.

    Alcudia-handlingen avseende kompensationssystemet saknar bevisvärde iförhållande till sökanden, eftersom Shell var den enda producent som inte deltogi det, enligt ICI:s svar på en begäran om upplysningar (se ovan punkt 788). Somframgår i synnerhet av punkt 48 i beslutet av år 1994 bidrog detta konstaterandetill kommissionens slutsats att sökanden hade handlat i utkanten av denkonkurrensbegränsande samverkan.

842.

    Atochem-tabellen avser det första kvartalet 1984 och kan vara från maj 1984 (seovan punkt 606), medan Shell sedan oktober 1983 tog avstånd från de företag somingått den konkurrensbegränsande samverkan enligt punkt 54 tredje stycket ibeslutet av år 1994. Atochem-tabellen innehåller endast Shells avrundadeförsäljningssiffror. Eftersom det i denna tabell anges ett mål uttryckt i procent försökanden, ett mål som endast kunde ha beslutats före det första kvartalet 1984,antyder emellertid denna handling att Shell var inblandad i kvotsystemet vid slutetav år 1983.

843.

    Vad beträffar systemet för övervakning av försäljningen (se ovanpunkterna 618-636) är endast två av de geografiska marknader som åsyftas iSolvay-tabellerna relevanta i förhållande till Shell, nämligen Benelux och Frankrike.

844.

    Som svar på en fråga från förstainstansrätten har kommissionen bekräftat attanmärkningen avseende övervakningen av försäljningen inte avsågBenelux-marknaden, vilket framgick redan av meddelandet om anmärkningar.

845.

    Däremot skall det erinras om hur exakta de sifferuppgifter var som tilldeladesShell, för den franska marknaden, för försäljningen såväl år 1982 som år 1983 (seovan punkt 628). Denna exakthet bekräftar att Shell deltog i informationsutbytet,åtminstone på den franska marknaden. I sitt svar på en begäran om upplysningarav den 3 december 1987 uppgav sökanden att ”Solvay vid flera tillfällen underperioden januari 1982 till oktober 1983 ringde för att få en bekräftelse av sinauppskattningar av den kvantitet som företagen i Shellkoncernen hade sålt”.Sökanden har erinrat om att den även uppgav att ”inga exakta uppgifter lämnats”.

Detta påstående motsägs dock av att sifferuppgifterna rörande försäljningen på denfranska marknaden var så exakta.

846.

    Vad beträffar de påstådda motsägelserna i beslutet av år 1994 angåendeomfattningen av Shells deltagande i prisinitiativen, skall det påpekas att punkt 20i beslutet av år 1994 endast rör bevisning avseende prisinitiativens kollektivakaraktär. I punkt 26 i beslutet av år 1994 anges att sökanden informerades omdessa initiativ och i punkt 48 att den informerades om dem och stödde dem. I detavseendet är det tillräckligt att fastslå att punkt 48 kompletterar punkt 26 och inteinnehåller någon motsägelse i förhållande till denna punkt.

847.

    Såsom redan har angetts styrker de handlingar som kommissionen har ingett attsökanden deltog i prisinitiativ som fastställdes vid mötena mellan producenternaden 2 mars 1983 och den 11 augusti 1983 (se ovan punkterna 836-840). På sammasätt visar bilaga P59, som är en handling från sökanden som är dateradden 28 oktober 1983, att sökanden var helt informerad om det initiativ som hadefastställts för den 1 november 1983 och som syftade till att höja PVC-priserna till1,90 DM/kg. Vad beträffar det initiativ som planerades för september 1982 är detriktigt att prisinitiativet, dess belopp samt datum redovisades i tidskriften EuropeanChemical News redan i juli 1982. Själva ordalydelsen i denna artikel kan emellertidinte stödja slutsatsen rörande individuella initiativ. Således anges det i denna artikelbland annat följande: ”Producenterna [av PVC] diskuterar en prishöjning iseptember och oktober månad (kolumnen med ‘tillverkarens pris‘ i tabellen nedanvisar de planerade riktpriserna).” Såsom redan har fastslagits (se ovan punkt 649)gör de handlingar som kommissionen har ingett det möjligt att dra slutsatsen attinitiativet i fråga var resultatet av en samordning mellan producenterna inombranschen. Den omständigheten att Shell antog det fastställda riktpriset först ibörjan av september månad för att genomföras i oktober 1982 framstår underdessa förhållanden inte som avgörande. För övrigt visar bilagorna P34 och P39, somhärrör från ICI respektive DSM, att ”prisinitiativet fortsatte under oktober månad”.

848.

    Mot bakgrund av samtliga ovan anförda omständigheter skall slutsatsen dras att imotsats till vad den hävdar, var sökanden inblandad i de otillåtna system sombeslutades av PVC-producenterna. Kommissionen har riktigt styrkt att sökandendeltog i den påtalade överträdelsen.

849.

    Under dessa förhållanden kan sökandens argument avseende dess affärsmässigastrategi i början av decenniet 1980-1990 inte ha framgång. Genom deltagandet iden påtalade överträdelsen kunde för övrigt sökanden anpassa sitt beteende iaffärsmässigt hänseende i förhållande till sin vetskap om andra producentersinställning.

e) LVM

Sökandens argument

850.

    För det första har sökanden förnekat att den deltog i möten mellan producenternaunder vilka priser och marknadsandelar skall ha diskuterats. Kommissionensbevisning är uppenbart otillräcklig. Planeringshandlingarna upprättades såledesnästan 30 månader före bildandet av LVM. Omnämnandet av DSM och SAV,sökandens moderbolag, kan inte ha minsta bevisvärde i förhållande till denne.Yttrandena från ICI och BASF, där LVM identifieras som en deltagare vid mötenamellan producenterna, har framförts med fullständig reservation. Slutligen är detfelaktigt att hävda att sökanden i sin skrivelse av den 28 januari 1988 vägrade attbesvara begäran om upplysningar av den 23 december 1987 enligt artikel 11 iförordning nr 17. Under alla omständigheter styrker detta inte att sökanden deltogi mötena.

851.

    För det andra har sökanden beträffande det påstådda kvotsystemet hävdat att denenda handling som kommissionen har åberopat mot den, det vill sägaAtochem-tabellen, saknar bevisvärde. Den innehåller nämligen försäljningssiffrorsom skiljer sig avsevärt från de verkliga försäljningssiffrorna.

852.

    För det tredje anser sökanden beträffande övervakningen av försäljningen attSolvay-tabellerna endast har något bevisvärde om de är korrekta, vilket inte ärfallet.

853.

    Slutligen har sökanden beträffande riktpriserna och prisinitiativen erinrat om attsjälva förekomsten av samordnade prisinitiativ inte har styrkts. I själva verket harsökanden endast anpassat sig till marknadsvillkoren på ett förståndigt sätt (sebilagorna P13, P21 och P29 till meddelandet om anmärkningar).

Förstainstansrättens bedömning

854.

    Det skall påpekas att LVM inte bildades förrän i början av år 1983. Denomständigheten att sökandens namn inte nämns i de handlingar av äldre datumsom kommissionen har ingett till stöd för sina slutsatser, såsomplaneringshandlingarna, är således utan betydelse för bedömningen av huruvidadetta företag deltog i överträdelsen. Sökanden kan för sin del inte med framgångåberopa bilagorna P13, P21 och P29 till meddelandet om anmärkningar till stöd försina yrkanden, vilka avser faktiska omständigheter som inträffade före bildandet avLVM och som avser DSM.

855.

    ICI har nämnt LVM som en deltagare vid de informella mötena mellanproducenterna (se ovan punkt 675). Kommissionen har styrkt att dessa möten hadeett syfte som strider mot artikel 85.1 i fördraget (se ovan punkterna 679-686).

856.

    Sökandens närvaro vid dessa möten har bekräftats av BASF (se ovan punkt 677).

857.

    Vissa handlingar som kommissionen har använt för att på goda grunder styrka attdet förekom gemensamma prisinitiativ, såsom bilagorna P57, P58 och P64, kommerfrån detta företag.

858.

    Atochem-tabellen innehåller sökandens namn och uppgift om de försäljningsmålsom den tilldelats uttryckta i procent. De försäljningssiffror för detta bolag somanges där ligger nära de verkliga försäljningssiffrorna (se ovan punkt 608).

859.

    I Solvay-tabellerna finns en uttrycklig hänvisning till LVM. Bland de sifferuppgiftersom nämns och som kommissionen har kunnat kontrollera avser två uppgifter dettaföretag och motsvarar dess verkliga försäljningssiffror i avrundade kiloton (se ovanpunkterna 625 och 628).

860.

    Mot bakgrund av dessa omständigheter i förening var det riktigt av kommissionenatt dra slutsatsen att sökanden deltog i den påtalade överträdelsen.

f) Wacker

Sökandens argument

861.

    Enligt sökanden framgår det inte av planeringshandlingarna att den deltog idiskussioner, förhandlingar eller möten, vilket den har beskyllts för. De uppgiftersom ICI och BASF har lämnat, där sökanden identifieras som en deltagare vidmöten mellan producenterna, är varken exakta eller trovärdiga.

862.

    Sökanden har därefter förnekat att den deltog dels i ett kvotsystem och ettkompensationssystem, dels i en konkurrensbegränsande samverkan i fråga ompriser. Enligt sökanden finns det inte någon handling som styrker kommissionenspåståenden i det avseendet.

Förstainstansrättens bedömning

863.

    ICI har nämnt Wacker som en deltagare vid de informella mötena mellanproducenterna (se ovan punkt 675). Kommissionen har styrkt att dessa möten hadeett syfte som strider mot artikel 85.1 fördraget (se ovan punkterna 679-686).

864.

    Sökandens närvaro vid dessa informella möten har bekräftats av BASF (se ovanpunkt 677).

865.

    Wacker anges i planeringshandlingarna som en sannolik medlem i ”den nyamötesordningen”, under initialen ”W”. Vid tiden för de aktuella händelserna vardet endast Wacker som hade ett företagsnamn som började med denna bokstav.

866.

    Flera handlingar som kommissionen har använt för att på goda grunder styrka attdet förekom gemensamma prisinitiativ (se ovan punkterna 637-661), såsom

bilagorna P2, P3, P8, P15, P25, P31, P32, P33, P47, P62 och P65, kommer fråndetta företag. I dessa handlingar finns i stor utsträckning hänvisningar tillprisinitiativ, beslutade prishöjningar och intensiva ansträngningar inom branschenför att befästa priserna.

867.

    Av samma skäl som redan har angetts (se ovan punkt 788) utpekas Wackerindirekt i Alcudia-handlingen.

868.

    Sökanden omnämns i Atochem-tabellen, och denna tabell innehåller sammanslagnauppgifter om försäljning och fyra tyska producenters försäljningsmål uttryckta iprocent (se ovan punkt 612).

869.

    Solvay-tabellerna innehåller uppgifter om sökandens försäljningssiffror. Dessasifferuppgifter har inte bestritts.

870.

    Mot bakgrund av dessa omständigheter i förening var det riktigt av kommissionenatt dra slutsatsen att sökanden deltog i den påtalade överträdelsen.

g) Hoechst

Sökandens argument

871.

    Enligt sökanden framgår det inte av planeringshandlingarna att den deltog idiskussioner, förhandlingar eller möten, vilket den har beskyllts för. De uppgiftersom ICI och BASF har lämnat, där sökanden identifieras som en deltagare vidmöten mellan producenterna, är varken exakta eller trovärdiga.

872.

    Sökanden har därefter förnekat att den deltog dels i ett kvotsystem och ettkompensationssystem, dels i en konkurrensbegränsande samverkan i fråga ompriser. Enligt sökanden finns det inte någon handling som styrker kommissionenspåståenden i det avseendet.

Förstainstansrättens bedömning

873.

    ICI har nämnt Hoechst som en deltagare vid de informella mötena mellanproducenterna (se ovan punkt 675). Kommissionen har styrkt att dessa möten hadeett syfte som strider mot artikel 85.1 i fördraget (se ovan punkterna 679-686).

874.

    Sökandens närvaro vid dessa informella möten har bekräftats av BASF (se ovanpunkt 677).

875.

    Av de skäl som redan har angetts (se ovan punkt 788) utpekas Hoechst indirekt iAlcudia-handlingen.

876.

    Sökanden omnämns i Atochem-tabellen, och denna tabell innehåller sammanslagnauppgifter om försäljningen och fyra tyska producenters försäljningsmål uttryckta iprocent (se ovan punkt 612).

877.

    Solvay-tabellerna innehåller uppgifter om sökandens försäljningssiffror. Dessasifferuppgifter har inte bestritts.

878.

    Även om kommissionen inte har kunnat erhålla någon prislista från Hoechst, somskulle ha möjliggjort för den att kontrollera att detta företag genomförde degemensamma prisinitiativen, anges det i bilagorna P1-P70 att de tyskaproducenterna var inblandade i denna del av den konkurrensbegränsandesamverkan. Utöver de handlingar, såsom bilagorna P1, P6, P15, P19, P22, P26, P29,P32, P45 och P48, där det hänvisas till ”generella initiativ” som syftade till att höja”samtliga europeiska priser” eller till ”initiativ inom branschen”, anges i vissabilagor särskilt den tyska marknaden, vilket gör det möjligt att dra slutsatsen attprisinitiativen tillkännagavs och tillämpades där. Detta framgår särskilt av bilagornaP23, P24, P26, P29, P30, P41 och P58.

879.

    Mot bakgrund av dessa omständigheter i förening var det riktigt av kommissionenatt dra slutsatsen att sökanden deltog i den påtalade överträdelsen.

h) SAV

Sökandens argument

880.

    Sökanden har hävdat att det inte finns någon bevisning för att den deltog i denpåstådda överträdelsen. Den har erinrat om att kommissionen har åberopat trehandlingar mot den, vilka alla saknar bevisvärde.

881.

    Kontrollistan, som är en av planeringshandlingarna, är således endast en av ICI:sinterna handlingar. Det rör sig endast om ett ensidigt förslag från ICI. Sökandenomnämns där endast såsom PVC-producent eller som ett enligt ICI sannoliktföretag för deltagande i den grupp av företag som anges i denna handling, och intesom en deltagare i en konkurrensbegränsande samverkan. Det finns emellertidingenting som styrker att ett sådant förslag riktades till andra producenter eller attdessa godtog förslaget. Vad beträffar svaret på förslagen kunde det inte utgöra ettsvar på kontrollistan, eftersom det tvärtom föregick denna. I vilket fall som helststyrker inte svaret på förslagen att SAV deltog i dessa, eftersom det inte angesnågra namn i denna handling.

882.

    I ICI:s svar av den 5 juni 1984 på kommissionens begäran om upplysningar avden 30 april 1984 anges inte med exakthet datumen för eller platserna där mötenaägde rum under år 1983. SAV upphörde emellertid med all direkt produktions- ochförsäljningsverksamhet på PVC-marknaden just från och med den 1 januari 1983.Detta svar angavs dessutom i vaga ordalag och med reservation. Sökanden har

däremot alltid förnekat att den deltog i några möten och BASF har inte identifieratsökanden som deltagare vid möten (beslutet av år 1994, punkt 26, fotnot 10). Ävenom det skulle antas att SAV hade deltagit vid vissa möten, har det slutligen intestyrkts att priser eller volymer diskuterades vid dessa. Kommissionen har för övrigtförvanskat vad som sagts av ICI, som alltid har hävdat att mötena inte hade någotkonkurrensbegränsande syfte.

883.

    Vad beträffar Solvay-tabellerna har sökanden hävdat att de försäljningssiffror somden har tilldelats på den franska marknaden är långt ifrån korrekta, vilketkommissionen har hävdat, utan uppvisar skillnader i storleksordningen 8-25 procenti förhållande till dess verkliga försäljning. Det har således inte styrkts att sökandendeltog i något informationsutbyte som utgör en egentlig överträdelse eller att dendeltog i någon otillåten samverkan genom informationsutbyten.

884.

    Slutligen har sökanden hävdat att det i vilket fall som helst är osannolikt att dendeltog i den påstådda konkurrensbegränsande samverkan. Eftersom den var ennykomling på PVC-marknaden sedan år 1977, där det fanns en ogynnsamöverproduktion, förde den nämligen en aggressiv policy, som resulterade i en ökadförsäljningsvolym och ökade marknadsandelar. Sökanden hade faktiskt inte någotintresse av att delta i en konkurrensbegränsande samverkan av det slag somkommissionen har gjort gällande. Kommissionen kan för övrigt inte gömma sigbakom påståendet att mötena mellan producenterna i vilket fall som helst hade ettkonkurrensbegränsande syfte, eftersom det inte finns någon bevisning ellertillräcklig bevisning för att styrka att SAV deltog vid dessa möten.

Förstainstansrättens bedömning

885.

    ICI har identifierat sökanden som en av deltagarna vid de informella mötenamellan producenterna (se ovan punkt 675). Kommissionen har styrkt att dessamöten hade ett syfte som strider mot artikel 85.1 i fördraget (se ovan punkterna679-686). Även om det är riktigt att ICI endast har angett datumen då ochplatserna där mötena hölls för år 1983, kvarstår dock att ICI har angett attinformella möten hölls ”från och med augusti månad år 1980” ungefär en gång imånaden (se ovan punkt 675). Det var således riktigt av kommissionen att anse attICI:s svar utgjorde ett indicium för att styrka sökandens deltagande i överträdelsen.

886.

    I planeringshandlingarna anges att sökanden var en sannolik medlem i ”den nyamötesordningen” som planerades. Såsom framgår av beslutet av år 1994 utgjordeplaneringshandlingarna endast ”planer på att inrätta en konkurrensbegränsandesamverkan” och kan följaktligen inte anses utgöra bevis på att sökanden deltog iden påtalade överträdelsen. Den omständigheten att sökanden omnämns där utgöremellertid ett indicium på att den deltog, med hänsyn till det nära sambandetmellan de åtgärder som beskrivs där och de åtgärder som konstaterades påmarknaden under de följande veckorna (se ovan punkterna 662-673).

887.

    Av de skäl som angetts tidigare (se ovan punkt 788) utpekas sökanden indirekt iAlcudia-handlingen som, tillsammans med andra handlingar, bekräftar att detförekom ett kompensationssystem mellan PVC-producenterna.

888.

    Vad beträffar Solvay-tabellerna har SAV ingett en tabell, som är ett utdrag ur dessbokföring, för att styrka att de försäljningssiffror som avsåg bolaget, det vill säga desom avsåg den franska marknaden under åren 1980-1982, innehöll avsevärdaskillnader i storleksordningen 8-25 procent i förhållande till de verkligaförsäljningssiffrorna. Det är förvisso omöjligt att veta om de belopp som SAV haruppgett, som är utdrag ur dess bokföring, har beräknats på samma sätt som debelopp som anges i Solvay-tabellerna, men eftersom kommissionen inte på allvartillbakavisat dessa uppgifter skall slutsatsen dras att dessa tabeller inte kan ansesha bevisvärde i förhållande till sökanden.

889.

    Även om kommissionen inte har kunnat erhålla någon prislista från SAV, somskulle ha möjliggjort för den att kontrollera att detta företag genomförde degemensamma prisinitiativen, anges det i bilagorna P1-P70 att de franskaproducenterna var inblandade i denna del av den konkurrensbegränsandesamverkan. Utöver de handlingar, såsom bilagorna P1, P6, P15, P19, P22, P26, P29,P32, P45 och P48, där det hänvisas till ”generella initiativ” som syftade till att höja”samtliga europeiska priser” eller till ”initiativ inom branschen”, anges i vissabilagor särskilt den franska marknaden, vilket gör det möjligt att dra slutsatsen attprisinitiativen tillkännagavs och tillämpades där. Detta framgår särskilt av bilagornaP21, P23, P24, P30, P31 och P38.

890.

    Även om det är riktigt att det i två handlingar hänvisas till de franskaproducenternas aggressiva attityd i fråga om priser, skall det påpekas att dennaomständighet inte är sådan att kommissionens slutsats vederläggs. För det förstahar kommissionen nämligen beaktat detta såväl vid bedömningen av de faktiskaomständigheterna som vid den rättsliga bedömningen (se ovan punkt 801). För detandra påverkas inte kommissionens slutsats av att sökanden ibland inte genomfördeett planerat prisinitiativ. Vad beträffar i synnerhet de företag som kommissioneninte kunde erhålla någon prislista i från, begränsade sig kommissionen till att hävdaatt dessa företag i vilket fall som helst hade deltagit i möten mellan producenterna,som bland annat syftade till att fastställa prismål (se ovan punkt 774 och följandepunkter), och inte till att genomföra dessa initiativ (domen i det ovannämnda måletAtochem mot kommissionen, punkt 100).

891.

    Mot bakgrund av samtliga anförda omständigheter skall slutsatsen dras att dehandlingar som har ingetts av kommissionen är tillräckliga för att styrka attsökanden deltog i den påtalade överträdelsen, i motsats till vad den har hävdat. Detankommer dock på förstainstansrätten att kontrollera om de yttranden som gjortsovan, i synnerhet vad gäller Solvay-tabellerna, påverkar kommissionens slutsatseravseende hur länge sökanden deltog i överträdelsen.

i) Montedison

Sökandens argument

892.

    Sökanden har inledningsvis påpekat att den inte omnämns vare sig iplaneringshandlingarna eller i Atochem-tabellen.

893.

    De omständigheter som har åberopats mot den saknar dessutom bevisvärde.

894.

    Den omständigheten att ICI och BASF har nämnt att den deltog i åtminstonenågra av mötena styrker för det första inte något klandervärt. Dessutom nämnsendast Montedison och inte Montedipe av ICI och BASF, trots att Montedisonhade upphört med PVC-produktionen den 1 januari 1981. Detta innebär att dessdeltagande upphörde före detta datum.

895.

    För det andra anser sökanden att vad beträffar informationsutbytena avseende denitalienska marknaden, information som för övrigt var offentlig, har kommissionenunderlåtit att ta hänsyn till kommentarer som anges längst ner på den handling somden stöder sig på, där det uttryckligen nämns att det förekom en hård konkurrenspå marknaden.

896.

    För det tredje saknar Alcudia-handlingen bevisvärde vad gäller deltagandet i ettkompensationssystem. Sökanden har förnekat att ett sådant system någonsin hargenomförts. Inte något italienskt företag har individuellt anslutit sig till det, vilketbekräftas av att den omtvistade handlingen endast nämner de italienskaproducenterna på ett generellt sätt. Även om det skulle antas att ett sådant systemgenomfördes under dessa omständigheter, skulle det endast ha kunnat röra sig omen av dessa rationaliseringsåtgärder som vidtagits med stöd av bilaterala avtal, ochsom kommissionen själv förordat för att ersätta kriskarteller.

897.

    För det fjärde har sökanden noterat att inget av de prisinitiativ som kommissionenhar identifierat rörde Montedipe, som vid den tidpunkten ägde företaget. I vilketfall som helst bestod de otillåtna åtgärder som vidtagits endast av försök att uppnåett idealiskt pris, som skulle möjliggöra för producenterna att minska sina förluster.Det pris som Montedipe faktiskt har tillämpat har alltid varit klart lägre änriktpriset och har alltid avvikit från marknadspriset, vilket är ett uppenbart bevispå att sökanden har handlat helt självständigt.

Förstainstansrättens bedömning

898.

    Såsom sökanden har angett åsyftas Montedison varken i planeringshandlingarnaeller i Atochem-tabellen, vilken avser en period efter det datum då Montedisonhade lämnat PVC-marknaden. Denna omständighet framgår bland annat avpunkterna 7 och 13 i beslutet av år 1994.

899.

    ICI har nämnt Montedison som en deltagare vid de informella mötena mellanproducenterna (se ovan punkt 675), som sökanden har bekräftat ägde rum.Kommissionen har styrkt att dessa möten hade ett syfte som strider mot artikel 85.1i fördraget (se ovan punkterna 679-686).

900.

    Sökandens närvaro vid mötena har bekräftats av BASF (se ovan punkt 677).

901.

    Förvisso har ICI och BASF nämnt Montedison, snarare än Montedipe, som övertogMontedisons PVC-produktion från och med den 1 januari 1981. Av detta är detdock inte möjligt att dra slutsatsen att Montedison inte längre var inblandat i denpåtalade överträdelsen redan den 1 januari 1981.

902.

    Även om Montedison överförde produktionsverksamheten till Montedipe i januari1981, var det först år 1983 som bolaget gav upp all verksamhet inom PVC-branschen (se bland annat punkt 13 första stycket i beslutet av år 1994). Som svarpå en fråga från förstainstansrätten har sökanden dessutom medgett att den underhela denna period, direkt eller genom företag som den hade kontroll över, ägdehela Montedipes aktiekapital. Slutligen är skrivelsen från ICI av den 15 april 1981,som utgör en del av bevisningen rörande kontrollen av de olika producenternasförsäljningsvolymer, en avskrift av ett meddelande från chefen förpetrokemidivisionen vid Montedison (se ovan punkterna 599-601). Detta bekräftaratt sistnämnda bolag var inblandat i den påtalade överträdelsen, i motsats till vadsökanden har hävdat.

903.

    Av de skäl som redan har angetts (se ovan punkt 788) utpekas Montedison indirekti Alcudia-handlingen, som utgör en av de handlingar som gör det möjligt att styrkaatt ett kompensationssystem införts mellan PVC-producenterna. Sökanden kan intemed framgång hävda att ett sådant system förordades av kommissionen i juli 1982vid kontakter mellan kommissionen och nio europeiska producenter angåendeomstruktureringen av petrokemibranschen. Kommissionen gav vid detta tillfälleuttryck för att den motsätter sig alla typer av prisavtal eller försäljningskvotermellan producenter, och dessa kontakter ägde dessutom rum efter genomförandetav kompensationssystemet, vilket kommissionen har styrkt förekom i föreliggandefall.

904.

    För övrigt hänvisas det i anteckningen från ICI av den 15 april 1981 tillkompensationssystemet. Denna skrivelse är emellertid en avskrift av ettmeddelande från Diaz, som tidigare var chef för petrokemidivisionen vidMontedison, till ICI (se ovan punkterna 599-601).

905.

    Vad beträffar Solvay-tabellerna avseende den italienska marknaden(bilagorna 33-41 till meddelandet om anmärkningar) kan sökanden av de skäl somredan har angetts (se ovan punkterna 629-635) inte hävda att de försäljningssiffrorsom anges i dessa skulle kunna fastställas på grundval av offentliga uppgifter. Ävenom det i den andra fotnoten i bilaga 34 görs gällande att det förekom hård

konkurrens, förklarar det inte hur Solvay hade kännedom om alla sinakonkurrenters försäljningssiffror. I det avseendet skall det erinras om att följandeanges i den första fotnoten i denna handling: ”Fördelningen av den nationellamarknaden mellan olika producenter för år 1980 har angetts på grundval avinformationsutbytet med våra kollegor” (se ovan punkt 629).

906.

