TRIBUNALENS DOM (tredje avdelningen)
den 15 juli 2015 (*)
”Tillnärmning av lagstiftning – Direktiv 2006/42/EG – CE-märkta maskiner – Grundläggande säkerhetskrav – Risker för personers säkerhet – Skyddsklausul – Beslut av kommissionen i vilket ett nationellt förbud mot utsläppande på marknaden förklarades vara motiverat – Villkor för tillämpning av skyddsklausulen – Uppenbart oriktig bedömning – Likabehandling”
I mål T‑337/13,
CSF Srl, med säte i Grumolo delle Abbadesse (Italien), företrätt av advokaterna R. Santoro, S. Armellini och R. Bugaro,
sökande,
mot
Europeiska kommissionen, företrädd av G. Zavvos, i egenskap av ombud, biträdd av advokaten M. Pappalardo,
svarande,
med stöd av
Konungariket Danmark, inledningsvis företrädd av V. Pasternak Jørgensen och M. Wolff, därefter av M. Wolff, C. Thorning, U. Melgaard och N. Lyshøj, samtliga i egenskap av ombud,
intervenient,
angående en talan om ogiltigförklaring av kommissionens beslut 2013/173/EU av den 8 april 2013 om en åtgärd som vidtagits av Danmark i enlighet med artikel 11 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/42/EG för att förbjuda en typ av flerfunktionslastare (EUT L 101, s. 29),
meddelar
TRIBUNALEN (tredje avdelningen),
sammansatt av S. Papasavvas, ordföranden samt domarna N. J. Forwood (referent) och E. Bieliūnas,
justitiesekreterare: förste handläggaren J. Palacio González,
efter det skriftliga förfarandet och förhandlingen den 28 april 2015,
följande
Dom
Bakgrund till tvisten
1 Sökanden, CSF Srl, är ett företag med säte i Italien som är verksamt inom sektorn för tillverkning av maskiner. Företaget tillverkar bland annat en maskin med benämningen ”Multione S630” (nedan kallad Multione S630). Den grundläggande egenskapen hos denna maskin är att den kan användas för olika syften och inom olika verksamhetsområden beroende på de 58 olika typer av tillbehör som den kan utrustas med. Dessa tillbehör som också tillverkas av sökanden gör det till exempel möjligt att förvandla maskinen till en tippvagn, en snöplog, en gaffeltruck, en kranarm, en hydraulisk hammare, ett gripredskap, en harv eller en gräsklippare och maskinen kan följaktligen användas för verksamhet såsom trädgårdsbruk, lantbruk, uppförande och underhåll av vägar eller skogsbruk. Maskinen i fråga har släppts ut på marknaden i olika EU-medlemsstater. Sedan år 2009 har tio exemplar av maskinen i fråga sålts i Danmark där de används för utfordring och rengöring av burar på minkfarmar.
2 Den 31 januari 2012 vidtog de danska myndigheterna åtgärder med avseende på Multione S630 i enlighet med artikel 11.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/42/EG av den 17 maj 2006 om maskiner och om ändring av direktiv 95/16/EG (EUT L 157, s. 24). Åtgärderna bestod dels i ett förbud mot utsläppande på den danska marknaden av varje nytt exemplar av denna maskin som inte var försedd med skyddsanordning mot fallande föremål, dels i ett åläggande för sökanden att vidta korrigeringsåtgärder vad gäller de exemplar av maskinen i fråga som redan tagits i drift i Danmark.
3 De danska myndigheterna motiverade antagandet av dessa åtgärder med att Multione S630 inte uppfyllde vissa grundläggande säkerhetskrav som föreskrivs i direktiv 2006/42. De slog i det avseendet fast att de exemplar av nämnda maskin som hade släppts ut på den danska marknaden inte var försedda med lämplig skyddsanordning, trots att ett flertal funktioner för vilka maskinen var konstruerad utsatte föraren för risk för nedfallande föremål eller material. De ansåg även att en sådan situation utgjorde ett åsidosättande av punkt 3.4.4 i bilaga I till direktiv 2006/42. I denna bestämmelse föreskrivs att om det finns risk för att föremål eller material faller ned på åkande förare, ska en självgående maskin vara konstruerad och tillverkad med hänsyn tagen till denna risk och, om dess storlek medger, vara försedd med en lämplig skyddsanordning.
4 I enlighet med artikel 11.2 i direktiv 2006/42 anmäldes de åtgärder som vidtogs av de danska myndigheterna till Europeiska kommissionen. Kommissionen fann i beslut 2013/173/EU av den 8 april 2013 om en åtgärd som vidtagits av Danmark i enlighet med artikel 11 i direktiv 2006/42 för att förbjuda en typ av flerfunktionslastare (EUT L 101, s. 29) (nedan kallat det angripna beslutet) att nämnda åtgärder var befogade enligt punkt 3 i samma artikel.
Förfarandet och parternas yrkande
5 Sökanden har väckt förevarande talan genom en ansökan som inkom till tribunalens kansli den 19 juni 2013.
6 Sökanden ansökte om interimistiska åtgärder genom handling som gavs in till tribunalens kansli den 30 augusti 2013. Genom beslut av den 11 november 2013 ogillade tribunalens ordförande ansökan med motiveringen att sökanden inte hade visat att fara förelåg i dröjsmål och meddelade att beslut om rättegångskostnaderna i målet skulle meddelas senare.
7 Genom handling som inkom till tribunalens kansli den 1 oktober 2013 ansökte Konungariket Danmark om att få intervenera till stöd för kommissionens yrkanden. Ordföranden på tribunalens första avdelning biföll denna ansökan genom beslut av den 13 november 2013.
8 På grundval av referentens rapport beslutade tribunalen att inleda det muntliga förfarandet.
9 Parterna utvecklade sin talan och svarade på tribunalens frågor vid förhandlingen den 28 april 2015.
10 Sökanden har yrkat att tribunalen ska
– ogiltigförklara det angripna beslutet,
– inhämta ett sakkunnigutlåtande vid behov,
– förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.
11 Kommissionen har yrkat att tribunalen ska
– ogilla talan,
– förplikta sökanden att ersätta rättegångskostnaderna.
12 Konungariket Danmark har yrkat att tribunalen ska ogilla talan.
Rättslig bedömning
13 Utan att formellt göra gällande att talan inte kan upptas till sakprövning vill kommissionen få klarhet i huruvida den kan tas upp till sakprövning. Sökanden har i materiellt hänseende gjort gällande två grunder till stöd för sitt yrkande om ogiltigförklaring av det angripna beslutet. Sökanden har även gjort en invändning om den skada den påstått sig ha lidit till följd av detta, men har inte framställt några yrkanden i det avseendet.
Upptagande till sakprövning
14 Kommissionen har i huvudsak gjort gällande att det angripna beslutet inte direkt berör sökanden i den mening som avses i artikel 263 fjärde stycket FEUF. Även om det i beslutet tas ställning till huruvida de åtgärder som antagits av de danska myndigheterna med avseende på sökanden är befogade, är det de sistnämnda som direkt påverkar dess rättsliga ställning i enlighet med den fördelning av befogenheter som föreskrivs i artikel 11 i direktiv 2006/42. Även om beslutet förutom Konungariket Danmark meddelades andra EU-medlemsstater, ankommer det på de behöriga nationella myndigheterna att nu undersöka i vilken utsträckning de maskiner som sökanden släppt ut på den danska marknaden uppfyller kraven i nämnda direktiv och dra slutsatserna av detta.
15 Sökanden har bestritt dessa argument.
16 Det ska i detta avseende erinras om att det framför allt av artikel 263 fjärde stycket FEUF framgår att alla fysiska eller juridiska personer får väcka talan mot en akt som direkt och personligen berör dem.
17 Det utgör fast rättspraxis att en fysisk eller juridisk person direkt berörs av en akt när denna har en direkt inverkan på dennes rättsliga ställning och inte lämnar dem till vilka den riktar sig något utrymme för skönsmässig bedömning, eftersom genomförandet har en rent automatisk karaktär och endast följer av unionsslagstiftningen, utan att några mellanliggande regler tillämpas (dom av den 5 maj 1998, Dreyfus/kommissionen, C‑386/96 P, REG, EU:C:1998:193, punkt 43, och dom av den 13 mars 2008, kommissionen/Infront WM, C‑125/06 P, REG, EU:C:2008:159, punkt 47).
18 I förevarande mål avser sökandens talan ogiltigförklaring av ett beslut som antagits av kommissionen i vilket det fastställts att de åtgärder som vidtagits av de danska myndigheterna avseende de villkor på vilka Multione S630 släppts ut på den danska marknaden är befogade.
19 De åtgärder som vidtagits av de danska myndigheterna grundar sig på bestämmelser i den danska lagstiftningen som antagits för att införliva direktiv 2006/42, och framför allt artikel 11.1 i detta direktiv. I sistnämnda artikel föreskrivs bland annat att om en medlemsstat konstaterar att en CE-märkt maskin som omfattas av detta direktiv och som åtföljs av en EG‑försäkran om överensstämmelse och som används på avsett sätt och under rimligen förutsebara villkor, kan äventyra säkerheten för personer ska den vidta alla lämpliga åtgärder för att se till att denna maskin dras tillbaka från marknaden, inte släpps ut på marknaden och/eller tas i drift eller att dess fria rörlighet begränsas.
20 Det angripna beslutet grundar sig på artikel 11.3 i direktiv 2006/42. I den bestämmelsen föreskrivs att om en medlemsstat har underrättat kommissionen om att åtgärder vidtagits i enlighet med artikel 11.1 i nämnda direktiv, så ska kommissionen samråda med de berörda parterna innan den bedömer huruvida åtgärderna är befogade eller inte och därefter underrätta den medlemsstat som gjort anmälan, övriga medlemsstater och tillverkaren av den aktuella maskinen eller dennes befullmäktigade representant om sitt beslut.
21 Såsom kommissionen har påpekat framgår vid en genomläsning av den skrivelse som de danska myndigheterna sände till sökanden den 31 januari 2012 att de åtgärder som antogs av dessa myndigheter syftade till att direkt påverka sökandens rättsliga ställning. Nämnda myndigheter fann att Multione S630 inte uppfyllde vissa grundläggande säkerhetskrav som anges i direktiv 2006/42, eftersom maskinen inte var försedd med lämplig skyddsanordning mot fallande föremål eller material. Myndigheterna förbjöd för det första utsläppandet på den danska marknaden av maskinen, ålade för det andra sökanden att ändra konstruktionen och tillverkningen av maskinen genom att förse den med en sådan anordning, och ålade för det tredje sökanden att beträffande de examplar av nämnda maskin som redan hade tagits i drift i Danmark säkerställa att de uppfyllde de krav som uppställs i direktivet eller att dra tillbaka dem från marknaden.
22 Kommissionen drog emellertid därav den felaktiga slutsatsen att det angripna beslutet inte direkt berör sökanden.
23 Tvärtom kan inledningsvis konstateras att det angripna beslutet har andra direkta verkningar på sökandens rättsliga ställning än dem som följer av de åtgärder som vidtagits av de danska myndigheterna.
24 Det ska för det första konstateras att det angripna beslutet riktar sig till alla EU-medlemsstater och inte enbart till Konungariket Danmark i enlighet med den underrättelseskyldighet som åligger kommissionen enligt artikel 11.3 och 11.6 i direktiv 2006/42. Det är således till alla delar bindande för var och en av dem i enlighet med artikel 288 FEUF.
25 För det andra antogs direktiv 2006/42 på grundval av artikel 95 EG (nu artikel 114 FEUF) enligt vilken Europaparlamentet och Europeiska unionens råd har behörighet att besluta om åtgärder som antas i syfte att avskaffa handelshinder som följer av skillnader mellan bestämmelserna i lagar och andra författningar i medlemsstaterna (se dom av den 17 maj 1994, Frankrike/kommissionen, C‑41/93, REG, EU:C:1994:196, punkt 22, och dom av den 9 augusti 1994, Tyskland/Rådet, C‑359/92, REG, EU:C:1994:306, punkt 22 med avseende på artikel 100a EG). Det syftar till att harmonisera de villkor på vilka maskiner försedda med CE-märkningen och åtföljda av den EG-försäkran om överensstämmelse släpps ut på den inre marknaden och säkerställa deras fria rörlighet inom unionen samtidigt som det ska garanteras att de hälso- och säkerhetskrav som uppställts för att skydda befolkningen mot de risker som följer av användning av maskiner iakttas (se, för ett liknande resonemang, dom av den du 8 september 2005, Yonemoto, C‑40/04, REG, EU:C:2005:519, punkterna 31 och 45, och dom av den 17 april 2007, AGM-COS.MET, C‑470/03, REG, EU:C:2007:213, punkterna 52 och 53), i likhet med rådets direktiv 89/392/EEG av den 14 juni 1989 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om maskiner (EGT L 183, s. 9; svensk specialutgåva, område 13, volym 19, s. 23) och Europaparlamentets och Rådets direktiv 98/37/EG av den 22 juni 1998 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om maskiner (EGT L 207, s. 1) som föregick ovannämnda direktiv.
26 I detta syfte förbjuds enligt direktiv 2006/42 framför allt medlemsstaterna att begränsa den fria rörligheten för maskiner inom unionen när dessa uppfyller de villkor som krävs för att de ska antas vara förenliga grundläggande säkerhets- och hälsokrav som föreskrivs i direktiv 2006/42 (artiklarna 6 och 7). Dessutom åläggs behöriga nationella myndigheter att säkerställa en kontroll av deras respektive marknad, bland annat genom att vidta alla lämpliga åtgärder för att säkerställa att endast sådana maskiner får släppas ut på marknaden eller tas i drift som överensstämmer med de tillämpliga bestämmelserna i direktivet och inte äventyrar hälsa och säkerhet för personer (artikel 4 i direktiv 2006/42). Slutligen åläggs medlemsstaterna att vidta alla lämpliga åtgärder för att se till att maskiner som kan äventyra hälsa och säkerhet för personer dras tillbaka från marknaden, inte släpps ut på marknaden eller tas i drift eller mer allmänt att deras fria rörlighet begränsas (artikel 11 i direktiv 2006/42).
27 För det tredje framgår av artikel 14.7 och artikel 19 i direktiv 2006/42, lästa mot bakgrund av skälen 9 och 10, att medlemsstaterna inom ramen för den marknadskontroll som införts genom nämnda direktiv och framför allt vid tillämpningen av den skyddsklausul som föreskrivs i artikel 11 ska se till att direktivet tillämpas korrekt och enhetligt i samordning med varandra och med beaktande av de riktlinjer som utarbetas av kommissionen.
28 Med avseende på ändamålet, den allmänna systematiken och innehållet i de ovan i punkterna 26 och 27 nämnda bestämmelserna innebär det angripna beslutet att alla EU-medlemsstater förutom Konungariket Danmark ska vidta lämpliga åtgärder avseende utsläppandet och bibehållandet av Multione S630 på sina marknader och därigenom garantera korrekt och enhetlig tillämpning av direktiv 2006/42 mot bakgrund av de åtgärder som vidtagits av de danska myndigheterna som kommissionen förklarat vara befogade, såsom sökanden i huvudsak gjort gällande. Med andra ord ska alla medlemsstater förutom Konungariket Danmark, i den mån som krävs av respektive medlemsstat, undersöka om de exemplar av nämnda maskin som sökanden kunnat släppa ut på deras respektive marknad är utrustade med lämplig skyddsanordning som skyddar mot risken för fallande föremål eller material, och följaktligen om maskinerna kan bibehållas på nämnda marknad eller inte. Det angripna beslutet har således den direkta verkan att det utlöser nationella förfaranden och att den rätt som sökanden hittills haft att sälja en maskin som förutsätts överensstämma med kraven enligt artikel 7 i nämnda direktiv inom hela unionen, eftersom den är försedd med CE-märkningen och åtföljd av EG‑försäkran, äventyras (se analogt dom kommissionen/Infront WM, punkt 17 ovan, EU:C:2008:159, punkterna 50–52).
29 Kommissionen har inte heller bestritt den omständigheten att de finska och de litauiska myndigheterna, efter det att det angripna beslutet riktats till dem, redan har vidtagit åtgärder i detta avseende.
30 För det andra lämnar det angripna beslutet inte något utrymme för skönsmässig bedömning till dem till vilka det riktar sig vad gäller det mål som ska uppnås eller genomförandet, vilket innebär att genomförandet måste vara av rent automatisk karaktär och endast följa av unionslagstiftningen utan att några mellanliggande regler tillämpas.
31 Det är såsom kommissionen anfört förvisso sannolikt att de behöriga nationella myndigheterna – för att kunna bedöma om sökanden har släppt ut eller avser att släppa ut exemplar av Multione S630 på deras nationella territorier, och om vissa av dessa exemplar saknar skyddsanordning för att skydda mot risker orsakade av att föremål eller material faller ned – är skyldiga att vidta kontrollåtgärder i ett tidigare skede. Om det emellertid visar sig att det förhåller sig på det sättet ska dessa myndigheter fastställa att denna situation kan äventyra personers säkerhet och vidta alla lämpliga åtgärder för att motverka denna risk genom att i detta sammanhang säkerställa en korrekt och enhetlig tillämpning av direktiv 2006/42 med avseende på det angripna beslutet och de danska åtgärder som förklarats vara befogade i beslutet, och således fatta beslut om att förbjuda, återkalla eller ändra maskinen i fråga, eller vidta motsvarande åtgärder. Det resultat som ska uppnås av de andra nationella myndigheterna, som inte har något utrymme för skönsmässig bedömning i detta avseende, bestäms således av kommissionens beslut där det fastställs att de danska åtgärderna är befogade (se, för ett liknande resonemang, beslut av den 7 juni 2007, IMS/kommissionen, T‑346/06 R, REG, EU:T:2007:164, punkterna 51–54, se även, analogt, dom kommissionen/Infront WM, punkt 17 ovan, EU:C:2008:159, punkterna 59–63).
32 Dessutom har kommissionen i förevarande fall inte med framgång ifrågasatt vare sig sökandens argument – att de åtgärder som de finska och litauiska myndigheterna vidtagit till följd av att de fick kännedom om det angripna beslutet bekräftar att myndigheterna inte hyser några tvivel om beslutets räckvidd – eller de konskevenser som ska dras därav, och inte heller den bevisning som förebringats i detta avseende.
33 Bedömningen ovan påverkas inte av artikel 9 i direktiv 2006/42. I denna artikel, genom vilken ”[s]ärskilda åtgärder avseende potentiellt riskfyllda maskiner” införs, föreskrivs bland annat att när kommissionen, i enlighet med förfarandet i artikel 11 i direktivet, anser att en åtgärd som vidtagits av en medlemsstat är berättigad, får kommissionen besluta om åtgärder där det krävs att medlemsstaterna ska förbjuda eller begränsa utsläppandet på marknaden av maskiner som på grund av sina tekniska egenskaper kan innebära samma risker som de maskiner som omfattas av de nationella åtgärderna, eller ställa upp särskilda villkor för sådana maskiner. För övrigt anges i skäl 13 i direktivet att sådana åtgärder som vidtas på unionsnivå inte är direkt tillämpliga gentemot ekonomiska aktörer och bör genomföras av medlemsstaterna.