    Vad beträffar prisinitiativen, som kommissionen har styrkt utgjorde samordnadeinitiativ i strid med artikel 85.1 i fördraget (se ovan punkterna 637-661), harsökanden ingett en tabell där de riktpriser som kommissionen hänvisat till och depriser som Montedison faktiskt har tillämpat jämförs (punkt 10 i ansökan).Sökanden har av skillnaden mellan dessa priser dragit slutsatsen att den inte kanha deltagit i prisinitiativen. Sökanden har dock inte vid någon tidpunkt preciseratvarifrån den hämtat de uppgifter som den hävdar utgör de priser som den faktiskthar tillämpat, eller vilket exakt datum som dessa priser som faktiskt har tillämpatskonstaterades. Under alla omständigheter visar denna tabell att de priser somsökanden faktiskt har tillämpat, om det antas att dessa är korrekta, var lägre änriktpriserna. Kommissionen har emellertid hela tiden medgett att företagen intelyckades uppnå riktpriserna. Slutligen har sökanden, liksom övriga producenter, inteklandrats för att ha genomfört prisinitiativ, eftersom kommissionen inte har kunnaterhålla handlingar avseende priser från denna. Det enda som kommissionen harifrågasatt är sökandens deltagande i informella möten mellan producenterna därfastställande av riktpriser beslutades (se ovan punkterna 774-777).

907.

    För övrigt anges det i bilagorna P1-P70 att de italienska producenterna varinblandade i denna del av den konkurrensbegränsande samverkan. Utöver dehandlingar, såsom bilagorna P1, P6, P15, P19, P22, P26, P29, P32, P45 och P48, därdet hänvisas till ”generella initiativ” som syftade till att höja ”samtliga europeiskapriser” eller till ”initiativ inom branschen”, anges i vissa bilagor särskilt denitalienska marknaden, vilket gör det möjligt att dra slutsatsen att prisinitiativentillämpades i Italien, även om det framgår av dessa att den planerade höjningenibland inte genomfördes, vilket föranledde kritik från konkurrenterna. Dettaframgår särskilt av bilagorna P9, P24, P26 och P28.

908.

    Mot bakgrund av dessa omständigheter i förening var det riktigt av kommissionenatt dra slutsatsen att sökanden deltog i den påtalade överträdelsen.

j) Hüls

Sökandens argument

909.

    Sökanden har för det första hävdat att det inte finns något som gör det möjligt attstyrka att det förelåg ett samband mellan den och planeringshandlingarna. Såledeshar det inte styrkts att sökanden underrättades om kontrollistan, som upprättadesav tredje man, eller att den deltog i utarbetandet av svaret på förslagen och såledessamtyckte till den påstådda planeringen. Förkortningen ”H” i dessa handlingar

betyder inte nödvändigtvis Hüls. För det första var Hüls och Hoechst år 1984 tvåtyska producenter av liknande storlek, för det andra var bokstaven Hbegynnelsebokstav för fem PVC-producenter år 1980. Kommissionens antagandeär således helt ogrundat, eftersom sökanden ända fram till år 1985 inte hette HülsAG, utan Chemische Werke Hüls AG, i allmänhet känt under förkortningen CWH.

910.

    För det andra har inte någon bevisning för att sökanden deltog vid otillåtna mötenoch för hur ofta denne deltog anförts, i avsaknad av ett protokoll. Yttrandena frånICI och BASF saknar bevisvärde, eftersom dessa två företag hela tiden harförnekat att mötena hade ett otillåtet syfte.

911.

    För det tredje har det inte styrkts att sökanden deltog i prisinitiativen, i avsaknadav interna handlingar från företaget i fråga om priser. Det kan för övrigt inte avdeltagandet vid mötena dras några slutsatser om sökandens deltagande iprisinitiativen, eftersom sökanden inte närvarade vid några otillåtna möten.

912.

    För det fjärde styrker inte skrivelsen från ICI av den 15 april 1981 att sökandendeltog i ett kvotsystem. Det har inte heller styrkts att den deltog i det påståddakompensationssystemet som infördes för att förstärka detta system. För övrigtsaknar Atochem-tabellen bevisvärde, eftersom de sifferuppgifter som omnämns idenna skiljer sig avsevärt från den verkliga försäljningen.

913.

    Slutligen har kommissionen inte bevisat att sökanden deltog i ett påståttinformationsutbyte. Solvay-tabellerna saknar nämligen bevisvärde.

Förstainstansrättens bedömning

914.

    ICI har nämnt Hüls som en deltagare vid de informella mötena mellanproducenterna (se ovan punkt 675). Kommissionen har styrkt att dessa möten hadeett konkurrensbegränsande syfte (se ovan punkterna 679-686).

915.

    Att företrädare för detta företag närvarade vid mötena har bekräftats av BASF (seovan punkt 677).

916.

    Enligt planeringshandlingarna bestod ”planeringsgruppen 6” av ”S”, ”ICI”, ”W”,”H” och det ”nya franska bolaget”. Efter att ha erinrat om att ICI vägrade attbekräfta identiteten på de företag som utpekats anger kommissionen följande ibeslutet av år 1994 (punkt 7): ”Det framgår tydligt av sammanhanget ochförteckningen över de föreslagna deltagarna ... att ‘H‘ med all sannolikhet är Hüls,den största tyska PVC-producenten (Hoechst, som var den enda andra möjligheten,var bara en liten PVC-producent).”

917.

    Sökanden har för det första bestritt att ”H” skulle kunna avse Hüls. Fram tillår 1985 var nämligen sökandens fullständiga namn Chemische Werke Hüls AG ochden motsvarande förkortningen var CWH. Denna argumentation kan inte godtas.

I planeringshandlingarna anges de föreslagna medlemmarna till ”den nyamötesordningen” endast i form av initialer, snarare än genom en officiell ochallmänt erkänd förkortning. Dessutom hänvisas det såväl i Atochem-tabellen somi ICI:s svar på en begäran om upplysningar, som daterar sig från år 1984, till Hüls.Vidare utgörs flera bilagor till sökandens ansökan genom vilken talananhängiggjorts, som daterar sig från början av 80-talet, av ett företagsbrevpappersom med stora bokstäver omnämner Hüls och med små bokstäver förkortningen”CWH”. Även om namnet Hüls således inte var sökandens officiella namn, var detuppenbart dess gängse tilltalsnamn.

918.

    Såsom kommissionen har understrukit i beslutet av år 1994 framgår det att Hülsvid den tidpunkt då planeringshandlingarna utarbetades var den största tyskaproducenten och försäljaren av PVC och en av de främsta i Europa. Dettakonstaterande har bekräftats av sökandenas svar på en fråga frånförstainstansrätten. Dessutom var även de fyra andra företag som utpekats somsannolika medlemmar i ”planeringsgruppen” de främsta PVC-producenterna iEuropa år 1980.

919.

    Av de skäl som redan har angetts (se ovan punkt 788) utpekas Hüls indirekt iAlcudia-handlingen avseende kompensationssystem.

920.

    Sökanden utpekas i Atochem-tabellen, och denna tabell innehåller sammanslagnauppgifter om försäljning och fyra tyska producenters försäljningsmål uttryckta iprocent (se ovan punkt 612).

921.

    Hüls omnämns även i Solvay-tabellerna. Bland de försäljningssiffror som nämns ochsom kommissionen har kunnat kontrollera rör tre stycken sökanden och är korrekta(se ovan punkt 627).

922.

    Även om kommissionen inte har kunnat erhålla någon prislista från Hüls, somskulle ha möjliggjort för den att kontrollera att detta företag genomförde degemensamma prisinitiativen, anges det i bilagorna P1-P70 att de tyskaproducenterna var inblandande i denna del av den konkurrensbegränsandesamverkan. Utöver de handlingar, såsom bilagorna P1, P3, P15, P19, P22, P26, P29,P32, P45 och P48, där det hänvisas till ”generella initiativ” som syftade till att höja”samtliga europeiska priser” eller till ”initiativ inom branschen”, anges i vissabilagor särskilt den tyska marknaden, vilket gör det möjligt att dra slutsatsen attprisinitiativen tillkännagavs och tillämpades där. Detta framgår särskilt av bilagornaP23, P24, P26, P29, P30, P41 och P58.

923.

    Mot bakgrund av dessa omständigheter var det riktigt av kommissionen att draslutsatsen att sökanden deltog i den påtalade överträdelsen.

k) Enichem

Sökandens argument

924.

    Enligt sökanden har kommissionen inte styrkt att sökanden deltog i någon del avden konkurrensbegränsande samverkan.

925.

    Vad för det första rör ursprunget till den konkurrensbegränsande samverkan kansökanden inte tillskrivas något ansvar. Den deltog nämligen inte i utarbetandet avplaneringshandlingarna. Endast den omständigheten att den utan dess vetskapomnämndes av utomstående företag, som hade för avsikt att inbjuda denne attdelta vid möten, är inte tillräckligt för att ett sådan ansvar skall uppstå. Slutligenhar det inte styrkts att svaret på förslagen verkligen var svar från de personer somkontrollistan skulle skickas till.

926.

    Vad för det andra beträffar mötena mellan producenterna har sökanden noteratatt ICI och BASF har nämnt Anics och Enichems namn. Mellan oktober 1981 ochfebruari 1983 fanns det dock inget verksamhetsdrivande bolag som helt eller delvishade dessa namn. Under alla omständigheter borde kommissionen ha styrktdeltagarnas identitet och hur ofta dessa deltog.

927.

    Vad för det tredje beträffar prisinitiativen har sökanden gjort gällande att det intefinns någon bevisning för att den deltog i dessa initiativ. Att Enichem saknarinterna handlingar i fråga om priser kan inte, vilket kommissionen skulle vilja,betyda att dessa handlingar har gömts undan eller förstörts därför att de varkomprometterande. Ett sådant resonemang, som är en ren spekulation, åsidosätterprincipen att kommissionen har bevisbördan. För övrigt finns det inte någontingsom styrker att sökanden deltog vid de möten som enligt kommissionen föregickprishöjningarna. Tvärtom visar flera handlingar att Enichem förde en aggressivprispolitik på den italienska marknaden.

928.

    Vad för det fjärde beträffar kvoter har sökanden understrukit att den endahandling där Enichem eller Anic omnämns är Atochem-tabellen. Denna endahandling är inte bara otillräcklig för att styrka att sökanden deltog, utan saknardessutom bevisvärde med hänsyn till den betydande skillnaden mellan deförsäljningsuppgifter som anges där (alla över 14 procent) och de verkligauppgifterna (12,3 procent). Under dessa omständigheter styrker denomständigheten att marknadsandelarna påtagligt förändrades under den period somundersökningen avsåg att det inte förekom någon samverkan i fråga om kvoter.

929.

    Vad för det femte beträffar kontrollen över försäljningen är Solvay-tabellerna denenda bevisningen för att Enichem deltog. Dessa saknar emellertid bevisvärde.

930.

    Sökanden har dragit slutsatsen att i avsaknad av bevisning mot Enichem spelar detingen roll att bevisningen inte skall bedömas isolerat utan sammantaget. Under allaomständigheter är de fyra handlingar där sökandens namn anges (bilagorna 3, 10och 34 samt BASF:s och ICI:s yttranden) alltför isolerade för att kunna styrka att

sökanden kontinuerligt deltog i en komplex konkurrensbegränsande samverkan,framför allt eftersom Enichems aggressiva politik har styrkts.

Förstainstansrättens bedömning

931.

    ICI har nämnt Anic och Enichem, vilket är det företag som har tillskrivits ansvarför Anics beteende, som deltagare vid mötena (se ovan punkt 675). Kommissionenhar styrkt att dessa möten hade ett konkurrensbegränsande syfte (se ovanpunkterna 679-686).

932.

    Anics och Enichems närvaro vid mötena har bekräftats av BASF (se ovanpunkt 677).

933.

    Enichem har emellertid påpekat att mellan oktober 1981 och februari 1983 fannsdet inte något verksamhetsdrivande bolag inom PVC-branschen som hette Aniceller Enichem, så svaren från ICI och BASF gör det inte möjligt att dra slutsatsenatt det deltog under denna period. Detta argument kan inte godtas. Somkommissionen har angett lämnade de facto inte den koncern som sökanden tillhörPVC-marknaden under denna period, utan överförde sin verksamhet inom dennabransch till ett gemensamt bolag, vars hela verksamhet inom PVC-branschenhärrörde från ENI-koncernen. ENI-koncernen återupptog denna verksamhet ifebruari 1983. Det framgår dessutom av Solvay-tabellerna för år 1982 för denitalienska marknaden att detta gemensamma dotterbolag fortsatte att delta i denpåtalade överträdelsen. Slutligen hade inte Anic försvunnit, eftersom det var försti slutet av år 1982 som företaget till det gemensamma bolaget i fråga överfördeaktiekapitalet i ett annat bolag inom ENI-koncernen, nämligen SIL, som självt ägdeanläggningar för PVC-produktion i Italien.

934.

    Anic är ett av de företag som utpekas i planeringshandlingarna. Med hänsyn till detnära sambandet mellan de åtgärder som beskrivs i dessa handlingar och deåtgärder som konstaterades på PVC-marknaden under de följande veckorna utgördessa handlingar ett indicium på att sökanden deltog i den påtalade överträdelsen,även om de är ICI:s interna handlingar såsom sökandena har hävdat.

935.

    Atochem-tabellen, vilken bidrar till att visa att det förekom ettförsäljningskvotsystem, innehåller såväl sökandens namn som dess försäljningssiffrorför det första kvartalet år 1984 och de försäljningsmål som den tilldelats uttrycktai procent. Sökandens bestridanden av att de försäljningssiffror som avsåg den varkorrekta har redan bedömts och inte godtagits (se ovan punkt 615).

936.

    Av de skäl som redan har angetts (se ovan punkt 788) utpekas Enichem indirekti Alcudia-handlingen avseende kompensationssystemet mellan producenterna.

937.

    För övrigt är argumentet att producenternas marknadsandelar förändrades avsevärtunder den period som undersökningen avsåg, vilket inte skulle överensstämma med

ett kvotsystem, endast baserat på en hänvisning till att ”de faktiskaomständigheterna verkligen föreligger” (repliken, s. 23) och åtföljs inte av någonbevisning. Under alla omständigheter skall det erinras om, såsom framgår avbeslutet av år 1994, att av de handlingar som styrker att det förekom ettkompensationssystem mellan producenterna är det även möjligt att dra slutsatsenatt detta system inte fungerade som det var tänkt (se ovan punkterna 588 och 597).Vad slutligen gäller särskilt Enichem framstår förändringar i marknadsandelarnainte som avgörande, med hänsyn till det flertal omstruktureringar som skedde inomkoncernen under den period som överträdelsen pågick, genom förvärv avkonkurrerande verksamhet inom PVC-branschen.

938.

    I Solvay-tabellerna finns uppgift om sökandens namn och dess försäljning på denitalienska marknaden. Dessutom finns följande kommentar i den tabell sombifogades som bilaga 34 till meddelandet om anmärkningar: ”Fördelningen av dennationella marknaden mellan olika producenter för 80 har angetts på grundval avinformationsutbytet med våra kollegor ...”. Eftersom den konkurrensbegränsandesamverkan har sitt ursprung i planeringshandlingarna, som upprättades iaugusti 1980, var det just år 1980 som utbytet kunde genomföras för första gången(se ovan punkt 629).

939.

    Sökanden har vidare gjort gällande att kommissionen borde ha angett exakt vilkaföretag som deltog vid varje möte och följaktligen fastställa hur ofta vart och ett avföretagen deltog i dessa. Det skall anges att hur ofta ett företag deltog i mötenamellan producenterna inte påverkar dess deltagande i överträdelsen utan endastomfattningen av dess deltagande. Ett krav på kommissionen att styrka hur ofta ettföretag deltagit skulle dessutom göra det praktiskt omöjligt att utdöma påföljderför en konkurrensbegränsande samverkan mellan företag, förutom i de fall därkommissionen hittar protokoll eller rapporter från otillåtna möten där deltagarnasnamn anges. Det stämmer visserligen att ICI och BASF i sina svar på begäran omupplysningar angav att de företag som de namngett hade deltagit vid mötena mereller mindre regelbundet (se ovan punkterna 675 och 677), och kommissionenbeaktade detta i vederbörlig ordning (i synnerhet i punkt 8 tredje stycket ochpunkt 26 tredje stycket). Kommissionen beaktade även denna omständighet vidfastställandet av böter (punkt 53 i beslutet av år 1994), med förbehåll förbedömningen av situationen för de företag som hade visat sig vara ledare ellertvärtom hade en begränsad roll. Om kommissionen hade kunnat erhålla bevis föratt vart och ett av företagen hade deltagit i samtliga möten mellan producenterna,där det under nästan fyra års tid hade fastställts samordnade prisinitiativ och systemför försäljningsvolymer, skulle nämligen de böter som påförts, som inte överstiger3 200 000 ecu, framstå som proportionellt sett låga med hänsyn till hur allvarligöverträdelsen var.

940.

    Slutligen anges det i bilagorna P1-P70 att de italienska producenterna varinblandade i prisinitiativen. Utöver de handlingar, såsom bilagorna P1, P6, P15,P19, P22, P26, P29, P32, P45 och P48, där det hänvisas till ”generella initiativ” som

syftade till att höja ”samtliga europeiska priser” eller till ”initiativ inom branschen”,anges i vissa bilagor särskilt den italienska marknaden, vilket gör det möjligt att draslutsatsen att prisinitiativen tillämpades i Italien, även om det framgår av dessa attden planerade höjningen ibland inte genomfördes, vilket föranledde kritik frånkonkurrenterna. Detta framgår särskilt av bilagorna P9, P24, P26, P28 och P58.

941.

    Mot bakgrund av dessa omständigheter i förening var det riktigt av kommissionenatt dra slutsatsen att sökanden deltog i den påtalade överträdelsen.

D -    Ansvar för överträdelsen och identifiering av mottagarna av beslutet av år 1994

1. Ansvar för överträdelsen

Sökandenas argument

942.

    Elf Atochem har bestritt motiveringen av beslutet av år 1994 avseende att ElfAtochem inte skulle anses ansvarigt för bolaget PCUK:s verksamhet. Den störstadelen av PCUK:s kemiska verksamhet hade överförts till Atochem vid dessbildande år 1983. Denna motivering är nämligen baserad på den omständighetenatt Elf Atochem ”klart är ansvarigt för ATO Chimie/Chloe/Orgavyl” (beslutet avår 1994, punkt 42 sjätte stycket), och inte på regeln att när ett företag somöverlåter en verksamhet fortsätter att vara en skild enhet efter överlåtelsen harförvärvaren inte något ansvar för överlåtarens eventuellt konkurrensbegränsandehandlande före överlåtelsen.

943.

    DSM har erinrat om att från och med den 1 januari 1983 överfördes DSM NV:sverksamhet inom PVC-branschen till LVM, som är ett gemensamt dotterbolag tillDSM NV och EMC Belgique SA, och att LVM hölls ansvarigt för sitt egethandlande. I föreliggande fall avser således frågan om ansvar för överträdelsenperioden före detta datum. Genom handling av den 19 december 1984 bildadesemellertid bolaget DSM Kunststoffen BV, som är ett helägt dotterbolag tillDSM NV. De rättigheter och skyldigheter som fram till dess hade tillhört DSMNV:s ”plastverksamhet” överfördes till bolaget. Fastän DSM Kunststoffen var ettfristående dotterbolag till DSM NV var det emellertid det sistnämnda företagetsom hölls ansvarigt för överträdelsen.

944.

    Genom att handla på detta sätt tillämpade kommissionen gemenskapsrätten på ettfelaktigt sätt. Principen är att när rättigheter och skyldigheter, samt denekonomiska verksamhet som den påstådda överträdelsen avser, har överförts tillett annat företag, skall det andra företaget, som juridiskt sett har övertagit detförstnämnda företaget och som följaktligen är mottagare av beslutet, hållasansvarigt för denna överträdelse (domen i det ovannämnda målet CRAM ochRheinzink mot kommissionen, punkterna 6-9, och förstainstansrättens dom avden 28 april 1994 i mål T-38/92, AWS Benelux mot kommissionen, REG 1994,s. II-211, punkt 30). Den avgörande omständigheten i fråga om ansvar för en

överträdelse är företagets självständiga beteende på marknaden, och inte dessorganisation i rättsligt hänseende (dom av den 17 juli 1972 i det ovannämnda måletICI mot kommissionen, punkt 133, och förstainstansrättens dom avden 10 mars 1992 i mål T-11/89, Shell mot kommissionen, REG 1992, s. II-757,punkterna 311 och 312, svensk specialutgåva, volym 12). Sökandena har emellertidhela tiden hävdat att DSM Kunststoffens beteende var självständigt, vilket inte harvederlagts av kommissionen, som likväl har bevisbördan (domen i det ovannämndamålet AEG mot kommissionen, punkt 50). För perioden från det att den påståddaöverträdelsen inleddes till början av år 1983, borde således DSM Kunststoffen hahållits ansvarigt för överträdelsen.

945.

    Montedison har påpekat att det endast är en mellanhand mellan holdingbolagetoch det verksamhetsdrivande bolaget, eftersom det upphörde att producera PVCden 31 december 1980. Under de två följande åren hörde dennaproduktionsverksamhet till dotterbolaget Montedipe och år 1983 övertog Enichemslutgiltigt kontrollen över denna del av företaget. Kommissionen har aldrig styrktatt Montedipe saknade självständighet i förhållande till Montedison vad gällerledningen.

946.

    Enichem har gjort gällande att kommissionen anser att för att hålla någon ansvarigför en överträdelse skall först det företag som har gjort sig skyldigt tillöverträdelsen identifieras och därefter skall det fastställas vad som skett med dettaföretag. Om det företag som har gjort sig skyldigt till överträdelsen helt enkeltöverlåter sin verksamhet inom PVC-branschen till ett utomstående företag, menkvarstår som ett oberoende rättssubjekt, fortsätter det att vara ansvarigt föröverträdelsen. Om däremot det företag som gjort sig skyldigt till överträdelsen köpsupp av ett annat företag, och således upphör att existera, är det förvärvaren somskall hållas ansvarig för tidigare överträdelser. Sökanden har påpekat att dettapåstående är en hybrid, som beroende på det enskilda fallet utgör en rättslig elleren ekonomisk bedömning.

947.

    Enichem har påtalat att det har skett långtgående förändringar under och efter denperiod som omfattades av undersökningen såväl inom denna del av verksamheteninom PVC-branschen som inom PVC-branschen i Italien i allmänhet.

948.

    Det bolag som för närvarande heter Enichem Anic, och som skulle ha varitmottagare av beslutet av år 1994, producerade således PVC fram till slutet avår 1981, sedan på nytt från och med början av år 1983 fram till dess verksamhetenöverfördes till EVC, det gemensamma dotterbolag som Enichem och ICI bildadei oktober 1986. Under mellantiden var det bolaget Enoxy, ett gemensamtdotterbolag som bildats av ENI och det amerikanska bolaget Occidental, som varverksamt på PVC-marknaden.

949.

    Under hela denna period var däremot Enichem, under olika namn, endastholdingbolag för den italienska statens aktieinnehav i de olika verksamhetsdrivandebolag som efterträtt varandra inom PVC-branschen.

950.

    Slutligen bedrevs under den period som kommissionen beaktade företagetsverksamhet inom PVC-branschen, som år 1986 överfördes till EVC, av ett flertalsjälvständiga företag som alla förblev rättssubjekt (Anic, Occidental, Montedison,vars verksamhet inom PVC-branschen bedrevs av dotterbolaget Montedipe och imars 1983 överläts till Enoxy, som blev ett separat bolag helägt av Enichem efterdet att även Occidental överlät sina andelar i mars 1983, Sir, vars verksamhetöverläts till ENI-koncernen i december år 1981 och Rumianca, dotterbolag till Sir,vars kemiska verksamhet också överläts till ENI-koncernen).

951.

    Mot bakgrund av punkt 43 i beslutet av år 1994 framgår emellertid attkommissionen tillskrev sökanden, Enichem, ansvaret för de överträdelser som allaföretag, däribland Sir, Rumianca och Enoxy (med undantag för Montedipe) hadegjort sig skyldiga till under den period som omfattades av undersökningen. Vadbeträffar Sir och Rumianca tillhörde dessa koncernen Sir Finanziaria, somfortfarande finns och som följaktligen skall fortsätta att bära ansvaret för sinatidigare dotterbolags deltagande i överträdelsen. På samma sätt skall Occidental,som i dag fortfarande är en juridisk person, bära solidariskt ansvar för denöverträdelse som pågick under perioden december 1981 till februari 1983, då detgemensamt drev Enoxy. I stället har Occidental inte tillskrivits något ansvar genombeslutet av år 1994, i strid med principen om icke-diskriminering. I själva verketkan Enichem Anic endast anses ansvarigt för de överträdelser som Anic har gjortsig skyldigt till fram till slutet av år 1981, och som Enoxy Chimica gjort sig skyldigttill från februari 1983 (domarna i de ovannämnda målen Suiker Unie m.fl. motkommissionen, punkterna 74-88, CRAM och Rheinzink mot kommissionen, ochEnichem Anic mot kommissionen, punkt 228 och följande punkter).

Förstainstansrättens bedömning

952.

    Inledningsvis framgår att Elf Atochem inte har bestritt den slutsats somkommissionen har dragit, nämligen att det inte skall tillskrivas ansvar för PCUK:shandlingar, utan endast den motivering som ligger till grund för denna slutsats.Under dessa omständigheter kan en bedömning av den grund som sökanden haranfört inte leda till ogiltigförklaring eller delvis ogiltigförklaring av en bestämmelsei beslutet av år 1994. Följaktligen kan talan inte bifallas på denna grund, eftersomsökanden saknar berättigat intresse av att få den prövad.

953.

    Det framgår av fast rättspraxis att när det har visats att det skett en överträdelseskall det avgöras vilken fysisk eller juridisk person som var ansvarig för företagetsdrift vid tidpunkten för överträdelsen, så att denna person kan ställas till ansvar föröverträdelsen. Om emellertid, mellan tidpunkten för överträdelsen och dentidpunkt då det ifrågavarande företaget skall ställas till ansvar för överträdelsen,

den fysiska eller juridiska person som var ansvarig för företagets drift har upphörtatt existera i rättslig bemärkelse, skall först det komplex av materiella ochmänskliga faktorer som medverkade till överträdelsen lokaliseras. Därefter skallden person som blivit ansvarig för driften av detta komplex identifieras, så attföretaget inte kan undandra sig sitt ansvar för överträdelsen på grund av att denperson som vid tidpunkten för överträdelsen var ansvarig för företagets drift intelängre existerar.

954.

    Det framgår att de regler som kommissionen har angett i punkt 41 andra stycketoch följande stycken i beslutet av år 1994 är förenliga med dessa principer.

955.

    Det skall följaktligen i tur och ordning undersökas hur kommissionen tillämpadedessa principer i DSM:s, Montedisons och Enichems fall.

956.