34 Det ska i detta avseende konstateras att även om medlemsstaterna ska säkerställa en korrekt och enhetlig tillämpning av direktiv 2006/42 – genom att dra konsekvenser av en nationell åtgärd som vidtagits med avseende på en viss maskin och som förklarats vara befogad av kommissionen, utan att de har något utrymme för skönsmässig bedömning vad gäller det resultat som ska uppnås – är det uppenbart att de inte utöver de förfarande- och materialrättsliga ramar som föreskrivs i artikel 11.1 i detta direktiv på eget initiativ kan utvidga tillämpningsområdet för denna åtgärd till att omfatta andra maskiner av det skälet att sistnämnda innebär samma risk, utan att härvid åsidosätta principen om fri rörlighet som fastställs i artikel 6.1 i nämnda direktiv och presumtionen om överensstämmelse som föreskrivs i artikel 7 i direktivet (se för ett liknande resonemang dom av den 25 mars 1999, kommissionen/Italien, C‑112/97, REG, EU:C:1999:168, punkt 54, och dom AGM-COS.MET, punkt 25 ovan, EU:C:2007:213, punkterna 61–64 och 68–70). Detta är anledningen till att unionslagstiftaren som förutsättning för en sådan utvigning har krävt att det genomförs ett särskilt förfarande som dels innebär att kommissionen fattar ett uttryckligt beslut i denna fråga, dels att nationella åtgärder vidtas för att genomföra det beslutet. Sådana typer av rättsakter föreskrivs däremot inte och krävs inte heller enligt artikel 11 i direktivet med beaktande av bestämmelsens räckvidd (se punkterna 28 och 31 ovan).
35 Mot bakgrund av det ovan anförda kan kommissionen inte med framgång bestrida att talan kan upptas till sakprövning på den grunden att det angripna beslutet inte direkt berörde sökanden.
Talan om ogiltigförklaring av det angripna beslutet
36 Sökanden har anfört två grunder till stöd för sin talan om ogiltigförklaring av det angripna beslutet. Som första grund har sökanden gjort gällande att direktiv 2006/42 åsidosatts. Som andra grund har sökanden gjort gällande att principen om likabehandling åsidosatts.
Den första grunden: Åsidosättande av direktiv 2006/42
37 Sökanden har i huvudsak gjort gällande att det angripna beslutet grundar sig på en felaktig tolkning och tillämpning av bestämmelserna i direktiv 2006/42 om de grundläggande säkerhetskrav som tillverkarna av maskiner som ska släppas ut på marknaden i Europeiska unionen ska uppfylla.
38 För det första fastställs i det angripna beslutet att de åtgärder som de danska myndigheterna vidtagit med avseende på Multione S630 är befogade, trots att det i beslutet åläggs att skyldigheter som går utöver dem som föreskrivs i artikel 5.1 a i direktiv 2006/42 och punkterna 1.1.2 och 3.4.4 till bilaga I till detta direktiv ska iakttas.
39 För det andra har den felaktiga räckvidd som först de danska myndigheterna och därefter kommissionen tillerkänt dessa bestämmelser lett till ett godtagande av nationella åtgärder som vidtagits i strid med villkoren för tillämpning av skyddsklausulen i artikel 11 i direktiv 2006/42, förbudet mot att hindra fri rörlighet för maskiner som föreskrivs för medlemsstaterna i artikel 6.1 i nämnda direktiv och principen om förutsättande om överensstämmelse i artikel 7.1 i direktivet som gäller med avseende på Multione S630.
40 För det tredje har kommissionen anammat den uppfattning som de danska myndigheterna företrätt utan att beakta den kritik som sökanden framfört vid dessa myndigheter och därefter under samrådet i enlighet med artikel 11.3 i direktiv 2006/42.
41 Sökanden har för det fjärde och i sista hand gjort gällande att den bedömning av de faktiska omständigheterna som de danska myndigheterna gjort och som kommissionen har förklarat vara befogad i sig är felaktig oberoende av den felaktiga tolkningen av direktiv 2006/42.
42 Kommissionen har, med stöd av Konungariket Danmark, bestritt de olika invändningarna.
43 Mot bakgrund av de argument som parterna har anfört ska i tur och ordning först möjligheten att vinna framgång på denna grund prövas, därefter de två invändningar som sökanden framställt i detta sammanhang och som avser en felaktig rättstillämpning och slutligen de två sista grunderna som sökanden anfört genom vilka denna i huvudsak har gjort gällande att kommissionen har gjort sig skyldig till en oriktig bedömning.
– Möjligheten att vinna framgång på denna grund
44 Det ska inledningsvis erinras om att det samtidigt som det enligt artikel 11 i direktiv 2006/42 med rubriken ”Skyddsklausul” krävs att medlemsstaterna ska vidta alla lämpliga åtgärder för att begränsa den fria rörligheten på sina nationella marknader för sådana maskiner som kan äventyra personers säkerhet eller hälsa i nämnda artikel föreskrivs att kommissionen ska ”bedöma” huruvida dessa åtgärder är ”befogade eller inte” (se punkterna 19 och 20 ovan).
45 Såsom kommissionen har framhållit har direktiv 2006/42 artikel 95 EG som rättslig grund (nu artikel 114 FEUF), där det i punkt 10 föreskrivs att de harmoniseringsåtgärder som vidtas enligt denna artikel vid behov ska omfatta en skyddsklausul som tillåter medlemsstaterna att på en eller flera av de icke-ekonomiska grunder som anges i artikel 36 FEUF vidta ”provisoriska åtgärder, som ska vara underkastade ett kontrollförfarande från unionens sida”.
46 Härav följer att det även om det faktiskt ankommer på medlemsstaterna att genomföra direktiv 2006/42 på ett korrekt sätt och att säkerställa att de maskiner som släpps ut på marknaden eller tas i drift på deras territorium uppfyller kraven i direktivbestämmelserna och i förekommande fall vidta sådana åtgärder som föreskrivs i artikel 11, såsom kommissionen framhållit, ankommer det icke desto mindre på sistnämnda att bedöma huruvida dessa åtgärder är befogade genom att framför allt förvissa sig om att de rättsliga och faktiska skäl som låg till grund för åtgärderna är välgrundade (se analogt dom Frankrike/kommissionen, punkt 25 ovan, EU:C:1994:196, punkterna 27 och 28, se även, för ett liknande resonemang och analogt, dom av den 14 juni 2007, Medipac-Kazantzidis, C‑6/05, REG, EU:C:2007:337, punkt 46, och dom av den 22 april 2015, Klein/kommissionen, C‑120/14 P, EU:C:2015:252, punkterna 64 och 76). Resultatet av denna kontroll är avgörande för huruvida den nationella åtgärden i fråga kan bibehållas, vilket innebär att medlemsstaten enbart kan bibehålla åtgärden om kommissionen förklarar att denna är befogad, och i motsatt fall ska den upphäva åtgärden.
47 Härav följer, i motsats till vad kommissionen anfört, att var och en som kan väcka talan om ogiltigförklaring av ett beslut i vilket det fastställs att sådana åtgärder är befogade har rätt att till stöd för sina yrkanden åberopa att nämnda beslut grundar sig på en felaktig tolkning av bestämmelserna i direktiv 2006/42, även om denna tolkning, som ska beaktas av samtliga medlemsstater (se punkterna 28, 30 och 31 ovan), först gjordes av de behöriga nationella myndigheterna och därefter anammades av kommissionen. I ett sådant fall ska det vara möjligt att vid unionsdomstolen ifrågasätta den felaktiga rättstillämpning som kan medföra att det beslut i vilket kommissionen fastställt att de nationella åtgärderna i fråga är befogade kan ogiltigförklaras, i annat fall skulle nämligen artikel 263 FEUF och principen om ett effektivt domstolsskydd förlora sin betydelse.
48 Dessutom ska frågan huruvida de rättsliga skäl som föranledde kommissionen att dra slutsatsen att de nationella åtgärderna i fråga är välgrundade vara föremål för en fullständig rättslig prövning, eftersom det rör sig om en rättsfråga.
49 Sökanden har i förevarande fall således stöd för sitt argument att den med framgång kan göra gällande att det angripna beslutet grundar sig på en felaktig rättstillämpning, dels genom att kommissionen anammat den felaktiga tolkningen av direktiv 2006/42 som gjordes av de danska myndigheterna, dels genom att den drog slutsatsen att de nationella åtgärder som vidtagits i strid med framför allt artiklarna 6.1, 7, 11 och bilaga I till detta direktiv är befogade.
– Invändningar avseende felaktig rättstillämpning
50 Det ska för det andra prövas huruvida dessa invändningar är välgrundade. Sökanden har i huvudsak bestritt den tolkning av vissa villkor för tillämpning av skyddsklausulen i artikel 11.1 i direktiv 2006/42 som de danska myndigheterna gjort och som kommissionen förklarat vara befogad i det angripna beslutet. Det är i detta avseende för det första utrett att Multione S630 är en maskin som omfattas av tillämpningsområdet för nämnda direktiv, för det andra att de exemplar av den maskin som sökanden släppt ut på den danska marknaden är försedda med CE-märkning och, för det tredje att de är åtföljda av EG-försäkran om överensstämmelse. Däremot är sökanden och kommissionen i förevarande fall oeniga om räckvidden av det villkor enligt vilket den behöriga medlemsstaten måste konstatera att maskinen i fråga ”som används på avsett sätt och under rimligen förutsebara villkor, kan äventyra … säkerhet för personer” för att ha rätt att begränsa den fria rörligheten på sitt territorium. De är framför allt oeniga om dels den metod som ska användas för att bedöma de risker som en maskin kan innebära för användarnas säkerhet, dels räckvidden och förhållandet mellan de olika skyldigheter som åläggs tillverkare för att hantera dessa risker.
51 I detta avseende framgår det klart och tydligt av artikel 11.1 i direktiv 2006/42 att en medlemsstat om den konstaterar att ”en maskin” som omfattas av detta direktiv och som ”används på avsett sätt och under rimligen förutsebara villkor, kan äventyra … säkerhet för personer” ska vidta alla lämpliga åtgärder för att se till att ”denna maskin” dras tillbaka från marknaden, inte släpps ut på marknaden eller tas i drift eller att ”dess” fria rörlighet begränsas.
52 I artikel 2 andra stycket a första strecksatsen i direktiv 2006/42 definieras en maskin som ”en sammansatt enhet som är utrustad med eller avsedd att utrustas med ett drivsystem som inte utgörs av direkt drivkraft från människa eller djur och som består av inbördes förbundna delar eller komponenter, varav minst en rörlig, som är sammansatta för ett särskilt ändamål”. De definitioner som anges i de övriga strecksatserna i denna bestämmelse hänvisar antingen till definitionen i den första strecksatsen eller inte, men beskriver även de maskiner, bland annat kriterier, som enheter som är sammansatta av komponenter som har ”ett gemensamt syfte” eller som ”är förenade” i ett särskilt syfte. Med maskiner likställs för övrigt i artikel 1.1 g och artikel 2 g delvis fullbordade maskiner som definieras som en sammansatt enhet som inte ensam kan användas för något särskilt ändamål och som är avsedd att byggas in i eller monteras ihop med andra maskiner eller annan utrustning, så att de bildar maskiner i egentlig mening.
53 Slutligen framgår det av artikel 1.1 och artikel 2 första stycket i direktiv 2006/42 att begreppet maskin ska förstås på så sätt att det utöver maskiner i den mening som avses i de bestämmelser som angetts i föregående punkt ska anses hänvisa till en rad andra produkter som bland annat omfattar ”utbytbar utrustning”. I artikel 2 andra stycket b i detta direktiv definieras utbytbar utrustning som en ”anordning som operatören, sedan en maskin eller en traktor tagits i drift, själv monterar ihop med maskinen eller traktorn för att ändra dess funktion eller för att ge den en ny funktion, såvida denna utrustning inte är ett verktyg eller redskap”. I den andra upplagan av Vägledning för tillämpning av ”maskindirektivet” 2006/42 som kommissionen offentliggjorde i juni 2010 och som bifogats handlingarna i målet anges bland annat i punkt 41 att till skillnad från redskap eller verktyg ”som inte ändrar maskinens grundläggande funktion och inte tillför nya funktioner” och som inte omfattas av nämnda direktiv ”omfattar utbytbar utrustning till exempel sådan utrustning som byggs ihop med jordbruks- eller skogsbrukstraktorer för att utföra sådana funktioner som plöjning, skörd, lyft eller lastning eller sådan utrustning som monteras på lastare för att utföra sådana funktioner som borrning eller nedbrytning”.
54 Mot bakgrund av dessa bestämmelser och definitioner ska det för det första påpekas att en medlemsstat kan tillämpa skyddsklausulen i artikel 11 i direktiv 2006/42 på en konkret maskin eller utbytbar utrustning som har en eller flera bestämda funktioner och att medlemsstaten i det sammanhanget är skyldig att bedöma risken för personers hälsa och säkerhet, vilken risk avgör huruvida en sådan klausul ska tillämpas (se för ett liknande resonemang dom kommissionen/Italien, punkt 34 ovan, EU:C:1999:168, punkterna 10 och 39). Denna bedömning och den nationella åtgärd som följer därav ska således vara befogad i förhållande till maskinen i den form som denna saluförts, och i förekommande fall i förhållande till den utbytbara utrustning som maskinen var försedd med när den släpptes ut på marknaden eller togs i drift. I annat fall skulle en medlemsstat kunna åsidosätta principen om fri rörlighet på ett sätt som inte motiveras av förekomsten av en faktisk risk för personers hälsa och säkerhet (se punkt 57 nedan).
55 Sökanden kan i förevarande fall således med framgång hävda att de danska myndigheterna för att kunna tillämpa den skyddsklausul som föreskrivs i direktiv 2006/42 och de bestämmelser i den danska lagstiftningen som antagits för att genomföra detta ska göra en bedömning av den risk som föreligger i förhållande till Multione S630 i den form i vilken den faktiskt släppts ut på den danska marknaden. Sökanden har i detta hänseende, utan att motsägas av kommissionen eller av Konungariket Danmark, gjort gällande att samtliga exemplar av denna maskin som saluförts på den danska marknaden hade köpts med utrustning som för det första gjorde den avsedd att användas för rengöring i minkfarmer, och vars avsedda användning för det andra i sig inte innebar en risk för att material eller föremål skulle fall ned.
56 För det andra kan den riskbedömning som de behöriga nationella myndigheterna ska göra, under kommissionens kontroll, emellertid inte begränsas till den risk som uppstår när maskinen i fråga används ”på avsett sätt” eller ”under sådana omständigheter som tillverkaren … förutsett”. Tvärtom ska enligt flera bestämmelser i direktiv 2006/42, bland annat artikel 4.1 och artikel 11.1 samt de ”Allmänna principer” som finns överst i bilaga I och i punkt 1.1.2 i nämnda bilaga med rubriken ”Principer för integration av säkerheten”, mer allmänt befintliga risker ”under rimligen förutsebara villkor” eller risker som följer av en ”rimligen förutsebar felaktig användning” beaktas. Sistnämnda begrepp definieras i punkt 1.1.1 i denna bilaga som ”användning av en maskin på ett i bruksanvisningen icke avsett sätt men som kan följa av lätt förutsebart mänskligt beteende”.
57 Dessutom kan av ordalydelsen i punkt 1.1.2 a i bilaga I till direktiv 2006/42 slutsaten dras att ”alla risker” i samband med installationen, underhållet och funktionen med maskinen i fråga kan motivera en tillämpning av skyddsklausulen i artikel 11 i nämnda direktiv, oberoende av om det rör sig om avsedd användning eller om en rimligen förutsebar felaktig användning. Enligt denna artikel krävs emellertid att den risk som motiverar en tillämpning av skyddsklausulen ”konstateras” och således att den medlemsstat som åberopar denna klausul i tillräckligt hög grad visar att en sådan risk faktiskt föreligger. Om detta inte visas kan det åsidosättande av principen om fri rörlighet som den nationella åtgärd som antagits på grundval av skyddsklausulen som föreskrivs i denna bestämmelse inte anses vara befogat i den mening som avses i denna bestämmelse (se analogt dom av den 5 mars 2009, kommissionen/Spanien, C‑88/07, REG, EU:C:2009:123, punkt 89 och där angiven rättspraxis).
58 Slutligen ska det konstateras att förekomsten av en risk för personers hälsa och säkerhet i den mening som avses i artikel 11.1 i direktiv 2006/42 kan bedömas bland annat mot bakgrund av kriteriet grundläggande säkerhets- och hälsokrav som åläggs tillverkare av maskiner enligt artikel 5.1 a och bilaga I till nämnda direktiv (se analogt domen Klein/kommissionen, punkt 46 ovan, EU:C:2015:252, punkt 71). Dessa maskiner kan nämligen enbart släppas ut på marknaden om dessa krav som införts för att säkerställa att riskerna i samband med konstruktionen och tillverkningen av maskiner (”Allmänna principer” som återfinns överst i bilaga I till detta direktiv och punkt 1.1.2 i nämnda bilaga), uppfylls (artiklarna 4.1 och 5.1 i samma direktiv). En underlåtenhet att uppfylla dessa krav kan åberopas till stöd för en åtgärd i form av ett beslut om återkallelse eller förbud (artikel 11.2 i direktivet i fråga).
59 Kommissionen gjorde sig därför inte skyldig till någon felaktig rättstillämpning när den i förevarande fall anslöt sig till de danska myndigheternas uppfattning och fann att inte enbart den avsedda användningen av maskinen, utan även all rimligen förutsebar felaktig användning av maskinen, ska beaktas vid bedömningen av den risk som är förknippad med Multione S630. Kommissionen gjorde sig inte heller skyldig till någon felaktig rättstillämpning när den fann att denna bedömning kunde göras mot bakgrund av grundläggande säkerhets- och hälsokrav som anges i punkterna 1.1.2 och 3.4.4 i bilaga I till direktiv 2006/42 (skälen 3, 6 och 7 i det angripna beslutet).
60 I synnerhet kan fastställas att även om denna bedömning konkret ska göras i förhållande till Multione S630, i den form som maskinen hade utrustats och släppts ut på den danska marknaden av sökanden (se punkterna 54 och 55 ovan), så innebär detta inte att de behöriga myndigheterna inte kan beakta de risker som följer av den omständigheten att maskinen som hade saluförts utan att ha försetts med en lämplig skyddsanordning mot fallande föremål eller material slutligen kunde monteras ihop med annan utrustning som krävde en sådan anordning. Det var tvärtom tillåtet att beakta ovannämnda omständigheter, under förutsättning att det visades att det rörde sig om en ”rimligen förutsebar felaktig användning” och att denna innebar en faktisk risk för personers säkerhet (se punkterna 56 och 57 ovan).
61 Parterna är för det tredje oeniga om räckvidden av det grundläggande säkerhets- och hälsokrav som anges i punkt 3.4.4 i bilaga I till direktiv 2006/42.
62 I punkt 3 i bilaga I till direktiv 2006/42 anges en rad grundläggande säkerhets- och hälsokrav för maskiner som utgör riskkällor på grund av mobilitet. Dessa krav och de allmänna kraven som föreskrivs i punkt 1 i nämnda bilaga kompletterar varandra. Av punkterna 3 och 4 i ”Allmänna principer” som återfinns överst i denna bilaga framgår att nämnda maskiner i princip ska uppfylla samtliga av de allmänna och specifika kraven.
63 I punkt 3.4.4 i bilaga I till direktiv 2006/42 föreskrivs bland annat att ”[o]m det finns risk för att föremål eller material faller ned på åkande förare, operatörer eller andra personer, skall en självgående maskin vara konstruerad och tillverkad med hänsyn tagen till denna risk och, om dess storlek medger, vara försedd med en lämplig skyddsanordning”.