    DSM:s argumentation avser endast DSM:s ansvar för den påtalade överträdelsen,alltså perioden före det att LVM bildades (se ovan punkt 943).

957.

    I motsats till situationerna i de domar som sökanden har åberopat har det iföreliggande mål inte bestritts att DSM är det företag som gjorde sig skyldigt tillden påtalade överträdelsen före bildandet av LVM, och att DSM juridiskt settfortsätter att bestå, trots den omorganisation som skett genom att dess verksamhetinom ”plastproduktion” lades ut på dotterbolag efter det att de påtaladehändelserna ägde rum. Det var följaktligen riktigt av kommissionen att medtillämpning av ovannämnda principer hålla DSM ansvarigt för den omtvistadeperioden.

958.

    Att verksamhetsgrenen lades ut på dotterbolag har under dessa omständigheter intenågon betydelse för fastställandet av det företag som är ansvarigt för överträdelsen.

959.

    Följaktligen kan talan inte bifallas på den grund som har anförts av DSM.

960.

    Enligt fast rättspraxis räcker inte den omständigheten att dotterbolaget är ensärskild juridisk person för att det skall kunna uteslutas att moderbolaget skallansvara för dotterbolagets agerande. Så är särskilt fallet när dotterbolaget intesjälvständigt bestämmer sitt agerande på marknaden, utan i huvudsak tillämparinstruktioner som det får av moderbolaget (dom av den 14 juli 1972 i detovannämnda målet ICI mot kommissionen, punkterna 132 och 133).

961.

    I föreliggande mål har Montedison bekräftat att det ägde hela aktiekapitalet ibolagen Montedipe och Montepolimeri, varför det skall anses att dessa dotterbolagnödvändigtvis följde den politik som fastlagts av samma stadgeenliga organ somfastlagt moderbolagets politik (domen i det ovannämnda målet AEG motkommissionen, punkt 50).

962.

    Följaktligen kan talan inte bifallas på den grund som har anförts av Montedison.

963.

    Den grund som har anförts av Enichem innehåller två invändningar beträffandeansvaret för den påtalade överträdelsen. Den första invändningen avser ansvaretför åtgärder som vidtagits av två bolag, Sir och Rumianca, innan de inkorporeradesi den koncern som sökanden tillhör. Den andra invändningen avser ansvaret föråtgärder som Enoxy vidtog under januari 1982 till och med februari 1983.

964.

    För det första anser sökanden att kommissionen har tillskrivit den ansvar för deåtgärder som vidtogs av Sir och Rumianca, vars verksamhet inom PVC-branschenförvärvades av ENI-koncernen i december 1981 genom Anic. Eftersom dessa tvåbolags tidigare moderbolag fortfarande består, borde detta ha burit ansvar föröverträdelsen. Till stöd för sitt påstående har sökanden hänvisat till punkt 43 ibeslutet av år 1994, där det framgår att ”Enichem omfattar de italienska statligtägda företagen inom kemibranschen som tidigare var verksamma under namnetAnic” och att Enichem skall ”bära ansvar för Anics verksamhet” och således föralla de bolag som hörde samman med detta bolag.

965.

    Det framgår emellertid inte att kommissionen höll Enichem ansvarigt för Sirs ochRumiancas verksamhet innan de integrerades i den koncern som sökanden tillhör.

966.

    För det första avser beslutet av år 1994 inte Sir och Rumianca. Sökanden kan inteha hållits ansvarig för otillåtna åtgärder som dessa har vidtagit, eftersom det intehar anförts någon anmärkning mot dessa bolag. Punkt 43 i beslutet av år 1994betyder på sin höjd att Sirs och Rumiancas verksamhet inom PVC-branschentillskrevs sökanden, i synnerhet vid beräkningen av marknadsandelen för attfastställa bötesbeloppet, först från och med den dag dessa integrerades i Anic.Däremot går det inte att av denna punkt dra slutsatsen att Enichem hölls ansvarigtför Sirs och Rumiancas eventuellt otillåtna förfarande före denna integration.

967.

    För det andra framgår det av handlingarna i målet och av sökandens svar påförstainstansrättens frågor vid sammanträdet, att ENI och Occidentalden 29 december 1981 bildade ett gemensamt bolag, Enoxy, till vilket man genomAnic överförde hela den del av PVC-branschen som kontrollerades av ENI.Occidental överförde för sin del annan verksamhet än inom PVC-branschen tillEnoxy. ENI övertog i februari 1983 Occidentals andel i Enoxys aktiekapital. Någradagar senare överlät ENI samtliga sina andelar i Enoxykoncernens aktiekapital tillEnichimica SpA (numera Enichem SpA).

968.

    Under dessa omständigheter har sökanden för det första klandrat kommissionenför att ha tillskrivit den ansvar för åtgärder som vidtogs av bolaget Occidental, somvar Enoxys andra moderbolag. Denna invändning utgör emellertid endast ettpåstående som inte stöds av beslutet av år 1994.

969.

    Sökanden har för det andra klandrat kommissionen för att den inte också höllOccidental ansvarigt för Enoxys åtgärder, trots att det var ett av de tvåmoderbolagen. Eftersom den koncern som sökanden tillhör fortsatte att vara

verksam på PVC-marknaden från januari 1982 till oktober 1983 genom ettgemensamt bolag till vilket den överfört sin verksamhet inom PVC-branschen, kaninte den omständigheten att kommissionen inte också höll Occidental ansvarigtutesluta att den koncern som sökanden tillhör hålls ansvarig (domen i deovannämnda förenade målen Ahlström Osakeyhtiö m.fl. mot kommissionen,punkt 197).

970.

    Under dessa omständigheter kan talan inte heller bifallas på den grund som haranförts av Enichem.

2. Identifiering av mottagarna av beslutet av år 1994

Sökandenas argument

971.

    DSM har för det första hävdat att kommissionen gjorde sig skyldig till felaktigrättstillämpning genom att rikta beslutet av år 1994 till DSM NV, i stället för tillDSM Kunststoffen. Ansvaret för den överträdelse som DSM NV begick föreår 1983 skall nämligen endast tillskrivas bolaget DSM Kunststoffen, som är etthelägt dotterbolag till DSM NV och som bildades genom handling avden 19 december 1984. Det var således detta bolag som borde ha varit mottagareav beslutet av år 1994.

972.

    För det andra har sökandena hävdat att de har utsatts för diskriminering.Kommissionen har nämligen till fördel för Shell beaktat ett argument som kanjämställas med deras argument (beslutet av år 1994, punkt 46). Kommissionen hardäremot behandlat dem på samma sätt som Enichem och Montedison, fastän defaktiska situationerna skiljde sig ifrån varandra (beslutet av år 1994, punkt 45).

973.

    För det tredje anser sökandena att kommissionen har åsidosattmotiveringsskyldigheten. Kommissionen är visserligen inte skyldig att bemöta allaargument som framförts av de företag som är inblandade (domen i detovannämnda målet ACF Chemiefarma mot kommissionen, punkt 77) men den harbesvarat liknande invändningar som framförts av andra företag (beslutet av år 1994,punkterna 45 och 46). Motiveringen avseende sökandena borde för övrigt ha varitännu mer ingående, eftersom de uttryckligen hade åberopat denna grund under detadministrativa förfarandet (domen i det ovannämnda målet AWS Benelux motkommissionen, punkt 27).

974.

    Enichem har gjort gällande att för att en företagskoncern skall vara den lämpligamottagaren av ett beslut krävs det att den utgör en enhetlig organisation medpersonal, materiella och immateriella tillgångar som på ett varaktigt sätt följermålet, nämligen att producera och sälja en viss produkt (domen i det ovannämndamålet Shell mot kommissionen, punkterna 312 och 313). I föreliggande fall finns detemellertid inte någon bevisning som styrker att Enichem stod i spetsen för dennagrupp av företag (beslutet av år 1994, punkt 45 in fine).

975.

    I själva verket hade Enichem, såsom holdingbolag, inte något ansvar förverksamheten inom termoplastbranschen, däribland PVC. I det avseendet ärpunkterna 43 och 45 i beslutet av år 1994 motstridiga, eftersom det inte kan hävdasatt Enichem på och en och samma gång var ansvarigt såsom huvudsakligtholdingbolag i en koncern och var efterträdare till det verksamhetsdrivande bolagetinom samma koncern.

976.

    I själva verket är Enichem Anic, som det hette från och med den 27 maj 1985, detenda rättssubjekt som kan stå för kontinuitet mellan de olika bolagen inomkoncernen som under olika bolagsnamn har varit verksamma inom PVC-branschenfram till år 1986, då verksamheten anförtroddes bolaget EVC, ett gemensamtdotterbolag som bildades tillsammans med ICI. Enichem Anic har (under olikanamn), på ett självständigt sätt i förhållande till Enichem, skött helaproduktionscykeln i fråga om termoplast och direkt försäljning i Italien. Samtligabolag som ägnade sig åt försäljning i utlandet av Enichem Anics produkter,däribland dotterbolagen till Enichem International, som inte är ett helägtdotterbolag till Enichem, gjorde det för övrigt på grundval av distributions- ellerförmedlingsavtal som slutits med Enichem Anic. Enichem Anic var således denenda möjliga mottagaren av beslutet av år 1994.

977.

    För att styrka sin ståndpunkt har sökanden påpekat att beslutet avden 24 november 1987, som antogs med tillämpning av artikel 11.5 i förordningnr 17, var riktat till Enichem Anic (vid den tidpunkten kallat Enichem Base).Undersökningen av den 21 januari 1987 utfördes dessutom i detta företags lokaler.Meddelandet om anmärkningar var riktat till Enichem med det var endast därföratt kommissionen trodde att detta bolag var det verksamhetsdrivande bolaget ikoncernen, och inte på grund av det var ett holdingbolag inom koncernen. Slutligenhar sökanden understrukit att beslut 86/398 av den 23 april 1986 ipolypropylenärendet var riktat till Anic SpA, det vill säga Enichem Anic, eftersomdet var bolagets namn sedan den 27 maj 1985.

Förstainstansrättens bedömning

978.

    Även om begreppet företag i den mening som avses i artikel 85.1 i fördraget intenödvändigtvis är detsamma som begreppet bolag med status av juridisk person, ärdet, såsom kommissionen har angett i punkt 44 i beslutet av år 1994, nödvändigtför tillämpningen och verkställigheten av beslut att som mottagare av rättsaktenidentifiera en enhet som har status av juridisk person.

979.

    Eftersom DSM ensamt har begått överträdelsen och således utgör det enda bolagetmed status av juridisk person som tillskrivs ansvar för överträdelsen, uppkommerinte frågan om att fastställa mottagarens identitet. Mottagaren kan endast varabolaget DSM NV, som ensamt har begått överträdelsen.

980.

    Denna slutsats följer av en direkt tillämpning av de principer som anges i punkt 44i beslutet av år 1994, och erinran om dessa principer utgör en tillräcklig motiveringi sökandens fall.

981.

    I DSM:s fall har ett enda företag, som fortfarande består juridiskt sett, begåttöverträdelsen. Varken Shell, Enichem eller Montedison befinner sig i sammasituation. Följaktligen utgör inte kommissionens påstådda särbehandling av dessatre företag vid fastställandet av mottagaren av beslutet av år 1994 en diskrimineringav DSM.

982.

    Talan kan således inte bifallas på de grunder och argument som har anförts avDSM.

983.

    I punkt 45 i beslutet av år 1994 har kommissionen angett följande: ”Enichem ochMontedison har hävdat att mottagaren av ett beslut måste vara det bolag inomkoncernen som för närvarande är ansvarigt för verksamheten inomtermoplastbranschen. Kommissionen har emellertid noterat att i båda fallen delasdet affärsmässiga ansvaret av andra bolag inom koncernen. Medan Enichem AnicSpA är ansvarigt för Enichems PVC-försäljning i Italien, sköts således dessinternationella marknadsföring av Enichem International SA, ett bolag medhuvudkontor i Zürich, och i varje medlemsstat ombesörjs PVC-försäljningen avEnichems inhemska dotterbolag. Det är av den anledningen som kommissionenanser att mottagaren av detta beslut skall vara det huvudsakliga holdingbolaget somstår i spetsen för koncernerna Enichem och Montedison.”

984.

    Montedison har bekräftat att det under hela den period som överträdelsen pågickägde hela aktiekapitalet i bolagen Montedipe och Montepolimeri. I ett sådant fallframstår det som överflödigt att kontrollera huruvida sökanden hade möjlighet attutöva ett avgörande inflytande på dotterbolagens affärsmässiga beteende (domeni det ovannämnda målet AEG mot kommissionen, punkt 50).

985.

    Under dessa förhållanden var det riktigt av kommissionen att rikta beslutet avår 1994 till Montedison.

986.

    Det skall understrykas, vilket Enichem har medgett, att den grund som den haråberopat ”inte har något syfte i sig, utan utgör den huvudsakliga grunden för vadsom utvecklas senare avseende bötesbeloppens storlek, som uppenbarligen harberäknats i förhållande till holdingbolagets omsättning, som är mycket större änomsättningen för det verksamhetsdrivande bolaget” (repliken, s. 15). I föreliggandefall framgår dock att kommissionen, vilket den har rätt till (bland annat domstolensdom av den 15 juli 1970 i det ovannämnda målet Boehringer mot kommissionen,punkt 55, och av den 8 november 1983 i de förenade målen 96/82-102/82, 104/82,105/82, 108/82 och 110/82, IAZ m.fl. mot kommissionen, REG 1983, s. 3369,punkterna 51-53), på förhand fastställde böternas totalbelopp, som därefterfördelades på företagen i förhållande till vart och ett av företagens genomsnittliga

marknadsandel och med hänsyn till eventuella förmildrande eller försvårandeomständigheter. Följaktligen har holdingbolagets omsättning inte beaktats vidfastställandet av de individuella böter som ålagts sökanden, bortsett fråntillämpningen av artikel 15.2 i förordning nr 17 där det fastställts en maximigränsför de böter som kommissionen kan ålägga. Följaktligen har sökanden inte någotberättigat intresse av att åberopa denna grund.

987.

    För övrigt var Enichem Anic endast ett av de verksamhetsdrivande bolagen inomPVC-branschen inom ENI-koncernen, såsom framgår av punkt 45 i beslutet avår 1994. Det hade således kontroll över produktionsanläggningar i Italien och varansvarigt för försäljningen i Italien. Andra bolag inom koncernen, somkontrollerades genom det schweiziska bolaget Enichem International SA, hadedäremot ansvar för försäljningen utanför denna geografiska marknad. Det kansåledes inte godtas att ett bolag såsom Enichem Anic, som endast företräder en delav koncernens verksamhet inom PVC-branschen, nödvändigtvis skall var den endamottagaren av beslutet av år 1994.

988.

    Dessutom är det ostridigt att sökanden endast är ett holdingbolag, som intebedriver någon verksamhet. Sökanden har bekräftat att ”under hela den periodsom undersökningen avser har Enichem SpA [under olika namn] fortsatt att endastutgöra holdingbolag för statens aktieinnehav i de olika verksamhetsdrivande bolagsom efterträtt varandra inom PVC-branschen” (se ansökan, s. 57).

989.

    Eftersom det föreligger en sådan situation att det finns en mängdverksamhetsdrivande bolag, såväl vad gäller produktion som försäljning, som förövrigt är fördelade i förhållande till särskilda geografiska marknader, gjorde sigkommissionen inte skyldig till felaktig rättstillämpning genom att besluta att beslutetskulle riktas till koncernens holdingbolag i stället för till ett av koncernensverksamhetsdrivande bolag, vilket sökanden skulle vilja.

990.

    Det är riktigt att kommissionen i polypropylenärendet riktade beslutet till EnichemAnic, och inte till sökanden. Bara detta konstaterande kan emellertid inte leda tillslutsatsen att valet av sökanden som den juridiska person som beslutet av år 1994skulle riktas till nödvändigtvis var felaktigt. För det första har det nämligen på intetsätt styrkts att ENI-koncernens organisation inom polyproplyenbranschen vid tidenför de aktuella händelserna var identisk med organisationen inom PVC-branschen.För det andra kan den omständigheten att kommissionen i ett ärende har riktatbeslutet till ett visst företag i vilket fall som helst inte vara bindande för den i andraärenden.

991.

    Den omständigheten att en begäran om upplysningar skickades till Enichem Anicoch att ett undersökningsförfarande inleddes vid detta företags huvudkontor är inteavgörande för att fastställa vem beslutet av år 1994 skulle riktas till, eftersom allaföretag kan bli föremål för en begäran om upplysningar eller ett kontrollförfarande,enligt artiklarna 11 och 14 i förordning nr 17.

992.

    Följaktligen kan talan inte bifallas på denna grund.

III -    Tillgång till handlingarna i ärendet

A -    De villkor under vilka kommissionen gav tillgång till handlingarna i ärendetunder det administrativa förfarandet

Parternas argument

993.

    Vissa av sökandena har klandrat kommissionen för att den endast gav dem tillgångtill en del av handlingarna i det administrativa ärendet.

994.

    I samband med repliken har dessa sökande, med stöd av förstainstansrättens domarav den 29 juni 1995 i mål T-30/91, Solvay mot kommissionen (REG 1995,s. II-1775), och i det ovannämnda målet T-36/91, ICI mot kommissionen, styrkt,såsom de hävdade i sin ansökan, att en begränsad tillgång till handlingarna iärendet utgör ett åsidosättande av en väsentlig formföreskrift som påverkar rättentill försvar. Bara den möjligheten att det finns handlingar som talar till företagensfördel är tillräcklig för att det skall kunna konstateras ett åsidosättande av rättentill försvar, vilket inte kan rättas till av förstainstansrätten vid dess rättsliga prövning(domar av den 29 juni 1995 i det ovannämnda målet T-30/91, Solvay motkommissionen, punkt 98, och i det ovannämnda målet T-36/91, ICI motkommissionen, punkt 108). Följaktligen skall beslutet av år 1994 ogiltigförklaras.

995.

    I svaromålet i de olika målen har kommissionen erinrat om att punkt 27 i beslutetav år 1994 innehåller skälen till att den inte biföll företagens begäran, somframställdes under det administrativa förfarandet, att få fullständig tillgång tillhandlingarna i ärendet.

996.

    Kommissionen har bekräftat de skäl som har åberopats i det avseendet och hävdatatt den på ett korrekt sätt gav tillgång till handlingarna i det administrativa ärendet.

997.

    Enligt rättspraxis finns det inte någon oinskränkt rätt till tillgång till handlingarnai ärendet (domstolens dom i det ovannämnda målet VBVB och VBBB motkommissionen, och av den 3 juli 1991 i mål C-62/86, AKZO mot kommissionen,REG 1991, s. I-3359, svensk specialutgåva, volym 11, förstainstansrättens dom avden 1 april 1993 i mål T-65/89, BPB Industries och British Gypsum motkommissionen, REG 1993, s. II-389, svensk specialutgåva, volym 14). Talan kansåledes inte vinna bifall på den av sökanden anförda grunden i den mån som denavser en begäran om sådan fullständig tillgång.

998.

    Kommissionen är endast skyldig att ge tillgång till samtliga de handlingar som denhar baserat sina slutsatser på, vilket skedde i detta fall. Kommissionen gick till ochmed längre än vad som krävs genom att den 3 maj 1988 tillsända dessa företag

ytterligare handlingar som den ansåg kunde vara användbara för deras försvar(beslutet av år 1994, punkt 27 sista stycket in fine).

999.

    I vissa ärenden har kommissionen bestritt den princip som förstainstansrättenuppställde i domen av den 17 december 1991 i mål T-7/89, Hercules Chemicals motkommissionen (REG 1991, s. II-1711; svensk specialutgåva, volym 11), enligt vilkenkommissionen är skyldig att iaktta de principer som den själv har fastställt i Tolfterapporten om konkurrenspolitiken. Följaktligen skall den utöver de handlingar somåberopas mot ett företag lämna ut handlingarna i det administrativa ärendet, medvissa förbehåll.

1000.

    Sökandena har inte visat att kommissionens anställda handlade i ond tro.

1001.

    Om det bland handlingarna i respektive ärende avseende de andra företagen fannshandlingar som var användbara för deras försvar skulle det företag varifrån dessahandlingar härrörde ha åberopat dessa.

1002.

    Dessutom var det tillåtet för sökandena att utbyta handlingar med varandra omsekretessen hävdes ömsesidigt, med förbehåll för att ett sådant utbyte inte fick avsekänsliga affärsuppgifter, vars utbyte skulle kunna utgöra en konkurrensbegränsning(se beslutet av år 1994, punkt 27 tredje stycket).

1003.

    Kommissionen har slutligen erinrat om att de handlingar som ingick i detadministrativa ärendet var av konfidentiell karaktär. Vad beträffar varje företagsinterna affärshandlingar framgår det av såväl artikel 214 i fördraget som artikel 20.2i förordning nr 17 att kommissionen är skyldig att inte avslöja dessa. För övrigt harkommissionen under det administrativa förfarandet tillhandahållit en förteckningöver de handlingar som ingick i ärendet.

1004.

    Sökandena borde åtminstone ha angett vilka handlingar som de anser skulle kunnavara användbara för deras försvar.

1005.

    I samband med dupliken har kommissionen påpekat att domarna avden 29 juni 1995 i de ovannämnda målen T-30/91, Solvay mot kommissionen, ochT-36/91, ICI mot kommissionen, bekräftar att det inte finns någon oinskränkt rätttill tillgång till handlingarna i det administrativa ärendet. I synnerhet kan företageninte ha någon rätt till tillgång till handlingar som innehåller affärshemligheter ellerannan konfidentiell information eller till kommissionens interna handlingar. Underdessa omständigheter var det riktigt att de affärshandlingar som härrörde från vartoch ett av företagen inte lämnades ut till företagen.

1006.

    Kommissionen har påpekat att det avgörande är skillnaden mellan handlingar somtalar till företagets fördel respektive nackdel. Medan en eventuell underlåtenhet attge tillgång till handlingar som talar till företagets nackdel endast skulle kunna ledatill att handlingarna avvisades som bevisning (dom av den 29 juni 1995 i det

ovannämnda målet T-37/91, ICI mot kommissionen, punkt 71), skulle en eventuellunderlåtenhet att ge tillgång till handlingar som talade till företagets fördel medföraatt beslutet ogiltigförklarades, eftersom förstainstansrätten inte kan rätta till ettåsidosättande av rätten till försvar som skett i samband med det administrativaförfarandet (dom av den 29 juni 1995 i det ovannämnda målet T-30/91, Solvay motkommissionen, punkt 98).

1007.

    För att fastställa om det finns handlingar som talar till sökandenas fördel bland dehandlingar som inte har lämnats ut är det inte tillräckligt att hävda att det ärmöjligt att sådana handlingar finns, utan det måste göras någon slagssannolikhetsbedömning. De särskilda omständigheter som förelåg i de ovannämndadomarna av den 29 juni 1995 i målen T-30/91 och T-36/91, där det konstateradesöverträdelser på grundval av parallella beteenden och inte på grundval av direktabevis samt den omständigheten att de berörda företagen enligt artikel 85 i fördragetdessutom beskylldes för missbruk av dominerande ställning, föreligger inte. Såledesfinns det inget som tyder på att det skulle finnas handlingar som eventuellt talar tillsökandenas fördel bland de handlingar som inte har lämnats ut.

1008.

    Kommissionen har dragit slutsatsen att bara den omständigheten att den harunderlåtit att lämna ut vissa handlingar under det administrativa förfarandet intei sig kan leda till att beslutet av år 1994 ogiltigförklaras.

Förstainstansrättens bedömning

1009.

    Inledningsvis skall det påpekas att Montedison i sin ansökan inte anförde grundenavseende tillgång till handlingarna i ärendet.

1010.

    Det är ostridigt mellan parterna att kommissionen under det administrativaförfarandet endast beviljade tillgång till en del av handlingarna i det administrativaärendet. Förutom de handlingar som härrörde från det egna företaget hade varjesökande tillgång till samtliga de handlingar som kommissionen baserade sinaslutsatser på och en rad andra handlingar, som skickades genom skrivelse avden 3 maj 1988.

1011.

    Tillgång till handlingarna i konkurrensärenden har till syfte att ge mottagarna avett meddelande om anmärkningar möjlighet att få kännedom om bevismaterialeti kommissionens handlingar så att de, på grundval av detta material, kan uttala sigpå ett meningsfullt sätt om de slutsatser som kommissionen dragit i meddelandetom anmärkningar. Tillgång till handlingarna i ärendet hör alltså till deprocessrättsliga skyddsregler som syftar till att skydda rätten till försvar.Iakttagandet av dessa rättigheter utgör i varje förfarande som kan leda till påföljderen grundläggande gemenskapsrättslig princip som måste upprätthållas under allaomständigheter och detta även om det rör sig om ett förfarande av administrativkaraktär. För att denna allmänna princip verkligen skall iakttas förutsätts att detberörda företaget redan under det administrativa stadiet av förfarandet haft tillfälle

att på ett meningsfullt sätt yttra sig om riktigheten och relevansen i de fakta,anmärkningar och omständigheter som kommissionen åberopat (förstainstansrättensdomar av den 29 juni 1995 i det ovannämnda målet T-30/91, Solvay motkommissionen, punkt 59, ovannämnda målet T-36/91, ICI mot kommissionen,punkt 69, ovannämnda målet T-37/91, ICI mot kommissionen, punkt 49, och därnämnd rättspraxis).

1012.

    I detta avseende skall emellertid understrykas att i det kontradiktoriska förfarandesom föreskrivs i förordning nr 17 kan inte kommissionen ha rätt att ensam avgöravad som är användbart för försvaret (domarna av den 29 juni 1995 i deovannämnda målen T-30/91, Solvay mot kommissionen, punkt 81, och T-36/91, ICImot kommissionen, punkt 91). Med hänsyn till principen om jämlikhet i medel kandet inte godtas att kommissionen ensam skall kunna avgöra om den skall användahandlingar mot sökanden eller ej, när sökanden inte har haft tillgång tillhandlingarna och således inte har kunnat fatta motsvarande beslut om den skallanvända dessa för sitt försvar eller ej (domar av den 29 juni 1995 i de ovannämndamålen T-30/91, Solvay mot kommissionen, punkt 83, och T-36/91, ICI motkommissionen, punkt 93).

1013.

    Dessutom är en eventuell kränkning av rätten till försvar av objektiv karaktär ochär oberoende av om kommissionens tjänstemän haft ärliga avsikter eller inte (domav den 29 juni 1995 i de ovannämnda målen T-30/91, Solvay mot kommissionen,punkt 84, och T-36/91, ICI mot kommissionen, punkt 94).

1014.