64 Såsom kommissionen har påpekat ska räckvidden av det specifika kravet tolkas mot bakgrund av de allmänna kraven i direktiv 2006/42, och framför allt mot bakgrund av punkt 1 i ”Allmänna principer” som återfinns överst i bilaga I och ”Principer för integration av säkerheten” som fastställs i punkt 1.1.2 i nämnda bilaga. Av de sistnämnda framgår klart och tydligt att konstruktionen och tillverkningen av maskiner som är avsedda att släppas ut på markanden i Europeiska unionen ska säkerställa att dessa kan fungera ”utan att medföra risk för personer … under omständigheter som förutsetts av tillverkaren och även med beaktande av rimligen förutsebar felaktig användning” och mer allmänt förhindra ”onormal användning … om sådan användning ger upphov till risker”. Andra bestämmelser i denna bilaga, bland annat punkt 1.1.7 i denna med rubriken ”Arbetsstationer” går i samma riktning. ”Syftet med de åtgärder som vidtas [i detta avseende] skall vara att undanröja alla risker”. För att uppfylla denna förpliktelse har tillverkaren visserligen möjlighet att välja de ”lämpligaste metoder[na]”, men icke desto mindre skyldighet att iaktta prioriteringen som för det första består i att ”så långt möjligt … [undanröja] eller … [minska riskerna] (säkerheten integreras redan på konstruktions- och tillverkningsstadierna)” och för det andra att ”[vidta n]ödvändiga skyddsåtgärder … för sådana risker som inte kan undanröjas” och därutöver i att ” … [ge information] till användarna om kvarstående risker som beror på otillräcklighet i de skyddsåtgärder som vidtagits”.
65 Med beaktande av den prioritet som ges syftet att ”… så långt möjligt … [undanröja] eller … [minska risker]” från och med tidpunkten för “konstruktionen och tillverkningen av maskiner”, riskerna i samband med ”avsedd användning” eller ”rimligen förutsebar felaktig användning” av maskiner och syftet att ”[förhindra]onormal användning …” och ”[vidta n]ödvändiga skyddsåtgärder … för sådana risker som inte kan undanröjas”, kan följande slutsats dras. När en maskin, såsom den i förevarande fall, är avsedd att användas för flera olika ändamål beroende på de olika typer av utbytbar utrustning som kan anslutas till maskinen, ska den innan den släpps ut på marknaden eller tas i drift utrustas med lämplig skyddsanordning om det konstateras att även om den avsedda användningen för vilken köparen avser att använda maskinen i ett visst fall i sig inte innebär en sådan risk för att föremål eller material faller ned, men andra användningar som rimligen kan förutses innebär en sådan risk. En sådan åtgärd hänför sig nämligen till sådana åtgärder som syftar till att ”… så långt möjligt … [undanröja] eller …[minska risker]” genom att ”[beakta]säkerheten … på konstruktions- och tillverkningsstadiet”.
66 Inget av de av sökanden framförda argumenten utöver de som redan granskats föranleder tribunalen att göra en annan bedömning.
67 Framför allt kan sökanden inte med framgång stödja sig på ordalydelsen av artikel 2.1 b i rådets direktiv 86/296/EEG av den 26 maj 1986 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om skyddsanordningar mot fallande föremål (FOPS-skydd) på vissa anläggningsmaskiner (EGT L 186, s. 10; svensk specialutgåva, område 13, volym 15, s. 171), där det föreskrivs att ”anläggningsmaskiner som avses i artikel 1 inte släpps ut på marknaden om de inte är utformade så att de kan utrustas med en [EG]-skyddsanordning. En byggmaskin skall anses vara utformad för att förses med en [EG]-skyddsanordning om den är utrustad med ett överrullningsskydd (ROPS-skydd) på vilket den tidigare nämnda [EG]-skyddsanordningen kan monteras”. För det första är denna rättsakt är inte längre i kraft. För det andra är det visserligen riktigt att nämnda bestämmelse ursprungligen återfanns i sin helhet i punkt 3.4.4 i bilaga I till Europaparlamentets och rådets direktiv 98/37/EG av den 22 juni 1998 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om maskiner (EGT L 207, s. 1), men denna bestämmelse ändrades inom ramen för de arbeten som resulterade i antagandet av direktiv 2006/42 där det föreskrivs att det ska inrättas en skyddsanordning mot fallande föremål eller material (se punkterna 63–65 ovan).
68 Sökanden kan inte heller med framgång göra gällande den underrättelseskyldighet som föreskrivs i direktiv 2006/42.
69 De grundläggande säkerhets- och hälsokrav som åligger tillverkare av maskiner enligt direktiv 2006/42 omfattar, såsom framför allt framgår av punkterna 1.7.4.1. och 1.7.4.2 i bilaga I till direktivet visserligen skyldigheten att bifoga bruksanvisningar till dessa maskiner som innehåller en beskrivning av den avsedda användningen av maskinerna och som beaktar rimligen förutsebar felaktig användning och gör användaren uppmärksam på sådana olämpliga användningssätt som erfarenhetsmässigt kan förutses och ger information till användarna om de skyddsåtgärder som de ska vidta. När det gäller maskiner som utgör riskkällor på grund av mobilitet anges i punkt 3.6.3.2 i denna bilaga att ”[b]ruksanvisningen för en maskin som kan användas för flera ändamål beroende på vilken utrustning som används och bruksanvisningen för den utbytbara utrustningen skall innehålla den information som är nödvändig för användning av basmaskinen och den utbytbara utrustningen som kan anslutas”. Sökanden har i förevarande fall i detalj redogjort för skälen till att den anser att den uppfyllt denna skyldighet och kommissionen har varken ifrågasatt de argument som sökanden anfört i det avseendet eller den bevisning som den förebringat till stöd för sina argument.
70 Skyldigheten att iaktta detta krav påverkar emellertid inte den överordnade skyldighet som tillverkare av maskiner har, nämligen att beakta säkerheten vid konstruktionen och tillverkningen av maskiner genom att så långt möjligt undanröja eller minska riskerna relaterade till den avsedda användningen och rimligen förutsebar felaktig användningen av maskinerna, såsom framgår av punkt 1.7.4.2 l i bilaga I till direktiv 2006/42 och såsom Konungariket Danmark har anfört. Med andra ord föreskrivs i direktivet inte endast en skyldighet för tillverkare att varna sina kunder för riskerna med en rimligen förutsebar felaktig användning av de maskiner som de säljer, vilket sökanden påstår sig ha gjort. Såsom kommissionen har påpekat innebär direktivet även att tillverkare så långt möjligt ska undanröja eller minska sådana risker på konstruktions- och tillverkningsstadiet.
71 Mot denna bakgrund anser tribunalen att kommissionen inte har gjort sig skyldig till felaktig rättstillämpning då den anslutit sig till de danska myndigheternas uppfattning och ansett att syftet med de åtgärder som vidtas av tillverkare av maskiner ska vara att på konstruktions- och tillverkningsstadiet undanröja alla risker som en avsedd användning eller rimligen förutsebar felaktig användning av maskinerna kan innebära. Kommissionen har inte heller gjort sig skyldig till felaktig rättstillämpning då den fann att när det konstaterats att en sådan multifunktionell maskin som den som det rör sig om i förevarande fall medför att användaren utsätts för risker för fallande föremål eller material inom ramen för en av dess avsedda användningar eller en av dess rimligen förutsebara felaktiga användningar ska denna risk beaktas genom att maskinen utrustas med en skyddsanordning innan den släpps ut på marknaden eller sätts i drift (skälen 3, 4, 6 och 7 i det angripna beslutet).
72 Kommissionen har följaktligen varken åsidosatt villkoren för tillämpning av skyddsklausulen i artikel 11 i direktiv 2006/42 eller förbudet mot att begränsa den fria rörligheten som föreskrivs för medlemsstaternas i artikel 6.1 i nämnda direktiv när den grundat det angripna beslutet på denna bedömning. Kommissionen har därmed inte heller åsidosatt den presumtion om överensstämmelse som gäller för Multione S630 enligt artikel 7.1 i direktivet, eftersom det av den systematik i vilken denna rättsakt ingår klart framgår att en sådan presumtion inte medför att medlemsstaternas möjlighet att tillämpa skyddsklausulen i artikel 11 i direktivet när de villkor som föreskrivs i sistnämnda är uppfyllda kan ifrågasättas (se, för ett liknande resonemang och analogt, dom Medipac-Kazantzidis, punkt 46 ovan, EU:C:2007:337, punkterna 44 och 46, och dom av den 19 november 2009, Nordiska Dental, C‑288/08, REG, EU:C:2009:718, punkterna 23 och 24).
– Invändningar avseende felaktig bedömning av de faktiska omständigheterna
73 För det tredje ska sökandens invändningar angående huruvida kommissionens bedömning att de åtgärder som vidtagits av de danska myndigheterna var befogade med hänsyn till de risker som var förknippade med maskinen är välgrundad prövas.
74 I detta avseende anfördes inledningsvis i det angripna beslutet att de danska myndigheterna hade grund för att anse att även om Multione S630 ursprungligen hade konstruerats för att användas på ett sådant sätt som inte innebär risker för fallande föremål eller material, var det sannolikt att maskinen skulle komma att användas på ett annat sätt, ett sätt som utsätter användaren för en sådan risk (skälen 4 och 7). Kommissionen fann därefter att genomgången av det yttrande som sökanden avgett bekräftade att en sådan risk förelåg (skäl 8).
75 Det ska för det första, såsom sökanden i huvudsak anfört, konstateras att denna motivering, som i sig är kortfattad, ska tolkas i samband med det förfarande som avslutades genom det angripna beslutet, och förstås på så sätt att kommissionen bekräftade den bedömning som tidigare gjordes av de danska myndigheterna, efter att ha undersökt bedömningen mot bakgrund av de yttranden som sökanden avgav i enlighet med artikel 11.3 i direktiv 2006/42 som sammanfattades i skäl 5 i det angripna beslutet.
76 Kommissionen kan således inte med framgång göra gällande att de argument genom vilka sökanden ifrågasatt den bedömning som ligger till grund för de åtgärder som vidtogs med avseende på Multione S630 i huvudsak är verkningslösa med motiveringen att de inte avser det angripna beslutet, utan den ståndpunkt som tidigare intagits av de danska myndigheterna. Om ett sådant argument godtas innebär detta för övrigt att lagenligheten av detta beslut ska bedömas utan hänsyn till det sammanhang som gör det möjligt att förstå det och att det med hänsyn till den motivering som anges ovan i punkt 74 ex officio ska fastställas att tribunalen inte kan kontrollera om rättsakten är välgrundad och följaktligen ska ogiltigförklara den därför att den är bristfälligt motiverad.
77 För det andra framgår det klart och tydligt av det angripna beslutet att kommissionen inte har underlåtit att beakta sökandens yttrande, som den har sammanfattat på ett korrekt sätt. Det framgår även att kommissionen inte okritiskt godtog de danska myndigheternas ståndpunkt, utan på ett kortfattat men förståeligt sätt med beaktande av det sammanhang i vilket den intog sin ståndpunkt anförde de rättsliga och sakliga skäl på grundval av vilka den drog slutsatsen att de åtgärder som vidtogs av dessa myndigheter var befogade. Sökandenas argument i detta avseende kan således inte godtas.
78 Det ska för det tredje med beaktande av kommissionens och Konungariket Danmarks argument avseende omfattningen av tribunalens prövning av huruvida bedömningen av de faktiska omständigheterna i det angripna beslutet är välgrundad och sökandens invändningar i detta avseende inledningsvis erinras om att syftet med direktiv 2006/42 är att harmonisera de villkor på vilka maskiner som omfattas av direktivet släpps ut på marknaden och att säkerställa den fria rörligheten för maskiner inom unionen samtidigt som det ska garanteras att de hälso- och säkerhetskrav som uppställts för att skydda befolkningen mot de risker som följer av användning av maskiner iakttas (se punkt 25 ovan).
79 I detta syfte har ett system för kontroll och reglering av den inre marknaden införts genom direktiv 2006/42 inom ramen för vilket det i första hand ankommer på de behöriga nationella myndigheterna att bedöma om en maskin kan äventyra personers hälsa och säkerhet (se punkterna 19, 26 och 27 ovan) och, om så är fallet, att fatta de beslut om återkallelse eller förbud som krävs. Den skyddsklausul som i detta avseende föreskrivs i artikel 11 i direktiv 2006/42 ska bedömas mot bakgrund av artikel 114.10 FEUF enligt vilken medlemsstaterna får vidta sådana åtgärder på en eller flera av de icke-ekonomiska grunder som anges i artikel 36 FEUF (se punkt 45 ovan), som bland annat omfattar skydd för människors hälsa och liv. Detta kan kräva komplicerade bedömningar av de behöriga nationella myndigheterna av teknisk eller vetenskaplig karaktär (se, analogt, dom av den 21 januari 1999, Upjohn, C‑120/97, REG, EU:C:1999:14, punkterna 33 och 35).
80 Kommissionen ska i sin tur inom ramen för denna bestämmelse pröva huruvida de åtgärder som medlemsstaterna vidtagit är befogade eller inte i rättsligt och faktiskt hänseende (se punkterna 20 och 46 ovan). Unionsdomstolarna har emellertid redan inom ramen för rådets direktiv 91/414/EEG av den 15 juli 1991 om utsläppande av växtskyddsmedel på marknaden (EGT L 230, s. 1; svensk specialutgåva, område 13, volym 20, s. 236), genom vilket en institutionell och processuell mekanism infördes som visserligen skiljer sig från den som föreskrivs i direktiv 2006/42, men som eftersträvar ett liknande syfte, slagit fast att kommissionen, för att på ett ändamålsenligt sätt kunna genomföra ålagda mål och med hänsyn till de komplexa tekniska utvärderingar den måste göra, i detta sammanhang måste tillerkännas ett stort utrymme för skönsmässig bedömning (domar av den 18 juli 2007, Industrias Químicas del Vallés/kommissionen, C‑326/05 P, REG, EU:C:2007:443, punkt 75, och av den 9 september 2011, Dow AgroSciences m.fl./kommissionen, T‑475/07, REG, EU:T:2011:445, punkterna 86 och 150). Unionsdomstolarna har även funnit att kommissionen har en sådan befogenhet när den ska kontrollera åtgärder som vidtagits av medlemsstaterna, vilka inte vidtagits inom ramen för ett direktiv som innehåller en skyddsklausul i den mening som avses i artikel 114.10 FEUF, såsom i förevarande fall, utan inom ramen för en sådan bestämmelse som föreskrivs i punkterna 4–6 i denna artikel (dom av den 6 november 2008, Nederländerna/kommissionen, C‑405/07 P, REG, EU:C:2008:613, punkt 54).
81 När unionsdomstolen har till uppgift att pröva ett stort utrymme för skönsmässig bedömning mot bakgrund av de grunder som anförts vid domstolen, ska den kontrollera att förfarandereglerna har iakttagits, att de faktiska omständigheter som kommissionen har konstaterat är materiellt riktiga, att bedömningen av dessa omständigheter inte är uppenbart oriktig och att det inte förekommit maktmissbruk (dom Industrias Químicas del Vallés/kommissionen, punkt 80 ovan, EU:C:2007:443, punkt 76, och dom Dow AgroSciences m.fl./kommissionen, punkt 80 ovan, EU:T:2011:445, punkt 151).
82 Den ska framför allt mot bakgrund av parternas argument pröva huruvida de bevis som åberopats till stöd för den angripna rättsakten är materiellt riktiga, tillförlitliga och samstämmiga samt om dessa bevis utgör samtliga relevanta uppgifter som ska beaktas för att bedöma en komplicerad situation och om de styrker de slutsatser som dragits (dom Nederländerna/kommissionen, punkt 80 ovan, EU:C:2008:613, punkt 55, och dom Dow AgroSciences m.fl./kommissionen, punkt 80 ovan, EU:T:2011:445, punkt 153).
83 Vad slutligen gäller den bedömning av risken som den berörda medlemsstaten ska göra innan den vidtar de åtgärder som avses i artikel 11 i direktiv 2006/42 under kommissionens kontroll har sökanden gjort gällande att bedömningen ska göras utifrån en skäligen uppmärksam och medveten genomsnittsanvändares synvikel. Detta argument har för övrigt inte specifikt bestritts av kommissionen. Den befogenhet som nationella myndigheter tillerkänns enligt denna artikel utgör nämligen ett undantag från principen om fri rörlighet som fastställs i direktivet och är endast motiverad om det föreligger en risk i samband med den ”avsedda” användningen eller den ”rimligen förutsebara” felaktiga användningen av maskinen i fråga som i punkt 1.1.1 i) i bilaga I till detta direktiv definieras som en användning ”som kan följa av lätt förutsebart mänskligt beteende”. I detta sammanhang bidrar den omständigheten att de nationella myndigheterna ska göra en bedömning av den faktiska risken utifrån en skäligen uppmärksam genomsnittsanvändares synvikel, och inte en abstrakt bedömning, till att säkerställa att de inte begränsar den fria rörligheten för maskiner på ett sätt som inte är befogat i den mening som avses i artikel 11.1 i nämnda direktiv (se punkterna 54 och 57 ovan).
84 När det med hänvisning till en skäligen uppmärksam genomsnittsanvändare emellertid har lagts fram tillräcklig bevisning för att en sådan risk faktiskt föreligger, saknar den omständigheten, tvärtemot vad sökanden har hävdat, att genomsnittsanvändaren tidigare underrättats om en sådan risk i sig betydelse, dels med beaktande av den rangordning som fastställs i direktivet mellan skyldigheterna att förebygga och underrätta som föreskrivs i direktivet för tillverkare av maskiner (se punkterna 64 och 71 ovan), dels med beaktande av konsekvenserna av att dessa skyldigheter inte iakttas (se punkt 58 ovan).
85 Det ska således slutligen med hänvisning till en skäligen uppmärksam genomsnittsanvändare avgöras om kommissionen i förevarande fall utan att göra sig skyldig till en uppenbart felaktig bedömning kunde anse att de danska myndigheterna hade motiverat de åtgärder som vidtagits med avseende på Multione S630 med att det föreligger en risk för användarnas säkerhet till följd av att det inte fanns någon lämplig skyddsanordning mot fallande föremål eller material.
86 De danska myndigheterna har i detta avseende i huvudsak anfört att även om Multione S630 hade köpts med utrustning som inte innebär att dess avsedda användning utsätter användarna för en risk för fallande föremål eller material, föreligger en sådan risk av tre skäl. Först och främst kan det rimligen förutses att de berörda personerna i ett senare skede kommer att köpa utrustning som utsätter dem för en sådan risk på andrahandsmarknaden utan att använda sig av sökanden som mellanhand. Dessutom kan det rimligen förutses att en av sökandens kunder har fler exemplar av maskinen som är avsedda för såväl användning som inte innebär någon risk som för användning som innebär en risk och att denne slutligen kommer att använda dem på samma sätt, utan att sökanden kan förebygga detta. Även om den avsedda användningen av maskinen i sig inte innebär någon risk, utsätts användaren icke desto mindre inom vissa områden inom vilka den används, såsom för jordbruksrelaterade arbeten eller markrelaterade arbeten, för en rimligen förutsebar risk för fallande föremål eller material.
87 Kommissionen fann att samtliga dessa bedömningar var välgrundade.
88 Tribunalen konstaterar att sökanden inte med framgång har bestritt den första av dessa bedömningar. Sökanden har nämligen i huvudsak endast anfört att denna bedömning ”inte förefaller vara avgörande” av två skäl. För det första krävs enligt de bruksanvisningar som medföljer Multione S630 att ägaren installerar en lämplig skyddsanordning om denne köper utrustning som innebär en risk för fallande föremål eller material separat och i detta syfte vänder sig till en godkänd återförsäljare eller verkstad. För det andra innebär denna maskin, i likhet med varje produkt som kännetecknas av en viss grad av teknologi, vissa risker när den inte används i enlighet med de villkor som anges i de bruksanvisningar och som bifogats maskinen som användaren ska iaktta. Oaktat dessa argument verkar ha sin grund i antagandet att den risk som konstaterats av de danska myndigheterna faktiskt föreligger, kan de, såsom kommissionen anfört, inte godtas med hänsyn till den rangordning som fastställts i direktiv 2006/42 mellan skyldigheterna att förebygga och underrätta som åligger tillverkare av maskiner (se punkt 84 ovan).