    För övrigt kan inte ett företags rätt till försvar vara beroende av välviljan hos ettannat företag som antas vara dess konkurrent och mot vilket kommissionen harriktat liknande kritik. Eftersom det är kommissionen som har ansvaret för attutredningen i ett konkurrensärende sker på ett riktigt sätt kan den inte överlåtaansvaret åt företag vilka ofta har motsatta ekonomiska och processuella intressen.Det är följaktligen utan betydelse för åsidosättandet av rätten till försvar attföretagen i fråga hade tillåtelse att utbyta handlingar. Ett sådant samarbete mellanföretagen, som för övrigt är osäkert, befriar inte i något fall kommissionen frånskyldigheten att själv säkerställa att rätten till försvar för de berörda företageniakttas vid undersökningen av en överträdelse av konkurrensrätten (domen i deovannämnda målen T-30/91, Solvay mot kommissionen, punkterna 85 och 96, ochmålet T-36/91, ICI mot kommissionen, punkterna 95 och 96).

1015.

    Såsom kommissionen har understrukit kan emellertid rätten till tillgång tillhandlingarna i ärendet inte omfatta institutionens interna handlingar, andra företagsaffärshemligheter eller annan konfidentiell information (domen i målet BPBIndustries och British Gypsum mot kommissionen, punkt 29).

1016.

    I detta avseende skall det påpekas att enligt en allmän princip som är tillämplig pådet administrativa förfarandets gång och som kommer till uttryck i såväl artikel 214i fördraget som i flera olika bestämmelser i förordning nr 17 har företagen rätt till

skydd för sina affärshemligheter. Denna rätt måste emellertid ställas i relation tillskyddet för rätten till försvar (dom av den 29 juni 1995 i de ovannämnda målen T-30/91, Solvay mot kommissionen, punkt 88, och T-36/91, ICI mot kommissionen,punkt 98).

1017.

    Under dessa omständigheter kan kommissionen inte på ett generellt sätt hänvisatill sekretess för att motivera att den helt vägrade att lämna ut handlingar i ärendet.I föreliggande fall har kommissionen inte på allvar hävdat att all information idessa handlingar omfattades av sekretess. Följaktligen hade kommissionen kunnatutarbeta eller låtit utarbeta en icke-konfidentiell version av handlingarna i frågaeller, om det skulle visa sig vara för svårt, i förekommande fall upprätta enförteckning över handlingarna i fråga som skulle vara tillräckligt detaljerad för attge företaget möjlighet att, med kännedom om saken, bedöma om de beskrivnahandlingarna kunde vara användbara för dess försvar (domarna av den 29 juni 1995i det ovannämnda målet T-30/91, Solvay mot kommissionen, punkterna 89-95, ochi det ovannämnda målet T-36/91, ICI mot kommissionen, punkterna 99-105).

1018.

    I föreliggande fall skall det konstateras att det inte utarbetades någon icke-konfidentiell version av handlingarna i fråga. Även om kommissionen faktiskttillhandahöll sökandena en förteckning över handlingarna i ärendet, var dennaförteckning inte användbar för sökandena. I listan angavs nämligen endast på ettallmänt sätt från vilket företag motsvarande sidor bland handlingarna i detadministrativa ärendet härrörde.

1019.

    Mot bakgrund av samtliga ovan anförda omständigheter skall slutsatsen dras attkommissionen inte har gett sökandena tillgång till handlingarna i ärendet på ettkorrekt sätt under det administrativa förfarandet i föreliggande mål.

1020.

    Denna omständighet kan dock inte i sig leda till ogiltigförklaring av beslutet avår 1994.

1021.

    En påstådd kränkning av rätten till försvar måste prövas mot bakgrund av despecifika omständigheterna i varje enskilt fall, eftersom den i huvudsak är beroendeav de anmärkningar som kommissionen har anfört för att fastställa den överträdelsesom det berörda företaget anklagas för. Således skall det undersökas huruvidasökandens möjligheter till försvar har påverkats av de villkor under vilka den ficktillgång till kommissionens handlingar i det administrativa ärendet. Om det kanvisas att den omständigheten att handlingarna i fråga inte lämnats ut har kunnatpåverka förfarandets gång samt beslutets innehåll på ett för sökanden negativt sätträcker detta för att fastställa att det skett en överträdelse av rätten till försvar(domar av den 29 juni 1995 i de ovannämnda målen T-30/91, Solvay motkommissionen, punkterna 60 och 68, och T-36/91, ICI mot kommissionen,punkterna 70 och 78, se även vad gäller statligt stöd dom av den 11 november 1987i målet Frankrike mot kommissionen, punkt 13).

1022.

    Om så var fallet skulle det administrativa förfarandet vara behäftat med fel ochbeslutet av år 1994 skulle ogiltigförklaras. En kränkning av rätten till försvar somskett under det administrativa förfarandet kan nämligen inte rättas till underförfarandet inför förstainstansrätten, vilket är begränsat till en rättslig prövning avde grunder som anförts och som således inte kan ersätta den fullständigaundersökning av målet som sker under det administrativa förfarandet. Omsökandena under det administrativa förfarandet hade kunnat åberopa handlingarsom kunnat vederlägga anklagelserna skulle de nämligen eventuellt ha kunnatpåverka de bedömningar som kommissionsledamöternas kollegium gjort (domar avden 29 juni 1995 i det ovannämnda målet T-30/91, Solvay mot kommissionen,punkt 98, och i det ovannämnda målet T-36/91, ICI mot kommissionen, punkt 108).

1023.

    Genom skrivelse av den 7 maj 1997 beslutade förstainstansrätten, som enprocessledande åtgärd och med förbehåll för bedömningen av de grunder somåberopats av sökandena, att bevilja samtliga företag tillgång till kommissionenshandlingar i ärendet, med undantag av kommissionens interna handlingar ochhandlingar som innehåller affärshemligheter eller annan konfidentiell information.Förstainstansrätten uppmanade parterna att uppge alla konfidentiella uppgifter somskulle kunna finnas kvar bland handlingarna i ärendet. Slutligen uppmanades de avsökandena som så önskade att före den 31 juli 1997 inge klara, motiverade och såkorta yttranden som möjligt för att visa på vilket sätt de anser att underlåtenhetenatt lämna ut dessa handlingar har kunnat påverka deras försvar. Sökandena vartvungna att inge en kopia av de handlingar som de åberopade.

1024.

    Ingen av sökandena anförde att det förelåg något sekretessproblem.

1025.

    För att beakta de tidsfrister som kommissionen behövde för att försäkra sig om attde handlingar som härrörde från utomstående företag inte omfattades av sekretess,och med hänsyn till en begäran från BASF:s ombud grundad på tvingandepersonliga skäl, förlängde förstainstansrätten den tidsfrist som sökandena hadebeviljats för att inkomma med yttranden avseende de handlingar som de tagit delav till den 31 augusti 1997, därefter till den 22 september 1997.

1026.

    Såsom redan har angetts var det bara Wacker och Hoechst som inte besvaradeförstainstansrättens uppmaning, och som således inte inkom med något yttrande tillförstainstansrättens kansli. Vid förhandlingen uppgav ombudet för dessa tvåsökande att personliga åligganden hade hindrat denne från att ta del avkommissionens handlingar i ärendet och att inkomma med yttranden.Förstainstansrätten konstaterar emellertid att det aldrig inkom någon begäran omförlängning av tidsfristen i det avseendet och att Wacker och Hoechst aldrig inkommed något yttrande. Under dessa omständigheter skall det anses att de tvåsökandena inte har lyckats styrka att deras rätt till försvar har åsidosatts genom attvissa handlingar inte lämnades ut till dem under det administrativa förfarandet.

1027.

    Kommissionen inkom med yttrande den 12 december 1997.

1028.

    Såsom redan har angetts har Montedison inte åberopat några grunder avseendetillgång till handlingarna i det administrativa ärendet. Följaktligen skall Montedisonsyttranden inte beaktas.

1029.

    Under dessa omständigheter skall det ske en bedömning av betydelsen av deyttranden som ingetts av de nio andra sökandena efter den processledande åtgärdsom förstainstansrätten beslutade om.

B -    Yttranden som inkom i samband med den processledande åtgärden

Sökandenas argument

1030.

    De nio sökandena som har inkommit med giltiga yttranden har ingett en radhandlingar, som de anser skulle kunna påverka deras rätt till försvar genom att deinte lämnades ut.

1031.

    Vissa av sökandena har hävdat att kommissionen inte bara underlät att ge demtillgång till handlingarna i ärendet under det administrativa förfarandet, utan attden dessutom avsiktligen mörklade vissa avsnitt i de handlingar som den lämnadeut. Dessa avsnitt innehöll emellertid kommentarer som skulle ha kunnat stödjasökandenas påståenden.

1032.

    Vissa av sökandena har även hävdat att det med tanke på den tid som gått intelängre är möjligt att göra en riktig bedömning av de handlingar som de fått tillgångtill.

1033.

    Slutligen har andra påpekat att de handlingar som de har åberopat redan ärtillräckliga för att styrka på vilket sätt deras rätt till försvar kan ha påverkats, menatt även andra handlingar hade kunnat inges för att stödja denna slutsats.

1034.

    DSM och LVM har för övrigt yrkat att förstainstansrätten skall förordna attprotokollen från de undersökningar som kommissionen utförde vid företagenshuvudkontor skall inges.

Förstainstansrättens bedömning

1035.

    Inledningsvis skall det påpekas att denna prövning har till syfte att kontrollerahuruvida den omständigheten att vissa handlingar eller utdrag ur handlingar intelämnades ut har kunnat påverka sökandenas möjligheter till försvar. Denomständigheten att vissa avsnitt i handlingarna, som sedan dess har lämnats ut,inledningsvis mörklades av kommissionen under det administrativa förfarandetförändrar inte omfattningen av förstainstansrättens prövning. I det avseendet skalldet erinras om att en eventuell kränkning av rätten till försvar är av objektivkaraktär och är oberoende av om kommissionens tjänstemän haft ärliga avsiktereller inte.

1036.

    Sökandena hade för övrigt nära tre månader på sig för att ta del av kommissionenshandlingar i ärendet och inkomma med yttrande. Eftersom det åligger de företagsom gjort gällande att de inte fick fullständig tillgång till handlingarna i detadministrativa ärendet att visa på vilket sätt deras rätt till försvar har påverkats,vilket de gavs tillräcklig tid för att göra, skall endast de handlingar som harinkommit beaktas. Sökandena kan inte med framgång begränsa sig till att hänvisatill att de handlingar som de har angett i sina yttranden och bifogat dessa inte äruttömmande.

1037.

    Den bedömning som skall göras är av objektiv karaktär i förhållande tillkommissionens slutsatser i beslutet av år 1994. Att handlingarna i fråga är gamlautgör följaktligen inte något hinder för att bedöma om rätten till försvar eventuellthar åsidosatts.

1038.

    Under ifrågavarande omständigheter skall sökandenas yttranden bedömas samtidigt.

1039.

    I det avseendet kan sökandena, för det första, inte åberopa handlingar eller utdragur handlingar som de hade tillgång till redan under det administrativa förfarandet.Detta gäller särskilt de handlingar som bifogades meddelandet om anmärkningareller kommissionens skrivelse av den 3 maj 1988. Själva syftet med denprocessledande åtgärd som förstainstansrätten beslutade om var att undersöka omhandlingar som inte lämnades ut till sökandena under det administrativaförfarandet hade kunnat påverka kommissionens slutsatser om de hade lämnats ut.Detta förbehåll är emellertid inte tillämpligt på handlingar som redan har lämnatsut, när sökandena har åberopat utdrag som hade undanhållits. Således skallföljande bilagor inte beaktas: bilagorna 9, 10, 11, 15, 21 och 23 till DSM:s ochLVM:s yttrande, 4 och 6 till Elf Atochems yttrande, 134 till BASF:s yttrande, 10 tillSAV:s yttrande, 13 till ICI:s yttrande, 12, 15 och 26 till Hüls yttrande, samt 9, 26och 28 till Enichems yttrande.

1040.

    För det andra skall vid denna bedömning inte heller beaktas de handlingar ochutdrag ur handlingar som sökandena har åberopat, om de avser en period somföregick den konkurrensbegränsande samverkan eller en period efter det datum dåöverträdelsen upphörde och som kommissionen beaktade vid fastställandet avböterna. I det syftet är det inte handlingens datum som är av betydelse, utanhuruvida det utdrag som sökandena har åberopat är relevant för den period dåöverträdelsen pågick. Under dessa omständigheter skall följande bilagor intebeaktas: bilagorna 8, 16-18 och 23-29 till DSM:s och LVM:s yttrande, 2 och 3 tillElf Atochems yttrande, 132-138, 141 och 142 till BASF:s yttrande, 1, 2, 6-9 och 11till SAV:s yttrande, 18, 25, 27 och 34 till Hüls yttrande, samt 1, 11, 15, 26, 32 (4),40, 45, 54 (2) och (3) till Enichems yttrande.

1041.

    För det tredje avser vissa av de handlingar som parterna har åberopat inte deanmärkningar som kommissionen har anfört. Att kommissionen har underlåtit attlämna ut dessa kan följaktligen inte ha påverkat företagens möjlighet till försvar.

Så är fallet med de handlingar som avser marknaderna i tredje land (se beslutet avår 1994, punkt 39, fotnot 1) eller försäljningen av förädlade produkter (särskiltbilaga 7 till Elf Atochems yttranden och bilagorna 3 och 4 till SAV:s yttrande).

1042.

    Sökandena har på samma sätt nämnt vissa handlingar där det redogörs för muntligainstruktioner i fråga om priser. Dessa motsäger kommissionens påstående att självaden omständigheten att det inte finns några skriftliga instruktioner för flera avproducenterna bevisar att dessa hade ”något” att dölja. Även om kommissionenfaktiskt konstaterade att det saknades handlingar rörande priser i vissa företag ochbestred att något prismål inte kunde ha fastställts skriftligen, har kommissionenemellertid inte dragit slutsatsen att avsaknaden av dessa handlingar bevisar attdessa företag deltog i prisinitiativen (se beslutet av år 1994, punkt 20). Dehandlingar som sökandena har åberopat i det avseendet saknar således relevans.För övrigt fastslår förstainstansrätten att sökandena endast delvis har citerat dessahandlingar, där det uttryckligen anges att de muntliga instruktionerna skullekompletteras genom tariffer som skulle skickas skriftligen (i synnerhet bilaga 30 tillDSM:s och LVM:s yttranden och bilaga 41 till Enichems yttrande).

1043.

    Följaktligen skall de övriga handlingar som sökandena har ingett bedömas.

1044.

    Vissa av sökandena har på ett allmänt sätt understrukit att det i de handlingar somde har ingett inte finns någon hänvisning till ett avtal eller ett samordnat förfarandemellan företagen (bilagorna 19 och 31 till DSM:s och LVM:s yttranden ochbilaga 135 till BASF:s yttrande). Att det inte nämns något i handlingarna kan inteanses förändra kommissionens slutsatser som är baserade på skriftlig bevisning.Detta gäller särskilt pressmeddelanden eller skrivelser från en producent tillkunderna för att tillkännage en prishöjning. Det kan nämligen inte förväntas att deti sådana handlingar anges att denna höjning sker i samråd med andra producenter.

1045.

    Sökandena har på samma sätt hänvisat till tre av Shells interna handlingar somkallas ”business plans”, av den 12 juli 1992, den 19 april 1983 ochden 4 november 1983, och som omfattar perioderna 1982/1986, 1983/1987respektive 1984/1987 (bilagorna 1-3 till DSM:s och LVM:s yttranden, samtbilagorna 1 och 2 till ICI:s yttrande). Oberoende av den sekretess som dessahandlingar omfattades av vid det administrativa förfarandet, skall det fastslås attden omständigheten att det i dessa handlingar inte nämns att det förekom enöverträdelse av artikel 85 i fördraget inte kan anses sätta i fråga den skriftligabevisning som kommissionen har ingett. Dessa handlingar är av sådan beskaffenhetatt de avser framtida marknadsprognoser. Hänvisningarna till ett förväntat”konkurrenstryck” eller antagandet (”underlying assumption”) om en heltkonkurrenskraftig prispolitik kan inte påverka kommissionens slutsatser, vilka ärbaserade på samtida handlingar från tiden efter de påtalade omständigheterna somstyrker att det förekom prisinitiativ åren 1983 och 1984. Bland annat Shell deltogi dessa prisinitiativ.

1046.

    Vissa av sökandena har påpekat att vissa handlingar åskådliggör situationen medöverkapacitet på marknaden, de förluster som producenterna led vid tiden för deaktuella händelserna, och omstruktureringen av vissa av företagen (se exempelvisbilaga 139 till BASF:s yttrande och bilaga 13 till Hüls yttrande).

1047.

    Kommissionen har emellertid fullständigt beaktat situationen på marknaden och förföretagen (beslutet av år 1994, punkterna 5 och 36), även vid fastställandet avböterna (beslutet av år 1994, punkt 52 andra stycket). Dessutom skall det erinrasom att omständigheterna i sig inte är sådana att det är uteslutet att tillämpaartikel 85 i fördraget (se ovan punkt 740).

1048.

    LVM och DSM har åberopat en handskriven handling från år 1983, som innehålleren avskrift av handskrivna anteckningar på planeringshandlingarna (bilaga 6 tillderas yttrande). De har emellertid inte förklarat på vilket sätt dessa anteckningar,som sökandena fick tillgång till vid förhöret inför kommissionen i september 1988(se ovan punkterna 503-505), skulle påverka innebörden av planeringshandlingarna.

1049.

    Sökandena har därefter åberopat handlingar som enligt dem direkt motsägerbevisvärdet av de handlingar som kommissionen har ingett till stöd för sinaslutsatser.

1050.

    Vissa handlingar skall således visa att begreppet ”kompensation” inte har sammainnebörd som kommissionen gav det i beslutet av år 1994 (särskilt bilaga 5 till ElfAtochems yttrande och bilaga 11 till ICI:s yttrande). Det faktum att samma termanvänds i uppenbart olika sammanhang är emellertid inte sådant att det kan sättai fråga kommissionens slutsatser. Förekomsten av ett kompensationssystem, såsomdet som kommissionen identifierade i beslutet av år 1994, framgår uttryckligen avhandlingen avseende fördelning av bördan och Alcudia-handlingen (se ovanpunkterna 588-593). Det framgår även av såväl ordalydelsen i DSM-handlingensom vid en jämförelse mellan denna handling och de två tidigare handlingarna (seovan punkterna 594-598).

1051.

    Elf Atochem har dessutom hänvisat till en handling som visar utvecklingen av Shellsmarknadsandelar år 1981, vilken skulle vara oförenlig med ett kompensationssystemmellan producenterna (bilaga 1 till sökandens yttrande). Det framgår emellertid avbeslutet av år 1994 att just Shell var den enda producent som inte deltog i dettasystem och att kommissionen endast beaktade Shells deltagande i överträdelsenfrån och med år 1982.

1052.

    DSM, LVM och Enichem har även åberopat de tabeller som bifogades ICI:s svarpå en begäran om upplysningar (bilaga 37 till DSM:s och LVM:s yttrande ochbilagorna 37-39 till Enichems yttrande). Även om detta svar av den 5 juni 1984bifogades som bilaga 4 till meddelandet om anmärkningar, ströks däremottabellerna i fråga, som innehöll ICI:s interna riktpriser per nationell marknad frånseptember 1980 till december 1983. Sökandena har emellertid understrukit att

dessa tabeller visar att det fanns andra riktpriser än dem som kommissionenidentifierade i beslutet av år 1994. Dessa skillnader sätter ifråga huruvidaprisinitiativen skett genom samordning.

1053.

    Det skall emellertid erinras om att tabellerna i fråga upprättades för att användasi förfarandet för att fastställa överträdelsen. Den omständigheten att ICI har hävdatatt det rörde sig om företagets interna prisinitiativ kan följaktligen inte påverkakommissionens slutsatser avseende de handlingar som det ingett. Oberoende avvilken växelkurs Enichem använde för att omräkna de riktpriser som ICI angett inationell valuta till tyska mark (den valuta som initiativen angavs i enligt de tabellersom bifogades beslutet av år 1994), skall det påpekas att sökandena inte harbeaktat de kommentarer och förbehåll som ICI självt gav uttryck för i ingressen tilldessa tabeller. Således har ICI självt angett dels att dessa priser tillämpadesgentemot ”andra klassens” kunder, dels att om det inte angavs något prisinitiativför en viss månad betydde det inte att det inte förekom något prisinitiativ, utan attdet inte längre fanns några skriftliga spår kvar av dessa. I dessa tabeller omnämnsinte prisinitiativ, som emellertid uttryckligen framgår av de handlingar som härrördefrån detta företag och som bifogades meddelandet om anmärkningar. De skillnadersom Enichem har åberopat vilar på ICI:s uppgift om priserna för ”andra klassens”kunder, men dessa skillnader vederläggs om man beaktar priserna för de främstakunderna, såsom de anges i bilagorna till meddelandet om anmärkningar.

1054.

    Hüls har åberopat en skrivelse från ICI av den 7 mars 1983, som enligt Hüls sätteri fråga tolkningen av bilaga P45 till meddelandet om anmärkningar avden 6 april 1983 avseende prisinitiativ som genomfördes med mycket kortmellanrum, den 1 april och den 1 maj 1983 (bilaga 11 till Hüls yttrande). Dennaskrivelse skall nämligen visa att ICI fastställde sina priser på ett självständigt sätt,med hänsyn till bland annat efterfrågan på marknaden och med risk för att förlorakunder.

1055.

    I det avseendet skall det först erinras om att förekomsten av det gemensammainitiativet i fråga har styrkts av flera handlingar (bland annat bilagorna 42 ochP42-P53 till meddelandet om anmärkningar), och inte bara av handling P45.Kommissionen har dessutom styrkt att ett möte mellan producenterna hölls i Parisden 2 mars 1983, under vilket såväl försäljningsvolymer som prisnivån diskuterades.Hüls har för övrigt även ingett ett telex från ICI av den 4 mars 1983 (bilaga 10 tillHüls yttrande) av vilket det framgår att ICI beslutade att handla beslutsamt för atthöja priserna till 1,50 DM/kg från och med den 1 april. Två dagar efter mötet iParis beslutade således ICI om en prishöjning, vars datum och nivå överensstämdemed det initiativ som kommissionen identifierade i beslutet av år 1994. Slutligenhänvisas det i ett annat telex från ICI från början av mars 1983 (bilaga 19 till Hülsyttrande) inte bara till prisinitiativet av den 1 april 1983, utan även till prisinitiativetav den 1 maj 1983, som syftade till att höja priserna till en miniminivå på1,65 DM/kg. Detta skall även jämföras med bilaga P43 till meddelandet omanmärkningar, som inte är daterad, men som med hänsyn till innehållet daterar

från före måndagen den 7 mars 1983. I denna handling anges redan beslutet omett prisinitiativ från och med den 1 april och den 1 maj 1983, med omnämnandeav riktpriser.

1056.

    Under dessa omständigheter påverkar skrivelsen från ICI av den 7 mars 1983, somär undertecknad av ICI:s företrädare vid mötena mellan producenterna, intekommissionens slutsatser, utan styrker tvärtom dessa. Även om upphovsmannenfunderade över chanserna för att detta initiativ skulle ha framgång med tanke påmisslyckandet med det tidigare prisinititativet av den 1 januari 1983, somkommissionen också identifierade i beslutet av år 1994, påverkar inte detta detfaktum att initiativet var resultatet av ett samråd mellan producenterna fem dagartidigare i Paris.

1057.

    DSM, LVM (bilaga 30 till deras respektive yttrande) och Hüls (bilaga 20 till dessyttrande) har även åberopat en handling från ICI av den 19 april 1983, som skallstyrka att detta företag endast informerades om prisinitiativet mot bakgrund av deninformation som det erhöll på marknaden. Sökandena har emellertid inte beaktatden omständigheten att redan under de första dagarna i mars, det vill sägaomedelbart efter mötet mellan producenterna den 2 mars 1983 i Paris, var ICIinformerat om datumet för och nivån på initiativet av den 1 maj 1983 (se ovanpunkt 1055). I skrivelsen av den 19 april 1983 hänvisas för övrigt till en tidigareskrivelse av den 10 mars 1983.

1058.

    Enichem har dessutom ingett en rad handlingar som ifrågasätter kommissionensslutsats att initiativen fastställdes i tyska mark för att sedan omräknas till nationellvaluta. Denna diskussion saknar dock betydelse. För det första framgår det avbilagorna P1-P70 att de europeiska riktpriserna faktiskt fastställdes i tyska mark.Sökanden har för övrigt själv åberopat utdrag ur ett flertal handlingar sombekräftar detta (exempelvis bilagorna 2 och 36 till dess yttrande). För det andra ärdet uppenbart att dessa priser måste omräknas till nationell valuta för att kunnatillämpas. Slutligen har kommissionen aldrig påstått att prisinitiativen hade lett tillatt det säkerställdes att de priser som faktiskt tillämpades på varje marknad varidentiska.

1059.

    Vissa handlingar påstås visa att företagen informerades av sina kunder eller avbranschpressen om andra producenters prisinitiativ (bilagorna 31 och 33 till DSM:soch LVM:s yttranden, bilaga 140 till BASF:s yttrande, bilagorna 9 och 33 till Hülsyttrande, bilagorna 3-6 och 10-12 till Enichems yttrande). Dessa handlingar gör detemellertid inte möjligt att dra slutsatsen att företagen inte informerades genomandra kanaler om att det förekom ett prisinitiativ. Tvärtom överensstämmer dessahandlingar med uppfattningen att sökandena genom kunder eller viabranschpressen försökte att kontrollera om konkurrenterna verkligen hadetillkännagett en prishöjning och om de genomfört höjningen vid det planeradedatumet - vilket även framgår av de handlingar som redan lämnats ut i bilagornaP1-P70. Med beaktande av att dessa initiativ ofta inte hölls på den nödvändiga

nivån, möjliggjorde dessa uppgifter främst för var och en att säkerställafortsättningen på ett initiativ och anta en policy med hänsyn till huruvida ettinitiativ hade total eller delvis framgång eller misslyckades.

1060.

    De övriga handlingar som sökandena har åberopat syftar till att styrka den hårdakonkurrensen på PVC-marknaden under den period som överträdelsen pågick,vilket skulle vara helt oförenligt med kommissionens slutsatser. Sökandena har isynnerhet åberopat handlingar där ”aggressiva” konkurrenter utpekas, eller därgynnsamma eller ogynnsamma ekonomiska villkor för en prishöjning understryks.Detta skulle betyda att initiativen inte var samordnade, utan beslutades ensidigtmed hänsyn till situationen på marknaden.

1061.

    Dessa handlingar syftar inte till att direkt ifrågasätta andra handlingar somkommissionen har ingett till stöd för sina slutsatser, utan till att styrka att detförekom en hård konkurrens som var oförenlig med dessa slutsatser.

1062.

    Det framgår emellertid av beslutet av år 1994 att dessa omständigheter beaktadeshelt och hållet. Således har kommissionen inte hävdat att priserna höjdes konstantunder den period som överträdelsen pågick eller att priserna förblev stabila underdenna period. Tvärtom visar de tabeller som bifogades beslutet av år 1994 attpriserna fortsatte att fluktuera, och nådde den lägsta nivån under det förstakvartalet 1982. Kommissionen har således uttryckligen medgett att prisinitiativenbara delvis var framgångsrika och att de ibland ansågs utgöra misslyckanden(beslutet av år 1994, punkterna 22 och 36-38). Kommissionen har även angett vissaav skälen till detta: förutom yttre faktorer som inte berodde på producenterna(kundernas förväntade inköp, import från tredje land, nedgång i efterfrågan isynnerhet åren 1981 och 1982, specialrabatter ...), har kommissionen angett att vissaproducenter ibland föredrog försäljningsvolymer till nackdel för priser (beslutet avår 1994, punkterna 22 och 38), och att det med hänsyn till marknadens särdragskulle ha varit fruktlöst att försöka sig på samordnade prisinitiativ om villkoren intevar gynnsamma för en höjning (beslutet av år 1994, punkt 38). Kommissionen hardessutom beaktat att det förekom ”aggressivt” beteende hos vissa företag (beslutetav år 1994, punkt 22). På samma sätt har kommissionen understrukit att även omhandlingen om fördelning av bördan och Alcudia- och DSM-handlingarna bekräftaratt det förekom ett kompensationssystem mellan producenterna, kan man av dessaäven dra slutsatsen att dessa system inte fungerade på ett korrekt sätt (beslutet avår 1994, punkt 11). Det var mot bakgrund av samtliga ovan anförda omständighetersom kommissionen fastställde de böter som sökandena ålades.

1063.

    För övrigt skall det påpekas att såväl bilagorna P1-P70 som de handlingar somkommissionen skickade till parterna i maj 1988 redan gav rikligt skriftligt stöd försökandena att hävda, vilket de för övrigt gjorde, att de omständigheter som deåberopar i dag förelåg.

1064.

    Det skall slutligen påpekas att, utöver de utdrag som sökandena har åberopat,kommissionens slutsatser tvärtom styrks av vissa av de handlingar som har ingetts,lästa i deras helhet eller i jämförelse med de handlingar som bifogadesmeddelandet om anmärkningar.

1065.

    Det framgår således att de konkurrenter som utpekades som aggressiva vid ett visstdatum tvärtom stödde tidigare eller efterföljande prisinitiativ. ICI har såledesåberopat en av Shells skrivelser från juli 1982, där företaget beskrivs som en troligaggressiv konkurrent (bilaga 4 till dess yttrande). Bilaga P37 till meddelandet omanmärkningar, som härrör från ICI, vittnar emellertid om detta företags starka stödför prisinitiativet i september 1982. Samma konstaterande framgår vid enjämförelse av bilaga 12 till ICI:s yttrande och bilagorna P38 och P40 tillmeddelandet om anmärkningar. Vad beträffar DSM framgår samma slutsats blandannat av bilagorna P5, P13, P28 och P41 till meddelandet om anmärkningar.

1066.

    I exempelvis en intern skrivelse från Wacker av den 7 juni 1982 (bilaga 7 till Shellsyttrande, bilaga 5 till SAV:s yttrande, och bilaga 14 till ICI:s yttrande) anges påsamma sätt följande, i det utdrag som sökandena har åberopat, efter det att denkatastrofala prisnedgången har understrukits: ”Betydande ökning avmarknadsandelarna [i Tyskland för perioden januari till maj 1982]: Shell och Enoxy;genomsnittlig ökning av marknadsandelarna: DSM, SAV, PCUK; förluster övergenomsnittet, förutom Wacker: Hoechst, Orgavyl och CWH, samt BASF.” Påföljande rad anges dock: ”Sedan maj månad pågår ansträngningar för att sanerapriserna för PVC homopolymerer.” Dessa ansträngningar, som påstås varaindividuella på en marknad präglad av hård konkurrens, bestod i att förden 1 maj 1982 fastställa ett riktpris som översteg marknadspriset med 35 procent,därefter för den 1 juni 1982 fastställa ett riktpris som översteg det tidigare riktprisetmed tio procent (det vill säga priser på 1,35 DM/kg respektive 1,50 DM/kg, vilkamotsvarar de riktpriser som kommissionen har identifierat för dessa datum). Dennahandling skall jämföras med bilaga P25 till meddelandet om anmärkningar, somäven den härrör från Wacker, där följande tillades, trots denna påtagliga höjningi det konkurrenssammanhang som sökandena har beskrivit: ”Försäljningssiffrornaför maj månad borde kunna bli bra.” I bilaga P23 till meddelandet omanmärkningar angavs på samma sätt följande, efter att prisnedgången i april månadtill 1 DM/kg konstaterades: ”Prisglidningen stoppades mot slutet av månaden pågrund av tillkännagivandet av en allmän höjning av de europeiska priserna till1,35 DM/kg den 1 maj.” Slutligen påpekar förstainstansrätten att såväl Wackersskrivelse av den 3 mars 1982, som kommissionen lämnade ut till parternaden 3 maj 1988, som bilaga P25 till meddelandet om anmärkningar gjorde detmöjligt att framföra samma argument som sökandena har åberopat med hänsyn tillWackers skrivelse av den 7 juni 1982.

1067.

    En av Solvays skrivelser av den 22 mars 1983 (bilaga 43 till Enichems yttrande)innehåller följande kommentar, efter att den bekymmersamma situationen i frågaom pris och aggressiviteten hos vissa producenter har understrukits: ”I dag är vi

ännu en gång nära ett försök att höja priserna.” Det skall i det avseendet erinrasom att kommissionen, mot bakgrund av handlingar som härrör från andra företag,har identifierat ett initiativ som skedde den 1 april 1983. Handlingen i frågainnehåller dessutom ett omnämnande om initiativ i maj, juni och september 1982,som alla tre har identifierats av kommissionen i beslutet av år 1994.

1068.

    Slutligen innehåller ett stort antal handlingar som sökandena har ingett enuttrycklig hänvisning till ”prisinitiativ”, vars datum och nivåer exakt överensstämmermed dem som kommissionen har identifierat i beslutet av år 1994.

1069.

    Shell har även åberopat ICI:s handlingar, som den hela tiden har hävdat stöder attShell inte kunde föreskriva något beteende för koncernens försäljningsbolag i deolika medlemsstaterna med hänsyn till Shells roll som tjänsteföretag (bilagorna 2och 3 till Shells yttrande). Denna omständighet framgår emellertid uttryckligen avbeslutet av år 1994 (punkt 46), även om kommissionen inte desto mindre har ansettatt sökanden skulle vara mottagare av beslutet av år 1994, i synnerhet motbakgrund av att det var den som säkerställde kontakten med de företag som ingåttden konkurrensbegränsande samverkan. I det avseendet skall det påpekas att i enav dessa handlingar (bilaga 3 till Shells yttrande), som är ett protokoll från mötetmellan ICI och Shell, har Shell angett ”vilken väg som ICI hädanefter måste följainom Shell” för att lyckas med en samordning inom koncernen.

1070.

    Det har inte inkommit någon handling som särskilt gällt mötena mellanproducenterna och systemet för övervakning av försäljningen.

1071.

    Det skall slutligen påpekas att protokollen från de undersökningar som skedde vidföretagens huvudkontor, och som vissa av sökandena har begärt skall inges, ärkommissionens interna handlingar. Som sådana är de inte tillgängliga för sökandena(se ovan punkt 1015). Den omständigheten att två av dessa protokoll trots dettahar lämnats ut påverkar inte denna slutsats.

1072.

    Dessa två protokoll skall lämnas utan beaktande, oavsett deras innehåll, medhänsyn till att de i vilket fall som helst på goda grunder inte skulle ha lämnats utom företagen hade fått tillgång till handlingarna i ärendet år 1988. För övrigt ärdessa handlingar, som upprättades dagen efter eller under de påföljande dagarnaefter undersökningen den 20 och den 21 januari 1987 i BASF:s lokaler och av vilkadet framgår att något indicium på ett samordnat förfarande inte hade påträffats,inte sådana att de sätter ifråga bevisvärdet hos de handlingar som kommissionenhar anfört till stöd för sina slutliga slutsatser.

1073.

    Utan att formellt begära att dessa skall inges har för övrigt Hüls och Enichemangett att, utöver kommissionens interna handlingar och de handlingar därsekretessen inte har hävts av det företag som de härrör från, det finns några sidorbland handlingarna i ärendet som inte har lämnats ut till sökandena. Det rör sig omen begäran om upplysningar riktad till bolaget Kemanord under

undersökningsförfarandet. En sådan begäran är sådan att den inte kan innehållanågot som kan vara användbart för sökandenas försvar. De övriga handlingarnabestår av skrivelser eller försättsblad till telefax riktade till kommissionen frånutomstående företag eller vice versa. Såsom kommissionen har understrukitankommer det inte på kommissionen att lämna ut dessa handlingar om inte dessaföretag har hävt sekretessen. För övrigt finns det inte något som tyder på att dessahandlingar skulle kunna vara användbara på något sätt vid den aktuellabedömningen. Enichem har även understrukit att det finns en skrivelse från Wackersom inte har lämnats ut. Det framgår emellertid av kommissionens skrivelse avden 17 juli 1997 till förstainstansrättens kansli att denna handling var och förblevtillgänglig för sökandena.

1074.

    Det framgår således av förstainstansrättens uttömmande bedömning av dehandlingar som sökandena har åberopat att ingen av dessa styrker att förfarandetsgång eller beslutet av år 1994 har kunnat påverkas till deras nackdel avunderlåtenheten att lämna ut en handling som de borde ha haft kännedom om.

1075.

    Mot bakgrund av samtliga ovan anförda omständigheter kan talan inte bifallas påde grunder som sökandena har anfört avseende tillgång till kommissionenshandlingar i det administrativa ärendet.

Bötesbeloppen

1076.

    Samtliga sökande har framfört andrahandsyrkanden som syftar till att upphäva ellersätta ned de böter som de ålagts. Sökandenas argumentation innehåller femdelgrunder. För det första har de åberopat grunder avseende tidsåtgången ochpreskriptionsregler i förordning nr 2988/74 (I). För det andra har de åberopat attartikel 15.2 i förordning nr 17 har åsidosatts (II). För det tredje har de kritiseratden bristfälliga motiveringen (III). För det fjärde har de gjort gällande attkommissionen har gjort vissa oriktiga bedömningar (IV). Slutligen har de hävdatatt vissa allmänna gemenskapsrättsliga principer har åsidosatts (V).

I -    Tidsåtgången och preskription

1077.

    Till stöd för yrkandet om att böterna skall upphävas eller sättas ned har sökandenaförst åberopat grunder som är identiska med dem som angetts till stöd för yrkandetom ogiltigförklaring av beslutet av år 1994 (se ovan punkterna 100-119) och somavser tidsåtgången.

1078.

    Av samma skäl som redan angetts (se ovan punkterna 120-136) kan talan intebifallas på dessa grunder.

1079.

    Följaktligen skall grunderna avseende åsidosättande av förordning nr 2988/74bedömas.

Sökandenas argument

1080.

    Sökandena har hävdat att befogenheten att ålägga böter var preskriberad medtillämpning av förordning nr 2988/74. I det avseendet har de gjort gällande följandeåtta argument.

1081.

    För det första anser BASF att de olika skedena i det administrativa förfarande somföregick antagandet av beslutet av år 1988 inte har kunnat avbrytapreskriptionstiden, eftersom verkningarna av dessa har undanröjts genom domenav den 15 juni 1994.

1082.

    För det andra har tre av sökandena hävdat att i deras fall var omständigheterna,åtminstone delvis, preskriberade redan vid antagandet av beslutet av år 1988.Montedison och Hüls har således påpekat att eftersom den första åtgärden somavbröt preskriptionstiden för förfarandet gentemot dem daterar sig frånnovember 1987, och den andra åtgärden från december 1987, är omständigheternafrån före november 1982 respektive december 1982 preskriberade. För att intygaatt det den 1 november 1982 inte längre var i kontakt med de företag som ingåttden konkurrensbegränsande samverkan har Montedison yrkat att förstainstansrättensom vittne skall höra den befullmäktigade styrelseledamoten och den ansvarigachefen vid dotterbolaget Montedipe, som tjänstgjorde den 1 november 1982. DSMhar hävdat att omständigheterna preskriberades redan i januari 1988, eftersomföretaget lämnade marknaden i januari 1983.

1083.

    För det tredje anser BASF och ICI att beslutet av år 1988 inte är en åtgärd somkan avbryta preskriptionstiden i den mening som avses i artikel 2.1 i förordningnr 2988/74. Hur som helst har beslutet ogiltigförklarats och har således ingarättsverkningar, inte heller i fråga om preskription.

1084.

    För det fjärde anser LVM, BASF, DSM, ICI och Hüls att det förhållandet att talanväckts mot beslutet av år 1988 inte har avbrutit preskriptionstiden. Ett beslutvarigenom en överträdelse konstateras och böter åläggs avses nämligen inte iartikel 3 i förordning nr 2988/74.

1085.

    För det femte anser ICI och Hüls att även om talan som väcks mot ett beslutvarigenom en överträdelse konstateras och böter åläggs kan avbrytapreskriptionstiden, är det inte fallet med respektive talan som väcktes mot beslutetav år 1988. Den tid som förflutit kan endast läggas kommissionen till last, somensam var ansvarig för att beslutet av år 1988 var en nullitet.

1086.

    För det sjätte anser LVM och DSM att om talan mot beslutet av år 1988 avbrötpreskriptionstiden medför det en diskriminering mellan dels Solvay och NorskHydro, dels de övriga företagen. Beslutet av år 1988, som upphävdes med verkanerga omnes av domstolen, skulle inte längre kunna verkställas i förhållande till detvå förstnämnda företagen.

1087.

    För det sjunde anser LVM, DSM och ICI att Solvays talan mot begäran omupplysningar, som föranledde domen av den 18 oktober 1989 i det ovannämndamålet Solvay mot kommissionen, inte kunde avbryta preskriptionstiden i förhållandetill andra företag.

1088.

    Slutligen anser LVM, BASF, DSM och ICI att, med hänsyn till den absolutapreskriptionsfrist som föreskrivs i artikel 2.3 andra meningen i förordningnr 2988/74, var kommissionens befogenhet att ålägga företagen böter hur som helstpreskriberad när den antog beslutet av den 27 juli 1994.

Förstainstansrättens bedömning

1089.

    Det framgår av artikel 1 i förordning nr 2988/74 att kommissionens befogenhet attålägga böter är underkastad en preskriptionstid på fem år vid överträdelser avartikel 85.1 i fördraget. Preskriptionstiden skall räknas från och med den dag näröverträdelsen begås eller, i fråga om fortsatta eller upprepade överträdelser, frånoch med den dag när överträdelsen upphör. Preskriptionstiden kan emellertidavbrytas eller tillfälligt upphävas i enlighet med artiklarna 2 och 3 i förordningnr 2988/74.

1090.

    Såsom redan har fastslagits (ovan punkterna 183-193) har giltigheten avförberedande åtgärder som vidtogs före antagandet av beslutet av år 1988 inteifrågasatts genom domstolens ogiltigförklaring av detta beslut i domen avden 15 juni 1994. Följaktligen har dessa åtgärder faktiskt avbrutit preskriptionstideni den mening som avses i artikel 2 i förordning nr 2988/74.

1091.

    I föreliggande mål framgår det av beslutet av år 1994 (punkt 6) att undersökningarutfördes den 21, den 22 och den 23 november 1983 i ICI:s och Shells lokaler, ochden 6 december 1983 i DSM:s lokaler. En begäran om skriftliga upplysningarriktades till ICI genom beslut av den 30 april 1984. Undersökningar utfördes den 20och den 21 januari 1987 i bland annat Atochems, Enichems och Solvays lokaler,därefter år 1987 i Hüls, Wackers och LVM:s lokaler. Slutligen delgavs företagenmeddelandet om anmärkningar den 5 april 1988.

1092.

    För det första har var och en av dessa åtgärder avbrutit preskriptionstiden ienlighet med artikel 2.1 a, 2.1 b och 2.1 d i förordning nr 2988/74. För det andrabörjar preskriptionstiden att löpa på nytt efter varje avbrott enligt artikel 2.3 förstameningen i förordningen. För det tredje gäller detta preskriptionsavbrott allaföretag som har deltagit i överträdelsen enligt artikel 2.2 i förordningen.

1093.

    Kommissionens befogenhet att ålägga böter för omständigheter som daterar sigtidigast från augusti 1980 var följaktligen inte preskriberad när den antog beslutetav år 1988. Under dessa omständigheter skall Montedisons begäran om hörandeav vittnen inte bifallas.

1094.

    Sökandena har därefter bestritt att respektive talan som väcktes mot beslutet avår 1988, där samtliga sökande var parter i de anhängiggjorda målen, har kunnatavbryta preskriptionstiden.

1095.

    I artikel 3 i förordning nr 2988/74 stadgas följande: ”Preskriptionstiden beträffandeförfaranden upphävs så länge kommissionens beslut är föremål för prövning vidEuropeiska gemenskapernas domstol.”

1096.

    Sökandena anser att ordet ”beslut” som används i artikel 3 avser de åtgärder somanges i artikel 2 i förordningen. Det slutliga beslutet varigenom en överträdelsekonstateras och böter åläggs åsyftas inte i denna uppräkning och följaktligen hartalan som väcktes mot beslutet av år 1988 inte upphävt preskriptionstiden.

1097.

    Det framgår emellertid att inte samtliga åtgärder som anges i artikel 2.1 iförordningen utgör åtgärder som skall kvalificeras som beslut. Så är fallet isynnerhet med begäran om skriftliga upplysningar enligt artikel 11, befogenhetenatt göra undersökningar i enlighet med artikel 14 i förordning nr 17 ellermeddelandet om anmärkningar, som endast är förberedande åtgärder. Det kansåledes inte godtas att ordet ”beslut” som används i artikel 3 i förordningenhänvisar till de åtgärder som anges i artikel 2 i förordningen.

1098.

    I själva verket är själva syftet med artikel 3 att möjliggöra tillfälligt upphävande avpreskriptionstiden när kommissionen är förhindrad att ingripa på grund av ettobjektivt skäl som inte kan tillskrivas kommissionen, och som har att göra med atten talan är anhängig. Ett beslut varigenom kommissionen ålägger böter kannämligen inte anses vara slutgiltigt så länge den lagstadgade fristen för att väckatalan mot detta beslut löper eller, i förekommande fall, en talan är anhängig. Tillföljd av denna talan kan kommissionen vid ogiltigförklaring vara tvungen att antaett nytt beslut. I detta avseende skall det understrykas att artikel 2 i förordningen,avseende preskriptionsavbrott, och artikel 3, avseende tillfälligt upphävande avpreskriptionstiden, har olika syften. Den första artikeln avser konsekvenserna av attkommissionen har vidtagit åtgärder för bevisupptagning eller för förfarandet, denandra artikeln syftar däremot till att avhjälpa en situation där kommissionen ärförhindrad att agera.

1099.

    Sökandena kan inte med framgång hävda att respektive talan mot beslutet avår 1988 inte har kunnat tillfälligt upphäva preskriptionstiden, av den anledningenatt beslutet ogiltigförklarades på grund av att kommissionen hade åsidosattväsentliga formföreskrifter.

1100.

    Artikel 3 i förordningen, där det stadgas att preskriptionstiden upphävs så länge detsker en prövning vid domstolen, har endast någon betydelse om ett beslut,varigenom en överträdelse konstateras och böter åläggs och mot vilket talan harväckts, ogiltigförklaras. Såsom kommissionen har angett är den ansvarig för varjeogiltigförklaring av en rättsakt som den antagit i den meningen att

ogiltigförklaringen är ett uttryck för att kommissionen har begått ett fel. Att, somsökandena har gjort, hävda att en talan inte medför att preskriptionstiden tillfälligtupphävs om den leder till konstaterandet att kommissionen har begått ett fel, skullefrånta artikel 3 i förordningen all mening. Det är själva den omständigheten att entalan är anhängig vid förstainstansrätten eller domstolen som motiverar attpreskriptionstiden tillfälligt upphävs, och inte de slutsatser som dessa domstolarkommer fram till i sina domar.

1101.

    Under dessa omständigheter skall slutsatsen dras att preskriptionstiden tillfälligtupphävdes så länge beslutet av år 1988 var föremål för prövning vidförstainstansrätten och domstolen, där samtliga sökande var parter. Även omendast den dag då den sista talan väcktes vid förstainstansrätten, den 24 april 1989,skall beaktas, och den period som förflöt från det att förstainstansrättens domavkunnades och talan väcktes vid domstolen inte skall beaktas, upphävdespreskriptionstiden tillfälligt under minst fyra år, elva månader och 22 dagar. Ävenom meddelandet om anmärkningar, som delgavs den 5 april 1988, var den sistaåtgärd som avbröt preskriptionstiden enligt artikel 2.1 d i förordning nr 2988/74,vilket sökandena har hävdat, var kommissionens befogenhet att ålägga böter intepreskriberad den 27 juli 1994 då beslutet av år 1994 antogs.

1102.

    Sökandena har emellertid gjort gällande att om talan mot beslutet av år 1988tillfälligt upphävde preskriptionstiden medför det en diskriminering mellan delsSolvay och Norsk Hydro, dels de andra företagen.

1103.

    Denna argumentation är emellertid baserad på det obevisade antagandet attdomstolens ogiltigförklaring av beslutet av år 1988 hade verkan erga omnes. Det ärdock tillräckligt att erinra om att så inte är fallet, vilket redan har fastslagits (seovan punkterna 167-174).

1104.

    Även om det skulle antas att sökandenas antagande vore korrekt, skulle det intepåverka den objektiva slutsatsen att kommissionens befogenhet att ålägga demböter inte var preskriberad.

1105.

    Vad beträffar den maximala preskriptionstiden på tio år, som framgår av artikel 2.3andra meningen i förordning nr 2988/74, skall det erinras om att den förlängs medden tid under vilken preskriptionstiden tillfälligt har upphävts på grund av att målär anhängiga vid förstainstansrätten och domstolen (artikel 2.3 in fine iförordningen). Såsom redan har angetts upphävdes preskriptionstiden tillfälligtåtminstone under fyra år, elva månader och 22 dagar. Följaktligen varkommissionens befogenhet att ålägga böter för omständigheter som daterade sigtidigast från augusti 1980 inte heller preskriberad enligt artikel 2.3 i förordningnr 2988/74 den 27 juli 1994, då beslutet av år 1994 antogs.

1106.

    Mot bakgrund av samtliga ovan anförda omständigheter skall slutsatsen dras attkommissionens befogenhet att ålägga böter inte var preskriberad när beslutet av

år 1994 antogs. Följaktligen saknas det anledning att fastställa om även antagandetav beslutet av år 1994 avbröt preskriptionstiden eller om Solvays talan mot ettbeslut om begäran om upplysningar som var riktat till företaget tillfälligt upphävdepreskriptionstiden i förhållande till andra företag. Även om dessa omständigheterskulle vara välgrundade, skulle de endast stödja slutsatsen att preskription inteinträtt.

II -    Åsidosättande av artikel 15.2 i förordning nr 17

1107.

    Sökandena har bestritt bedömningen att överträdelsen skedde uppsåtligen ochbedömningen rörande överträdelsens varaktighet. De har dessutom ifrågasatt denomsättning som beaktades vid fastställandet av bötesbeloppen. Slutligen har deklandrat kommissionen för att den inte beaktade vissa förmildrandeomständigheter.

Huruvida överträdelsen skedde uppsåtligen

1108.

    LVM, DSM, Wacker, Hoechst och Enichem har bestritt att kommissionen harstyrkt att det uppsåtligen skett en överträdelse i den mening som avses i artikel 15.2i förordning nr 17.

1109.

    Denna artikel hade följande lydelse när beslutet av år 1994 antogs: ”Kommissionenfår ålägga företag böter om lägst ettusen och högst en miljon ecu, eller ett högrebelopp som dock inte får överstiga tio procent av föregående räkenskapsårsomsättning för varje företag som har deltagit i överträdelsen genom att uppsåtligeneller av oaktsamhet ... överträda bestämmelserna i fördragets artikel 85.1 ...”

1110.

    I föreliggande fall är det ostridigt att kommissionen ansåg att överträdelsen skeddeuppsåtligen och inte bara av oaktsamhet (punkt 51 andra stycket i beslutet avår 1994).

1111.

    En överträdelse av fördragets konkurrensregler kan anses uppsåtlig utan attföretaget behöver ha varit medvetet om att det överträdde dessa regler. Det ärtillräckligt att företaget inte har kunnat vara okunnigt om att dess beteende hadetill syfte att begränsa konkurrensen (förstainstansrättens dom av den 6 april 1995i mål T-143/89, Ferriere Nord mot kommissionen, REG 1995, s. II-917, punkt 41).

1112.

    I föreliggande mål är den upprepade överträdelsen av artikel 85.1 i fördraget, ochi synnerhet artikel 85.1 a och 85.1 c, såsom beskrivits och bedömts i denna dom,i sig så allvarlig att det framgår att sökandena inte har handlat oförsiktigt elleroaktsamt, utan uppsåtligen.

1113.

    Följaktligen kan talan inte bifallas på den grunden.

Överträdelsens varaktighet

Sökandenas argument

1114.

    Sökandena har hävdat att beslutet av år 1994 skall ogiltigförklaras, åtminstonedelvis, eller att böterna skall upphävas eller sättas ned på grund av olika fel sombegicks vid fastställandet av hur länge överträdelsen pågick (domarna i deovannämnda målen Hoffman-La Roche mot kommissionen, punkterna 140 och 141,i de ovannämnda förenade målen Musique Diffusion française m.fl. motkommissionen, punkterna 129 och 130, i det ovannämnda målet Petrofina motkommissionen, punkt 249 och följande punkter, dom av den 17 december 1991 idet ovannämnda målet BASF mot kommissionen, punkterna 64-72 och 259-262,och domen i det ovannämnda målet Dunlop Slazenger mot kommissionen).

1115.

    LVM och DSM har klandrat kommissionen för att den inte tillräckligt exakt harangett vilket datum den påtalade överträdelsen inleddes och upphörde(punkterna 48 och 54 i beslutet av år 1994).

1116.

    Med hänsyn till att DSM:s ansvar enligt beslutet av år 1994 upphörde när LVMbildades, det vill säga den 1 januari 1983, har DSM angett att det finns motsägelseri punkterna 42, 48 och 54 i beslutet av år 1994 avseende det datum när denöverträdelse som företaget har anklagats för upphörde.

1117.

    Enligt Elf Atochem har kommissionen inte kunnat bevisa hur länge den påståddaöverträdelsen pågick. Således har varken datumet för när överträdelsen inleddeseller när den upphörde kunnat styrkas exakt.

1118.