89 Sökanden har inte heller bestritt den andra bedömning som de danska myndigheterna gjort och som kommissionen bekräftat, med avseende på vilken sökanden endast framfört samma argument.
90 Eftersom dessa argument inte tyder på att det gjorts en uppenbart oriktig bedömning, är det inte nödvändigt att pröva de argument avseende den tredje bedömningen som ligger till grund för de åtgärder som vidtogs av de danska myndigheterna och som kommissionen förklarade vara befogade. Även om det antas att sistnämnda argument var välgrundade är det angripna beslutet icke desto mindre befogat av ovannämnda skäl. Det är följaktligen inte nödvändigt att inhämta ett sakkunnigutlåtande som sökanden begärt i denna fråga.
91 Med hänsyn till ovanstående överväganden kan talan inte bifallas såvitt avser någon del av den första grunden.
Den andra grunden: Åsidosättande av principen om likabehandling
92 Sökanden har i huvudsak gjort gällande att det angripna beslutet utgör ett åsidosättande av principen om likabehandling i den mån det i detta fastställs att de åtgärder som vidtagits av de danska myndigheterna är befogade, trots att åtgärderna enbart avser de exemplar av Multione S630 som släppts ut på den danska marknaden och inte omfattar de tusentals liknande multifunktionella maskiner som tagits i drift på denna marknad.
93 Kommissionen har, med stöd av Konungariket Danmark, bestritt dessa argument.
94 Enligt fast rättspraxis kräver principen om likabehandling att lika situationer inte får behandlas olika och att olika situationer inte får behandlas lika, såvida det inte finns sakliga skäl för en sådan behandling (dom av den 13 december 1984, Sermide, 106/83, REG, EU:C:1984:394, punkt 28, dom av den 11 juli 2006, Franz Egenberger, C‑313/04, REG, EU:C:2006:454, punkt 33, och dom av den 3 september 2009, Cheminova m.fl./kommissionen, T‑326/07, REG, EU:T:2009:299, punkt 214).
95 Det åsidosättande av principen om likabehandling som sökanden gjort gällande gentemot kommissionen i förevarande fall består huvudsakligen i att kommissionen förklarat att de åtgärder som de danska myndigheterna vidtagit med avseende på Multione S630 är befogade, utan att dessförinnan ha försäkrat sig om att åtgärderna inte var diskriminerande, trots att de enbart avsåg den maskinen och inte de tusentals liknande multifunktionella maskiner som tagits i drift på den danska marknaden.
96 Kommissionen har, med stöd av Konungariket Danmark, redogjort för de faktiska skälen till att den anser att de maskiner som omfattades av den utredning som de danska myndigheterna gjorde innan de vidtog åtgärder med avseende på Multione S630 befann sig i olika situationer som var och en krävde en annan behandling av myndigheterna. Sökanden har inte bestritt dessa faktiska omständigheter i sin replik, samtidigt som den har gjort gällande att de inte innebär att riktigheten av dess argumentation ifrågasätts. Härav följer att det inte har visats att kommissionen har åsidosatt principen om likabehandling inom ramen för denna utredning.
97 Såsom sökanden anfört har däremot varken kommissionen, i svaromålet eller i dupliken, eller Konungariket Danmark, i interventionsinlagan, bestritt den omständigheten att tusentals maskiner som liknar Multione S630 som saluförs av andra tillverkare än dem som omfattas av den utredning som gjorts av de danska myndigheterna sedan en lång tid tillbaka hade tagits i drift på den danska marknaden. Det kan således anses att också denna omständighet har visats föreligga, utan att det är nödvändigt att inhämta ett sakkunnigutlåtande såsom sökanden begärt för det fall oenighet råder. Kommissionen har endast gjort gällande att den saknar betydelse, eftersom kommissionen inte var skyldig att genomföra den kontroll som sökanden kritiserat kommissionen för att inte ha gjort. Av det skälet ska omfattningen av den prövning som kommissionen skulle genomföra i förevarande fall fastställas.
98 För det första ska enligt fast rättspraxis nationella åtgärder inom ett område där det har skett en fullständig harmonisering på unionsnivå bedömas mot bakgrund av harmoniseringsbestämmelserna och inte mot bakgrund av de primärrättsliga bestämmelserna (dom av den 12 oktober 1993, Vanacker och Lesage, C‑37/92, REG, EU:C:1993:836, punkt 9, och dom av den 16 oktober 2014, kommissionen/Tyskland, C‑100/13, EU:C:2014:2293, punkt 62). Denna rättspraxis är bland annat tillämplig i de fall där åtgärden i fråga inte utgör en lag eller en annan författning (se för ett liknande resonemang dom AGM-COS.MET, punkt 25 ovan, EU:C:2007:213, punkterna 49–51), utan, såsom i förevarande fall, är en åtgärd som är avsedd för en enskild.
99 För det andra sker genom direktiv 2006/42 inte enbart en uttömmande harmonisering på unionsnivå av bestämmelserna om grundläggande säkerhetskrav för maskiner och om certifiering av maskinernas överensstämmelse med nämnda krav, utan även av bestämmelser om de åtgärder som medlemsstaterna får vidta beträffande maskiner som presumeras överensstämma med dessa krav (dom AGM-COS.MET, punkt 25 ovan, EU:C:2007:213, punkt 53). Det ska följaktligen mot bakgrund av bestämmelserna i direktiv 2006/42 undersökas huruvida kommissionen har åsidosatt sina skyldigheter genom att inte kontrollera om de danska myndigheterna i förevarande fall vidtagit åtgärder med beaktande av principen om likabehandling, såsom sökanden i huvudsak gjort gällande, eller om det inte ålåg kommissionen att göra en sådan kontroll, såsom kommissionen gjort gällande.
100 För det tredje syftar inte artikel 11 i direktiv 2006/42 till att ge kommissionen i uppdrag att ur alla dess aspekter pröva lagenligheten av de åtgärder som vidtagits av nationella myndigheter när de konstaterar att maskiner kan äventyra personers hälsa och säkerhet. Det ankommer nämligen på de nationella domstolarna att göra en sådan prövning, vilket framgår av skäl 25 och artikel 20 i nämnda direktiv.
101 För det fjärde kan det fastställas att även om det i artikel 11.3 i direktiv 2006/43 enbart föreskrivs att kommissionen ska bedöma huruvida medlemsstaternas åtgärder är ”befogade” eller inte, krävs enligt den allmänna systematik i vilken nämnda artikel ingår att denna skyldighet tolkas mot bakgrund av de skyldigheter som enligt punkterna 1 och 2 i nämnda artikel först åligger nationella myndigheter. I detta sammanhang avser den prövning som kommissionen ska genomföra i första hand frågan om det med avseende på de skäl som den medlemsstat som vidtagit en åtgärd anfört i samband med underrättelsen till kommissionen, vilka bland annat kan hänföra sig till den omständigheten att ett grundläggande krav som anges i nämnda direktiv (punkt 2) inte har uppfyllts, i rättsligt och faktiskt hänseende är befogat att anse att en maskin ”kan äventyra hälsa och säkerhet för personer” (punkt 1).
102 Dessutom framgår det av artikel 114.10 FEUF, enligt vilken unionslagstiftaren får föreskriva sådana skyddsklausuler som den som införts i artikel 11 i direktiv 2006/42, att nämnda klausuler kan tillåta medlemsstaterna att ”på en eller flera av de icke-ekonomiska grunder som anges i artikel 36” vidta provisoriska åtgärder, som ska vara underkastade ett kontrollförfarande från unionens sida (se punkterna 45 och 79 ovan).
103 Samtidigt som det i artikel 114.10 FEUF således hänvisas till de ”grunder” som anges i första meningen i artikel 36 FEUF, hänvisas i förstnämnda bestämmelse däremot inte till andra meningen i artikel 36 FEUF där det föreskrivs att förbud eller restriktioner som grundas på sådana hänsyn ”inte [får] utgöra ett medel för godtycklig diskriminering eller innefatta en förtäckt begränsning av handeln mellan medlemsstaterna”. Punkt 10 i artikel 114 FEUF skiljer sig följaktligen från punkterna 4–6 i samma artikel som avser de bestämmelser som en medlemsstat får införa eller behålla efter det att det har beslutats om en harmoniseringsåtgärd enligt punkt 1. Det är endast i sistnämnda punkter som kommissionen ges i uppdrag att oberoende av frågan om de åtgärder som vidtagits av den berörda medlemsstaten är befogade eller inte med hänsyn till ”väsentliga behov enligt artikel 36 [FEUF]” eller skäl som avser ”miljö- eller arbetsmiljöskydd”, bedöma om nämnda åtgärder därutöver inte utgör ett medel för ”godtycklig diskriminering eller innebär förtäckta handelshinder mellan medlemsstaterna” (se dom av den 20 mars 2003, Danmark/kommissionen, C‑3/00, REG, EU:C:2003:167, punkterna 57, 118 och 123–126, och dom av den 9 december 2010, Polen/kommissionen, T‑69/08, REG, EU:T:2010:504, punkt 59, avseende artikel 95 EG, se även domarna Frankrike/kommissionen, punkt 25 ovan, EU:C:1994:196, punkt 27, och dom av den 21 januari 2003, Tyskland/kommissionen, C‑512/99, REG, EU:C:2003:40, punkterna 38–41, 44, 86 och 89, avseende artikel 100a EG).
104 Under dessa omständigheter ska det, såsom kommissionen har anfört, fastslås att artikel 11 i direktiv 2006/42 inte ålägger kommissionen att inom den specifika ramen för bedömningen av huruvida de åtgärder som medlemsstaterna meddelat kommissionen är befogade eller inte, fastställa om dessa dessutom är förenliga med principen om likabehandling.