    BASF anser att det inte finns någon bevisning för att företaget redan år 1980 anslötsig till de företag som ingått den konkurrensbegränsande samverkan. Att BASFdeltog i överträdelsen ända fram till maj 1984 har inte heller styrkts. Denna slutsatsär nämligen baserad på Atochem-tabellen, vars bevisvärde redan har ifrågasatts.Sökanden har hävdat att den i vilket fall som helst inte deltog i möten efteroktober 1983, som var det datum då kommissionen utförde de förstaundersökningarna inom prolypropylenbranschen. Det borde åtminstone medföraatt böterna sätts ned.

1119.

    Wacker och Hoechst har i samband med repliken hävdat att beslutet av år 1994inte är tillräckligt motiverat vad gäller bedömningen av hur länge överträdelsenpågick. I strid med principen om individuellt ansvar har det inte angetts hur längevarje mottagare av beslutet av år 1994 deltog i överträdelsen, med undantag förShell och ICI. I själva verket finns det ingenting i föreliggande mål som styrker attvart och ett av företagen deltog i överträdelsen redan i augusti 1980, då det antasatt den konkurrensbegränsande samverkan inleddes, fram till maj 1984, då detantas att den konkurrensbegränsande samverkan upphörde.

1120.

    Montedison har angett att det finns en motsägelse i motiveringen till beslutet avår 1994. I punkt 43 sista stycket i beslutet av år 1994 medger kommissionen att

sökanden lämnade PVC-marknaden i mars 1983. Såsom framgår av punkterna 26och 51 i beslutet av år 1994, beaktade kommissionen dock perioden eftermars 1983.

1121.

    Hüls anser att de skäl som motiverade de ålagda böterna inte har angetts i beslutetav år 1994. I synnerhet har kommissionen underlåtit att klargöra vid vilket datumsom sökanden började att delta i den konkurrensbegränsande samverkan, och vidvilket datum som den upphörde med det. Kommissionen har inskränkt sig till attange överträdelsens varaktighet, som gäller för flertalet företag. Kommissionen harsåledes åsidosatt motiveringsskyldigheten.

1122.

    Inom ramen för en grund avseende bristande motivering har Enichem hävdat attkommissionen, i strid med artikel 15.2 i förordning nr 17, varken har styrkt hurlänge överträdelsen pågick eller hur länge varje företag deltog i den påståddaöverträdelsen.

Förstainstansrättens bedömning

1123.

    Först skall de argument som angetts ovan, som endast rör prövningen av ommotiveringsskyldigheten har iakttagits, undersökas.

1124.

    I det avseendet har kommissionen på ett klart sätt angett i punkterna 48 och 54 ibeslutet av år 1994 dels hur länge varje sökande anses ha deltagit i överträdelsen,dels de handlingar eller omständigheter som kommissionen åberopar för att styrkadetta, med undantag för DSM som kommer att bedömas nedan (punkt 1127 ochföljande punkter). Såväl sökandena som förstainstansrätten kan således kontrollerahuruvida kommissionens bedömningar var välgrundade.

1125.

    Även om kommissionen enligt förordning nr 17 är skyldig att fastställa vilkenvaraktighet av överträdelsen som beaktats vid fastställandet av böterna, föreskrivsdäremot inte någon skyldighet att fastställa vid vilket datum som överträdelsensenare faktiskt upphörde. Under dessa omständigheter kan inte kommissionenklandras för en bristande motivering avseende det datum när överträdelsen faktisktupphörde. Även om det skulle antas att överträdelsen faktiskt upphört, skulle detinte medföra att artikel 2 i beslutet ogiltigförklaras, utan att artikeln saknarverkningar i den mån som företagen åläggs att upphöra med de påtaladeförfarandena.

1126.

    Vid bedömningen av hur länge överträdelsen pågick konstaterade kommissionenatt Montedison överlät sin verksamhet till Enichem i mars 1983 (punkt 43 sistastycket i beslutet av år 1994). Detta konstaterande motsägs inte av punkterna 26fjärde stycket och 51 tredje stycket i beslutet av år 1994. Dessa punkter avsernämligen senare perioder och rör endast de företag som fortfarande varverksamma på PVC-marknaden, och uppenbarligen inte sökanden. Talan kansåledes inte bifallas på den grunden att motiveringen var motstridig i det avseendet.

1127.

    Vad beträffar det datum då DSM ansågs upphöra med att delta i den påtaladeöverträdelsen, skall det fastslås att beslutet av år 1994 hänvisar till ”början avår 1983” (punkt 42 sjunde stycket), till ”april 1983” (punkt 48 fjärde stycket) ochtill ”mitten av år 1983” (punkt 54 andra stycket in fine). Även om det är riktigt attkommissionens ståndpunkt inte framgår med klarhet, varvid dock skulle preciserasatt endast punkterna 48 och 54 avser samma fråga, kvarstår att tidsangivelsenapril 1983 är den enda tidsangivelse som anges i den del av beslutet av år 1994 somuttryckligen behandlar ”överträdelsens varaktighet”.

1128.

    I sina inlagor i föreliggande mål har kommissionen bekräftat att den beaktadeapril 1983, därför att det är otänkbart att DSM:s roll inom PVC-branschen skulleförsvinna från den ena dagen till den andra den 1 januari 1983.

1129.

    Inom ramen för sin fulla prövningsrätt anser förstainstansrätten för det första attgenom avtal av den 22 februari 1983 överlät EMC Belgique (som handlade påSAV:s vägnar) och DSM sin respektive PVC-produktionsverksamhet till LVM medverkan från den 1 januari 1983.

1130.

    Dessutom framgår det av bilaga P41 till meddelandet om anmärkningar, som härrörfrån DSM, att företaget ”kommer att stödja försöken att höja priserna” ”från ochmed den 1 januari [1983]” och att en ny höjning skulle ske om den tidigarehöjningen hade framgång. Denna handling stöder kommissionens påstående att debeslut som DSM fattade innan det lämnade marknaden fortfarande kunde hainverkan under de efterföljande månaderna. Eftersom det andra prisinitiativet somkommissionen identifierade år 1983 är från den 1 april 1983, anserförstainstansrätten att vid beräkningen av bötesbeloppet skall inverkan av DSM:sdeltagande i den konkurrensbegränsande samverkan anses ha fortsatt fram till dettadatum.

1131.

    Följaktligen kan talan inte bifallas på de grunderna att motiveringen i beslutet avår 1994 var bristfällig vad gäller hur länge överträdelsen pågick.

1132.

    Vissa av sökandena anser att kommissionen inte har bevisat hur länge de deltog iden påtalade överträdelsen.

1133.

    Som har angetts innehåller beslutet av år 1994 tillräckligt exakta uppgifter om hurlänge var och en av sökandena deltog i den påtalade överträdelsen och om dehandlingar som kommissionen har åberopat i det avseendet. Det framgår emellertidatt sökandenas argument syftar till att sätta ifråga dessa handlingars bevisvärde,vilket redan har bedömts i detalj i delen ”Faktiska omständigheter” i denna dom(punkt 535 och följande punkter).

1134.

    Det skall således erinras om att i planeringshandlingarna identifierades olikaföretag, däribland ”det nya franska företaget”, BASF och Wacker, som sannolikadeltagare i den nya mötesordningen. Planen i dessa handlingar på att inrätta en

konkurrensbegränsande samverkan genomfördes redan under de följande veckorna,bland annat genom ett allmänt prisinitiativ från och med den 1 november 1980,vilket framgår av planeringshandlingarna. Dessutom har såväl ICI som BASFmedgett att det förekom möten mellan producenterna från augusti 1980, ochkommissionen har fastställt att dessa möten hade ett konkurrensbegränsande syfte.Vad gäller Hoechst konstaterade kommissionen i punkt 48 tredje stycket i beslutetav år 1994 att det företaget inte omnämndes i planeringshandlingarna. Solvay-tabellerna innehöll emellertid redan från början av år 1981 uppgifter om Hoechstsförsäljningsssiffror på den tyska marknaden år 1980.

1135.

    Förstainstansrätten har på samma sätt bekräftat bevisvärdet av Atochem-tabellen,och det sista prisinitiativ som kommissionen identifierade under den period sombeaktades vid fastställandet av böterna är från den 1 april 1984. Förutom ICI ochShell (se punkt 54 tredje stycket i beslutet av år 1994 och ovan punkt 613)identifieras i Atochem-tabellen samtliga företag som fortfarande var verksammainom PVC-branschen under det första kvartalet år 1984, däribland Elf Atochem,BASF, Wacker och Hoechst.

1136.

    Mot bakgrund av dessa omständigheter kan följaktligen talan inte bifallas på degrunder som sökandena anfört avseende överträdelsens varaktighet.

1137.

    Vad gäller SAV skall det emellertid erinras om att Solvay-tabellerna inte kan ansesha något bevisvärde gentemot detta företag (se ovan punkt 888).

1138.

    Under dessa omständigheter är den sista handling som gör det möjligt attidentifiera sökanden som en deltagare i den påtalade överträdelsenAlcudia-handlingen (se ovan punkt 887). Det kompensationssystem som beskrivsdäri, precis som i andra handlingar, rör särskilt enbart perioden under det förstahalvåret 1981 (se ovan punkterna 587-601).

1139.

    Förstainstansrätten anser dessutom att de handlingar avseende pris som åsyftas ipunkt 889 ovan inte i sig kan anses vara tillräckliga för att bekräfta att sökandendeltog i överträdelsen efter det första halvåret år 1981. Även om dessa handlingarkan utgöra ett ytterligare indicium som mot bakgrund av andra handlingar kanstyrka slutsatsen att ett företag deltog i överträdelsen, kan handlingarna däremotinte anses vara tillräckliga för att bekräfta att ett företag deltog i överträdelsenunder den period då de inte bekräftas av några ytterligare omständigheter.

1140.

    Förstainstansrätten konstaterar således att det inte har styrkts att SAV deltog iöverträdelsen efter det första halvåret 1981, eftersom Solvay-tabellerna saknarbevisvärde vad gäller SAV.

1141.

    Följaktligen kan det endast anses att sökandens deltagande i överträdelsen, för attfastställa bötesbeloppet, har styrkts för perioden augusti 1980 till juni 1981, och intetill april 1983, såsom framgår av beslutet av år 1994.

1142.

    Artikel 1 i beslutet av år 1994 skall således ogiltigförklaras i den mån som SAV,genom hänvisning till motiveringen i beslutet av år 1994, klandras för att ha deltagiti överträdelsen i fråga efter det första halvåret 1981.

1143.

    Böterna skall följaktligen sättas ned med hänsyn till den fastställda varaktighetenav den överträdelse som detta företag deltog i och till hur allvarlig denna var.Genom tillämpning av artikel 2.1 i rådets förordning (EG) nr 1103/97 avden 17 juni 1997 om vissa bestämmelser som har samband med införandet aveuron (EGT L 162, s. 1) skall de böter som ålagts SAV sänkas till 135 000 euro.

Den omsättning som beaktades

Sökandenas argument

1144.

    Enichem har inledningsvis påpekat att omsättningen i den mening som avses iartikel 15.2 i förordning nr 17 är omsättningen från det räkenskapsår som föregickbeslutet av år 1994, det vill säga i föreliggande fall omsättningen år 1993. Fastänförhållandet mellan böterna och denna omsättning nödvändigtvis skilde sig frånförhållandet mellan böterna och omsättningen år 1987, ålade kommissionenemellertid böter på samma belopp i absoluta tal. Den omständigheten att bötersom ålagts understiger maximigränsen på tio procent i artikel 15 saknar i detavseendet relevans.

1145.

    Med hänsyn till att Enichem år 1986 upphörde med all verksamhet inom PVC-branschen, så att företaget varken under år 1987 eller år 1993 hade en egenomsättning inom branschen, är det oskäligt att beakta Enichems totala omsättning,även om det är möjligt att göra så (domen i det ovannämnda målet Parker Pen motkommissionen, punkt 94). Detta gäller i än högre grad eftersom den omsättningsom beaktades var Enichems omsättning, som felaktigt var mottagare av beslutetav år 1994, i stället för det verksamhetsdrivande bolaget Enichem Anics omsättning.

Förstainstansrättens bedömning

1146.

    Den omsättning som anges i artikel 15.2 i förordning nr 17, som citerats ovan ipunkt 1109, har till syfte att fastställa det maximala bötesbelopp som kan åläggasett företag för en överträdelse av artikel 85.1 i fördraget.

1147.

    Det förändrade förhållandet mellan dels de böter som ålades i beslutet av år 1988och omsättningen under föregående räkenskapsår, det vill säga år 1987, dels de iecu identiska böter som ålades i beslutet av år 1994 och omsättningen underföregående räkenskapsår, det vill säga år 1993, medför inte i sig att artikel 15.2 iförordning nr 17 har åsidosatts. Så skulle endast vara fallet om de böter som åladesår 1994 på grund av denna förändring översteg den fastställda maximigränsen idenna artikel. Det är emellertid ostridigt att de böter som ålagts avsevärtunderstiger denna maximigräns.

1148.

    Vid fastställandet av de böter som faktiskt ålades sökanden har kommissionensärskilt beaktat den betydelse på PVC-marknaden som varje företag som deltog iöverträdelsen har (punkt 53 första stycket i beslutet av år 1994). Denna betydelsehar emellertid bedömts i förhållande till vart och ett av företagens genomsnittligamarknadsandel, och inte omsättning, under enbart den period som överträdelsenpågick.

1149.

    Följaktligen kan talan inte bifallas på de grunder som sökanden har anfört.

Underlåtenhet att beakta vissa förmildrande omständigheter

Sökandenas argument

1150.

    Till stöd för yrkandena att de böter som ålagts dem skall sättas ned har sökandenaåberopat följande omständigheter, som kommissionen skall ha underlåtit att beakta.

1151.

    BASF och ICI har understrukit förseningen vid antagandet av beslutet av år 1994och kommissionens passivitet, eftersom den först år 1987 fortsatte deundersökningar som inleddes år 1983. Om kommissionen hade ingripit tidigarehade överträdelserna med all sannolikhet upphört före maj 1984 (domarna i deovannämnda målen Istituto Chemioterapico och Commercial Solvents motkommissionen, punkt 51, och Dunlop Slazenger mot kommissionen, punkt 167).

1152.

    Wacker, Hoechst och SAV har erinrat om den kris som PVC-branschen gickigenom och de betydande förlusterna under den period som avses i beslutet avår 1994.

1153.

    Wacker och Hoechst har åberopat sitt oklanderliga beteende sedan år 1988, denförebyggande effekt som redan det första beslutet hade och att de har lämnatmarknaden sedan år 1993.

1154.

    Hoechst och SAV har understrukit sin ringa betydelse på marknaden vidtidpunkten för de påtalade omständigheterna och att deras beteende inte hadenågon märkbar inverkan på marknaden.

1155.

    SAV har åberopat att företaget var en nykomling på PVC-marknaden och att detinte tidigare överträtt gemenskapens konkurrensregler.

1156.

    ICI har framhållit att det inte har bevisats att marknaden påverkades (bland annatdomen i det ovannämnda målet Suiker Unie m.fl. mot kommissionen, punkt 612och följande punkter) och också den samarbetsvilja som företaget visade genom attbesvara kommissionens frågor enligt artikel 11 i förordning nr 17 och de åtgärdersom det vidtagit för att säkerställa att gemenskapens konkurrensrätt kommer attiakttas i framtiden (se bland annat kommissionens beslut 88/86/EEG av

den 18 december 1987 om ett förfarande för tillämpning av artikel 85 i fördraget(IV/31.017 - Fisher-Price/Quaker Oats Ltd - Toyco) (EGT L 49, 1988, s. 19).

Förstainstansrättens bedömning

1157.

    Bedömningen av hur allvarliga överträdelserna är skall göras med hänsyn till ettstort antal omständigheter, såsom i synnerhet de särskilda omständigheterna imålet, dess kontext och böternas avskräckande verkan, utan att det har fastställtsnågon tvingande eller uttömmande förteckning över de kriterier som absolut skalltas i beaktande (domstolens beslut av den 25 mars 1996 i mål C-137/95 P, SPOm.fl. mot kommissionen, REG 1996, s. I-1611, punkt 54).

1158.

    För det första har domstolen fastslagit att även om överträdelsen är så allvarlig attden motiverar ett betydande bötesbelopp, finns det skäl att ta hänsyn till attöverträdelsens varaktighet hade kunnat förkortas om kommissionen hade ingripitsnabbare (domen i det ovannämnda målet Istituto Chemioterapico och CommercialSolvents mot kommissionen, punkt 51). I föreliggande ärende misstänktekommissionen en överträdelse för första gången i oktober 1983, och det ålades intenågra böter för perioden efter maj 1984. Det skall således fastställas huruvidakommissionen indirekt kan ha bidragit till att förlänga överträdelsen på grund av,enligt vad som påstås, bristande omsorg under denna period. Det skall emellertiderinras om att kommissionen inledde undersökningar redan i november 1983 ochskickade en begäran om upplysningar till ICI i december 1983 samt ett beslut ombegäran om upplysningar i april 1984. Under dessa omständigheter kan intekommissionen klandras för bristande omsorg som skulle ha kunnat bidra till enförlängning av överträdelsens varaktighet, som beaktades vid fastställandet avböterna. Detta gäller i än högre grad i ICI:s fall, eftersom det företaget inte åladesnågra böter för perioden efter oktober 1983.

1159.

    För det andra har kommissionen i punkt 52 andra stycket i beslutet av år 1994angett att den sänkte bötesbeloppen på grund av att företagen i fråga hade uppgettbetydande förluster inom PVC-branschen på grund av den kris som dennaverksamhetssektor genomgick under en stor del av den period som avsågs i beslutetav år 1994. Detta konstaterande är tillräckligt för att sökandenas argument, grundatpå krisen på PVC-marknaden och producenternas betydande förluster underperioden i fråga, inte skall kunna godtas (se domen i det ovannämnda målet DSMmot kommissionen, punkt 304).

1160.

    För det tredje är det, såsom redan har fastslagits (ovan punkterna 744-749), fel avsökandena att hävda att överträdelsen saknade resultat, även om prisinitiativenendast delvis var framgångsrika, vilket kommissionen själv har medgett i beslutetav år 1994. Sökandena kan således inte hävda att avsaknaden av resultat utgör enförmildrande omständighet.

1161.

    För det fjärde har ICI:s samarbetsvilja under det administrativa förfarandet integått utöver vad som följer av dess skyldigheter enligt artikel 11.4 och 11.5 iförordning nr 17. Följaktligen kan inte dess medverkan utgöra en förmildrandeomständighet (förstainstansrättens dom av den 10 mars 1992 i mål T-12/89, Solvaymot kommissionen, REG 1992, s. II-907, punkt 341). Förstainstansrätten hardessutom påpekat att ICI:s huvudsakliga argumentation i sak har syftat till attstyrka att kommissionen har feltolkat dess svar på begäran om upplysningar.

1162.

    För det femte, även om det förvisso är viktigt att ICI har vidtagit åtgärder för attförhindra att dess anställda gör sig skyldiga till nya överträdelser av gemenskapenskonkurrensrätt i framtiden, förändrar detta inte det förhållandet att denöverträdelse som har konstaterats i föreliggande mål faktiskt ägt rum. Endast denomständigheten att kommissionen i vissa fall i tidigare beslutspraxis har beaktatinförandet av ett informationsprogram såsom en förmildrande omständighet medförinte en skyldighet för kommissionen att handla på samma sätt i föreliggande mål.Detta gäller i än högre grad eftersom överträdelsen i fråga utgjorde en uppenbaröverträdelse av artikel 85.1 a och 85.1 c i fördraget. Såsom kommissionen harangett i punkt 51 andra stycket i beslutet av år 1994 tillhör ICI för övrigt de företagsom redan ålagts böter på grund av en otillåten samverkan inom kemibranschen(kommissionens beslut 69/243/EEG av den 24 juli 1969 angående ett förfarande förtillämpning av artikel 85 i fördraget (IV/26.267 - Färgämnen) (EGT L 195, s. 11)).

1163.

    Den begångna överträdelsen blir för det sjätte inte mindre verklig eller mindreallvarlig för att ett företags beteende varit oklanderligt efter antagandet av beslutetav år 1988 eller för att det inte tidigare begått några överträdelser. I själva verketutgör dessa faktorer normala omständigheter som kommissionen inte behöverbeakta som förmildrande omständigheter (bland annat domen i det ovannämndamålet DSM mot kommissionen, punkt 317).

1164.

    Den överträdelse som ett företag anklagas för blir för det sjunde inte mindreverklig eller mindre allvarlig och dess varaktighet påverkas inte av denomständigheten att ett företag har lämnat PVC-marknaden före antagandet avbeslutet av år 1994. Följaktligen motiverar den inte att böterna sätts ned.

1165.

    För det åttonde kan den omständigheten att ett företag är nykomling på enmarknad inte göra den överträdelse som tidigare beskrivits och som företagetdeltog i mindre allvarlig (dom av den 10 mars 1992 i det ovannämnda målet Solvaymot kommissionen, punkt 339).

1166.

    För det nionde har endast den omständigheten att beslutet av år 1988 antogs intenågon avskräckande verkan. Endast böter är på samma gång en repressiv ochförebyggande åtgärd. Beslutet av år 1988 och de bötesbelopp som ålades haremellertid ogiltigförklarats.

1167.

    Slutligen framgår det av punkt 53 första stycket i beslutet av år 1994 att för attfastställa de bötesbelopp som skulle åläggas de olika företagen beaktadekommissionen deras respektive betydelse på PVC-marknaden. Under dessaomständigheter kan sökandena inte åberopa sin ringa storlek på marknaden somgrund för att bötesbeloppen skall sättas ned.

1168.

    Mot bakgrund av samtliga ovan anförda omständigheter var det fel av sökandenaatt kritisera kommissionen för att den inte beaktade de påstått förmildrandeomständigheterna.

III -    Åsidosättande av motiveringsskyldigheten

Sökandenas argument

1169.

    LVM, Elf Atochem, DSM, Wacker, Hoechst, Hüls och Enichem anser att beslutetav år 1994 inte innehåller någon särskild omständighet som gör det möjligt attförstå hur storleken på det bötesbelopp som vart och ett av företagen åladesbestämdes (domarna i de ovannämnda målen ACF Chemiefarma motkommissionen, punkt 176, och Suiker Unie m.fl. mot kommissionen, punkterna 622och 623).

1170.

    Kommissionen har således inte angett vilka objektiva parametrar som använts föratt bedöma företagens ansvar eller deras respektive betydelse. En uppräkning igenerella ordalag av de kriterier som använts eller det faktum att bötesbeloppenvar olika för vart och ett av företagen är inte tillräcklig för att avhjälpa denna brist.

1171.

    Enligt sökandena är tillhandahållandet av sådana uppgifter inte längre ett önskemål(domarna i de ovannämnda målen Enichem Anic mot kommissionen, punkt 274,och Tréfilunion mot kommissionen, punkt 142), utan en rättighet. Om så inte skeråsidosätts artikel 6 i Europakonventionen, eftersom den garanterar alla anklagaderätten att på ett klart och detaljerat sätt få kännedom om motiveringen till denpåföljd som påförts denne, däribland de kriterier som använts för att fastställapåföljden och ”beräkningsmetoderna”.

Förstainstansrättens bedömning

1172.

    Enligt fast rättspraxis skall den motivering som krävs enligt artikel 190 i fördraget,som utgör en väsentlig formföreskrift i den mening som avses i artikel 173 ifördraget, vara anpassad till rättsaktens beskaffenhet. Av motiveringen skall klartoch tydligt framgå hur den institution som har antagit akten har resonerat, så attde som berörs därav får kännedom om skälen för den vidtagna åtgärden och så attdomstolen kan utöva sin prövningsrätt. Motiveringskyldigheten skall bedömasutifrån omständigheterna i det enskilda fallet, särskilt innehållet i akten,motiveringens beskaffenhet och det intresse som mottagaren och andra personersom berörs direkt och personligen av en akt kan ha av att få förklaringar. Det kan

vidare inte krävas att motiveringen av en rättsakt innehåller samtliga relevantafaktiska och rättsliga omständigheter, eftersom frågan huruvida motiveringen av enrättsakt uppfyller kraven i artikel 190 i fördraget inte enbart skall bedömas motbakgrund av motiveringens lydelse, utan även mot bakgrund av det sammanhangi vilket motiveringen ingår samt alla rättsregler som reglerar frågan (bland annatdomstolens dom av den 2 april 1998 i mål C-367/95 P, kommissionen mot Sytravaloch Brink's France, REG 1998, s. I-1719, punkt 63).

1173.

    När det gäller ett beslut varigenom flera företag åläggs böter för en överträdelseav gemenskapens konkurrensregler skall omfattningen av motiveringsskyldigheteni synnerhet bedömas mot bakgrund av att bedömningen av hur allvarligaöverträdelserna är skall göras med hänsyn till ett stort antal omständigheter, såsomi synnerhet de särskilda omständigheterna i målet, dess kontext och böternasavskräckande verkan, utan att det har fastställts någon tvingande eller uttömmandeförteckning över de kriterier som absolut skall tas i beaktande (beslutet i detovannämnda målet SPO m.fl. mot kommissionen, punkt 54). Dessutom förfogarkommissionen över ett utrymme för skönsmässig bedömning vid fastställandet avvarje bötesbelopp, och den kan inte anses skyldig att i det avseendet tillämpa ensärskild matematisk formel (förstainstansrättens dom av den 6 april 1995 i mål T-150/89, Martinelli mot kommissionen, REG 1995, s. II-1165, punkt 59).

1174.

    I föreliggande fall anger kommissionen i punkterna 51-54 i beslutet av år 1994 deomständigheter som den beaktat vid fastställandet av böterna. Det framgår isynnerhet av punkterna 52 och 53 i beslutet av år 1994 att kommissionens metodi föreliggande fall består av två delar, vilket bekräftas av den inledandeformuleringen i dessa punkter och de omväxlande allmänna och individuellakriterier som omnämns där.

1175.

    Först har kommissionen fastställt ett totalbelopp, vilket den har rätt att göra (blandannat dom av den 15 juli 1970 i det ovannämnda målet Boehringer motkommissionen, punkt 55, och dom i det ovannämnda målet IAZ m.fl. motkommissionen, punkterna 51-53). För att fastställa de böter som skulle åläggas harkommissionen beaktat olika kriterier, vilket framgår av punkt 52 i beslutet avår 1994, nämligen den påtalade överträdelsens beskaffenhet och allvarliga karaktär,betydelsen av industriprodukten i fråga och värdet av den försäljning som hänförsig till denna - nämligen nästan tre miljarder ecu per år i Västeuropa - och deinblandade företagens totala storlek.

1176.

    Kommissionen har även understrukit att som förmildrande omständigheterbeaktades dels att företagen hade gjort betydande förluster under en stor del avden period som avsågs i beslutet av år 1994, dels det faktum att majoriteten avföretagen redan hade ålagts ansenliga böter för att de deltagit i en överträdelseinom termoplastbranschen (polypropylen) under praktiskt taget samma period.

1177.

    Böternas totalbelopp hade i beslutet av år 1988, det vill säga inbegripet Solvay ochNorsk Hydro, på detta sätt fastställts till 23 500 000 ecu.

1178.

    Därefter har kommissionen fördelat detta totalbelopp mellan de bötfälldaföretagen. För att fastställa det bötesbelopp som skulle åläggas de olika företagenhar kommissionen beaktat, vilket framgår av punkterna 53 och 54 i beslutet avår 1994, i vilken omfattning som vart och ett av dessa deltog, den roll som de haft(om kommissionen har kunnat fastställa den) i överträdelsen och deras respektivebetydelse på PVC-marknaden. För det ändamålet har kommissionen försökt attbedöma i vilken utsträckning vissa företag skulle kunna anses vara ledare, vilketden inte har lyckats göra, eller tvärtom om vissa av företagen kan anses ha spelaten marginell roll i överträdelsen, såsom Shell. Kommissionen har även beaktat hurlänge vart och ett av företagen deltog i överträdelsen, vilket framgår av punkt 54i beslutet av år 1994.

1179.

    Mot bakgrund av den detaljerade redogörelsen i beslutet av år 1994 av de faktiskaanklagelser som riktades mot var och en av mottagarna av beslutet av år 1994innehåller punkterna 51-54 i beslutet av år 1994 tillräckliga och relevanta uppgifterom de kriterier som beaktades för att fastställa hur allvarlig den överträdelse sombegåtts av vart och ett av de berörda företagen var och hur länge den pågick.

1180.

    Det är förvisso önskvärt att företagen - för att kunna ta ställning med fullsakkännedom - i detalj och på det sätt som kommissionen anser lämpligt fårkännedom om hur de böter beräknats som har ålagts dem i ett beslut varigenomen överträdelse av gemenskapens konkurrensregler konstateras, utan att för denskull vara tvungna att väcka talan mot kommissionens beslut (domen i detovannämnda målet Tréfilunion mot kommissionen, punkt 142).

1181.

    Det skall emellertid fastslås att sådana sifferuppgifter inte utgör en ytterligaremotivering av beslutet av år 1994 i efterhand, utan en översättning till siffror av dekriterier som anges i beslutet av år 1994, när dessa kan uttryckas i bestämdkvantitet.

1182.

    I det avseendet ankommer det på förstainstansrätten att med tillämpning avartiklarna 64 och 65 i rättegångsreglerna begära att kommissionen ger konkretaförklaringar avseende de olika kriterier som den använt och angett i beslutet av år1994, om den anser att det är nödvändigt för bedömningen av de grunder somsökandena har åberopat.

1183.

    Då talan väcktes mot beslutet av år 1988 begärde förstainstansrätten attkommissionen skulle göra förtydliganden under sammanträdet avseendeberäkningen av de böter som ålagts. För det ändamålet ingav kommissionen entabell, som har bifogats ansökan i föreliggande förfarande.

1184.

    Under dessa omständigheter kan talan inte bifallas på de av sökandena anfördagrunderna att beslutet av år 1994 var otillräckligt motiverat beträffande de kriteriersom beaktades för att fastställa böterna.

IV -    Felaktig rättstillämpning och uppenbart oriktig bedömning

Sökandenas argument

1185.

    För det första har LVM och DSM gjort gällande att bland de kriterier som angavsi beslutet av år 1994 för att fastställa böterna var kriterierna avseende den berördaproduktens betydelse och företagens totala ställning på marknaden (beslutet avår 1994, punkt 52) svåra att förstå och a fortiori att mäta. Kriteriet avseendelagöverträdarens ekonomiska styrka är otillåtet. Det medför nämligen attbötesbeloppet fastställs i förhållande till vart och ett av företagens resurser, snarareän i förhållande till hur allvarligt deras beteende har varit.

1186.

    För det andra har sökandena erinrat om att kommissionen vid sammanträdet vidförstainstansrätten i de mål som väcktes mot beslutet av år 1988 ingav en tabell,där metoderna för beräkningen av böterna förklarades. Av denna tabell framgåratt kommissionen har beaktat vart och ett av företagens genomsnittligamarknadsandel under perioden 1980 till 1984 inom PVC-branschen. Demarknadsandelar som angavs för vissa av sökandena var emellertid uppenbartfelaktiga. Bötesbeloppen borde därför sänkas proportionellt.

1187.

    Elf Atochem har således angett att kommissionen vid beräkningen av de böter somden ålade företaget tilldelade det en genomsnittlig marknadsandel på 13 procentför perioden 1980 till 1984, vilken var större än den faktiska marknadsandelen.

1188.

    ICI har understrukit att dess genomsnittliga marknadsandel var 8,1 procent underperioden 1980 till 1984, och till och med 7,4 procent om endast perioden 1980 till1983 beaktas, vilket är den enda period under vilken sökanden ansetts inblandad.I den tabell som kommissionen har ingett tilldelas ICI däremot en genomsnittligmarknadsandel på 11 procent.

1189.

    Slutligen har Enichem noterat att kommissionen tilldelade det en genomsnittligmarknadsandel på 15 procent under perioden 1980 till 1984, vilken var avsevärtstörre än det verkliga genomsnittet, och även högre än marknadsandelen år 1984(12,3 procent).

Förstainstansrättens bedömning

1190.

    Det skall först anges att i motsats till vad LVM och DSM har hävdat fårkommissionen beakta såväl volymen och värdet av de varor som är föremål föröverträdelsen som de berörda företagens storlek och ekonomiska styrka (dom av

den 15 juli 1970 i det ovannämnda målet Boehringer mot kommissionen, punkt 55,och dom i det ovannämnda målet IAZ m.fl. mot kommissionen, punkt 52).

1191.

    Därefter konstaterar förstainstansrätten att som svar på en av förstainstansrättensfrågor vid prövningen av respektive talan som väcktes mot det första beslutet ingavkommissionen under förhandlingen en tabell, där sifferuppgifterna avseendefastställandet av bötesbeloppen sammanfattas. Av denna tabell, som sökandena haringett i detta förfarande, framgår att, för att fördela de totala böterna mellanföretagen, kvantifierades kriteriet avseende vart och ett av företagens betydelse påPVC-marknaden, som angavs i beslutet av år 1994 (punkt 53), med hänsyn till dengenomsnittliga marknadsandelen åren 1980-1984 på PVC-marknaden i Västeuropaenligt Fides. I själva verket framgår att denna marknadsandel utgjorde denavgörande omständigheten, i så motto att ett företag som hade en vissmarknadsandel ålades en motsvarande andel av de totala böterna. På denna”medelnivå” tillämpade kommissionen de korrigeringar - höjningar eller sänkningar- som angavs i beslutet av år 1994, exempelvis i förhållande till hur längedeltagandet pågått eller konstaterandet att en av sökandena hade en mindre rolli överträdelsen. Ett företag som deltagit fullt ut under hela överträdelsen ålades enandel av de totala böterna som motsvarade ungefär 110 procent av dessgenomsnittliga marknadsandel.

1192.

    Sökandenas argument skall bedömas mot bakgrund av dessa omständigheter.

1193.

    Vad beträffar Atochem har sökanden på förstainstansrättens begäran ingett enuppgift om dess genomsnittliga marknadsandel under perioden 1980 till 1984, vilkenvar i storleksordningen 10,5 procent.

1194.

    Vad beträffar ICI har sökanden ingett sifferuppgifter, av vilka det framgår att dessgenomsnittliga marknadsandel var 7 procent under perioden 1980 till 1983, som varden enda period då ICI deltog som beaktades i beslutet av år 1994.

1195.

    I brist på seriösa bestridanden från kommissionen avseende dessa sifferuppgifterskall det anses att kommissionen, genom att tilldela Elf Atochem och ICI engenomsnittlig marknadsandel på 13 respektive 11 procent, överdrev dessa tvåföretags marknadsandelar och följaktligen ålade dessa en för stor andel av böterna.

1196.

    Följaktligen skall den andel av böterna som ålades Elf Atochem och ICI sättas ned.

1197.

    De böter som Elf Atochem ålades skall fastställas till en andel av de totala böternasom motsvarar dess genomsnittliga marknadsandel, med en höjning på grund av attsökanden deltog i den påtalade överträdelsen under hela den tid somkommissionen har fastställt att överträdelsen varade och med beaktande av att detinte föreligger några särskilda förmildrande omständigheter. Böterna skallföljaktligen sänkas till 11 procent av de totala böterna, det vill säga 2 600 000 euroi avrundade tal.

1198.

    De böter som ICI ålades skall fastställas till en andel av de totala böterna sommotsvarar dess genomsnittliga marknadsandel, med en sänkning på grund av attsökanden tog avstånd från den påtalade överträdelsen redan i oktober 1983.Böterna skall följaktligen fastställas till 6,6 procent av de totala böterna, det villsäga 1 550 000 euro i avrundade tal.

1199.

    Vad beträffar Enichem har sökanden hävdat att dess genomsnittliga marknadsandelvar i storleksordningen 2,7 procent åren 1980 och 1981, 5,5 procent år 1982,12,8 procent år 1983 och 12,3 procent år 1984, så att den genomsnittligamarknadsandelen under hela perioden var strax över 7 procent.

1200.

    För det första är de sifferuppgifter som sökanden har ingett inte tillräckligttillförlitliga, vilket redan har fastslagits (ovan punkt 615).

1201.

    För det andra har kommissionen inte tilldelat Enichem en genomsnittligmarknadsandel på 15 procent under perioden 1980 till 1984, i motsats till vadsökanden har hävdat. I den tabell som kommissionen har ingett anges uttryckligenatt denna marknadsandel avser år 1984. Dessutom anges det i en fotnot att dennaandel var en följd av att sökanden förvärvat Montedisons verksamhet inomPVC-sektorn i mars 1983, och det har inte bestritts att detta förvärv påtagligt ökadesökandens marknadsandel. Om kommissionen hade beaktat en genomsnittligmarknadsandel på 15 procent under hela perioden skulle de böter som sökandenålagts ha varit högre än de som Elf Atochem och Solvay ålades. Dessa företagbefann sig i samma situation som sökanden vad gäller hur länge överträdelsenpågick och deras roll i den, men deras marknadsandelar som kommissionenbeaktade understeg 15 procent. Tvärtom framgår att de böter som Enichem åladesavsevärt understeg de böter som de två andra företagen ålades.

1202.

    För det tredje föreligger det inte någon motstridighet mellan den marknadsandelsom anges bland de individuella omständigheterna som bifogades meddelandet omanmärkningar, nämligen 12 procent, och den andel som anges i den tabell somkommissionen har ingett. Den första avser nämligen hela år 1983, och den andraavser endast marknadsandelen efter förvärvet av Montedisons verksamhet inomPVC-branschen.

1203.

    Slutligen framgår det att sökanden ålades böter som motsvarade 10,6 procent avde totala böterna. Under dessa omständigheter framgår det, med beaktande avkommissionens beräkningsmetoder, att sökanden tilldelades en genomsnittligmarknadsandel i Västeuropa på mindre än 10 procent.

1204.

    I brist på seriösa bestridanden från sökanden skall följaktligen de böter som denålagts inte sättas ned.

1205.

    Under dessa omständigheter kan talan inte bifallas på de grunder som sökandenahar anfört, med förbehåll för vad som tidigare har fastslagits beträffande ElfAtochem och ICI (se ovan punkterna 1193-1198).

1206.

    Förstainstansrätten är medveten om att, eftersom kommissionen på förhand harfastställt ett totalbelopp som därefter fördelats mellan företagen, bordenedsättningen av de böter som ålagts vissa företag medföra motsvarande höjningav de böter som ålagts övriga företag för att nå upp till samma totalbelopp. Underde omständigheter som föreligger i föreliggande mål anser emellertidförstainstansrätten, inom ramen för sin fulla prövningsrätt enligt artikel 172 ifördraget, att det inte finns anledning att göra en sådan höjning.

V -    Åsidosättande av allmänna rättsprinciper

1207.

    Sökandena har åberopat att olika allmänna principer har åsidosatts, nämligenprinciperna om individuella påföljder, proportionalitet och likabehandling.

Åsidosättande av principen om individuella påföljder

1208.

    Enligt Elf Atochem, Wacker, Hoechst, SAV, Hüls och Enichem har kommissionen,genom att hävda att varje producent inte bara är ansvarig för de individuella beslutsom tillskrivs denna utan även för genomförandet av den konkurrensbegränsandesamverkan i sin helhet, tillämpat principen om kollektivt ansvar. Härigenom harkommissionen åsidosatt principerna om individuella och personliga påföljder.

1209.

    Såsom redan har fastslagits har var och en av sökandena endast ålagts påföljder förde omständigheter som de individuellt har klandrats för (ovan punkterna 768-778).

1210.

    Följaktligen kan talan inte bifallas på den grunden.

Åsidosättande av proportionalitetsprincipen

Sökandenas argument

1211.

    Shell har för det första erinrat om att det i punkterna 48 och 53 i beslutet avår 1994 uttryckligen anges att Shell hade en begränsad roll i utkanten avöverenskommelserna, och för det andra att Shells påstådda deltagande endastomfattade perioden januari 1982 till oktober 1983, det vill säga 21 månader. Underdessa omständigheter är de böter som ålagts oproportionerliga.

1212.

    Montedison har hävdat att böterna är oproportionerliga med tanke på attöverträdelsen pågick under kort tid.

1213.

    Enichem har påpekat att de böter som ålagts i beslutet av år 1994, som är identiskamed dem som ålades i det första beslutet, anges i ecu. Med hänsyn till den kraftiga

deprecieringen av den italienska liran under den tid som förflöt mellan antagandetav de bägge besluten, är de böter som sökanden skall erlägga i verklighetenpåtagligt högre i italienska lire än de böter som företaget ålades år 1988. Om detgodtas att överträdelsens varaktighet och allvarliga karaktär naturligtvis inte harförändrats i förhållande till vad som angavs i beslutet av år 1988 och att de bötersom ålades vid denna tidpunkt presumeras vara proportionerliga, följer härav attde böter som Enichem måste erlägga i dag är oproportionerliga uttryckta i nationellvaluta.

1214.

    Sökanden har tillagt att den inte hade någon anledning att gardera sig mot envalutarisk, eftersom förstainstansrättens och därefter domstolens dom helt befriadeden från skyldigheten att betala böter. Sökanden har påpekat att den endareferensvalutan i sökandens fall är valutan i den stat där företaget har sitthuvudkontor (domstolens dom av den 9 mars 1977 i de förenade målen 41/73,43/73 och 44/73, Société anonyme Générale sucrière m.fl. mot kommissionen, REG1977, s. 445, punkterna 12 och 13 och avsnittet i domen rörande de faktiskaomständigheterna, s. 455). Sökanden har även erinrat om att genom att exempelvispå förhand omräkna de ursprungliga böterna till italienska lire skulle det ha varitenkelt att undvika den skadliga inverkan av devalveringen av denna valuta.

Förstainstansrättens bedömning

1215.

    Enligt artikel 15.2 i förordning nr 17 skall hänsyn tas till hur allvarlig överträdelsenär och hur länge den pågått när bötesbeloppet fastställs. Det är således med hänsyntill samtliga omständigheter rörande överträdelsen som det skall bedömas omböterna är proportionerliga.

1216.

    I föreliggande mål har Montedison på intet sätt visat på vilket sätt de böter somålagts skulle vara oproportionerliga, med hänsyn till hur allvarlig överträdelsen varoch hur länge den pågick.

1217.

    Den argumentation som Shell har framfört är baserad på överväganden somkommissionen beaktade vid fastställandet av böterna, och som medfördeproportionellt sett lägre böter än de som ålades andra företag (beslutet av år 1994,punkt 53 in fine). Det finns inte någon omständighet som bekräftar att detbötesbelopp som således fastställdes är oproportionerligt.

1218.

    Vad beträffar Enichems argument skall det anges att enligt artikel 3 i beslutet avår 1994 anges de böter som ålagts i ecu. I artikel 4 i beslutet av år 1994 föreskrivsatt de böter som ålagts skall erläggas i ecu.

1219.

    Det finns inte någon omständighet som visar att de böter som ålagts, uttryckta iecu, är oproportionerliga med hänsyn till hur allvarlig överträdelsen var och hurlänge den pågick.

1220.

    Kommissionen har dessutom rätt att ange bötesbeloppet i ecu, som är envalutaenhet som kan omräknas till nationell valuta. Möjligheten att omräkna ecutill nationell valuta särskiljer denna valutaenhet från den beräkningsenhet somursprungligen angavs i artikel 15.2 i förordning nr 17. Domstolen har uttryckligenfastslagit att eftersom denna beräkningsenhet inte utgjorde ett betalningsmedelmåste bötesbeloppet fastställas i nationell valuta (domen i de ovannämndaförenade målen Société anonyme Générale sucrière m.fl. mot kommissionen,punkt 15).

1221.

    Det är för övrigt ostridigt att de böter som sökanden har ålagts genom artikel 3 ibeslutet av år 1994, och som är uttryckta i ecu, är identiska med de böter somfastställdes i artikel 3 i beslutet av år 1988. Själva syftet för kommissionen var attanta ett beslut som i sak var identiskt med beslutet av år 1988, vilketogiltigförklarades på grund av att väsentliga formföreskrifter hade åsidosatts.

1222.

    Risken för förändringar i växelkurserna förblev oundviklig med anledning av attbötesbeloppen redan i beslutet av år 1988 uttrycktes i ecu och det saknades enenda gemensam valuta som kommissionen kunde ange bötesbeloppen i, eller fastaväxelkurser mellan medlemsstaternas valutor. Enichem hade kunnat skydda sig motsådana risker under den tid som målet var anhängigt vid förstainstansrätten ochdärefter vid domstolen efter överklagande. Det skall slutligen erinras om att sammadag som domen av den 15 juni 1994 avkunnades angav kommissionen i ettpressmeddelande att den hade för avsikt att anta beslutet på nytt, vilket skedde enmånad senare.

1223.

    Slutligen har det inte bestritts att de böter som ålagts, även uttryckta i nationellvaluta, fortfarande är avsevärt lägre än den maximigräns som anges i artikel 15.2i förordning nr 17.

1224.

    Mot bakgrund av dessa omständigheter kan talan inte bifallas på de grunder somsökandena anfört.

Åsidosättande av likabehandlingsprincipen

Sökandenas argument

1225.

    Sökandena har gjort gällande att likabehandlingsprincipen har åsidosatts på fyrasätt.

1226.

    För det första har LVM, Shell, DSM, ICI och Enichem hävdat att vart och ett avdessa företag har utsatts för särbehandling i förhållande till vissa andra sökande.

1227.

    För det andra har Enichem hävdat att de böter som det ålagts överstiger de somföreskrivits i andra beslut avseende branscher som genomgått en mindre kris änden inom PVC-branschen (kommissionens beslut 84/405/EEG av

den 6 augusti 1984 om ett förfarande för tillämpning av artikel 85 i fördraget(IV/30.350 - Zinc Producer Group) (EGT L 220, s. 27)).

1228.

    För det tredje har Enichem kritiserat den diskriminering som det utsatts för pågrund av förändringen i växelkursen ecu/italienska lire under perioden mellanantagandet av beslutet av år 1988 och beslutet av år 1994. Även om bötesbeloppenangivna i ecu är identiska med bötesbeloppen från år 1988, avviker däremotbötesbeloppen omräknade i nationell valuta, med hänsyn till förändringar iväxelkursen som skett sedan dess. Sökanden, vars böter påtagligt har ökatomräknade i nationell valuta, har således diskriminerats i förhållande till andra avmottagarna av beslutet av år 1994. I själva verket har sökanden bestraffats för attden med framgång har använt sig av tillgängliga rättsmedel mot det första beslutet.

1229.

    För det fjärde har LVM, DSM, ICI och Enichem kritiserat den diskriminering somde har utsatts för i förhållande till Solvay och Norsk Hydro, som i rättsligthänseende har undsluppit böter. För det första ålades nämligen Solvay och NorskHydro inte några böter genom beslutet av år 1994. För det andra har dessa företagundsluppit de böter som föreskrevs i beslutet av år 1988, eftersom det beslutetogiltigförklarades gentemot alla företag i enlighet med verkan erga omnes avdomstolens dom av den 15 juni 1994. Även om beslutet av år 1988 inte hadeogiltigförklarats gentemot Solvay och Norsk Hydro, skulle kommissionen inte hakunnat verkställa beslutet. För det första anges det i artikel 192 i fördraget att dennationella myndigheten skall kontrollera äktheten av beslutet av år 1988, vilket äromöjligt, eftersom detta beslut ogiltigförklarades på grund av att bestyrkande inteskett på korrekt sätt. För det andra har preskriptionstiden för att verkställapåföljderna löpt ut i dag (artikel 4 i förordning nr 2988/74).

Förstainstansrättens bedömning

1230.

    För det första skall det anges, såsom redan har erinrats om, att de individuellaböterna har fastställts efter en avvägning av olika omständigheter, i synnerhetföretagets betydelse på marknaden, hur länge det deltog i överträdelsen eller denroll som det kan ha haft i denna, i synnerhet i Shells fall.

1231.

    Sökandena har emellertid på intet sätt styrkt att kommissionen har behandlatidentiska situationer olika eller behandlat olika situationer identiskt. Alla depåstådda fallen av diskriminering mellan sökandena är nämligen baserade på enjämförelse mellan deras egen situation och situationen för en eller flera av deövriga sökandena, som hade en annan betydelse på marknaden, som inte deltogunder samma tid i överträdelsen eller vars roll i överträdelsen var en annan.

1232.

    För det andra skall det anges att fastställandet av böterna är baserat på en mängdkriterier, som skall bedömas från fall till fall med hänsyn till samtligaomständigheter i den enskilda fallet. Dessutom innebär den omständigheten attkommissionen tidigare har tillämpat en viss bötesnivå för vissa överträdelser inte

att den fråntas möjligheten att höja denna nivå inom de gränser som anges iförordning nr 17, om detta är nödvändigt för att säkerställa genomförandet avkonkurrenspolitiken (bland annat domen i det ovannämnda målet MusiqueDiffusion française m.fl. mot kommissionen, punkt 109). Det har följaktligen intestyrkts att kommissionen i föreliggande mål har åsidosatt likabehandlingsprincipenjämfört med sin tidigare praxis.

1233.

    För det tredje, vad beträffar diskriminering till följd av devalvering ellerdepreciering av vissa nationella valutor i förhållande till andra valutor, påpekarförstainstansrätten att de böter som de olika sökandena ålades angavs i ecu.Uttryckta på detta sätt står det klart att de böter som påförts var och en avsökandena genom artikel 3 i beslutet av år 1994 är identiska med de böter somålades genom beslutet av år 1988.

1234.

    Riskerna med växelkurser hänger samman med att det finns olika nationellavalutor, vars kurser kan fluktuera när som helst. Enichem har för övrigt inte hävdatatt inverkan av sådana växelkursförändringar skulle kunna avhjälpas genom attböter fastställs i nationell valuta när, som i föreliggande fall, företagen i fråga harsina huvudkontor i olika medlemsstater och böterna skulle fastställas i dennationella valutan i var och en av dessa medlemsstater.

1235.

    Såsom redan har fastställts har kommissionen rätt att ange de böter som ålagts iecu, vilket för övrigt gör det möjligt för företagen att lättare jämföra de böter somvart och ett av dessa har ålagts. Själva syftet för kommissionen var att anta ettbeslut som i sak var identiskt med beslutet av år 1988, genom att begränsa sig tillatt rätta till det formella fel som hade lett till att domstolen ogiltigförklaradebeslutet. Med beaktande av att bötesbeloppen redan i beslutet av år 1988 angavsi ecu och att riskerna i fråga om växelkurser var oundvikliga, kunde slutligensökanden ha skyddat sig mot sådana risker, såsom nämnts ovan (punkt 1222).

1236.

    För det fjärde är den påstådda diskriminering som sökandena har utsatts för iförhållande till Solvay och Norsk Hydro baserad på det obevisade antagandet attdomstolens ogiltigförklaring av beslutet av år 1988 hade verkan erga omnes. Det äremellertid tillräckligt att erinra om att så inte är fallet, vilket redan har fastslagits(se ovan punkterna 167-174).

1237.

    Det skall under alla omständigheter erinras om att när ett företag har åsidosattartikel 85.1 i fördraget kan det inte undgå påföljd på grund av att ett annat företaginte ålagts böter, när det senares fall inte ens anhängiggjorts vid förstainstansrätten(bland annat domen i de ovannämnda förenade målen Ahlström Osakeyhtiö m.fl.mot kommissionen, punkt 197).

1238.

    Under dessa omständigheter kan talan inte bifallas på någon av sökandenasgrunder avseende åsidosättande av allmänna rättsprinciper.

1239.

    Mot bakgrund av dessa omständigheter kan talan inte bifallas på någon av degrunder som sökandena har anfört till stöd för yrkandena om att böterna skallupphävas eller sättas ned, med följande förbehåll.

1240.

    Enligt punkterna 1143, 1197 och 1198 ovan skall de böter som Elf Atochem, SAVoch ICI ålagts sättas ned till 2 600 000 euro, 135 000 euro respektive1 550 000 euro.

Övriga yrkanden

1241.

    Utöver de yrkanden som har bedömts ovan och utöver yrkandena röranderättegångskostnaderna har sökandena framfört vissa andra yrkanden (se ovanpunkterna 27-30).

1242.

    Av dessa yrkanden har vissa redan bedömts, med hänsyn till deras nära sambandmed grunderna till stöd för yrkandena om ogiltigförklaring av beslutet av år 1994eller yrkandena om att böterna skall upphävas eller nedsättas, vilka inte har bifallits(se ovan punkterna 268, 365-371, 375-377 och 1091).

1243.

    Yrkandena om att de handlingar som ingavs i de mål som anhängiggjordes motbeslutet av år 1988 skall föras till handlingarna, kan inte heller dessa bifallas avsamma skäl som angetts ovan (punkt 39).

1244.

    Under dessa omständigheter skall dels yrkandena om ogiltigförklaring av artikel 2i beslutet av år 1994 (I), dels Montedisons yrkande om skadestånd för den skadasom det påstår sig ha lidit (II) bedömas.

I -    Yrkandena om ogiltigförklaring av artikel 2 i beslutet av år 1994

Sökandenas argument

1245.

    I samband med repliken har Hoechst gjort gällande, utan att det formellt omfattasav dess yrkanden, att artikel 2 i beslutet av år 1994, där företagen föreläggs attupphöra med det otillåtna beteendet, är rättsstridig i den del som avser företaget.I artikeln beaktas nämligen inte att sökanden inte längre utövade någon verksamhetinom PVC-sektorn när beslutet av år 1994 antogs.

1246.

    DSM har erinrat om att enligt artikel 3.1 i förordning nr 17 kan kommissionenålägga företagen att upphöra med den överträdelse som den konstaterat. Iföreliggande fall föreskrivs i artikel 2 i beslutet av år 1994 att varje utbyte avkonfidentiell information mellan PVC-producenter skall upphöra. Varken artikel 1i beslutet av år 1994 eller motiveringen i beslutet av år 1994 gör det dock möjligtatt dra slutsatsen att en sådan överträdelse har konstaterats. Kommissionen harsåledes överskridit sina befogenheter enligt ovannämnda artikel i förordning nr 17.