105 När en sådan åtgärd är befogad i den mening som avses i nämnda bestämmelse, såsom i förevarande fall framgår av prövningen av sökandens första grund, kan det beslut genom vilket kommissionen fastställt att åtgärden är befogad således inte ifrågasättas av den anledningen att sådana maskiner som liknar den som omfattas av åtgärden finns på den nationella marknaden i fråga, men inte omfattas av liknande åtgärder i strid med principen om likabehandling (se analogt dom av den 11 september 2002, Pfizer Animal Health/rådet, T‑13/99, REG, EU:T:2002:209, punkt 479).
106 Tribunalen har redan slagit fast att såvida ett ämne vid tidpunkten för antagandet av ett direktiv ännu inte varit föremål för de behöriga myndigheternas utvärdering mot bakgrund av de kriterier som anges i direktivet och i den mån varje ämne har sina egna karakteristiska egenskaper, befinner sig ett ämne som ännu inte utvärderats med avseende på ett av dessa kriterier med hänsyn till likabehandlingsprincipen inte i samma situation som ett ämne med avseende på vilket en sådan utvärdering redan har gjorts (dom av den 12 juli 2005, Alliance for Natural Health m.fl., C‑154/04 och C‑155/04, REG, EU:C:2005:449, punkterna 116 och 117). Även om det sammanhang i vilket det angripna beslutet antogs skiljer sig från det i ovannämnda dom kan det mot bakgrund av den domen fastslås att eftersom Multione S630 hade varit föremål för bedömning och omfattades av åtgärder som hade vidtagits av de danska myndigheterna på grundval av artikel 11.1 i direktiv 2006/42 befann den sig med avseende på den bedömning som skulle genomföras av kommissionen enligt punkt 3 i nämnda artikel i en annan situation än den som liknande multifunktionella maskiner som fanns på den danska marknaden befann sig i.
107 För det femte och slutligen följer inte av vad som anförts ovan att de behöriga nationella myndigheterna, när flera maskiner som har liknande tekniska egenskaper som medför samma risk för personers hälsa och säkerhet saluförs på en medlemsstats territorium, efter eget skön kan besluta att enbart en del av dessa maskiner ska omfattas av förbud mot utsläppande på marknaden, återkallelse från marknaden eller begränsning av den fria rörligheten.
108 Tvärtom ska varje en unionsrättsakt, såsom i huvudsak såväl sökanden som kommissionen har gjort gällande, tolkas i överensstämmelse med hela primärrätten, inklusive likabehandlingsprincipen (dom av den 19 november 2009, Sturgeon m.fl., C‑402/07 och C‑432/07, REG, EU:C:2009:716, punkt 48, och dom av den 16 september 2010, REU, Chatzi, C‑149/10, EU:C:2010:534, punkt 43). Det framgår för övrigt av fast rättspraxis att vid tolkningen av en unionsrättslig bestämmelse inte bara dess lydelse ska beaktas, utan också den allmänna systematiken i, sammanhanget och ändamålet med de föreskrifter i vilka den ingår (se dom av den 23 november 2006, Lidl Italia, C‑315/05, REG, EU:C:2006:736, punkt 42 och där angiven rättspraxis). Det ska slutligen erinras om att de medlemsstater som ska genomföra direktivet i fråga i förevarande fall inte enbart har befogenhet att tillämpa skyddsklausulen i artikel 11, utan även skyldighet att göra detta när de konstaterar att maskiner kan äventyra hälsa och säkerhet för personer (dom AGM-COS.MET, punkt 25 ovan, EU:C:2007:213, punkt 62, se även, analogt, dom Klein/kommissionen, punkt 46 ovan, EU:C:2015:252, punkt 63 och där angiven rättspraxis).
109 Det skulle emellertid inte enbart stå i strid med likabehandlingsprincipen, utan även med syftet med direktiv 2006/42 som framför allt är att harmonisera de villkor på vilka maskiner släpps ut på den inre marknaden och åtnjuter fri rörlighet där, samtidigt som skydd för personers hälsa och säkerhet ska säkerställas mot de risker som följer av användningen av maskinerna (se punkterna 25 och 78 ovan), och med den allmänna systematik i vilken den bestämmelse som införts för att säkerställa en korrekt och enhetlig tillämpning av direktivet av de nationella myndigheterna (se punkterna 26–28 och 79 ovan), under kommissionens kontroll (se punkterna 46 och 80 ovan), om en medlemsstat skulle kunna tillämpa skyddsklausulen i artikel 11 i nämnda direktiv med avseende på maskiner som kan äventyra hälsa och säkerhet för personer, samtidigt som liknande maskiner inte skulle behandlas på samma sätt utan att det fanns sakliga skäl för en sådan olikbehandling.
110 Det är för övrigt framför allt i syfte att säkerställa en enhetlig tillämpning av direktiv 2006/42 och att i detta sammanhang garantera lika skydd för personers säkerhet och hälsa med avseende på maskiner som säljs inom unionen som lagstiftaren i artikel 9.1 andra stycket i denna rättsakt med rubriken ”Särskilda åtgärder avseende potentiellt riskfyllda maskiner” införde ett särskilt förfarande för att göra det möjligt för kommissionen att besluta om åtgärder där det krävs att medlemsstaterna ska förbjuda eller begränsa utsläppandet på marknaden av maskiner som på grund av deras tekniska egenskaper innebär samma risker som de som omfattas av en nationell åtgärd som anses vara befogad (se punkt 33 ovan). Kommissionen kan på grundval av denna artikel kräva att inte enbart av den medlemsstat som vidtagit åtgärden, utan även av alla andra medlemsstater, vid behov och med beaktande av proportionalitetsprincipen, behandlar samtliga maskiner som tagits i drift på den inre marknaden – och som med hänsyn till deras tekniska egenskaper innebär samma risk – på samma sätt som den maskin som omfattas av åtgärden.
111 Såsom såväl kommissionen som sökanden i huvudsak påpekat påverkar det särskilda förfarandet i sig varken möjligheten för tillverkaren av maskinen i fråga att anmoda den medlemsstat som begränsat den fria rörligheten att vidta liknande åtgärder med avseende på liknande maskiner som finns på dess marknad eller kommissionens möjlighet att tillämpa det förfarande som föreskrivs i artikel 258 FEUF.
112 Det är i ett sådant sammanhang som sökanden, såsom den anfört i sina inlagor och som kommissionen också tillstått, med framgång kan göra gällande att de danska myndigheterna har tillämpat standardklausulen i artikel 11 i direktiv 2006/42 på två tillverkare av multifunktionella maskiner som har säte i Italien och Finland och som är nya aktörer på den danska marknaden, men inte gått till väga på samma sätt med avseende på övriga tillverkare som sedan länge befinner sig på den marknaden.
113 Av vad som anförts ovan och framför allt av den omständigheten att det angripna beslutet är tillräckligt motiverat, i rättsligt och faktiskt hänseende, i den mening som avses i artikel 11 i direktiv 2006/42 följer att talan inte kan bifallas på den andra grunden.
114 Sökandens yrkande om ogiltigförklaring av det angripna beslutet ska följaktligen ogillas, utan att det är nödvändigt att uttala sig om ansökan om att vid behov inhämta ett sakkunnigutlåtande.
Invändningen om att det angripna beslutet förorsakat skada
115 Sökanden har gjort gällande att det angripna beslutet har åsamkat bolaget ekonomisk skada och skadat dess rykte. Det kan emellertid vid en genomläsning av ansökan konstateras att sökandens invändning enbart framförts till stöd för en förklaring genom vilken den berörda parten i huvudsak har förbehållit sig möjligheten att inge en ny ansökan om interimistiska åtgärder till tribunalen.
116 Det ska i det avseendet erinras om att unionens utomobligatoriska skadeståndsansvar förutsätter att flera villkor är uppfyllda; för det första att det handlande som sökanden lägger den svarande institutionen till last är rättsstridigt, för det andra att det föreligger en faktisk och säker skada och för det tredje att det föreligger ett direkt orsakssamband mellan det aktuella handlandet och den åberopade skadan. Härav följer att om något av dessa tre kumulativa villkor inte är uppfyllt ska begäran om ersättning som framställts i detta avseende ogillas, utan att det är nödvändigt att pröva de andra villkoren (se tribunalens dom av 10 maj 2006, Galileo International Technology m.fl./kommissionen, T‑279/03, REG, EU:T:2006:121, punkterna 76 och 77 och där angiven rättspraxis).
117 Utan att det är nödvändigt att uttala sig om huruvida denna invändning kan tas upp till sakprövning med beaktande av artikel 76 i tribunalens rättegångsregler räcker det att konstatera att sökanden, såsom framgår av vad som anförts ovan, inte har visat att villkoret att det angripna beslutet ska vara rättstridigt var uppfyllt. Denna invändning kan således inte godtas.
118 Av vad som anförts ovan följer att talan ska ogillas i sin helhet.
Rättegångskostnader
119 Enligt artikel 134.1 i rättegångsreglerna ska tappande part förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats.
120 I artikel 138.1 i rättegångsreglerna föreskrivs att de medlemsstater som har intervenerat i ett mål ska bära sina rättegångskostnader.
121 Kommissionen har yrkat att sökanden ska förpliktas att bära sina rättegångskostnader och ersätta kommissionens rättegångskostnader i förevarande mål, och de kostnader som är hänförliga till ansökan om interimistiska åtgärder (se punkt 6 ovan). Eftersom sökanden har tappat målet, ska kommissionens yrkande bifallas. Konungariket Danmark ska bära sina rättegångskostnader.
Mot denna bakgrund beslutar
TRIBUNALEN (tredje avdelningen),
följande:
1) Talan ogillas.
2) CSF Srl ska bära sina rättegångskostnader och ersätta Europeiska kommissionens rättegångskostnader i förevarande mål och i det interimistiska förfarandet.
3) Konungariket Danmark ska bära sina rättegångskostnader.
Papasavvas | Forwood | Bieliūnas |
Avkunnad vid offentligt sammanträde i Luxemburg den 15 juli 2015.
Underskrifter