Förstainstansrättens bedömning

1247.

    Vad beträffar den grund som Hoechst har anfört är det tillräckligt att påpeka attartikel 2 i beslutet av år 1994 uttryckligen är riktad till de företag ”som fortfarandeär verksamma inom PVC-branschen”, och det saknas därför anledning attundersöka huruvida grunden kan tas upp till sakprövning enligt artikel 48.2 irättegångsreglerna. Följaktligen är det uppenbart att argumentationen till stöd fördetta yrkande helt saknar grund.

1248.

    Enligt artikel 3.1 i förordning nr 17 kan kommissionen, om den konstaterar enöverträdelse av bestämmelserna i, bland annat, fördragets artikel 85, ålägga deberörda företagen att upphöra med överträdelsen. Såsom framgår av punkt 50 ibeslutet av år 1994 antogs artikel 2 i beslutet av år 1994 med tillämpning av dennabestämmelse. Efter att ha erinrat om innehållet i denna bestämmelse angavkommissionen således följande: ”Vi vet inte om mötena, eller åtminstone någon typav underrättelse om priser och kvantiteter mellan bolagen, verkligen har upphört.Därför skall det i varje beslut anges en formell skyldighet för de företag, somfortfarande är verksamma inom PVC-branschen, att upphöra med överträdelsenoch i framtiden avstå från varje överenskommelse som har ett liknande syfte ellerverkan.”

1249.

    Enligt fast rättspraxis kan tillämpningen av artikel 3.1 i förordning nr 17 föranledaförbud mot att fortsätta med vissa verksamheter och vissa förfaranden ellerupprätthålla förhållanden om dessa har konstaterats vara rättsstridiga (domstolensdom i det ovannämnda målet Istituto Chemioterapico och Commercial Solventsmot kommissionen, punkt 45, och dom av den 6 april 1995 i de förenade målenC-241/91 P och C-242/91 P, RTE och ITP mot kommissionen, REG 1995, s. I-743,punkt 90), men även mot att i framtiden agera på liknande sätt(förstainstansrättens dom av den 6 oktober 1994 i mål T-83/91, Tetra Pak motkommissionen, REG 1994, s. II-755, punkt 220, svensk specialutgåva, volym 16).

1250.

    Eftersom artikel 3.1 i förordning nr 17 skall tillämpas med beaktande av denkonstaterade överträdelsen, har kommissionen dessutom befogenhet att fastställaomfattningen av de berörda företagens skyldigheter i syfte att få denna överträdelseatt upphöra. Sådana skyldigheter för företagen får emellertid inte gå utöver vadsom är lämpligt och nödvändigt för att uppnå det eftersträvade målet, nämligen attföretagen åter skall agera i enlighet med de regler som har överträtts (domen i detovannämnda målet RTE och ITP mot kommissionen, punkt 93).

1251.

    I föreliggande fall har kommissionen i artikel 2 i beslutet av år 1994 för det förstaförelagt de företag som fortfarande var verksamma inom PVC-branschen attomedelbart upphöra med de överträdelser som anges i beslutet av år 1994.

1252.

    Därefter har kommissionen ålagt företagen att i framtiden avstå från varje avtaleller samordnat förfarande inom sektorn i fråga som kan ha samma eller liknandesyfte eller verkan.

1253.

    Det är uppenbart att sådana ålägganden omfattas av kommissionens befogenhetenligt artikel 3.1 i förordning nr 17.

1254.

    Bland de avtal eller samordnade förfaranden som har ett syfte eller en verkan sommotsvarar de förfaranden som har påtalats i beslutet av år 1994 åsyftadekommissionen ”utbyte av sådan information som normalt omfattas av skyddet föraffärshemligheter, och varigenom deltagarna direkt eller indirekt informeras omandra producenters produktion, leveranser, lagernivåer, försäljningspriser, kostnadereller investeringsplaner”. Eftersom kommissionen har rätt att för framtidenförbjuda varje avtal eller samordnat förfarande som har samma eller motsvarandesyfte som det beteende som konstaterades i beslutet av år 1994, var det riktigt avden att inbegripa informationsutbytena i fråga. Beslutet av år 1994 innehåller fördet första en särskild anmärkning avseende utbytet av försäljningsuppgifter. För detandra byggde mötena mellan producenterna på informationsutbyten i fråga ompriser och försäljningsvolymer, eftersom de syftade till att gemensamt fastställa denpolitik som skulle föras på området. På samma sätt har kommissionen rätt attförbjuda utbyte av uppgifter om försäljning och försäljningspriser, som avses ibeslutet av år 1994, men även informationsutbyten av en annan karaktär, som gördet möjligt att ”indirekt” nå fram till ”samma eller liknande” resultat. Särskilt avutbytet av individuella uppgifter i fråga om produktion och lagernivåer skulle detvara lätt att dra slutsatser om vart och ett av företagens försäljning. Omkommissionen inte medges befogenhet att förbjuda ett sådant utbyte skulle det varamöjligt för företagen att enkelt kringgå åläggandet att inte fortsätta med sådanabeteenden som konstaterades i beslutet av år 1994 eller att inte agera på detta sättpå nytt.

1255.

    Förbudet mot informationsutbyten som normalt omfattas av skyddet föraffärshemligheter ”varigenom [företagen] kan övervaka att uttryckliga ellerunderförstådda avtal eller samordnade förfaranden avseende priser eller uppdelningav marknaden inom gemenskapen fullgörs” har ett direkt samband med deförfaranden som konstaterades i beslutet av år 1994, där företagen klandrades föratt gemensamt ha genomfört kontrollsystem för försäljningsvolymer och prisinitiativ.

1256.

    I artikel 2 andra meningen i beslutet av år 1994 anges följande: ”Allt allmäntinformationsutbyte mellan producenterna inom PVC-branschen skall ske på ettsådant sätt att upplysningar som gör det möjligt att identifiera enskildaproducenters beteende utesluts”. I beslutet av år 1994 ifrågasätts inte de system förutbyte av allmän information som producenterna är anslutna till av denanledningen att dessa inte gör det möjligt att identifiera beteendet hos vissaproducenter, utan endast tillhandahåller sammanslagna uppgifter (se punkt 12tredje stycket i beslutet av år 1994). Den andra meningen i artikel 2 syftar således

endast till att undvika att producenterna kan kringgå förbudet mot att fortsättaeller på nytt anta sådana beteenden som konstaterades i beslutet av år 1994, genomatt ersätta systemet med regelbundna möten med ett system för utbyte avindividuella uppgifter, vilket skulle leda till samma resultat. Denna mening syftarsåledes endast till att klargöra begreppet avtal eller samordnat förfarande som harsamma eller liknande syfte, vilket anges i den föregående meningen.

1257.

    Den tredje meningen i artikel 2 i beslutet av år 1994 är överflödig i förhållande tillden andra meningen. Den syftar endast till att klargöra att förbudet mot att utbytaindividuella uppgifter som gör det möjligt att identifiera varje producents beteendeinom ett system som producenterna är anslutna till naturligtvis inte kan kringgåsgenom direkta utbyten mellan producenterna.

1258.

    Slutligen anges det klart i den andra meningen i artikel 2 i beslutet av år 1994 att,till skillnad från den situation som förstainstansrätten hade att bedöma i de mål därtalan väckts mot kommissionens beslut 94/601/EG av den 13 juli 1994 om ettförfarande för tillämpning av artikel 85 i fördraget (IV/C/33.833 - kartong) (EGTL 243, s. 1), kommissionen inte har uppställt ett förbud som under vissaomständigheter även omfattar uppgifter som utbyts i sammanslagen form.

1259.

    Mot bakgrund av samtliga ovan anförda omständigheter framgår att de skyldighetersom åligger företagen enligt artikel 2 i beslutet av år 1994 inte går utöver vad somär lämpligt och nödvändigt för att företagen åter skall agera i enlighet med deregler som har överträtts. Kommissionen har således inte överskridit sinabefogenheter enligt artikel 3.1 i förordning nr 17 genom att anta artikel 2 i beslutetav år 1994.

1260.

    Följaktligen kan yrkandet om ogiltigförklaring av artikel 2 i beslutet av år 1994 intebifallas.

II -    Yrkandet om skadestånd för den påstådda skadan

1261.

    Montedison har yrkat att förstainstansrätten skall förplikta kommissionen att utgeskadestånd för de kostnader som hör samman med ställande av bankgaranti ochför alla andra kostnader som har samband med beslutet av år 1994.

1262.

    Förstainstansrätten anser att ansökan inte gör det möjligt att identifiera vilkarättsliga grunder som sökanden anser att yrkandet i fråga är grundat på.

1263.

    Av detta följer att ansökan på denna punkt inte uppfyller de minimikrav somuppställs i artikel 19 i domstolens stadga och artikel 44.1 c i rättegångsreglerna föratt en talan skall kunna upptas till sakprövning. Följaktligen kan detta yrkande inteupptas till sakprövning (domen i det ovannämnda målet Parker Pen motkommissionen, punkterna 99 och 100).

1264.

    Om det antas att det ansvarsgrundande fel som kommissionen har anklagats förmotsvarar de olika invändningar som sökanden har anfört till stöd för yrkandenaom ogiltigförklaring som förstainstansrätten inte har bifallit, skall det för övrigtkonstateras att yrkandet om skadestånd i alla händelser är ogrundat.

Slutsats

1265.

    Av förstainstansrättens bedömning ovan framgår att artikel 1 i beslutet av år 1994skall ogiltigförklaras i den mån det där anges att SAV deltog i den påtaladeöverträdelsen efter det första halvåret 1981. De böter som Elf Atochem, SAV ochICI har ålagts skall sättas ned till 2 600 000 euro, 135 000 euro respektive1 550 000 euro. Talan ogillas i övrigt.

Rättegångskostnader

1266.

    Enligt artikel 87.2 i rättegångsreglerna skall tappande part förpliktas att ersättarättegångskostnaderna, om detta har yrkats. Finns det flera tappande parter, skallrätten besluta om fördelningen av rättegångskostnaderna.

1267.

    Eftersom LVM, BASF, Shell, DSM, Wacker, Hoechst, Montedison, Hüls ochEnichem har tappat målet, skall dessa företag ersätta kommissionensrättegångskostnader, i enlighet med kommissionens yrkande.

1268.

    Eftersom Elf Atochem och ICI har tappat en del av målet, skall dessa företag ochkommissionen vardera bära sin kostnad.

1269.

    SAV har tappat målet på vissa punkter, men har vunnit målet på viktiga punkter,och skall därför bära två tredjedelar av sin rättegångskostnad. Kommissionen skallförpliktas att, förutom sin rättegångskostnad, ersätta en tredjedel av företagetsrättegångskostnad.

På dessa grunder beslutar

FÖRSTAINSTANSRÄTTEN

(tredje avdelningen i utökad sammansättning)

följande dom:

1.

    Målen T-305/94, T-306/94, T-307/94, T-313/94, T-314/94, T-315/94, T-316/94,T-318/94, T-325/94, T-328/94, T-329/94 och T-335/94 förenas vad gällerdomen.

2.

    Artikel 1 i kommissionens beslut 94/599/EG av den 27 juli 1994 om ettförfarande enligt artikel 85 i EG-fördraget (IV/31.865 - PVC)ogiltigförklaras i den mån det där anges att Société artésienne de vinyledeltog i den påtalade överträdelsen efter det första halvåret 1981.

3.

    De böter som Elf Atochem SA, Société artésienne de vinyle och ImperialChemical Industries plc har ålagts i artikel 3 i detta beslut sätts ned till2 600 000 euro, 135 000 euro respektive 1 550 000 euro.

4.

    Talan ogillas i övrigt.

5.

    Var och en av sökandena skall bära sin rättegångskostnad samt ersättakommissionens rättegångskostnad i det mål som den väckt. I målenT-307/94 och T-328/94 skall emellertid Elf Atochem SA, Imperial ChemicalIndustries plc och kommissionen vardera bära sin kostnad. I mål T-318/94skall Société artésienne de vinyle bära två tredjedelar av sinrättegångskostnad och kommissionen skall, förutom sin rättegångskostnad,bära en tredjedel av det företagets rättegångskostnad.

TiiliLenaerts Potocki

Avkunnad vid offentligt sammanträde i Luxemburg den 20 april 1999.

H. Jung

V. Tiili

Justitiesekreterare

Ordförande

Innehåll

    Bakgrund till tvisten

II - 3

    Förfarande

II - 6

    Parternas yrkanden

II - 8

    Huruvida grunderna kan prövas med hänsyn till artiklarna 44.1, 46.1 och 48.2 irättegångsreglerna

II - 9

        I -    Invändningarna om rättegångshinder med stöd av artikel 44.1 c irättegångsreglerna

II - 9

            Parternas argument

II - 9

            Förstainstansrättens bedömning

II - 10

        II -    Invändningen om rättegångshinder med stöd av artikel 46.1 irättegångsreglerna

II - 11

            Parternas argument

II - 11

            Förstainstansrättens bedömning

II - 11

        III -    Invändningarna om rättegångshinder med stöd av artikel 48.2 irättegångsreglerna

II - 12

            Parternas argument

II - 12

            Förstainstansrättens bedömning

II - 13

    Yrkandena om ogiltigförklaring av beslutet av år 1994

II - 15

        I -    Grunderna enligt vilka det förekommit formfel och brister i förfarandet

II - 15

            A -    Verkningarna av domen av den 15 juni 1994 om ogiltigförklaring avbeslutet av år 1988

II - 15

                1. Kommissionens befogenhet att anta ett nytt beslut efter domen av den 15juni 1994

II - 15

                    a) Grunderna under vilka det anförts att kommissionen inte kunde antabeslutet av år 1994

II - 16

                    Grunden under vilken det anförts att rättskraften åsidosatts

II - 16

                    - Parternas argument

II - 16

                    - Förstainstansrättens bedömning

II - 17

                    Åsidosättandet av principen om non bis in idem

II - 18

                    - Parternas argument

II - 18

                    - Förstainstansrättens bedömning

II - 20

                    b) Tidsåtgången

II - 21

                    Parternas argument

II - 21

                    - Åsidosättande av principen om rimlig tidsfrist

II - 21

                    - Missbruk av rättigheter

II - 22

                    - Åsidosättande av principerna om ett opartiskt förfarande

II - 22

                    Förstainstansrättens bedömning

II - 24

                    c) Påståendet att kommissionen felbedömt sitt utrymme för skönsmässigbedömning

II - 27

                    Parternas argument

II - 27

                    Förstainstansrättens bedömning

II - 29

                2. Räckvidden av domen av den 15 juni 1994

II - 30

                    a) Påståendena att domen av den 15 juni 1994 har verkan erga omnes

II - 30

                    Parternas argument

II - 30

                    Förstainstansrättens bedömning

II - 32

                    b) Påståendena att handlingarna i förfarandet som föregick antagandetav beslutet av år 1994 är ogiltiga

II - 33

                    Parternas argument

II - 33

                    Förstainstansrättens bedömning

II - 35

                3. Det sätt på vilket beslutet av år 1994 antogs sedan beslutet av år 1988hade ogiltigförklarats

II - 37

                    Kortfattad redogörelse för sökandenas argument

II - 37

                    - De delar av förfarandet som föreskrivs i sekundärrätten

II - 37

                    - Sökandenas påstådda rätt att yttra sig

II - 42

                    Kommissionens argument

II - 45

                    Förstainstansrättens bedömning

II - 48

            B -    Fel som förekommit i samband med antagandet och bestyrkandet avbeslutet av år 1994

II - 52

                1. Grunderna under vilka anförts att kommissionens arbetsordning av den17 februari 1993 är rättsstridig

II - 52

                    Parternas argument

II - 52

                    Förstainstansrättens bedömning

II - 53

                    - Huruvida invändningen om rättsstridighet kan upptas tillsakprövning

II - 54

                    - Huruvida artikel 16 första stycket i arbetsordningen är rättsstridig pågrund av att rättssäkerhetskravet inte tillgodoses

II - 56

                2. Huruvida kollegialitetsprincipen och kommissionens arbetsordning haråsidosatts

II - 58

                    Parternas argument

II - 58

                    Förstainstansrättens bedömning

II - 58

                3. Grunden avseende innehållet i den akt som var föremål för överläggninginom kommissionsledamöternas kollegium

II - 59

                4. Grunderna under vilka det anförts att principerna om identitet mellan detorgan som överlägger i ärendet och det organ som avgör ärendet samtom omedelbarhet har åsidosatts

II - 59

                    Parternas argument

II - 59

                    Förstainstansrättens bedömning

II - 60

            C -    Fel som förekommit under det administrativa förfarandet

II - 61

                1. Grunderna under vilka anförts att det förekommit formfel som inverkatpå meddelandet om anmärkningar

II - 61

                    a) Huruvida det förekommit formfel som inverkat på meddelandet omanmärkningar

II - 61

                    Parternas argument

II - 61

                    Förstainstansrättens bedömning

II - 61

                    b) Huruvida artikel 3 i rådets förordning nr 1 har åsidosatts

II - 62

                    Parternas argument

II - 62

                    Förstainstansrättens bedömning

II - 62

                    c) Huruvida fristen var otillräcklig för att förbereda svaret påmeddelandet om anmärkningar

II - 63

                    Parternas argument

II - 63

                    Förstainstansrättens bedömning

II - 64

                2. Grunderna under vilka anförts att det förekommit formfel som inverkatpå förhöret

II - 65

                    a) Huruvida fristen för att förbereda förhöret var otillräcklig

II - 65

                    b) Huruvida artikel 3 i förordning nr 1 har åsidosatts

II - 65

                    Parternas argument

II - 65

                    Förstainstansrättens bedömning

II - 65

                    c) Huruvida förhörsprotokollet är ofullständigt

II - 66

                    Parternas argument

II - 66

                    Förstainstansrättens bedömning

II - 66

                    d) Huruvida förhörsombudets iakttagelser inte har tillhandahållits

II - 67

                    Parternas argument

II - 67

                    Förstainstansrättens bedömning

II - 68

            D -    Åsidosättandet av artikel 190 i fördraget

II - 68

                Parternas argument

II - 68

                Förstainstansrättens bedömning

II - 69

        II -    Materiella grunder

II - 71

            A -    Bevisningen

II - 71

                1. Huruvida bevisen kan användas

II - 71

                    a) Påståendet att principen om rätt till skydd för sitt hem haråsidosatts

II - 71

                    Parternas argument

II - 71

                    Förstainstansrättens bedömning

II - 73

                    i) Huruvida talan kan prövas på denna grund

II - 73

                    ii) Huruvida talan kan bifallas på denna grund

II - 74

                    - Den första delgrunden: Undersökningsåtgärdernas giltighet

II - 75

                    - Den andra delgrunden: Genomförandet av undersökningsåtgärderna

II - 76

                    b) Grunden under vilken anförts att ”rätten att tiga” och rätten att intebehöva vittna mot sig själv inte har beaktats

II - 76

                    Parternas argument

II - 76

                    Förstainstansrättens bedömning

II - 78

                    - Huruvida talan kan prövas på denna grund

II - 78

                    - Huruvida talan kan bifallas på denna grund

II - 78

                    c) Grunden under vilken anförts att artikel 20.1 i förordning nr 17 haråsidosatts

II - 80

                    Parternas argument

II - 81

                    Förstainstansrättens bedömning

II - 81

                    - Faktiska omständigheter

II - 82

                    - Huruvida talan kan bifallas på denna grund

II - 82

                    d) Grunden under vilken anförts att vägran att besvara begäran omupplysningar eller tillhandahålla handlingar inte kan anses sombevis

II - 83

                    Parternas argument

II - 83

                    Förstainstansrättens bedömning

II - 84

                    - Bevis för överträdelsen

II - 84

                    - Bevis för deltagande i överträdelsen

II - 84

                    e) Grunden under vilken anförts att handlingar inte delgetts

II - 85

                    Parternas argument

II - 85

                    Förstainstansrättens bedömning

II - 86

                    f) Påståendet att handlingarna delgetts för sent

II - 86

                    Parternas argument

II - 87

                    Förstainstansrättens bedömning

II - 87

                2. Bevisningen

II - 87

                    a) Grunden under vilken anförts att vissa av kommissionens bevis saknarbevisvärde

II - 87

                    Parternas argument

II - 87

                    Förstainstansrättens bedömning

II - 88

                    b) Grunden under vilken anförts att reglerna om bevisningen haråsidosatts

II - 88

                    Parternas argument

II - 89

                    Förstainstansrättens bedömning

II - 91

            B -    Bestridandet av en överträdelse av artikel 85.1 i fördraget

II - 92

                1. Faktiska omständigheter

II - 92

                    Kortfattad redogörelse för beslutet av år 1994

II - 92

                    Parternas argument

II - 94

                    - Ursprunget till den konkurrensbegränsande samverkan

II - 94

                    - Producenternas möten

II - 95

                    - Kvot- och kompensationssystemen

II - 95

                    - Kontrollen av försäljningen på de nationella marknaderna

II - 97

                    - Prisinitiativen

II - 98

                    Förstainstansrättens bedömning

II - 99

                    - Kvotsystemet

II - 99

                    - Kontrollen av försäljningen på de nationella marknaderna

II - 106

                    - Riktpriser och prisinitiativ

II - 110

                    - Ursprunget till den konkurrensbegränsande samverkan

II - 116

                    - Producenternas möten

II - 119

                2. Rättsliga omständigheter

II - 121

                    a) Kvalifikationen som avtal ”och/eller” samordnat förfarande

II - 122

                    Sökandenas argument

II - 122

                    Förstainstansrättens bedömning

II - 122

                    b) Kvalifikationen i föreliggande fall som ”avtal” och/eller ”samordnatförfarande”

II - 123

                    Sökandenas argument

II - 123

                    Förstainstansrättens bedömning

II - 126

                    c) Bedömningen av huruvida det förelåg ett konkurrensbegränsande syfteeller resultat

II - 128

                    Parternas argument

II - 128

                    Förstainstansrättens bedömning

II - 130

                    d) Bedömningen av huruvida handeln mellan medlemsstaterna harpåverkats

II - 131

                    Parternas argument

II - 132

                    Förstainstansrättens bedömning

II - 132

                    e) Övriga rättsliga grunder

II - 132

                    Grunden under vilken anförts att det förekommit maktmissbruk

II - 133

                    Grunden under vilken anförts att artiklarna i beslutet av år 1994 inteöverensstämmer med beslutsmotiveringen

II - 133

            C -    Sökandenas deltagande i den fastställda överträdelsen

II - 134

                1. Det påstådda kollektiva ansvaret

II - 134

                    Parternas argument

II - 134

                    Förstainstansrättens bedömning

II - 134

                2. Sökandenas individuella deltagande i överträdelsen

II - 136

                    a) DSM

II - 136

                    Sökandenas argument

II - 136

                    Förstainstansrättens bedömning

II - 137

                    b) Atochem

II - 138

                    Sökandens argument

II - 138

                    Förstainstansrättens bedömning

II - 138

                    c) BASF

II - 140

                    Sökandens argument

II - 140

                    Förstainstansrättens bedömning

II - 140

                    d) Shell

II - 141

                    Sökandens argument

II - 141

                    Förstainstansrättens bedömning

II - 144

                    e) LVM

II - 147

                    Sökandens argument

II - 147

                    Förstainstansrättens bedömning

II - 148

                    f) Wacker

II - 149

                    Sökandens argument

II - 149

                    Förstainstansrättens bedömning

II - 149

                    g) Hoechst

II - 150

                    Sökandens argument

II - 150

                    Förstainstansrättens bedömning

II - 150

                    h) SAV

II - 151

                    Sökandens argument

II - 151

                    Förstainstansrättens bedömning

II - 152

                    i) Montedison

II - 154

                    Sökandens argument

II - 154

                    Förstainstansrättens bedömning

II - 154

                    j) Hüls

II - 156

                    Sökandens argument

II - 156

                    Förstainstansrättens bedömning

II - 157

                    k) Enichem

II - 158

                    Sökandens argument

II - 159

                    Förstainstansrättens bedömning

II - 160

            D -    Ansvar för överträdelsen och identifiering av mottagarna av beslutet avår 1994

II - 162

                1. Ansvar för överträdelsen

II - 162

                    Sökandenas argument

II - 162

                    Förstainstansrättens bedömning

II - 164

                2. Identifiering av mottagarna av beslutet av år 1994

II - 167

                    Sökandenas argument

II - 167

                    Förstainstansrättens bedömning

II - 168

        III -    Tillgång till handlingarna i ärendet

II - 171

            A -    De villkor under vilka kommissionen gav tillgång till handlingarna iärendet under det administrativa förfarandet

II - 171

                Parternas argument

II - 171

                Förstainstansrättens bedömning

II - 173

            B -    Yttranden som inkom i samband med den processledande åtgärden

II - 177

                Sökandenas argument

II - 177

                Förstainstansrättens bedömning

II - 177

    Bötesbeloppen

II - 186

        I -    Tidsåtgången och preskription

II - 186

            Sökandenas argument

II - 187

            Förstainstansrättens bedömning

II - 188

        II -    Åsidosättande av artikel 15.2 i förordning nr 17

II - 191

            Huruvida överträdelsen skedde uppsåtligen

II - 191

            Överträdelsens varaktighet

II - 191

                Sökandenas argument

II - 192

                Förstainstansrättens bedömning

II - 193

            Den omsättning som beaktades

II - 196

                Sökandenas argument

II - 196

                Förstainstansrättens bedömning

II - 196

            Underlåtenhet att beakta vissa förmildrande omständigheter

II - 197

                Sökandenas argument

II - 197

                Förstainstansrättens bedömning

II - 198

        III -    Åsidosättande av motiveringsskyldigheten

II - 200

            Sökandenas argument

II - 200

            Förstainstansrättens bedömning

II - 200

        IV -    Felaktig rättstillämpning och uppenbart oriktig bedömning

II - 203

            Sökandenas argument

II - 203

            Förstainstansrättens bedömning

II - 203

        V -    Åsidosättande av allmänna rättsprinciper

II - 206

            Åsidosättande av principen om individuella påföljder

II - 206

            Åsidosättande av proportionalitetsprincipen

II - 206

                Sökandenas argument

II - 206

                Förstainstansrättens bedömning

II - 207

            Åsidosättande av likabehandlingsprincipen

II - 208

                Sökandenas argument

II - 208

                Förstainstansrättens bedömning

II - 209

    Övriga yrkanden

II - 211

        I -    Yrkandena om ogiltigförklaring av artikel 2 i beslutet av år 1994

II - 211

            Sökandenas argument

II - 211

            Förstainstansrättens bedömning

II - 212

        II -    Yrkandet om skadestånd för den påstådda skadan

II - 214

    Slutsats

II - 215

1: Rättegångsspråk: engelska, franska, italienska, nederländska, tyska.